söndag 17 juni 2018

Vecka 6 av 10 med yinyoga och mindfulness

Jag håller på med en kurs i yinyoga och mindfulness. Typ - saker jag hatar! Så när möjligheten dök upp i mitt sociala flöde att vara försöksperson på kursen och titta på dens effekter på stress och oro så hakade jag självklart på. I vanlig ordning eftersom saker jag hatar oftast är bra för mig.

Jag har precis avslutat vecka 6. Det har tidvis varit lite av en kamp och jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Att jag helt plötsligt skulle genomgå en personlighetsförändring och börja älska meditation? Att jag skulle bli en sån där super-zen och lugn människa som tar allt med jämnmod och ett milt leende? För det har i alla fall inte hänt. Snarare har motståndet mot att parkera på mattan och göra yogapraktiken gått i vågor - ibland har jag längtat, ibland har jag missnöjt stirrat på mattan i flera dagar innan jag äntligen har kunnat övervinna motståndet.

Men i dag var det i alla fall något som landade inombords. Veckans tema har varit acceptans. Inte acceptans som i att passivt acceptera allt, utan snarare acceptans som i "gilla läget" - som jag ständigt predikar för mig själv för jag vet att det funkar. Acceptera känslorna, acceptera att det är så här det är just nu, det kommer inte vara för evigt. Det är okej. Och nånstans var det lite skönt att höra någon annan sätta ord på just det verktyget, att förstå varför det fungerar och bli mer medveten om att använda det!

Särskilt zen vet jag inte av att jag har varit dessa 6 veckor men jag har varit mindre stressad och mera.... glad, tror jag. Det är säkert en produkt av rikliga mängder solsken, flyt på jobbet och kul PT-kunder också, men jag tänker ändå att det här mentala arbetet ger utdelning. Som att jag förra fredagen lämnade jobbet och tänkte att nästa vecka (dvs denna som precis är slut), det blir en riktigt bra vecka. Och det blev det! Det har varit oerhört högt tempo med presentationer för ledningsgrupper, avslutning med Runacademy m.m. men det har verkligen gått bra och jag har haft koll på vad jag behövde hinna med och när det behövde göras för att bli av.

I går behövde jag springa 3 mil och körde det som tre milpass med start var tredje timme - 8, 11 och 14. Det gick finfint. I dag har jag ägnat mig åt en massa husligt arbete som inte blivit gjort. Storhandlat, lagat matlådor, bakat, tvättat, bäddat rent, dammsugit lite m.m. Sånt som är rätt tråkigt (och särskilt när jag är ensam eftersom Joakim jobbar) men som är oerhört skönt när det är gjort!

Ytterligare en bra helg till handlingarna, nästa vecka är välförberedd (nästan i alla fall) och det är fyra veckor till Backyard Ultra Sydkusten!

söndag 27 maj 2018

Jordnära Trailcamp - en helg för tjejer!

Lördag morgon tog jag min packade ryggsäck och styrde bilen mot Brösarp. Lite på "vinst och förlust", jag såg Helenas anslag om "Jordnära Trailcamp - girls only!" i en facebookgrupp i vintras och anmälde mig innan jag hann fundera för mycket.

Jag hittade rätt på småvägarna på Österlen, parkerade bilen och mötte övriga deltagare, 14 till antalet, och två coacher. Vi bytte om och hann med ett snabbt toabesök innan det var dags för intro, programgenomgång, presentation etc. Direkt på det drog vi så ut på ett teknikpass där vi jobbade med löpteknik, löpskolning, backlöpning uppför och utför, och sen var det lunchdags.

Under lunchen fördelades vi i rummen på Källagården - jag delade pigkammaren med Jenny som också reste ensam. Rummen är enkla men trevliga, och vi delade badrum och kök med de fyra som bodde på drängaloftet. Utsikten från fönstret var rätt ut mot fårhagen och fruktodlingarna :-)

Ombyte och förberedelse inför eftermiddagspass över Brösarps backar. Helenas "en dryg mil" visade sig vara typ 15 km i sol och värme och tog drygt två timmar, gissa om det var rusning till de tre "vattenhålen" där man kunde dricka längs vägen! Ett väldigt tufft pass för mig, jag hade total soppatorsk sista 2 km men så är jag inte heller van att vara ute i över 2 timmar utan extra energi. Nästa gång packar jag med mig lite dextrosol...

Välbehövlig snabbdusch och ganska mycket Resorb innan vi lastades på "äppeltåget" och åkte ner till Brösarp by för att äta stora burgare med utsikt över backarna. Inte alls dumt. Alla var nog rätt hungriga vid det laget! Jag var som vanligt sugen på nåt sött men behövde inte vänta länge, äppeltåget tog oss tillbaka genom fruktodlingen och ända fram till lägerelden. Där väntade Helenas mamma Agneta på oss med chokladföreläsning och -produktion! Hon berättade om chokladens historia och hur man kan jobba med den medan hon rostade krossade kakaobönor över elden. Dessa fördelades sedan i två mortlar och så var det dags att börja mortla kakaokrosset. Tufft i början, men man jobbade så länge man orkade och skickade sen vidare morteln. Efter ett tag började de släppa kakaofett och vi blandade i socker tills vi tyckte smaken var lagom, sen tog Agneta hand om resten och tryckte ut massan på bakplåtspapper så den fick stelna över natten. Vi serverades gudomligt god och krämig varm choklad som efterrätt/kvällsdryck och vid strax före åtta började alla gäspa!

Jag gick och la mig redan halv nio, försökte läsa men orkade inte utan somnade trött, solbränd och nöjd. Hörde inte ett ljud förrän nån var uppe och kissade nån gång på natten, lyssnade på fåglarna och somnade om igen tills klockan ringde kvart i sex. Klädde mig och smög ut så tyst det bara gick för lite rörlighet och en morgontur. Vi gick och joggade runt fruktodlingarna, lyssnade på gök och näktergal, tittade på Körsbärsdalen, och sen på tillbakavägen mötte vi fårflocken som fick feeling och sprang med. Morgonjogg mitt en en fårskock alltså, rätt kul!

Jag hann med en kopp te och lite frukt i vårt lilla kök innan frukosten äntligen serverades vid åtta. Åh, så gott! Kokta ägg, yoghurt med hemkokt vinbärssylt och müsli, nybakta frallor med pålägg - vildsvinskorven var supergod men kombinationen av ost och rabarbermarmelad med ingefära var nåt i särklass! Dessutom fanns det förstås te, kaffe och gårdens egen äppelmust.

Laddningen behövdes. Efter frukosten var det "vernissage" i minigalleriet i ett gammalt utedass där Helenas man hade fotoutställning, och sen gav vi oss av mot Haväng. 7 km i varierad och rätt kuperad terräng ända ner till havet. Några badade (inte jag), sen gick vi till vandrarhemmet. Fiket öppnar egentligen först kl. 12 men Helena känner hela bygden och givetvis fick vi iskallt vatten och hemgjorda dadelbollar att stärka oss med innan vi vände hemåt. 7 km tillbaka gick som en dans, jag hade sällskap med Malin som sprang i ett lagom tempo och var med förra året så hon hittade lite bättre. Förbi fårflockar, hästar och stora kor och tjurar med stora horn och lurvig päls. Helt fantastiskt!

Nöjd och glad kom jag tillbaka, drack mer Resorb, bytte till torra kläder (orka duscha när 6 tjejer ska dela på ett badrum liksom), packade ihop mina grejer och sniffade hungrigt efter lunch. Kaffe och te var framdukat så jag började med en kopp te, strax kom Helena med mackorna. Grova baguetter med hemgjord ramslökspesto, sallad och lammkorv. SÅ gott! Och så kom chokladen vi gjorde vid lägerelden fram som efterrätt.

Med ryggsäcken full av svettiga kläder, fräknar på näsan och ett sexpack gårdsmust i famnen sa jag hejdå till alla mina nya vänner, packade in mig i bilen och vände hemåt. Trött men nöjd. Nöjd över att jag vågade åka ensam (löpare är alltid trevliga!), nöjd med att ha 35 km löpning i benen över en helg och nöjd över att jag anmälde mig lite hux flux i vintras!

Hemma väntade mera te, sambokramar, katter, en sväng till affären, dusch och en stund på yogamattan medan Joakim lagade mat. Skönt och välbehövligt att få sträcka ut trötta muskler och landa lite!

Det var en awesome helg. Tack till Helena, Karin och hela gänget!

torsdag 24 maj 2018

Tvära kast och bråda dagar

Dagarna går - nej, de nästan springer. Jag bokar tider, planerar, levererar, landar, andas. Fokuserar på min egen återhämtning mellan varven, suckar uppgivet över byggkaos, parkerar på yogamattan i kvällssolen och skrattar åt gulliga hundbilder. Livet, liksom. Precis som det är för nästan alla!

Måndag var Joakim kvar hemma pga ett läkarbesök, jag kom hem rätt sent från jobbet men fick middagen serverad och vi spenderade kvällen tillsammans. Energipåfyllning för mig i alla fall. Tisdag morgon kl jättetidigt åkte Joakim och jag blev kvar, som vanligt.

Tisdag blev supertisdag - arbetsdag inkl. PT-pass ute i solen, cykeltur till Hästhagens IP och intervallpass med Runacademy. 2x6x200 m stod på schemat i medelgruppen, jag hade Sarah som sidekick, och efter passet drog vi till Tugg Burgers och mulade i oss burgare och pommes och pratade löpning och livet. Sen åkte jag hem till byggkaos igen!

Onsdag blev en andningspaus mitt i veckan. Benen var lite trötta och sega efter banpasset, som det ska vara. Arbetsdagen lite kortare, inga PT-kunder, och jag hann med två timmars vila (och mat!) hemma innan det var dags för NMT. Hade tänkt vara i skuggan men där var det så hiskeligt mycket mygg så det gick verkligen inte, vi drog ut till kossabacken i kvällssolen i stället och roade oss! Och det var faktiskt rätt skönt ändå.

