På tisdagens NMT-pass jobbade vi mycket med löpintervaller så när jag i dag skulle ha pass i Lund igen och förväntade mig ungefär samma klientel serverade jag ett styrkefokuserat pass.
Ju mer jag håller på* med träning, desto mer förundras jag. Över skillnaden på kroppar och skillnaden på hur vi förstår instruktioner. Över att överrörlighet inte är en konstant utan att man kan vara både överrörlig och stel på samma gång. Över att man kan vara superstark i vissa övningar och ha extremt svårt för andra fast det är "samma sak". Över dagsform och skillnaden i envishet eller det vi kallar "pannben". Jag vill hjälpa och stötta alla på samma gång fast alla behöver olika saker.....
*"Håller på med träning" innebär inte enbart att träna själv utan också att instruera, att delta i andras pass med fokus på instruktörsteknik snarare än egen träning, att använda instruktionsfilmer från nätet, titta på tv-program med och om träning, smygspana på PT'arna i gymmet... ja, allt som handlar om att få folk att röra på sig.
I dag var det extra kul att instruera för att jag plockade övningar och rörelser som ställer lite krav på olika sätt. Det ger mig mycket som instruktör eftersom jag ser hur olika mina instruktioner tolkas (även helt bokstavligt då vi hade en teckenspråkstolk med oss i dag då) och hur olika en övning kan utföras beroende på kroppsliga förutsättningar, hjärnans tolkning av mina instruktioner och kroppens utförande av denna tolkning!
I uppvärmningen körde vi t ex Draken, stående Stjärna och "trollböj". De stående övningarna utmanar balans, bålstyrka, koordination - och så är det bra om man är lite envis och lite modig också så att man vågar gå en centimeter längre även om det innebär en risk att dråsa i backen. I "trollböj" sitter man i djup sumosquat och pressar ut knäna med armbågarna för att sedan sträcka en arm bakåt och titta efter den så att man roterar i bröstryggen. Den kräver en del rörlighet på ställen vi glömmer bort. Baksidor, höfter, ländrygg, bröstrygg....sån rörlighet som barn har men som vi vuxna har tappat längs vägen och måste jobba på att hitta igen!
I "styrkedelen" arbetade vi bland annat med enbenshöftlyft, atomic situps och knä till armbåge (i framstupa ställ). Dessa övningar kräver rörlighet och koordination plus lite teknik - det är sällan man sätter dem på allra första passet men jobbar man på så får man kläm på dem. Särskilt knä till armbåge är lurig. Man tror att det blir lättare om man lyfter höften men det är precis tvärtom. Man måste våga vara nära marken och rotera ordentligt i ryggen för att rörelsen ska fungera - men man måste också vara stark i överkropp och bål för att lyckas. Inte helt lätt! Deltagarna kämpar på och jag kutar runt och försöker ge rätt instruktioner till rätt person. Nån behöver jobba snabbare, en annan dra ner på takten för att få rätt muskelkontakt i övningen.
Det är inte lätt alla dagar. Vissa dagar har man fler resurser än andra och med många deltagare blir det svårare att instruera individuellt. I dag var det lätt och roligt att vara instruktör. Men jag ser fram emot att få arbeta ännu mer personligt om ett halvår eller så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar