Ultraintervaller - min debut!

Igår var det dags för ultraintervaller. Eller Ultra Interval Challenge - eller #enmilvartredjetimme som det hette tidigare. Eftersom Pace on Earth arrangerar så är det en självklarhet att ultraintervallerna ingår i coachingprogrammet. 

Ultraintervaller i grundformen är en mil var tredje timme. Start vid midnatt natten mellan fredag och lördag och så springer man var tredje timme tills man har sprungit 8 intervaller. Ett utmärkt tillfälle att träna på att snabbvila, att få i sig mat som fungerar och att springa många kilometer på ett dygn men lite skonsammare än att asa alla 80 kilometer på raken. 

Jag har sneglat på evenemanget många gånger men tyckt att projektet var lite för stort och lite för oöverkomligt. Plus att jag inte är jättebra på att vara vaken på natten utan trivs väldigt bra med mina 8 timmars sömn sådär mellan 22 och 06. Men nu fanns det ingen återvändo eftersom schemaanarkisten försöker följa sitt träningsschema! 

Som tur var så inser även Johnny och Ellen att jag inte är så tuff än så jag hade bara tre intervaller i mitt schema vilket kändes ganska lindrigt. Tre mil, liksom - DET löser jag ju. Eller egentligen skulle jag bara ha sprungit 3 x 60 minuter men 3 mil på en dag är en mycket snyggare siffra än 27,92 km ju..... Förslaget var att springa kl. 06, 09 och 18 men eftersom Joakim jobbade 06-18 tyckte jag det var en rätt dålig idé att vara ute och springa när han äntligen kom hem så jag sprang alla tre intervaller "i sträck" kl 06, 09 och 12. 

Min plan var att äta så "vanligt" som möjligt. Så jag gick upp när Joakim gick upp, bakade bullar av degen jag förberett kvällen innan och när de var klara var det ungefär dags att springa så kläder på och ut. Jag brukar inte springa en mil före frukost men väl 7 km så jag tänkte att det nog skulle gå. Det gjorde det också, jag var mest hungrig de sista 3 km men det var aldrig något större problem. Temperaturen var behaglig men jag visste att det skulle bli varmare under dagen så jag åt min vanliga frukost och la till några salta kex och extra vätska. 

Till andra intervallen klockan 9 hade jag raggat lite sällskap och så "fuskade" jag lite och såg till att vi fick in 11 km på ca 70 minuter. Detta för att ge mig ett mentalt försprång inför sista intervallen som jag visste skulle bli i värsta middagshettan. Det var klart lättare att springa med sällskap i snacketempo och vid 8 km tittade jag nästan överraskat på klockan och tänkte att det här gick ju fort. Värmen började göra sig påmind och vi var både varma och rätt nöjda när vi var klara strax efter kl 10! 

Jaha, dags att ladda om igen. Smoothie på laktosfri yoghurt, havredryck och frysta bär stod på menyn. Plus salta kex och vätska. Joakim hade köpt en energidryck till mig som jag tänkte skulle passa bra som uppladdning innan intervall 3 men den smakade så syntetiskt så jag fick inte ens i mig halva :-) jag hade säkert nytta av koffeinet ändå! 

Klockan närmade sig 12 och jag laddade med vätskerygga och en påse "nödgodis". Väl medveten om att jag bara behövde tassa 9 km på 60 minuter gav jag mig ut på sista intervallen med en bra känsla. Jag kände mig inte särskilt sliten så allt var ok, jag var mest orolig för värmen. 

Jag började med de sträckor som jag vet är varmast för att ha känt på det lite, sen tassade jag genom skogen. Enligt schemat skulle jag köra 17 minuters löpning och 3 minuters gång vilket betydde att varje 20-minutersbit blev ganska exakt 3 km så det var helt perfekt och gjorde det mentalt lätt att dela upp. Efter första löpblockat drack jag ordentligt och planerade vidare sträcka. Under andra gåvilan plockade jag fram hörlurarna och min peppigaste spellista och sen sjöng och dansade jag mig igenom sista 3 km och gjorde mina 9 km på exakt 60 minuter. WIN. Sååååå nöjd och så tacksam för en kropp som glatt ställde upp på projektet! 

Jag skäms inte för att erkänna att jag tog vägen inom BK sen och köpte en enorm dricka och en enorm milkshake sen - eller att sötpotatispommes med ostdipp var ungefär gourmetgott. Jag tror jag behövde både sött, salt och fett just då! Mat och en dusch kändes fantastiskt och sen bäddade jag ner mig under Joakims tyngdtäcke en timme, lyssnade på podd och försökte slumra lite. Gick sådär men jag kom i alla fall ner i varv. Med facit i hand hade jag garanterat lyckats klämma en intervall kl. 15 också men det kändes väldigt bra att jag lät bli. För jag är fysiskt ganska opåverkad i dag. Ingen stelhet, inga känningar, bara en helt normalfungerande kropp. Så det blev en 20-minutersjogg i morse och så ägnade jag en halvtimme åt lite yoga och stretch efter frukost. Annars inga fler utmaningar i dag. Men så här söndag eftermiddag när det efterlängtade regnet äntligen kom är jag svårt sugen på att sticka ut en runda och få frysa lite :-D

Schemaanarkistens kamp för att följa schemat

Det är inte helt lätt det här. Löpschemat från Pace on Earth föreskriver veckans pass och jag försöker följa men samtidigt balansera med allt annat jag vill göra. Alltså jag fattar ju att det är viktigt att göra som coachen säger om jag vill nå mitt mål - 10 mil - men jag vill absolut ha roligt också!

Denna veckan har jag varit över-medel-följsam i alla fall. Förra veckan var rena rama katastrofen då allting blev nåt annat och intervallpassen hopade sig men denna vecka har det varit lite enklare. I onsdags hade jag "fria aktiviteter" som jag bytte mot intervallpass på tisdagen och sen körde jag tisdagens planerade kortpass + funktionell styrka på onsdagen. Lite kreativitet måste man tillåta sig. OCH det är himla roligt att så många från Runacademygänget vill fortsätta springa på tisdagar även om terminen är slut så det är svårt att låta bli att haka på. Draghjälp ska man inte underskatta....

Midsommarfirandet i går blev också enligt alla rekommendationer. I träningsschemat hade jag "rörelselekar" så det passade bra med en löptur med vänner! Vi brukar alltid springa Midsommar Morning Run men det är av förklarliga skäl inställt. Så vi var några stycken som tog en runda på Bulltofta och sen körde vi knytisfrulle i vår lägenhet med goda avstånd. Mycket trevligt. Kvällen firade vi själva som vi också brukar, det fanns inga firandet i närområdet och det var väl lika bra. 

Jag är lite bekymrad över att reserestriktionerna har hävts och att folk beter sig allt mer "som vanligt" därute. Orolig för att det blir konsekvenser av student- och midsommarfiranden där vettet har försvunnit i takt med att alkoholen kom in... Men jag försöker vara rädd om mig och de mina och löpspåret är kanske ändå det säkraste stället att befinna sig :-)

Varför jag springer - och varför jag coachar

Varför jag springer? Det är rätt enkelt. För att det gör mig lycklig! Vilket ingen skulle ha trott för sisådär 12-15 år sedan när löpning var ungefär det värsta jag visste men nu är det alltså annorlunda. 

Jag springer för att det allt som oftast gör mig gladare och får mig att må bra. Jag springer ibland för att hitta energi, ta en paus eller bli av med stress. Men allra oftast springer jag för att jag vill och längtar till min dagliga löprunda! 

Många undrar om inte det här med runstreak (alltså att springa minst 1,6 km varje dag) blir ett tvång. Jag tycker verkligen inte det utan för mig blev det snarare en lättnad. Jag slipper ta beslut om jag ska springa i dag eller i morgon - jag behöver bara hitta bästa luckan på dagen att springa. Och helt ärligt - 20 minuter om dagen (det är mitt minstakrav, medan 1,6 km/1 mile är det internationella kravet) orkar jag alltid och hinner jag alltid. Det är nästan ingenting och löpspåret ligger ju precis utanför dörren. Som en bonus skrapar jag ihop fler kilometer per vecka än jag gjorde före nyår fast de flesta pass är kortare.

Varför jag coachar och generellt försöker prata om löpning så mycket och så positivt som möjligt? För att det bästa jag vet är när jag har fått nån till att ändra inställning. Att få någon att gå från där jag var innan där löpning var det tråkigaste och mest plågsamma man kunde tänka sig till att löpning är ett bra sätt att motionera på OCH dessutom kommer man ut. What's not to like? 

