tisdag 30 september 2014

What goes around, comes around...

Okej. Jag har haft en sån där arbetsdag då alla utan undantag kom till mig i full panik och med hög stressnivå. Som om hela världen höll på att rasa. Vad innebär det? Jo, jag blir också skitstressad! Typiskt dåligt.

Kom hem en halvtimme senare än tänkt, kastade mig över matlagningen, blev irriterad över att maten var klar 5 minuter senare än jag hade planerat (really, som om de fem minuterna gjorde nån större skillnad....) och landade efter disk och undanplock i soffan i en halvtimme med en kopp te. Andades och hittade mitt center, mitt fokus. Det var inte MIN stress, inte mitt "bråttom och viktigt" i dag - det var alla andras. Jag behöver inte ta över deras "bråttom och viktigt" och bli stressad av det, det mår jag inte bra av.

Efter att ha mediterat över den saken och klappat lite lycklig katt (inget lugnar så bra som en spinnande katt i knät!) var det dags att dra på löpkläderna för kvällens pass med B.A.B.Y. Runners Team. Lite småruggigt och regnigt ute, men knappt nån vind att tala om, så det var faktiskt ganska skönt springväder tyckte jag.

Ett tiotal tjejer slöt upp och vi körde igång. Anna höll i uppvärmningen och jag fyllde på med lite löpskolning och stegringslopp innan vi inledde kvällens intervallupplägg: Rullande fyrahundringar. Eller nästan fyrahundringar för det är ungefär 370 m runt i cirkeln på Bulltofta. Alltså springa 400 m (i högt tempo då), gå/jogga 100 m, springa 400, gå/jogga 100 - etc. I 24 minuter. Håller man tillräckligt högt tempo på fyrahundringarna blir det lika jobbigt som fyrahundringar med en minuts vila men det här upplägget är lättare i en blandad grupp där man inte kan förvänta sig att alla håller koll på sin egen tid.

När alla var skönt flåsiga och mjölksyrestinna gick vi på lite styrkeövningar. Helt simpelt i dag. 5 minuters snurrande på 5 armhävningar, 10 situps, 15 knäböj, om igen. Ingen tankeverksamhet krävdes. Och så körde vi "draken" och "stjärnan" för bålstabilitet och balans innan Anna tog över och höll i stretchen. Jag var som vanligt gladare när jag kom hem än när jag åkte dit - inga konstigheter på den punkten. Så - nu försöker vi göra morgondagen till en bättre dag!

måndag 29 september 2014

Lätt, lätt, lätt

Det var ledorden för dagens komma-igång-jogg. Det skulle kännas lätt.

På det sista löppasset innan min påtvingade vila noterade jag att löpsteget är otroligt beroende av vilka skor jag har, och att steget blir bättre med lite mindre dämpade skor. Eftersom jag ville fokusera på teknik snarare än fart och distans i dag valde jag att springa i Fivefingers och var bara ute i 25 minuter. Lätta, lätta steg på mjuka grusstigar och gräs - gång på asfalt för att inte fresta för hårt på fötter och hälsenor.

Jag hittade några teknik-knep som funkade för mig i dag. Det första är att jag ska se mina armar i ögonvrån, men inte hela tiden - de ska försvinna bakåt. Annars jobbar jag inte som jag ska med armarna. Det andra knepet är att när jag springer på jämnt underlag ska jag aldrig se mina egna tår om jag riktar blicken neråt. Ser jag mina tår finns det tre möjliga orsaker: Jag har "tappat huvudet" och tittar neråt, jag "sitter" i steget och viker mig i höften, eller jag spänner fötterna för att sätta dem för långt fram. Fötterna ska vara bakom mig, inte framför! Sista tanken i huvudet var att hälarna måste "kyssa" marken i varje steg. VARJE steg. Använda hela foten, hela gummibandet, inte springa på tå.

Med tekniken i fokus tassade jag lugnt och försiktigt. Tog gåpaus när det behövdes - och det hände, för luftrören var ganska pipiga emellanåt. Ut till stigens ände och vända - bort till skogen och vända - tillbaka, över cykelbanan och längst ut på grässtigen och sen tillbaka eftersom det var lite väl många nässlor i vägen. Försiktiga mjuka steg. Fokus på höften, avspända axlar, andas, korta steg, låta hälen nudda marken. Inga konstigheter. Inget pass jag blev trött av direkt men det gör inget, i det här läget är det helt okej. Vägen tillbaka har börjat!

söndag 28 september 2014

Återgår till "det normala"

Jag är fortfarande snorig men återgår till normalläge i morgon. Alltså det som är normalläge för mig. Förra veckan levde jag väl något som var närmare vanligt Svenssonliv!

Cykelryggsäcken är packad. Jag spenderade två timmar med att organisera min garderob i går och det var nästan ett nöje att plocka fram kläderna nu när det var så enkelt att hitta allting! Kläder att cykla till jobbet i har jag också plockat fram, gröten är förberedd i kastrullen och jag är redo att hitta tillbaka till mina vanliga rutiner.

I dag har jag spenderat mesta tiden med husliga sysslor. Dammsugit och moppat. Lagat seriös söndagsmiddag med kalkonstek och kantarellsås. Och inspirerad av Hela Sverige Bakar (plus att jag hade äpplen som jag behövde ta hand om) producerade jag en Fyriskaka till efterrätt. Jag svor över det märkliga receptet men det var värt det - för milde himmel så otroligt god den blev. Helt perfekt. Man hade kunnat äta hur mycket som helst av den...

Sen fick jag för mig att kylskåpet var lite kaotiskt och jag vet att det behöver städas ur lite innan matkassen kommer och alla nya varor ska få plats. Så då ställde jag mig och lagade ratatouille på alla överblivna och halvtrötta grönsaker. Fast egentligen var det nog mest en ursäkt för att få stå och roa mig med min nya grönsakskniv en halvtimme tror jag.... Ratatouille är hursomhelst väldigt bra att ha i frysen så det var väl tre-i-ett där: jag fick roa mig med kniven, det blev nåt vettigt av diverse överblivna grönsaker och vi fick bra grejer till frysen. Nästan som ett kinderägg, win på det!

Jag har beställt rawfoodbars och proteinbars till ett halvt kompani. Jag har konstaterat att mina te-burkar snart gapar tomma och beställt nya supplies från Tefrossa. Försöker verkligen processoptimera livet och se till att få flyt på allt det vardagliga så att jag kan lägga resurser på det jag vill göra. Som jobbet, träningen, instruktörstimmarna - och den där PT-utbildningen som kommer närmare och närmare!

lördag 27 september 2014

Det fanns en tid....

... när det där med träning inte var en självklarhet i mitt liv. Träning var snarare ett tråkigt måste. Nånting jag gjorde för att inte bli tjock, för att jag "skulle" träna. En del av min perfekta fasad. Ett sorts tvång att gå upp tidigt för att hinna med träningspasset på morgonen så att det var "avklarat".

Det var också en tid när jag mådde ganska dåligt. Alltid trött. Antingen lite småmullig eller lite för mager. Jag la på mig mina så kallade "olyckskilon" när jag slutade träna och överåt sötsaker, bröd och kakor. När det började störa mig tog jag tag i saken och bantade och tränade. Inte för att jag ville, utan för att jag kände att jag måste.

Smärtan var en annan konstant följeslagare. Ont i ryggen. Många kvällar tillbringade jag med en varm vetekudde på ryggen. För att somna tog jag med mig vetekudden, la mig på mage i sängen och parkerade vetekudden längs ryggraden ner mot svanskotorna när det alltid var ont och stelt. Utan att någon kunde förklara vad det var eller varför. Jag tränade för att hålla ryggen i trim men det hjälpte föga. Jag sprang några gånger i veckan utan att bli snabbare eller starkare och på gymmet gjorde jag alltid samma saker, ett kort träningsprogram på 20 minuter. Mådde jag bra? Nä. Not much.

Skillnaden mellan då och nu är total. Träning är lika naturligt som att borsta tänderna eller att andas. Men med en extra förbättring: Jag älskar det. Jag känner mig hemma i gymmet, jag har lärt mig att springa tuffa pass, och att träna utomhus året runt har gett träningen en helt ny dimension av "orädsla".

Jag har tvingats vila i en dryg vecka. Bihålorna har varit det största problemet - träna med lite snorighet stör mig inte men det där skvalpet i bihålorna kändes för osäkert. Nu har det slutat skvalpa fast det fortfarande är lite småsnorigt emellanåt. På måndag ska jag långsamt börja jogga igång mig själv och känna på hur kroppen mår.

Känslan i kroppen just nu är märklig. Välbekant - fast jag har glömt hur det kändes. Kroppen känns tung och trött. Jag sover sämre. Jag är mer lättirriterad, blir lättare ledsen, och stelheten i rygg och höfter kryper fram igen. Som om alla leder är osmorda, som om musklerna har glömt att de finns. Tjejen i spegeln har en trött blick jag inte känner igen och armar och axlar verkar ha krympt (fast det är nog inbillning för så fort går det ändå inte!). Tänk att det kan hända så mycket på fyra år och tänk att jag har glömt bort hur det var att vara jag för bara några år sedan.

Jag är oändligt tacksam för alla som har hjälpt mig att komma så långt - och ännu mera nu när jag har tvingats uppleva hur det kändes innan jag gjorde en total reboot av mitt liv. Löpspåret, gymmet - I'm on my way. Jag vill inte backa bandet längre, inte tillbaka till den där fullständiga ovänskapen med min egen kropp. För den är faktiskt helcool. Och i vinter ska vi göra helt fantastiska grejer tillsammans, kroppen och jag!

fredag 26 september 2014

Söndag med B.A.B.Y. Runners Team

Nä, jag är inte dagvill. Jag har bara inte känt mig särskilt inspirerad att skriva - snor på synapserna, eller nåt! Men nu så....nu kommer min upplevelse av vår B.A.B.Y. workshop.

Nellie och jag åkte tåg upp till Stockholm i lugn och ro lördag eftermiddag. Jag skämde bort mig själv med en gigantisk mugg te från Espresso House (ja, te, inte latte - för mjölk är inte så bra vid förkylning har jag lärt mig) och en morotsmuffin. Vi pratade löpgrupp och förväntningar på helgen och framtidsplaner, halvsov, läste och lyssnade på musik och podcasts.

Väl framme på Centralen fick jag ta leaden och slussa oss ut till Bromma. Lite knöligt eftersom tvärbanan inte gick, men det finns ju ersättningsbussar.... När vi kom fram var vi vrålhungriga så vi dumpade väskorna på rummet och kastade oss raka vägen in i restaurangen och beställde hamburgare och öl!

Efter en god natts sömn njöt vi av hotellfrukost (inte lika bra som på Ystads Saltsjöbad men de har väldigt god gröt på Mornington!) och bytte sen om för att ta oss bort till Brommaplan för löpteknikklass. Jag kände mig hyfsat frisk faktiskt så jag var okej med att springa. Det skulle ha varit Anders Szalkai som tränade oss, men han hade tyvärr fått förhinder och skickade en annan löpcoach. Som visserligen var duktig och trevlig men jag hade förväntat mig mer - det blev lite för basic för mig. Men så har jag också haft nöjet att träna med väldigt många väldigt duktiga löptränare och det är kanske inte helt lätt att anpassa en entimmes klass till en grupp som är så blandad. Jag fick med mig lite nya ideer till uppvärmning och också höra bekanta övningar instruerade på nytt sätt. Alltid bra.

Efter löpträningen drog vi tillbaka till Mornington där vi skulle ha workshop i konferenslokalerna högst upp. Malin höll i trådarna och skötte det hela på ett mycket förtjänstfullt sätt. Vi fick en rejäl lunch - två matiga sallader, kyckling, lax, guacamole och morotstzatziki - som man klarade sig på ett bra tag. Vi pratade om upplägget för B.A.B.Y. och om hur vi ska gå framåt. Under dagen fick vi även en visning på The Academy som bor i samma byggnad som hotellet, och vi kommer ha samarbete med dem om utbildning framöver. Tjohoo!

Eftermiddagen lättades upp av ett träningspass med Blossom. Denna fantastiska energiska kvinna serverade ett mjukt, men tufft träningspass med fokus på balans, rörlighet och stabilitet - och humor. Jättemånga roliga övningar som jag aldrig i hela mitt liv kommer komma ihåg, men känslan stannar. En känsla av "tack kroppen för att du ställer upp, alltid". Gött.

Vi fick en liten överraskning från popfruits - djupfryst ananas på pinne, helt underbart! Tid att duscha och byta om innan vi tog fantastisk fika med oss in i konferensrummet och fortsatte dagens program. Kristina från Vårruset kom och vi fick ge feedback på årets samarbete och prata om hur vi skulle önska oss det under 2015. B.A.B.Y och Vårruset kommer fortsätta sitt partnerskap och nästa år blir det ännu bättre och ännu större! I can't wait...

Eftermiddagen avslutades med lite generella diskussioner om vilket ansvar vi har för våra löpare och om vi kanske ska försöka skaffa nån som sponsrar reflexvästar eftersom vi tänker springa hela vintern på alla platser i hela Sverige!

Skulle jag önska mig lite mer av dagen så hade jag velat ha två dagar. För alla dessa initiativtagare har ideer och kunskap och drivkraft i överflöd. Tänk om vi hade kunnat lägga ihop allt vi har i våra huvuden.... vilken enorm potential! Tack Malin för att du har skapat denna gemenskap. Jag ser fram emot fortsättningen!

torsdag 25 september 2014

Det ljusnar lite, kanske...

Jag är fortfarande inte frisk. Fattar inte hur man kan vara förkyld så länge men det kan man tydligen. Försöker tro på att det börjar ljusna lite nu. Jag har slutat kallsvettas varje gång jag rör på mig. Jag behöver inte nässpray (snorar lite ändå men jag är inte helt täppt) och tur är väl det för det känns som om jag är helt sårig i näsan. Urk. På riktigt. På dagens NMT-pass sprang jag lite bredvid gruppen som vanligt och det pep inte i luftrören när jag joggade lugnt, däremot skvalpade det obehagligt i bihålorna. You win some, you lose some. Jag fortsätter klämma grönsaker och annan bra mat och ta det lugnt. Det går över när det går över. Beklagar träningsbloggens tristhet så länge!

tisdag 23 september 2014

B.A.B.Y. tisdagar är de bästa tisdagarna!

Okej. Så livet är rätt så ansträngande just nu och det suger fett att mina bihålor fortfarande är helt igenpluggade, att jag inte kan andas och blir tokandfådd bara av att cykla en kort bit. Men man kan ändå inte låta bli att bli glad när man får instruera dessa glada tjejer!





Vi skolar ju in nya instruktörer för tillfället - alltså, vi andra fick ju inte så mycket inskolning utan det var bara att köra på. Men när vi nu ska lämna över det vi har byggt upp så försöker vi verkligen säkerställa att även nya instruktörer levererar en träning som vi känner att vi och B.A.B.Y. kan stå för och att de nya instruktörerna känner sig trygga i sin roll. Därför instruerar de nya tjejerna delar av passen tills de - och vi - tycker de är redo att köra ett helt pass. Inga konstigheter.

I dag var det Annas tur att leda uppvärmning och hon körde ca 15 minuter med rörlighet och uppvärmning innan jag tog över för att hålla i passets huvuddel. Jag började med att köra klassiska 3-personers-sprintstafett (bilden ovan) för att få lite fart på flåset - oftast kör vi antingen denna eller stegringslopp inför intervallerna, i alla fall när jag får bestämma!

Sedan var det dags för ett klassisk intervallupplägg som jag använder rätt ofta i blandade grupper. 4 x 2 minuter (1 min vila), 4 x 1 minut (1 min vila), 4 x 30 sek (30 sek vila). En enkel och bra stege. De första intervallerna känns rätt långa men sen blir det lättare och roligare och man kan ofta dra på ganska bra i de sista 30-sekundersintervallerna.

Vi sprang på varvet runt sjön i dag eftersom det hade parkerat sig en cirkus på - ja, cirkusplatsen. Det är lättare att vara på cirkusplatsen eftersom man hela tiden ser alla deltagare, men det är lite roligare att springa runt sjön där det händer lite mer. Jag peppade, räknade ner och rättade efter bästa förmåga och jag tror alla var nöjda med sina intervaller.

För att krama ur det sista ur benen gick vi sen på Tabata-intervaller med två olika övningar: växelvis utfallshopp och djupa knäböj med hopp. Det är ganska plågsamt att köra spänstträning direkt efter snabba intervaller, det vet jag, men det är också effektivt. Sedan ville jag köra bålstyrka men det var en kylig kväll så lösningen blev att köra i par och låta den ena jogga ner en kort bit på gräs medan den andre i paret gjorde en styrkeövning och så turas om. På detta vis körde vi simmaren, stjärnan och cykelsitups.

Vi avslutade med lite olika stretchsekvenser och sen traskade vi hemåt i skymningen. En skön kväll. Jag känner mig gladare och lättare trots att jag (fortfarande) inte kan andas!

måndag 22 september 2014

Mycket i huvudet

Det är mycket i huvudet just nu.

Mina bihålor var inte särskilt imponerade över att flyga hem från Stockholm i går. Kan man säga. Tyckte annars att förkylningen var på bättringsvägen men nja... och så är jag lite halvdöv på höger öra också. Not so fab. Jag har en enorm vagel på vänster ögonlock så det känns som om hela ögat är svullet och hänger (fast det ser inte så hemskt ut i spegeln, det vet jag).

Huvudet är fullt av både B.A.B.Y. Runners Team-workshop i helgen och ett antal småprojekt på hemmaplan som ligger i startgroparna men där det är för tidigt att berätta nåt ännu. Man kan hoppas och göra sitt bästa för att allting går i lås men inte mycket mer än så.

Därför - och för att jag är både trött och förkyld - har jag inte ro att formulera ett vettigt inlägg om helgen än. Det får vänta tills det har lugnat ner sig lite i huvudet. Jag jobbar på det.

fredag 19 september 2014

Busted. Dammit.

Sedan i måndags har jag känt av nånting som kanske tänkte bli förkylning. Lite yrsel. Nånting som kanske var feber. Lite svullen i näsan. Och jag har mantrat hela tiden "det biter inte på mig, kroppen är stark, immunförsvaret är bra, vi klarar det här". Kämpat på med styrkepasset och snabbdistans och så en vilodag där jag "bara" skulle hålla ett NMT-pass.

Nånstans i går började jag känna att nu är det inte helt bra. Snuva är ok. Torrhosta kan jag leva med så länge den inte är riktigt störig. Men att det kliar i öronen och känns tätt i bihålorna är ingen höjdare. Rådgjorde med Katarina och beslutade att hoppa över gårdagens distanspass och vila för att förhoppningsvis kunna köra intervaller som planerat i dag.

Tills jag gick upp i morse var jag helt övertygad om att jag skulle köra intervaller i dag. Helt hundra på att jag skulle packa ner snabbskor och snabbtights och linne och köra järnet på stadion. I morse blev jag varse att det nog INTE skulle vara nån bra idé. För i stället för att bli bättre av vila och sömn kändes det värre. Tjockt i halsen, svullet i bihålorna, snorigt. Laddade med nässpray och gick till jobbet. Under dagen har jag inte blivit bättre, snarare mera ynklig. Röd näsa och ljuskänsliga ögon. Inte bra. Jag var förbannad i morse, riktigt jävla arg på den här förkylningen jag inte har tid med.

Då är det bra att Katarina finns. Som säger att jag ska behandla min kropp bra, att den inte motarbetar mig medvetet. Att jag ska skaffa mig en bra och vilsam helg och ta hand om mig för det är jag värd. Och att jag inte får gå händelserna i förväg. Som om hon visste att jag satt där med arga tårar brännandes bakom ögonlocken och tanken "nu kan jag lika gärna skita i alltihop, det är kört, det blir inget av med nåt snabbt millopp".

En dag i taget. Helgen blir vad jag gör den till. B.A.B.Y. Runners Team-träff. Lite utbildning och workshop. Hotellövernattning och lyxfrukost. Behöver inte ta i på träningspassen om det inte känns som en bra idé. Behöver inte ens packa i kväll utan kan ta sovmorgon i morgon, packa i lugn och ro och sticka till tåget. I kväll kurerar jag mig med äppelpaj på äpplen från mina föräldrars trädgård, hett te och en rolig film. Så får vi se sen. Nåt bra blir det väl av det hela i slutändan ändå!

onsdag 17 september 2014

4good: Eat, Love, Live 2014

På gårdagens 4good-kväll satt jag uppe på balkongen och valde att inte ens försöka fotografera på det avståndet. Men jag hade en hemskt rolig kväll ändå! Vi var inbjudna av 4good som supermatsambassadörer och i det ingick också att stå i Supernature's monter före föreläsningarna och i pausen och prata med eventuella intressenter. Några få dök i alla fall upp men det var inte många som var modiga. Vin och choklad var nog mer populärt ;-)

Kvällens första föreläsare var Leila Söderholm. Jag har bara sett henne som den där otroligt peppiga träningsbruden som hittar på träningsprogram i tv - och det var också så hon började sin föreläsning. Med stories om att peta in träning i vardagen, att ha "dagens övning i köket" (varje gång man går in i köket ska man göra t ex 10 armhävningar, fatta hur många det blir på en dag) för att smygträna och om att maxa träningen när man väl gör det. Gasa ordentligt i 20 minuter i stället för att småfisa i en timme liksom. Superbra! Men sen berättade hon också om att få en cancerdiagnos, en stomioperation och om att komma tillbaka till den där peppiga personen. Att smygträna jätteförsiktigt och att utnyttja varje sjukhusvistelse till ett projekt - som t ex att skriva en bok eller starta en blogg. Att verkligen, verkligen vilja och att kämpa för att komma tillbaka. Asgrymt. Jag var imponerad - och det inspirerade mig ytterligare att ta tag i de där grejerna jag verkligen vill göra. Yep.

Sen kom Tina. Mat-Tina. Som jag trodde skulle prata om mat, men i stället blev det hysteriskt rolig standup a la Tina. Det handlade om mat och dialekter. Och om att Tina är rädd för två personer i hela världen - Anna Skipper och Birgitta Rasmusson (hon från Hela Sverige Bakar). Om att man ska komma ihåg att mat också är kärlek och våga krydda och testa lite kul grejer. Fyllt med en massa asgarv och avslutat med ett gäng filmklipp från tv-program med mera där det ibland gick fantastiskt bra och ibland helt åt pipsvängen. Äkta feelgood!

Efter pausen var det då dags för Mrs Murphy som jag inte visste ett dugg om innan. Agent of Fabulousness - vadå? Men hennes föreläsning handlade om att fira sig själv. Lite av hennes egen historia om svek och brustet hjärta och sedan hur hon kom tillbaka igen. Det är väldigt lätt att avfärda Mrs Murphy som en antifeministisk konservativ tant som tycker att tjejer ska tillbaka till femtiotalet. Men det går djupare än så. Det handlar om att fira i vardagen och att respektera sig själv så att man ger sig själv det bästa. Guldkantad tekopp och juice i champagneglas. Lyxiga underkläder som man trivs i. Glitter och glamour för att pigga upp vardagen. Hon får inte mig att kliva i strumphållare, korselett och höga klackar men det är värt att tänka till lite på hur vi egentligen behandlar oss själva och om vi älskar människan vi ser i spegeln varje morgon!

Sist ut ikväll var Thomas Järvheden, komiker. Fantastiskt rolig även han, åh vad vi fick skratta så tårarna rann. Han inledde med att berätta att det där med livspussen verkade vara lögn - att det snarare känns som livstetris där bitarna ramlar ner snabbare och snabbare och man ska försöka parera! Sen fick vi lite vardagshistorier och roliga låtar och det var helt enkelt underbart kul. Särskilt igenkännande nickade jag till historien om mamma som inte är så bra på det där med datorer och ringer upp och vill ha hjälp fast inte riktigt är tydlig med vad problemet är. Ni vet "Det dök upp nåt och så klickade jag på OK och nu är internet konstigt, varför?" :-D Been there, done that, liksom!

I goodiebagen fanns choklad, te, tidningar, serum från Lumene (jag stod och tittade på exakt det serumet i affären häromveckan men köpte inte, hur lyxigt att få det i goodiebagen då?), bönpasta från Risenta som jag ser fram emot att prova, Loka Crush med mera. Och så fick vi en soppa från Spoons på vägen ut, kalasbra att ha i kylen när det kör ihop sig på matfronten.

Sammanfattningsvis en riktigt rolig kväll, äkta feelgood. Tur att jag började sent i morse så jag hann sova en timme längre än vanligt. Och i morgon jobbar jag hemifrån. I mysbyxor. WIN :-)

Snabbdistans. Sådär mittemellan allting.

I går hade jag ett rätt så späckat schema. Jobb, löpträning, intervju med John från Supernature och så 4good-kväll. Sammantaget stack jag hemifrån vid 7 och var hemma igen strax efter 22! Med en rätt så rejäl väska med mig med diverse ombyten, mellanmål och duschochfixprylar.

Löpningen klämde jag mellan jobb och träffen med John som vi hade lagt i anslutning till 4good-kvällen där han ändå skulle vara med. Det var enklast så - det var 3 "lediga" timmar däremellan och om jag bara struntade i att åka hem fanns det gott om tid att byta om, springa, duscha och äta en bit.

Jag velade lite mellan att åka till gym och byta om och duscha på jobbet. Det är ju snabbare och mer praktiskt att bara fixa allt på jobb, men däremot finns det bara en dusch - vilket innebär att ingen annan kan byta om under tiden jag är där. Plus att jag då skulle traska in på jobb iklädd min fantastiskt klädsamma intervall-lila ansiktsfärg som jag alltid får efter tuffa pass. Det tar lite tid att cykla iväg till ett annat ställe men det har ett visst värde att man kan chilla efter passet utan att känna att man måste skynda sig att bli klar.

Så jag cyklade iväg till Friskis nya gym borta på Kronprinsen för att springa längs Ribban. Jag hade ändå tänkt kolla upp det gymmet vid tillfälle för att se om det är ett bra alternativ till F24S på Universitetsholmen så det var en bra kombo. Insåg tyvärr på vägen dit att jag gravt hade missbedömt vädret, för det var betydligt varmare än jag hade planerat för när jag packade ner långa tights och långärmad tröja. Mmmmysigt. Det var ju inte så mycket att diskutera ändå utan bara att byta om och ge sig ut! Alltså lätt jogg ner mot Ribersborg och så löpskolning och stegringslopp.

Sen iväg på klassiska "20 minuter hårt men kontrollerat". På asfaltsbanan som jag inte gillar. Började en bit ut, sprang tillbaka mot gröna kiosken och vände för att springa utåt igen och sen retur. Mest för att inte få hela motvinden på andra halvan. Visade sig dock vara betydligt skönare med motvind för det var lite svalare då, springa i medvind var tokvarmt!

Som vanligt var det katastroftankar i början. Det kommer aldrig gå, hur ska jag hålla ut i 20 minuter när jag håller på att dö efter 2, jag kanske måste dela upp passet på 2 x 10 men då blir Katarina skitarg för att jag inte gör som hon säger, shit vad många minuter det är kvar, det går aldrig... men jag motade bort dem. Lyssnade på musiken, visste att det är bara ungefär 4 km och alltså en baggis, höll koll på farten. Jag har ju gjort det en gång så det är klart att jag kan en gång till!

Efter vändningen bytte jag spår och sprang på den parallella stigen på gräset, bakom häcken. Lite mera lä för motvinden, skugga och mjukare underlag. För all del lite tyngre att springa på men mentalt lättare eftersom man inte ser den där evighetslånga raksträckan. Sista 3 minuter var det riktigt, riktigt jävligt men jag vek inte ner mig utan lyckades hålla uppe farten och fick totalt ett tempo på 4:56 dessa 20 minuter. Good enough. Jag hade lite väl hög fart de första 5 minuterna och det straffade sig på slutet plus att det blev väldigt tufft att ha för mycket kläder på sig!

Småjoggade sedan tillbaka till Kronprinsen och duschade svalt och bytte om. Sminket var inte helt lätt att få till på blossande kinder.... Mumsade i mig sushi-middag och hann med en latte innan det var dags att bege sig till Palladium.

måndag 15 september 2014

Hemmafys. Enkelt!

Dagens program: 40 min styrketräning. Logistiken var lite komplicerad i dag eftersom det blåser så mycket att ingen av oss ville cykla till jobbet. Eller jo, cykla TILL jobbet hade gått bra, men cykla hem igen i världens motvind var man inte så sugen på. Således tog vi bilen, jag lämnade Joakim på hans jobb 06.45 och svängde in på mitt eget kontor 07.02. Tidig start och jag fick undan en del!

Efter jobbet var det alltså tanken att jag skulle ta bilen till Friskis, träna, duscha, fortsätta till Coop för att handla och sedan åka ut och hämta Joakim. Fast jag hade lite för mycket autopilot så jag kom på att jag hade passerat Friskis en bra bit för sent. Orkade inte vända utan handlade direkt på vägen hem och tränade hemma i stället.

Det är lätt hänt att det blir lite slappt när jag tränar hemma och det ville jag undvika i dag. 100% fokus i 40 minuter var målet. Alltså - tömma matkasse och sedan tänka "jag har precis klivit in på gymmet". Skaka BCAA, byta kläder, toalettbesök, planera passet. Värma upp med några varv upp och ner i trappan och world's greatest stretch tills värmen flödade i kroppen. Sedan styrkepass enligt följande:

Overhead split squats med 10 kg medicinboll, 3 x 8/8 reps
Explosiva höftlyft. 2 x 8 med medicinboll, 2 x 8 med gummiband över höfterna
Indrag av balansboll med baksida lår. 3 set om 5 reps per ben och 10 med båda benen.
Hög rodd med gummiband, 3 x 8 reps
Smal rodd med gummiband, 3 x 8 reps
Pullover med kettlebell 8 kg, liggandes på balansboll, 4 x 8 reps
Russian twist med kettlebell 8 kg, 4 x 20 reps

Fokus hela passet igenom var explosivitet och högt tempo in, sedan långsam excentrisk fas. Maximalt utbyte av varje rörelse trots att vikterna var låga. Avslutade med lätt stretch innan jag kutade upp och tog en snabbdusch innan jag hämtade Joakim. Skönt att alla måsten var avklarade innan 16.30!

Eller - alla och alla. Jag har packat min väska till i morgon nu under kvällen. Jävligt komplicerad packning eftersom jag ska vara hemifrån från kl 7 på morgonen till ca 22 på kvällen. Cykla till jobb, jobba, springa, gå på 4good-event, cykla hem. Nånstans däremellan ska jag hinna få i mig lite mat också var det tänkt. Det går bra här :-)

söndag 14 september 2014

Söndagsjogg för demokratin

Valdag. Söndag. 40 min lätt distans på löpschemat. Rätt skönt upplägg!

Efter långfrukost och tidningsläsning stoppade jag röstkort och legitimation i fickan och joggade bort mot vallokalen. Det är ungefär 1½ km dit och det ligger nästan på vägen ner till Bulltofta, så jag tyckte det var ett bra ställningstagande att köra miljövänlig transport dit! Det är första gången jag har rösträtt till Riksdagen eftersom jag blev svensk medborgare bara för några år sedan och det kändes viktigt att lägga min röst på det jag tror på!

Antingen är det väldigt märkligt att gå och rösta i löparkläder eller så har jag enormt snygga ben i mina löpartights - för jag har aldrig känt mig så uttittad :-D Efter att ha fullföljt mitt demokratiska åtagande joggade jag vidare tvärs över skolgården, ut längs cykelvägarna bakom Videdal och vidare till Bulltofta. Kom på längs vägen att det ju var Hundlöpet på Bulltofta - ett skönt lopp där alla hundar är välkomna - så när jag kom ner dit slog jag en lov bort till startområdet för att kolla läget. Insåg att loppet var i full gång och att många hade kommit i mål så jag behövde inte oroa mig för att bli nedsprungen av hundar när jag begav mig ut på "fel håll" på motionsslingan en bit innan jag vände hemåt.

Lätta pigga ben i dag trots att mina Asics Nimbus nu när jag springer en del pass i lättare skor känns som tunga slalompjäxor i jämförelse. Benen pinnade på bra ändå och bitvis blev det upp emot 5:30-fart utan att jag funderade särskilt mycket på det. Motvind sista kilometern hem tog ändå ut sin rätt.

Dusch och fix och så har vi ätit söndagslunch på Oliveras i Lomma och glass på Lomma Glassfabrik så det behövs inte mycket mera mat i dag! Söndagslunchen består nämligen av en medelhavsbuffé med allsköns godsaker och så en rejäl portion söndagsstek. Två kulor glass på det så är man tokmätt :-)

På demokratifronten måste jag bara lägga till att vallokalerna är öppna några timmar till och har du inte röstat så gör det. Det är viktigt. Jätteviktigt. Gör din röst hörd!

lördag 13 september 2014

I min kundvagn...

Nellie utmanade mig häromdagen att berätta vad som står på min inköpslista när jag handlar. Eftersom det är lördag och vilodag och jag mest bara dräller omkring (nä, vi har faktiskt varit ute en sväng och hämtat en kniv som vi har fått i present av Middagsfrid, helt wild and crazy ju!) så passar det väldigt bra med ett inlägg på det temat.

Vi handlar lite olika beroende på om vi håller oss med matkasse eller inte men det ser ungefär ut så här:

ALLTID på listan:
Ägg, mjölk. tonfisk och kvarg. Helst ekoägg eller frigående. Tonfisk till Joakims mellanmål. Ekomjölk, gammaldags eller helmjölk. Havremjölk för att det är gott på gröten och i smoothies, och ibland mandelmjölk. Naturell kvarg, ibland nån smaksatt variant.

OFTA på listan:
Grönsaker, frysta och färska. Frysta bönor, broccoli, grönsaksblandning, spenat - sånt som är bra att ha på lut. Lök, morötter, squash, aubergine, broccoli, tomat, paprika hör till de färska favoriterna. Frysta bär - hallon och blåbär. Havregryn och müsli till frukostgröten. Lönnsirap - också till gröten. Brieost. Avocado. Ost och pålägg. Laxfiléer, torskfiléer, kycklingfiléer, färs (nöt eller vilt). Bananer, färska bär, svenska äpplen, nektariner, melon. Smör och grädde. Rågkusar, knäckebröd. Mörk choklad. Kaffe. Konserverade bönor, krossade tomater, Dolmios ekologiska tomatsås.

Ungefär så. Hyfsat "clean", inte så mycket konstigheter. Inte för att vi är några änglar när det kommer till mat - det går ner både kakor, läsk och godis ibland men inte alltid. På brödfronten väljer vi gärna grova surdegsvarianter och jag kan tycka att "mackor till middag" är helt okej emellanåt om jag har ätit vettig lunch. Har man ägg hemma går det alltid att slänga ihop en snabb omelett med lite rester. Frysta laxfiléer är alla tiders snabbmat och kan varieras på många sätt. Hel kyckling köper vi ibland och får flera måltider av, färs kan bli storkok av chili eller köttfärssås eller biffar. Vi är extremt matglada båda två men vissa veckor har vi ont om tid att laga mat så det får bli lite praktiska lösningar också. Som den här veckan när jag var instruktör måndag, tisdag och torsdag och Joakim på onsdagen. Nån lagar mat och vi äter när vi hinner. Därav också matkassarna. Det är rätt skönt att nån annan planerar och handlar så att man bara behöver följa receptet!

Annars är min generella matfilosofi "80/20". Äter vi vettigt till 80% spelar de sista 20% inte nån större roll, särskilt inte när vi rör på oss så mycket som vi gör. Jag är inte "fettskrämd" och använder gärna smör och grädde i maten - däremot är det sällan vi handlar ris, pasta & co för det går inte åt så mycket. Det dimper ner nåt paket i matkassen emellanåt och de räcker oftast ett bra tag för oss som inte äter så stora portioner sånt. Oftast blir det mer grönsaker än ris och pasta på tallriken - men vi äter grötfrukost och helt vanlig lunch så vi är inte fanatiska. Har vi ätit mackor före träning så kanske det inte behövs nån större kolhydratspåfyllning på kvällen sen!

Så gör vi. Hur gör du?

fredag 12 september 2014

Ångest, illamående och 10 x 400 m

Jo, ungefär så var det faktiskt.... Dubbel fobiskola: Fyrahundringar + intervaller i grupp som är starkare än jag. Jobbigt, jobbigt!

Det är Joakims födelsedag i dag men ärligt talat så tog nog de där 10 x 400 mer plats i skallen än födelsedagsfirandet, i alla fall tills de var avklarade! 400 m i sig är ganska tufft och att springa det 10 gånger med en minuts vila mellan varje intervall kräver pannben. För det ÄR äckligt helt enkelt. Mjölksyrestinn blir man och illamåendet gör sig påmint...

Men ångesten då? Jo, det var så här: Efter Katarinas utskällning förra helgen så var jag tvungen att bestämma mig för att ta det här projektet på allvar och göra det hela vägen. Inte bara nästan utan hela vägen in i kaklet. Och jag vet att Katarina har lunchlöpning med Runner's Store på fredagar och att de ofta håller till nere vid Ribersborg eller Kockum Fritid - och hon har nämnt att hon kunde lägga in 10 x 400 i ett sånt pass en träningsvecka där det passade mig. Så jag frågade om det kunde funka denna vecka och visst funkade det. Extra bra eftersom det nu var födelsedag och bra att ha träningspasset avprickat under dagen så att jag slapp klämma in det mellan jobb och eventuellt firande.

Men det ÄR ångestframkallande att springa distansintervaller i grupp. Jag är så van att vara sist och sämst och långsam och hela min inre prestationsprinsessa formligen SKRIKER över upplägget. Jag tror att alla kommer skratta åt mig. Att alla kommer få stå och vänta på att jag ska bli klar med mina intervaller och tycka att jag är jättedålig. Så därför hade jag ångest och orolig mage hela förmiddagen och kände mig superstressad när jag joggade ner mot mötesplatsen.

Jag hade inte behövt vara orolig. Jag hann med uppvärmning, löpskolning och stegringslopp lagom tills gänget kom susande ner och sen var det bara att knyta skorna och bita ihop. "Gänget" var 3 killar plus Katarina. Inget att ångesta över. Jag behöver inte tävla med unga snabba killar och tävla med Katarina skulle inte heller falla mig in. Dessutom skulle jag inte springa med gänget tillbaka till Runner's Store så jag kunde i lugn och ro springa klart mina intervaller även om de var klara. Skönt - då släppte ångesten. Fokus på att springa i min takt - mitt träningspass, ingen annans.

De första intervallerna gick på 1:35 ungefär. Lite för snabbt. Försökte hitta ett rimligt tempo som jag skulle kunna hålla hela vägen och de flesta landade på ungefär 1:40 vilket jag är jättenöjd med. Intervall 6 och 7 var värst. Mjölksyran sprutade, det var evighetsmånga intervaller kvar och vilan kändes på tok för kort. Illamåendet ska vi bara inte prata om.... Det är då det gör skillnad att Katarina står där och peppar mig att hålla ihop det, att nån av grabbarna säger "bra jobbat" när jag kommer flåsandes. Det funkar helt enkelt. Jag hade draghjälp på de första två intervallerna (på distans men det hjälper ändå att ha nån springandes framför sig) men sen blev jag ensam och det var helt ok. Sista grabben dubbelkollade inför sista intervallen om jag skulle med tillbaka och vinkade hejdå och trevlig helg innan han stack iväg så jag kände mig varken dålig eller utskrattad :-) Tryckte in sista intervallen på 1:41 också, haffade vattenflaskan och promenerade tillbaka mot kontoret. Det tog ett tag innan jag ville börja jogga får jag erkänna...

Kom tillbaka till kontoret väl medveten om att ansiktsfärgen var "intervall-lila" :-D Försökte duscha svalt och kleta på lugnande ansiktskräm men inte hjälpte det någe vidare - sminket bara kasade av så det blev inte särskilt vackert. Och lunch? Blörk. På riktigt. Jag mådde så förbaskat illa att jag var totalt o-sugen på lunch. Tryckte en proteinshake och en halv bar för ordningens skull och oändliga mängder kallt bubbelvatten men lunch - näe. Hade haft planer på att gå och köpa en smoothie och kanske en sallad men jag var inte sugen på nånting alls. Bara obehagligt illamående. Mysigt!

Jag inser att det inte låter så himla mysigt men det finns nåt gött med de här tuffa passen. Nån go känsla av att man har utmanat sina gränser, gjort nåt som inte så många andra gör för att det är kräkjobbigt, och att det hjälper mig i rätt riktning. Då kan jag stå ut med att må illa. Fast om jag skulle sluta må illa av ångest före passet skulle jag nog underlätta lite för mig själv.

När jag kom hem efter att ha handlat de sista grejerna till kvällens festlighet (Joakim har fixat precis allting själv så att jag behövde handla tre grejer kunde jag nog stå ut med) insåg jag att jag nog behövde äta och lyckades få i mig en macka och en cola. Det kändes bra. Cola är aldrig så gott som efter ett riktigt tufft pass! Nu har jag fyllt på depåerna med chili, diverse tillbehör, kladdkaka och lite bubbel. Klockrent. Gästerna har gått, mysbyxorna är på, diskmaskinen i gång och köket snart fint och städat igen. Det är HELG. I morgon är det vilodag och på söndag ska jag bara mysjogga en liten runda - sen kan jag bocka av en hel vecka där jag har följt Katarinas program exakt. Det är inte klokt vad jag kan när jag anstränger mig lite!

torsdag 11 september 2014

Stenkoll. Absolut.

Jag är väl medveten om att min hjärna inte riktigt funkar på morgonen. Så jag packar alla väskor och lägger fram kläder kvällen innan. Tyvärr tenderar jag att fixa det som det sista jag gör innan jag lägger mig och då blir det lite stressigt. Så i går bestämde jag mig för att bryta trenden och fixa alla förberedelser direkt efter middagen i stället. Packar träningsväskan för morgonträning och lägger ner ombyte att ha på kontoret efter passet. Förbereder proteinpulver i shaker och packar ner. Plockar fram kläder att cykla i på morgonen. Förbereder frukostgröten i kastrullen så att jag bara behöver slå på vatten. 

Landar i soffan med känslan att "i morgon kommer det att flyta på så himla enkelt för nu har jag stenkoll".
 
Och morgonen flyter på alldeles jättefint. Frukostgröt och te och cykelkläder på och iväg till gymmet. Byta om, låsa in grejer, träna enligt instruktioner:
Superset overhead squats + enbensmarklyft, 3 x 6 reps, 20 kg.
Explosiva höftlyft med skivstång, 3 x 10, 20 kg.
Latsdrag i kabelmaskin, 15 kg, 3 x 8 reps
Indrag av boll för baksida lår, 3 set om 5 per ben + 10 för båda benen
Russian twist med 5 kg boll, 3 x 20 reps.

Sen är jag färdig för dagen och har gott om tid att duscha och byta kläder innan jag ska till jobbet. Ut i omklädningsrummet, skaka och dricka proteinpulver, börja packa upp alla grejer som ligger i fin ordning. 

När jag ska klä på mig efter duschen på gymmet inser jag att jag har glömt att packa ned jeansen. Såatteh... i dag jobbade jag i tunika och träningstights. Och Fivefingers. Fashion moment :-D Inte var det ett par neutrala svarta tights heller utan glatt mönstrade...

Stenkoll var det ja!

Efter jobb har jag stoppat i mig mellanmål och varit iväg och hållit NMT-pass i Lund. Och alldeles strax är utmaningen att packa en väska till i morgon. Bil till jobb men löpning på lunchen innebär att jag måste ha skor, duschprylar och lite rena underkläder åtminstone. Man undrar ju hur det ska gå.... fast jag har nog stenkoll. Jodå. Helt klart har jag det!

onsdag 10 september 2014

Tröskel. Ösregn. Lycka!

Konstig överskrift tänker ni kanske. För varken tröskelpass eller ösregn är nåt som brukar framkalla lycka hos mig! Men i dag var det nog just den kombinationen som behövdes.

Sammanfattning av arbetsdagen: Överbelastning. Panik. Ilskna tårar. Gränsdragning. Respekt. Reboot, solskenspromenad, saltlakrits - sedan mer kontroll på resten av dagen. Inte konstigt att jag behövde springa när jag kom hem!

Sugen på snabbdistans/tröskelpass är man ju sällan och jag märkte själv att jag drog lite på det. Skyndade mig att dra i mig astmamedicinen som behöver ca 40 minuter på sig att verka för då hade jag liksom den tiden som "cut-off" och kunde tvinga iväg mig själv. iPodden var laddad så det fanns egentligen inga ursäkter utan det var bara att byta om och ge sig av. Snabbdistans #2 - 15-20 minuters uppvärmning, sedan 20 minuter "hårt men kontrollerat" och så nedvarvning på det, dvs ungefär en timme. Jag ångestade lite över de är 20 minuterna. I lördags var det ju 2 x 10 minuter med 5 minuter emellan och det kändes fruktansvärt tungt - nu skulle jag inte ens få 5 minuters vila mitt i.

Jag går ut och låser dörren - och noterar att det droppar lite lätt från gråa moln på himlen men äsch - jag skulle ju springa. 100 m senare har regnet blivit mer ihållande men jag ger mig inte - när jag har korsat gatan och passerat skolan formligen vräker det ner och jag sprintar mot skogen och dyker in under ett träd i nån minut tills det värsta är över. Egentligen är jag sjöblöt så det spelar ingen större roll men jag har ingen keps på mig och hatar att få vatten i ögonen ;-)

Så fort regnet har avtagit lite sticker jag iväg. Det droppar om mig men jag bryr mig inte - jag behövde den här boosten, att få känna mig lite tuff, för nu går benen så lätt, så lätt. Jag siktar på mjuka stigar och kör mina teknikövningar lite halvfokuserat.... både kropp och huvud formligen skriker efter att få springa, springa. När det är dags för stegringslopp flyger jag iväg med ett stort leende, springer som ett barn i ren glädje över att jag KAN. Och jag tänker att det här blir bra. Riktigt bra.

Skakar loss benen, andas, tänker framåt. Tänker på 5-fart och uthållighet. Trycker igång klockan och pinnar på, hittar tempot, bestämmer mig för hur jag ska springa. Upp på baksidan av "kossabacken", den långa backen ned, rakt fram över bron och runt sjön och så får vi se hur långt jag behöver springa innan 20 minuter har gått. Min spellista för löpning är i gång - en sån som är riktigt pinsam. Melodifestival, eurodisco, lite Bon Jovi och Europe-pudelrock. Fantastiskt bra att springa till! Vissa låtar ligger två gånger av nån bisarr anledning och det faller sig så att jag får en riktig favorit två gånger på raken precis i början - en sån låt som har perfekt takt så att jag bara behöver låta benen pinna på i takt till musiken utan att tänka. Efter andra repetitionen har det redan gått 9 minuter så jag är nästan halvvägs.

Musiken underlättar i dag. Jag slipper höra min egen andning och jag kan använda den att räkna ner med. Jag vet att 10 minuter, det är ungefär 3 låtar. Så det finns ingen anledning att titta på klockan utan jag bara räknar låtarna. Jag har hjälp av klockan också, den piper för varje kilometer och jag vet att när 4 kilometerpip har passerat kommer jag ha ungefär 400 m eller 2 minuter kvar. Så jag koncentrerar mig på att hålla farten, stabil och stark höft, steg för steg för steg. Det är tufft men inte olidligt. Klockan piper för fjärde kilometern och jag kollar tiden - jodå, knappa 2 minuter kvar. Springa på. Över liten backe, rulla på utför, sikta ut i solen, mot sjön, 30 sekunder kvar. Räkna ned med andetagen, 4 steg per andetag, upp med höften. 19-18-17....inte släppa nu, hela vägen, där har vi klarat 20 minuter! Tjoho! Jag vet att 4 km på 20 minuter är avklarade.

Går några minuter, andas, men när en favorit uppenbarar sig i lurarna måste jag springa på. Rundar ett hörn och måste tvärstanna, för 4 stora nordsvenskar som drar parkens gräsklippare står i vägen :-) Lycka. Älskar att möta hästar i stället för maskiner. Passerar hästarna och joggar på i solskenet. Siktar hemåt. Ler mot varenda människa jag möter fast jag vet att jag är genomblöt, svettig och förmodligen har mascara i hela ansiktet men det spelar ingen roll. Jag känner mig urstark och genomlycklig.

Löpning är magiskt. Endorfiner och ösregn är världens bästa kombo :-D

tisdag 9 september 2014

Vilodag - väldigt lyxig vilodag!

Ingen träning i dag enligt schemat. Jag har lovat coachen att dra ner på transportcyklingen och det ska jag göra också, men i dag blev det en cykeldag i stilla mak. På jobbet var det total panik - såg ut som om det hade exploderat en mailbomb i min inbox ungefär. Inte vackert nånstans. Plus en massa idiotfrågor som ingen nånsin borde ställa egentligen....

Nåväl, efter jobbet cyklade jag hem och klappade katter och lagade vegetarisk linsgryta till middag. Gott med en klick turkisk yoghurt till!

Och sedan var det dags för B.A.B.Y. Runners Team. Lite av en "specialare" eftersom vi håller på och skolar in nya instruktörer så därför höll jag bara i en del av passet i kväll. Jag fick nöjet att köra uppvärmning och löpskolning samt avslutande styrka och stretch medan Josefin ansvarade för intervallerna.

Det visade sig vara ett helt fantastiskt upplägg för mig. Jag gillar att köra uppvärmningsövningar - utmana med rotationer, rörlighetsövningar, snabba fötter, få igång kropparna med löpskolningen. Men att det sen var nån annan som ansvarade för att hålla ordning på intervalltider och vila och visselpipa var en härlig bonus. Jag skulle inte springa intervaller utan jag hade all tid och energi i världen att kuta runt och stötta våra löpare. Springa jämsides, korrigera och tekniktipsa, peppa de som kände sig osäkra, kika på ett löpsteg och återkomma med feedback i nästa gåvila etc. Klockrent och fantastiskt roligt - och bonus för deltagarna som får lite individuell uppmärksamhet (hoppas jag i alla fall).

Passet i sin helhet var fyllt av positiv energi, glada skratt, gemensam pepp och träningsglädje. Precis så som det ska vara. Och en av deltagarna sa till mig efteråt att tisdagspassen är en av veckans höjdpunkter - att man alltid går hem glad och lätt i sinnet och att vi skapar en sån skön stämning där alla kan vara med. YES! Vi har lyckats med det vi ville och det sprider sig som ringar i vattnet. Någons jobbkompis bjuder in sin kompis som tar med sig sin granne som i sin tur pluggar med en tjej som vill springa och som har en jobbkompis som också är intresserad...  Jag är så fantastiskt stolt över att jag är en del av det här nätverket! 

måndag 8 september 2014

Mysmåndag. Precis enligt schemat också!

Ledig i dag. En av fördelarna med att jobba deltid är att man bankar ihop en massa komptimmar så fort man är på kurs på heltid i tre dagar - så jag tog den lediga dagen där jag behövde den. Direkt i förlängning av helgen.

Trots ledig dag gick jag upp tidigt i morse när Joakims klocka ringde och fixade gröt så att vi kunde äta frukost tillsammans som vanligt. Sedan kunde jag läsa tidningen i lugn och ro, dricka en extra kopp te, morgonyoga lite (ja jag vet att alla yogisar tycker att jag borde yoga före frukost men det struntade jag i just i dag) och ta en dusch innan det var dags att sticka hemifrån.

Förmiddagen spenderades hos Mette på BodyControl. Kaffe och bullar och småprat och så fick jag en genomgång av kroppen. Massage, lite justeringar och en akupunkturnål som ska sitta kvar i mitt öra ett tag. Jag kan absolut rekommendera hennes klinik om du har såna där lite "diffusa" problem i kroppen. Eftersom hon jobbar med många olika metoder finns det bra chans att hitta rätt och kanske kombinera behandlingar för att få optimala resultat. Och så är hon rackarns trevlig också :-)

Efter lunch och lite avslappning (man blir rätt så mör av en timmes behandling) bytte jag om till löparkläder och styrde bilen mot Bokskogen. 75 minuter lugn distanslöpning stod på schemat och jag tänkte att milslingan väl passade utmärkt då. Ett högst njutbart pass förutom att min mage bestämde sig för att vara lite hypersensibel och krampa emellanåt. Förmodligen ett resultat av både kaffe och behandling i förmiddags. I dag valde jag att se det som en gåva att jag tvingades stanna upp och gå emellanåt så att jag hann njuta lite - av doften av skog, av solen som värmde från en sån där intensivt blå himmel som bara finns i september, av fågelsång och utomhus. När jag var framme vid parkeringen igen hade jag bara 9,7 km på klockan så jag var tvungen att springa en extrasväng för att få ihop till en mil!

Snabbt på med överdragströja, in i bilen och dricka vatten och hemåt för att jobba rörlighet. Happy Hips, en kvarts arbete med höfter och ländrygg. Väldigt skönt både före och efter löpning och i dag kändes det extra motiverat att arbeta "loss" höfterna lite efter rundan.

Du ser, Katarina, jag KAN göra som du säger ;-)

Kvar på dagens schema har jag bara att hålla ett NMT-pass. Lagom effektiv måndag och jag kommer nog sova som en gris i natt!

Man får skylla sig själv...

...när man inte gör som coachen säger. Då kan det hända att man får ett mail. Som visserligen ser civiliserat ut men innehåller "jag vill att du gör som jag säger" och kokar av återhållsam ilska. Med innebörden "om du nu ska ha mig till att göra ett träningsprogram så kan du väl förihelvete åtminstone anstränga dig för att följa det så att det blir nåt vettigt av det". Point taken. Yes, ma'am :-D

Återgår således till att göra exakt som det står i träningsprogrammet kommande fyra veckor förutom att jag med Katarinas goda minne har bytt plats på dagens och onsdagens pass för att få optimala förutsättningar. Jag tror inte hon är jätterolig om hon blir förbannad på allvar.....

söndag 7 september 2014

10 x 2 min. Inte helt exakt vad coachen hade skrivit.... men nästan!

Seg dag i dag. Sov länge, slöfrukost, och sen åkte vi och handlade. Trots matkasse behöver vi ändå fylla på och det kändes som om det var lika bra att fylla frysen med sånt som ändå går åt - typ laxportioner, kycklingfileer och nötfärs. Så har vi grejer hemma. Några påsar färdig risotto finns också i frysen precis som frysta grönsaker - bas för enkla snabba middagar när det behövs.

Klockan blev 17 innan jag tog mig ut på mitt intervallpass. I schemat stod det 10 x 400 m men att ta sig iväg till en idrottsplats för att sedan inse att det var fotbollsmatch och man måste ta sig nån annan stans och klydda med parkering och skit blev övermäktigt. Alltså blev det reservpasset - 10 x 2 min med 1 min vila. Och bara för att utmana mig lite så körde jag i 5 km-spåret på Bulltofta för att få lite variation från att harva på platt underlag hela tiden.

Jag hade valt 2XU-tights och mina lättaste löparskor, Saucony Mirage, för dagens pass. Tightsen är världsbäst (fast något slitna) och skorna får mig alltid att känna mig snabb. Fast i dag hatälskade jag dem lite. Hatar att de är så mjuka och "toffliga" i framfoten och hatar att det låter som om jag springer i träskor när jag springer på asfalt. Älskar att jag för att bli av med träskoljudet måste tvinga mig uppåt och framåt i steget, höja höften och springa mer aggressivt! Det är en bonus på snabba intervaller. Däremot är sulorna sjukt hala i löst grus...det kändes lite jobbigt här och var för gruset ligger inte direkt där det ska efter förra helgens ösregn!

Jag tog god tid på mig med uppvärmning hemma innan jag joggade iväg och jag körde teknikövningar och stegringslopp innan jag drog igång. 10 x 2 minuter ligger programmerat i klockan så jag behöver inte tänka, bara springa. Fantastiskt bra funktion. Första intervallen gick på slingan genom skogen, skönt. Koncentrerade mig på att hitta samma känsla som på bana, samma tempo, samma "jobbighet". Gåvila. Andra intervallen inleddes väldigt mysigt med den jobbiga backen som bara tar ca 20 sekunder att komma uppför men den känns alltid ett bra tag efteråt och i dag var det inget undantag. Men jag fortsatte trycka på trots att jag flåsade. Efter lätt nerförsbacke fortsatte jag ut på den flacka biten och här hände det i det närmaste ingenting. Springa på, vila. Springa på, vila. På sjätte intervallen när jag började få mjölksyra i armarna fick jag nöjet av "kort brant backe" (en liten mysig 10-sekundare" och sen gick sjunde intervallen på min favoritsträcka i skogen och avslutades på första biten av stigen längs "kossabacken".

Nu var det inte mycket kvar men hela intervall 8 gick då i uppförsbacke. Tungt! Intervall 9 inleddes med den sista och brantaste biten av backen innan jag kom upp på den flacka biten högst upp. Fast nu visste jag också att sista intervallen i princip skulle gå på flacken eller utför och DET var riktigt skönt.

En bonus på passet var att jag i princip avverkade 5 km på bara 20 minuters löpning. Man kommer inga långa sträckor på 1 minuts stå/gåvila direkt så det var ändå rätt bra tempo ;-)

Jag var nöjd - och trött. Lufsade på hemåt och när jag kom ut på cykelvägen hörde jag ljudet av träskor igen. Aha, perfekt läge att träna på att "tassa fram" i lugnt tempo - och se där, det funkade! Extra lyxigt var att jag kom hem till nästan dukat bord - jag behövde bara koka lite pasta och sen sätta mig ner och sleva in. Nice. Väldigt nöjd med att jag faktiskt utförde ett riktigt bra kvalitetspass trots att det tog emot lite!

I morgon är det dags för ett njutpass - 75 min lugn distans. Funderar på om jag ska ge mig ut i Bokskogen och jogga runt milslingan kanske?

lördag 6 september 2014

Gomorron lördag - gomorron tröskelpass!

Det har varit tungt med träningen den här veckan. I tisdags skulle jag ha bockat av ett av veckans nyckelpass men blev blixtinkallad som instruktör i stället. Sen har jag varit på kurs i tre dagar - visserligen bara i Köpenhamn och således med övernattning hemma - och det märks att det kostar lite kraft. Iväg hemifrån vid sju, cykla till tåget, tåg till Köpenhamn, promenad till kurslokal, utbildning hela dagen och så hem igen. Hemma vid 17.30 ungefär och helt utpumpad varje dag. Onsdag kväll instruerade jag NMT men varken i torsdags eller i går hade jag någon som helst ork eller lust att göra något alls. Jag var bara TRÖTT.

Med den veckan i backspegeln har jag två nyckelpass att göra den här helgen. Inte fett nice direkt eftersom de är ganska tuffa båda två, men jag vet att jag kan när jag vill och måste så det är bara att plocka fram pannbenet och bita ihop.

Joakim gick upp för traditionsenlig lördagsfika med grabbarna och jag masade mig också ur sängen. Fixade te, läste tidningen, drack supermatshake och en portion energidryck. Det kändes inte som nån vidare bra idé att äta en massa innan ett tufft löpträningspass. När jag kände att kroppen hade vaknat till någorlunda gav jag mig ut. Halv nio en lördag morgon - tomt överallt. Ingen trafik. Solig, vacker morgon - absolut njutbart just då!

Jag vet att min kropp kan vara mer trögstartad än vanligt på morgonen så jag gav mig god tid med uppvärmningen. Jogg och gång om vartannat, djupa andetag. På grusvägen längs bäcken roade jag mig med löpteknikövningar och jag utnyttjade broräcket som stöd för lite specialövningar för att väcka höften. Stegringslopp mellan lyktstolpar som vanligt - jag vet att det är 20-25 m emellan så ska man springa 80-100 m stegringslopp blir det 4 lyktstolpar! Sen kunde jag inte dra ut på det längre utan det var dags att börja med huvuddelen - 2 x 10 minuter "hårt men kontrollerat".

Första minuterna går åt till att hitta tempot som bör ligga runt 5:00. Hitta känslan i kroppen och farten. Jag vet ungefär hur långt jag ska hinna på min slinga på 10 minuter så jag behöver egentligen inte glo på klockan titt som tätt men det blir av ändå. Puh, snart halvvägs. Jag ser bron, jag ska bara över den, svänga vänster och sen bör det vara ungefär 2 minuter kvar. Bara hålla i. Lätt mjölksyra i armarna pekar på att jag kanske har gått på lite för hårt men det kan inte hjälpas nu, det är en minut kvar, jag försöker hålla tempot uppe, räkna andetagen, höften fram, tänka framåt steg för steg. Sista tio sekunderna och så 5 minuters gåvila. Vänder om och går tillbaka för att få optimalt läge för andra intervallen.

Andra intervallen sen. Precis som förra gången slår mjölksyran till efter ungefär 45 sekunder -  hela kroppen. Det känns som om det kommer bli 9 minuters intensiv kamp för att fixa det men jag vet att det släpper om jag bara tar mig igenom det. Bara mosa på, acceptera att tempot för stunden är några sekunder långsammare, andas, det ger med sig. 3 minuter, nu släpper det. Hjärnan försöker berätta för mig att jag inte klarar det här, att jag ska stanna, men nej. I stället aktiverar jag den med att planera nästa NMT-pass jag ska hålla i, funderar ut lämplig plats, bra backe som inte ockuperas av discgolfgänget, upplägg för passet. Det håller mig sysselsatt några minuter och snart är det bara 4 minuter kvar, under hälften. Jadå, det här går bra. Jag dundrar över bron och fortsätter rakt fram, möter en annan löpare som bjuder på ett leende och "tummen upp" men hon får inte mycket gensvar från mig. Den lilla lilla stigningen precis där känns oöverstiglig men jag matar på, nu ser jag slutet. Kollar klockan precis innan svängen ner på stigen som går hemåt och inser att det är bara 45 ynka sekunder kvar nu så jag håller i, mosar på, räknar ner med hjälp av andetagen. Jag är spyfärdig men slutar inte förrän 10 minuter har gått. Sträcker upp armarna och andas-andas-andas.

I did it. Utan frukost. Jag är oövervinnelig, stark, stolt över mig själv. YES!

Jag bjuder mig själv på 5 minuters gåvila innan jag börjar jogga igen. Sista biten hemåt blir det några gåpauser först, sen blir jag envis och beslutar mig för att mata på. Lugnt tempo, ingen press, men jogga, inte gå.

Matade in passet i datorn så fort jag kom hem. Första intervallen hade snittfart på 4:55, andra på 5:05. Med tanke på att målet var 5:00 är jag nöjd - jag hade möjligen kunnat ge lite mer på andra intervallen men det här är OK. Jag HATAR att springa på morgonen och alldeles särskilt att springa snabbt på morgonen så jag är djupt imponerad över mig själv. Jag slipper ångesta över att "jag borde springa" hela dagen för jag har redan gjort det. Tjohoo!

onsdag 3 september 2014

Lite trött i huvet....

Jag har varit på kurs hela dagen. I Köpenhamn. Cyklade snabbt som vinden hem från stationen och hann vara hemma i en kvart. Äta macka, byta kläder, skriva fusklapp. Sen raka vägen till Bulltofta för att instruera NMT. Kom hem precis lagom till nylagad middag, tack älskling <3 Sen är nog resurserna slut för i dag faktiskt....

Kan passa på att dela en länk till lördagens målgångsbild. Älskar den! Lerig och lycklig :-)

tisdag 2 september 2014

Det blir inte alltid som man tänkt sig... kapitel fnörtifemton!

Alldeles särskilt inte när man nogsamt har planerat sin dag till punkt och pricka inkl mellanmål och packat precis alla väskor och plockat fram alla ombyten... såklart är det just DÅ det går åt pipsvängen ;-)

Som tur var gick inte hela dagen åt h-vete så jag är rätt så nöjd ändå. Gick upp i tid, åt gröt, läste tidning, fixade mig för jobbet, kom ihåg mellanmål och träningsväska och tog bilen till jobb. No problems. Lite för många möten under dagen så jag missade förmiddagsmellis men tog igen det efter lunch då det plötsligt verkade behövas. Lämnade jobbet enligt plan och kikade in för att hämta ut en hög med nya produkter från Supernature. Förutom de vanliga grejerna har vi även fått raw hampaprotein och små provpåsar på Purely Greens Max så om några av mina Malmöbaserade läsare är nyfikna på att testa får ni hojta, så kan ni få ett smakprov!

In i bilen och mot Friskis för ett styrkepass. Ett pass med karaktären "hej kroppen, hur mår du egentligen?". Dvs inte svintungt men lite varierat för att känna av hur helgens utmaningar har påverkat. Det blev bl a splitböj med kettlebell, pistols i TRX och bosu squats för benen. Inga större problem. Däremot är jag fortfarande lite sliten i överkropp och bål - renegade row med kettlebells var obehagligt jobbigt och armhävningar på bosu gick enbart att utföra på knä. Annars blev det bara plockepinn av alltihopa.... Jag jobbade lite med rodd i TRX också och stabilitetsövningar på balansboll, sen fick det räcka. Lång stretch och marsch in i duschen för att inte bli sen till nästa programpunkt!

Kom hem nyduschad, satt ner i fem minuter och läste klart tidningen och sen var det matlagningsdags. Den här veckan tackar vi Middagsfrid för planering och leverans - bara att plocka fram receptbladet och följa instruktionerna. Min plan var att äta en miniportion av kvällens goda renskavskebab i pitabröd för att kunna springa antingen ett eget pass eller med B.A.B.Y. Runners Team. Men mitt i att jag satt där och gottade mig i vitlössås så dök det upp ett sms - Ida som skulle hålla i passet i kväll hade fått vattenskada i lägenheten (lite after-effects av helgens skyfall och översvämning) och hade annat att tänka på än att hålla pass. Så jag fick hoppa in som instruktör. Dubblade raskt middagsportionen med resonemanget att jag ändå inte skulle springa, snabbplanerade ett vettigt upplägg, bytte om och cyklade ner mot Bulltofta. Alternativet var att ställa in passet och det kommer inte på fråga om inte det är ytterst akut. Att jag får flytta ett eget pass är inte så himla akut - tycker jag ;-)

Tacksamt jobb är det ju när det står 15 tjejer och bara väntar på att få springa. I dag hjälptes vi åt att hitta på uppvärmningsövningar (jag hann liksom inte detaljplanera) innan jag lade till några stycken som jag tycker är viktiga och så löptekniknördade vi oss lite. Inget avancerat (framför allt kan jag forfarande inte instruera de nya övningar Katarina har gett mig i hemläxa utan har fullt sjå att utföra dem själv) men vissa övningar kräver ändå både koordination och tankeverksamhet!

Efter en halvtimmes uppvärmning och löpskolning var det dags för passets huvuddel som i dag var "burpees on the minute". Ett crossfit-upplägg som jag kombinerar med löpning, både för uthållighet och för att man lär sig uppskatta löpningen! Man springer i 20 minuter men gör burpees varje minut. Efter första minuten 1, andra minuten 2, tredje minuten 3 - etc upp till tio och ner igen 9-8-7 etc. Det är 20 minuters löpning och 100 burpees om jag minns rätt.

I början går det ju bra - man joggar huuuur länge som helst och gör några enstaka burpees däremellan. Men från 7 och uppåt brukar det kännas som om man gör burpees hela jävla tiden ett bra tag och aldrig nånsin får springa. Jag fick en hel del onda ögon och svärord under några minuter... Men sen, när man kommer ner till 6 burpees igen så njuuuuter man av att få springa ;-)

När tjejerna hade svurit klart och pustat lite var det dags för styrka. I par. Man börjar på varsin sida av en gräsplan - det var kanske 20 m. Den ena gör 6 armhävningar, den andra 6 situps. Sen byter man plats och gör 6 av den övningen man inte gjorde innan. Byte igen och 5 repetitioner - ja, ni fattar, nedräkning till 1 repetition av varje övning. Förutom att man gör en hel del repetitioner av styrkeövningar så springer man en del och sysslar en hel del med att lägga sig ner och stå upp. Vertikalträning - precis som burpees.

Vi kramade ur det sista med 20 djupa knäböj med hopp och high-five, 20 m jogg och 20 m sprint innan tjejerna fick jogga ner ett varv runt cricketplan och så stretchade vi. Och pratade om beställning av B.A.B.Y.-tröjor och midnattslopp och att man orkar mer än man tror fast man ALDRIG skulle ha kommit på ett sånt upplägg själv. Allmänt trevlig kväll alltså. Och det där snabbdistanspasset får jag banka in nån annan dag då! Jag har ju hela helgen på mig :-D

måndag 1 september 2014

September Igen

"September Igen" är min absoluta favoritlåt på hösten - en gammal sak av Viktoria Tolstoy som jag aldrig lyckats hitta på nätet. Tur att man har en gammal cd-skiva att lyssna på!

I år går jag in i september full av blåmärken och med massiv träningsvärk. Full av hopp och nyfikenhet inför höstens stundande utmaningar. Det kommer hända massor på tränings-, jobb- och utbildningsfronten och trots att jag inte deltar i så många lopp som förra året är kalendern rätt så späckad redan. Tyvärr blev min planerade löptränarutbildning inställd pga för få deltagare men det kommer förhoppningsvis en ny chans lite längre fram. Och en obokad helg är just nu en bra grej faktiskt...

September innebär för mig sen jag började plugga nån slags nystart. Tillbaka till rutinerna efter sommar och ledighet eller andra aktiviteter än vanligt. Ett tillfälle att fundera på vilka rutiner och vanor som är bra, vilka man kanske ska ändra på och om man ska ta chansen att träna på en ny vana. När vi jobbar med feedback på jobbet har vi ibland använt mallen "börja med, sluta med, fortsätt med". Så jag tänker att jag ska ge mig själv lite feedback.

Den här hösten ska jag....

Börja med:
  • Att planera maten (igen). Den här veckan har vi matkasse och det underlättar nåt enormt men det skulle göra livet betydligt enklare om vi lyckades knåpa ihop en veckomatsedel oftare eller bestämde oss för att ha matkasse varannan vecka. Jag har varit lite släpphänt med matplaneringen ett bra tag "för det går ju ändå" men det går inte att komma ifrån att vardagen flyter smidigare när jag har lite koll.
  • Att lämna tv'en en timme innan läggdags om inte det går nåt program jag absolut vill titta på. Jag sover mycket bättre om jag inte tittar på tv precis innan jag lägger mig.
  • Att packa upp mina väskor senast dagen efter en resa i stället för att låta dem stå och drälla i en evighet. 

Sluta med:
  • Att lämna köket ostädat på morgonen. Det tar max 2 minuter att diska undan grötkastrullen och det är mycket trevligare att komma hem till. Hur svårt kan det vara att prioritera?
  • Ostbågar. Not a good addiction. Måste finnas nåt bättre att mumsa på. Med lite mer näringskvalitet.
  • Läsk på vardagar. Onödigt. Vatten och bubbelvatten är gott och bättre för kroppen - en läsk på helger ibland kan få slinka ner.

Fortsätta med:
  • Att packa väska och lägga fram kläder kvällen innan
  • Att packa ner ett förmiddagsmellis på morgonen så jag inte svälter ihjäl
  • Att vila när jag känner att jag behöver det och inte när omvärlden tycker att jag borde!
Det bästa med att helgens löpkurs ställdes in är att jag inte behöver stressa över att klämma in alla nyckelpass från löpschemat. Jag hade tänkt tvinga mig ut på 40 min lätt distans i dag men är totalt o-sugen och kroppen känns inte redo för det. Skönt då att veta att jag nog hinner med veckans träningsdos även om jag tar en extra vilodag!