I dag har jag haft företagslöpning på lunchen, och stackarna fick springa backintervaller i 25 graders värme. Det var lite tufft tror jag! De var i alla fall bra trötta - men väldigt glada - efter passet. Och efter jobbet var det dags för min egen belöning: En löpanalys med Saucony Stride Lab. Det var superlänge sen som nån tittade på min löpning och när tiderna släpptes kastade jag mig in och bokade. Superkul! Analys med tre kameror från olika vinklar och analys av alla pusselbitar i löpsteget. Vad hittade vi då? Jo, jag är lite på hälarna (fast det skyller jag på att jag inte springer på löpband typ nånsin men jag vet också att jag hamnar där när jag är trött) och så "tappar" jag höger höft. Höger höft som jag har upplevt som ett problem och som naprapatjäveln var och pillade på i måndags. Allting hänger ihop. Alltså: Mer bål- och höftstabilitetsjobb kommande veckor så blir jag en bättre och mer hållbar löpare. Men jag är rätt nöjd med att det inte fanns mer att peta i nu när jag regelbundet lär ut rätt löpteknik, det vore faktiskt rätt snopet om jag sprang "dåligt"!

Jag firade det fina resultatet med att ägna mig åt mindfulness- och yogakursen som jag håller på med. Mindfulnessbiten var svår, yogan magisk just i dag. Förutom att det var nån jäkla försäljare som knackade på dörren precis när jag hade krånglat mig ner i min hatposition alltså....

I dag har jag haft en massa att bli irriterad över på jobbet men jag släpper det och fokuserar på bra saker. Som Katarina som lägger gulliga valpbilder på sociala medier, en lycklig familj som har pratat med sin kommande dotter (de ska adoptera, alltså) på Skype, och att jag KAN springa. Att jag får jobba utomhus i solen och ska på löparläger i helgen. Good stuff.

söndag 20 maj 2018

Återhämtningsvecka - byggvecka 1

Full fart även denna vecka. Dels med att försöka få till återhämtning och dels med renovering av badrummet. Alltså det är ju inte jag som renoverar, men livet blir liksom lite rörigt ändå!

Vi kan ju börja med återhämtningen. Det har gått.... sådär. Nackdelen med att springa en ultra lite oplanerat och oförberett är att vardagen efter ultra inte heller är riktigt anpassad efter situationen, kan man säga! Vilket påminner mig om att jag verkligen borde lägga in en extra semesterdag efter BUS så jag hinner vila ikapp lite extra, förresten...

Måndag var jag lite stel i vader och höftböjare men inget värre än så. Efter jobbet höll jag NMT-pass och landade sedan i soffan. Det gick hyfsat bra att vara instruktör men jag var ju inte piggast i världen. Tisdag var det dags för Runacademy och det innebar denna vecka även att jag skulle cykla ut till Bokskogen. Dvs. 4 mil på cykel och så ett back/styrkepass i terräng på det. Det gick helt okej - men löparna fick jobba mer än vad jag gjorde :-D Äntligen onsdag då jag "bara" skulle leverera ett PT-pass ute och sedan kunde ta en rejäl vilokväll vilket verkligen behövdes. För torsdag var en sån där super-rörig dag med lunchlöpning, möte utanför huset på eftermiddagen m.m. och jag var skapligt trött när det var dags att hålla kväll. Fredagen inleddes med tandläkarbesök (besiktigad ua), PT-pass på lunchen och egen "lunch" vid skrivbordet innan jag kunde åka hem, ta emot matkasse och hålla helg med Joakim.

Ovan på allt detta har jag då tagit emot byggare måndag morgon och gått igenom hela renoveringen, svarat på frågor om placering av spotlights, upptäckt att tvättmaskinen saknade ström eftersom de hade flyttat på den för att hitta kranen där man stänger av vattnet, bett byggaren lösa det nästa morgon och som bonus fått hans hjälp med att köra igång tvätten sen när han hade gjort vad han skulle. Ja, och så är halva lägenheten paketerad i täckpapp och plast såklart.

Belöningen för en fullmatad vecka kom sen. Lördag förmiddag stack Joakim iväg och höll NMT medan jag "maskade" - dvs dammsög, plockade lite och tvättade lakan. Sen hjälptes vi åt med montering av de två skåp som ska in i badrummet och så vankades det utekväll med findrinkar och middag.

Dagen i dag har varit en fantastisk söndag. Myspass med Runacademy i Bokskogen, hemmalunch, glass på Saluhallen, långpromenad i Kungsparken och islatte i solen innan hemmamiddag och yinyoga. Bra återhämtningshelg alltså, nu klarar jag en vecka till!

söndag 13 maj 2018

Springa ultra utan att förbereda sig? Jo, det går.... Race report 6-timmars!

Jag vet inte om jag skulle rekommendera konceptet men uppenbarligen går det.

Det är söndag morgon. Klockan är kvart över sex och jag har försökt sova sen kl. 23 i går kväll men det är i vanlig ordning hopplöst. Som alltid efter långa lopp. Jag tänkte annars att det skulle gå bra nu när vi ändå slutade redan kl. 16, att kroppen skulle hinna varva ner, men den går på högvarv och jag hittar inte "off-knappen". Så då landade jag i soffan med en stor mugg te i stället och uppdaterar bloggen!

Joakim och jag deltog i 6-timmars på Löparkalaset i Trelleborg i går. Ett galet bra arrangemang som alltid när Sweden Runners arrangerar - jag förstår inte varför de inte fått fler deltagare, det är superkonstigt. Men vi som var där fick förstklassig service i alla fall! Vi var framme vid Östervångsstadion vid kvart i nio, fick nummerlappar och sko-chip och instruktioner och började ladda. Ställa upp stolar, börja dricka, noja över kläder och sånt. Som vanligt. Tur också att man vet att alla hemska sjukdomssymptom som dyker upp sista timmarna innan ett lopp bara sitter i huvudet, annars hade jag minst behövt åka till akuten :-D


Starten gick kl. 10 och vi var knappt 50 deltagare totalt i 3-timmars, 6-timmars och stafettklass. Jag tog det hyfsat lugnt, försökte köra 6 varv i taget och se till att få i mig energi regelbundet. Planen höll, kan man säga. Efter 45 minuter blev jag varse att det ömmade på min ena stortå - den jag inte hade plåstrat om i förskott. Tänkte det var lika bra att göra nåt åt så jag klev ur banan, satte skavsårsplåster på den och klev in igen. Tuffade på, passerade timmen och smet ner till hallen för toabesök och sen var det bara att koppla in maskinen. 6 varv, energi. Jag gick runt de första tre timmarna på kiwi, apelsin, salta kex, cola och vatten. Tydligen en riktigt bra kombo som även magen gillade - jag testade Enervit först men det kändes inte bra så det blev cola och vatten i stället.

Snart hade 3 timmar gått och det blev lite jubel och prisutdelning för 3-timmarslöparna som lämnade banan. Vi var hälften kvar. Det serverades korv med bröd och jag tog en lite längre paus och petade i mig mer energi. Måste hålla igång maskineriet! Sen tuffade jag på. Jag hade bestämt mig för att byta skor efter 4 timmar men fram till dess var det bara att tugga varv efter varv. Det jag hade oroat mig mest för - att bli helt uttråkad av att springa runt runt runt på en bana - hände aldrig. Musiklistan var varierad, folk peppade på ena långsidan och jag blev aldrig uttråkad. Solen hade gömt sig bakom moln så det var inte heller olidligt varmt.

Joakim la av nånstans mellan 3 och 4 timmar, jag fortsatte. Vid 4 timmar hojtade jag "skobyte!" till Reima som hjälpte mig byta chippet till andra skor och sen var det ju "bara" två timmar kvar. Nerförsbacke... Med tanke på min totala avsaknad av långpass (det längsta jag har sprungit under 2018 är typ 15 km!) hade jag sikte på maraton och bestämde att allt längre än maraton vore en bonus. Egentligen hade jag önskat mig ett nytt marapers men den planen sprack ordentligt. I stället rullade jag in på maratondistans efter ganska exakt 5 timmar vilket jag firade med ytterligare en korv med ketchup. En timme kvar alltså....

Jag låg på fjärde plats i damklassen men hade häng på tredjeplatsen. Särskilt eftersom hon haltade ordentligt och kämpade rejält. Det visade sig sen att hon var lite stressad över att jag hängde i och kände att hon var tvungen att fortsätta för att jag inte skulle komma för nära :-D Efter 5½ timme var det verkligen inte särskilt kul och jag var inställd på att gå resten av tiden tills jag kom på att det gjorde exakt lika ont att springa som att gå. Alltså lika bra att springa. Dessutom närmade jag mig den magiska gränsen 5 mil vilket peppade ytterligare. Efter 5:55 tryckte jag på lite till och vid varvning med knappa minuten kvar stod det 49.795 så ... långspurt! Fokuserade på startflaggorna därborta vid slutet av bortre lång och sprang. Petra räknade ner sekunderna, jag sprang med allt jag hade, passerade flaggorna, hörde skottet och slängde mig ner på banan. Klart!

Det blev 50001 meter. Så jäkla nöjd. Och trött!

Fötterna har klarat sig skapligt. Vaderna och höfterna är stela och knäna lite ömma. Men hey, det kan jag leva med. Sen har jag galet mycket träningsvärk i magen som såklart har jobbat på att "hålla ihop" allting i 6 timmar. Och så skulle jag gissa att sömnbristen börjar göra sig påmind nån gång under dagen :-D

söndag 6 maj 2018

Har du slutat blogga?

Det var Joakim som frågade.

Nej, jag har inte slutat - jag verkade bara behöva en liten paus. Kände att jag inte hade så mycket att skriva om utan att det mest bara blev beskrivningar av samma vardag hela tiden, och det är kanske inte så spännande för läsarskaran? Det är ju sällan ni hör av er i kommentarsfältet fast jag ser att ni är inne och läser ;-)

Det har blivit vår, jag har hunnit fylla år, och vi ligger i startgroparna för badrumsrenovering - så kan man sammanfatta det!

Födelsedagen firade jag i princip i en vecka. Jag tog eget ansvar för firandet på själva dagen eftersom det var en onsdag - inledde med tunga marklyft och cafefrukost och fortsatte med sushi och bakelse på kvällen. Det var ändå en ganska bra dag! Helgen bjöd på både bubbel och lite "orienteringsträning" i knallgrön bokskog och så avslutade vi med att ta in på hotell på kvällen den 1 maj så jag kunde börja arbetsdagen på onsdagen med hotellfrukost och fem minuters cykeltur till jobbet. Smidigt och kul :-)

Joakim har varit iväg torsdag-söndag för att fiska med grabbgänget. Jag har tränat, varit på Ikea, klippt och färgat håret och röjt en hel del här hemma - lagt upp grejer på vinden och slängt saker som inte behövs. Prepp för renovering av ett badrum (alltså vi har två, så det går ingen nöd på oss, men det behöver förberedas ändå!). Bland annat ska alla katternas grejer få flytta in i ett rum så vi kan stänga om katterna på dagen när byggjobbarna går här och vi behöver också tömma en yta där alla badrumsgrejer kan stå under tiden.

Pollenexplosionen ute verkar ha tröttat ut mig något enormt, i går försökte jag morgonjogga men varken huvudet, benen eller andningen hade nån lust att samarbeta så jag gav upp efter ynka 2,5 km. Bådar inte gott inför nästa helg då det vankas 6-timmarslopp! Men fördelen med 6-timmars är ju att man kan däcka på innerplan och gråta en skvätt och ta en fika för att sedan fortsätta springa en stund till :-D


tisdag 24 april 2018

Make it awesome!

Den senaste veckorna har det verkligen varit fokus på att göra livet bra - med alla de krafter jag har. Att inte tycka synd om mig, att inte backa så fort det blir tufft utan att hitta vägar igenom, förbi, runt det jobbiga. Skapa strategier, analysera mina egna standardreaktioner, arbeta aktivt på att förändra dem när de inte funkar.

Det fungerar. Jag vet att det fungerar, bara det att när det blir lite för mycket så glömmer jag bort och ramlar tillbaka till min komfortzon. Men jag kan mer - kapaciteten finns ju där! Och jag gillar den känslan skarpt.

Jag lyckas med min planering, jag får in min träning. Jag lyckades till och med klämma in ett fantastiskt morgonjoggspass förra veckan med 40 minuter distans och 10 x 30 sek fartökning med 30 sek vila - vilket blev 8 km före frukost. Utan några större problem. Det är en massa andra bitar som också har fallit på plats både hemma och på jobbet - som t ex nya projekt och försäljning av en del grejer som jag inte längre behöver.

Så att jag är anmäld till ett 6-timmarslopp om typ tre veckor känns inte så skrämmande längre. Snarare roligt. Det går säkert. I värsta fall får jag väl lägga mig och vila en halvtimme och sen mata på igen. Klart är att jag behöver fler kilometer i benen, mer tid i löpspåret - men det går ju. En halvtimme är lätt att få till och många halvtimmar blir många timmar. Det blir så bra som jag tänker att det ska bli, helt enkelt!

I dag har jag varit ute i Bokskogen med Runacademy. Ännu en awesome kväll med löpning, rosiga kinder och glittriga ögon. Allt man kan önska sig! Vi sprang snitslade banor på och utanför stigar, upp och ner i backar och hit och dit bland vitsipporna. Deltagarna peppade varandra och tog ett bonusvarv, vi ledare hejade glatt på och kände oss nöjda med kvällen. Tillsammans skapade vi energi och fick till en lysande bra kväll - det är ju precis det som är grejen. Den energin man lägger ner kommer mångfalt tillbaka! Så jag är en happy camper i kväll och ser fram emot morgondagen, träning och jobb väntar!

tisdag 17 april 2018

Heja hjärnan, heja kroppen!

Det är tisdag kväll och jag har sprungit intervaller med Runacademy. Jag sitter och tittar på "I dag om ett år" där de intervjuar en tjej vars mål var att springa ett hinderbanelopp och hon klarade det. De ställde frågan "men det är ju bara ett lopp, kan det verkligen förändra ens tankesätt?" och jag och hon svarade i kör "JA, det kan det!"

Jag kände igen mig så väl. Att sätta ett mål som känns crazy, ouppnåeligt, och klara det. Vilken boost, vilken glädje - och en ny syn på sig själv. För nu klarade jag ju det där som jag trodde att jag inte kunde. Vad kan jag mer göra då, om jag klarade det här?

I dag har jag faktiskt gjort två "omöjliga" saker. Fast jag har inte tänkt på att de var omöjliga! Jag har tillbringat dagen med ett HR-nätverk i Danmark. Jag "kan" ju egentligen ingenting om HR påstår jag envist efter att ha jobbat i en HR-avdelning i 8 år - eftersom jag inte har nån utbildningsbakgrund inom HR. Fast sen blev jag inbjuden att delta i det här nätverket och tyckte att det verkade intressant, så jag frågade min chef vad hon tyckte. Hon tyckte det var en lysande idé att se till att nätverka och skaffa lite mer kunskap om Danmark, så vips blev jag anmäld och nu var det alltså dags för en första träff. Egentligen hade jag tänkt att jag skulle hålla lite låg profil såhär första gången men det lyckades jag inte alls med utan kastade mig glatt in i diskussioner och frågor. Kul! Och jodå, jag vet visst en hel massa om HR- även i Danmark...

Sen snabbade jag mig hem, alla transportmedel samarbetade som tur var, bytte kläder och cyklade ner till Bulltofta för pass med Runacademy. Att vara löpcoach är såklart inget som jag upplever som omöjligt nu längre - men för tjejen som hatade att springa tills hon var 35 är det ändå rätt så coolt att ha blivit den som coachar andra :-) Kvällens pass var superroligt, en riktig höjdare. Det bestod av 6 olika block om 4 minuter med intervaller av olika längd - från snabba 15 sekunder till 4 minuter tröskel. Otroligt roligt pass, men jag undrar om jag kommer kunna somna sen, känner mig hyfsat uppe i varv :-D

Så - ibland kan man kika tillbaka och titta på sitt eget liv och inse att i dag gör jag ju saker som jag hade tänkt var omöjliga för ett år sen, eller tre eller fem. Och ju fler omöjliga saker du har gjort, desto fler kommer faktiskt att bli möjliga. Sluta aldrig våga, för tänk om det går?

lördag 14 april 2018

Man kan inte alltid vara lycklig, men man kan nästan alltid vara glad

Det har varit en tuff vecka. Fullt ös hela vägen, på jobbet och privat. NMT måndag kväll, Runacademy tisdag, "ledig" kväll onsdag, familjebesök torsdag, awesome after work fredag, NMT provapåpass i dag. Men ändå har jag lyckats hålla humöret uppe och klämma in mina 30 minuters träning varje dag. Måndag morgon var jag på gymmet, tisdag morgon helgarderade jag med ett gympass för säkerhets skull eftersom jag inte visste om jag skulle ha möjlighet att delta i Runacademy-passet eller inte. Det var ett par-pass - men jag var ledare i tuffa gruppen och självklart var de ojämnt antal så jag fick vara med och fick en rejäl genomkörare!

Genast gav jag mig själv ledigt från onsdagens morgonjogg och ägnade en halvtimme åt yogamattan på eftermiddagen i stället. Torsdag morgon var jag ute och sprang med ganska pigga ben och cyklade sedan hem i tidernas motvind med cykelväskan full av sushi inför besök av mamma, syrra och syskonbarn. Intensiv kväll! Även fredagen inleddes med ett tungt benpass på gymmet. Jag har tröttnat på att kriga om skivstång och rack i stora gymmet och insett att det sällan används i tjejgymmet så jag snodde racket därinne i stället och rockade loss med marklyft och knäböj. Härligt pass! Fick tyvärr skynda mig lite för att bli kvar i tid för att passa min frukost-date med kollegorna, annars hade jag kunnat fortsätta leka en stund till.....

Med fredagsjobbet överstökat cyklade jag hem i motvinden (en gång till) och hann andas, packa ur väskan och ställa om hjärnan till "helg-mode". Cyklade sen bort till Lokstallarna för after-work-dejt med Sarah. Vilken höjdare! Jag har varit nyfiken på vad Nordic Street Food har för sig i Lokstallarna men inte tagit mig dit. Det är... otippat, liksom. Man cyklar ut längs rader med gamla gulliga hus, passerar en gigantisk uppställningsplats för bussar och precis när man tänker att det här, det måste vara fel, DÅ ser man en skylt. Och en snitslad bana av skyltar leder in till rätt ände av ett lokstall där kvällssolen lyser in, det finns pommes och sliders och öl och gött häng! Vi hamnade på ena änden av ett långbord där det rasade in människor som Sarah kände (utan att nån hade stämt träff ens) och satt och njöt av godsaker och öl och .... bara hängde. Så skönt sätt att avsluta veckan!





En annan bra grej med after work är ju att man är hemma i tid så jag var hemma vid åtta för mysbyxehäng med temugg och katter ;-) Tidig läggning = tidigt vaken, planering av Runacademy-pass och frukost före åtta liksom. Äventyr till Lund (lite stängda vägar) för NMT-prova-på, fullt ös i vårsolen!



Och sen då - är jag glad? Hela tiden? Det är väl självklart att jag tycker det är tufft när Joakim är borta över en helg och det är inte jättekul med en ensam fredag kväll och lördag morgon när man vet att vi ses först om en vecka. Lycklig - nej, långt i från. Men jag försöker vara glad. Jag tar tag i mig själv när jag börjar deppa ihop och jag tänker inte tycka synd om mig. Jag har tak över huvudet, katterna som sällskap, vänner att hänga med, en stark och hållbar kropp, mat i kylskåpet, flera roliga jobb - jag har det faktiskt ganska bra. Dessutom är jag en vuxen människa och kapabel att klara mig själv två veckor i taget - eller mer, om det skulle behövas. Inget blir bättre av att jag tycker synd om mig, det gör snarast livet tråkigare.

Hantera vardag är busenkelt, det har jag rutin på. Helgerna är svårare men jag gör vad jag kan för att fylla dem med "guldkant". I dag med några lyxiga tidningar och ett glas vin till middagen, i morgon får vi se vad jag kan hitta på, men kanske tidigt pass på gymmet och finfrukost kan vara nåt. Det finns alltid möjligheter!

söndag 8 april 2018

Uppstart april. Det går bra nu.

Även om bloggen har fått stå tillbaka har det varit en riktigt fin vecka!

Backpass med Runacademy tisdag där halva styrkan dundrade upp och ner i en lerig kossabacke medan övriga halvan höll sig på grusvägar i närheten. Mycket kul och flåsigt pass! Onsdag kände jag mig rätt så sliten och dagens träning fick bli en halvtimme på yogamattan efter jobbet innan jag fokuserade på att packa och organisera mig inför konferens med jobbet. Hade dessutom mammabesök på kvällen och fick god mat och lite sällskap.

Torsdag inledde jag med 5 km morgonjogg klockan 6 (galet trögt men det gick!) innan jag duschade, åt frukost, packade klart och åkte buss till jobbet. Fortfarande milt irriterad över att projekt "buss till jobbet" tar runt 50 minuter när jag kan cykla sträckan på under 30 minuter. Inte coolt liksom.

Mötte upp kollegorna och några timmar senare lastade vi in oss i minibuss för transport mot Brösarps Gästis och årets första planeringsdagar. Det händer ganska mycket på jobbet, diverse omstruktureringar och därav följande omorganisering av arbetsuppgifter så dessa dagar behövde vi verkligen! Vi inledde med lite personprofilsnack och önskemål inför dagarna innan vi började planera och strukturera upp vad vi behövde hinna med. Sen gnetade vi på fram till kl. 17 då vi avslutade med ett glas bubbel.

"Egentid" fram till 18.45 då - någon hade bokat massage, andra satt kvar i konferensrummet och drack upp bubblet och jag stack iväg till spa-huset. Låg en kvart i bubbelpoolen i ensamhet, när det blev för befolkat smet jag upp i relaxavdelningen med några tidningar och bara skrotade en stund. Sen var det dags för fördrink i vinkällaren och en totalt överdådig middag innan kollaps i skön säng!

I vanlig ordning vaknade jag redan vid sex fredag morgon och betade av dagens 30 minuters träning med ett yogapass på en filt på hotellrumsgolvet. Det var lite trångt, men det gick - och sen var det dags för fantastisk frukost. Gott te, nybakade frallor, äggakaga med fläsk, the works.

På det hela taget var dessa konferensdagar helt lysande på service- och matfronten, otroligt mycket godsaker till konferensfika också! Efter ytterligare 6 timmars hårt arbete åkte vi hemåt och var rätt slut hela gänget, jag kollapsade när jag landade hemma hos Joakim på eftermiddagen. Det blev hämtpizza och en kall öl i soffan och tidig läggning. Fatta hur glad jag var för att jag hade fixat ett morgonpass redan så jag inte behövde "rycka upp mig" sen!

Lördag bjöd på morgonpass på gymmet, jag var rätt sliten och körde ett lättsammare överkroppspass. Det var skönt att komma igång! Efter smörrebrödslunch blev det lite vila medan Joakim började packa, sen lagade vi en tidig middag och snart var det dags att skjutsa iväg honom. Inga tåg till Göteborg på en lördagkväll utan buss denna gången, redan 17.45. Jag kom hem till en tom lägenhet och efter att ha velat en stund bytte jag om till löparkläder och stack ut. Första 2 km var fruktansvärt tunga men efter 4 gick det lätt, efter 6 skulle jag egentligen svängt av hemåt men la till en extra loop och kom hem med 10 km på klockan strax före åtta. Superskönt. Mycket nöjd med beslutet att springa den rundan både för att utnyttja tiden och göra det mindre obehagligt att vara ensam.


Dagen i dag har jag hanterat med inställningen "man kan inte alltid vara lycklig, men man kan nästan alltid vara glad". Visst, det suger att Joakim behövde åka iväg en lördagkväll, så är det. Men att jag ska tycka synd om mig en hel söndag - nä, inte längre. Långfrukost i soffan, en solskenspromenad till affären, tidig lunch, och nu ska jag strax ta mig iväg och reka badrumsaccessoarer inför förestående renovering och ta en finfika. Kvällen bjuder på "kombinationspasset" med HIIT och yoga men innan dess har jag lite praktiskt att ta tag i. Packa upp, plocka undan och förbereda kommande vecka. Men först - en cykeltur i solskenet!

måndag 2 april 2018

Tack och hej mars, hoppas på bättre april!

Det är kärvt i år alltså. Februari var brutal på jobbfronten och först i slutet av månaden började jag komma igång med träning igen. Det följde fler tuffa veckor både med mycket och intensivt jobb, en sjuk katt och Joakims övningsdygn. Stressnivån var ganska hög och jag fick vara försiktig med hur mycket krav jag ställde på mig själv.

Men nu känns det som om det har vänt lite. Jag har fått till två veckor med ganska bra kontinuitet i träningen och bättre ska det bli. För januari var så himla bra och det kanske blev just så bra eftersom jag körde på med Runner's Worlds 30-minutersutmaning. 30 minuters träning (eller mer) varje dag som tvingade mig att prioritera in de där 30 minuterna. En kort morgonjogg eller löpning direkt efter jobbet, transportjogg till och från pass på Bulltofta eller en halvtimme på yogamattan. Det går. 30 minuter vikta för "egenomsorg" och superfokus på planering varje vecka för att få ihop pusslet, hur svårt kan det vara?

Nu kom ju månadsskiftet lägligt mitt i påsklovet som gav bra möjligheter till träning. Skärtorsdags kväll var vi på gymmet, på långfredagen var jag ute och sprang en ganska tung runda (men skönt efteråt ju!). Lördag morgon blev det gymmet igen innan vi hade gäster på kvällen, påskdagen var vi ganska trötta båda två men jag stack ut och sprang backintervaller på eftermiddagen och sen blev jag så pigg så jag drog med mig Joakim till gymmet också. I förmiddags blev det ytterligare en löprunda, betydligt skönare denna gång. Egentligen var jag sugen på att smita ut en sväng nu i kväll också när Joakim åkt iväg men jag insåg att det blir löpning ytterligare tre dagar i sträck så det var onödigt att utmana ödet. Så i stället rullade jag ut yogamattan och lät Anna Germundssons lugna röst guida mig genom ett pass på en halvtimme med fokus på höfter och baksidor. Så skönt!

