torsdag 7 april 2016

Lite kärlek till min yogamatta

Den här veckan är jag extra glad för min yogamatta. Det har varit en utmanande vecka och jag kan bara skylla på mig själv som har planerat jättedåligt. Såna veckor behöver jag yogan lite mer än annars, och det är som vanligt just då det blir svårare att yoga. Har inte tid, måste fixa, måste packa, måste gå och lägga mig i tid - fast sen kan jag ändå inte sova för att hjärnan inte har hunnit varva ner.

Då hjälper yogan mig att komma ner i varv och att sova så att jag återhämtar mig. Det är konstigt att jag har gått från att tycka riktigt illa om yoga till en mycket mer positiv relation - fast en relation som jag fortfarande måste jobba på. Jag älskar inte yogan varje pass, men de flesta pass känns positiva.

Ofta funderar jag på om jag ska eller inte ska yoga - sen tar jag några djupa andetag, rullar ut mattan och drar igång en yogasekvens på datorn. De första minuterna är fortfarande väldigt jobbiga. Jag försöker landa i andetaget, landa på mattan, släppa spänningarna i käken, hitta ett fokus. I regel är det dessa minuter som motståndet är som störst och jag vill bara stoppa videon och fly. När jag väl har kommit till dagens första nedåtgående hund hittar jag lugnet. Jag följer den lugna rösten som pratar, jag slutar tänka själv, jag bara gör.

Katterna är nästan alltid med på eller bredvid mattan på något sätt. Ibland får jag tråckla förbi fötterna när jag ska framåt eller bakåt för att nån har parkerat på mattan, ibland milt peta undan någon som har lagt sig under min plankposition och ibland acceptera att jag blir tvättad i håret mitt under passet. Det hör till. Och mina fyrbenta kompisar uppskattar att jag är nere på "deras" golv en stund, de uppskattar det så mycket att de ofta kommer springandes direkt de hör att jag rullar ut mattan.

Mattan finns alltid där. Den tar emot mig, hur jag än väljer att landa - i ett mer fysiskt yogapass, i stretch, i ett mer mentalt utmanande yinyogapass eller bara i avslappning en stund. Jag är tacksam för att jag har lyckats hitta den fristaden i en vardag där det ofta går undan. Nu vet jag att yoga inte är "på eller av". Yogamattan välkomnar mig tillbaka även om jag inte har rullat ut den på ett tag. Ibland är det inte så viktigt vad jag gör eller hur länge - det viktiga är att jag kommer ner i varv, andas, lyssnar på kroppen en stund. Att jag hinner stilla tankarna och bara vara. Efter min stund på mattan är jag oftast lugnare, mer i balans, och kan lättare fokusera på det som behöver göras.

Tack, yogamatta, för att du finns. Jag är på väg. Namasté.

Inga kommentarer: