Man kan ifrågasätta det intelligenta i att ge sig ut och springa trösklar när jag fortfarande har träningsvärk i framsida lår sen i lördags. Jag kan fortfarande inte gå normalt och trappor är hemska - men jag har ett träningsprogram att sköta och ärligt talat är det skönare att springa än att gå när jag väl kommer igång. Så efter min vanliga frukost med supergröt och te idisslade jag i 1½ timme och sen drog jag på mig löparskorna.
Katarinas snabbdistanspass #1 stod på programmet. 20 min uppvärmning inkl. stegringslopp, sedan 2 x 10 min tröskel med 5 min gå/joggvila emellan, och så nerjogg. Inga konstigheter. Förutom det där med att hålla tröskelfarten även om det känns obehagligt!
Jag joggade i lugnt tempo ner mot Bulltofta för att köra huvuddelen av passet på den flacka sträckan runt sjön. Stegringsloppen gjorde jag på rakan från Riseberga ner till motionsspåren där jag har lyktstolpar som vägledare för distansen och givetvis avslutas det sista med att passera en klunga högstadieelever som har friluftsdag. Måttligt kul att tokspurta genom klungan för att sakta ner direkt efteråt ;-) Jag joggade några minuter och sedan drog jag igång klockan.
Utmaningen är att hitta rätt tempo och sedan hålla i. Klockan fungerar som vägledning och sedan var det bara att känna att jag höll samma takt - det finns tydligen en sträcka i spåret där gps-mottagningen är halvkass för jag såg på klockan att farten blev långsammare och långsammare trots att jag tryckte på och sen brutalökade den innan den stabiliserades igen. På andravarvet brydde jag mig inte om det utan fokuserade på att hålla farten och andas.
Det jobbigaste var att komma igång. Jag fick brutal mjölksyra efter ca 45 sekunder och då känns resterande 9 minuter väldigt långa! Jag misstänker dock att det beror på träningsvärken mer än nåt annat för det gick över ganska snabbt och sen var det bara sådär "normaljobbigt" som trösklar är.
I dag berömmer jag mig själv för positiv tankeverksamhet. Varje gång tankarna om "det är jobbigt, jag kommer inte klara av det, jag måste stanna" dök upp motade jag dem med positiva tankar. "Det har redan gått 2 minuter, då är det bara 8 kvar". Eller "nu är vi halvvägs i intervallen, då är det bara 5 minuter kvar och det är typ en kilometer och det är ju ingenting för den som har sprungit 54 km". Slutligen "nu är det bara 2 minuter och det är som förra veckans intervaller och det fixade jag så det här fixar jag också" och så nedräkning sista 30 sek, räkning på varje andetag stämmer ungefär med sekunderna. 5 min vila och på't igen. Hemjoggen blev växelvis gång och jogg tills jag kände mig återhämtad och joggade på i alla fall sista kilometern!
Nöjd och stolt kom jag hem, eftersvettades och duschade svalt innan vi begav oss in mot stan och Malmöfestivalen. Förutom att titta på folk har jag ätit örtbakad torsk med hollandaise (gott!), vietnamesiska sommarrullar (också gott!), pannkaka med nutella och jordgubbar (supergott) och handlat frukost-te. Det blev en sväng på Stadsbiblioteket också så ryggsäcken blev proppfull med böcker att njuta av! Vi satt och lyssnade på musik ett tag och kom sedan på att det nog började bli matdags igen men köerna i centrum var enorma, så vi vandrade ut mot Caroli och köpte hälsowraps med kyckling, guacamole och salsa i stället och det passade alldeles perfekt.
Kvällen avslutas med te och lite tv i soffan. I morgon är det nog dags för gymmet även om jag inte är helt hundra på det där med knäböj så länge lårmusklerna fortfarande känns som betong...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar