tisdag 31 juli 2012

Kan inte sluta le!

Den här dagen har varit en himla energikick. Den har också krävt ett högt tempo och lite känsla för timing, men det gick - och det blev himla bra! Så jag kan inte sluta le :-)

Inledde med en arbetsdag som krävde noggrannhet och ett bra arbetstempo för att peta in alla detaljer i diverse system innan månadsskiftet. Avslutade med ett möte och strax efter två satt jag som på nålar "är vi klara snart, måste vidare!" Packade ihop, skuttade ut till bilen, körde genom stan till frisören. Hann hämta en fika på vägen, satte mig i stolen 7 minuter före utsatt tid för en liten hastig renovering. Måste ju se till att vara piffad innan alla semesteraktiviteter!

Det tog som vanligt lång tid att "kladda" med färger men det blev riktigt bra till slut. Lämnade köpcentret 17.09, var hemma 17.20. Hade lite road rage på vägen eftersom det var stort lopp på travbanan och därmed sjukt mycket bilar - och parkeringsvakter som pekade in till lediga platser. Vilket jag inte var ett dugg intresserad av, jag ville bara UT!

Tråcklade in bilen i garaget, småsprang in, slet av mig kläderna, kramade J, klappade nån katt, drog på mig NMT-kläder, tryckte i mig en macka medan jag packade väskan, hejdå, lätt jogg upp till parkeringen för att kasta mig in i Joakims bil och dra till Lund för att träna NMT. Andnings- och vätskepaus!

Och så äntligen, NMT med instruktör. Daniel hade lagt upp ett pass med tävlingsfokus och det passade mig väl sådär eftersom jag inte riktigt känner mig formtoppad utan snarare lite småsliten. Formtoppen väntar tydligen runt hörnet för jag var STARK i dag. Underbart! Vi inledde med uppvärmning där vi på kommando skulle hoppa upp, nudda stridskamratens sko och lite såna roligheter. Sen diverse parövningar. Nudda partnerns knä, en övning där den ene skulle rulla ett varv på marken medan kompisen hoppade över för att sen kasta sig ner och rulla medan den som precis hade rullat skulle resa på sig och hoppa över. Inte helt lätt att förklara märker jag! Men den var rätt jobbig. Slutligen en övning där man skulle krypa under kompisens ben, vända och hoppa bock över kompisen, 10 repetitioner var. Sen fick vi jogga en liten sväng i lugnt tempo medan Daniel förberedde första tävlingen.

Första grenen var mjölksyretålighet. Vi skulle plank-åla (dvs ta oss fram med bara armbågar och tår i marken) en sträcka, köra 5 situp-burpees (upphopp, rulla ner på rygg, situp till stående, upphopp....) och gå björngång tillbaka. De två långsammaste efter varje omgång plockades av banan. Vi var 8 stycken så det innebar ju att de två sista totalt fick köra 4 varv. Det var hysteriskt jobbigt och jag gillar INTE att susa runt med näsan nere i nyklippt gräs vill jag bara påpeka!

Vidare transport till nästa gren, en liten hopptävling. Alla startade på linje och på Daniels kommando körde vi 2 jämfotahopp framåt, 2 jämfotahopp bakåt, ett enbenshopp på varje ben. Den som kom längst på de 6 hoppen vann. :-)

Sen var det dags för en liten konditionstävling där vi sprang en liten sväng. Upp på en fin bananformad backe, hela vägen längs "bananen", nerför, upp för jävligt brant och lång backe, 5 armhävningar på toppen, ner, runt en dunge, spurt längs grusstigen in i mål. Inte helt komfortabelt, den där uppförsbacken var jobbig för benen i dag - men med 20 km terräng och tunga benövningar i bagaget är det okej. Jag vann damklassen åtminstone :-D

Sen körde vi lite "styrka" med stenar. Frivändning-axelpress med sten, 5 st, fritt fram att ta tyngre sten. Det gick bra, inte mer att säga om det. Sen var det "kast med liten sten" givetvis bakåt. Inte min gren, det är bara att erkänna, men jag kan jobba på det. Vi avslutade (trodde vi) med att jogga tillbaka till Fäladshallen, det är uppförsbacke i 300 m eller nåt på slutet och Joakim la upp ett rejält tempo så det var bara att mjölksyretröskelånga på och hoppas på att det gick bra. Det gick. På det fick vi sen tävla i jägarvila mot vägg och jag lyckades hänga kvar i strax över 2 minuter just i dag. Kan förmodligen mer, sitter i skallen det där. Och så 20 upphopp, det är helt underbart med mjölksyrestinna ben!

Mellanmål, åka hem, middag, kläderna i tvätten, jag i duschen som vanligt - och så te och lite snacks i soffan. Bra dag helt enkelt!

Det här är livet!

Härligt utomhusträningspass med sköna NMT-kompisar. Middag som är färdiglagad, bara att värma. Behövs inte så mycket mer för att jag ska vara lycklig just i dag :-)
Detaljer om kvällens pass kommer, ska bara äta först!

måndag 30 juli 2012

Det drar ihop sig!

Träningsmässigt och mentalt ligger fokus mest på halvmaraton just nu. Men vänta... det ligger ju nåt kul där nånstans innan? Jaaaa! Spartan Blogger Camp, och det är jättejättesnart. Faktiskt drar vi på fredag, Tina och jag. SÅ fint att Tina också ska dit, då slipper jag vara helt ensam i stora världen :-) Och så blir vi två i bilen vilket gör resan klart roligare.

Schemat för helgen har vi fått i stora drag men också ett mail om att det väntar lite överraskningar! Och givetvis ska det bloggas från helgen så jag ska faktiskt vara lite smart och ta med mig kameran så att jag kan ta lite ordentliga bilder!

Det här ska vi göra på lördag:

 Vi samlas 10.00 lördag morgon på Spartan gym
Vi börjar med lite fika och presentation om vilka vi alla är, syftet och hur vi ska få ut det bästa av helgen.
Efter det tar Olof Elwin vid med en presentation om STS- Spartan training system.
10.30 Mobilitet och animal moves med Chris Muling och Olof Elwin.
11.30-12.30 Zumba och dans med Magdalena Bibik.
12.30-13.30 STS och SEPI presentation om Spartans tränings filosofi.
Lunch, lunchen blir ett stenkast från gymmet och kommer bestå av mycket protein och grönsaker.
14.30-15.15 klubbor och bulgarian bag med Olof Elwin.
15.30-16.15 Kettlebelljonglering med Chris Muling.
Fika.
16.45-17.30 Bollyband med Magdalena Bibik.

Är vi möra då eller? Och det där med kettlebelljonglering.... håller Spartan med skyddsutrustning? Med min talang för blåmärken kan det bli riktigt spännande... 


Söndag samlas vi på gymmet klockan 9.00 och det blir varken rast eller ro den dagen heller.
9.15-10.45 Entreprenörskap med Magdalena Bibik och Olof Elwin.
11.00-12.30 Spartan träning utomhus med Jenny Samuelsson.
Lunch
13.30-14.30 Vi går igenom vad är kettlebell fitness och vad är kettlebell sport.
14.30-15.30 Bandträning med Chris Muling.
15.30-16.00 Återhämtning och strech med Chris Muling.
16.00-17.00 Sammanfattning, utvärdering, affiliate, presentation av ”Spartan Entreprenör”

Och sen ska vi bara hålla oss vakna i 4 timmar i bilen. Jag tar en vilodag på fredag för att ha laddade batterier och så får vi se hur det blir med nästkommande vecka. För jag vill ha pigga, pigga ben till halvmaran! 

Svärord, svärord...

Vem iniglödhetahelvete hade stoppat så mycket benträning i det passet som annars mest brukar trötta ut armar och överkropp? Var fasen kom alla de där förbaskade benböjen och utfallen ifrån? Gaaaah.....

Jag kände mig faktiskt hyfsat pigg i benen i morse. Visst, jag var lite stel, men det är ju helt logiskt efter att ha skuttat runt i terrängen i två timmar och en kvart i går. Så jag vandrade glatt mot gymmet efter avslutad arbetsdag och tyckte att det blir väl bra med det fina lilla träningspasset med split squats och så lite överkropp på det. Jodå.

Uppvärmning - bl a hopprep och airsquats. Jaha, jag hade tydligen vader också ja, lite korta sådana tydligen. Och lårmuskler. Mysigt.... Vidare mot smithen för split squats. Åååååå, jobbigt! Men det är ju typ bara den övningen som är jobbig för benen, sen går det väl bra. Trodde jag ja. För utfall framåt och bakåt med tunga hantlar och knäböj med hantlar overhead var inte särskilt skonsamma heller. Och sen hade jag ju dödat armarna med snatch och jobbig armhävningsvariant så kabelrodden var minst sagt inte vacker. Jag var helt klart den som stapplade ut i duschen efter avklarat pass, mina ben var helt totalt stumma och döda.

Dagens jubel: Det märks att vi har nött mycket "inverted row"-varianter på våra egna NMT-pass i veckorna. Det börjar kännas riktigt stabilt och fint!

söndag 29 juli 2012

Terräng-distansrekord

Sådärja. Två varv på milspåret i Bokskogen. Det är strax över 20 km. I terräng. Det var roligt, bitvis grymt jobbigt (backarna suger ordentligt i benen på andra varvet!) och jag är vansinnigt nöjd med att jag fixade det. Nog för att vi gick i vissa backar på andra varvet men 20 km i terräng känns ändå som en bra grundplåt för en fin flack halvmara på asfalt om under två veckor. Jag tror nämligen fortfarande stenhårt på att man har mycket behållning av att springa ute i terrängen "till vardags" för då känns diverse lopp i stadsmiljö lättare att klara av.

Vädret var helt perfekt för långpass. Runt 20 grader och lite småregn på andra varvet som friskade upp luften och svalkade lite, för varmt blir det ju ändå när man springer. 

I dag var en sån dag då det var bra att ha en kompis med sig - precis som på alla långa pass. Det blir så himla tråkigt att sysselsätta sig med sin egen tankeverksamhet när man är ute och harvar i mer än två timmar! Och så kunde vi passa på att prata lite om vilka utmaningar vi ska lägga upp efter halvmaran. Det finns många spännande möjligheter i kikaren....

Nu har jag passerat 20 km i terräng. Första halvmaratävlingen runt hörnet. Sen tankar om maratondistans. Och terräng. Mycket mer terräng och trail för det är roligast, lerigast och mest omväxlande!

Söndag morgon

Veckans favoritstund tror jag bestämt :-) Vaknade trekvart innan väckarklockan skulle ringa, låg och drog mig med morgonmysiga katter i en kvart innan jag tyst tassade upp. Snabbdusch, löparkläder på, långfrukost. Som förvisso inte var helt perfekt just i dag eftersom jag har fått FEL tidning i brevlådan, men annars gillar jag att läsa söndagstidningen länge, länge. I dag blev det lite hafsigt och kompletterades med webbtidningen i stället.

Sitter i ett morgonstilla hus, tittar ut på en grå och vindstilla morgon, dricker en extra kopp te och lyssnar på radio. Går mentalt igenom komihåglistan för dagens långpass. Vätskerygga, energibar, fikapengar, ombyte. Ett par skor att byta om till efter första varvet kanske? Vågar man springa riktigt långt i nya skor? Kolla att mobilen är på laddning, hitta pulsbältet, såsa lite till.

Jo, långsamma morgnar i ensamhet är väldigt sköna för att "ladda batterierna" ibland :-)

lördag 28 juli 2012

Spontant social

Nä. Jag är inte världens mest sociala människa och jag är inte den som omger mig med högar av folk i tid och otid. Trivs bättre med några få utvalda ;-)

Men i dag blev det riktigt bra. Våra kompisar i bandet Phønix skulle spela en familjekonsert i Folkets Park och vi hade lite löst pratat om att gå ut och äta efteråt eftersom J i bandet fyllde år. Så efter dusch och lunch cyklade vi in till parken och tragiskt nog gick vägen till scenen precis förbi Ben & Jerry's glasscafé. Vilken otur ;-) Gänget spelade fin musik i trekvart ungefär och sen packade de ihop - och två medhavda barn stod och skuttade glatt för någon av organisatörerna hade fixat kuponger så att de kunde åka karuseller och sånt. Vi hjälpte således till att packa och sen drog killarna iväg med varsin förälder medan vi andra annonserade att vi skulle sätta oss och dricka något kallt i sommarvärmen! När alla kuponger tagit slut var killarna också törstiga så vi satt och pratade i skuggan en bra stund innan vi tog en sväng förbi plaskdammen också.

När alla var färdiglekta tog vi oss på olika sätt in till Gränden för att äta. Det är det givna stället med ett sånt sällskap en sommarkväll - killarna kunde fritt springa runt, maten är helt okej och det är otroligt mysigt inne på innergården bland alla blommor. Ryggbiff och en bakad potatis var väldigt gott tillsammans med ett glas ekologiskt rosévin. Födelsedagsskål och glatt prat om allt möjligt under middagen.

Sen skulle vi ha glass och någon hade på vägen sett skyltar om italiensk glass så det blev just sån till efterrätt nere vid kanalen. Och sen gav bandet och barnen sig av mot olika ställen i Danmark igen medan vi cyklade hem. Det har fortfarande inte börjat åska eller regna men det känns som om det snart behövs för att rensa luften.

Långpass i morgon. Och bara två veckor till halvmaran. Hualigen.... 

Backintervaller!

Korta backintervaller var dagens meny och jag mötte upp Joakim på Bulltofta. Kvavt ute som sjutton, jag bara väntade på åskvädret, men nu har det givetvis lättat lite igen. Uppvärmningsjogg, löpskolning, stegringslopp. Sen 15 x 35 m backe, uppdelat på 3 set där vart och ett avslutades med 5 upphopp, 2 min vila mellan seten. Första setet kändes som en baggis och vilan var jättejättelång, men det blev tyngre sen. Vågade inte trycka på för fullt eftersom jag inte ville belasta min bråkande ljumske men det blev ändå bra fart, bra teknik och hög puls! Och bisarrt varmt och svettigt, det bara rann av mig.

Joggade tillbaka mot fritidsanläggningen, körde 3 set dips på broräcket (det är alltid lite jobbigare när man hänger där i luften med en kompis som håller i benen!) och sen hittade vi en lämplig gräsplan och jobbade armhävningar, rygg och mage. Stretch och lite småsnack innan det fick räcka för i dag och så joggade jag hemåt. Har öst i mig väldigt mycket vatten och försöker hitta energi för en dusch!

På dagens program står en eftermiddagskonsert i Folkets Park och eventuellt middag nånstans på stan i kväll, vi får se vad det blir av projektet...

fredag 27 juli 2012

The things we do for love...

... eller: Så kan man också spendera en fredagskväll!

J kom hem efter att ha jobbat över och undrade om jag hade några planer för kvällen. Njäeh - laga mat och kolla på OS-invigning ungefär hade jag tänkt. Jo för han kände sig ganska mosig i skallen och kunde tänka sig att träna lite, så om jag kunde skjutsa ner honom och cykeln till Ribban så att han kunde simma medan jag vaktade hans grejer och sen cyklade hem för att springa en sväng så vore det ju bra.

Jahaja, där rök både GT'n och rosévinet till middagen.... Fast J ska köra sin första triathlon nästa helg när jag inte ens är hemma för då är jag på Spartan-träningshelg i Motala. Och jag fattar ju att han gärna vill testa litegrann innan! Dessutom har vi en oskriven regel om att man inte hindrar varandra från att träna utan ställer upp i den mån det går - och jag skulle ju inte dö av att skippa fredagsdrinken. Långtifrån, faktiskt.

Så okej, vi lagade middag, J fick idissla en stund och sen drog vi ner till beachen. Där jag passade på att köpa en glass medan J krånglade sig i våtdräkten och så satt jag på bryggan och läste och åt glass och tittade på solnedgången. Det var inte så himla hemskt faktiskt :-)

J kom tillbaka, krånglade sig ur våtdräkten och i cykelkläder, vi powerwalkade till bilen, petade ut cykeln och in badkläderna, J cyklade iväg och jag satte mig i bilen igen. På vägen fick jag nöjet att lyssna till "Rolands relationsråd" på radion där Carl-Jan Granqvist skulle ge "Roland" (komikern som jag tror heter Robert Gustavsson?) förslag på en lämplig middag för att charma en dam. Carl-Jan skräder ju inte orden precis så det var skummande champagne, sensuell kycklinglever, erigerade sparrisknoppar och förförisk tryffel i överflöd där... Extremt roligt för en matnörd men jag skulle möjligen ana oråd om jag blev serverad en sån middag!

I skrivande stund har J precis bytt från cykel till löpning och jag sätter mig i tv-soffan för att titta lite på invigningen. Fast bara lite, för jag misstänker att ett tufft pass väntar i morgon förmiddag. Det är ju fördelen med att ställa upp och assistera J - det blir inga sura miner när väckarklockan ringer i morgon för att jag vill prioritera min träning :-)

Blöta fläckar på golvet....

... bredvid skivstång och kettlebells borde betyda att de grät lite under mitt träningspass, eller hur? :-)

Vansinnigt varmt och svettigt och bra pass. Nytt PB på "Pleasure", 25:22. Det är 1:15 bättre än senast. Så det var helt klart värt det! Men förutom att jag har ett blåslaget högerknä sen hinderbanepasset så lyckades jag förstås dra 42 kg skivstång i vänsterknät så nu lär det också bli blått. Lite stelt är det i alla fall - men det går väl över. Och som vanligt tvärdog jag på golvet efteråt och lämnade en blöt fläck i silhuett av hela mig när jag sen lyckades resa på mig och börja plocka undan alla de gråtande vikterna....

Avslutade som vanligt passet med en rejäl dos magövningar som visste var de tog i dag. Urgh.

Efter välbehövlig dusch traskade jag raka vägen till 7-11 för att handla en glass med den briljanta ursäkten att jag hade glömt mellanmålet. För övrigt hade jag glömt gymkortet också men eftersom jag kom på bemannad tid var det okej. Börjar undra om passet är jinxat - förra veckan blev det inte av eftersom jag var helt slut efter NMT dagen innan, och veckan innan hade jag glömt sport-behån. Man blir ju liiite fundersam i alla fall!

torsdag 26 juli 2012

Återhämtningsdag - massagetips

Efter jobbet cyklade jag till Öresunds Pilates & Massage för en massage med varma lavastenar. Inte fullt lika välbehövligt som i förra veckan då det var ruggigt kallt, men väldigt skönt ändå! På köpet fick jag veta att mina muskler i benen är vältränade och i bra form och att min rygg mår väldigt bra. Inte alls dumt!

Jag kan tipsa om att Ruta (massören) har sommarkampanj vecka 30-31 så man får 45 min massage med varma lavastenar för 280 kr eller 40 min "sommarmassage" för 250 kr. Helt klart värt det :-)

Ruta gnällde dock lite över mina blåmärken och gick loss på benen med ett specialliniment med arnika i som ska vara läkande. Det ser ut ungefär som om nån har bankat på mina vader med en slägga men jag vet att det "bara" är fighten med irländska bordet som ger lite efter-effekter! Däremot känns min sträckning i ljumsken från igår inte alls av längre så jag ska nog kunna fortsätta träningen som planerat. Om jag bara kommer ihåg att vara noga med stretchingen alltså.

onsdag 25 juli 2012

Hinderbanepass med handikapp

Vi körde ett hinderbanepass i dag men tyvärr fick jag bryta tidigare än tänkt så det blev inte så mycket av det. Irländska bordet är således inte avklarat än :-( Men jag fick bra snits på minfältet och jag vågar fortfarande kuta upp på "välta muren" och hoppa direkt ner. Det var däremot det hindret som drog upp en gammal sträckning i en ljumske. Som jag VET att jag måste vara försiktig med när jag springer tuffa intervallpass för jag behöver stretcha väldigt noga efter passet. Och vad missade jag efter intervallpasset i går: Jo, stretching. Skyll-dig-själv-varning alltså.

Men jag fick ändå till en timmes träning inkl. uppvärmningslöpningen (det var typ 29 grader varmt så det var uppvärmning på riktigt!) och eftersom det var bra väder hängde vi helt enkelt kvar ute i Revinge och åt matsäcken och snackade skit. Och det var inte heller helt fel på en solig onsdagkväll :-)

I morgon blir det återhämtningsdag och massage vilket förhoppningsvis hjälper till att återställa högerbenet och så får jag ju jobba på med det lite själv också. Tanken är att jag ska kunna styrketräna på fredag i alla fall.

Hej, sommar!

Sommarvärmen är här på besök. Alla andra planerar förmodligen grillkvällar, strandbesök och beach-häng. Fast jag drar till hinderbanan. Sand mellan tårna blir det ju i vilket fall som helst. Och frisk luft. Fast eventuellt liiiiite varmt - har laddat kylväskan med rikliga mängder vätska. Ha en fin kväll, det tänker jag ha!

tisdag 24 juli 2012

Intervalldags - och tips til astmatiker

Urk, urk, urk. Dagens intervallpass blev det verkligen kräkvarning på! Först surrade jag runt hemma och hade lite småångest för att jag visste att det skulle bli jobbigt. Sen drog jag på mig snabbskorna och såg till att det blev ordentligt jobbigt också. Bra där ;-)

Jag hade planerat en intervallstege som totalt sett innebär 13 minuters jobb - och ändå tog passet nästan en timme. 2 km uppvärmning och lite löpskolningsövningar först. Bl a en ny övning som jag såg i senaste Fitness där man kör höga knän till löpning för att få ett mer effektivt steg. Verkade fungera rätt bra. Och så stegringslopp x 3.

Sen var det bara att gå loss på intervallerna. 4 x 2 min med 1 min vila - här låg jag ungefär i 4:30-fart och efter intervall 2 var det nästan dags att spy. 3 x 1 min med 1 min vila, 4-4:20 blev farten ungefär. Sen 4 x 30 sek med 30 sek vila där jag pressade mig till sub4-fart så gott det gick. Lite till kan jag nog! Knepet med den här intervallstegen är att när man väl har klarat av 4 x 2 minuter som är sjukt jobbiga så är det faktiskt bara 5 minuters jobb kvar och 5 minuter är ju ingenting. Efter avklarade intervaller gick jag och varvade ner några minuter och passade på att sticka huvudet under lämplig vattenkran innan jag joggade ner och hem ca 2 km. Pust. Skönt att ha veckans intervaller överstökade såhär i början av veckan!

Tips till dig som har ansträngningsastma: Spring stegringslopp! Det gör väldigt stor skillnad för intervallpass är i alla fall min erfarenhet. Jag tycker det är hemskt jobbigt att springa fort (snabbdistans är min värsta gren) för det känns som om luftrören bara knyter ihop sig och det blir omöjligt att andas - trots medicinering. Men springer jag några stegringslopp (gärna 80-100 m långa) är det som om jag får fart på lungorna ordentligt och det är mycket, mycket lättare att köra intervallerna sedan. I dag var första intervallen något jobbig men sen gick det hur bra som helst och jag kunde trycka på ordentligt utan att tänka på andningen.

Feeeeed me!

Medan jag cyklade hem från jobbet upptäckte jag att jag var hungrig. Inte bara sådär lite småhungrig så att jag behövde mellanmål, utan GE-MIG-RIKTIG-MAT-NU-ANNARS-DÖR-JAG-hungrig. Intervallpass på schemat som jag egentligen hade tänkt springa innan middagen, men okej. I magen fanns bara ett gigantiskt hål där T-Rex satt och hojtade Feed me! Feeeeed me! FEEEED me!

Snabb översyn av kylskåpet gav som resultat att det fanns en pastarest med svamptapenade, mandel och tomater som kunde värmas och ett paket bra chorizo. Nåt snäpp upp från makaroner med ketchup men helt okej med en rå morot till.

Min mat- och sovklocka är ganska pålitlig så jag begrep inte helt varför den skulle löpa amok i hunger strax före fem. Hm. Vad åt jag för lunch? Pizza, på solterrassen. Aha. Det var varmt, så jag åt inte hela pizzan, och jag vet att jag inte håller mig mätt så länge när jag äter pizza även om det här var en riktigt bra variant. Eftermiddagsmelliset blev sen bara en ynka Clif Bar som jag tuggade lite förstrött på medan jag fajtades med en bokföringsfil. Alltså MAT nu, intervaller senare - när det har blivit lite svalare. Flexibilitet i schemat är bra!

Jag-börjar-sent-morgon

Eftersom jag jobbar 75% och har lyxen att förlägga mina arbetstider fritt (inom vissa gränser givetvis) så försöker jag passa på att börja kl 10 någon dag i veckan. Om det fungerar med kalendern i övrigt, det beror ju lite på inbokade möten, efter-jobbet-aktiviteter och sånt också.

Börjar jag 10 kan jag sova minst till 8, kanske till halv nio. Fast oftast väljer jag att be J väcka mig innan han drar, runt 7. Det ger mig nämligen gott om tid för min favoritaktivitet på morgnarna: att såsa :-) Det innebär att äta frukost i lugn och ro, läsa hela tidningen, duscha länge, morgonkramas med alla katter, ta en extra kopp te, slösurfa och sånt. I dag har jag också hunnit med att slänga in en tvätt med sånt som bara tål 30 grader och därför alltid ligger kvar i en hög hur länge som helst. Fint!

Solen strålar ute och jag ska cykla till jobbet - i korta cykelshorts och linne. Det var ett tag sen men denna vecka blir tydligen en riktig sommarvecka. Jag klagar då inte :-)

måndag 23 juli 2012

Jo. Det VAR ett bra träningspass.

Jag vet, coachen. Jag borde egentligen ha kört "Pleasure" men jag var inte riktigt sugen på att plåga mig själv så mycket. Så jag tog det andra passet - det som jag körde i måndags. Med Bulgarian split squants, hantelsnatch och de där jobbiga armhävningarna med medicinboll. Och det var riktigt bra! Jag smygökade lite försiktigt på split squatsen och det finns definitivt potential där - liksom i ett par andra övningar. STARK. Fokuserad. Riktigt bra pass. Förutom den lilla incidenten på slutet då. "Pleasure" får jag väl mörda på fredag i stället!

