Det finns bra dagar också!

Även om jag fortfarande återhämtar mig och inte är superlycklig hela tiden så finns det bra dagar.

I dag säkrade jag upp med ett gött pass för rygg och mage på gymmet innan jag åkte till jobbet. Där gick det hyfsat bra fast jag höll på att få psykbryt på folk som missar att det finns öppet kontorslandskap precis utanför mötesrummet.... Alltså jag förstår att ni ska ha kaffepaus under ert möte men gå inte ut i korridoren och prata högt - vi jobbar! Och ja, jag är nog lite extra känslig för sånt just nu, och nej, jag skällde inte ut folk men bet ihop och stoppade i lurarna....

Sen kom jag hem och var fortfarande irriterad men kramade katt och blev glad igen och sen hann jag bli arg medan jag värmde min mat för att jag var så himla hungrig. Det svänger, kan man säga ;-) jag försöker mest bara hänga med i svängarna!

Men efter mat och lite vila fick jag byta kläder och cykla till Bulltofta. Där väntade i vanlig ordning typ 65 löpare på veckans pass. Vi körde plana tröskelintervaller varvat med backruscher i dag och det var precis lika roligt som det brukar vara och gav massor med energi! Efter passet kom jag hem, kokade te och landade i soffan med temugg, katter och nutellabullar som jag bakade i helgen. Sämre kan man faktiskt ha det!

Prioriteringar. Energi ut vs energi in...

... och nej, inte på matfronten. Fast det även där är viktigt att tänka på balansen så fokuserar jag mycket mer på den mentala energin just nu.

Förra veckan var jag på tjänsteresa till huvudkontoret. Jag funderade mycket över om jag skulle åka eller inte - men bestämde att åka trots stressnivån. I första hand för att jag rent krasst mår bättre utanför kontoret än på min arbetsplats, i andra hand för att tanka lite ny inspiration, och sist men inte minst för att jag faktiskt behövde träffa lite folk som jag jobbar med.

Så måndag kväll packade jag allt jag behövde och tisdag eftermiddag åkte jag raka vägen från jobbet till flygplatsen. Gav mig god tid, hann sitta ner och fika en stund och kolla mailen. Under måndagen hade jag slängt iväg ett mail till några av mina kollegor på huvudkontoret och meddelat att jag skulle vara på plats några dagar ifall nån ville träffas. Gensvaret var positivt så jag hade middagsdejter både tisdag och onsdag. Rätt bra planering - men såklart lite sista-minuten-beslut om var vi skulle träffas nånstans.

Dags att boarda, av någon anledning som jag fortfarande inte vet var jag bokad på SAS Plus och det var extremt skönt. Ingen satt bredvid mig, jag fick mat och en kopp te och gudomliga chokladpraliner och kunde verkligen varva ner. Väl framme hoppade jag på ett tåg och hade sen 10 minuters promenad till hotellet. Två dagar gick snabbt och jag hann träffa alla jag ville träffa - torsdag kväll bar det hemåt igen. Jag var trött men nöjd när Joakim hämtade mig på Centralen.

Fredagen blev ändå ganska tuff, jag blev varse vad två dagar borta kostar - och när jag cyklade hem kände jag mig hyfsat färdig. Jag bestämde mig ändå för att knyta löparskorna och sticka ut en lugn runda och vilket bra beslut! Jag kände mig trött, stum och stel, men efter 4 km var jag lätt i kroppen, glad och nöjd. Bättre start på helgen! Skogsterapi äger....

Helgen har ägnats åt egenvård och återhämtning. God mat, sömn, löpning och utevistelse - allt för att ladda batterierna. Den där extratimmen natten mot söndag passade väldigt bra i planeringen.

Och nu då? Jag sov gott i natt och det tyckte jag var positivt. Men arbetsmiljön kostar fortfarande för mycket energi - trots att jag hade "laddat" med morgonjogg var jag rätt slut redan vid två. Det kan absolut också hänga ihop med tidsomställningen och gråvädret så jag drar inga större växlar på det men konstaterar att jag även fortsatt behöver hålla koll på energikontot och säkerställa påfyllning. Jag har alla verktyg, jag vet alla signaler, så det är egentligen inte svårt. Det som är svårt är att ha två mentala spår samtidigt - dels det vanliga som hanterar jobbet, och dels det som försöker hålla koll på om något tröttar ut mig och vilken åtgärd som behövs. Resultatet blir oftast att jag har hörlurar och musik "för säkerhets skull" och det fungerar ganska bra, men det är tråkigt eftersom jag blir lite avstängd från det sociala i mitt arbetsteam.

Prioriteringar denna vecka:
1) morgonträning (förutsatt att jag sover, såklart, annars går det bort)
2) lunchjogg med kollega
3) sätta mig i mötesrummet och jobba några timmar mitt på dagen för "andningspaus"
4) vara nitiskt noga med mina kosttillskott

När det inte riktigt blir sådär bra som man tänkte sig...

Det har varit stiltje på bloggen i fyra veckor och tja.... jag har tagit sats flera gånger för att skriva men inte riktigt velat sitta ner och reflektera. Det kändes för jobbigt. För den där veckan när Tiya var sjuk och allting var jätteslitigt var antagligen lite av en räddare i nöden, två arbetsdagar hemma blev en välkommen paus från en försämrad arbetsmiljö.

Vi flyttade vårt kontor i början av september, och det innebar bl a att jag blev av med mitt lilla egna rum.Vi hade bett om och fått utlovade anpassningar - t ex draperier som både dämpar ljud och minskar synintryck. Tre veckors leveranstid utlovades. Nu har det gått ungefär det dubbla antalet veckor och ingenting är på plats än, så förra veckan rasade allt.

Min stress-skadade och f d utbrända hjärna klarade inte mer. Helgens återhämtning räckte allt kortare, förra veckan var jag helt slut när vi kom till måndag lunch och det räckte. Turligt nog för mig hade vi en teamdag inbokad på tisdagen så jag släppte bomben i chefens knä och bad om hjälp att lösa det. Mina kollegor är extremt bra och förstående och hittade flera bra lösningar. När jag kom till kontoret på onsdagen möttes jag av två st redan i receptionen, dessutom hade de redan fixat med skärmväggar runt min arbetsplats och beställt en tillfällig datorutrustning att ställa in i mötesrummet så kan jag sitta där och stänga om mig också. Lysande!

Givetvis är inte allt bra och fantastiskt på studs. Det är fortfarande skört och kärvt och nära till tårarna ibland. Effektiviteten på jobbet är lägre, hjärnan gör inte riktigt som jag har tänkt mig alla gånger men jag står upp, jag klarar min vardag och jag fortsätter bygga tålighet och motståndskraft med träning. Kommande vecka väntar lite tjänsteresa och jag ser fram emot miljöombytet och slår bort tankarna på dåligt samvete för det jobbet som inte blir gjort just de dagarna.

Både september och oktober har ju så här långt levererat alldeles fantastiska höstdagar för löpning. Vackra, dimmiga soluppgångsmorgnar, lysande höstfärger i skogen och frisk luft. Det har varit ett nöje att vara löpare många gånger! Även styrketräningen har gett mig massor av energi, många tidiga mornar på gymmet har producerat hiskelig träningsvärk men också endorfiner och gott humör. Jag tackar träningen för att jag har klarat den här vändan "nästan in i väggen" så pass bra ändå - tillsammans med Joakims markservice på hemmaplan och massor av kärlek har det varit helt ovärderligt.

Och nu då? Nu gäller det att hitta tillbaka. Fortsätta hålla ordning på mat och träning, få sömnen att fungera och återhämtningen att räcka till. Det ljusnar redan, det märker jag, och jag har massor med bra verktyg. Som jag sa till min chef så är det ingen idé att skicka mig till företagshälsovården eftersom jag vet precis vad jag behöver - och alla kuratorssamtal i världen gör exakt noll nytta så länge min arbetsplats inte är anpassad för mina behov.

Nästa vecka är en planerad "vilovecka" på träningsfronten eftersom jag är på resande fot några dagar och det passade bra med en vilovecka just nu efter en del tunga veckor. Jag kommer springa några pass och göra ett core-pass som ingår i Runacademys höstutmaning, men simningen har paus denna vecka och styrketräningen får vila en vecka innan jag drar på igen. Känslan är försiktigt positiv - inte minst för att jag vågar reflektera över hur jag mår.