Make it awesome!

Den senaste veckorna har det verkligen varit fokus på att göra livet bra - med alla de krafter jag har. Att inte tycka synd om mig, att inte backa så fort det blir tufft utan att hitta vägar igenom, förbi, runt det jobbiga. Skapa strategier, analysera mina egna standardreaktioner, arbeta aktivt på att förändra dem när de inte funkar.

Det fungerar. Jag vet att det fungerar, bara det att när det blir lite för mycket så glömmer jag bort och ramlar tillbaka till min komfortzon. Men jag kan mer - kapaciteten finns ju där! Och jag gillar den känslan skarpt.

Jag lyckas med min planering, jag får in min träning. Jag lyckades till och med klämma in ett fantastiskt morgonjoggspass förra veckan med 40 minuter distans och 10 x 30 sek fartökning med 30 sek vila - vilket blev 8 km före frukost. Utan några större problem. Det är en massa andra bitar som också har fallit på plats både hemma och på jobbet - som t ex nya projekt och försäljning av en del grejer som jag inte längre behöver.

Så att jag är anmäld till ett 6-timmarslopp om typ tre veckor känns inte så skrämmande längre. Snarare roligt. Det går säkert. I värsta fall får jag väl lägga mig och vila en halvtimme och sen mata på igen. Klart är att jag behöver fler kilometer i benen, mer tid i löpspåret - men det går ju. En halvtimme är lätt att få till och många halvtimmar blir många timmar. Det blir så bra som jag tänker att det ska bli, helt enkelt!

I dag har jag varit ute i Bokskogen med Runacademy. Ännu en awesome kväll med löpning, rosiga kinder och glittriga ögon. Allt man kan önska sig! Vi sprang snitslade banor på och utanför stigar, upp och ner i backar och hit och dit bland vitsipporna. Deltagarna peppade varandra och tog ett bonusvarv, vi ledare hejade glatt på och kände oss nöjda med kvällen. Tillsammans skapade vi energi och fick till en lysande bra kväll - det är ju precis det som är grejen. Den energin man lägger ner kommer mångfalt tillbaka! Så jag är en happy camper i kväll och ser fram emot morgondagen, träning och jobb väntar!

Heja hjärnan, heja kroppen!

Det är tisdag kväll och jag har sprungit intervaller med Runacademy. Jag sitter och tittar på "I dag om ett år" där de intervjuar en tjej vars mål var att springa ett hinderbanelopp och hon klarade det. De ställde frågan "men det är ju bara ett lopp, kan det verkligen förändra ens tankesätt?" och jag och hon svarade i kör "JA, det kan det!"

Jag kände igen mig så väl. Att sätta ett mål som känns crazy, ouppnåeligt, och klara det. Vilken boost, vilken glädje - och en ny syn på sig själv. För nu klarade jag ju det där som jag trodde att jag inte kunde. Vad kan jag mer göra då, om jag klarade det här?

I dag har jag faktiskt gjort två "omöjliga" saker. Fast jag har inte tänkt på att de var omöjliga! Jag har tillbringat dagen med ett HR-nätverk i Danmark. Jag "kan" ju egentligen ingenting om HR påstår jag envist efter att ha jobbat i en HR-avdelning i 8 år - eftersom jag inte har nån utbildningsbakgrund inom HR. Fast sen blev jag inbjuden att delta i det här nätverket och tyckte att det verkade intressant, så jag frågade min chef vad hon tyckte. Hon tyckte det var en lysande idé att se till att nätverka och skaffa lite mer kunskap om Danmark, så vips blev jag anmäld och nu var det alltså dags för en första träff. Egentligen hade jag tänkt att jag skulle hålla lite låg profil såhär första gången men det lyckades jag inte alls med utan kastade mig glatt in i diskussioner och frågor. Kul! Och jodå, jag vet visst en hel massa om HR- även i Danmark...

Sen snabbade jag mig hem, alla transportmedel samarbetade som tur var, bytte kläder och cyklade ner till Bulltofta för pass med Runacademy. Att vara löpcoach är såklart inget som jag upplever som omöjligt nu längre - men för tjejen som hatade att springa tills hon var 35 är det ändå rätt så coolt att ha blivit den som coachar andra :-) Kvällens pass var superroligt, en riktig höjdare. Det bestod av 6 olika block om 4 minuter med intervaller av olika längd - från snabba 15 sekunder till 4 minuter tröskel. Otroligt roligt pass, men jag undrar om jag kommer kunna somna sen, känner mig hyfsat uppe i varv :-D

Så - ibland kan man kika tillbaka och titta på sitt eget liv och inse att i dag gör jag ju saker som jag hade tänkt var omöjliga för ett år sen, eller tre eller fem. Och ju fler omöjliga saker du har gjort, desto fler kommer faktiskt att bli möjliga. Sluta aldrig våga, för tänk om det går?

Man kan inte alltid vara lycklig, men man kan nästan alltid vara glad

Det har varit en tuff vecka. Fullt ös hela vägen, på jobbet och privat. NMT måndag kväll, Runacademy tisdag, "ledig" kväll onsdag, familjebesök torsdag, awesome after work fredag, NMT provapåpass i dag. Men ändå har jag lyckats hålla humöret uppe och klämma in mina 30 minuters träning varje dag. Måndag morgon var jag på gymmet, tisdag morgon helgarderade jag med ett gympass för säkerhets skull eftersom jag inte visste om jag skulle ha möjlighet att delta i Runacademy-passet eller inte. Det var ett par-pass - men jag var ledare i tuffa gruppen och självklart var de ojämnt antal så jag fick vara med och fick en rejäl genomkörare!

Genast gav jag mig själv ledigt från onsdagens morgonjogg och ägnade en halvtimme åt yogamattan på eftermiddagen i stället. Torsdag morgon var jag ute och sprang med ganska pigga ben och cyklade sedan hem i tidernas motvind med cykelväskan full av sushi inför besök av mamma, syrra och syskonbarn. Intensiv kväll! Även fredagen inleddes med ett tungt benpass på gymmet. Jag har tröttnat på att kriga om skivstång och rack i stora gymmet och insett att det sällan används i tjejgymmet så jag snodde racket därinne i stället och rockade loss med marklyft och knäböj. Härligt pass! Fick tyvärr skynda mig lite för att bli kvar i tid för att passa min frukost-date med kollegorna, annars hade jag kunnat fortsätta leka en stund till.....

Med fredagsjobbet överstökat cyklade jag hem i motvinden (en gång till) och hann andas, packa ur väskan och ställa om hjärnan till "helg-mode". Cyklade sen bort till Lokstallarna för after-work-dejt med Sarah. Vilken höjdare! Jag har varit nyfiken på vad Nordic Street Food har för sig i Lokstallarna men inte tagit mig dit. Det är... otippat, liksom. Man cyklar ut längs rader med gamla gulliga hus, passerar en gigantisk uppställningsplats för bussar och precis när man tänker att det här, det måste vara fel, DÅ ser man en skylt. Och en snitslad bana av skyltar leder in till rätt ände av ett lokstall där kvällssolen lyser in, det finns pommes och sliders och öl och gött häng! Vi hamnade på ena änden av ett långbord där det rasade in människor som Sarah kände (utan att nån hade stämt träff ens) och satt och njöt av godsaker och öl och .... bara hängde. Så skönt sätt att avsluta veckan!

En annan bra grej med after work är ju att man är hemma i tid så jag var hemma vid åtta för mysbyxehäng med temugg och katter ;-) Tidig läggning = tidigt vaken, planering av Runacademy-pass och frukost före åtta liksom. Äventyr till Lund (lite stängda vägar) för NMT-prova-på, fullt ös i vårsolen!

Och sen då - är jag glad? Hela tiden? Det är väl självklart att jag tycker det är tufft när Joakim är borta över en helg och det är inte jättekul med en ensam fredag kväll och lördag morgon när man vet att vi ses först om en vecka. Lycklig - nej, långt i från. Men jag försöker vara glad. Jag tar tag i mig själv när jag börjar deppa ihop och jag tänker inte tycka synd om mig. Jag har tak över huvudet, katterna som sällskap, vänner att hänga med, en stark och hållbar kropp, mat i kylskåpet, flera roliga jobb - jag har det faktiskt ganska bra. Dessutom är jag en vuxen människa och kapabel att klara mig själv två veckor i taget - eller mer, om det skulle behövas. Inget blir bättre av att jag tycker synd om mig, det gör snarast livet tråkigare.

Hantera vardag är busenkelt, det har jag rutin på. Helgerna är svårare men jag gör vad jag kan för att fylla dem med "guldkant". I dag med några lyxiga tidningar och ett glas vin till middagen, i morgon får vi se vad jag kan hitta på, men kanske tidigt pass på gymmet och finfrukost kan vara nåt. Det finns alltid möjligheter!

Uppstart april. Det går bra nu.

Även om bloggen har fått stå tillbaka har det varit en riktigt fin vecka!

Backpass med Runacademy tisdag där halva styrkan dundrade upp och ner i en lerig kossabacke medan övriga halvan höll sig på grusvägar i närheten. Mycket kul och flåsigt pass! Onsdag kände jag mig rätt så sliten och dagens träning fick bli en halvtimme på yogamattan efter jobbet innan jag fokuserade på att packa och organisera mig inför konferens med jobbet. Hade dessutom mammabesök på kvällen och fick god mat och lite sällskap.

Torsdag inledde jag med 5 km morgonjogg klockan 6 (galet trögt men det gick!) innan jag duschade, åt frukost, packade klart och åkte buss till jobbet. Fortfarande milt irriterad över att projekt "buss till jobbet" tar runt 50 minuter när jag kan cykla sträckan på under 30 minuter. Inte coolt liksom.

Mötte upp kollegorna och några timmar senare lastade vi in oss i minibuss för transport mot Brösarps Gästis och årets första planeringsdagar. Det händer ganska mycket på jobbet, diverse omstruktureringar och därav följande omorganisering av arbetsuppgifter så dessa dagar behövde vi verkligen! Vi inledde med lite personprofilsnack och önskemål inför dagarna innan vi började planera och strukturera upp vad vi behövde hinna med. Sen gnetade vi på fram till kl. 17 då vi avslutade med ett glas bubbel.

"Egentid" fram till 18.45 då - någon hade bokat massage, andra satt kvar i konferensrummet och drack upp bubblet och jag stack iväg till spa-huset. Låg en kvart i bubbelpoolen i ensamhet, när det blev för befolkat smet jag upp i relaxavdelningen med några tidningar och bara skrotade en stund. Sen var det dags för fördrink i vinkällaren och en totalt överdådig middag innan kollaps i skön säng!

I vanlig ordning vaknade jag redan vid sex fredag morgon och betade av dagens 30 minuters träning med ett yogapass på en filt på hotellrumsgolvet. Det var lite trångt, men det gick - och sen var det dags för fantastisk frukost. Gott te, nybakade frallor, äggakaga med fläsk, the works.

På det hela taget var dessa konferensdagar helt lysande på service- och matfronten, otroligt mycket godsaker till konferensfika också! Efter ytterligare 6 timmars hårt arbete åkte vi hemåt och var rätt slut hela gänget, jag kollapsade när jag landade hemma hos Joakim på eftermiddagen. Det blev hämtpizza och en kall öl i soffan och tidig läggning. Fatta hur glad jag var för att jag hade fixat ett morgonpass redan så jag inte behövde "rycka upp mig" sen!