Den lilla incidenten var jag tvungen att bearbeta med en löprunda och turligt nog fanns det en till som behövde lite återhämtningsjogg efter en duvning med PT-Malou så vi tog en lugn runda. Terapilöpning är underskattat :-) Grymt skönt, typ 6-fart, fantastiskt väder, finfin sommarkväll. Nu har hjärnan lugnat ner sig och kroppen känns genomarbetad. I morgon har jag sovmorgon och efter jobbet tänker jag springa en liten intervallstege! Och den här gången ska jag inte fega på 30-sekundersintervallerna. In i kaklet!

Okej. Nu vet jag varför det finns tjejgym.

Det är för att socialt inkompetenta kvinnor som jag ska kunna träna utan att försätta sig i hopplöst pinsamma situationer. D'oh. Hädanefter tränar jag i burka.....

Återkommer till träningspasset senare för det här måste jag bara få kläcka ur mig - MED skämskudde. Hjälp. Alltså, jag tränade på som vanligt, koncentrerad, fokuserad - och noterade sådär lite i förbifarten att en 2 m lång svart kille tittade lite åt mitt håll. Rätt ofta. Jag är relativt van vid att vara uttittad på gymmet, dels för att få tjejer lyfter tungt och kör så pass hårt som jag gör, dels för att jag efter 10 minuter ser ut som om jag har duschat med kläderna på. Tänker inte ändra på något av detta utan de kan gott få tänka "vad sysslar den där tanten med?" för min skull.

Men den här snubben gjorde ideligen lovar åt mitt håll när han pausade mellan seten och tittade helt ogenerat medan jag tränade. Sen när jag låg och stretchade kommer han fram och säger "Hi, how are you?" och autopiloten (välprogrammerad efter många års arbete med folk som pratar olika språk) svarar glatt "I'm fine, thank you". Förstås. För man vill ju inte verka helt ouppfostrad trots att man ligger där i sin egen svettpöl och har mascararänder i hela ansiktet.

Sen tänker jag inte mer på det men när jag reser mig och hämtar papper för att torka av min matta står han plötsligt framför mig och frågar "Hey, what's your name?". Jag svarar såklart, han repeterar "Pernille, nice, I'm (vafanhannuhette). You look real good, I like your shape". Eh.... thanks? Han frågar vad jag tränar och jag småsnackar lite om NMT såklart. "Yeah, I really like your shape, I'd like to get to know you, maybe we can go for a coffee some day?"
Autopiloten: "Yeah, sure, I'm just really busy today"
Snubben: "That's fine, maybe I can ask for your number before I go?"
Autopiloten: "Sure, sure *vänligt leende*" (hjärnan: NEJ, du lämnar inte ut ditt mobilnummer till random snubbe, är du GALEN eller?)

Jag hade stretchat klart så jag kilade in i duschen och funderade över hur jag skulle ta mig ur det här nu då. Nej, jag vill inte fika med random snubbe jag har träffat på gymmet, det känns inte som ett smart drag. Möjligen och eventuellt om han bara hade träningsnördat men "you look good, I really like your shape" känns som om han är ute efter mer än fika och träningssnack. Ge honom fel telefonnummer när han frågar? Nä, det är helt enkelt taskigt, så kan man inte bära sig åt. Köra "Min man som är 2.30 och tyngdlyftare tycker nog inte det är en bra ide" kanske kan vara nåt? Eller helt enkelt "Förlåt om jag gav fel intryck, jag är gift och på väg mot 40 och fullständigt ovan vid sån uppmärksamhet?"

Det slutade såklart med att fegisen hastigt klev i skorna med ryggen mot gymmet och powerwalkade ända upp till Klaffbron med förstulna blickar över axeln. Helt ärligt. Så himla pinsamt.

Men jag har faktiskt ingen annan ursäkt än att jag var fullständigt oförberedd och inte hade en aning om hur jag skulle bete mig och den sociala autopiloten kickade in i läget "vänlig och positiv". Gah. Kan nån ta och socialträna mig litegrann? Hur gör man? 

Tjejgymmet. Och burka. Uppenbarligen. Hjälp.

söndag 22 juli 2012

Lycklig

Ruset från förmiddagens runner's high håller i sig ännu. Och jag slås av tanken att jag faktiskt mår riktigt bra just nu, oberoende av sommarväder och småbekymmer på jobbet - att jag är sådär trygg, nöjd och lycklig i mitt liv. Med ett jobb som fungerar för mig där jag är just nu, med förkortad arbetstid som gör det möjligt för mig att göra ett bra jobb när jag är på jobbet utan att trötta ut mig så att jag inte orkar göra något annat efteråt. Jag har oanade möjligheter att göra sånt jag tycker är kul - gymmet, löparspåret, NMT. NMT som har haft med sig en oväntad bonus - träningskompisar!

Jag har alltid tränat ensam. Varit ensam på gymmet, ensam i löparspåret. På gymmet gör det inte så himla mycket - jag är ändå oftast så fokuserad på att göra ett bra pass att jag inte behöver socialt umgänge. Men i takt med att löprundorna blir allt längre så ledsnar jag på mitt eget sällskap och det är mycket roligare att vara flera. Att ha en löparkompis som springer ungefär i samma tempo är en höjdare helt enkelt! Och när det då och då dyker upp någon som vill vara med på långpassen är det välkommet, det går bra att vara flera än två också. Att inte vara ensam ger också lite större möjlighet att variera passen. Jag hade t ex aldrig vågat springa Skryllerundan ensam (risk att tappa bort sig och tänk om man ramlar och stukar nåt och sitter där helt själv ute på en äng) och att Joakim glatt ställer upp på en runda en fredagkväll efter klockan nio gör att jag slipper oroa mig för min egen säkerhet. Fast vi konstaterade att yxmördare och våldtäktsmän lyste med sin frånvaro just den kvällen.... Det innebär inte att jag aldrig springer ensam, ibland är det fantastiskt skönt att springa själv också, men det är fint med omväxling.

En annan bra grej med NMT-kompisar är att de inte känner mig sen innan jag gick in i väggen. De förväntar sig inte att jag ska vara den som jag var då - de känner bara "version 2.0". För mig är det rätt befriande och väldigt skönt. Det innebär att jag orkar vara social, öppen och bjuda på mig själv när jag klantar mig (typ dränker mig själv med vattenflaskan för fnörtielfte gången t ex). För vi som har ålat runt i regn och lera, burit på varann och ålat under varandras magar - vi hanterar det mesta tillsammans :-) Det är faktiskt besvärligare med familjen och arbetskollegorna som förväntar sig att jag ska bli som jag var innan. Vilket förmodligen inte kommer att hända, i alla fall inte om jag får bestämma.

För jag har mycket roligare nu!

I dag sprang vi rätt!

Eller okej, nästan rätt. För vi sprang Skryllerundan igen och sprang i alla fall inte fel där vi sprang fel i söndags. Däremot var vi lite tveksamma här och var och kom några meter fel ute i hagarna ibland, dock inget som inte kunde åtgärdas. Det var helt fantastiskt väder, det funkade utmärkt att ha sportdryck i vätskeryggan och jag tuggade i mig en liten bit av en Mule Bar nånstans mitt i för säkerhets skull. Så då slapp jag bli gnällig - däremot landade jag i finfint runner's high ungefär när vi passerade milen och mådde väldigt, väldigt bra!

Skryllerundan lämpar sig utmärkt för social löpning, terrängen är så pass tuff att det är klart roligare att ha med sig kompisar. Anna frågade i går om hon fick springa med oss i dag och Joakim annonserade att han var sugen på Skryllerundan en gång till så då var det bestämt. J hängde också med ut fast han sprang själv - Skryllerundan plus 7 km-spåret i Skrylle hann han med på ungefär samma tid som det tog oss att springa 15 km.... så det var nog bra att han sprang själv.

Anna satte nytt distansrekord och jag noterar att det går alldeles utmärkt att springa långt bara jag slipper pronationsskorna. Bra så. Efter rundan stretchade vi, åt glass och hade det riktigt bra i solen innan vi lyckades samla ihop pinalerna och bege oss hemåt.

Det är som vanligt mycket, mycket roligare att ha sällskap på långpassen och jag är fantastiskt glad över att ha kompisar att springa med :-)

J fotograferade när han sprang och vi sprang ju samma runda så jag har snott lite bilder. Så vackert med sommar i Skåne!




lördag 21 juli 2012

Styrkepass NMT-style

Det roliga med att lägga upp träningspass själv är att man kan lägga upp dem lite efter vad man själv gärna vill träna - och att man aldrig vet hur lång tid det kommer ta eller hur jobbigt det blir. I alla fall så länge vi kör såhär amatörmässigt, att vi bara pratar igenom passets upplägg och några övningar men aldrig "provkör" innan. Det får bli som det blir helt enkelt!

Efter löpning, löpning och mera löpning i torsdags fanns det definitivt ett sug efter ett mer styrkebetonat pass. Så vi hade satt ihop ett sånt.och har väl ungefär hälften kvar så det finns resurser att köra ett pass till ifall nån skulle vara sugen :-)

Vi inledde med en lite mjukare uppvärmning med lite solhälsningar och balansövningar och sen lite lugn jogg med lite uppvärmningsövningar. Dagen till ära hade jag tagit på mig mina fivefingers som effektivt begränsar hur mycket och hur fort jag kan springa! Sen körde vi en första styrkecirkel. Som vanligt jobbade vi parvis och vi har 8 stycken så vi hade 4 övningar i cirkeln. Första varvet innehöll balansgång, smala armhävningar, axelpress och rulla rygg-sida-mage utan att händer och fötter nuddar marken. En lite teknisk övning som utmanar kroppskontrollen och lite core-muskler. Vi körde den cirkeln 3 varv, 1 minut per station och 10-15 sekunder för byte.

Andra cirkeln visade sig vara betydligt jobbigare. Benkast till ribbstol, inverted rows, chins och "megaburpees" som är en burpee-variant där man slänger in en liten crunch mitt i armhävningen. Eftersom det bara är en i taget som kan göra chins medan kompisen assisterar så var vi tvunga att köra cirkeln 4 gånger. Och fy sjutton vad det blev mycket armar där :-) Vi la in en extra vila efter 2 varv så att vi fick i oss lite vatten innan vi körde loss igen.

Sen traskade vi ut till gräsmattan och körde lite "animal walks". Krabban med ålning tillbaka och vila i plankan, alligatorn med ålning tillbaka och vila i jägarvila och sen grodhopp med ålning tillbaka och vila enligt önskemål (platt på rygg för de flesta). Hualigen. Vi joggade ner en runda och stretchade lite. Hoppas deltagarna var nöjda!

Sen susade jag hem, bytte till andra kläder, mölade i mig en halv lunch och supportade J som simmade 1 km i Malmösimmat. Och nu har jag äntligen landat hemma, fikat, duschat och fått på mig rena kläder. Och hängt en tvätt som består till 80% av funktionskläder....

fredag 20 juli 2012

Dubbel fredagsfys utan större framgång

Utan större framgång - jo, så kan man lugnt säga. Jag drog till gymmet efter jobbet och hade en krypande känsla av att det nog inte blev några stordåd i dag. Gårdagens pass gjorde hela kroppen seg och lite stum. Uppvärmningsövningarna fungerade helt enkelt inte alls. Så jag valde att plocka fram lite inspiration i form av ett gammalt pass bara för att se vad jag kunde göra med det. Bröstpress, latsdrag - jodå, visst har jag blivit starkare, men det fanns inget att trycka på med riktigt. Körde en liten kombo av "the triple" med viktskiva och kettlebell full swing, 21-15-9 reps, fast det fick inte heller fart på nåt. Så då gav jag mig, körde en ordentlig omgång magövningar och sen fick det vara good enough.

Stack hem, plockade fram kompressionstightsen och mötte upp Joakim för springande planeringsmöte av morgondagens NMT-gör-det-själv-pass. Turligt nog var han också seg i kroppen efter passet i går så det är alltså inte enbart mig det är fel på ;-) Vi tog en runda på dryga 6 km i nåt som liknade 6-fart och jag fick i alla fall inviga mina nya skor som fungerar precis som de ska - dvs jag tänker inte ens på att jag har nya skor. Och så lyckades vi nog sätta ihop ett bra och varierat pass till i morgon också - utan allt för mycket löpning för det är det nog ingen som orkar!

torsdag 19 juli 2012

NMT "Lyckohjulet"

Till dagens pass hade Daniel kreerat en variant på "lyckohjulet" till oss. Jag kan meddela att det gav möjlighet att göra ovanligt sadistiska övningskombinationer!

Fast först skulle vi ha namnupprop och värma upp. Vi var ovanligt många i dag och ovanligt flamsiga vilket betydde många glada skratt. I synnerhet när gänget från Army Fitness joggade förbi, 4 stycken + en instruktör, och Daniel torrt kommenterade "vad många de var, vad roligt" blev det väldigt fnissigt! Vi körde sedan en helt vanlig Daniel-uppvärmning där vi sprang på en kolonn och försteman hittade på en övning för att sedan springa bak i ledet. Under tiden vi värmde upp kutade Daniel runt och förberedde för resten av passet.

Sen var det dags för Lyckohjulet. Konceptet bestod av 3 grupper övningar: Förflyttning, övning, vila. Inom varje grupp fanns 10 övningar numrerade från 0 till 9. Första stridsparet "lottade" första övningen med hjälp av ett stoppur där sista decimalen bestämde vilken siffra som gällde och så körde man tre omgångar för att få fram tre siffror. Första varvet hade vi sidosteg som förflyttning, övningen var 400 m intervall-löpning och vilan var sidoplanka vänster. Alltså förflyttade vi oss med sidosteg bort till cirkelspåret som är ca 400 m långt. Vi sprang intervallerna i "stridspar" så vi började åt varsitt håll, gjorde high five med kompisen när vi möttes och sprang tillbaka, dvs att den som sprang snabbast fick springa lite längre. Och sen vilade vi i sidoplanka tills alla var klara innan vi joggade tillbaka till starten. När näste man "lottade" övningen blev det 2 repetitioner, etc. Vissa övningar var markerade med "x2" eller "x3" så när vi t ex i andra varvet fick boxjumps som hette "x3" gjorde vi 6 st.

Jag minns inte allt vi gjorde men vissa kombinationer kommer man såklart ihåg. T ex att det var 4 gånger backintervall och sen vila i "flygplan" som bara innebär armarna rakt ut. På den följde utfallsgång bort till cirkeln för 5 x 400 m intervall och sen "vilade" vi med knäböj. Urk, urk, urk. Sen var vi så duktiga att få 7 x backintervall också men turligt nog följdes den av vilan "ryggliggande" och det var grymt skönt just då! 9 x 2 x burpees med vila i sidoplanka var också hyfsat tuff. Det var ett roligt och omväxlande pass och jag tror jag har klarat av mina intervaller för den här veckan helt enkelt. Det känns inte särskilt lockande att springa intervaller i morgon igen i alla fall....

Kroppen är fantastisk!

Jag är inte bara lite utan mycket imponerad över hur mycket min kropp har fixat att reparera sig själv. När jag senast gjorde en seriös skoutprovning, det är kanske 2½-3 år sedan, var det helt tydligt hur mycket mina fötter pronerade och det såg ut som om jag nästan stukade fotlederna i varje steg. Nu springer jag nästan helt rakt i ett par minimalistiska Nike Free. Inte konstigt att pronationsstödet i mina vanliga löparskor har blivit lite för mycket numera! Så nu har jag investerat i ett par neutrala mängdträningsskor som jag trivdes riktigt bra i. Dessutom hittade jag en annan lite lättare modell (som jag inte köpte just i dag) att använda för snabbare intervallpass och på tävling. Och det blev faktiskt Asics, helt otippat - hittade också en Saucony-modell som jag gillade men som inte fanns hemma en storlek större som jag hade behövt.

Och ja - jag går till en specialistaffär, provar skor och köper ett par jag tycker om fast jag tycker priset är hutlöst egentligen. Jag får inte den rådgivning jag behöver i en nätbutik. Däremot passar jag på att notera vilka andra modeller jag har testat och tycker om så att jag har möjlighet att beställa dem lite billigare nästa gång jag ska utöka skoparken.

Hyllning till vardagsledigheten

Jag vill slå ett slag för att ta ledigt en vanlig vardag, mitt-i-veckan-ledigt. Komptimmar eller en semesterdag utan att ha några särskilda planer för vad man ska ha dagen till. Normalt är jag jättebra på att spara såna dagar till "viktiga" grejer - t ex att vi ska iväg på familjeevenemang och behöver en långhelg och det är säkert bra, men ur återhämtningssynpunkt har jag mycket större nytta av att ta en spontandag då det egentligen inte finns något spikat i kalendern! Plus att arbetsveckan blir rätt trevlig av en ledig onsdag eller torsdag för det blir komfortabelt kort distans till helgen sen ;-) Och nånstans är det rätt njutbart att ha ledigt och vara ensam - i alla fall för mig. Är J också ledig har vi ofta en massa planer tillsammans - inget fel på det, men det är rätt gött att bara såsa runt själv. Sova tills man vaknar självmant, hänga över tidningen och frukostbordet, slösurfa och dregla över en fin MTB som nån har till salu....

Det enda jag har inbokat i dag är en massage i eftermiddag. Jag spånade därför lite på ett gympass på förmiddagen, men sen kom jag på att det är Femkamps-Daniels finalpass på NMT i kväll och då tänker jag att det är smartare att vara utvilad och fräsch! Däremot ska jag invadera nån lämplig löparbutik när jag ändå är inne i stan och prova ut ett par nya löparskor. Det börjar bli dags att byta ut asfaltsdojorna och eftersom jag har större nästan-löparknä-problem i mina pronationsskor än jag har i terrängskorna så verkar det vara lämpligt att leta reda på ett par skor som är lite mer åt det neutrala hållet. Men jag vågar mig inte på att beställa bara på måfå utan jag vill ha kvalificerad hjälp att hitta rätt. Spontant är jag nyfiken på Asics DS Trainer men jag har faktiskt aldrig hittat ett par Asics-skor som jag trivdes med. Vi får väl se vad jag hittar. Det finns ju mycket annat än Nike "out there" som man kan springa i! Återkommer i ärendet :-)

onsdag 18 juli 2012

Så kan man också hantera träningsvärk...

... t ex med en liten tripp över Öresund!

Cofoco-restaurangerna i Köpenhamn har sommarkampanj. Det innebär fasta menyer som man bokar upp sig på, menyns pris beror på vilken tid man väljer att komma, och alla restauranger har olika teman. Vi åt på Vespa som körde en sicilianskt inspirerad meny.

På menyn fanns 8 olika antipasti - inkl. "arancini" som är ett av mina absoluta favoritkoncept. Risotto = gott, ost = gott, frityr = gott - arancini innehåller alla tre så det kan ju inte bli annat än fantastiskt :-) Plus underbara gröna oliver, grillad paprika, salami och coppa.... riktigt bra. Sen fick vi en portion hemlagad pasta med tomatsås och köttbullar - Lady och Lufsen alltså. Kryddigt och gott och perfekt kokta tagliolini. Kalvfilé i marsalasås med champinjoner, grön sparris och bakade tomater var huvudrätten och så en väldigt fin cassata till efterrätt. All this för under 200 danska kronor per person.

Både träningsvärk och blåmärken känns mer överkomliga efter bra mat och några glas vin.... 

Som man bäddar får man ligga - tydligen

Ja. Träningsvärken (och blåmärken och skrapsår) är helt klart självförvållad. Och det var värt det för det var hemskt roligt. Men jag skrattar lite åt mig själv i dag där jag försiktigt vankar fram, smidig som ett litet kylskåp, tar stöd mot lite av varje på vägen, grimaserar varje gång jag ska sätta mig ner och resa mig upp och ojar mig när armbågen råkar röra bordet, stolen eller armstödet.

Det är ungefär lika behagligt som träningsvärken efter en dubbeltimme med coachen. Fast med en stor skillnad - jag har inte hållit på och lyft och grejat med stora vikter, jag har bara flyttat på mig själv - på lite annorlunda sätt än jag brukar göra. Och krockat med lite grejer. Varför ska det tvunget vara stenbelagt där man tar sig upp ur lejongropen t ex? Jag fattar varför Femkamps-Daniel säger att hinderbanan är en bra träningsform. Inte bara för konditionen utan även för den träning man får i att lyfta sin egen kroppsvikt på olika sätt.

Fast det är okej med lite träningsvärk. Jag tar en återhämtningsdag i dag (återhämtningsdag låter mycket bättre än vilodag!), går ut och äter en god middag, och jag är ledig i morgon. Funderar lite på hur massören kommer reagera på mina blåmärken i morgon men det får vi väl se.

tisdag 17 juli 2012

För övrigt..

...så har jag världens bästa naprapat. Ville bara säga det! Det är guld värt att kunna maila honom med funderingar om skor, löparknän och prehab och få ett snabbt och klokt svar.

Hinderbane-monsterpass!

I dag var det dags för "vuxenlekplatsen", den fina militära hinderbanan. Galna som vi är så drog Joakim och jag dit redan halv fem medan övriga intressenter mötte upp därute klockan sex. Det var ganska lagom hinderbaneväder - 18 grader, lite blåst som höll mygg och flugor borta och nån lätt regnskur emellanåt. Inte så att det blev riktigt blött, det torkade upp ganska snabbt.

Vi inledde med några kilometers löpning för att få upp värmen ordentligt innan vi körde igång på banan. Första varvet nötte vi verkligen teknik på de hinder som är lite tekniska. Jag hade dessutom lite "fobiskolning" på stegarna - jag vände ju på sidan av 5 m-stegen på lördagspasset och jag ville verkligen, verkligen över. Egentligen vill jag fortfarande mest dö när jag hänger däruppe men jag fixade det faktiskt två gånger. Och 4 m stegen är inga problem alls. Sen tragglade vi "dopphindret" ungefär en miljon gånger tills jag äntligen, äntligen fick lite flyt i stället för att trassla in armar och ben i varandra. Snubbeltrådarna är enkla och kryphindret skippade vi för det bidrar mest bara till sand överallt :-) Klätterhindret som mest ser ut som en mattpiskställning blir jag aldrig riktigt nöjd med men jag tar mig åtminstone över.

Rak balansbom var Joakims stötesten så den körde vi också upprepade gånger tills det började funka. Över-under-över-hindren går hur bra som helst. Irländska bordet blir jag däremot bara ARG på. Jag får inte till det alls, jag hänger bara i nån obekväm position och får ont och bläh.... Så det har jag fortfarande inte löst. Jag har inte gett upp men jag måste nog få fundera lite på saken. Och träna lite chins eller nåt. "Hundkojan" som man ålar igenom tycker jag mest bara är rolig och så lite över-under på den. Sen "pungkrossen" som turligt nog är ett herrhinder så det slapp jag befatta mig med och det är lika bra.

"Sanddynen", "välta muren" eller vad den kallas är egentligen inget större problem. Förutom att jag gärna vill sätta mig på kanten i fem minuter och bestämma mig för att det inte är läskigt att hoppa 2 m ner. I en sandgrop. Efter att ha kört den några gånger lyckades jag åtminstone komma till punkten att jag satte mig ner och sen hoppade direkt. "Lejongropen" går bra fast jag slår i samma armbåge och samma knä varje gång. Det blir nog snyggt i morgon. Samma sak med den lilla 2 m muren efter gropen - det är samma armbåge där! 4 m stegen ligger här nånstans emellan och den går som sagt var ganska bra. Och så avslutet - balansbom, "labyrint", tre små murar, klart. Vi drack vatten och körde ett till varv med lite mindre tekniknötning och mera fart.

Sen anslöt kompisarna så då körde vi två varv tillsammans med lite teknikstopp. Det var här någon bestämde sig för att jag skulle fixa "sanddynan" utan att sätta mig ner. Jag tror det tog nånstans mellan 12 och 15 försök innan jag äntligen gjorde det - två gånger på raken dessutom. Härligt att ha den överstökad, nu borde det funka nästa gång tycker man!

För det blir definitivt en nästa gång. Det här är en så pass rolig och omväxlande träningsform så den vill jag gärna stoppa in i schemat lite då och då! Men efter dagens tvåtimmarspass funderar jag seriöst på om jag inte ska ta en "återhämtningsdag" i morgon. Det känns i kroppen som om det skulle kunna passa ganska bra.

Så mycket roligt, så lite tid!

I kväll: Hinderbana med NMT-kompisar.
I morgon: Gigantisk italiensk middag
Torsdag: Ledig dag, massage, Femkamps-Daniels sista NMT-pass innan han lämnar oss ett tag.
Fredag? Ja, det är nog bara fredag. Gymmet kanske :-)
Lördag - kan det bli mera gör-det-själv-NMT om kompisarna vill, och J ska simma open water-tävling.
Söndag - långpass nånstans!

Och så har vi fått programmet för bloggarhelgen hos Spartan. Oh my. Det kommer krävas mycket kläder för den helgen, tur att vi bara är två i bilen! Animal moves, Zumba, kettlebelljonglering (har man säkerhetsutrustning då eller?) och mycket annat kul står på programmet. Det blir många steg utanför komfortzonen och många utmaningar!

Och efter Spartan-helgen tar semestern vid och då blir det ännu fler roligheter. Fantastiskt! Och sen är det väl dags att *gulp* maila Thomas och boka tider för lite nya PT-pass. Så att jag kan fortsätta ha träningsvärk för jämnan menar jag....

måndag 16 juli 2012

Kycklingfärssås #AEBMB

Den här pastasåsen lagar jag ganska ofta. Den är god, lättlagad och innehåller så pass mycket grönsaker att det känns okej att köra den som "allt-i-en-gryta" utan att hålla på och laga sallad och sånt. Originalreceptet är från Linas Matkasse men jag har improviserat ganska friskt och lagt till en hel del...

Hacka en lök och strimla ett paket bacon, fräs i traktörpanna. Pressa ner två viktlöksklyftor och skiva ett paket (250 g) färska champinjoner som får fräsa med. Tillsätt eventuellt lite smör eller olja om det är torrt, det är lite olika hur mycket fett baconet bidrar med. Lägg ner ett paket kycklingfärs (4-500 g) och dela det med stekspaden under tiden det steks. Skala 2-4 morötter och skär dem i småbitar eller riv dem, håva ner i pannan. Salta, peppra, häll i en skvätt fond (jag gillar kantarellfond tillsammans med svamp) och en burk färdig tomatsås (Dolmio ekologisk är god) eller en tetra/en burk krossade tomater. Använder du krossade tomater får du krydda lite extra med oregano, timjan & co. Lite cayennepeppar eller paprika är inte heller helt fel. Låt det puttra i 10-15 minuter och häll sedan i 1-2 dl vispgrädde eller god smaksatt creme fraiche. I dag blev det en smaksatt med kantareller och konjak som är ett säkert kort. Smaka av och krydda med det som behövs. Servera med någon god pasta och riv eventuellt över lite parmesan!

Den som är vegetarian kan säkert laga rätten med fejkon och hyckling/quornfärs. Och du som LCHF'ar kan förmodligen äta såsen till smörstekt vitkål eller zucchinipasta.Tål du inte mjölk så funkar Oatly iMat utmärkt.

Just det. #AEBMB = Allt E Bättre Med Bacon!

Gympass med sällskap

I dag fick jag minsann fint sällskap på gymmet! Vi tog igen vår uteblivna träningsdejt från förra veckan och Suzan fick svettas ordentligt. Hon får väl skylla sig själv som frågade om vi skulle teama - eftersom jag hade ett Thomas-pass i träningsbagen så blev det liksom det vi körde och mina Thomas-pass är ingen semester direkt! 

Trots att jag faktiskt hade tänkt maska om jag inte fick sällskap så gick passet oväntat bra. Visst kändes helgens utmaningar litegrann i split squats och utfallssteg och visst blir jag fortfarande brutalt mör i armarna - men det kändes stabilt, starkt i dag. Ökade till 15 kg på snatchen och Suz tyckte att det såg så lätt ut att jag borde öka mera - fast jag vågar inte riktigt än. Och jag har inte heller fattat logiken i att så fort man kan lyfta 10 kg så är man stark nog att öka 2½ kg i taget.... MEN med tanke på att jag för ett år sedan körde snatch med 6 kg så är 9 kg ändå en ganska respektabel ökning :-D

Jag svor och svor och svor över armhävningarna med en hand på medicinboll. Men för första gången lyckades jag göra alla 18 i första setet på tårna! Sen blev det 12 i andrasetet och ynka 6 i sista men det tar sig ju. Fast det går för långsamt...

Vi avslutade med en vetegrässmoothie på Barista innan vi drog åt varsitt håll hemåt. Jag kan inte minnas när jag senast hade sällskap på gymmet men det var faktiskt rätt kul! Däremot känns det inte riktigt som om Pleasure-passet lämpar sig lika mycket för "social träning" så det kör jag eremit-style på onsdag.

söndag 15 juli 2012

Spånar på veckans roligheter....

Sitter och försöker styra upp en träningsvecka. Inte lätt, många roliga pusselbitar att få ihop! Så jag börjar enkelt och bra med en sväng till gymmet i morgon. Och på torsdag är det Femkamps-Daniels sista NMT-pass som jag bara MÅSTE vara med på. Resten får jag pussla ihop för att hinna med allting. Och så behöver jag förmodligen klona mig själv eller avboka något på lördag, annars gååååår det bara inte!

Skryllerundan på Skåneleden

Dagens långpass var planerat till 15 km eftersom det går en fin runda på Skåneleden ute vid Skrylle. Det blev 17,3 km orsakat av en liten felspringning så det tyckte jag var helt acceptabelt! Med tanke på att jag inte är världens bästa på att hitta alltså :-)

Det var bara Joakim som vågade hänga med ut i dag och det var kanske tur, för det var inte helt lättlöpt överallt. Det är ju en vandringsled och inte ett motionsspår. Så det är stenigt lite här och var, smala stigar, gena genom kohagar och en hysteriskt brant nerförsbacke vid Knivsåsen där man försiktigt hasade sig neråt med säkerheten i åtanke. Men det var också väldigt roligt att springa på det viset, att hålla utkik efter nästa orange vägmärke och att titta lite på naturen. Vi tog det lugnt, tog lite gåpauser och vattenpauser efter behov.

Den mentala utmaningen var att det ju inte är skyltat hur långt man har kommit eller hur långt man har kvar. Bara på ett ställe fick vi bekräftat att vi hade 7 km tillbaka till Skrylle och det var ganska välkommet. Visserligen hade jag kunnat hålla koll med mobilen om jag verkligen, verkligen hade velat, men när vi hade kommit så långt att jag behövde den mentala pusselbiten var jag också så lagom trött att jag inte orkade rota fram den ur vätskeryggan.

Jag har helt klart något att jobba på när det gäller långpassen. Det slår aldrig fel att jag landar i "väggen" efter ungefär 1½ timme eller en timme och trekvart - då när kroppen ska ställa om från kolhydratenergi till fettenergi. Och jag är riktigt, riktigt dålig på den omställningen. Jag måste alltså lära mig att få i mig energi under passet så att jag slipper den genomklappningen för det är lika jobbigt varje gång och jag vet att jag inte är särskilt trevlig att springa med i det läget. Läxa till nästa vecka alltså - energidryck i vätskeblåsan och/eller nån form av energi i packningen.

Men jag är väldigt nöjd med att ha tillryggalagt 17 km i så pass jobbig terräng där man fick tänka hela tiden och lyfta på tassarna för att undvika stukade fötter och andra obehagligheter!

lördag 14 juli 2012

Gör-det-själv NMT

Minst lika roligt och minst lika jobbigt - jobbigare för hjärnan eftersom man måste ligga ett steg före när man har lovat hjälpa till och hålla i passet!

6 modiga NMT'are dök upp - och så stod det två av "lede fi" från Army Fitness som också kör frivilliga pass under sommaren. De frågade om de fick hänga med oss och det var givetvis helt okej. Så 8 modiga deltagare till ett lördagspass drog iväg kl 10.15. Vi inledde med uppvärmningsjogg, lite vanliga uppvärmningsövningar, ta skydd, mina, armhävningar på kommando m.m. Och så la jag in lite av Coltings knägång för koordinationen också.

Vidare jogg till "kossabacken" för lite styrka och kondition. Jag hade satt ihop en parövning som var helt förjävlig för låren :-D Utfallsgång nerför backen, sen 10 dips på kompisens knä medan kompisen satt i jägarvila och byte så att båda hade kört dips. Rusch uppför backen, 5 situps hängandes runt kompisens midja, byte. Vi körde tre varv och väntade i plankan tills alla var klara med sina varv. Och så galopperade vi glatt nerför backen och joggade vidare mot utegymmet. På vägen varvade vi med lite gång, lite löpvarianter, plankan, rygglyft och sånt.

Sen körde vi Daniels lilla hinderbana i 8 minuter. Över två stockar, uppför slänten vid sidan om trappan och ner på andra sidan, över ribbstolen, över-under dipsräckena, under-över-under ställningarna för axelpress, vidare till stockarna. Svettigt värre! Sen joggade vi till cricketplan där Joakim tvingade oss till lite mentala utmaningar. Kullerbytta över hinder (kompis i t ex plankan) och huvudstående. Urk. So much NOT my thing men jag försökte i alla fall!

Dagens sista övning var en lagstafett. Laget skulle tillsammans klara av 4 varv runt cricketplan (ca 300 m), 100 armhävningar och 100 situps på valfritt sätt. Mitt lag valde att alla gjorde allting tillsammans så vi kutade varvet runt först allihop och gav oss sen på armhävningar och situps. Sen körde vi 39 upphopp och så stod Army Fitness-kollegorna för stretchen.

Det var ett riktigt roligt pass och jag är ordentligt mör (vilket iofs också kan hänga ihop med lite dålig sömn de senasta dagarna som jag behöver ta igen....). Tack alla som deltog, hoppas vi kan göra om det! 

Långpass i Skrylle i morgon!

I morgon springer vi 15 km på Skåneleden - "Skryllerundan". Samling 10.30 vid utegymmet i Skrylle eller 10.00 på parkeringen i Bulltofta för samåkning. Hojta här eller på facebook om du vill hänga med! Glassfika och löparsnack efteråt :-)

PT-dag hos Träningsbolaget

Nyfiken på PT? Träffa bästa coachen och hans kollegor på torsdag den 19 juli, helt gratis!
Här finns mer info om PT-dagen.

Prata med en personlig tränare, gör fysiska tester och ta reda på hur du kan få ut mer av din träning med en PT. Do it :-)

fredag 13 juli 2012

Ctrl+Alt+Del

System reboot. Återställning. Landade hemma 20.45, en halvtimme senare studsade jag iväg i löparskor och kompressionstights. Efter att ha snabbkramat J och katterna och säkerställt att det var helt okej att jag inte orkade hänga med på open-air-film utan helst bara ville springa en runda, duscha, sitta i soffan med katterna och temuggen och sen lägga mig.

Jag vill lägga till att det är guld värt och få förunnat att ha en löparkompis som ställer upp på att infinna sig på parkeringen 21.15 en fredagkväll - tack för sällskapet :-) Vi sprang knappa 6 km i vettigt tempo medan vi pratade om upplägget för morgondagens "egna" NMT-pass för de som är träningssugna men inte ska springa Crazy Race.

Nu har jag landat i soffan - med temuggen plus J's chefs hembakade surdegsbröd med en rejäl skiva brieost och känner mig rätt nöjd med livet. Tjänsteresan har varit ganska bra - inga förseningar, trevligt sällskap, god mat - och jag fixade fredagsfys även om jag var hemma sent. Och det ligger en massa roliga grejer i pipeline kommande veckor.

NU ska jag läsa ikapp alla bloggar jag inte har hunnit med och sen ska jag bädda ner mig i min EGEN säng och sova typ tio timmar innan jag studsar ner till Bulltofta för träningspass i morgon. Gonatt!

torsdag 12 juli 2012

Ta trapporna!

Kollega A och jag var riktigt eftermiddagssega efter lunch och 1½ timmes föreläsning om ett förvisso intressant, men rätt torrt ämne. Och det var fikadags och många godsaker fanns uppdukade. Men kaffe och frukt hjälpte inte - och vi hade en kvart kvar av rasten. Då sa jag "kom, vi går ut i trappan en sväng!" och kollega A hakade på.

Vi befinner oss på andra våningen i ett hus på fem våningar. Vi tog trapporna hela vägen upp, ner till bottenvåningen, insåg att det fanns ett källarplan också och gick ner dit, upp till BV, ut en sväng i friska luften, trappan hela vägen upp till femman och ner till tvåan igen. Toabesök, vatten, klart! Det blev mycket lättare att hålla sig vaken på andra eftermiddagspasset sedan!

Så du som precis som vi är fast i tråkiga "sitta-stilla-hela-dagen"-möten - gå en sväng i trappan! 

Sen får jag erkänna att dagens lyx var att workshopen slutade en timme tidigare än planerat. Så vi kunde ta en promenad i solen och kolla lite i affärer innan vi vände hem till hotellet. Busiga och socialt missanpassade skandinaver som vi är så äter vi middag på egen hand i kväll innan vi lägger oss tidigt :-)

onsdag 11 juli 2012

Inte mycket till gym!

Svängde in och kollade hotellgymmet när vi kom tillbaka från kvällens middag. Jahapp. Alltså för det första ligger det granne med bastun så det blir typ bikram-gym. För det andra består utrustningen av en träningscykel, en bänk med skivstång och två hantlar. För det tredje ligger det i källarplan och har sjukt dålig luft. Livet är för kort för dåliga gym så där tänker jag inte lägga nån tid! Men det hindrar ju inte att jag kör lite kroppsviktsövningar på hotellrummet i morgon bitti - om jag vaknar tidigt.

Men vi kan ju ta det från början. Jobbade en halv dag, sen drog kollega A och jag till flygplatsen där vi t o m hann fika innan avgång. Det var en rätt hoppig och obehaglig flygresa, i synnerhet landningen tyckte jag var hemsk - men vi överlevde. Taxi till hotellet där A's bokning visade sig vara registrerad med fel ankomstdatum - men hotellet löste det (och hon har tydligen fått värsta sviten att bo i!).

Efter lite inkvartering drog vi ner på stan - jag, kollega A och så A som jobbar inom en annan del av företaget. Downtown Sindelfingen visade sig vara ganska trevligt med ett fint urval restauranger runt ett torg och vi åt en god middag och hade hemskt trevligt. Det var inte mycket tystnad runt bordet! Sen tyckte vi att vi behövde en promenad och det var lika bra att kolla upp var vi ska befinna oss i morgon. Efter lite förvirring (industriområden alltså....) har vi hittat rätt port och tajmat hur lång tid det tar oss att gå dit när vi vet vart vi ska. Så nu har vi stenkoll i morgon ;-) 

Dessutom bestämde vi att om upplägget för den gemensamma middagen är likadant i morgon som förra gången vi var på motsvarande seminarium så ska vi försöka skippa den och gå ut själva i stället. För det var inte så värst kul förra gången....  Skönt att man har kollegor med sig som också tycker det är okej att vara lite "busiga"!

Nu - välbehövlig dusch och sängen. Hotellfrukost väntar i morgon :-D

tisdag 10 juli 2012

Färdigpackad!

Jag ska på tjänsteresa med en sån där effektiv människa. Ni vet, en sån som är expert på att packa minsta möjliga, alltid reser med bara handbagage och fixar att peta ner alla vätskor i "lilla påsen" och ta den genom säkerhetskontrollen.

Puh. Jag är expert på att packa för alla möjliga och omöjliga scenarier, ha med mig en gigantisk necessär "ifall att" och ändå ha en välfylld "lilla påsen" i handbagaget. Men jag kan ju inte motstå en utmaning så jag har ansträngt mig för att begränsa packningen och gått loss på alla varuprover jag hittade för att packa en mini-mini-necessär. Hittade även en genomskinlig necessär i auktoriserad storlek att använda. Nice one. Allt nerplockat i minsta resväskan - och så datorväskan med bok, ipod, pass och pengar.

Träningskläder då? Alltså, det ska tydligen finnas gym på hotellet. Så jag packade "minsta möjliga". Ett par fivefingers, ett par kompressionstights, två linnen med inbyggd bh som faktiskt funkar. Klart. Reser gör jag i löpardojorna, då kan jag springa ute, träna i gymmet, träna yoga på rummet. Minsta möjliga packning och flera möjligheter. Man kan ju inte resa utan träningskläder!

Det hade kunnat bli så här....

Träningskompisen fick förhinder. Så jag gick inte till gymmet utan åkte raka vägen hem. Eller så gick jag till gymmet, men upptäckte att sportbehån saknades i packningen, så jag vände i dörren och åkte hem. End of story. End of blogginlägg.

... men så blev det givetvis INTE! 

Träningskompisen fick faktiskt förhinder. Men jag gick till gymmet ändå. Där jag upptäckte att jag hade missat att packa ner sportbehån i går kväll. Funderade lite över hur jag skulle lösa problemet. Insåg att befintlig påmonterad behå faktiskt var av sådant stuk att den förmodligen skulle fungera. Oglamorös välsittande sak i mjuk bomullsjersey, dessutom en modell där man kunde flytta axelbanden och korsa dem i ryggen. Den färgmatchade till och med linnet jag hade i väskan. Saken var biff - visserligen måste jag då åka hem utan behå efte passet, men värre saker har man råkat ut för. Och eftersom jag bara skulle köra ett tungt styrkepass och ingen löpning så var det ingen större kris att träna i vanlig behå.


Så - bara att dra igång då. Uppvärmning och förbaskade omvända enbensburpees som jag äntligen, äntligen börjar få in snitsen på. Nu klarar jag ungefär hälften på höger ben i alla fall. Vänsterbenet vill fortfarande inte vara med men vi jobbar på det. Sen knökade jag in mig bland de "tunga grabbarna", plockade fram mina grejer och körde igång med "Pleasure". Alltså urk säger jag bara. Fy fasen vad man kan bli illamående av den sekvensen! Men som vanligt var det värt det - jag prickade en finfin tid på 26:37, nästan 5 minuter snabbare än i förra veckan. I kick ass :-) Såklart inte utan att se ut som om jag hade duschat med kläderna på, mascararänder i hela ansiktet - men alltså... If you still look cute at the end of your workout, you didn't work hard enough!

Avslutade med bålstabilitetsövningar och lite stretch innan en välbehövlig dusch - och SEN satte jag mig i bilen och åkte hem. Kommande dagar bjuder på en liten tjänsteresa vilket innebär att det kan bli lite sisådär med både träningen och bloggandet. Har inte hunnit kolla upp vad hotellet erbjuder i gymväg men det är kanske dags att göra det innan jag packar väskan!

måndag 9 juli 2012

Det avslöjar sig...

... vad jag roade mig med i lördags. Allt fler blåmärken dyker upp på ställen jag inte var medveten om att jag hade slagit i. T ex sprang jag i en timme och oroade mig för löparknä-känningen i går, tryckte lite på knäet efteråt och tyckte att det ömmade lite. Tror jag det, hela utsidan på knät är blåfläckig! Vänster smalben har fått sig en rejäl omgång (fast det vet jag faktiskt när det var eftersom jag klantade mig) och armbågarna är inte fläckfria direkt. Och så har jag 12-15 myggbett lite jämnt fördelade över kroppen. Snyggt. Sommarben brukade det heta när jag var barn, när man hade blåmärken, skavsår och myggbett. Och just det ja, jag var ju bara 17, så jag kan väl ha barnsliga sommarben i år med :-D

Var det värt det? JA! Vill jag göra det igen? JAAAA! Hoppas några NMT-kompisar är pigga på en hinderbanedejt snart. Helst utan regn och blöta hinder dock.

Intervallstege - check!

ÅH vilket underbart jobbigt intervallpass det här blev, och vilken fart i benen - i synnerhet efter gårdagens långpass!

Upplägg: 4x2 min/1 min vila, 3 x 1 min/30s vila, 5(4) x 30s/30s vila - det skulle alltså vara 4 x 30 sek-intervall men eftersom jag tydligen inte ens kan räkna till 4 i slutet av ett intervallpass så blev det 5.

2 min-intervallerna låg runt 4:45 i fart, 1 min-intervallerna runt 4:15, och på de kortaste intervallerna kände jag av gårdagens pass litegrann och lyckades därför inte trycka på ordentligt. Eller så vågade jag inte. För jag borde ligga sub4 på såna korta intervaller annars. Satt nog mer i skallen än i benen och jag ska definitivt köra detta upplägg igen för det var rätt roligt. 2+1-intervaller är annars ett upplägg jag ogillar starkt, men när det bara är 4 upprepningar och sen kortare intervaller efter det funkar det helt okej.

På vägen hem var jag för övrigt förbi Sportlife och hämtade ut mitt nya gymkort som jag köpte eftersom de hade ett väldigt bra erbjudande hos Groupon. Så nu har jag kort på två kedjor och massor med gym att välja på :-) I morgon blir det dock "hemmagymmet" på U-holmen eftersom jag har en träningsdejt ;-)

Argharghargh

Nån har sabbat min planering. Jag HATAR när nån sabbar min planering!

Klev in på tandläkarkliniken 5 min före utsatt tid. Meddelade mitt namn i receptionen och att jag hade tid hos tandhygienisten. Och fick veta att hon var på semester! WTF? Jag har bokat tiden för typ 2 månader sedan, flyttar de på hennes semester är väl det minsta man kan göra att meddela mig och boka en ny tid? Förmodligen en mänsklig miss men sjukt irriterande. Har nu fått en ny tid om några veckor. Men jag är fortfarande småsur.

Ska dock strax ta tillvara energin och springa ett intervallpass. Mig stoppar man inte så lätt....

söndag 8 juli 2012

Tjohoo, en svensk i Touren!

Alltså ja. Jag är helt mållös. En svensk som markerar sig i Tour de France - och som vanligt visste jag inte ens att det skulle vara nån svensk med, det är ju inte som att svensk media har vansinnigt mycket fokus på cykelfesten i juli....

Men ja. Fredrik Kessiakoff - mannen som drog iväg över ett antal bergstoppar och numera kan klä sig i prickig tröja. Gammal MTB-kille som blev landsvägscyklist och hej hoppsan har halkat in hos Astana, vann Österrike-touren förra året och nu ger järnet i Le Tour. Grymt. I synnerhet var jag väldigt imponerad av hans teknik i nerförsbackarna.

Hela det här med att cykla i bergen har fått en helt ny dimension efter att jag har testat på det själv får jag erkänna. Uppåt har man ju alltid fattat att det är jobbigt men jag är så himla imponerad över tempot de vågar hålla i nerförsbackarna. Jag har för övrigt fortfarande tre avdomnade fingrar efter kramande av handbromsen i Alperna!

Förutom Touren (där vi egentligen höll tummarna för en dansk i prickigt men det går lika bra med en svensk, så knussliga är vi inte!) har vi tvättat lakan, jag har bäddat rent och J har varit ute och plockat litervis med körsbär. Annars har det mest handlat om att ladda batterierna och njuta av vädret. Och så har jag ätit, ätit och ätit. Det är inte klokt vad jag blir hungrig av att springa långpass, kapaciteten är enorm efter två timmars löpning.....

Distansrekord och vampyrdoja!

Hemma efter dagens långpass. ÄNTLIGEN har jag fixat 17 km i Torup, tjohoo - distansrekord i terräng. Joakim slog till med distansrekord, från 13 till 17 km - och i terrängspår dessutom, nice! Vet inte om Cecilia slog några rekord men hon var i alla fall trevligt sällskap :-D

Det blev varmt och det visade sig vara en bra ide att hålla sig i skogen i dag. Vi tuffade på i lugnt tempo, jag passade på att träna lite backteknik - vilket paradoxalt nog innebär att jag halkar efter i varenda uppförsbacke och sen springer om kamraterna med råge när det går nerför. Som vanligt alltså - det jag tappar uppför tar jag igen nerför, det bådar ju gott inför stundande terränglopp i höst!

Inga skador i dag - eller nästan. Mitt knä som eventuellt funderar på att bli löparknä håller sig lugnt men jag tänker fortsätta med prehab varje dag ändå. Men när vi kom tillbaka till bilen för att dricka vatten, byta om och hämta fikapengar upptäckte jag en blodfläck på ena skon. Okej, jag hade ju ändå tänkt byta till fivefingers så det var bara att börja snöra av sig och kolla på massakern. Som vanligt ser ju strumpan ut som komochhjälpmig i det läget och hela framfoten såg ut som vampyrens nattmat eller nåt i den vägen. Och precis som vanligt var det ett pyttelitet hål som en nagel hade grävt i intilliggande tå, det är helt enkelt inte klokt att det kan blöda så mycket! Tur att jag hade med mig rikligt med vatten så att jag kunde skölja av det värsta - och tack till Joakim som var utrustad med näsdukar att torka med och plastpåse till läskiga skor och strumpor :-)

Efter ombyte satte vi oss och käkade glass, fikade och småpratade i solen innan vi drog hemåt. Väl hemma har jag njutit av min förbjudna last (makrill i tomatsås!) och en lång svalkande dusch. Nu blir det Touren och killar i tights resten av dagen!

lördag 7 juli 2012

I morgon springer vi igen!

Samling vid friluftsgården i Torup (Bokskogen) 10:20. Häng med! Soft mystempo utlovas - och lite backar :-)

Det finns trösklar och trösklar....

Dagens hinderbanepass var superroligt och det allra bästa är att nu är vi utbildade i hinderbanan så vi får åka dit och träna själva! Det hade jag inte tänkt på, trodde att vi bara fick komma dit med instruktör. Härligt!

Men vi backar bandet lite. Vi träffades på Bulltofta, klämde ihop oss i lite färre bilar och rejsade mot Revinge utan att riktigt veta vart vi skulle - men vi hittade rätt till slut. En snabb jogg ut i buskarna för att kissa, sen var det uppställning och namnupprop. Och uppvärmning.

Daniel meddelade att han tänkte köra lite hårt tempo på uppvärmningen och inte vänta in folk eftersom han själv behövde vara ordentligt uppvärmd för att visa hinderbanan. Schysst pedagogik ;-) eller inte... Hursomhelst så kutade vi 2½-3 km i nåt som liknade 5-fart eller snabbare om jag ser till vilken puls jag låg på. Tröskelpass i min värld alltså. Och så några stegringslopp på det. Då var man varm - kvavt var det också, inte en vind, många flugor och gigantiska mördarmyggor.

Sen var det uppställning och inledning på hinderbanan. Första hindret var väldigt mysigt, en 5 m stege som egentligen inte ingår i damklassen eftersom tjejer kan få livmoderframfall av att hoppa från höga hinder. Fast vi körde den ändå och hoppade inte från toppen utan klättrade ner en bra bit. Jag fegade i vändningen och vände på sidan i stället för att klättra högst upp dock, den tröskeln var lite för hög. Sen hade vi ett dopp-hinder där man skulle ta sig upp på första hindret, doppa tårna i marken mellan hindrena och fortsätta över andra. Svårt att få flyt i! Snubbeltrådar och kryphinder nästa, inga större problem, sen ytterligare en hög ställning att ta sig över. Balansbom, irländska bordet, hundkoja, över-under-hinder, "väggen" som vi nästan alla valde bort eftersom det inte finns nåt rep till hjälp (även detta ett herrhinder). Alla kämpade på bra och hejade och tjoade som vanligt.

Vi fick tyvärr en skadad deltagare vid "välta muren" som är en trevlig lite snedare vägg där man verkligne måste ha fart uppför så det blev lite stopp här medan hon omhändertogs och skjutsades iväg till akuten. Ett gigantohinder som Daniel kallade för "pungkrossaren" var bara för herrar och jag var inte ett dugg sugen - de flesta andra fegade också ur här. Sen kom "lejongropen" och jag var jublande lycklig över att ta mig upp på andra försöket. Kort efter lejongropen, efter en 4 m stege, kom en vägg i ungefär samma höjd och nu fick jag minsann in snitsen med att ha farten med mig och få en fot mitt på väggen att trycka upp mig med. Hinderbanan avslutades med balansbom, en "labyrint" (som man ska vara rätt korkad för att inte hitta rätt i) och så tre mindre murar som bara var att hoppa över. Sen var vi klara och gick retur till starten.

Daniel hade egentligen tänkt att vi skulle få köra igenom hela banan i en följd men nu hade det småregnat så pass länge att det började bli ganska halt på sina ställen så det kändes för riskfyllt. Men vi fick köra första långsidan, ungefär 1/4 av banan. Roligt, gav mersmak - jag vill åka dit igen och köra igenom banan!

Vi avslutade med en gemensam nerjogg (utan Daniel) på ungefär samma slinga som uppvärmningen, i lugnare tempo denna gång dock. Och sen satt vi och fikade i gräset trots småregn och flygfän! Det är NMT, vi bryr oss inte om lite regn.... Kan meddela att myggen tycker absolut bäst om mitt vänstra lår, det är tydligen smaskens för myggor. Hrmf.

Redo för Revinge

Jag har ätit en rejäl frukost som just nu tar alldeles för mycket plats i magen men jag räknar kallt med att det blir rätt lagom tills passet drar igång. Väskan är packad med vatten, sportdryck, Gainomax, fika, ombyte, handskar, västen, en banan, astmainhalatorn. Hoppas inte jag har glömt något nu....

Det här ska bli jätteroligt men samtidigt mår jag precis så som jag gör när jag ska springa tävling. Lite väl höga adrenalinnivåer alltså - tippar att jag kommer ligga som en blöt trasa i soffan i eftermiddag men se det gör inget. För i dag ska killarna i Touren fajtas med bergen :-)

Kan tyvärr inte lova några bilder från dagens pass eftersom det är klart riskabelt att ha med sig kameran! Men om vi har tur är det kanske nån som fotograferar.

fredag 6 juli 2012

Hamstringsfredag....

Efter jobbet styrde jag bilen mot stormarknaden som snart stänger. För att ta en hamstringsrunda och bunkra sånt vi ändå behöver, sånt som håller sig. Jag var inte den enda som hade fått en sådan idé och det börjar gapa tomt på hyllorna. Socker - slutsålt, men ekologisk sirap och lönnsirap fanns det. Mjölet nästan slutsålt, väldigt glest i mjölkkylen men jag lyckades norpa några smörpaket och 15 eko-ägg (varav ett krossat men det orkade jag inte gnälla över) till eftermiddagens bakning. Fond, salt, örtsalt, B&J-glass till frysen - everything goes. Råkade småprata lite med ett äldre par där mannen tyckte att jag skulle gå och prova skor för det var minsann 75% rabatt och det lönade sig ju verkligen! Fast näe. Jag är övertygad om att hans plan var att avleda min uppmärksamhet så att hans fru kunde ta sista påsen dinkelmjöl ;-)

Det blir lite konstig stämning när man märker att alla, verkligen alla, är där för att bunkra måste jag säga. De flesta verkar vilja ha samma varor också, intressant dock att varken läsk, chips eller godis verkade vara något större dragplåster - än alltså. Det kanske ändrar sig när de sänker priserna ännu mer?

Jag har bakat finfika till NMT-gänget eftersom vi har pratat om gemensam fika efter morgondagens efterlängtade hinderbanepass. Rejält pyssligt recept och mycket disk att ta hand om ;-) Men gott blev det. Och så har jag tittat på en väldigt dramatisk Tour de France-dag där många åkte i asfalten, några valde att kliva av och resultatlistan blev ordentligt omskadad. Väntar otåligt på intervjuer och mer info om vad som egentligen hände därute på vägen!

Jo, og så tar jag vilodag i dag. Instruktionen från Femkamps-Daniel inför morgondagen var att se till att vara ordentligt utvilad för det blir ett tufft pass. Så då behövde jag inte köra spyintervaller i dag. Spar dem till på måndag som belöning efter besök hos tandhygienisten :-)

torsdag 5 juli 2012

Bös i håret och gräs i byxorna!

Lätt att förklara den hemma.... :-D "närå, jag har varit på NMT såklart!"

För det hade jag faktiskt. Och alla andra såg likadana ut, sådetså!

Det var Ida som hade dagens pass och det var ett riktigt Ida-pass. Noggrann uppvärmning, väldigt varierat, jätteroligt och spyjobbigt!

Vi inledde med uppvärmning, rask gång på två led. Halt emellanåt och så nån lämplig övning, t ex snabb jogg på stället och lite upphopp, armhävningar och lite upphopp och sånt. På visselsignal skulle paret längst fram springa längst bak, senare bytte vi så att de längst bak sprang fram. Det här återkom lite då och då under uppvärmningen - när man väl hade landat i att göra något annat så kom det en visselsignal och då fick man raskt fundera ut vad det nu var den betydde :-) Vi körde lite kampövningar på en lämplig gräsplan också.

Sen landade vi på ett fint ställe med en backe i två "våningar". Med nyklippt gräs - därav bös i håret och gräs i byxorna! Här skulle det styrketränas. Det var omväxlande parövningar och enskilda övningar, 3-4 övningar i taget och sen backlöpning. Jag har helt tappat kollen på vilka övningar vi gjorde när, men det var i alla fall en parövning för baksida lår, knäböjs-pump med upphopp, armhävningar, situps och diverse par/kampövningar. Och cykel-situps, en av mina absoluta favoriter körde vi också. Backen upp och ner 2 gånger första varvet, en gång andra varvet, två gånger till "platån" i mitten sista varvet.

Vi sprang vidare en bra bit med jägarmarsch (sista paret/personen springer längst fram) tills vi kom till en bra plats för en Ida-stafett i tre delar. Första delen var en sån här där man ligger ner och kör övningar - armhävningar/hoppa över, situps/springa slalom, plankan/åla under, rygglyft/björngång i sidled över. Andra delen var den här med att sitta i knät på varandra och den längst fram springer bak - förflyttning uppåt i backe. Och sen spurtade vi ner till "mål".

Avslutade gjorde vi som vanligt med nerjogg, stretch och 27 upphopp. Klart! Jätteroligt pass. Jag tror också vi lyckades övertyga Ida om att hon ska vara med på hinderbanepasset på lördag :-)

Tidiga mornar alltså...

... INTE min paradgren just nu. Trots att jag la mig i skaplig tid i går och kunde sova en halvtimme längre än vanligt eftersom jag började sent (men hade en miljon grejer att fixa innan jobbet förstås) så var det inte särskilt lätt att gå upp i morse. Det är faktiskt intressant - innan jag gick in i väggen var jag så himla morgonpigg men det verkar ha ändrat sig sedan dess.

Jag kickade igång kroppen med en mugg te, en god smoothie på äpple, ananas och nyplockad mynta, och gröt. Gröt är ett säkert kort såna tröga mornar och med lite lönnsirap och färska hallon på blev det rätt lyxigt! Funderade lite över hur kroppen kändes och tyckte att träningsvärken inte var så himla jobbig tills jag insåg att jag grymtade varje gång jag behövde resa mig från stolen. Okej, got it... och det kan mycket väl förklara varför jag var så seg!

Men det var ändå dags att ge sig av så jag tog bilen till stormarknaden för att handla. Den stänger snart och därför är det 10% rabatt på alla matvaror. Himla bra eftersom jag ska ha frukost på jobbet i morgon. Nackdelen är att det numera är rätt mycket storpack kvar... Vi blir 4 personer i morgon och jag har bl a 1 kg brieost och 1 kg hårdost till frukostbordet! Givetvis tar jag hem resten sen för jag vet att det går åt, men det var enklare att handla i morse än att göra det i kväll efter NMT-passet. Passade även på att bunkra lite till nödlådan på jobbet (nötmix, mellanmålsbars, te och sånt) när jag ändå var där.

Nästa station var hemma hos L & J där en hungrig kattkille väntade otåligt på frukosten! Han var på socialt humör i dag så det blev en liten pratstund plus frukostservering och rensning av låda. Sen kunde jag äntligen styra bilen mot jobbet där det inte har hänt nåt vidare intressant i dag förutom en rolig lunch med H där vi som vanligt snackade en massa skit och hade väldigt trevligt.

Och nu - ja, nu laddar jag inför NMT-pass med Spyfys-Ida. Miniportion av gårdagens middag, en persika, några kanelgifflar, te, vatten. Det är varmt ute, hoppas jag har hunnit dricka tillräckligt under dagen bara!

onsdag 4 juli 2012

Det där med att lura sig själv...

Jag mutar mig själv och lurar mig själv för att ta mig över trösklar som är jobbiga. En sak som jag verkligen har svårt att göra är att gå ut i trädgården och plocka bär. Jag har inte lyckats lista ut varför jag tycker det är jobbigt men jag vet att det tar emot. Korkat. För jag gillar ju att äta bären!

Hursomhelst är det så att inne på den lilla gården där våra cyklar bor i boden växer det hallon, smultron och lite jordgubbar. Och jag har sett de senaste dagarna att där finns många fina röda bär, men inte plockat mer än nån näve i farten (lyxigt att plocka några bär när man precis hoppar av cykeln ju!). För när jag väl kommer in och håller på inne är det tydligen jättebesvärligt att ta en plastbytta med sig ut och plocka. Men i dag var jag smart - vi skulle cykla iväg och mata och kolla till en kompis katt. Innan vi åkte tog jag en lämplig plastbytta och parkerade ute på fönsterbrädet ovanför smultronen. Så den stod beredd när jag kom hem, dvs jag behövde inte gå in utan kunde plocka direkt. Det tog max 10 minuter. Och nu har jag en hel liten skål med fina, mogna, nyplockade hallon och smultron. Men visst är det korkat att jag måste trixa och lura mig själv för att lyckas plocka in dem?

Prioriterad arbetsordning

Låsa upp dörren - putta undan eventuella utbrytarkatter - slå av larmet - ställa ner väskorna - snöra upp skorna - öppna kattluckan och terrassdörren - sätta igång teven - sätta igång datorn.

Jo, för det är juli. Och alla som känner mig vet att de första tre veckorna i juli är vigda för Tour de France fast jag måste hinna med mitt vanliga liv också. Så på vardagar begränsas nörderiet till några timmars tv-tittande och frenetiskt kollande av favoritsidor på webben för att få koll på skvallret. På helger kan det däremot urarta totalt. Och det är nog tur att jag inte orkade engagera mig i fotbolls-EM för det lär bli tillräckligt med sportnördande när jag både ska hänga med i touren och OS ju!

En sån här dag som i dag när jag har varit på gymmet och sen cyklat hem så är det viktigaste att få igång danska TV2 och kolla hur långt grabbarna har kvar till målgång. Den siffran bestämmer om jag ska duscha först och äta sen eller äta först och duscha sen - för jag måste ju se målgången. I dag var det strax över 60 km kvar till mål så då var det bums in i duschen som gällde. Nu har de 40-nånting kvar och jag sitter och tuggar macka och dricker te. Och kollar på killar i tights :-) som vissa av mina bloggläsare nog vet att jag har en svaghet för!

Dagens träningspass då? Jo, det blev faktiskt ett riktigt bra men hysteriskt jobbigt pass. Jag var lite osäker på hur det egentligen skulle gå eftersom jag definitivt inte har fått mindre träningsvärk sen igår. Snarare mer - som vanligt är det alltid värre dag 2! Men man vet ju inte hur illa det är om man inte försöker så det gjorde jag.

Uppvärmning med hopprep, burpees, ribbons, airsquats och två naprapatövningar på det. Sen ut i stora gymmet som var relativt tomt men givetvis var det en äldre man som hade snott Smithen just då så jag fick börja med nåt annat. Jag vet av erfarenhet att jag alltid ska börja med det som är jobbigast och eftersom jag inte kunde köra split squatsen så blev det armhävningarna med en hand på medicinboll. Hatövning.... Men se där - de första 2 varven klarade jag hela 12 upprepningar på tårna innan jag fick köra de sista 6 på knäna. Sista varvet blev alla på knä dock. Man blir tydligen bra på armhävningar när man tränar mycket NMT.

Vidare till liggande roddövning, sen kombinationen utfall framåt/bakåt + overhead squats med två hantlar (mycket jobbigare med två hantlar än en viktskiva!) och så hantelsnatch där jag fuskade lite och tog 12½ kg i stället för 15 kg.

Den äldre mannen höll fortfarande på med konceptet "hur många övningar kan man göra i Smithen" och eftersom han nu hade gjort det i en halvtimme så gick jag och frågade när han skulle vara klar. Han tyckte att jag kunde köra mina övningar så kunde han göra något annat så länge, schysst attityd, tack! Så jag lassade på vikt och fixade split squatsen och sen kombon av inverted row + enhands kettlebellswing. Klart! Vansinnigt jobbigt men en västanfläkt jämfört med hur det kändes i måndags. OCH jag hade samma vikter och samma reps på alla övningar utom snatchen. Nästa vecka tar jag 15 kg i den också.

