lördag 31 maj 2014

Ultralopp - en liten aptitretare :-)

Nästa helg är det min tur att debutera som ultralöpare. Den här helgen har jag fått mig en liten försmak på menyn genom att vara support och åskådare på Kullamannen!

Kullamannen är inte bara en ultra utan en hel hög lopp med olika namn och distanser. I dag hade jag nöjet att supporta Joakim på ultradistansen 54 km och så fick jag samtidigt heja på en hel del som sprang 20 km. Att vara support på sådana här lopp innebär helt enkelt att försöka lista ut vad ens löpare behöver och se till att hen får det - samtidigt som ens egna behov får vänta till en annan dag. Och sen är det riktigt riktigt roligt också!

Vi inledde med lite besvärlig logistik. Hotellet kunde inte bistå med så tidig frukost som vi behövde så vi hade handlat lite grejer själva och fixade frukost på rummet. Inte superlyxigt men helt okej, framför allt eftersom det blev ganska likt en "hemmafrukost" och det är bra inför ett lopp. Fick jag i mig nån frukost? Not so much. En mugg te och en shake med supermatpulver och juice. Men vi kom iväg i tid och fick nästan alla grejer med oss!

Bilfärd mot Ängelholm och starten. Vi var där i god tid - nästan en timme före start. Gott om tid att reka, besöka toaletter (eller skogen), lämna grejer i dropbag, träffa bekanta och kändisar, noja över klädsel (ska eller ska inte ha långärmat?) och peppa. Allt var lugnt, Joakim skickades in i startfållan klockan nio och jag tog mig till lämplig placering för att filma starten :-) Starten gick enligt plan och två minuter senare var allting tyst och lugnt. Tid för mig att ta bilen tillbaka till hotellet för att äta frukost!

Nästa träff med löparna var i Arild vid ca 30 km. Jag var tidig - såklart, jag hade inte ro att sitta vid frukostbordet och läsa tidningen - och fick en väldigt rolig vilopaus där medan kockar och funktionärer ställde upp vätskestationen och så fick jag se hela täten också. De första och snabbaste löparna kutade in, tog eventuellt en mugg sportdryck och stack sedan igen. Lite förvirrade eftersom snitslingen var "sådär" så eftersom jag ändå stod där hojtade jag och pekade. Fick även till en extra sopsäck precis där man gick ut från depån vilket absolut behövdes. J passerade och undrade om jag kunde ta hans tröja (självklart att man ställer upp när man ändå är där), ett tag senare kom Joakim in och jag fick fullt upp. Langa nötkräm, banan, Resorb. Se till att han fick i sig mat och nåt salt. Tömma vätskeryggsäck på tomma gelförpackningar och fixa nya från dropbag. Fylla på vätskeblåsan och kolla om det fanns annat som behövdes. Jag skickade iväg en stark löpare och packade sedan ihop mina grejer och gick mot parkeringen - på vägen fick jag heja på flera andra löpare som såg ut att uppskatta det!

In i bilen och full fart mot Tävlingscentrum ute i bushen. Välskyltat och inga problem och där träffade jag på NMT-kamraterna C och L som hade gjort en dagsutflykt av det. Kort efter passerade Joakim och C sprang en sväng med honom innan hon kom tillbaka. Vi stod precis vid varvning och vätskedepå och såg löparna passera oss och sedan komma in för varvning ca 6 km senare. 6 km som innefattade "Dödens zon" och nog såg de ganska slitna ut när de kom förbi andra gången! Vi såg flera som bröt loppet där vid varvningen, ungefär maratondistans. Men Joakim pinnade på ändå - här var det också vätska och salt som gällde och så önskade han sig egentligen ett skobyte men det var jag inte kapabel att fixa just då eftersom dropbagen fortfarande var på väg från Arild. Även Suzan passerade på sin ultradebut och vi hejade såklart och skickade ut henne på sista rundan.

Klockan närmade sig tre och hade jag fått nån lunch? Nä. Helt bortglömt. Två energibars och en trött kanelbulle från fiket som hade slut på allt annat blev det. För nån egen lunch hade jag inte tänkt på att jag skulle ha med mig såklart! Sedan var det bara kvar att vänta in målgången och njuta av alla andras prestationer och känsloyttringar. Vi såg folk som tokspurtade och folk som haltade. Folk som hade sällskap av hela familjen in över mållinjen och de som sprang ensamma och inte hade nån som tog emot i målfållan. Och så den bästa av dem alla - killen som bara vrålade JAAAAAAA! flera gånger på väg in mot mål. Den där förlösningen och känslan av att "ja, jag gjorde det!" ser jag fram emot!

Vi började skruva lite oroligt på oss för det var glest mellan löparna men strax skymtade en gul tröja runt hörnet och Joakim var på väg i mål med ett stort leende. Det gick. 54 km (fast tydligen närmare 56 enligt många som sprang) i vansinnigt tuff terräng. Ett stort bältesspänne inkasserades (supercool grej, mycket mer användbart än en medalj!), tårna släpptes ut ur trånga skor och det var dags att kollapsa i solen, bli omklappad, vätska upp sig och ta emot folkets hyllning :-)

En härlig dag som ger stort löpsug. Jag vill också! Och jag ska få springa. Snart är det min tur. I kväll har vi ätit god mat, skålat i kall öl och kollapsat framför Gladiatorerna på hotellrummet. I natt kommer vi sova gott och hotellfrukost väntar i morgon bitti i lugn och ro innan det är dags att styra bilen hemåt. Tack alla löpare och kompisar som gjorde den här dagen till en härlig ultradag!

fredag 30 maj 2014

Återhämtning alltså....

... vilken grej!

Jag var heeeelt slut när jag kom hem efter 33 km i går. Efter vätska, energi, elektrolyter och en halvtimmes vila var jag någorlunda normaliserad men fortfarande trött i kroppen. Efter middag och efterrätt kändes allting helt okej. Vid läggdags kände jag att hey, jag kan gå upp i morgon och göra om långpasset om jag vill - och i dag är kroppen i det närmaste totalt opåverkad (fast hungrig men det går ju att göra nåt åt liksom).

Så nu är det jag som packar väskor och en massa kul grejer för att vara bra support för Joakim som ska springa Kullamannen. Nästa helg är det min tur att vara löpare och hans tur att vara supporter! Fördelen med att vara supporter är att man t ex kan få följa med på uppladdningsmiddag och after-run-party. Klockrent när man behöver ladda med extra energi :-)

torsdag 29 maj 2014

En kilometer i taget...

Det är så man springer långpass. Utan krav på tempo i dag, bara att jag skulle springa 33 km. Det blev 34 men det må vara hänt!

I går var vi på föreläsning med Miranda som är i Skåne för att vara med på Kullamannen-loppen i helgen. Tjejen som gick från att samla asfaltskilometer som en galning till att sprida traillöpningens evangelium i hela Sverige med en enorm och personlig energi. Jag gillar!

I dag var det min tur att samla kilometer. Rundan var planerad - en gammal goding. Utflyktsstigen ut till Bokskogen, ett varv på milslingan med ett extravarv på trean ute mot Skabersjö, och så utflyktsstigen hem igen. Den rundan är bra på två sätt: Dels är det enkelt att mentalt dela upp den i etapper, och dels är det lätt nerförsbacke hem vilket tenderar att vara ganska välkommet när man har avverkat 2 mil redan.

Jag var inte särskilt fokuserad på tid och tempo utan tog det ganska lugnt. Hade lite magproblem i början och fick lägga in ett SOS-stopp i lämplig dunge efter knappa 5 km, sen flöt det på hyfsat bra. Gott om folk ute vid golfklubben, det var Nordea Masters vilket tydligen var en stor och viktig grej i golfvärlden, så jag fick ta mig runt lite bussar och avspärrningsrep och grejer när jag kom förbi där.

Väl ute i Bokskogen passade det bra med ett lite mer civiliserat toastopp och så petade jag i mig en gel innan jag gav mig ut på milen. Med tanke på att underlaget är asfalt både ut till skogen och hem sprang jag i mina superdämpade Asics Nimbus i dag. Fantastiskt sköna men det känns otroligt märkligt att springa i skogen i dem! 13 km i Bokskogen avverkades enligt plan - när jag hade sprungit hälften tog jag en liten firar-paus, käkade en halv bar och drack vatten och gick en bit innan jag joggade iväg igen.

Sen blev det nedräkning  "3 km till dass och glass" - "2 km till dass och glass" - ja, ni fattar. Det finns motivation i det också. Jag längtade efter en Piggelin men fiket hade fel glassmärke så det blev en annan isglass i stället. Kallt, friskt, sött och syrligt på samma gång och väldigt välkommet just då. Plus att man kunde gå i lugn och ro och äta glass och räta ut lite sega muskler.

Efter glasspausen stoppade jag i lurarna för jag visste att en seeeeg bit väntade. Tråkig grusväg förbi golfbanan och motvind. Totalt onödigt. Men med bra musik och en salt fisk så klarar man det mesta och snart hade jag navigerat mig förbi alla parkeringsplatserna och kommit ut på andra sidan och då var det bara typ 6 km kvar. Igenom Bara och ut på cykelvägen där jag blev passerad av en herre som tyckte att det var ett rejält pass jag var ute på, han hade nämligen cyklat förbi mig flera gånger sa han. Det var kul att höra när det blev lite kämpigt!

På cykelvägen är det "raka vägen hem" i 6 km. Inte jättespännande men ganska skönt som avslut på passet och nu började det gå ganska så tungt. Dels för att det var tråkigt, dels för att jag kände mig ganska låg på energi men inte var ett dugg sugen på nåt av det jag hade i ryggsäcken. Det där är nog nåt jag måste jobba med - jag behöver verkligen klämma i mig gel och energi fast jag inte vill! Men döm om min förvåning när jag ser en bekant cyklist närma sig nånstans utanför Bara. Det var Joakim som hade cyklat ut för att möta mig och tagit med sig kallt vatten och Resorb <3 mest välkomna servicen någonsin kan jag bara säga, tack älskling! Sen hade jag sällskap ett tag innan jag tyckte att Joakim skulle ge sig av så att jag kunde springa i egen takt utan att bli stressad av att han cyklade jättelångsamt bredvid ;-)

Vid det laget var det bara 3 km kvar så det kändes absolut överkomligt även om jag mådde lite småilla. Gå en låt, springa en låt, gå en låt, springa en låt. Och så hantera trappan från cykelvägen ner till vår gata utan att slå fontanellen i backen ;-) Jogga sista 40 m hem för att avsluta löpande, låsa in sig och ramla ihop på hallmattan, heeeelt slut.... Jag lyckades dra av mig skorna och kravla mig upp för trappan så att jag kunde lägga mig på köksgolvet och sträcka ut mig. Fick omgående min flaska med Powerade av Joakim och så kom det en katt och delade ut omsorg i form av hårtvätt! Värsta lyxen. Efter 10 minuter på golvet och en halvtimme i soffan kände jag mig så pass mänsklig igen att jag klarade av att duscha och jag har minsann också ätit mat fast det kändes olustigt. Livsandarna återvänder sakta men säkert och jag vet att om 10 dagar är det inga problem att springa liiiite längre för då har jag kalasbra support och stöd hela vägen plus en upplevelse att njuta av!

tisdag 27 maj 2014

30-20-10 - tjohoo!

Det är så fantastiskt lyxigt när nån annan instruerar :-) På kvällens pass med B.A.B.Y. Runners Team var min enda uppgift att hålla i 10 minuters löpskolning. Resterande 65 minuter kunde jag njuta av att fokusera på min egen träning - underbart!

Ida hade styrt upp dagens pass där vi hann med det mesta. Uppvärmning med lite rotations- och balansövningar. Löpskolning. Spänstträning - alltså det är inte klokt så flåsig man blir av att syssla med jämfotahopp och utfallshopp! Sedan snabba sprinter i stafettform för att få igång kroppen för intervallerna.

Kvällens upplägg var 30-20-10-intervaller - nästan som fartlek, fast lite mer organiserat. Det innebär 30 sek jogg, 20 sek snabb löpning (tänk att det är ungefär din milfart eller lite snabbare) och 10 sek sprint. Det ska vara tydlig skillnad på tempot - ingen mellanmjölk ;-) Upprepa 5 gånger på raken, det är alltså 30 sek jogg som är din "aktiva vila" efter sprinten. Vila 2 minuter och kör sedan 5 varv till. Och kanske en gång till - fast i dag nöjde vi oss med två gånger. Det var jättekul att få springa fort - det finns nåt barnsligt härligt i att bara mosa på allt vad man orkar i tio sekunder!

Med intervallerna avklarade var det bara "myset" kvar. Styrkeövningar i tabataform. En omgång med växelvis utfall och knäböj, en omgång med sidoplankor, en omgång med växelvis armhävningar och mountainclimbers. Efter det passade det fint med nedvarvning och skön stretch och så kunde man lägga ytterligare ett sånt där idealiskt träningspass till handlingarna. Såna man aldrig är tillräckligt disciplinerad att köra när man tränar själv, men i grupp går det jättebra.

måndag 26 maj 2014

Making things happen

JAG får saker att hända. Min drivkraft gör skillnad. Men bara om jag tar ansvar, tar kommandot, är "kapten på min båt" som Cilla brukar skriva.

I dag behövdes den där drivkraften. Måndag efter en långhelg - och bokslutsvecka. Bara att bestämma sig, bita i, få det gjort. Motivationen är att kunna vara ledig (eller nästan ledig) på fredag och således få ytterligare en långhelg. För att det ska lyckas måste jag vara stenhårt disciplinerad OCH kräva av mina diverse dataleverantörer att de också levererar. Jaga in informationen, ställa fråga på fråga tills jag är helt säker på att vi är på rätt väg, och sedan producera. Avsluta en fil i taget och bocka av på checklistan för att veta att jag har producerat allt det som behövs.

Efter jobbet var jag hos naprapat-Jimmy en sväng för att kolla upp att allt är som det ska och trimma in maskinen lite inför Tjejmarathon. Vi pratade motivation och eget engagemang i välmående - eftersom Jimmy hade ställt frågan till en kund: Är du intresserad av att jobba själv för att bli av med smärtorna, eller vill du bara att jag ska behandla symptomen? Kunden var inte intresserad av att göra något själv, hen ville bara ha behandling. Visst, det drar in pengar i naprapatens kassa, men det är egentligen inte så roligt att jobba med. För mig är det viktigt att göra som Jimmy säger, eftersom jag vet att det funkar. Han frågar också alltid vad jag har gjort åt smärta/låsning/problem, berömmer ibland och ger mig andra förslag ibland. Typiskt bra! Jimmy ger riktlinjerna och löser det akuta, jag gör underhållsjobbet och skapar långsiktig förändring. Teamwork :-)

Sist men inte minst har jag haft nöjet att vara drivkraft åt NMT-gänget i dag. Få dem att bryta sina egna gränser, göra lite mer än de hade gjort om de hade varit själva eller göra nån annan övning än de brukar göra. Vi har tränat baksida i dag, burit på varandra, sprungit varv runt sjön och jobbat bålstabilitet. Bland annat. Jag fick beröm för "ett roligt pass" och det är jag glad för. NMT ska vara rolig träning!

I morgon ska jag fortsätta få saker att hända. I huvudet, i kroppen, i datorn, i verkliga livet. Och du?


söndag 25 maj 2014

Efter en mil blev det magiskt...

Vissa dagar blir logistiken lite messy. Egentligen skulle jag springa 3 mil i dag men det matchade j-vligt dåligt med att hinna lämna nycklar till flyttstädarna kl 10 och vara på morsdagsfika duschad och prydlig kl 15. Det kändes sådär. Särskilt när jag skulle hinna med att få ett mindre psykbryt över att stå face to face med min egen otillräcklighet och alla gamla drömmar som gick i kras i ett tomt hus... Det var helt ärligt rätt jobbigt. Jag trodde att jag var klar med det där men eftersom försäljningen har dragit ut på tiden så har ju hela processen dragits ut ganska ordentligt och det blir väl som ett plåster - ett rejält ryck är bättre än att hålla på och småpilla.

Anyway, vi drog ut till Bokskogen för att springa var för sig. Med en redan kaosig hjärna ville jag inte försätta mig själv i situationen att kämpa för att hänga med i Joakims tempo och känna mig otillräcklig och dålig som sinkar honom och sabbar hans träning. Hjärnspöken mest, jag vet, men börjar jag väl tycka att jag är usel på att springa så går andningen åt pipsvängen och sen är det rätt kört. I dag ville jag inte ha nån inre kamp utan bara ta det i eget tempo.

Alltså - lugn jogg på 10 km-slingan. I det tempo som funkade. Och med gåpauser när det kändes behövligt. Fast med fokus på att alltid springa upp för backarna och vila på toppen om det behövdes - i stället för att gå i backarna. Det var inte superlätt att springa i dag, benen var lite stumma efter torsdagens extrema utmaning och det pågick rätt mycket i skallen.

När jag var längst ute på milslingan, vid Skabersjö, upptäckte jag att där fanns en skyltad 3 km-slinga (det är alltså den yttersta loopen på milslingan) och bestämde mig för att ta ett extravarv där eftersom det är betydligt tyngre att passera "mål" och springa ett extravarv på trean. Och nånstans därute på extravarvet började det gå allt lättare. Jag slutade vara "i huvudet" och landade "i hjärtat" i stället. Kroppen sprang av sig själv. Steget blev bättre, andningen funkade, pulsen lugnade sig, jag hittade drivet uppför och återhämtningen utför. Det där lugnet i huvudet infann sig och efter en mil blev det magiskt. Magiskt som i "jag hade kunnat springa hur långt som helst". En känsla jag har letat efter i veckor och bara hittat korta stunder. Tron på att jag fixar det här, att 5 mil är helt okej. En utmaning, men hanterbart - inte oöverstigligt.

Nu tänker jag bryta mot alla "vanliga" regler och springa ett sista långpass på torsdag. Egentligen ska det vara 2 veckor innan maraton men nu blir det 10 dagar i stället. För att ha tryggheten i att ha sprungit det och ha tagit god tid på mig - så att det inte sliter för mycket, då känns det helt okej att lägga det några dagar närmare loppet. I övrigt blir det laddning med några kortare intervallpass och lite "myslöpning" i lagom doser. Plus yoga/rörlighet förstås och kanske lite kul på gymmet.

Waiting for the magic to happen again :-)

lördag 24 maj 2014

Projekt: Supermat

I går kickade vi igång projektet Supermat!

I februari var John Opsahl på besök på 4good-eventet och pratade om supermat. Företaget Supernature sökte "testpiloter" som ville prova supermat i ett halvår och berätta om upplevelsen. Jag skrev upp mig på intresselistan. Nån vecka senare fick jag en enkät via e-mail som jag svarade på och sen glömde jag allt om projektet. Tills för några veckor sedan då det damp in ett mail som önskade mig välkommen till testpanelen!

Jätteroligt. Särskilt eftersom jag tvekade att skriva upp mig med den vanliga tanken "nä, inte har väl jag nåt att bidra med...." men gjorde det ändå. Och givetvis eftersom jag är nyfiken och vill lära mig mera om supermat. Spirulina, gojibär, kokosolja och ingefära är frekventa gäster i min dagliga kost men det finns mer att upptäcka. Och det började jag nosa på i går.

John berättade engagerat om supermatens historia och sina egna upplevelser, och om de produkter vi fick med oss. Vi fick själva berätta om vår egen fysiska och mentala status och om vad vi tidigare hade för erfarenheter av supermat. Här på bilden ser ni en del av det "paketet" jag fick med mig hem. Boken innehåller väldigt mycket matnyttigheter och inte minst referenser till en massa spännande studier om matvarorna - kul att få med sig lite vetenskap också.

Min uppgift de kommande 6 månaderna är helt enkelt att varje dag dricka en shake som innehåller 5 olika "superpulver" och ta tre olika tabletter. Varje dag. Efter 2-3 veckor kan jag dubbla dosen superpulver och dricka två shakes om dagen. That's all. Jag behöver inte förändra något annat i min livsstil men jag ska känna efter hur jag mår och om jag kanske vill förändra något.

Det här ska bli en otroligt spännande resa. Jag är ganska övertygad om att min kvällsdrink på spirulina och ingefära höll mig frisk och förskonad från förkylningar hela vintern och när jag nu lägger till lite fler produkter av samma typ borde det ge en ytterligare boost. Det där med detox och dieter och fasta ger jag inte mycket för men en shake om dagen i tillägg till min vanliga kost klarar jag absolut av. Vi som är testpiloter får en egen facebookgrupp att diskutera i och så ska vi såklart blogga och videoblogga om upplevelsen. Det här ska bli ett fantastiskt kul projekt helt enkelt!

fredag 23 maj 2014

Hajar, rockor, eremitkräftor och annat kul!

Med förra årets succé i åtanke hade jag valt att ta ledigt i dag. Jag kommer så väl ihåg fredagen efter St Hans Extreme - när man knappt hade sovit på natten och var relativt zombie-aktig hela dagen :-D

Nu blev det faktiskt aldrig så hemskt den här gången utan jag sov hyfsat i natt ändå men vaknade och mådde som dagen efter en helkväll på krogen... Vätskebalansen var möjligen lite på sniskan så jag körde en omgång Resorb Sport vilket hjälpte en hel del. Har druckit som en kamel hela dagen i dag också och det blir knappast nån sen kväll.... men det där går ju över.

Så i dag blev det givetvis vilodag och efter att ha sovit nån timme extra fick jag en lugn morgon hemma. Sen skulle jag iväg till Köpenhamn med den komplicerade logistiken att cykla på Joakims cykel till Joakims jobb för att byta cykelnyckel mot bilnyckel, ta bilen till stan, parkera den på jobbets gratisparkering och promenera till tåget. Enkelt va? På Kastrup blev jag upplockad av familjen och så tog vi en tripp till Den Blå Planeten. Officiellt för min systerdotters skull men jag var rätt nyfiken jag med!

Det var en riktigt rolig utflykt. Akvarierna är superfina, jag har sett lunnefåglar simma under vattnet (de ser ut precis som små pingviner!) och den där tunneln där man promenerar som i själva akvariet är ascool. Särskilt för att det ser ut som om fiskarna glor lika mycket på oss som vi glor på dem. När en stor rocka kommer seglande precis intill glaset över ens huvud känns det rätt spännande :-)

Kvällen har jag spenderat med kick-off på ett projekt som kommer pågå de kommande sex månaderna. Mer om det projektet i morgon!

torsdag 22 maj 2014

Race report St Hans Extreme 2014

Puh. Alltså St Hans Extreme är baske mig ett av de jobbigaste loppen jag vet. Det är knappt vilsamt nånstans utan antingen går det uppför eller utför! I år hade de visserligen tvingats ändra bansträckningen pga markarbeten vilket innebar att vi slapp springa upp för den där långa, hemska backen, men det var lika många höjdmeter ändå och det var rent vidrigt på sina ställen.

Första varvet var som vanligt lite småstökigt. Kamp om placeringar i klungan, lite tajt här och var, lära sig hitta nya vägar. När jag precis var på väg in för varvning ser jag Joakim passera på andra sidan - då har han alltså hunnit upp över högsta toppen och ner igen innan jag ens är klar med första varvet. Knäckande. Funderar där och då på att bryta, strunta i det, men tänker att jag ska väl åtminstone passera toppen en gång till och så får vi se sen.

Andra varvet blir det värsta - precis som förra året. Det är hysteriskt tungt helt enkelt men jag kämpar envist på. Sen, när jag har passerat toppen en tredje gång, är det mentalt bara 1½ varv kvar så då är det bara att fortsätta. En eloge till alla funktionärer som orkar heja och langa vatten och visa vägen och peppa när det blir tungt!

Sista varvet gick nog på ren vilja. Benen är starka men flåset räcker ibland inte till i backarna så jag får gå emellanåt och det är helt okej. Från amfiteatern till mål passerade jag tre personer och la in ett försök till slutspurt i alla fall!

Men puh. Man mår så förbaskat illa efter det här loppet. Jag är svinigt trött men vet inte om jag kommer kunna sova eller om det blir kaos hela natten som efter Österlenmaran :-)

onsdag 21 maj 2014

Tillbaka!

Hemma igen efter två dagars tjänsteresa. Eller - egentligen kom jag hem i går kväll, men bloggandet hade inte högsta prioritet. Viktigare att krama om älskling och pälsklingar, äta lite, landa HEMMA.

Jag är inte superförtjust i att vara på tjänsteresa och särskilt inte konferensvarianten, men det här var bättre än förväntat. Bra mat, bra lokaler och bra output. Hotellet var sådär - mitt rum hade definitivt inte varit rökfritt hela sin livstid om man säger så. Men jag har ändå lyckats kvällsyoga i söndags och morgonyoga måndag och tisdag vilket jag är ganska nöjd med. Och under en lunchpromenad fick jag hela två komplimanger. Dels en kommentar om att jag såg ut att träna ganska mycket, och dels den som jag var ännu mer stolt över - "det ser ut som om du bara låter allting rinna av dig, du verkar helt oberörd av kaoset" - och det VET jag är träningens förtjänst. Det har gett mig ett visst lugn att bli STARK. Att veta att den där lilla kostymnissen som bröstar upp sig kan jag lyfta om jag vill. Eller springa trött :-)

Den vetskapen sänker min stressnivå. Jag hanterar grejer. Prioriterar, eskalerar, gör det jag ska, skriver prio-listor och lämnar jobbet på jobbet. Låter andras stress och panik rinna av, inte beröra mig. Och sen går jag hem och gör andra roliga saker!

I dag var jag bara tvungen att cykla till jobb. Kanonväder och jag har varit inlåst (typ) i två dagar - det gick ju inte att låta bli! Insåg att det förväntade totalkaoset uteblev, att det inte var så jättemånga superpanikmails som det brukar vara och att jag hade lyckats lösa en hel del öppna issues genom att träffa mina kontaktpersoner IRL. Gött.

Kom således iväg från jobb bara en halvtimme senare än tänkt (det är typ rekord efter två dagars frånvaro), cyklade hem i solskenet och tog itu med allt det där praktiska. Packa upp, tvätta, byta lakan, fixa... Joakim skulle hålla NMT-pass men jag hoppade över (St Hans Extreme i morgon) och tog en kort löprunda i mina nya Asics Nimbus. Mängdskor för asfaltträning. De gamla dog egentligen på Österlenmaran men fick på nåder åka med till Playitas och där slängde jag dem i stället för att släpa hem dem. Och så har jag försökt vänja mig vid att springa i tunnare skor och det är för det mesta helt okej, men jag gillar lite mera dämpning när jag springer långt på hårt underlag. Det var väldigt skönt med mjukisdojor! Kroppen känns bra. Lite seg i benen men lite fartökningar kändes tryggt och fint och jag tror på att det går bra i morgon. När vi springer uppför och nerför och uppför och nerför i en mil :-D

söndag 18 maj 2014

Slagen hjälte



Det vackra marmorerade på bilden är insidan av min vänstra överarm. Som hade ganska mycket närkontakt med en viss stålvajer i går - visserligen genom en långärmad tröja men det satte tydligen sina spår ändå :-) Faktiskt kan man följa vajerns spår hela vägen över vänster kroppshalva om man vill fast jag ska bespara er ytterligare detaljer!

Nåväl, blåmärken ger ju med sig och som tur är sitter jag inte och viftar med armarna så mycket till vardags att det är direkt iögonfallande för andra. Som inte riktigt begriper tjusningen i att åla i skogen, göra situps i lera och kasa runt på en stålvajer på fritiden :-)

Trots blåmärken och lite trött kropp gav jag mig ändå på en löprunda. Tanken var egentligen att klara minst 2 mil, men en blick på klockan och insikten att jag hade ett plan att hinna med gjorde det lite stressigt. Vi åkte mot Bokskogen för att springa minst ett varv på tian och sen se vad vi hann med.
Det var riktigt jävla apjobbigt i dag - jag hade verkligen o-flyt i löpningen och pulsen bara skenade så jag fick mjölksyra av absolut ingenting. Inte fick jag nån vidare återhämtning i nerförsbackarna heller utan jag bara flåsade och flämtade. Jag kämpade på 8 km innan jag släppte iväg Joakim för att försöka springa i eget tempo - göra klart tian och sen ta en runda på trean var min plan medan Joakim skulle hinna ett varv på sjuan. Det blev bättre när jag bara sprang i eget tempo och inte försökte haka på Joakim men skönt blev det aldrig. Helt okej - kanske dålig nattsömn, lite stress över resan och de senaste två dagarnas träning har gjort sitt till.

Nu sitter jag på ett hotellrum i Tyskland och ska strax bege mig ut och jaga lite mat. Eller se vad hotellrestaurangen erbjuder. Två dagars konferens på huvudkontoret väntar och som vanligt börjar vi så tidigt i morgon att första morgonflyget inte anländer tillräckligt tidigt. Sen är det mitt eget val att ta eftermiddagsflyget i stället för kvällsflyget. Det suger att komma ner precis vid läggdags - åka taxi i mörker till hotellrum där man ska försöka somna direkt för att det blir en lång dag i morgon. Hellre då åka tidigare, hinna "landa" mentalt, äta gott och somna i lugn och ro. Två vilodagar väntar (fast jag ska satsa på att yoga med Yogobe för att ta hand om kroppen lite), sen får vi se vad jag gör med onsdagsträningen eftersom det är dags för St Hans Extreme på torsdag. Årets spyfys blir det ju oavsett men det vore skönt att ha fräscha ben!

lördag 17 maj 2014

NMT: Specialpass hinderbana

I dag har vi haft specialpass på hinderbana. Inte den vanliga femkampsbanan utan en annan modell som ser mer ut som de hinder man möter på t ex Toughest och Tough Viking. Jag har gått balansgång på en vajer över ett dike. Jag har klättrat upp på ett 6 m nät men var för feg för att klättra över toppen så jag klättrade ner på samma sida igen. Jag har klarat av en gigantisk trappa som var 5 m hög med höga höga steg utan att dö. Jag har krupit och klättrat och skuttat och gått armgång. Och gjort "cat crawl" över en vajer 2 m upp i luften vilket var nåt av det läskigaste och roligaste jag gjort - för jag kunde!

Cat crawl är ett hinder där man klättrar upp för en lätt lutad stege, lägger sig på knä på en plattform och sedan hasar på mage ut på vajern. Hakar fast ena foten över vajern, låter andra benet hänga för att hålla balansen och så drar man sig fram helt enkelt. Min vänstra överarm har vackra märken från vajern - men det var skitkul.

Vi fick en noggrann teknikgenomgång och fick testa samtliga hinder med instruktion innan vi släpptes loss två och två för att köra hela banan i följd. Det var tufft - men kul! Och banan ligger utanför skyddsobjekt så vi kan åka dit och träna själva i sommar. Perfekt laddning inför Tough Viking, säger jag!

fredag 16 maj 2014

Fredagsmys med Tuffe-Uffe!

Ett pass i "buren" med Ulf fick avsluta veckan. Efter två dagar där jag bara har instruerat och inte hunnit träna själv var det fantastiskt lyxigt att kunna fokusera på sig själv och veta att nån annan håller koll på allting!

Ulf körde sitt vanliga upplägg med 5 zoner: Liten skivstång, stor skivstång, däcket, mixzonen, bur-zonen. I dag valde jag att börja med bur-zonen för att vara så pigg som möjligt där. Och så hade jag tagit med mig magnesiumburken som jag placerade ut i bur-zonen och meddelade att alla fick lov att använda av om de ville. Allt annat hade ju varit typiskt antisocialt. Sen pep jag själv iväg till burken och laddade med mera magnesium innan stora skivstången också för att slippa handskarna. Det var bra det!

Man kan säga vad man vill om vila men det FUNKAR faktiskt. I dag var jag Hulken ungefär. Första varvet kämpade jag själv i monkeybaren och klarade halva sträckan med visst besvär men det gick! Andra varvet fick jag hjälp av Ulf så då klarade jag hela. Skitnöjd är jag! Chins gick också bra i dag, jag ÄGDE på däck-burpees & co. och lilla skivstången gick också galant. Jag envisades med att köra högreps frivändningar med 30 kg skivstång - för det GÅR. Det är svintungt och jag får låta och grymta lite men det går. Drag till hakan gillar inte min vänsteraxel så jag tar en lättare kettlebell i stället för skivstången men annars är det bara att kötta och ÄLSKA att jag kan köra högreps med vikter som var nära mitt max för bara nåt år sen.

Vi körde två varv i buren, plockade undan och gick in i stora salen. Där blev det först 2 min sprint med kompis (korta sprinter men hela tiden), sedan 30 sek explosiva armhävningar på bosu följt av 30 sek reverse burpee. Löpning där kamraten håller runt höfterna, två varv. Skottkärran, ett varv. 2 x 30 sek sidoplanka och sen äntligen stretch!

Det var nån som sa under passet att "det är så gött när det är gjort" men jag tänkte att nej min vän, det här är gött medan vi gör det! Visst, det var kräkkänsla ibland, men det var roligt, härligt, underbart att träna i dag. Fler såna pass, ja tack!

I morgon händer det helt andra roligheter. Den som väntar får se :-)

torsdag 15 maj 2014

..När det blir så där jättebra i alla fall...

Vissa dagar bara är så, har ni märkt det? Sådär så att man tänker att det här blir nog rätt så medel, eller kanske ganska jobbigt - och så blir de jättebra i alla fall.

I morse kunde jag ha sovit länge, men jag gick upp i stället. Gick upp för att äta frukost med Joakim och sedan kunna sätta mig med datorn och börja jobba klockan 7 i stället för klockan 8. Och det där med att hantera en kurs via nät och telefon hemma i en skön fåtölj i stället för på kontoret var ju faktiskt ganska oslagbart. Precis som att ha en katt i knät när man formulerar informationsmaterial och att bara kunna kika i kylskåpet när mellanmålsbehovet slog till!

Leveransen som var anledningen till att jag var hemma skulle komma mellan 13 och 15. Det är så att om man skyndar sig hem från jobbet så att man är hemma 13.02 har chauffören redan varit där. Men om man redan är hemma så kommer han 14.58... Fullt så hemskt blev det inte men 14.30 blev klockan i alla fall. Min plan var att vänta in leveransen för att sen sticka iväg och handla och eventuellt hinna springa en runda om det fanns tid. Det fanns inte tid för det. Särskilt eftersom jag hade missat det där med att äta riktig lunch för att det inte fanns nåt hemma jag var sugen på och således intog lunchen nånstans runt kl 16 när jag hade handlat. Ahem. Nä, inte så smart!

I stället hann jag äta i lugn och ro och läsa lite bok innan det var dags att byta om och sticka iväg till Lund för att hålla NMT-pass. Fjärde kvällen på raken som instruktör och man kan väl säga att rösten börjar vara lite sliten nu. Ideerna kryllar dock fortfarande friskt i hjärnan och jag är nöjd med även kvällens pass. Jag hade släpat med mig Medicinbollen Märta och Kettlebellen Konstantin i dag och även ett hopprep för omväxlingens skull. Vi gjorde diverse cirkelövningar med dessa redskap och kroppsvikten och jag tror deltagarna var nöjda. Däremot är det lite mera jobbigt att kånka på 10 + 8 kg när man bara är 5 stycken som turas om, det hade absolut varit lite lättare med flera deltagare!

Sen, när jag satt i bilen hem, var det kvällssol och rapsåkrarna lyste knallgula i allt det gröna. Ett otroligt vackert avslut på dagen - som faktiskt blev jättebra!

onsdag 14 maj 2014

Vardagens små livräddare

Den här veckan går det undan. Jag har precis gjort min tredje kväll som instruktör - i morgon är det på't igen. Jag ska hinna jobba också och träna själv och umgås nåt lite med Joakim och mina katter och det är helt klart en bonus om jag hinner äta och sova lite också. För att det ska funka finns det ett antal "livräddare" som hjälper mig att få vardagen att hänga ihop. Smarta strategier och prylar som gör att vissa saker tar kortare tid. Kanske kan du ha nytta av dem.

1) Preppa dagen innan!
Förberedd frukostgröt, framplockade kläder, packade väskor, förberedda mellanmål i kylen. Det tar 5-10 minuter på kvällen men har tredubbelt värde på morgonen när åtminstone jag är betydligt mera korkad.

2) Träningsväskan är förberedd
I min träningsväska finns det mesta jag behöver för träningspasset. Om jag slänger ner en uppsättning kläder, en handduk och ett par rena trosor är jag redo för träning inkl. dusch och fix efter. Det tar max 2 minuter. Jag behöver aldrig leta efter träningskort, hänglås, skor.... allt bor i väskan. Smidigt!

3) Mellanmål på jobbet
Lite varierande kvalitet här. Ibland är jag jättekompetent och fyller kylen med smoothies, pålägg etc och ibland så kör jag på standardsortimentet: Nötmixer, bra bars och en kaka mörk choklad ligger alltid i skrivbordslådan. ALLTID. Bra livräddare.

4) Bra restaurang på jobbet.
Jag vet. Jag borde vara sådär superpräktig och fixa vettiga matlådor med optimal näringsfördelning etc men nä, jag orkar inte, jag tycker inte det är roligt. Vi har en bra restaurang på jobbet. Jag får schysst käk för ett vettigt pris (viss subventionering från arbetsgivaren) och dessutom en massa rätter jag inte brukar laga hemma. Ytterligare en lifesaver.

5) Tre ultimata skönhetsprodukter som spar tid
Kanebo 38-graders mascara. Sitter som berget hela dagen, gnuggas sen bara av i duschen utan ytterligare pill och fix. Perfekt.
Ansiktsrengöringsolja. Gnugga i ansiktet medan duschen blir varm, skölj av i duschen (medan du gnuggar lite på ögonfranserna så mascaran ryker). Smink och svett, begone - utan uttorkning.
Duschkrämer med olja. Just nu Lush The Olive Branch. Tvättar rent och återfuktar lite så jag slipper kladda med lotion och grejer efter varenda dusch. Och face it, det blir många den här veckan!

6) Färdig mat i frysen. Färdiga matkassar. Förberett.
Några burkar med t ex köttfärssås, nån gryta eller annat som går kvickt att värma. Bra bröd (jag gillar Fazers rågkusar t ex) blir helt okej mat tillsammans med ett kokt ägg, lite pålägg, en skalad morot. Färdigkokta ägg i kylen - koka några extra, de går oftast åt. På mackan eller i tonfiskröran eller bara rakt av som mellanmål. Ägg är bra grejer.

Och så det allra viktigaste mitt i all effektivitet: KRAMAS! Mycket och ofta. Det blir bättre så!

I dag har jag cyklat till jobbet, jobbat, cyklat hem. Gjort praktiska saker vid datorn (betala räkningar, svara på mail, organisera inbox). Planerat och hållit NMT-pass med tema backintervaller. Roligt, svettigt - för alla involverade. I morgon jobbar jag hemifrån vilket också kan vara en räddare i nöden såna här veckor!

Vill ni se hur kul vi har på tisdagar?




I går tränade vi med B.A.BY. Runners Team Malmö som alltid på tisdagar. Ida, min ena wingman, både planerade passet och filmade alla passets delar. Hon har dessutom klippt ihop en fantastisk liten film som fångar löpglädje, lerstänk och lycka. Enjoy!


tisdag 13 maj 2014

B.A.B.Y. Runners Team - lerigast vinner?

I kväll hade vi förlagt passet till Pildammsparken eftersom Bulltofta var invaderat av Blodomloppet. Nyttigt med lite miljöombyte, kanske? För min del innebar det dryga 10 km extra på cykel i dag eftersom jag har Bulltofta precis runt hörnet - men det är ändå hanterbart.

I kväll ansvarade Ida för passet och jag bidrog med löpskolningen och stretchen. Det var ett riktigt bra och varierat pass.

Vi inledde med lite uppvärmningsövningar och småjogg med Ida innan jag tog vid. Vi pratade om rörelsekedjor, om vikten av att aktivera baksidan och körde några uppvärmningsövningar till innan löpskolningen. I dag prioriterade jag de bitarna jag själv kände att jag behövde inför passet - stretch av höftböjare med rotation, "draken" (för aktivering av baksidan) och stående stjärnan för att väcka core och utsida höft. Sedan löpskolning med låg skip, höga knän, hälkickar, kombo högt knä + hälkick (alla hatar den koordinationsövningen men den är SÅ nyttig!), Ravellisteg och månsteg. Och så en omgång korta sprinter för att få fart på fötterna.

Sedan tog Ida över och la upp en liten cirkel med fokus på "snabba fötter". Låg skipping fram och tillbaka i ett mönster mellan koner, snabba steg fram och tillbaka över rep, jämfotahopp i sidled över rep och långa steg i repstege. Vi körde tre varv och det var jätteroligt!

Efter den cirken var det dags för stegringslopp och det var nu det blev lerigt. För vi körde på en fin grusraka med - några rejäla ler- och vattenpölar. Springer man med fullt ös så blir man lerig - och ju mer lerig man är på baksidorna, desto bättre, för det är ett kvitto på att man använder baksidorna när man springer :-) Dagens intervallupplägg var supertusingar - fast lite kortare för löpsträckan vi hade till förfogande var ca 70 m lång. En vända, 30 sek vila, 2 vändor, 30 sek vila, 3 vändor, 30 sek vila, 4 vändor, 1 min vila och på't igen. Inför sista intervallrundan fick vi 2 min vila och sen blev det fullt ös på de sista fyra intervallerna.

Som en liten bonusöverraskning fick vi springa 3 varv i trappan också innan stretchen. Och sen cyklade jag hem, glad, nöjd och lerig! 

I dag har jag avverkat ca 35 km cykling, 75 min träning på gymmet och 75 min löpträningspass. Fyller på förråden med spaghetti med köttfärssås och en bit kaka innan läggdags :-)

måndag 12 maj 2014

Måndag-morgon-mil!

Jag vet. Morgonspringa en mil på en måndagmorgon - totalt dålig stil och ännu sämre att berätta om det för alla får dåligt samvete. Men den här veckan är det så att jag har en hel del instruktörsåtaganden plus ett något mysko jobbschema och om jag ska få till nån vettig egenträning så ska den klämmas in i schemat och skötas med noggrannhet. Börjar 10 i dag = morgonspring.

Alltså - löparkläder på, frukost, och iväg efter att Joakim hade gett sig av. Trögt till en början, grått ute, småregn. Jag drog handsken över klockan för att inte "slentriankika" på tid, distans, puls, tempo, utan bara springa på känsla.

Förbi en fortfarande morgontyst skola och utåt mot Kvarnby innan jag vek av genom Gyllins Trädgård för att trampa på mjuka stigar och lyssna på fågelkonsert. Vidare förbi nybygget och över Toftanäs, längs villagatorna till den långa slakmotan på cykelvägen upp mot Bulltofta. Det är tungt, men jag vet att det släpper. Högersväng så att jag springer femman "baklänges", rulla på nerför på grusstigen bredvid kossabacken och här nånstans blir jag varse att det lättar. Klockan piper för varje kilometer men jag slutar räkna, jag bara springer i lugnt tempo. När jag kommer genom skogen och passerar sjön bryter solen genom molnen, träden speglar sig i vattnet och allt är så underbart vackert att jag är väldigt lycklig över att jag gav mig ut!

Spåret passerar parkeringen. Det skramlar av seldon och luktar häst. De fyra vackra nordsvenskar som är arbetskraft på Bulltofta har precis lastats ur och förbereds för dagens arbete. Fint! Jag passerar motionsgården, kollar distansen på klockan och planerar hur resten av turen ska läggas för att komma upp i milen. Passerar en annan löpare vars steg är jobbigt att lyssna på - han bromsar liksom i varje steg - och ökar takten lite för att slippa höra hur steget ekar i skogen. När jag viker av hemåt noterar jag att Skåneleden tar en annan väg än den jag brukar ta men eftersom jag vet att den passerar förbi hemma följer jag den och kommer in på en jättefin stig kantad med doftande hägg och syren i stället för att springa på trottoaren. Bonus!

Jag hade ingen musik i dag och det gör att jag upplever löpningen på ett annat sätt. I dag var det väldigt njutbart. Nu är det dags att duscha och sticka till jobbet illa kvickt!

söndag 11 maj 2014

Vi bygger en smoothie!

Dagens träning har mest bestått i att kånka möbler och kasta grejer i containers. Och så lite heminredningspyssel. Det blev bitvis skitbra och bitvis har jag lite kvar att fixa men det är inte särskilt kul att blogga om för en äkta anti-heminredare :-)

Däremot har jag byggt lite mellanmålssmoothies och det var betydligt roligare. Here goes: Vegansmoothie med hallon!
Annie frågade för ett tag sen i sin blogg om smoothies utan mjölk. Alltså varken mjölk, kvarg, yoghurt eller sånt som ser ut som mjölk (havremjölk, mandelmjölk etc göre sig icke besvär). Jag använder oftast kvarg i mina smoothies eftersom jag inte är superförtjust i banan och man behöver ha nåt som gör smoothien lite krämig, annars blir den mest bara "isig". Men i dag bestämde jag mig för en annan modell som ni ser här ovan.

Jag hade två bananer som ärligt talat hade sett sina bästa dagar och en halv avocado som blev över efter middagen. Hallon - ja, jag vet att det är nästan kriminellt att köra frysta hallon direkt i smoothien i stället för att koka dem, men jag pallar inte att hålla på och koka och frysa in i isbitsformar. Du gör som du vill, jag tar risken för min egen del. En näve havregryn (säg inget till Annie men havremjölk = havregryn mixade med vatten så en näve havregryn i smoothien blir typ samma sak som en skvätt havremjölk) för fibrer, protein och bra konsistens. På toppen lite akaciahonung och vaniljpulver. Vätska då? Ja, mjölken gick ju bort i det här fallet, äppeljuice hade funkat men eftersom jag hade äpple/päron/hallonjuice hemma så var det ännu bättre i en hallonsmoothie. Mixa, kolla konsistensen, mixa lite till - klart!

En knallrosa helvegansk och väldigt god smoothie. Massor med vitaminer och mineraler och hyfsad mättnadskänsla tack vare banan, avocado och havregryn. Förpackad i två termosmuggar i kylen - två mellanmål och en liten skvätt som jag kunde dra i mig som efterrätt. Perfekt start på en intensiv vecka!

lördag 10 maj 2014

NMT: Veckans intervallpass - check!

Dagens NMT-pass innebar helt praktiskt att veckans intervallpass också blev avbockad. Typiskt bra :-)

Det var Joakim som höll i passet och det passade mig alldeles utmärkt. Det regnade i princip hela natten men blev soligt och fint under träningen så vi fick skala av oss lite kläder på vägen - fantastiskt! Som uppvärmning körde vi en del löpskolningsövningar på grusplan och så parövningar där vi sprang från mitten och ut, tillbaka in till mitten för att göra en övning tillsammans och springa igen. Vi körde armhävningar, upphopp och knäböj på det viset. Sen ställde vi upp och begav oss ut i backarna.

Nere vid bäcken körde vi ytterligare lite parövningar och ett gäng burpees (straff för de som kom sent, men kollektiv bestraffning såklart) innan vi jägarmarscherade oss en bit bort på asfaltsvägen för att köra intervaller. 30-60-90 stod på schemat, 5 repetitioner. Det är alltid en favorit att köra intervaller i grupp men i dag var det alldeles särskilt bra. Jag hade nämligen helt grymt tryck i benen och spänst i steget så jag kände verkligen att jag kunde ta ut mig ordentligt på intervallerna och mjölksyran sista 10 sekunderna på 60 och 90 var inte nådig. Helt underbart! Inte blev det sämre av att solen kikade fram när vi låg där och mosade på och peppade varandra heller :-)

När vi var klara med intervallerna fick vi vila och dricka vatten innan det var uppställningsdags igen. Gång framåt med avstånd på båda håll i kolonnen = jägarmarsch med slalom. Helt okej att röra på benen lite i korta intervaller! Sedan samlades vi på gräsplan där det låg en rejäl jordhög. Nu var det tävlingsdags! Vi var två lag som skulle starta från var sin ände av jordhögen och ta oss upp till mitten och nudda en kon som Joakim hade placerat. Kruxet var att vi skulle hålla varandra på axlarna och inte släppa. Sådär lagom enkelt när man ska uppför en brant och väldigt mjuk sluttning :-) Fast mitt helt grymma lag vann med 3-0 :-D

Som sista övning fick vi köra "flimmerhåren". Ni vet, den där man ligger på rygg med huvuden nära varann och växelvis på varsitt håll med armarna upp i luften och transporterar en kamrat i taget över hela raddan. Som flimmerhåren i luftvägarna som transporterar allt möjligt annat. Det är en rätt kul övning men nu var vi extremt leriga så man fick sig en dusch av jord och lera varje gång vi skickade över en kamrat!

Efter det började nån hojta om "bäcken, bäcken" så vi fick ner och vada i bäcken en bit och krypa under bron och sen stå i plankan ett tag. Inte mig emot att vada i bäcken, skorna blev betydligt renare av det även om det blev lite klafsigt! Sen joggade vi hemåt med lite förvirring, vi lyckades tydligen ta oss ut på ett ställe där vi aldrig varit förr. Sånt händer - vi hittade tillbaka i tid, stretchade och körde 25 upphopp.

Jag är alldeles orimligt nöjd med min egen insats i dag och tänker inte göra så mycket mer nytta faktiskt. Jag tror kroppen mådde bra av att få lite "service" hos naprapat-Jimmy och massagen i onsdags var välbehövlig, allting funkar liksom mycket bättre nu. Njutbart!

fredag 9 maj 2014

Fredagsfys: Monkeybars FTW!

Efter cykeltur till och från jobb var det dags för fredagsfys i buren med Ulf. Som det blir ganska ofta på fredagar för det är ett kul pass helt enkelt! Tuffe-Uffe hade inte ändrat på sitt upplägg med fem zoner men det var två saker som var olika i dag: Jag hade en Joakim att träna med och Joakim hade med sig magnesium. Det gjorde skillnad!

Vi värmde upp först med löpning och lite parövningar innan vi gick loss på dagens cirkel. Vi började med lilla skivstångszonen innan vi gick på de stora stängerna där jag envisades med att frivända 30 kg men däremot köra drag till hakan med 12 kg kettlebell för mina axlar gillar inte tunga drag till hakan. Däcket som tredje zon - däckburpees och armhävningar med fötterna på däcket ÄR kul, helt enkelt. Sedan den mixade zonen med hantlar, bosu och planka och sist, som grädde på moset, burzonen. Magnesium på, chins med gummiband. Sedan pistols för att vila armarna. Magnesium på, monkeybars. 5 steg klarar jag själv nu, sen tar jag gärna hjälp - och kom hela vägen igen i dag. Mer magnesium och toes to bar. Som faktist GÅR när man har grepp men inte när man hänger i hala handskar!

Det var första varvet så vi fick lite vätskepaus innan vi gick på varv 2. Här missade Ulf att hjälpa mig i monkeybarsen så jag tog mig bara fram till där det går uppåt. Men man ska inte ge sig så jag bytte toes to bar mot monkeybars med assist. Jag VILL!

Som avslut drog Ulf med oss in i stora salen för lite intervallfys. Parintervaller (sprint) i 90 sek. Vars 15 fällknivar och 15 armhävningar. Sidoplanka med benlyft, 15/15 sek. Och så parintervaller i 30 sekunder som avslut. Puh! Sen fick vi stretcha. Det var ett riktigt bra fredagsfyspass det! I morgon blir det NMT :-)

torsdag 8 maj 2014

4goodkväll - Pay It Forward

Temat för 4good-kvällen var Pay It Forward - att göra gott. Jag var inbjuden som gäst av 4good och fick ta med mig en gäst så jag langade ut en förfrågan på facebook och Sara nappade. Jag hade dessutom redan köpt biljett själv men den valde jag att ge bort i enlighet med kvällens tema så Nellie hängde också på. Och Tina och ett gäng av hennes kompisar hängde också med.

Först ut på scen var Martha Ehlin. Martha, som har skapat MOD och jobbar med att ge oss alla mer kunskap om organdonation som räddar liv. Hon berättade sin historia - om att få en cancerdiagnos, att behöva få 5 organ donerade, och det där samtalet som betydde en frisk framtid. Inte okomplicerat, nä, 4 månader på intensiven och 1½ års sjukhusvistelse. För att sedan delta i World Transplant Games och komma hem med 5 medaljer på 5 grenar. Starkt kämpat, säger jag! Och en väldigt gripande historia. Jag har tagit ställning till organdonation. Har du?

Näste talare var Daniel Mendoza. Han berättade om en barndom och ungdom kantad av våld och misshandel, om att som 22-årig möta en vuxen människa som var den första som frågade om han kunde hjälpa med något - och att sedan skapa Good News Magazine, tidningen med bara goda nyheter. Det var också en tung historia att lyssna på, fast med ett positivt slut. Och vilken stark människa Daniel är som har tagit sig igenom all skit och kommit ut med värdigheten i behåll. Dessutom med en vilja att bidra till en bättre värld. Starkt!

Efter pausen som precis som alltid var ganska högljudd (400 tjejer på Palladium...) var det dags för Aron Andersson. Killen som har cyklat till Paris på handcykel och tagit sig till Kebnekaises topp med kryckor och rullstol. Så jäkla imponerande. Arons föreläsning handlade mycket om att se förbi hinder och att sätta mål. Aldrig sluta kämpa, flytta sina gränser och inte låta någon annan bestämma vad som är möjligt och omöjligt för just DIG. Jag gillade hans input. Det var en föreläsning som förstärkte mycket av det jag själv tror på - och helt ärligt, om han kan klättra i berg med kryckor så kan väl jag springa ett ultramarathon? Arons ord kommer att eka i mitt huvud många gånger om denna vår och sommar. Det var precis vad jag behövde.

Sista kvinna på scen denna kväll var Malin Sävstam. Henne visste jag i princip ingenting om innan föreläsningen men det var ytterligare en stark kvinna. Att mista nästan hela sin familj i tsunamin 2004 och att orka komma tillbaka och dela med sig av sin resa är starkt. Att lysa och inspirera så mycket som Malin gör är helt fantastiskt - och jag önskar av hela mitt hjärta att Malins avslut blir sant: att hennes ljus får möta mitt ljus så att båda lyser starkare.

Trots att tårarna rann flera gånger om denna kväll så kände jag mig stärkt och inspirerad när kvällen var över och det var dags att gå hem. 4good har återigen lyckats inspirera och beröra mig och det är jag tacksam för. Jag ser fram emot höstens evenemang!

I bästa Pay It Forward-ande gick jag rakt på Faktum-försäljaren efter att ha handlat i dag. Hon hade ingen växel så jag köpte två nummer för att kunna ge bort det ena. En liten gärning som förhoppningsvis betydde mycket för en annan kvinna!

Recept på en lyxig onsdag

Massage, styrketräning, gofika och 4good

Ja, det var helt klart receptet på en riktigt bra onsdag! Kontorsmassören var i huset och jag hade påpassligt bokat en förmiddagstid för att få massören att ge min vänsteraxel lite extra kärlek. Man kan säga att det var "tough love" för fy satan vad jag svor men åh så skönt det var efteråt!

Efter avslutad arbetsdag gick jag mot gymmet. Med den lite felaktiga bilden i huvudet att jag hade massor och massor med tid. Fast det har man inte när man kom iväg från jobbet en halvtimme senare än tänkt, då... Anyway, det kom jag inte på förrän efter passet ändå så det spelade ingen större roll för träningen!

Det blev Martins löpstyrkeprogram enligt schemat - men med lite bonus. Jag började med frivändningar och var ganska bestämd på att i dag var det dags för 40 kg. Så jag laddade upp med alla småvikter och drog igång. 35 kg, inga problem. 37½, inga problem. 38½ gick också bra så då slängde jag på två halvkilosvikter till och fixade 39½. Dags att byta halvkilos- och 1,25-kilos mot en 2½-a och ta 40 kg. Nej, inte med stång + 2x10 för det känns fortfarande brutaltungt, men 40 kg gick alltså jättebra. Heja mig! Knäböjen var det inga större konstigheter med, jag höll mig på 75 kg och fokuserade på djup och teknik.

Efter det trodde jag att jag skulle jobba i stora kabelmaskinen men tji fick jag, en tjej snodde den mitt framför nosen på mig. Så då blev det lilla kabelmaskinen i stället (den har lite kortare aktionsradie så Malous latsdrag funkar t ex inte) och fokuserade reverse flyes samt liggande rodd, en gammal favorit. Älsk på känslan av stabilitet och muskelaction mot bänken :-)

Vidare till det lite mer explosiva jobbet. Boxjumps. Det finns väldigt fina boxar på Universitetsholmen som kan vändas på tre håll och bli högre och högre. Yeah! Grymt tryck! Och så utfallshoppen med 2 x 1 kg hantlar. Jag kände att jag behövde lite extra återhämtning mellan seten så jag langade in lite superset för biceps och triceps när jag ändå stod vid kabelmaskinen. Asbra.

Lite stretch och in i duschen där jag fick lite småbråttom för att klockan hade tickat iväg. Nåväl, jag har snabbat mig förr så det gick att bli färdig illa kvickt för att gå iväg mot Satori där vi hade stämt träff. De har afternoon tea-buffé på onsdagar så jag gick loss på surdegsbröd, scones, skorpor och bakverk. Smaskens!

Och sedan var det dags för 4good. Fast det förtjänar ett eget inlägg.

tisdag 6 maj 2014

Jag som löpare?

Suzan utmanade mig att fylla i den här frågelistan som har cirkulerat i några veckor - jag tror att det var Sofia som satte i gång den och nu är det min tur. Håll till godo!

1. Vilken typ av löpare är du? Jag är nog fortfarande en ganska nyfrälst löpare. Och så är jag en sån som gärna vill övertyga alla andra om det fantastiska i löpning!
2. Hur länge har du löpt?
2004 bestämde jag mig för att lära mig springa. Jag kämpade i några månader och sedan sprang jag 6 st 5 km-lopp den sommaren med allt bättre tider och var ganska nöjd med det. Efter det sprang jag 5-6 km typ två gånger i veckan under maj till oktober i några år men utan att tycka att jag var en löpare. Det var först 2011 när jag hade löpningen som redskap för att komma ur min utbrändhet som jag blev en löpare på riktigt. Började lära mig mer om löpning, springa längre, springa intervallpass och sånt.

3. Hur mycket löper du per vecka?Varierar hej vilt. Allt från 1-5 mil per vecka beroende på vilka andra träningspass som är prioriterade och vilka lopp som står på programmet.
4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?
Jag kan mosa på hur länge som helst i 6:15-6:30-fart och älskar att köra långa långsamma pass i lugnt tempo. På kortare distanser (5-10 km) kan 5:00-5:10 vara rätt skönt också.
5. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Pulsklocka. Det är egentligen det enda måstet för mig! Sedan har jag i princip alltid mitt ICE112-armband för säkerhets skull och på långpassen vätskerygga, lite proviant, elastisk linda och telefon.
6. Varför springer du?
För att jag kan. För att jag fortfarande är så sjukt imponerad över att jag KAN och att det går! Och för att det är så enkelt. Bara att dra på sig dojorna och köra liksom.
7. Har du någon gång ljugit för att få springa?
Det har nog hänt, ja ;-)
8. Hur ofta köper du löparskor?
Några gånger om året.
9. Var/hur handlar du din löputrustning?
Både på nätet och i fysiska butiker. Fast just nu har jag köpstopp och köper bara det som är allra mest nödvändigt!
10. Dygnets bästa springtid?
Jag gillar förmiddagsspring. Rejäl frukost som får sjunka undan lite och så ut och köra.
11. Hur ofta tävlar du?
Periodvis jättemycket, periodvis inte så mycket. Förra året betade jag av 12 lopp under året, i år blir det förmodligen något färre så kanske nåt lopp per månad under säsongen ungefär.
12. Vilken är favoritdistansen?
Jag gillar milen bättre än 5 km och jag älskade att springa marathon. Jag ser fram emot att testa längre distanser!
13. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du blir trött?
Jag brukar repetera teknik. Hela kroppen uppifrån och ner. Upp med huvudet, spänn av i axlarna, kolla armpendeln, bålstabilitet, fram med höften, fram med höften, fram med höften (problemområden måste man fokusera extra på!), stegfrekvensen, lutningen, upp med huvudet....
14. Springer du helst i grupp eller ensam?
Både och. Det kan vara jätteskönt att springa långpass ensam men betydligt trevligare i grupp. Intervaller är absolut roligast i grupp!
15. Hur återställer du dig efter ett långpass?Äter och slappar. Är ofta extremt törstig efter långpass så det brukar gå ner en hel del kall vätska och Resorb Sport om jag kommer ihåg. Lite mjuk stretch och arbete med foamroller samt liniment om det behövs nånstans.
16. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Intervaller i grupp, absolut! Och helst korta intervaller eller backintervaller - intervaller på 4 minuter eller längre är typ döden...
17. Vilket lopp drömmer du om att springa?Swiss Alpine!
18. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Jag vill jättegärna springa ett långpass med MarathonMia och hinna ta del av all hennes ultrakunskap. Och så vill jag springa korta intervaller med Abeba Aregawi!
19. Vilka tre till fem löp/träningsbloggare utmanar du att fylla i den här listan?
Väldigt många av de löparbloggar jag läser har nog redan fyllt i listan. Men jag utmanar:
Nellie
Helena
Lisa
Linda

Race report Vårruset 2014

Jag har ett komplicerat förhållande till Vårruset. Jag VILL så gärna tycka om hela grejen men jag har svårt att vara en riktigt ärlig och positiv ambassadör. Egentligen tycker jag att upplägget med "löparfest för tjejer" är helt underbart. Att över 6000 tjejer träffas och springer, har picknick, yogar, dansar och peppar varandra. Men tävlingsmänniskan i mig har i flera år svurit över "det ska vara mysigt så vi har ingen tidtagning "(hur ska man då kunna tävla?) och det tillhörande kaoset i spåret.

För 4 år sedan svor jag att aldrig mera springa Vårruset efter att ha startat i startgrupp 2 (första gruppen heter "springa fort" och det tyckte jag inte att jag gjorde, men "springa" kändes rimligt). På stigarna i Pildammsparken tvingades jag tränga mig förbi stavgångare med ryggsäck som hade startat i första startgruppen. Really...

Men är man instruktör för B.A.B.Y. Runners Team Malmö som har samarbete med Vårruset och ska delta i Stadskampen mot de andra B.A.B.Y.-lagen så får man vackert ställa upp. Numera har också Vårruset skaffat tidtagning för de som vill vilket jag tycker är ett stort plus. Men det är fortfarande ett svårt lopp att göra bra resultat i om man inte har mosat sig fram i första startledet. Det syns på siffrorna från pulsklockan att tempot blev snabbare och snabbare under loppet. Första 2 km är det bara trängsel. Ingen håller till höger utan man får sicksacka sig fram och får tvärstopp ibland. Nånstans efter 3 km släppte det och jag kunde börja springa på i ett jämnare tempo men det räcker aldrig riktigt för att hämta upp det man tappar på första halvan av loppet. I alla fall inte för mig. Så min snabbaste 5 km-tid är fortfarande första halvan av ett millopp ;-)

Det som däremot var kul i går var att springa som en del av ett gäng på riktigt. Ett gäng som träffades innan, peppade gemensamt, fotograferade, klappade om varandra vid mål och åt picknick tillsammans. Det var riktigt roligt. Även att parkera sig direkt framför scenen där Blossom höll igång och att vara med på yogastretch med Yogobe och dansa lite disco med Blossom. Absolut njutbart, positivt och härligt.

En annan positiv grej var att jag kände att allt arbete i gymmet ger resultat. Benen är starka, jag har mer tryck i steget och spänstigare löpsteg och jag blir inte trött i benen. Jag kände mig återhämtad efter bara några minuter (nu sprang jag ju inte som död och helvete heller) och 5-fart kändes otippat behagligt hela vägen. Det är riktigt bra. Men att försöka tävla i Vårruset är nog - helt ärligt - inte riktigt min grej!

söndag 4 maj 2014

May the 4th be with you....

Var bara tvungen att slänga in en liten referens till Star Wars-dagen, ja :-)

Och kraft, det hade jag i morse. När jag strax efter sju laddade upp bilden nedan på fejan och säkert både gav folk dåligt samvete och gjorde dem oroliga!

Men varför ska jag vara på gymmet en söndag morgon klockan sju? Är det egentligen sunt? Tyder inte det på träningsberoende, ortorexi, problem? Och varför känner jag att jag behöver ladda upp det på Facebook?

Vi kan ju ta det i ordning. Det är bra för min kropp att jag avverkar två styrketräningspass med fokus på löpning varje vecka. Det hjälper kroppen att hålla ihop och gör mig till en starkare löpare. Denna vecka hade jag hunnit med ett pass och jag vilade i går. Så jag skulle ändå träna i dag. Och eftersom jag gick och la mig strax efter Gladiatorerna i går kväll vaknade jag ändå strax för sex, för så funkar min mat- och sovklocka. Så ge mig bara en enda anledning att jag inte skulle ta chansen och sticka till gymmet när det är alldeles folktomt och jag kan få njuta av mitt "lekland" i lugn och ro? Det var helt fantastiskt att ha gymmet alldeles för sig själv. Det händer inte så ofta - men jag ger mig själv möjligheten när den finns.

Och varför jag behöver ladda upp det på Facebook? Tja, det är lite av en känga till de som aldrig tränar. Som på allvar tycker att jag är sjuk i huvudet och att det är idiotiskt att ta 100 kg i marklyft och springa marathon. Bra, nu fick de ännu en anledning att skaka på huvudet över min dårskap! Och samtidigt en vinkning till träningsnördarna som själva skriver inlägg om långpass eller annan träning. Det är okej - vi är flera :-)

Passet gick riktigt bra. Jag hade laddat perfekt både mentalt och på matfronten - bra mat i går kväll, pimpad frukostgröt och en dos aminosyror före passet. Flow, kraft, explosivitet. Frivändningar som börjar bli en riktig favorit. Djupa knäböj som jag bara ÄLSKAR att köra i racket på Värnhem för det är så lätt att se att djupet är korrekt. Två övningar för övre rygg enligt Jimmys instruktioner. Boxjumps med lite extra höjd - extremt jobbigt men det går. Och så körde jag utfallshoppen med 1 kg hantel i varje hand vilket var betydligt jobbigare än att köra utan. Mycket värre än jag trodde. I pauserna mellan utfallshoppen körde jag lite discoträning för biceps och triceps bara för att det är kul. Och så lång stretch. Ett äkta lyxpass

Måste bara visa den här bilden på skivstångslastningen som min hjärna tycker är perfekt! Vikter i fallande ordning. Att det täcker över att jag smygökar och smygökar för att närma mig 40 kg i frivändningar är en annan sak....

Kvart över nio var jag hemma och redo för min andra frukost. Perfekt start på dagen. Jag hade funderingar på att springa en sväng nu på eftermiddagen men med tanke på Vårruset i morgon så vilar jag benen och har fixat med lite andra grejer i stället. Till exempel har min älskade guldväska från Stadium nu gått i graven och hela gympackningen är överflyttad till en ny sportbag. Förhoppningsvis blir det lite mindre kaos i väskan nu. Man kan ju alltid hoppas...

Kommande träningsvecka kan bli lite utmanande. Jag har inte hundra koll på jobbschemat och har inte riktigt hunnit planera än, men det löser sig väl. Jag är inbokad på ett pass i buren på fredag i alla fall och så handlar det om att få in två styrkepass i tillägg till det, springa en del (Vårruset, B.A.B.Y.-träning och ett långpass blir det väl) och köra lite rörlighet. Borde inte vara så svårt egentligen.

lördag 3 maj 2014

Kategorin pinsamma misstag

Ett gäng misstag som det garanterat är fler gymråttor än jag som har gjort:
  • Åkt till gymmet utan träningskort
  • Åkt till gymmet med träningskort som har gått ut (båda dessa är sjukt bökiga om det händer på F24S, på andra anläggningar finns det oftast folk man kan prata med)
  • Glömt sport-bh (okej, det är väl knappast nåt som händer killar...)
  • Glömt annat vitalt plagg (jag har gymmat i vintercykeltights en gång, det var varmt!)
  • Glömt rena underkläder (finns en anledning till att det ALLTID campar två par rena trosor i en ficka i gymväskan. Enough said)
  • Glömt handduken. Därför har jag alltid en microfiber-superhandduk i väskan!
  • Missat att sätta locket på shaker eller smoothiemugg. Eller magnesiumburk. Roligt pulver eller smoothie i hela eller delar av väskan. Marvellous...
  • Räknat fel på viktskivor och lyft mer (eller mindre, fast sällan) än tänkt.
  • Dragit skivstång eller kettlebell i smalben, knäskål, höft, nyckelben, näsa.
  • Tappat en vikt på tårna!
  • Tagit i så man fiser ;-)
  • Lämnat begagnad shaker eller smoothiemugg i väskan till dagen efter. Urk!
  • Inte stängt shaker eller vattenflaska ordentligt efter träningen - det blir lite fuktigt. Tur att handdukar har bra uppsugningsförmåga.
  • Glömt vattenflaskan så man får springa på toa upprepade gånger under passet för att dricka. (Man kan ha en sån mjuk vattenflaska som inte tar nån plats i väskan för säkerhets skull)
  • Glömt sminket och susat in på apoteket för att köpa en färgad underlagskräm och en mascara så att man åtminstone inte är helt rödflammig och konstig när man kommer till jobbet direkt från gymmet
  • Blivit desperat över att ha glömt kreatin/BCAA/EAA/PWO och tänkt att då går det ju inte alls - fast man tränade rätt så många gånger utan roliga tillskott innan man upptäckte deras existens.
  • Blivit desperat över att ha glömt proteintillskottet att ta efter passet och vrålhungrig kastat sig in på närmsta fik eller kiosk för att hitta nåt att stoppa i sig för att ens omsorgsfullt byggda muskler inte ska ta stryk av näringsbristen (as if....)
  • Skrattat åt nån annan som har gjort nåt av ovan nämnda misstag och hjälpt personen (jag har lånat ut reservhandduk, vattenflaska, shampoo, delat med mig av mellanmålsbar, gett bort en plastpåse att ha pulverfläckiga kläder i, med mera)

Nån som har fler bra misstag att dela med sig av? Jag erkänner glatt att jag har gjort alla ovan och numera har en hel del "reservprylar" i väskan som jag faktiskt har användning för då och då.

fredag 2 maj 2014

Mitt glamourösa liv ;-)

Väckarklockan ringde 05:56. Gick upp och duschade, borstade tänderna och petade in kontaktlinserna. Kläder på, mata katter, ner och koka gröt och te till frukosten. Frukost, morgontidning, morgonradio, vakna. Smink på, tömma kattlådor (verrry glamorous!), packa ner mellanmål och iväg till jobbet. Noll trafik (klämdag) och inte mycket folk på jobbet - så en lugn dag där jag lyckades bocka av en hel del på att-göra-listan. Fast jag gnällde litegrann när jag bara hade två grejer klar som jag absolut INTE ville göra!

När jag kom hem hade jag egentligen rätt så avancerade planer på vad jag skulle hinna med under eftermiddagen men det blev inte så mycket av. Kände att jag behövde återhämta mig och hitta energi för eftermiddagens pass så det blev bokläsning och ett bra mellanmål i stället.

Mot Friskis vid fyratiden för att köra fredagsbur med Ulf. Sånt som skapar endUlfiner ;-) Det var samma upplägg som förra veckan - 5 zoner med 4 övningar i varje, 30 sek per övning och snabba byten. Däckzonen med burpees, armhävningar och sånt, mixade zonen med bosubollar, hantlar och utfall, burzonen med armgång, chins och pistols, lilla skivstångszonen med overhead squats och frivändningar med press, och stora skivstångszonen med marklyft, frivändningar och rodd.

Det passet är så SJUKT hårt för det är greppstyrka i tre av zonerna. Efter att ha tvingat mig igenom armgång, chins och toes to bar (nja, mest hängande benlyft om vi ska vara helt ärliga) är underarmarna helt skakiga men då är det rakt på de små skivstängerna och sen vidare till stora stänger och tunga lyft. Men jag är skapligt nöjd med att jag kan stå och mata marklyft med 50 kg och frivändningar med 30 kg faktiskt. Och att jag gjorde alla jävla burpees och att jag gjorde lika många armhävningar med fötterna på däcket i varje varv. Jag gick också hela vägen i armgången med Ulf som assist i dag, lite modigare än sist. Det är fortfarande greppstyrkan som failar men jag undrar om inte jag ska testa att köra järnet med magnesium nån dag. Borde liksom bli bättre än med dyngsura handskar kan man tycka...

Genomsvettig och skakig var det duschdags. Välbehövligt! Sen hem för fredagspizza. Jag hade preppat med pizzakit, kort-datum-skinka och riven ost i går så det tog typ 5 minuter att banka ihop pizzan. Och det var otroligt gott med mat! Som vanligt efter fredagsfys alltså.

Sedan hade jag ork att ta tag i det där jag borde ha gjort i eftermiddags: Laga en megaladdning köttfärssås av ett storpack köttfärs och alla grönsaker jag hittade i kylskåpet. Väldigt glamouröst för en fredagkväll. Eftersom den där sambon fortfarande är iväg och fiskar så var jag ensam med grönsakshackandet så jag drog igång ett avsnitt av SVT's nya webserie "Svett och etikett" som sällskap under tiden. Jag <3 den serien. Fantastiskt rolig och samtidigt seriös - se den om du är det minsta träningsintresserad! (och det tror jag att de flesta bloggläsare är). Vissa scener är obetalbara, som t ex spraytanningen i bodybuildingavsnittet. Hysteriskt kul!

Helt ärligt så har jag så vansinnigt mycket träningsvärk att det gör ont i armarna att hacka morötter till köttfärssås. Att jag knappt kan resa mig från en stol utan att stöna och jag går som Zeb Macahan. Det är heeeelt sjukt. Det blir vilodag i morgon - jag hade tänkt NMT'a men det var något ont om instruktörer så jag fick ta ansvar för passet med kort varsel i stället och jag tror det är helt okej för kroppen just nu. Jag vågar faktiskt knappt tänka på hur jag ska röra på mig i morgon. Träna kan jag göra på söndag i stället! Nu ska jag i alla fall slappna av och njuta av fredagkvällen. Med två spinnande katter bredvid mig i soffan är det faktiskt ganska mysigt.....

torsdag 1 maj 2014

Träning som ett Kinderägg :-)

Klockan ringde även i dag fast 1½ timme senare än vanligt. Skööönt att sova, tyckte jag! Joakim skulle upp och packa sig iväg på grabbhelg (fisketur heter det officiellt, men jag undrar om inte största behållningen är öl, grillspett och grabbsnack jag...) så efter tio blev jag gräsänka.

Inget att gråta över, nog klarar jag mig själv några dagar och jag hade dessutom grejer att göra med den här lediga dagen (jobbar tyvärr i morgon men har bokat en semesterdag dagen efter St Hans Extreme i stället, bra va?) så det var bara att fixa sig i ordning. Köra igång en tvätt, packa träningsväskan, skriva inköpslista, äta mellanmål, sticka till Friskis.

SkivstångIntervallFlex. 90 minuter. Träningspassens Kinderägg - tre underbara grejer i ett! Jessica och Lisa, två unga förmågor, höll i passet och det var riktigt njutbart. En uppvärmning som för ett vanligt skivstångspass, sedan en förkortad variant på skivstång. Ben, rygg, bröst (bänkpress på stepbräda med svanken nedtryckt känns helt hopplöst!), triceps, biceps, axlar, lite mage och rygg. Jag reflekterade över att det var ganska jobbigt, att jag konsekvent lägger högre vikter på stången än jag klarar av när det är 12-16 repetitioner, och att armar och rygg kändes rätt möra efter gårdagens pass. Yeah!

En snabb undanplockning och så intervalldags. Tre intervallblock. Först tabata-intervaller. Reverse burpees, hopprep, höga knän, hopprep, repeat. Härligt. Andra blocket är välbekant för IntervallFlexare - vattensport. 60 sek "surfaren" (en burpeesvariant), 50 sek höga hopp, 40 sek magövning, 30 sek statiskt "dyk" (magliggande, lyft ben och armar), 20 sek "strandtennis". Repeat. Jag tokälskar det här blocket, det är så himla roligt. Sista blocket en parövning. 30 sek växelvis sprint och jägarvila - en partner sprintar, den andra i jägarvila, sen byter an av. 20 sek utfall baklänges, 10 sek höga knän, upprepa. Det skulle vara fyra gånger men blev fem :-)

En kort nedvarvning senare gav vi oss på Flex-delen och det var tokskönt som vanligt. Förutom att jag asgarvar varje gång det står en hel sal med motionärer i "stående hund" till en låt vars text går "Bottoms up, bottoms up..." Hysteriskt roligt! Underbart pass och efter 90 minuter kände jag mig stark, snabb, smidig, oövervinnelig. I kick ass!

Dusch, proteinshake, bar, vidare mot Coop. En riktigt dålig handlingsrunda kan man säga. Efter halva varvet i affären hade jag tappat bort min komihåglapp så jag fick kuta fram och tillbaka i affären allt eftersom jag kom på de varor jag hade glömt. När jag skulle betala kom jag verkligen inte på min kod till Coop-kortet så jag fick ta det på mitt vanliga bankkort och gå miste om 1% återbäring. Disträ, jag? Styrde bilen hemåt, kom på att jag inte hade en aning om var jag hade mina nycklar men hittade dem så att jag kunde låsa upp lägenheten, lasta in varor, låsa igen och köra ner bilen på parkeringen. Där jag har lyckats glömma var jag la nycklarna så jag får leta efter dem en gång till. Suck.

Jag har i alla fall ett välfyllt kylskåp och planerna mer eller mindre klara för helgen. Jag har också tömt diskmaskinen, kört och hängt en tvätt och plockat av soffans överdrag för tvätt eftersom J och jag ska byta soffa inom kort. Den stora hörnsoffan ska få flytta hem till mig och J får den lilla soffan som har bott hos mig tillfälligt. Men det känns schysst att lämna tillbaka den i rent och fint skick. Och så har jag lagat klassikern falukorv i ugn med ost och senap och något som kan ha varit världens godaste potatismos till. Det var otroligt gott - och då kom jag på att jag inte hade ätit nån riktig lunch eftersom jag tränade 12-13.30. Kanske inte så konstigt att hjärnan inte funkade optimalt då :-D

Nu blir det chill fram till läggdags. Inga fler måsten i dag, det räcker så här. Finns grejer att göra i helgen också men jag hinner nog. I morgon blir det jobb och så har jag bokat in mig i "buren" på kvällen, roligt! Fast jag undrar lite hur det ska gå för både armar och ben kändes ganska möra efter dagens pass och jag tror gårdagens träning sitter i lite här och var också. Men det ska nog gå.