Söndag och långpassdags. Jag hade så enormt sega ben och kände mig otroligt trött och energilös så jag var osäker på om det skulle gå att ta sig nånstans i dag. Men Joakim var med på noterna så med gemensamma krafter såg vi till att jag fick rätt kläder på mig och nödpåsen med saltlakrits i fickan, Joakim drog på sig vätskebältet, jag tog mina lätta Salming-skor och så stack vi ut nosen i gråtrist januariväder och lätt duggregn vid tiosnåret ungefär.
Vi bestämde att springa ungefär samma runda som förra söndagen men på andra hållet. En fot framför den andra så var det bara att rulla igång. När vi närmade oss Bulltofta svängde vi av längs en okänd cykelbana och följde sedan skyltningen lite på chans för att se var vi hamnade. Det fungerar bra när jag är sliten att springa lite "obekanta" vägar där jag inte vet hur det ser ut och hur långt det är. Vi tuggade på därute, tog en kort stretchpaus och lite vatten och fortsatte och när vi kom ner till Bulltofta hade vi avverkat över 7 km. Vi tog en liten runda inne på området och fortsatte sedan ut mot St Bernstorp och Toftanäs och sedan genom villaområdena på hemmaplan innan vi landade hemma med 17 km på klockan. Före tolv på en söndag också, det kändes extra bra.
Lustigt nog gick det mycket lättare att springa än förra veckan, magen samarbetade, mina tunga och sega ben lyckades ändå ta sig framåt och den enda riktiga svackan jag hade var bortåt 13 km vilket får sägas vara fullt godkänt!
Påfyllning med lunch (åh så gott!), en semla till eftermiddagsfikat och en rejäl middag. Som sig hör och bör efter långpass. Totalt sett är jag mer än nöjd med veckans träningsinsats, nästa vecka hoppas jag att jag kan dra upp styrketräningen ett snäpp och orka med de tunga basövningarna igen som inte riktigt flöt på denna vecka av olika skäl. Helgen har varit extraordinär - 17 km totalt i går och 17 km i dag är mycket bra och nu vågar jag snart tro på att det där med ultra är möjligt i år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar