söndag 31 augusti 2014

Tough Viking 2014. Grymt teamsamarbete! Race Report!

Målgångsbild lånad av Lisa, http://www.livetfrandenljusasidan.se

I går var det dags för årets mentala utmaning: Tough Viking. Den långa versionen på 15 km i Stockholm. Som vanligt har jag gått i några dagar och nojat över om jag skulle strunta i det, fega ur, och jag ville inte heller blogga inför loppet eftersom jag kände mig så osäker. Varför? För att det var fler och värre hinder i år än förra året. Jag är trygg med min löpkapacitet och tar mig genom det mesta, men hinder som heter "No air" och "Submerge" känns inte ett dugg kul för en astmatiker med mild rädsla för att ha huvudet under vatten!

Som tur är hade jag ett team jag inte kunde svika. Lisa och jag bestämde för evigheter sen att vi skulle göra sällskap på loppet och även Lisas kompis J hakade på så vi var tre stycken som skulle ta oss an utmaningen tillsammans.

Joakim och jag åkte upp till Stockholm fredag efter lunch. Tog oss ut till vårt hotell på Gärdet, checkade in, gick ut och letade upp mat (det var svårt, hela Östermalm var visst ute på galej) och gick och la oss i tid. Frukostbuffén blev det som vanligt lite sådär med när jag är nervös inför ett lopp, men vi kom iväg för att hämta ut nummerlappar i god tid och sen var det bara att ladda klart, hitta lagkompisarna och bestämma sig för att köra.

Lisa, J och jag bestämde att teama ihop och hjälpas åt hela vägen. Alla har starka och svaga sidor men om vi jobbar tillsammans kan vi hjälpas åt över och under alla hinder (nästan i alla fall). Det fanns alltid möjlighet att göra ett straff om man missade eller hoppade över hinder - antingen 30 armhävningar eller 30 burpees. Och vissa hinder valde vi medvetet bort helt enkelt.

Banan inleddes som sig bör med att vi fick hoppa igenom eld. Eldhindret var betydligt värre än förra året och röken bitvis så tät att det var svårt att se vad om väntade. Hu! Efter den adrenalinkicken var det upp för backen för att möta de amerikanska fotbollspelarna. Jag kom relativt lindrigt undan men fick en smäll i ansiktet som framkallade lite näsblod. Schnyggt! Sen skulle vi ut i skogen. Förra året sprang vi nästan 2½ km utan hinder men nu fanns det kryphinder, bergsbestigning och lite annat kul därute så man blev lerig och blåslagen. Klockrent.

Första hindret ute på Gärdet var "walls" - tack och lov bara en container att bemästa i år i stället för fyra på raken som nästan knäckte mig förra året. Sen tvärs över hela ängen till isbadet som var ordentligt lerigt och jag fick bestämma mig noga för att ta mig under den där förbenade plankan i mitten men det gick minsann. På det följde ett antal varv fram och tillbaka över Gärdet som är ganska tråkiga löpmässigt. Gropigt och fuktigt underlag och ingen publik förutom vid hindren. Vi skippade monkeybars och gjorde armhävningar. Testade dipswalk men struntade i det och gjorde fler armhävningar. Romerska ringarna lämnade vi åt sitt öde också men tog oss an "sengångaren" aka Combat Bar och fixade det allihop. Den fruktade rampen hade en gigantisk kö och vi insåg att vi inte skulle ha stora chanser att klara den så för tidens skull körde vi armhävningar och sprang på.

Sen väntade svängen ut över Djurgården. Vi pratade oss fortfarande igenom kilometrarna och peppade varandra vidare. Vadade i träsk och kröp genom rör. "Obstacle swim" visade sig innebära att man skulle dyka under tunnor som flöt i dyigt vatten och jag tvärvägrade, gjorde armhävningar och peppade de andra därute i vattnet. Vidare mot Kustjägaren. Träsk, klättra över stridsbåt, hoppa i vattnet, klädsim i kallt vatten, mera träsk, dyka under kanoter, mera träsk, ta sig upp från vattnet och försöka springa vidare. J fick krampkänning precis som flera andra och vi reparerade med massage och stretch innan vi fortsatte. Bära stockar var inget större problem - bara att plocka upp och kånka ett varv, sen vidare. Nu närmade vi oss gärdet igen. Ytterligare ett bad i container med nät över, men det gick att hålla nosen över vattnet. Det blev lite flaskhals här och en kille bakom mig hojtade "Fan, där sprack det med tiden under timmen" och asgarvade :-D Det var nog ingen av oss som siktade på det alls.... Nästsista hindret var den stora väggen och jag insåg att upp kommer jag nog men ner - nä. Jag kommer sitta däruppe och gråta av skräck så vi gjorde armhävningar.

Bara sista hindret kvar - elhindret. Jag visste ju hur det skulle kännas och märkte att kroppen egentligen VILLE vägra men det var inte en möjlighet. Såklart vi gör det här sista. Vänliga människor sprutade vatten också... Halva hindret gick bra, sen kom de där stötarna som kändes som en rejäl smäll rakt i bröstet (jag undrar om pulsbandet leder dem för det var samma sak förra året). Man stönar ofrivilligt och hela kroppen rycker till men jag tänker bara framåt, framåt. Lisa snubblar precis framför mig utanför hindret, jag hivar upp henne, vi väntar in J och springer in i mål hand i hand. Yes - vi gjorde det!

Jag är massivt stolt över att VI gjorde det TILLSAMMANS. Det var mitt mål med loppet - att hjälpas åt och ha en kul upplevelse, inte att göra nån fantomtid. Att uppleva att teamet är större än jaget och att man tillsammans med sina teammates är kapabel till saker man inte kan ensam. Det målet uppfyllde vi med råge - tack tjejer för att ni ville springa Tough Viking tillsammans med mig! 

På skadefronten kan jag stoltsera med otroligt snygga blåmärken och några enstaka skrapsår. Och massiv träningsvärk i hela kroppen såklart. Det blir nog stelt i nån dag eller två. Och det där med att sova i natt var ingen prioriterad aktivitet. Trots att loppet var slut vid lunchdags, jag hade ätit god mat och druckit öl och kände mig dödstrött så blev det liksom ingen riktig djupsömn. Begriper inte riktigt varför det ska funka så men jag börjar vänja mig vid att det KAN bli så ibland helt enkelt.

Igen? Ja. Jag har anmält mig till Tough Viking Brofästet, Malmö, i september 2015. Det kommer bli fler vattenhinder. Jag har ett år på mig att bli kompis med vatten. Det blir nästa mål - när det målet jag jobbar med just nu är avklarat.

torsdag 28 augusti 2014

Rörlighet. Balans. Styrka. Fart. Pannben.

På tisdagens NMT-pass jobbade vi mycket med löpintervaller så när jag i dag skulle ha pass i Lund igen och förväntade mig ungefär samma klientel serverade jag ett styrkefokuserat pass.

Ju mer jag håller på* med träning, desto mer förundras jag. Över skillnaden på kroppar och skillnaden på hur vi förstår instruktioner. Över att överrörlighet inte är en konstant utan att man kan vara både överrörlig och stel på samma gång. Över att man kan vara superstark i vissa övningar och ha extremt svårt för andra fast det är "samma sak". Över dagsform och skillnaden i envishet eller det vi kallar "pannben". Jag vill hjälpa och stötta alla på samma gång fast alla behöver olika saker.....

*"Håller på med träning" innebär inte enbart att träna själv utan också att instruera, att delta i andras pass med fokus på instruktörsteknik snarare än egen träning, att använda instruktionsfilmer från nätet, titta på tv-program med och om träning, smygspana på PT'arna i gymmet... ja, allt som handlar om att få folk att röra på sig.

I dag var det extra kul att instruera för att jag plockade övningar och rörelser som ställer lite krav på olika sätt. Det ger mig mycket som instruktör eftersom jag ser hur olika mina instruktioner tolkas (även helt bokstavligt då vi hade en teckenspråkstolk med oss i dag då) och hur olika en övning kan utföras beroende på kroppsliga förutsättningar, hjärnans tolkning av mina instruktioner och kroppens utförande av denna tolkning!

I uppvärmningen körde vi t ex Draken, stående Stjärna och "trollböj". De stående övningarna utmanar balans, bålstyrka, koordination - och så är det bra om man är lite envis och lite modig också så att man vågar gå en centimeter längre även om det innebär en risk att dråsa i backen. I "trollböj" sitter man i djup sumosquat och pressar ut knäna med armbågarna för att sedan sträcka en arm bakåt och titta efter den så att man roterar i bröstryggen. Den kräver en del rörlighet på ställen vi glömmer bort. Baksidor, höfter, ländrygg, bröstrygg....sån rörlighet som barn har men som vi vuxna har tappat längs vägen och måste jobba på att hitta igen!

I "styrkedelen" arbetade vi bland annat med enbenshöftlyft, atomic situps och knä till armbåge (i framstupa ställ). Dessa övningar kräver rörlighet och koordination plus lite teknik - det är sällan man sätter dem på allra första passet men jobbar man på så får man kläm på dem. Särskilt knä till armbåge är lurig. Man tror att det blir lättare om man lyfter höften men det är precis tvärtom. Man måste våga vara nära marken och rotera ordentligt i ryggen för att rörelsen ska fungera - men man måste också vara stark i överkropp och bål för att lyckas. Inte helt lätt! Deltagarna kämpar på och jag kutar runt och försöker ge rätt instruktioner till rätt person. Nån behöver jobba snabbare, en annan dra ner på takten för att få rätt muskelkontakt i övningen.

Det är inte lätt alla dagar. Vissa dagar har man fler resurser än andra och med många deltagare blir det svårare att instruera individuellt. I dag var det lätt och roligt att vara instruktör. Men jag ser fram emot att få arbeta ännu mer personligt om ett halvår eller så!

onsdag 27 augusti 2014

Back to work. Och testpass 5 km.

Nä. Man ska inte klämma ett 5 km testpass samma dag som man återgår till jobbet efter semestern tror jag! Men jag gjorde i alla fall ett försök och det gick väl skapligt.

Det var ganska körigt att komma tillbaka till jobbet och lätt kaos finns fortfarande i inboxen men den får vänta tills jag är klar med sånt som har deadline den siste i månaden. Har fått lov att jobba hemma i morgon och på fredag vilket jag är tacksam för då det erbjuder lite mera lugn och ro. Plus det rent praktiska i att slippa lägga tid på transport fram och tillbaka till kontoret och att kunna jobba barfota och osminkad i mysbyxor :-)

Jag kom hem, dödstrött, drack te, åt mellanmål, laddade om. Pluggade Katarinas nya uppvärmningsövningar som vi jobbade med i går. Bytte inte om från tights och t-shirt jag hade cyklat hem i utan insåg att bara det att vara klädd i träningskläder ökade chansen att faktiskt få till det här testpasset. Men sugen var jag INTE. Jo, sugen på att springa, men inte på att springa död-och-helvete på min hatdistans 5 km!

Inget blir lättare av att man skjuter upp det och jag hade bestämt att ge det ett försök. Började alltså värma upp hemma. "Pingvinen" med gummiband. "Barbiebenet" för att väcka gluteus medius and friends. World's greatest stretch som är en riktig favorit Katarina har lärt mig. Och "juck-övningen" från samma källa som hjälper mig få fram höften och minska svanken.

Sedan var det dags att knyta skorna och komma ut. Jag joggade bort till en pensionerad skolidrottsplan här i krokarna där det finns en asfalterad 60 m-bana som fungerar bra för löpskolning och sånt. Jobbade igenom de nya löpskolningsvarianterna vi kämpade med i går, fnissade när jag tappade koordinationen, kämpade på igen och fick lite flyt. Sen dags för stegringsloppen och här nånstans kom jag på att javisstja.... astmamedicin var det ja. Som tar 45 minuter på sig att verka. Inte att tänka på att gå hem, medicinera, vänta, börja om utan det fick gå som det gick.

Laddade mentalt, bestämde en startpunkt, i gång och starta klockan. Bara att kliva på. Medveten om att det skulle bli mest uppförsbacke ut, mest nerförsbacke hem. Första kilometern, andra kilometern, vändning, tillbaka. Vid 3 km passerar jag bron över motorvägen och tappar kontrollen på andningen. Det piper och väser i luftvägarna och jag måste gå några steg, återta kontrollen, springa på. Samma sak händer vid 4½ och jag funderar på att ge upp men nej. Jag SKA i mål. Det är bara 500 m kvar, det SKA gå. Springer allt jag har kvar och klockan piper - 5 km. Några sekunder snabbare än sist som var på en flackare bana och utan två astmastopp. Jag hade velat springa snabbare, göra det bättre, men inte i dag. Good enough. Jag upprepar för mig själv att jag gjorde det jag kunde med de resurser jag hade tillgängliga i dag. Och det är good enough.

Nu vankas det två vilodagar innan jag tar mig an Tough Viking. Det känns pirrigt och läskigt - och sen är nästa vecka en ny utmaning på många sätt. Men jag har lovat Katarina att jag inte ser längre än en vecka fram, helst bara ett träningspass i taget!

tisdag 26 augusti 2014

Knoppen frustrerad, kroppen nöjd!

Tidigt morgonpass med Katarina i dag. Eller, tidigt och tidigt - 0900 är tidigare än jag har varit i farten på rätt länge känns det som. Men det var en bra anledning att köra projekt "vända tillbaka dygnet" innan allvaret börjar igen i morgon.

Jag cyklade in till Pildammsparken där vi hade stämt träff - att jag valde cykeln var helt medvetet. Cykling är halvdålig uppvärmning inför löpning men mitt favoritsätt att väcka kroppen och knoppen. Jag kan sätta mig på cykeln och vara halvsömnig och okoordinerad men en kvart senare har livsandarna vaknat och saker funkar som de ska.

Vi inledde med filmvisning och jag fick titta lite på min löpning från testpasset vi körde före semestern. Det fanns både bra och dåligt. Det jag behöver jobba på för att bli snabbare på allvar är lustigt nog mina baksidor. De är starka men jag utnyttjar dem inte alls som jag ska, så jag fick köra ett helt gäng övningar med fokus på aktivering av baksida.

Det blev lite frustrerat emellanåt. Huvudet vill så mycket och signalerna går inte riktigt fram och gör jag en ny sak rätt så tappar jag nåt annat och ja... ni fattar. Kämpigt emellanåt alltså. Men det blev också riktigt bra emellanåt och nu ska jag bara komma ihåg att jag verkligen ska göra de här nya teknikövningarna några gånger i veckan så att jag nöter in dem. Skillnaden blir påtaglig när man väl har aktiverat en muskelgrupp - sedan är den automatiskt aktiv i löpningen efteråt.

När Katarina var klar med att plåga min hjärna cyklade jag bort till tallriken och körde mina "flytintervaller" enligt schema. 10 x 1 minut med 1 min vila. Jag tittade inte på klockan och gps'en verkar ha fått lite spel emellanåt, men grafen ser ut som om jag låg runt 4:15 i intervallerna och det kändes inte våldsamt jobbigt. Hoppas det bådar gott för kommande testpass på 5 km.

Det är lätt hänt att man blir lite trött i huvudet när man måste tänka på något som egentligen bör vara automatiserat och så blev det också i dag. Jag landade hemma och var bara sugen på varm choklad och ostmacka att ladda batterierna med innan jag en timme senare kände mig redo för lunch.

En annan anledning till att jag är trött i huvudet är givetvis att jag har lite jobbångest inför morgondagen. Det var egentligen planen att jag skulle få jobba hemifrån mina första dagar för att hinna ikapp i lugn och ro men planen har ändrats så jag måste vara på kontoret i morgon. Och det är inte jobbet i sig som ställer till det utan vetskapen om att revisionsteamet kommer vara där och skärskåda och ifrågasätta grejer som gör att jag känner mig lite utsatt. Det är nog stressigt att hinna banka ihop månadens bokföring på tre dagar UTAN att det står ett gäng läskiga kavajer och ställer frågor.... Jag siktar dock på att jag kan sitta hemma torsdag och fredag så borde det avlöpa relativt smärtfritt ändå.

måndag 25 augusti 2014

Ett dygn i en annan verklighet - söndagsmys i Ystad

För att krama ut det sista av semesterledigheten och fira en liten årsdag bokade vi in oss på ett Söndagsmyspaket på Ystad Saltsjöbad. Ingen av oss hade varit där förut men det var ett i särklass bra beslut att åka dit! Kameran fick dock stanna på rummet för att inte störa upplevelsen så ni får inga roliga foton men skutta in på hemsidan och kika.

Vi inledde vår "road trip" med att luncha på Olof Viktors precis utanför Ystad. Det ligger mitt ute på en åker och ändå är det nästan alltid mycket folk där! Focaccia med kräftstjärtar, ägg och limeaioli blev en fin lunch tillsammans med fläderdryck från lokala Sövde Musteri. Sen är det kakornas tur - världens godaste citronmarängpaj tror jag bestämt att de har. Vi tog ett varv i butik och galleri också innan vi styrde bilen mot Ystad för att checka in.

Vänlig personal, snabb incheckning och bokning av bord för middag - sen tog vi kartan i hand och letade upp vårt rum. Hotellet är STORT men det är lätt att hitta när man väl har fattat layouten. Vi drog omgående på oss badkläderna och stack ner till spa-avdelningen för att bada. Och som vi badade. Utepool och innepool, bastu och isvak, bubbelbad och annat fint. Jag hade dessutom bokat upplevelsen "The Creek Experience" till oss och det var helt klart värt det!

The Creek Experience är en samling olika badritualer och tar ungefär två timmar. Mot slutet av de två timmarna är man renare än nånsin, avslappnad, inoljad och lycklig! Vi fick prova på fotbad, diverse bastuvarianter, ispeeling, turkiskt bad och lerbad och det var ytterst njutbart alltihop. Renskrubbade och inoljade traskade vi sedan upp till rummet för att byta om till civiliserade kläder och bänka oss vid middagsbordet!

Här blev jag på riktigt varse den väldigt sköna atmosfären. Restaurangen är stor, men enormt avslappnad. Möblerna är ljusa, lite "shabby chic"-känsla, och man har delat upp restaurangen med bokhyllor och småväggar så att det inte känns gigantiskt. Akustiken är behaglig och man känner sig välkommen. Vi placerades i rejäla fåtöljer i lagom äthöjd med utsikt mot havet och fick studera menyerna medan vi beställde in ett glas champagne. I vårt paket ingick tvårätters men det finns ju alltid möjlighet att köpa till ost eller dessert....

Maten är amerikansk så till vida att portionerna är ganska rejäla och beskrivningarna av rätterna är o-krångliga. Men det är också bland det absolut godaste jag ätit även om det lät enkelt! Min förrätt var sotad pilgrimsmussla med morotsterrinen. Den där moroten alltså... och så perfekt stekt pilgrimsmussla och ett glas spännande amerikanskt Riesling-vin som nästan doftade flygbränsle och smakade fantastiskt till. Sen fortsatte jag med Iberico-gris BBQ - en rejäl fläskkotlett som var supermör och saftig och allmänt underbar - och ett glas Ripasso till det. Gick ingen nöd på mig. Som efterrätt valde jag "kaffegodis" och presenterades för tre små petit fours. En mörk och intensiv fyrkant svartvinbärsmarmelad, en minibiskvi och en vit champagnetryffel med mörkt chokladöverdrag. Himmelriket.

Efter det somnade vi med balkongdörren på glänt och ljudet av havet och spa-bassängen i öronen.

Frukostbordet i morse var fantastiskt. Flera sorters Kusmi-te, Brämhults apelsinjuice, bröd, pålägg, yoghurt och flingor. Ägg och bacon och minsann eggs benedict (fast jag kände mig inte sugen på hollandaisesås så tidigt på dagen). Amerikanska pannkakor och våfflor att baka själv. Frukt, grönsaker - allt fanns där. I sköna stolar med havsutsikt njöt vi av så mycket frukost vi bara orkade med innan vi insåg att det fanns gränser! Efter att ha insupit atmosfären från balkongen på rummet lite till checkade vi ut och vände bilen hemåt. Vi var lustigt nog inte sugna på att bada mer utan det räckte med 4 timmars spa-bad i går kväll.

Jag har varit i Tylösand några gånger men jag måste säga att upplevelsen på Ystad Saltsjöbad slår Tylösand med hästlängder. Jag gillar stilen - det är ljust och härligt och genomfört, till och med i hissen finns det träpanel och tapet på väggarna och trägolv. Snyggt. Servicen var fantastisk - jag har varit missnöjd med servicen i restaurangen på Tylösand men här funkade allting perfekt. All personal utan undantag var supertrevlig. Spa-avdelningen är jättefin med havsutsikt i bastun och spa-baren en bonus. Havet och känslan av hav är närvarande nästan överallt - i svartvita bilder på segelbåtar, gamla sjökort i restaurangen och åror som klädhängare i spa't - men det blir aldrig kitschigt utan känns helt rätt.

Upplevelsen och atmosfären i Ystad var perfekt för mig. Känslan av att lämna vardagen för en stund och kliva in i en annan värld fungerade precis som jag hade tänkt mig och jag hade velat stanna. Ska jag klaga på nåt så är det att sängen var något för mjuk för mig - men det är en petitess. Annars var det klockrent och jag tänker komma tillbaka. Funderar redan på höstmys eller kanske matresan i höst.....

NMT just for fun

I dag har jag varit lite olydig. Fast bara lite. För i träningsschemat stod det "styrka och teknik inför Tough Viking, 40 min" och jag gick på NMT i stället :-) Det var Joakim som höll i passet så jag bad om styrkefokus och det blev det. Bålstyrka, armar, bära kompis på rygg och sånt. Plus en massa terrängspring, klättring i träd (också typiskt bra inför Tough Viking) och sist men inte minst social samvaro med NMT-kompisarna. Och det var ROLIGT!

Såna träningspass behöver man också ibland.

lördag 23 augusti 2014

Distanspass. Trööööögt!

Alltså vafan är grejen med att kroppen kan vara så sjukt trögstartad på vissa löprundor?

60 min lätt distans stod på schemat och fast Joakim försökte få mig att vara med på NMT i stället så bestämde jag att om jag nu lägger pengar och energi på en löpcoach så är det minsta jag kan göra att försöka följa programmet. I efterhand inser jag att det hade varit mentalt lättare att köra NMT men att kroppen förmodligen hade större nytta av löprundan. Det finns ju en mening med träningsschemat!

För att slippa gå och fundera på löprunda hela dagen stack jag ut vid halv tio. Efter sedvanlig frukost utan konstigheter. Vindväst på eftersom det blåser, och iPod och lurar för att hitta känslan av "mysrunda". Det funkade inte riktigt kan man säga. Nycklarna skramlade så jag fick stanna och binda fast dem i skosnöret i stället. Lurarna skavde och jag fick stanna och böka med sladden. Tuffade på ut genom Gyllins trädgård och ut mot Toftanäshållet. Segt var det - men det är alltid segt första 2-3 km, det är inget att bry sig om. Det släpper alltid (trodde jag i alla fall).

Jag kom upp till Bulltofta och mötte solsken och andra löpare. Inga NMT'are hittade jag, de hade annars kunnat bjuda på en klunk vatten men jag fick klara mig utan i dag. Vilket går alldeles utmärkt på ett lugnt pass i svalt väder. Efter 7 km var det fortfarande segt som tuggummi och jag började bli lite trött på att inte känna nåt flyt. Kollade av den mentala checklistan - huvud, axlar, armar, bröst, andning, höft, knä, fot - och hittade inga konstigheter. Tuffade på.

Efter 8 km var jag på väg ut från Bulltofta och tog några minuters gåpaus för att försöka komma tillbaka och få lite feeling. Det hjälpte lite - och när jag hade 1 km hem började det lossna och jag kände att jag kunde springa i stället för att lufsa fram. Inte för att det gick så mycket snabbare men känslan var lättare och annorlunda. När jag kom hem stod det 9,6 km på klockan och jag var inte alls motiverad att springa 400 m extra för att få runda 10 km på klockan så det struntade jag i och avslutade passet.

Komfortabelt genomvarm var jag i alla fall och efter ett glas vatten och ett toabesök rullade jag ut yogamattan och spenderade 15 min med Happy Hips sm avslutning på passet. Dusch och hemlagad lasagne kändes bra sen och jag ger mig själv guldstjärna för att ha gjort det jag skulle i dag. Fast det hade ju varit gött om det kändes lite lättare... Oavsett: Heja mig!

torsdag 21 augusti 2014

10 x 400 m. Slaying demons....

Sist jag sprang på bana (alltså på riktigt, inte bara som målgång på ett motionslopp) var jag tonåring, okoordinerad, hatade löpning och hade odiagnosticerad astma. Att springa på bana förknippar jag med att ligga sist, vara pinsamt dålig, ha hemsk andnöd och mycket annat obehagligt. Därför var jag måttligt förtjust över att träningsprogrammet är pepprat med fyrahundringar på bana...

Nåväl, den där sortens demoner och ångest är ju till för att man ska ta fajten. Jag lockade med mig Joakim till Heleneholms IP för att springa 10 x 400. Inte för att han skulle vara draghjälp, bara för att slippa vara alldeles ensam och pinsam. Jag hade inte behövt oroa mig. Det var lite kommungubbar som klippte gräs, och halvvägs in i passet dök det upp två killar som först sprang och sen stod i ett hörn och boxades. Ingen hade tid att titta på mig och skratta åt mig....

Ja, ni ser ju hur mycket hinder man kan sätta i vägen för sig själv, eller hur?


Vi värmde upp först med några varv jogging, löpskolning, stegringslopp m.m. Sen bytte jag till en lättare tröja och knöt skorna ordentligt för det kändes som om de satt löst. En skvätt vatten och sen fanns det inga fler ursäkter, inget mer att hitta på för att skjuta upp det oundvikliga. 10 x 400 m. Jahapp.

Jag la mig på bana 2. Bara för den lilla mentala hjälpen att det är lite, lite kortare än ett helt varv när man springer på tvåan. Som om man har ett litet försprång. Springa, hitta farten, andas, jobba armar, höften UPP, springa, 200 m kvar, kurva, medvind, upplopp, KLART, pip på klockan. Andas. En minut. En skvätt vatten. Tio sekunder kvar, färdigställning. Spring. Hålla farten uppe. Det var två, det är många kvar. Fem gjorda, det är hälften. Varv 6, mjölksyra i armarna, hjälp. Sjuan var värst, jag trodde jag skulle avlida - men sen var det bara tre stycken var och tre är nästan ingenting. Två kvar. En kvar, ladda för sista - Joakim var klar, jag laddade. Tryck på, hitta farten, håll i nu men spara inte. Hantera motvinden vid bortre läktaren, nu är det bara 200 kvar, ut ur kurvan och tryck-tryck-tryck YES! Jag klarade det!
Andas. Vatten. Nedjogg. Jag fixade det. Nästa gång är det inte lika läskigt men då måste det gå lite snabbare :-D

onsdag 20 augusti 2014

Njutbart pass på gymmet

Jag vet. Antingen så tänker man att det väl för f-n inte kan vara njutbart på gymmet eller så tänker man att det ska vara smärta och svett och mjölksyra rakt igenom. Fast ibland - som i dag - kan ett relativt tungt pass ändå upplevas som njutbart. Dels för att jag inte hade nån press på mig varken tidsmässigt eller prestationsmässigt, och dels för att det var rätt så tomt och lugnt i lokalerna. Ytterligare en faktor var att jag bara tränade sånt som jag tycker är kul (vilket inte innebär att jag bara tränar sånt jag är bra på, dock).

Det är fortfarande stelt och ömt i lårmusklerna efter i lördags, det måste vara rekord i träningsvärk. Joakim och jag har försökt komma på VAD det är som har gjort att vi båda två har varit så handikappade. Jag har ju nästan alltid träningsvärk nånstans men för Joakim är den betydligt mera sällsynt så han blev nog lite mer överraskad. Gemensamt har vi kommit fram till att det förmodligen dels var alla instabila övningar (X-Cord, sloshballs, sloshbags) och dels alla explosiva hopp och sånt som har skrämt upp våra stackars benmuskler. Nu kan jag åtminstone gå någorlunda normalt i stället för att se ut som en stupfull anka som har bajsat på sig så det finns hopp om att benen blir normaliserade igen under veckan!

Med dessa förutsättningar satte jag ihop ett lite snällare pass som inte innefattade supertunga benövningar och inte heller ställde stora krav på explosivitet och koordination. Det blev superset med overhead squats och enbensmarklyft följt av några set hyfsat lätta frivändningar med fokus på att våga "tappa" stången och fånga den på axlar/överarmar. Jag byggde på med kabelrodd med smalt grepp och helt vanliga latsdrag. Sen skuttade jag ner i buren för att jobba lite rotation. Vanlig rotation med skivstång, situps med pullover och russian twist, och ballslams mot vägg i sidled. Som avslut greppade jag TRX'en och körde tre supersets med armhävningar och liggande rodd.

Stretch, dusch, en runda i mataffären och lunch passade bra sedan och nu ska jag mest bara slappa tills det är dags för NMT i kväll. Comeback från semestern och deltagarna har ett kul pass att se fram emot!

tisdag 19 augusti 2014

2 x 10 minuter. HUR kan det vara jobbigt?

Man kan ifrågasätta det intelligenta i att ge sig ut och springa trösklar när jag fortfarande har träningsvärk i framsida lår sen i lördags. Jag kan fortfarande inte gå normalt och trappor är hemska - men jag har ett träningsprogram att sköta och ärligt talat är det skönare att springa än att gå när jag väl kommer igång. Så efter min vanliga frukost med supergröt och te idisslade jag i 1½ timme och sen drog jag på mig löparskorna.

Katarinas snabbdistanspass #1 stod på programmet. 20 min uppvärmning inkl. stegringslopp, sedan 2 x 10 min tröskel med 5 min gå/joggvila emellan, och så nerjogg. Inga konstigheter. Förutom det där med att hålla tröskelfarten även om det känns obehagligt!

Jag joggade i lugnt tempo ner mot Bulltofta för att köra huvuddelen av passet på den flacka sträckan runt sjön. Stegringsloppen gjorde jag på rakan från Riseberga ner till motionsspåren där jag har lyktstolpar som vägledare för distansen och givetvis avslutas det sista med att passera en klunga högstadieelever som har friluftsdag. Måttligt kul att tokspurta genom klungan för att sakta ner direkt efteråt ;-) Jag joggade några minuter och sedan drog jag igång klockan.

Utmaningen är att hitta rätt tempo och sedan hålla i. Klockan fungerar som vägledning och sedan var det bara att känna att jag höll samma takt - det finns tydligen en sträcka i spåret där gps-mottagningen är halvkass för jag såg på klockan att farten blev långsammare och långsammare trots att jag tryckte på och sen brutalökade den innan den stabiliserades igen. På andravarvet brydde jag mig inte om det utan fokuserade på att hålla farten och andas.

Det jobbigaste var att komma igång. Jag fick brutal mjölksyra efter ca 45 sekunder och då känns resterande 9 minuter väldigt långa! Jag misstänker dock att det beror på träningsvärken mer än nåt annat för det gick över ganska snabbt och sen var det bara sådär "normaljobbigt" som trösklar är.

I dag berömmer jag mig själv för positiv tankeverksamhet. Varje gång tankarna om "det är jobbigt, jag kommer inte klara av det, jag måste stanna" dök upp motade jag dem med positiva tankar. "Det har redan gått 2 minuter, då är det bara 8 kvar". Eller "nu är vi halvvägs i intervallen, då är det bara 5 minuter kvar och det är typ en kilometer och det är ju ingenting för den som har sprungit 54 km". Slutligen "nu är det bara 2 minuter och det är som förra veckans intervaller och det fixade jag så det här fixar jag också" och så nedräkning sista 30 sek, räkning på varje andetag stämmer ungefär med sekunderna. 5 min vila och på't igen. Hemjoggen blev växelvis gång och jogg tills jag kände mig återhämtad och joggade på i alla fall sista kilometern!

Nöjd och stolt kom jag hem, eftersvettades och duschade svalt innan vi begav oss in mot stan och Malmöfestivalen. Förutom att titta på folk har jag ätit örtbakad torsk med hollandaise (gott!), vietnamesiska sommarrullar (också gott!), pannkaka med nutella och jordgubbar (supergott) och handlat frukost-te. Det blev en sväng på Stadsbiblioteket också så ryggsäcken blev proppfull med böcker att njuta av! Vi satt och lyssnade på musik ett tag och kom sedan på att det nog började bli matdags igen men köerna i centrum var enorma, så vi vandrade ut mot Caroli och köpte hälsowraps med kyckling, guacamole och salsa i stället och det passade alldeles perfekt.

Kvällen avslutas med te och lite tv i soffan. I morgon är det nog dags för gymmet även om jag inte är helt hundra på det där med knäböj så länge lårmusklerna fortfarande känns som betong...

måndag 18 augusti 2014

Testpanelen: Sport-BH från Swegmark

Före sommaren sökte Swegmark testare av sportbh'ar och jag var en av de som hade turen att få en BH hemskickad för utvärdering. Jag fick en bh i modellen "Supreme" i min storlek att testa.

Sedan tidigare har jag två bh'ar från Swegmark i garderoben. De fick nämligen för ett antal år sedan bra betyg i en hästtidning och när jag sedan ramlade över bh'arna i hästsportaffären köpte jag två stycken. Fördelen med dem är att man köper dem i "vanlig" bh-storlek och de har alltså reglerbara axelband och knäppe i ryggen. Nackdelen - ur mitt perspektiv - är att de har vanliga raka axelband och därför går bort på gymmet då jag oftast har linne med brottarrygg. Även på NMT-pass har det hänt att axelbanden kasar ner i någon särskilt fysisk övning (brottning, någon?) och därför har jag i princip uteslutande använt dem för ridning och på nåt enstaka löpträningspass.

Nu var det då dags att testa en förbättrad modell. Dels har man förbättrat materialet och så har man lagt till en smart liten krok som man kan knäppa ihop axelbanden med så att bh'n i princip får brottarrygg och alltså funkar för oss som vill träna i linne eller tycker att axelbanden skaver mot skulderbladen. Från början trodde jag att jag skulle behöva hjälp med att kroka ihop axelbanden men det visade sig att det är ganska enkelt att få tag i spännet så det är inga problem.

Bh-materialet är väldigt lent och bh'n är i princip sömlös vilket är skönt. Jag reagerade på att materialet var väldigt oelastiskt och tänkte att det nog inte blir bekvämt men jag fick tänka om. Jag trodde också att de hopknäppta axelbanden skulle skava mot nacken men icke. Jag har använt bh'n för löpning, gymträning och NMT och den får 5 poäng av 5 möjliga. Den sitter bra, den ger stöd där den ska men jag tänker inte på att jag har den på mig - och det är nog bästa möjliga betyg. Att den dessutom är reglerbar och går att knäppa tajtare när den så småningom töjer sig lite är ett extra plus och de vadderade axelbanden är supersköna. Knäppet i ryggen skaver inte heller, det ligger något mjukt tyg under så man märker inte av det.

Oftast har sport-bh'ar lite för korta axelband för att de ska passa mig och därför är det bra med reglerbara axelband. Man ska tänka på om man vill knäppa ihop dem till brottarrygg att de behöver vara lite längre än om man har dem raka - men de räckte i längden till mig och då tror jag att de räcker till de flesta.

Man har jobbat med designen så Movement är betydligt snyggare än mina gamla Swegmark-modeller. Inte lika superdesignad som t ex Nike med alla sina olika tyger och mönster - men det är inte så ofta jag har bh'n på mig för att den ska synas. Och Nikes toppar är lite "one size fits all" för man bara drar dem över huvudet och de kan inte regleras nånstans. Dessutom är tyget betydligt tjockare och där får jag erkänna att Swegmark har lyckats - inte ens efter ett tufft intervallpass kändes bh'n dyngsur och obehaglig utan funktionsmaterialet fungerar som tänkt och torkar snabbt.

Tummen upp till Swegmark som jag gärna rekommenderar - och ska jag ändå pröjsa 400 kr som en bra sport-bh oftast kostar så är jag glad att det numera finns ett alternativ med reglerbara axelband och knäppe som också har brottarrygg så att jag inte behöver välja det ena eller det andra. "Movement" finns i flera snygga färger så den är på inköpslistan nästa gång jag ska utöka träningsgarderoben!

söndag 17 augusti 2014

Jogg och yoga för stela muskler

Söndag. Stelhet. Småregn och snålblåst. En dag alldeles perfekt för att kura ihop sig i soffan och titta på friidrotts-EM. Eller?

Nja. Jag känner min kropp. Stelheten från i går sitter brutalt i lår och rumpa, alla stora muskelgrupper. En lätt känning runt axlar och bröstmuskler som jag tror blir lite värre i morgon. Och när det är så här vet jag också att lätt konditionsträning gör susen - musklerna blir genomvarma, blodcirkulationen får lite fart och transporterar bort skräp, och när man sedan är ordentligt varm kan man stretcha och mjuka upp lite så känns det bättre.

Fast från att veta det till att faktiskt göra allvar av det kan det gå några timmar och klockan närmade sig nog elva när jag äntligen kom iväg iklädd Shape-tightsen från Röhnisch som håller ihop ömma muskler lite och min mjuka sköna B.A.B.Y. Runners Team-tröja från Trimtex som lyste orange i gråvädret. Det var inte mycket annat som lyste upp därute kan jag meddela!

Det fanns ingen vits alls med att tänka på tempot i dag men däremot var det viktigt att hålla bra form och inte tappa kraft i steget. När jag springer på såna "träningsvärkiga" dagar lägger jag gärna in några korta gångpauser för att hinna fokusera tekniken och skaka loss stela muskler. I dag blev det 20-40 m gång (dvs 1-2 lyktstolpar) ungefär varje kilometer. Djupt andetag, skaka loss, hitta fokus, jogga på igen. Dagens fokus var höften fram och avspända armar/axlar. Jag fick ihop dryga 6 km på 41 minuter och det var "good enough".

Härligt genomvarm drog jag fram yogamattan och stretchade i ungefär en kvart. Baksida lår, nedre rygg, rotation av ländrygg, rumpa, höftböjare, baksida lår igen, lite mera rumpa. Sköna långa positioner och djupa andetag. Lite omsorg och kärlek till kroppen som var stark och fantastisk och modig hela dagen i går helt enkelt!

lördag 16 augusti 2014

En heldag med träning

Det blev en fin heldag med träning på AerobicWeekends konvent i dag. Skönt att ha det på sitt "hemmagym" så att man känner sig lite hemma!

Dagens första pass var DanZy. Ett danspass med enklare koreografi, enligt beskrivningen, där man bara kan dansa loss och ha kul. Nåja, sååå enkelt var det inte, men jag hittade mina gamla aerobics- och danstakter och hade rätt roligt så länge jag undvek att titta i spegeln! Jag var enormt imponerad över instruktörerna. Vi hade 5 olika som instruerade passet och bara en som använde micken. Resten lyckades alltså förmedla koreografi och instruktioner enbart med kroppspråk och lite visslingar. DanZy är roligare och svårare än Sh'Bam, jag gillade musiken och jag blev svettig också. Toppbetyg från den som inte brukar dansa!

Pass 2 för dagen var "Jympa for fun". Det kunde ju vara lite vadsomhelst men det var ett bra och synnnerligen välkoreograferat jympapass. Med lite klassiska aerobicsinslag, för Henrik som höll i passet är gammal aerobicsmästare från 90-talet :-) Bra trallvänlig musik, arbete både i cirkel och på led, en hel del pulshöjare och faktiskt hyfsat med styrkeövningar också även om det mest var fokus på core. Men där var en hel del nya övningar (för mig i alla fall) som jag ska ta till mig och använda. Även Henrik skippade micken och den behövdes inte heller utan han är fullt kapabel att instruera utan att prata så mycket.

Sen var det lunch - sallad, pasta, kycklinggryta. Välbehövlig tankning av energireserverna!

Efter lunch fortsatte jag med Bootcamp for fun. Jag var lite bekymrad över att ha ett bootcamp-pass precis efter lunch (det finns ju viss risk att det blir bonus på lunchen liksom....) men det hade jag inte behövt vara. Det här passet var hyfsat snällt och med mycket fokus på inspiration och "så här kan ni använda eller variera den här övningen med era egna grupper". Superkul. Passets värsta var 3 x 20 knäböj med upphopp följt av en kort sprint och det sög ganska ordentligt i låren kan jag meddela!

Dagens fjärde pass var X-Cord. Ytterligare en "egen" TRX-variant. Passet innehöll en hel del riktigt jobbiga övningar som aktiverade hela kroppen plus en radda tips på förberedande övningar för chins. Mycket drag och häng-träning och underarmar och greppet var rejält slut efter passet.

Tur då att sista passet inte var så jobbigt.... (ironi!). Det var FitnessCross Athletic med Gyula. Som han själv sa så skulle vi inte köra för fullt eftersom det var dagens sista pass och Athletic-passen förutsätter en viss erfarenhet med träningstypen. Men vi körde ändå på hyfsat tufft i intervallform och använde oss av sloshballs och sloshbags plus gummiband. Vi jobbade mycket i par med två övningar plus vila - dvs ettan gjorde övning 1 första intervallen medan tvåan vilade, andra intervallen gjorde ettan övning 2 och tvåan övning 1, tredje intervallen vilade ettan medan tvåan körde övning 2 etc. Det är skapligt jobbigt att göra thrusters med tung sloshbag - den är liksom inte stabil som en skivstång! Vi körde också utfallsgång kombinerat med sprint och vi kastade sloshball till varandra i tabata-intervaller. Som avslut körde vi först diverse löpövningar med kompis + gummiband som motstånd, och sist ett gäng 15-sekundersintervaller upphopp med gummiband (gummiband under fötterna och runt nacken så att man måste sträcka ut det i varje hopp). Om inte man var mör i benen sen innan så blev man det nu!

Sen var det stängningsdags och vi åkte hem och duschade. En iskall cola satt fint vill jag lova - och kycklingfile med ratatouille slank också ner. Kan bli en portion glass senare också. För det osmidiga med såna här konvent är att det är svårt att hinna fylla på energi under dagen. Det märks - och jag har lärt mig att träningsvärken bara blir värre om man inte ser till att få i sig mat och lite bonusenergi sen.

Jag kommer definitivt att hålla lite koll på AerobicWeekends framöver - bra instruktörer och bra event! Plus att jag vet att de har träningsveckor på Playitas ;-)

fredag 15 augusti 2014

When you see an opportunity - grab it!

Ibland bara måste man... fast det inte ingår i träningsschemat. Bara för att det är kul och för att chansen dyker upp.

I morgon har AerobicWeekends träningskonvent på "mitt" Friskis på Johanneslust. Precis runt hörnet. Det fanns lediga platser och Friskismedlemmar går för halva priset. Jag funderade på saken. AerobicWeekends - håller inte de mest på med zumba och dans och sånt? Kollade på schemat. H.I.T. och funktionell träning, bootcamp utomhus och annat kul - verkade bra!

Äsch. Självklart ska jag gå. Det blir visserligen i princip hela veckans träningsdos på en dag och jag behöver klämma en löprunda på söndag, men det här var för bra helt enkelt. En kul möjlighet att skaffa sig ny inspiration, nätverka lite och träna annorlunda!

Först hade jag bara anmält mig till sånt jag kände mig trygg med. Sen tänkte jag om. Klart jag ska utmana mig själv och gå utanför komfortzonen! Så jag börjar dagen med ett danspass och ett jympapass. Efter lunch blir det utomhus bootcamp, funktionell träning av TRX-typ och så ett FitnessCross Athletic-pass som avslut på dagen. Förmodligen dagens tuffaste pass om man ska tro passbeskrivningen i alla fall....

Jag hoppas på nya idéer och tips både för min egen träning och på instruktörsfronten. Det är alltid nyttigt att träna för nya instruktörer och testa nya träningsformer - och jag brukar lära mig mycket av att studera instruktörer. Sen kan jag erkänna att det där Danzy-passet med "kul koreografier till tidens hitmusik" ger mig lite lätt ångest. Inte riktigt det jag känner mig hemma i - fast jag var en ivrig deltagare i dance aerobics på nittiotalet så jag kanske kan hitta lite gamla danstakter inom mig? Och konvent är alltid kul - själva grejen med att träffas, träna och umgås är klockren.

Återkommer med rapport - jag lovar!

Ett ytligt inlägg

Det där med yta. Snygga kläder, smink, fixat hår. Hiss eller diss? För din skull eller för andras?

Jag är kluven i frågan men har de senaste åren tagit stora kliv mot en mer naturlig yta. När jag var tonåring hade jag ganska stora acneproblem. Fick hålla på ganska mycket med diverse produkter för att inte se allt för anskrämlig ut och så la jag mycket energi på vad ANDRA skulle tycka och tänka om mitt utseende. I mitt arbetsliv har jag också bekymrat mig väldigt mycket om att få till "den perfekta ytan" tills jag gick in i väggen och någonstans i processen insåg att det egentligen inte spelar nån roll vad andra tycker om mig. Det är viktigare vad jag själv tycker. Alltså rök alla prydliga business-kostymer som jag aldrig trivdes i all världens väg och nu använder jag kläder som jag känner mig hemma i. Inte mindre snyggt men mindre stelt och mer bekvämt. En kavaj till snygga rena jeans räcker finfint om jag behöver vara uppklädd har jag bestämt. Sminket fanns dock kvar av gammal vana fram till för någon månad sen.

I samband med "projekt Supermat" där jag tillsammans med ett gäng andra testare undersöker vad supermat kan göra för oss har det hänt lite med ytan också. Jag fick ordentliga detox-symptom när jag ökade dosen senast och hade utbrott av finnar i ansiktet i några veckor. Men efter det har hyn blivit finare och renare än på länge och vardagssminkningen är numera avklarad på några minuter. Färgad dagkräm med solfaktor, en aning mineralpuder, eventuellt ögonskugga, och så mascara. Klart. Håret har jag alltid kortklippt och gärna på så sätt att jag bara ska rufsa upp det med lite vax. Numera växer det dock som ogräs (supermatens fel) så den riktigt sköna och snygga frisyren har jag bara i några veckor, sen blir det för långt!

Nu under semestern har ytlighet och fåfänga blivit alldeles bortglömt. Orka... när man befinner sig i ytterskärgården i en stuga utan bad och dusch. Vi har visserligen ett litet tvättrum där man kan blaska av sig och där husets enda spegel befinner sig, men jag har nog bara använt den för att plocka i och ur mina kontaktlinser - plus att jag sminkade mig en aning när vi skulle till värdshuset och finäta. Annars har bad försiggått i havet och håret har självtorkat i blåsten och förmodligen sett ut lite hur som helst. Jag har slösat med solkräm och body lotion, smort in ansiktet med fuktkräm när det har känts torrt och annars inte brytt mig. Levt i shorts och linne, nakenbadat när jag visste att det inte störde nån, kvällsmyst i mjukisbyxor och luvtröja.

Det där "att inte bry sig" har tydligen gjort susen för jag kände mig otroligt snygg när jag tittade i spegeln i morse. Lätt solbrun, håret solblekt och rufsigt, ögonen pigga, hyn fräsch och klar. Jag vill behålla känslan - men nu är vi ju "i stan" så det blev en lätt sminkning innan jag åkte ut och handlade. Ytterligare en ytlig fundering är det här med valet av mataffär. Vi har tre stormarknader på kort avstånd så vi har att välja på. Den ena hatar jag - de möblerar om hela tiden så jag hittar inte grejer... Den andra är bra och har bra eko-utbud men väldigt oinspirerande och särskilt köttdisken gör mig ledsen. Den tredje har snabbt seglat upp som favorit. Relativt nybyggd och med en förmåga att inspirera när jag inte kommer på något att laga. Fiskdisken ser alltid lockande ut och mer än en gång har vi gått därifrån med något gott till middag - i kväll blev det "lax i parma" som jag ser fram emot att avnjuta. En hel kasse frukt och grönsaker plockade jag också ihop inkl färska blåbär till frukostgröten och så hade de kampanjpris på ekologiska ägg. Typiskt bra.

Kylskåpet är påfyllt, kvällens middag förberedd och tvättmaskinen har fått jobba. Hej "hemester", nu ska jag fortsätta njuta av min ledighet!

torsdag 14 augusti 2014

Tillbaka i hemmahamnen

Semesterresan är slut och jag ligger för ankar i min "hemmahamn" igen. Men semestern är inte slut - nej, det är nästan 2 veckor kvar på min ledighet och gott om tid för ytterligare återhämtning och upplevelser!

Det har verkligen varit semester med maritimt tema i år får man säga. Vi inledde med en kryssning till Tallinn för att komma in i semesterfeelingen. Det funkade klockrent - att sitta på soldäck med en sval drink och titta på Stockholms skärgård, DET är semester! Efter en heldag i Tallinn med soligt väder och mycket promenerande var det bara att gå ombord och åka retur till Stockholm. Vi gick i land fredag morgon, lät bilen stå kvar och roade oss i Stockholm under dagen (Skansen och Fotografiska, bl. a.) innan vi åkte upp till Norrtälje. Inkvartering hos mormor och en ledig lördag som vi tillbringade med sol och bad - söndag morgon var det dags att åka morgonfärjan till Mariehamn.

Med min familj har vi varit i stugan längst ut på Norra Åland. Stugan byggdes på 60-talet och har inget rinnande vatten och enbart utedass. Regnvatten och brunnsvatten använder vi för tvätt och disk, dricksvatten hämtas i stora dunkar hos en snäll granne som får ett par flaskor vin för besväret. Inte superkomfortabelt alltså och jag längtar till en riktig dusch i kväll! Men det har sin charm att borsta tänderna på förstubron på kvällen medan man lyssnar till gräshopporna, eller att cykla ner till hamnen för ett morgondopp i havet, absolut. Jag har också kommit underfund med exakt vad det är som gör att jag tycker det är jobbigt att tillbringa för mycket tid med familjen och varför det ibland kostar mer energi än det ger. Lösningen på det var enkel - att åka iväg lite mer på egen hand!

Så vi tog lilla motorbåten till en närbelägen ö för bad, solning och picknick på tu man hand. Skönt. Men det mulnade på efter några timmar och vi vände hemåt - bara för att upptäcka att när vi var halvvägs hemma var bensinen slut trots att pappa hade bedyrat att bränslet räckte gott och väl. Icke. Åror hade vi ju i båten så det var bara att fatta var sin och ro hem, ca en halvtimme i motvind och motsjö. Dagens motion? Vi fick också låna fiskevatten av en snäll granne så jag satt och myste på en bergknalle i solen medan Joakim fiskade fina abborrar. Inte dumt alls. Samma granne har öppnat värdshus på grannön så hela familjen avnjöt en trerätters lokalproducerad meny en kväll - kantarelltoast, smörstekt abborre, och Ålandspannkaka. Enkelt men underbart gott!

På träningsfronten? Förutom sagda roddövning och lite simning har det blivit två löpträningspass med kvalitet. Ett lugnt distanspass på 5 km som vi lite skämtsamt kallade för triathlon eftersom vi efter löpningen cyklade ner till hamnen och simmade för att svalka oss och tvätta av svetten. Och ett hejdundrande intervallpass på 10 x 2 min med 1 min vila. Egentligen skulle det ha varit "minipass" med bara 6 x 2 min men jag resonerade som så att det var lika bra att göra alla 10. Och det är jag riktigt nöjd med, för det blev ett fint pass med ungefär jämnlånga intervaller (det är lite uppförsbacke på ena hållet och därmed lite nerförsbacke på andra) och framför allt fick jag jobba med att "gilla läget". Alltså acceptera att det känns kräkjobbigt men fortsätta ändå och inse att jag inte kommer dö.

Visst, det är lite offensivt att banka av det här passet efter över en veckas vila pga förkylning och resa, men jag lovade ju att sluta fega. Återstår att se om coach Katarina är nöjd eller har förbättringsförslag! I morgon lär det bli en tripp till gymmet och kanske lite lugn distanslöpning också. Jag är ju ledig.... och så ska jag försöka styra upp de kommande veckornas träning lite så att jag får in alla mina nyckelpass.

tisdag 5 augusti 2014

Trodde du ja. Pffft....

Här trodde jag att jag skulle vara klar med att vara förkyld i dag och kunna springa med på kvällens intervallpass. Nä, det skulle jag inte. För visserligen är snor och matthet borta men det har ersatts av en riktigt obehaglig skrällhosta som ekar i hela skelettet. Fy f*n.

Det är inte så mycket att göra åt saken - jag hade verkligen velat träna i dag men astmalungor och skrällhosta är en typiskt dålig kombination när man bli andfådd. Så jag har gjort andra grejer. Besökt HMS Karlstad som ligger i hamnen - jättespännande. Handlat lite. Packat inför stundande semester. Och så har jag instruerat B.A.B.Y. Runners Team i kväll och det blir man nästan lika lycklig av som att springa själv. Kämpaglöd hela vägen! Först lätt jogg och ett gäng rörlighetsövningar. Sedan löpskolningen som utmanar koordinationen och inte alltid är så enkel, men vi nöter lite och så plötsligt ser man i blicken, i hela kroppen, att övningen "landade".

Kvällens intervaller var en stege med 4 x 2, 4 x 1, 4 x 30 sek. 1 min vila efter 2 och 1 minut, 30 sek vila efter 30 sek. En ganska snäll intervallstege - när man har gjort de första 4 intervallerna har man gjort över hälften! Fast tvåminutersintervaller tenderar ju att vara hyfsat obehagliga även om de bara är fyra stycken ;-) Jag avslutade passet med två tabataset - första med växelvis utfallshopp och cykelsitups, andra med växelvis knäböj med puls och trepunktsplanka. Varför? Jo, för när vi blir trötta tappar vi explosivitet och kryper ihop i bålen. Att tvångsjobba hopp och bålstyrka i slutet av passet tvingar oss att aktivera muskler som är trötta. Bingo :-)

Vi stretchade och P hade med sig fika till oss - hon rehabiliterar just nu men är nog snart tillbaka både i löpgruppen och hos NMT. Uppskattat!

Nu checkar jag ut för ett tag och tar inte med mig datorn på semestern. Kan eventuellt bli nåt mobilbloggat inlägg men inga garantier. Ha en fortsatt skön sommar - I'll be back!

måndag 4 augusti 2014

Sådärja. Nu börjar det ju ordna upp sig!

Förkylningen är definitivt en slagen hjälte krigare och på återtåg. Huvudet känns mindre fullt av snor, lite nässpray ordnar upp problemen med andningen och en aning hosta dröjer sig kvar men inte mycket. Känner mig piggare både i kropp och knopp. Yeah!

I morse var jag hos naprapat-Jimmy en sväng för ordningens skull. Bara för att kolla upp om där var några roligheter att justera. Han hittade givetvis lite av varje att peta i men inga större grejer. Vänsteraxeln satt lite i kläm pga konstigheter i nacken - jag hade tydligen nackspärr fast jag inte märkte av den. Knak. Höger höft fick lite kärleksfull omsorg och så har jag fått en allmän kontroll av träningen. Fick guldstjärna för att jag tränar rygg på varje pass - det är enda sättet att säkerställa att mina axlar inte roterar framåt av bänkpress, armhävningar & co - och tummen upp för att fläska på med fartpassen. Finfint!

Man är alltid lite mosig efteråt så det passade fint att kollapsa i soffan med en bok ett tag när jag kom hem och sedan laga en rejäl bondomelett till lunch.

Jag ansvarade för kvällens NMT-pass och för säkerhets skull hade jag lagt upp ett pass som innebar att jag inte själv skulle springa runt och hojta för mycket. Efter en lättare uppvärmning körde vi löpskolningsövningar och korta sprinter och sedan 10 st 30/30 intervaller. Några omgångar "20 av allt" = armhävningar, knäböj, situps, rygglyft. Och så 3 tabatavarv med fokus på ben och explosivitet. Vi avslutade med några repetitioner av "finnen" för extra kärlek till baksidorna också. Jag tror att deltagarna är hyfsat trötta på mig just nu för jag har haft många pass i juni och juli så det är nog fint för alla inblandade att jag tar lite semester även från NMT!

Jag hade den oerhörda lyxen att komma hem till en kyckling/grönsakswok till middag och kall öl till det. Till efterrätt en blåbärsbulle och en mugg te. Jag laddar batterierna. I morgon ska jag springa!

söndag 3 augusti 2014

En liten sommarförkylning...

Den där lätta klådan i halsen från i fredags har förbytts till en sommarförkylning. Det är rätt så snorigt här och därav ingen träning. Katarina tyckte det var bra tajming och det är det också i relation till träningsschemat - det är ändå lite lättare pass inplanerade nu under semestern eftersom jag kommer resa bort ett tag och inte ha samma träningsmöjligheter som hemma.

Sen kan man diskutera hur vältajmat det är att inleda semestern med förkylning men det är en annan sak!

Medan jag inte tränar kan ni roa er med en bild på mina färgglada knän efter fredagens boxjump-vurpa. Snyggt, eller hur?

fredag 1 augusti 2014

Styrkepass 2. Och hoppsan...

Det blev ingen träning i går eftersom jag var osugen. Men i dag var jag ju ledig - och Joakim och jag pratade lite löst om att åka och gymma tillsammans när han hade jobbat klart. Fast vi har grannar som renoverar kök och när de drog igång med slagborren vid niotiden kände jag absolut att jag ville rymma till Friskis! Innan dess hade jag hunnit med frukost och morgontidning, hällt över senaste leveransen från MMSports i mina "auktoriserade" proteinpulverburkar, tömt en diskmaskin, plockat undan i köket, dragit igång en tvätt och fixat med kattvakt inför semesterresa. Bra va?

Styrkepass 2 är ett pass som PT-Martin har designat med fokus på maxstyrka och explosivitet och så har jag själv lagt till lite grejer som jag saknat.

Uppvärmning i dag: 1000 m rodd. Hög rodd, armhävningar och diagonal rodd i TRX. Arbete med kvastskaft - axelrörlighet, overhead squats, bålrotationer och good mornings. Uppvärmning rotatorcuff med lätta vikter. 

Övning 1 knäböj. I racket givetvis. Uppvärmning och så 5 x 3 reps på 70 kg (kroppsvikt alltså).
Övning 2 frivändningar. Uppvärmningsset och 5 x 3 reps på 35 kg (50% av kroppsvikt).
Övning 3a valfri övning för baksida axlar/övre rygg. I dag kryssdrag i kabelmaskin. 5 x 5 reps.
Övning 3b bonusövning för samma muskelgrupp - sittande rodd med smalt grepp, 5 x 5 reps.
Övning 4 boxjumps. 5 x 5 reps.
Övning 5 Utfallshopp. 5 x 5/5 reps med 2 x 2 kg hantlar i händerna. Oh, the mjölksyra.... supersettat med
Övning 6 slamballs i sidled, 4 x 8/8 reps med 6 kg boll.
Övning 7 bålrotation med skivstång, 3 x 10 reps med stång + 10 kg. Supersettat med
Övning 8 situps med pullover och russian twist, 3 x 10 reps med 8 kg boll.

Sist stretch med fokus höfter, ländrygg, rotationer, lats och bröstmuskler.

I dag tog passet 1½ timme. Jag har hört folk säga att en timme på gymmet räcker gott och väl och om man tränar längre är det inte kvalitet. Fast i dag håller jag inte med. Det här var ett skönt, fokuserat och ostressat pass där jag inte "såsade" omkring i onödan utan vilade det jag behövde mellan maxstyrkeseten och jobbade med kvalitet i varje repetition, varje set. Normalt tar detta pass strax över en timme men då har jag cyklat i 30 min till gymmet och kör bara lite snabba rörlighetsövningar innan jag drar igång. Inte heller brukar jag ta mig tid att köra en bonusövning som jag blev sugen på bara för att maskinen stod där och jag ville se om jag klarade lika mycket vikt som killen som gjorde övningen före mig (det gjorde jag inte, for the record).

Och det där "hoppsan", då? Jo, Friskis har fått en ny stor box från Eleiko. Stor som i STOR. Som i 10-15 cm högre än de boxarna jag brukar använda på F24S. Gissar på kanske 80 cm. De andra boxarna som finns på Friskis är mindre och jag brukar stapla viktskivor på dem för att få skaplig höjd vilket inte är 100% bra. Man kan ju slinta. Så efter två set med boxen liggande på sidan ställde jag den på högkant för att testa. Första hoppet gick bra. Andra gick mindre bra - jag fastnade precis med en tå på kanten och dök framåt, helt skräckslagen. Slog ett knä och en underarm i boxens kant men lyckades ta emot mig med händer och armar så det hände inte så mycket mer förutom att det var rätt läskigt. Efter att ha hämtat andan lite (jag blev ärligt talat lite skakis) vände jag ner boxen och körde 3 set på lite lägre höjd. Och så ETT hopp på högsta för att bevisa för mig själv att jag klarar det. Och det gjorde jag. Fast jag ska nog köra lite mer säkert och se till att ha assistans om jag ska köra höga hopp en annan gång, explosiva hopp kan man göra utan att kompromissa med säkerheten!

I kväll känner jag av en lätt irritation i luftvägarna som jag försöker mota bort med Kan Jang, spirulina och rikligt med sömn. Vi får se vad det blir av det men jag håller tummarna för att jag slipper en sommarförkylning just nu!