Lyxade till det med lååååång stretch medan jag lyssnade med ett halvt öra på coachen och hans kund. Rätt intressanta diskussioner som bl a handlade om att (om jag uppfattade det rätt) kvinnor behöver östrogen för att bränna fett och män behöver testosteron. Nån som har länkar till intressant material i ämnet? För jag blev nyfiken på att kolla upp det! Och sen smög jag iväg till Barista och fikade innan jag cyklade hem bara för att det var skönt just i dag.

tisdag 3 juli 2012

Tisdags-mysjogg...

Efter gårdagens övningar var det definitivt inte fart jag hade i benen. Så vi drog till Skrylle för en mysjogg - Joakim hängde med mig och J sprang själv medan vi lufsade runt sjuan. 7 km i 6:30-tempo vilket var hyfsat behagligt när jag väl blev varm efter 2 km. Fast i varje uppförsbacke och varje gång jag försökte sätta lite mer fart strejkade baksidorna helt enkelt och det är väldigt svårt att springa bara med lårmusklerna :-D Det var nog tur att jag hade sällskap i dag för annars hade jag gett upp ett antal gånger på vägen, det är helt klart enklare att springa med draghjälp!

Ryktet säger att det är Spyfys-Ida som håller i NMT-passet på torsdag. Ett Ida-pass ovanpå två gympass den här veckan. Det blir nog fint det! Tekniskt sett har jag planerat att jag ska springa spyintervaller på fredag men vi får väl se hur det går med den planen. Om jag har några ben kvar alls..... 

En varm dusch, middag och en folköl på det och så Morden i Midsomer gjorde det här till en riktigt fin tisdag! Förresten försöker Barnabys fru hiva med honom på militärträning vilket vi skrattar gott åt här hemma ;-)

Välkommen tillbaka, träningsvärk!

I dag var det inte helt lätt att ta sig ur sängen. Stelt och motsträvigt lite överallt kan man lugnt säga! Ländryggen är värst efter alla marklyft och SDHP. Förmodligen kommer jag känna av lår och rumpa också under dagen, t ex när jag sätter mig på cykeln. Fast jag är rätt nöjd - jag känner mig inte helt rörelsehindrad så jag tar träningsvärken som beröm efter ett bra pass :-)

Läge för återhämtningsjogg i kväll alltså. Skrylle, 18.30 för den som vill stalka mig - samling vid utegymmet. Förmodligen springer vi 7 km i ganska lugnt tempo!

måndag 2 juli 2012

"Jag vågar inte springa med dig....."

..så säger mina NMT-kompisar. För de tror att bara för att jag springer mycket kommer jag att dra iväg i världens mördartempo och lämna dem själva ute i skogen!

Fast det är ju inte så. Om man jämför med andra som har tränat löpning lite mer seriöst lika länge som jag så springer jag fortfarande jäkligt långsamt. Fast jag blir lite, lite snabbare med tiden. Däremot har jag verkligen jobbat på uthålligheten för att orka med långa pass men jag springer ju inte dem i maxtempo, då skulle jag dö.

När jag började springa hade jag ingen som peppade mig, ingen som hjälpte mig, ingen som ställde upp. Jag sprang alla mina pass ensam, ibland gick det bra och ibland gick det inte bra. När jag tog hjälp av PT fick jag lite mer koll på träningen men det som gjorde störst skillnad var nog träningslägret med Running Sweden förra sommaren. Dels insåg jag vad jag behövde göra för att bli bättre och dels fick jag börja jobba på att få ett mer effektivt löpsteg. Och jag vill så himla gärna dela med mig av det jag har lärt mig genom alla mina felsteg - plus att jag tycker det är roligt att få vara den som peppar, motiverar och håller farten.

Jag har numera blivit riktigt, riktigt bra på att hålla tempo. I synnerhet på de långsamma passen som jag dessutom tycker är allra trevligast att köra som "social löpning". Och långsamma pass för mig ligger från 6:30 till 7:00 per kilometer! Man kan springa och snacka om allt möjligt annat eller springa och nörda löpning beroende på vem man springer tillsammans med. Och det är aldrig nån nackdel för mig att springa långsamma pass - jag behöver i princip alltid återhämtnings- eller långpass och springer jag med någon som inte är lika uthållig som jag kan jag antingen börja tidigare eller springa ett extravarv efter att kompisen eller kompisarna har klivit av för att få ihop mitt planerade kilometerantal. Det är inte så svårt.

Jag önskar bara att fler av mina NMT-kompisar skulle inse detta och våga haka på när jag frågar efter sällskap i vår facebookgrupp. Det ÄR mycket roligare att springa med andra ibland. För mig är det ändå meningslöst att ha prestige i de tider jag presterar på träning - jag tränar på träning och tävlar på tävling och allt som oftast resulterar träningen i att jag faktiskt presterar det jag ska när jag tävlar. Även om mina miltider just nu ligger och såsar runt timmen eller över så vet jag att jag har kapacitet att springa milen sub50. På tävling, när jag ska maxa. Inte ute i träningsspåret!

Så du, NMT-kompis som "inte vågar springa med mig för att jag springer för fort", våga! Häng på, det blir roligt. Ses vi?

Back to the gym

Jadå. 2. juli och dagen då det var dags att bege sig tillbaka till gymmet. Ångestnivån var hög och tröskeln till gymmet var nog flera meter hög. Intressant att det blir så avskyvärt jobbigt så fort man har varit borta ett tag - jag hade ju nästan kommit till en nivå där jag kände mig hemma på gymmet och hejade på all personal men nu kändes det inte ett dugg hemtamt.

Men jag tog mig över tröskeln och det där med att känna sig hemma återkommer nog snabbt!

För dagen hade jag bestämt mig för att köra coachens jävligaste pass som innehåller 5 varv med jobbiga tunga övningar som ska göras på tid. Tänkte att det var lika bra att få en liten mätning på hur mycket jag egentligen har tappat. När jag kom in på gymmet såg jag att det hängde ett gäng killar i 20-årsåldern i tunga lyft-hörnan och jag kom på mig själv med att tänka att jag ju kunde köra ett lättare pass i tjejgymmet. Men sen bet jag ihop och bestämde mig för att JAG faktiskt också får ta plats! Grrrrr :-)

Inledde med uppvärmning med några naprapatövningar för höfter och axlar så att jag var säker på att ha fått igång muskelaktiviteten. Sen coachens uppvärmning. Först vändningar i handstående planka från mage till rygg och tvärtom. Och så "omvända enbens-burpees" som består i att man går ner på huk på ett ben (andra benet sträcker man rakt ut), sitter ner på rumpan, rullar bak till skulderbladen och tar fart så att man kan rulla upp till stående på ett ben. Sjukt jobbig övning där jag brukar få ta hjälp av andra benet när jag ska resa på mig. Men i dag, i dag gick det faktiskt flera gånger på raken på höger ben helt utan assistans. Nice! Ska bara ha igång vänsterbenet också!

Sen var det dags för "Pleasure". 18 SDHP, 12 marklyft, 12 militärpressar med två kettlebells, och 12 kettlebell squats, 5 varv. Första gången vi gjorde sekvensen tog det 33:42, sen har jag gjort den på 29:47 och jag hade inte den blekaste aning om vilka förutsättningar jag hade i dag. Plockade fram och riggade alla leksakerna, startade klockan och körde helt enkelt. Det var TUNGT. Riktigt tungt. Jag svettades floder och pulsen stack åt alla håll, nånstans på fjärde varvet funderade jag allvarligt på om jag skulle gå och spy, skita i att göra klart eller bita ihop - jag bet ihop. Förstås. Och gjorde klart rubbet på 31:13. Det är ju asbra - då ligger jag ändå lite bättre till än när vi lade upp träningsschemat i april! Så det ska nog ta sig med tiden.

Avslutade med mina 3 core-övningar innan jag stretchade med särskilt fokus på höfter och IT-band.

Efter att ha bytt till tomma kläder och kommit på att jag hade glömt ett efterträningsmellis bestämde jag mig för att inte sätta mig på cykeln direkt och cykla hem med tomma reserver. I stället gick jag bort till Redfellas och köpte en bra smoothie med avokado, bär och sojamjölk och satte mig i solen och chillade i tio minuter. Sen cyklade jag hem i lugn och ro och drog i mig en omgång proteinpulver också för ordningens skull. Och slängde ut alla genomblöta träningskläder på terrassen så att de kan bli någorlunda torra innan jag lägger dem i tvättkorgen.

Tar med mig två bra grejer från dagens pass: Jag fixar snart omvända enbens-burpees och jag har inte alls tappat så mycket som jag trodde. Nu är det bara att gasa ju!

söndag 1 juli 2012

Träningsstatistik juni

Förutom att konstatera att styrketräningen varit obefintlig hela juni kan jag stoltsera med dessa siffror:
Nästan 52 träningstimmar varav 12 timmar NMT, 11 timmar MTB, 11 timmar löpning. Plus en massa annat förstås!

Ser vi på distanserna så har jag cyklat 100 km MTB (jag är fortfarande sjukt stolt och rätt blåslagen!) och sprungit 55 km i rena löppass där jag alltså inte räknar med löpningen till och från NMT-passen fast den tiden är inräknad i timmarna ovan. 55 km löpning tycker jag är bra för en månad där jag inte sprang alls under en hel vecka (semesterveckan) och dessutom har bytt ut ett antal löppass mot NMT (ahem). På kalorifronten har jag gjort av med 16700 kcal vilket är lite mer än vanligt för en månad men inte så konstigt så som träningen har sett ut.

Vad ska vi göra med juli månad då? Jo, två saker. Den första är att verkligen sköta styrketräningen för jag behöver den för ett antal utmaningar i augusti. Spartan-träningshelg, halvmaraton, löparläger - need I say more? Och den andra saken är att få lite mer kvalitet i löpningen. Inte bara springa det jag är sugen på utan få till några bra intervall- och tröskelpass även om jag hatar dem - för de är också viktiga pusselbitar om jag ska fixa mina målsättningar i höst.

Antal träningstimmar lägger jag inget större värde i, det är nog viktigare att jag får kvalitet i den träningen jag gör. Jag kommer att få några "gratis" vilodagar i mitten på månaden då jag ska på tjänsteresa och det innebär att jag inte prioriterar att peta in vilodagar annars om inte de behövs akut.

Söndagsrunda med dåligt avslut

Satte kursen mot Bokskogen för en söndagsrunda och min ambition var mest att ha trevligt och springa i jämnt tempo fast jag var väldigt sugen på att klara av 10 km + 7 km.

10 km gick hur bra som helst, fint flyt i löpningen, mjukt underlag, vackert väder, lätta starka ben, inga behov att gå i backarna utan det funkade som det skulle i tempo runt 6:30. Gött helt enkelt. Sen tog jag en snabb toa- och vattenpaus innan jag skulle ge mig på 7 km-rundan för att avsluta med en glass. Men se DET var tydligen inte meningen i dag för efter 500 m hade jag så ont på utsidan av högerknät att jag fick gåshud. Argh. Gick en bit, försökte springa igen, gjorde svinont efter 50 meter - insåg att jag hade klarat ungefär 1 km och att jag bara behövde följa 2 km-slingan tillbaka.

Diagnosen då? Ja, det här är ett solklart fall av "löparknä" vilket innebär att det är en sena på utsidan av knät som har "spårat ur" litegrann. Senan går hela vägen från höften till skenbenet, kallas för IT-bandet (ilio-tibial-bandet för den som är anatominörd) och det stämmer bra med att smärtan ilar både uppåt och neråt när jag ignorerar den och fortsätter springa. Jag kände av det litegrann efter Salomon Trail Tour-loppet men då skyllde jag på överbelastning.

Lösning på problemet då? Ja, en viktig rehab/prehabövning är att stretcha utsidan av benet noggrannt och jag tänker googla på övningar för löparknä för det finns en uppsjö av dem. Och så borde jag faktiskt veta bättre. Jag vet ju av års erfarenhet att min kropp bara rasar ihop om jag inte styrketränar regelbundet. Och jag har inte sett insidan av ett gym på 4 veckor. Visst, jag har haft skitkul och tränat en massa NMT men jag behöver den där fokuserade, tunga styrketräningen för att hålla ihop kroppen. D'oh.

Så i morgon är det gymväskan som hänger med till jobbet och disciplinen som bestämmer. Jag vill inte ha en skada som tar ett halvår att rehabilitera. Och så tar jag med mig att den första milen i dag kändes helt FANTASTISK och jag vill ha fler såna rundor!

Skogstokig :-)

Nä, inte på det sättet. Men det annonserade regnet lyser med sin frånvaro, tvätten torkar ute på linorna och vi bestämde att eftermiddagens pass förläggs till skogen. Därute är det fint att vara en sån här varm dag! Dessutom hinner vi köpa glass efter passet om vi snabbar oss och det är helt klart en BRA grej :-)

Nu - LUNCH. En rejäl variant. För ska jag orka med 15-17 km i skogen behöver jag ladda. Sugen på 17 km faktiskt fast det kommer ta ett tag!