Tisdag. Inte som planerat.

Jag sov absurt dåligt i natt. Svårt att somna, vaknade många gånger, dödstrött i morse. När det var dags att gå upp kände jag en molande huvudvärk, äkta migränkänning. Omedelbar åtgärd: 2 tabletter, tillbaka i sängen, sova en timme till. Sov som en gris tills klockan ringde och kände mig bättre.

Sen vet jag ju nu (vilket jag inte gjorde förr) att det här är signaler som ska tas på allvar. Det är kroppen som berättar för mig att nu är nånting inte riktigt okej och det är upp till mig att analysera, förändra, åtgärda.

Min första åtgärd var att släppa alla krav. Släppa tankar på träning, måsten, bara göra det nödvändigaste. Cykla 5 minuter till bussen, sitta på bussen med musik i öronen och en bra bok och slappna av. Komma till jobbet vid nio utan att ha tränat först.

Sen började jag fundera. Vad hände i går? Det var ett väldigt intensivt träningspass ganska sent på kvällen. Jag var inte superbra på att få i mig vätska under passet eftersom det var så kallt och efter passet blev det nog bara ett ynka glas vatten. Dessutom kom jag hem och kastade i mig mat samtidigt som jag tittade på tv, bloggade och surfade. En sak i taget, någon? Klockan nio när tv-programmet var slut reste jag mig ur soffan och rusade runt och packade väskor, förberedde frukost, diskade och sånt. Slängde mig i duschen och i säng två minuter i tio. Hela tiden med känslan av att när jag gjorde nåt borde jag egentligen göra nåt annat för tiden räckte inte till.

Om jag hade varit lite smart så hade jag fixat det där med packning och sånt mellan jobb och NMT. Fast då satt jag och slappade i soffan och läste, sen hade jag en infight med SJ:s hemsida som inte ville låta mig beställa biljetter och så behövde jag förbereda middag. Men hade jag tagit mig tio minuter där så hade kvällen blivit mindre hektisk sen och det vet jag mycket väl egentligen, det är bara inte alltid jag lyckas med den prioriteringen....

Jag yogade inte heller i går. Jag hade egentligen tänkt göra det innan läggdags men tyckte inte jag hade tid. Det är lätt att vara efterklok men jag tror nog att tio minuters yoga hade gett en bättre nattsömn trots att det hade medfört att jag inte landade i sängen förrän efter klockan tio...

En sista aspekt är givetvis frågan "är det nåt i mitt liv som stressar mig just nu?" och funderingen på om jag kan förändra det. Ja, det finns nåt som inte är helt hundra men tyvärr kan jag bara acceptera och vänta, inte förändra. Det jag kan förändra, det jobbar jag stenhårt på.

Dagens pass i julkalendern blev därför "ägna ett pass åt din största svaghet". Min största svaghet: att vara stilla, att ha tålamod. Vad passar då bättre än yinyoga? Långa positioner, vänta, andas, vara i nuet. Puh. Förhoppningsvis ska det också ge mig en lugnare nattsömn!