lördag 24 februari 2018

Glädje. Resurser. Orka bli trött.

Trenden har ändå varit uppåtgående denna vecka. Jag har kommit ikapp på jobbet och eftersom stressnivån har varit lägre har jag orkat träna och fått till två bra löppass och två pass på gymmet.

Torsdagen på gymmet var särskilt fin. Spenderade en halvtimme med marklyft - först lättare lyft med teknikfokus, sen tyngre med lång vila mellan set. Roligt! Kompletterade med lite splitböj med bakre foten på bosu och 2 lätta kettlebells, naprapatens prehabövningar för höfter och bål m.m.
Hade lyxen att vara helt själv i friviktsgymmet men när jag var klar med marklyften kom det in en kille och jag blev lite provocerad typ "mitt gym, you're cramping my style" men han har väl också rätt att vara där med sitt gymkort. Han riggade för marklyft och asade fram tunga viktskivor så jag tänkte att det var ju lite kul att han skulle lyfta tungt för det är alltid roligt att titta på andra som lyfter tungt. 

Men så börjar han värma upp och lyfter SÅ JÄVLA DÅLIGT. Fatta besvikelsen! Det var liksom nätt och jämnt att jag klarade av att inte rusa fram och klippa till honom och ba "du kan ju för FAN inte stå här och lyfta så jävla dåligt, nu drar du av hälften av vikten och så lyfter du inte tyngre förrän du har lärt dig lyfta ORDENTLIGT!!!". Men jag klarade av att impulskontrollera mig. Hurra! (ja, jag vet att det är lite taskig attityd men jag har verkligen svårt för folk som jobbar med dålig teknik, kalla det yrkesskada.....)

Efter fyra träningsdagar på raken blev fredagen en välförtjänt vilodag då jag tog emot matleverans och fixade middag lagom tills Joakim kom hem. 

I dag längtade jag efter att bli riktigt trött utan att behöva bestämma själv så vi joggade ner till Bulltofta och deltog i Hannes' NMT-pass. Det var några minusgrader, soligt, lite blåst, och superskönt träningsväder. Hannes bjöd på trappträning (jobbigt!), backintervaller varvade med styrkeövningar (också jobbigt) och avslutade med explosiva hopp-och-skutt-övningar (mera jobbigt!). På stolpiga ben joggade vi hem och åt välförtjänt lunch, hängde i underställ i soffan och lyckades till slut duscha också. Det är en bonus att faktiskt vara så återhämtad att jag orkar trötta ut mig ordentligt!

En vända till stan för att köpa nya löparskor till Joakim och sen en finkaffe på det blev det också innan vi åkte hem och riggade kommandocentralen. Varsitt glas vin, recept på datorn, streamad musik, en skål chips att tugga på, och sen lagade vi mat. I dag blev det en pastagratäng med kyckling, bacon, svamp och broccoli som jag improviserade ihop samt en högrevsgryta inspirerad av sjömansbiff (fast utan potatis för de är inte så himla bra att frysa in). 

Med en hel hög förberedda matlådor klara, pastagratäng i magen och semla till efterrätt känner jag mig rätt så nöjd med dagen och planar ut framför Mello. Misstänker brutal träningsvärk i lår och rumpa i morgon men det kan jag nog leva med. Får väl träna överkroppspass då ;o)

tisdag 20 februari 2018

Fixa de små sakerna så löser sig de större

Jag har skrivit om det förut. Håll med om att det funkar? Jättestora förändringar och stora kliv kräver mycket energi och planering. Fast om man fixar småsakerna, går små steg i rätt riktning, bygger mindre delmål - då går det åt rätt håll ändå och vips har man fixat det där stora!

De senaste veckorna har varit oerhört tuffa för mig och jag har inte klarat av att prioritera träningen. Det har varit fokus på basen i min behovspyramid: Äta, sova, kramas. Inte kliva upp en halvtimme tidigare för att hinna med en morgonjogg, inte belasta en redan stressad hjärna med att trycka in ett träningspass som stressar ytterligare. Och det är okej - ett tag. Men sen gäller det att komma tillbaka och inte "fastna" i soffläge!