Vi hade avslutning med Runacademy i går kväll och bad bl a alla deltagare att säga ett ord om den gångna terminen. Det kom fina ord som gemenskap, glädje, utveckling, utmaning, men också "får mig att göra saker jag inte gjort annars" och "en välbehövlig paus". Vi har också fått feedback i vår facebookgrupp där löpare tackar för att vi har fått dem att gilla löpning och tycker att tisdagar är bästa dagen. Det är precis dit jag vill komma - att träningspasset är något att längta till, inte fasa för. Och varje gång jag känner att jag har lyckats "omvända" någon gör jag en inre Happy Dance :-) 

Sen har jag ju hjälp. Det är tur att jag inte ansvarar för alla våra 120 deltagare ensam utan jag har 9 ledare vid min sida. Jag gör planeringen och krattar manegen - vi levererar tillsammans och vi har gjort ett riktigt bra jobb denna termin. Från coronarädsla och funderingar om vi ens skulle kunna köra träningen under våren till att servera samtliga terminens pass med lite anpassningar och flexibilitet. Modigt, självständigt och professionellt har mina stjärnor funnits där varje vecka och sett till att alla deltagare fick ett bra träningspass. Det känns härligt att vara ledare för ett så starkt team och vi ser fram emot en hösttermin där vi ska fortsätta jobba ihop hela gänget! 

10 månader mot 10 mil - första veckan

Jag vet inte riktigt vad som hände med den här veckan. Jag vet att jag har varit lite stressad, att det på nåt sätt har varit svårt att få saker att gå ihop och att det har landat in en massa jobb-uppgifter som både tog mer tid än väntat och som jag inte var förberedd på att få. På nåt vis blev det mest rörigt och otillfredsställande vilket jag insåg någon gång under torsdagen och sen jobbade på att vända under kvällen och i går. Det slutade i alla fall med att när jag loggade ut från jobbdatorn i går kände jag mig lugn och ostressad och väldigt redo för helg!

Det har absolut inte varit det nya träningsprogrammet som har stressat mig. Eller - kanske lite, för det tvingade mig att tänka om och göra annorlunda och det kanske var svårt? Hursomhelst är det en väldigt mjuk start med fokus på att springa lugnt, ostressat och på väldigt låg ansträngningsnivå. Typ morgonjogg hela veckan. Och så 4 minuters morgonfys varje dag. VARJE dag alltså. Inga konstigheter således men det krävdes lite arbete med det.

Det började jättebra i måndags med morgonjogg och så gjorde jag fysen lite senare eftersom coachingmailet kom på morgonen. Tisdag visste jag att det var trail med Runacademy och upplägget var ett sånt pass där man som coach inte springer så mycket så jag tog en egen morgontur. So far so good och sen blev det onsdag. Då var jag på kontoret och sen när jag kom hem kände jag för en rejäl genomkörare - plus att det låg ett nytt göttigt ljudfilspass från Runacademy och väntade. Blev det lågpuls och lågintensivt? Nix. Tröskelintervaller med fartökning.

Jaja, sånt händer ju så jag tänkte att i morgon (alltså torsdag), DÅ ska jag minsann ta det lugnt. Fast då var jag helt omotiverad för löpning hela dagen och räddningen var att några ur Runacademy-gänget skulle springa intervaller på kvällen. Lågpuls och lågintensivt? Nope......  Men vid det här laget hade jag fattat att jag var lite ur gängorna och behövde tänka om så fredag inledde jag med mjuk och lugn morgonjogg, frukost utan att dra igång datorn och en lite mer soft inställning till hela dagen.

Joakim jobbar helg denna veckan och jag hade tänkt somna om efter att han gick i morse men det gick ärligt talat sådär med den biten. Så kvart över sex stack jag ut på en lugn runda i vad som såg ut som regn och busväder men faktiskt var rätt skönt att vara ute i (och regnet slutade efter en stund). Otroligt njutbart! Handlade lite frukostgodsaker och annat när jag ändå var ute (affären ligger 50 m från vårt hus så det är ingen omväg), gjorde morgonfys medan ugnen blev varm, slängde frukostbullar i ugnen och mig själv i duschen och sen blev det gofrukost.

Med alla måsten avklarade vilade jag 2 timmar innan lunch, tillbringade sedan 2 timmar i köket med matprepp för kommande dagar och sen somnade jag en stund i soffan..... Otroligt välbehövlig återhämtningsdag för att hitta tillbaka till det inre lugnet!

I morgon väntar mer löpning med kompisar. Den här gången blir det mysjogg i skogen, jag ska preppa med ordentligt med myggmedel och provspringa ny löparväst. Eventuellt blir det så att vi ramlar in på lokala Konsum efter passet och köper glass, det har hänt där förut efter långpass i trakterna!