I dag har jag jobbat min sista dag på nästan tre veckor. Och det känns betydligt läskigare än att ha semester av nån anledning! För på sommaren är ju "alla andra" också lediga så då är det mer normalt att man är okontaktbar. Men hela första halva januari, tvärs över årsbokslutet - UTAN att jag har koll? Huuu..... :-D
Jag erkänner - jag har fortfarande ett stort kontrollbehov. Det sista jag gjorde innan jag lämnade kontoret var att skicka en lång överlämning till chefen + två kollegor och jag har även printat ut den och satt den på anslagstavlan så att ingen kan säga att "det är det bara Pernille som vet". Jag har gjort precis allt för att tömma min hjärna på vital information som bara finns i mitt huvud och ändå satt jag här hemma på eftermiddagen och funderade på att logga in igen för att "bara kolla en snabbis".
Lugn. Det ger sig. Världen överlever utan mig i 2½ vecka. Jodå. Jag måste bara tro på det! Det finns andra som vet saker eller kan ta reda på dem. Mina kollegor är vuxna människor och de klarar sig alldeles jättebra utan mig! Samtidigt som en liten del av mig är orolig för att det ska gå för bra så att man upptäcker att jag inte behövs. Oh dear. Så rädd för att släppa kontrollen och samtidigt osäker på om jag behövs. Det är nånstans skrattretande att jag fortfarande inte har lyckats släppa det där!
Det känns tryggt att vara på jobbet och osäkert att ge sig ut på nya äventyr. På fredag startar min utbildning till PT som jag fortfarande inte riktigt, men nästan, vet vad jag ska göra med. Jag vet inte hur många vi är, jag har inte fått nåt schema, bara start- och sluttider, och jag vet inget om mina kurskamrater. DET är läskigt. Att vara så pass oförberedd är skrämmande. Jag försöker hantera det som personlig utveckling, andas djupt och ta en dag i taget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar