I Furulund ligger det en pytteliten skogsplätt och där arrangerar Movesome terrängloppet Stävie Trail. Vi var med på premiärloppet 2014, året efter hann vi inte anmäla oss innan platserna tog slut och förra året var jag halt och Joakim ute i fält hela våren ungefär så då var det inte relevant. Men i år var det dags igen!
Stävie Trail bjuder på två distanser: 6,5 och 13 km. Fler kilometer för pengarna gäller såklart så vi valde långa distansen som är två varv på samma bana. Kruxet med Stävie Trail är att de här 6,5 km som bildar ett varv innebär att man springer ungefär ALLA stigar som finns i den lilla skogsplätten i ett himla sicksack- och slingermönster. Det är välsnitslat och avgränsat i svängarna och man passerar varandra ett flertal gånger längs vägen så man hinner vinka till andra löpare. Och så har de himla trevliga funktionärer därute i Furulund som peppar och tjoar och är allmänt härliga <3
Vädret för dagen var inte lika härligt - blåsigt som tusan och några plusgrader, det utlovade regnet höll sig dock undan en stund till. Vi åkte ut, parkerade på anvisad plats, hämtade nummerlappar och gömde oss sedan i bilen för klädbyte och mellanmål tills det var dags att jogga till bajamajakön, köra lite uppvärmning och hitta startfållan. Fyra grupper skulle iväg med tre minuters mellanrum mellan grupperna, Joakim låg i andra gruppen medan jag låg i tredje. Således hejade jag iväg Joakim innan jag själv smet in i startfållan och så var det dags att ta sig iväg.
Första biten går på asfalt innan banan svänger in i den lilla skogen. Givetvis var det fullt ös där från start och jag drog väl också på mer än jag behövde, men sen när vi kom in på de smala stigarna fick man anpassa sig efter varandra för omkörningsmöjligheterna var inte alltid lika bra. Uppåt och neråt, tvära svängar och branta små backar, skog och öppet om vartannat. Första varvet gick bra, jag släppte förbi ett antal löpare eftersom jag inte gillar att ha folk som springer för nära bakom och la fokus på att hitta flyt och springa tekniskt bra.
Varvning och vätska och jag tappade flytet när jag kom ut på asfaltsträckan, jag hade haft det så fint ute i skogen och plötsligt var det asfalt. Trams. Matade på ut i skogen, hamnade bakom nån klunga, inväntade utrymme att dra förbi, blev själv omsprungen... kilometer 7-10 var faktiskt lite stökiga och skiftade vilt i hastighet. Sen fick jag utrymme och hittade flytet igen, fick drivkraft framåt, drog om och förbi, tog rygg, insåg att det gick för långsamt, om och förbi.... När det var 1½ km kvar gjorde jag ytterligare en omkörning och sen blev jag enormt osäker på om jag hade sprungit rätt. Det går i princip inte att springa fel när Anna snitslar men just den biten går på slingriga skogsstigar där man inte ser nån framför sig och jag var helt säker på att jag hade en blå jacka framför mig precis innan.... Givetvis hade jag sprungit rätt och strax ser jag raksträckan in mot mål där Sarah står och hejar för fullt. Full sula in mot mål, hurra!
Jag var rätt så nöjd med min löpning i dag och ännu mer när jag tittade lite på den data pulsklockan hade insamlat. Snittfarten var strax under sexminuterstempo vilket är bra i terräng, löpningen kändes bra hela vägen men jag började bli lite trött i gluteus medius sista biten och de behöver alltså mer kärlek. Hela vägen längs banan stod det funktionärer och hejade fram oss och i mål bjöds det på blåbärssoppa, bulle och Oatly energidryck. Perfekt. Sen var det inte läge att hänga i målfållan alls för regnet började ungefär två minuter efter att jag kom i mål så vi skyndade oss till bilen och tog oss hem! Tack Anna och Sarah för ytterligare ett härligt lopp som start på säsongen, en kan undra vad jag mer ska springa för lopp i år :-D
1 kommentar:
Roligt att läsa om ditt lopp! Nästa år hänger jag dit en snitsel till för din skull! Man ska aldrig behöva tvivla :)
Skicka en kommentar