Lördag bjöd på morgonpass på gymmet, jag var rätt sliten och körde ett lättsammare överkroppspass. Det var skönt att komma igång! Efter smörrebrödslunch blev det lite vila medan Joakim började packa, sen lagade vi en tidig middag och snart var det dags att skjutsa iväg honom. Inga tåg till Göteborg på en lördagkväll utan buss denna gången, redan 17.45. Jag kom hem till en tom lägenhet och efter att ha velat en stund bytte jag om till löparkläder och stack ut. Första 2 km var fruktansvärt tunga men efter 4 gick det lätt, efter 6 skulle jag egentligen svängt av hemåt men la till en extra loop och kom hem med 10 km på klockan strax före åtta. Superskönt. Mycket nöjd med beslutet att springa den rundan både för att utnyttja tiden och göra det mindre obehagligt att vara ensam.

Dagen i dag har jag hanterat med inställningen "man kan inte alltid vara lycklig, men man kan nästan alltid vara glad". Visst, det suger att Joakim behövde åka iväg en lördagkväll, så är det. Men att jag ska tycka synd om mig en hel söndag - nä, inte längre. Långfrukost i soffan, en solskenspromenad till affären, tidig lunch, och nu ska jag strax ta mig iväg och reka badrumsaccessoarer inför förestående renovering och ta en finfika. Kvällen bjuder på "kombinationspasset" med HIIT och yoga men innan dess har jag lite praktiskt att ta tag i. Packa upp, plocka undan och förbereda kommande vecka. Men först - en cykeltur i solskenet!

Tack och hej mars, hoppas på bättre april!

Det är kärvt i år alltså. Februari var brutal på jobbfronten och först i slutet av månaden började jag komma igång med träning igen. Det följde fler tuffa veckor både med mycket och intensivt jobb, en sjuk katt och Joakims övningsdygn. Stressnivån var ganska hög och jag fick vara försiktig med hur mycket krav jag ställde på mig själv.

Men nu känns det som om det har vänt lite. Jag har fått till två veckor med ganska bra kontinuitet i träningen och bättre ska det bli. För januari var så himla bra och det kanske blev just så bra eftersom jag körde på med Runner's Worlds 30-minutersutmaning. 30 minuters träning (eller mer) varje dag som tvingade mig att prioritera in de där 30 minuterna. En kort morgonjogg eller löpning direkt efter jobbet, transportjogg till och från pass på Bulltofta eller en halvtimme på yogamattan. Det går. 30 minuter vikta för "egenomsorg" och superfokus på planering varje vecka för att få ihop pusslet, hur svårt kan det vara?

Nu kom ju månadsskiftet lägligt mitt i påsklovet som gav bra möjligheter till träning. Skärtorsdags kväll var vi på gymmet, på långfredagen var jag ute och sprang en ganska tung runda (men skönt efteråt ju!). Lördag morgon blev det gymmet igen innan vi hade gäster på kvällen, påskdagen var vi ganska trötta båda två men jag stack ut och sprang backintervaller på eftermiddagen och sen blev jag så pigg så jag drog med mig Joakim till gymmet också. I förmiddags blev det ytterligare en löprunda, betydligt skönare denna gång. Egentligen var jag sugen på att smita ut en sväng nu i kväll också när Joakim åkt iväg men jag insåg att det blir löpning ytterligare tre dagar i sträck så det var onödigt att utmana ödet. Så i stället rullade jag ut yogamattan och lät Anna Germundssons lugna röst guida mig genom ett pass på en halvtimme med fokus på höfter och baksidor. Så skönt!

Känner mig redo att jobba en kortvecka, redo att tackla april heads-on och även redo för vår! Väderprognosen säger dock att det under natten ska komma blötsnö med temperaturer runt nollan så jag tog det säkra för det osäkra och halade in cykeln i hallen igen. Orkar inte stå och tina batterilåset med hårtork kvart i sju i morgon bitti ;-)