Träning är en del av mitt liv. Jag är en person som tränar - bara det att jag glömmer bort det emellanåt när annat tar för mycket plats. Så hur kommer jag tillbaka? Jag prioriterar. Jag tittar i min kalender, jag hittar utrymme för de där träningspassen jag vill ha i min vecka (det kan vara nånstans mellan 3-5 pass beroende på hur veckan annars ser ut) och jag lägger dem i kalendern så jag ser dem och skapar en medvetenhet om dem. Så att jag kan titta på veckan och tänka att just det, måndag ska jag springa, tisdag morgon ska jag till gymmet, onsdag har jag inget annat i kalendern så då kan jag springa ett lite längre pass - etc.

Den har planeringen gör att träning händer. Kanske inte alla pass, men ett flertal. Planeringen betyder att jag organiserar mig dagen innan. Lägger fram löparkläderna eller packar träningsväskan, förbereder frukost eller matlåda. Är allting förberett så är det himla enkelt. Så i går morse stack jag ut på en löprunda klockan sex och i dag skulle jag till gymmet, hade till och med planerat att vara på jobbet först klockan nio men fick ett telefonmöte halv nio. Försökte flytta det till nio men det var omöjligt, ryckte på axlarna, ställde klockan lite tidigare och var på gymmet sju i stället för halv åtta och på kontoret 08.23. Det går. Det är inte alltid enkelt och ibland måste jag trixa lite men oftast går det!


En annan grej på "småsaksfronten" är det här med sparande. Jag är inte alltid superlysande på det men jag vill gärna ha möjlighet att åka på semester då och då och det kräver att man lägger pengar på hög. Särskilt nu då vi befinner oss i en situation där vi tvingas renovera ett badrum inom kort känns det smart att lägga undan lite. Jag har ett fast sparande men kände mig ändå nyfiken på att testa lite mer kreativa sätt! Tekniskt sett så kan jag ju detta eftersom jag dels är ekonom och dels lyckades stoppa undan pengar till en PT-utbildning på ett år ungefär men när jag fick tips om en ny spar-app tyckte jag det var värt ett försök.

Appen heter Dreams och jag ska förtydliga att jag inte får några pengar för att skriva om den, jag tycker bara det är en kul och bra grej. Nackdelen med Dreams är att den tvingar mig att öppna ett nytt konto i en bank jag annars inte använder - fördelen är å andra sidan att jag har ett konto utan kopplade kort och där jag varken kan betala räkningar eller göra snabba uttag.

I Dreams lägger man upp en eller flera drömmar man vill spara till. Bestämmer tidshorisont och summa och sen räknar appen ut hur mycket man måste spara per dag för att nå målet i tid. Sparandet fixas med ett autogiroavtal mellan det vanliga lönekontot och Dreams-kontot som finns hos Ålandsbanken. Sen går det att spara på en massa olika sätt - automatiskt eller med egen handpåläggning. Jag har valt några automatiska varianter men sen är det som jag gillar bäst de här spar-ideerna som Dreams kallar för "Sparhack". Skippa köpekaffe = 30 kr in på drömkontot. Laga storkok = 200 kr in på drömkontot. Happy Hour = 10 kr in på drömkontot - fast jag har gjort om Happy Hour till en egen betydelse, nämligen träningstimme. Eftersom drömmen jag sparar till är en träningsresa så passar det ju bra att "böta" 10 kr per pass!

Jag tänker använda Dreams till att bli mer medveten om min egen (lyx)konsumtion och se vilka vanor jag är kapabel att förändra - och vilka jag egentligen inte vill förändra. Med lite flyt blir det mer pengar både på det vanliga sparkontot och drömkontot. Och skulle det bli bara drömkontot så är det också good enough. Det kostar inget - det går att avsluta kontot och få tillbaka pengarna igen om det skulle vara så.

Ja, och så jobbar jag fortfarande på med vegetarisk mat. En vegodag i veckan försöker jag mig på och så nyfikenhet på nya vegorätter (fast denna vecka blir det rotsakssoppa igen för det är så fantastiskt enkelt och billigt!). Nästa gång Joakim är borta över en helg ska jag kasta mig över senaste "300-kronorsveckan" som Hanna på Under Tian har lagt ut - eller ja, eftersom jag bara är en person så tänker jag att 3-4 rätter räcker hela veckan plus till lite lådor i frysen. Belugalasagne, majssoppa, chili sin carne med majskräm och linsbiffar, typ. Känns som en varierad vecka och kött kan jag äta på jobbet om jag vill!

Små insatser för träning, drömmar, miljö och ekonomi alltså - det är det jag pysslar med i mitt liv just nu. Du då?

lördag 17 februari 2018

Återhämtning - en heltidssysselsättning?

Nja. Inte återhämtning på heltid, för det hade inneburit sjukskrivning, och så stressad har jag trots allt inte varit. Men det är ingen hemlighet att det har varit en tuff vecka att ta sig igenom eftersom jag har haft mycket att ta ikapp som inte har hunnits med de senaste två veckorna.

Egen träning? Nä. Inte prio. Jag har haft fullt upp med att ta hand om mina PT-kunder och ta hand om mig själv. Att sova, äta och återhämta mig kändes viktigast - så det blev huvudfokus. Sen hade jag en störtskön ledig dag i onsdags där vi inledde med att åka till Ystad Saltsjöbad redan tisdag efter jobbet. Vi badade, vi låg i sköna sängar i "Fireview" och drack champagne och pratade om allt och inget. Sen bytte vi om och promenerade till Villa Strandvägen för att mumsa i oss en femrätters gourmetmiddag med tillhörande viner. Sova i mjuk hotellsäng och vakna till fantastisk frukostbuffé i morgonsol - säker vinst!

Då kände jag att hjärnan sakta höll på att återgå till normalläge och jag försökte hålla fast i känslan. Onsdag eftermiddag spenderades på gymmet och sen blev det en något lättare middag och hyfsat tidig läggning. Vaknade tyvärr tidigt och tänkte på jobb torsdag morgon så helt färdiga är vi inte med den där återhämtningen! Men jag lyckades ändå hålla ihop mina två jobbdagar och kom hem till helgvila. Dessutom var jag så intelligent så jag la 10 minuter på att sätta ihop och skriva rent att-göra-listan innan jag åkte hem vilket innebär att jag "tömde" hjärnan på jobbrelaterat och därmed har sovit gott i natt. Skönt. Det tar sig.

I dag har vi haft "lekdejt". Ja, man kan inte kalla det nåt annat. För vi hängde med Martin till tyngdlyftargymmet och lyfte tunga saker i två timmar och det var superkul men bitvis frustrerande när kroppen inte riktigt gör som jag har tänkt mig! Fick testa att knäböja med knäskydd och lyftarbälte, kan inte alls bestämma mig för vad jag tycker om det men det var intressant att prova. Lyftarbältet gav vissa 80-talsvibbar och getingmidja.... Hoppas vi får fler tillfällen att få lite träningstips av Martin för det kändes helt klart utvecklande även om han är sjuuuukt irriterande när han böjer 180 kg! Nåja, jag lyckades i alla fall marka 80 kg i dag och det kändes helt okej så jag ska nog våga lasta på lite mer i veckan.

Vad morgondagen kommer bjuda på är ännu oklart men det är åtminstone ännu en hel dag att göra vad jag vill med! 

Veckan som kommer då? Begränsat med kvällsaktiviteter. Fokus på att återskapa regelbundenhet i egen träning. Springa igen. Yoga, andas, våga lägga mig tidigt när jag behöver det. Fortsätta komma ikapp på jobbet och fortsätta skriva listor så jag upplever att jag har koll och slipper lägga resurser på att komma ihåg allt jag måste göra. Jag har en plan, åtminstone!

lördag 10 februari 2018

Vägen tillbaka till normalläge

Jag klarade det! Torsdag lunch skickade jag in den rapporteringen som dominerade hela veckan och började sedan jobba på att komma ikapp med allt annat som fått stå åt sidan. Jag är helt klart inte i mål men det kommer nog.

Att hjärnan är stresspåverkad tvivlar jag inte på. Alla drömmar natten mot fredag handlade antingen om att knappa in data eller om att inte klara av grejer. Försökte rädda kattungar från att svälta ihjäl, släpade tunga slädar lastade med viktskivor ute i trafiken och kämpade i motvind. Tufft läge alltså! I går försökte jag verkligen vara fokuserad och ordningsam men det blev lite spretigt - och resultatet var att jag vaknade klockan sex i morse och funderade på inrapportering av pensionsgrundade löner. Lönt......

Men hursomhelst har dagen i dag varit en bra återhämtningsdag. Frukost i soffan. Lite ärenden och en runda på affären, lunch hemma och så packade vi träningsväskorna och njöt av 75 minuters träning i ett folktomt gym. Så skönt! Ryggen fick en rejäl omgång kärlek som den behövde, det är återigen den som tar mest stryk när jag inte tränar regelbundet.
Hem till semlefika och lite vila innan vi begav oss ut i köket för att laga en fantastisk fiskgryta som var himmelskt god och kommer följas upp av kladdkaka och glass så snart mat och vin har sjunkit undan lite. Stressnivån är lägre, käkarna inte längre krampaktigt ihopbitna och nackspärren har släppt. Nu ska bara hjärnan ikapp. Men den får ytterligare en dag med kärlek i morgon så ska vi se om inte det tar sig!

måndag 5 februari 2018

Sänk stressnivån med "självcoaching".

Jag håller just nu på med en arbetsuppgift som jag ogillar. Varför?
- den har ett extremt dåligt och icke-funktionellt systemstöd
- den indatan jag ska leverera får jag inte i ett funktionellt format utan måste själv greja med formler och datakopiering för att få rätt på det
- jag ser inte att uppgiften tillför något värde för mig
- jag lär mig inte något av att utföra den (jo, jag blir lite bättre på vissa formler i Excel...)
- enda anledningen att jag löser uppgiften är för att nån annan annars måste göra det och jag har eventuellt lite, lite bättre tid så jag inte måste göra det på kvällar

Inte nog med att jag ogillar uppgiften, den får mig också att känna mig stressad. Varför?
- kombinationen av dåligt systemstöd, dålig indata och ingen hjälp att få känns allt för bekant
- deadline är ganska kort och uppgiften måste tryckas in bland en massa annat
- min enda drivkraft att lösa den är dåligt samvete, om jag inte löser den behöver nån annan jobba kvällar och kan inte vara hemma med sina barn

Den som känner till varför man bränner ut sig torde se ganska tydligt vad som händer ovan. Ingen möjlighet att delegera, "måste" göra allting själv plus drivkraft dåligt samvete. Precis, exakt den kombinationen som drev mig in i den berömda väggen för exakt sju år sen. Tror ni kroppen känner igen de dåliga vibbarna? Jag märker det rätt tydligt, i alla fall. Jag blir snarstucken, stressad, frustrerad, småilsken. Jag VILL verkligen inte. Fast nu när jag vet varför jag inte vill är det lite lättare att förstå varför. Att jag reagerar inte bara på det som är just nu utan också allt möjligt gammalt som "sitter kvar".

Klarar jag att vända känslan? Kanske. Det jag i alla fall kan göra är att försöka minska stress på alla andra områden. Inte pressa mig för mycket. I morgon var jag egentligen inbokad på ett morgonpass på gymmet men jag bokade av det för att slippa ha en tidig tid att passa. I morse fick jag lägga tio minuter extra på att tina cykellås med hårfönen, i natt övernattar cykeln i hallen så slipper jag det extramomentet. Plus att jag har flera växlar att välja på när jag cyklar till jobbet, bara en sån sak!

Dessutom vägrar jag att få panik över deadline. Jag hinner det jag hinner. Eftersom systemstödet är dåligt och opraktiskt tar det oproportionerligt lång tid att lägga in datan. Uppgiften är inte så viktig för mig att jag tänker sitta och jobba hela kvällen. Nej, jag gör det jag har möjlighet att göra på den tiden jag har till mitt förfogande och hinner jag inte får nån annan avlasta. Punkt.

Tre steg till självcoaching:
1) Vad är det som gör mig obekväm eller stressad i situationen?
2) Varför stressar det mig? Påminner det om något?
3) Vad kan jag själv göra åt det?

Och viktigast såklart: ACCEPTERA. Det är som det är av en anledning. Kroppen och hjärnan har värsta hästminnet och reagerar i förtid på situationer som tidigare har lett käpprätt åt pipsvängen. Tacka hjärnan för det, uppskatta dens klokhet och dens inbyggda varningssystem. Men tänk också att du själv tar kommandot. Så fort du vet varför är det lättare att ta hand om.

Således: Läggdags med en sömnmeditation för att somna lätt utan en massa tankar som kör runt i huvudet. Läggdags i tid för att hinna sova tillräckligt. Sen tar vi nya tag i morgon. Visst?
Rosa morgonhimmel över hustaken i morse. Underbart!

söndag 4 februari 2018

Ännu en vecka....

Ja herrejösses. Ännu en vecka med full fart hela vägen, målgång i #RWRunstreak30/30 och ganska jobbigt läge på jobbet!

Måndag - morgonjogg, utan att tänka. Avsluta arbetsdagen, cykla hem, byta om i höghastighet, cykel till Bulltofta, ett PT-pass, ett NMT-pass. Det var den dagen. Mat, förbereda tisdagen, duscha, sova.

Tisdag - morgonjogg, bilen till jobb och frukosten med till skrivbordet. Skrivbordsfrukost, jobba månadsavslutning för nu är det lite sista chansen. Får ihop det ändå, allt är klart och förberett. Lämnar kontoret, tar bilen iväg till köpcentret för frisörbesök. Tar mig tiden att handla lite fika och sitter sen och njuter mellan varven vid vasken - läser bok, fikar och chillar. Skönt - mikropaus! Kommer hem, äter mat, hinner sitta och slökolla på tv och packar sen för onsdag.

Onsdag - benpass på gymmet. Sjukt taggad för det är sista passet i utmaningen. Och det är roligt - känner mig stark och laddad. Så jag bankar på med marklyften, lyfter tyngre, många set, många lyft och bara ler. Bättrar på med lite frontböj och så kompletteringsövningar tills jag inte hinner mer, duschar i snabbfart och skyndar mig till kontoret. Vi har besök från huvudkontoret, det är lite ångestframkallande eftersom det är en variant på internrevision men jag är inte huvudfokus så jag försöker ta det lugnt.

Efter uppstartsmötet får jag gå till mitt lilla rum och göra mitt eget. Fajtas med diverse system som inte riktigt vill hela dagen och när jag åker hem är jag irriterad och frustrerad. Fast jag kommer på att jag har klarat alla 30 träningsdagar och att jag har en ledig kväll plus att det är nystädat så jag bara njuter av mitt rena hem, lagar god mat, städar köket igen och tar det lugnt.

Torsdag - ännu en rörig dag. Börjar med PT-pass i isande kyla, sen in på kontoret. Jobbar, äter skrivbordslunch, träffar ännu en PT-kund och känner stressen smyga sig på. För jag måste hinna till banken, möta upp Joakim, skriva på papper, åka hem, hinna byta om och ta mig in till stan igen för en middag som jag allra helst hade skippat. För Joakim har ju precis kommit hem och jag vill vara med honom! Men jag hinner, hinner till och med hem och sitta i soffan en timme med temugg och sambo och pusta ut och släppa stressen. Middagen blir trevlig och god men blir lite senare än tänkt, tur jag har skjuts hem!

Fredag och frukostmöte med hotellfrukost tillsammans med våra gäster. Sista dagen i dag. Vi kommer till kontoret och surrar nervöst och försöker jobba medan de sammanställer inför avslutningsmötet som är schemalagt klockan 11. Vi tror det har gått bra, att vi har klarat oss men det är ändå spänt och nervöst inför Closing Meeting. Mötet tar bara en halvtimme och vi kan andas ut - några små påpekanden men inget dramatiskt, vi har faktiskt klarat oss riktigt bra och min kollega som var huvudfokus får beröm för bra förberedelser.

Jag vet inte hur de andra mådde sen men jag kände i alla fall att luften gick ur mig lite när det väl var över. Vi klarade det. Heja oss! Chefen drar iväg mig till närmaste fik för en lättare lunch och när vi kommer tillbaka skålar vi i champagne. Dels för att vi klarade revisionen, dels för att jag envisas med att fira att nu är det SJU år sen jag gick in i väggen och jag står fortfarande upp. Det känns stort ändå.

Kommer hem, äter middag med Joakim och bara är. Januari är avklarat, det där besöket från huvudkontoret som jag har bävat inför är över. Jag var SÅ trött och sov nästan tio timmar som jag tydligen behövde! Lördag - en lördag utan väckarklocka och tider att passa. Sovmorgon, långfrukost i mysbyxor, och sen plockade vi ihop oss och promenerade bort för att kika på det nya gymmet som öppnat bara precis runt hörnet.

Det var ett kul ställe! Stort och industriellt - som en hangar med öppet ända upp till plåttaket. Förutom områden med konditions- och styrkemaskiner i vanlig ordning fanns det lite extra kul grejer. Ett stort område med fria vikter och en "bur" med skivstänger, jag tror jag räknade till 7 fria stänger plus en liten, 2 z-stänger och de som fanns i bänkpress och snedbänk. Gött! En riklig uppsättning kettlebells och en massa hantlar kompletterade frivikterna. Sen finns det en hinderbana med monkeybars, nät, ringar, ramp m.m. och inbyggd tidtagning som vi inte vågade oss på. Och så slutligen den "interaktiva" väggen där wallball möter tv-spel. Man kan dra igång ett spel där det gäller att träffa rörliga mål på väggen och när man missat tillräckligt många så "dör" man. Superkul pulshöjare tyckte jag!






Vi spenderade resten av dagen med att handla och laga mat och sen bortåt kvällen ville Joakim ut och marschträna i mörkret. Pannlampa och reflexer på och ut, vi traskade nästan 8 km i raskt tempo (Joakim med packning, jag skippade det!) och tittade på stadens ljus innan vi kom hem och planade ut framför Melodifestivalen.
Ytterligare en natt då jag sov tungt och länge, sedan söndag med frukost framför Nyhetsmorgon och slösnack om vad vi skulle göra. Jag hade siktet inställt på backintervaller så efter ett par timmars såsande bytte vi kläder och gav oss ut. 2 km uppvärmning följt av 10 x 1 min backe - eller rätteligen 9 x 1 min plus 1 x typ 90-100 sekunder för på sista skulle vi ända upp på toppen. Där var det blåsigt så vi tassade ner igen och hittade en plan sträcka där vi körde 10 x 30 sek med 30 sek vila. Och sen joggade vi hem - det gav mig 10 km på klockan. Ändå respektabelt för ett intervallpass!



Efter lunch var det dags för dusch och fix och sen slödiskuterade vi lite badrumsrenovering och kollade på TV, värmde middag som vi lagade i går och sånt. Det blev liksom inga stordåd gjorda efter ett sånt intervallpass!

Allt för snabbt blev klockan alldeles för mycket och Joakim skulle skjutsas till tåget till mitt stora förtret. Verkligen dålig idé tyckte jag. Det borde finnas nån regel om att han är hemma en hel vecka när han är borta nästan två! Men inget att göra åt, det var bara att anpassa sig efter rådande omständigheter och komma hem till bara katterna sen. Skönt åtminstone att det finns mat för hela veckan i kyl och frys och att vi hade städat undan i köket! Nu ska jag bara bestämma mig för om jag ska sova, yoga eller springa i morgon bitti. Lutar åt yoga eftersom det ska bli rätt kallt ute...och det är en skön start på dagen som jag ofta glömmer bort!