Känner mig redo att jobba en kortvecka, redo att tackla april heads-on och även redo för vår! Väderprognosen säger dock att det under natten ska komma blötsnö med temperaturer runt nollan så jag tog det säkra för det osäkra och halade in cykeln i hallen igen. Orkar inte stå och tina batterilåset med hårtork kvart i sju i morgon bitti ;-)

lördag 24 mars 2018

Lyxig vegetarisk lasagne med svamp, rotsaker och tryffel

Tänkte jag skulle dela med mig av maten jag har lagat i dag. I går var det matlådans dag som jag firade med att missa lunchen och äta biff o bea till middag, så i dag tog jag igen det och lagade en rejäl omgång lasagne. Originalreceptet är från Allt om Mat men jag var inte riktigt nöjd så jag har gjort om det en hel del ;-)

Det här är en s k "vit" lasagne, alltså utan tomatsås. Jag älskar svamp, tryffel och ost så den är helt i min smak. Receptet är lakto-ovo-vegetariskt och jag kommer lägga till tips om hur du gör den vegansk om du vill. Nu kör vi!

Du behöver:
500-700 g rotsaker (selleri, palsternacka, persiljerot funkar bäst, eventuellt en morot)
persilja - färsk eller fryst

500 g svamp
vitlöksklyftor
1 purjolök

50 g smör (eller vegetabiliskt alternativ)
1 l mjölk (eller valfri vegetabilisk, jag körde hälften komjölk och hälften havremjölk i dag)
1 dl vetemjöl
grönsaksfond eller lantbuljong eller liknande
Tryffelolja eller Zeta svampcrème med tryffel

2 pkt mozzarella (eller veganskt alternativ eller skippa det helt)
1 paket färska lasagneplattor, 200-300 g (vill du laga veganskt och det inte finns färska lasagneplattor utan ägg så ta torkade och ge dem ett snabbt uppkok så de blir hanterbara)

smör/olja, salt, svartpeppar, vitpeppar 


Skala och ansa alla grönsakerna. Skär rotisarna i små kuber eller bitar och rosta dem i stekpannan i en klick matfett. När de börjar bli lite trevliga och brynta vänder du ner valfri mängd persilja. Salta och peppra.

Strimla purjolöken, skiva svampen, krossa eller hacka vitlöken och stek allt det tillsammans i en klick matfett. Salta och peppra under tiden.

Dra igång ugnen på 200 grader.

Gör tryffelbechamelsås. Smält matfettet, tillsätt vetemjölet, veva ihop tills det är klumpfritt, tillsätt mjölken lite i taget och vispa ordentligt mellan varven. Koka upp under vispning så det inte bränner fast (lättare sagt än gjort!). Jag brukar piffa min bechamelsås med 1 msk grönsaksfond (men det funkar lika bra med buljongpulver eller buljongtärning) och lite vitpeppar, däremot passar inte muskot i detta receptet så skippa det. När såsen kokat klart (2-3 minuter) är det dags att smaksätta med tryffelolja eller svamp/tryffelkräm, jag hade ungefär halva burken svamp/tryffelkräm i min så smaka av under tiden. Det ska smaka tryffel men inte "tvåligt"! Salta till sist (om du saltar medan eller innan såsen kokar så bränns den vid lättare).

Nu bygger du ihop lasagnen. Lägg gärna lite sås i botten och varva sedan lasagneplattor, rotisar, svamp och sås - avsluta med sås och lägg på mozzarellan överst. Originalreceptet säger att man ska riva mozzarellan men jag brukar faktiskt bara skiva den tunt och jag brukar också ta ungefär 1/3 av osten och lägga i nåt av de mittersta lagren av lasagnen för att det blir smaskigare så.

Lasagnen får sen stå i ugnen i 20-25 minuter tills det bubblar i kanterna och den får en fin gyllene yta. Under tiden hinner du diska (ja, jag vet att lasagne är pyssligt och producerar mycket disk men det här är väldigt gott och väldigt matlådevänligt så gilla läget ;-)). Det är väldigt gott med en sallad till om du ska äta den direkt. Jag får ut ungefär 6 portioner av detta receptet så det blir middag plus 5 matlådor - perfekt!

torsdag 22 mars 2018

Jamen jadå. Det tar sig.

Utvecklande vecka det här. Seriös träning på att prioritera, organisera och planera!

Efter de senaste veckornas stress och press insåg jag mitt eget behov av att "styra upp verksamheten". Det närmar sig månadsavslut och jag har en massa fasta uppgifter att lösa på jobbet. Så jag har bokat upp tid i jobbkalendern för att få undan dem i tid. Resultatet av det blir helt knäppt att det finns MERA tid, inte mindre. För när det plingar till i datorn med hint om en uppgift att lösa så gör jag den - där och då. Bockar av den på listan och går vidare. Jätteskönt!

Produkten av det är att jag jobbar mig ikapp, får undan mer och mer "gammalt" och känner mig lugnare. Då blir jag både gladare och trevligare och känner att det finns utrymme i min personliga kalender för att träna - och träning blir jag glad av, det är sen gammalt. Typiskt bra :-)

Så jag inledde helt kaxigt veckan med morgonjogg i måndags. En halvtimme i lugnt tempo, det var svinkallt men fantastiskt vackert i soluppgången! Tisdag var det dags för Runacademy på kvällen så jag tränade inte på morgonen men ångrade bittert att jag inte ställt klockan en halvtimme tidigare. För det hade snöat, sån där lätt, fluffig, Disneyfilmssnö och HUR gärna hade jag inte tassat runt i den i min pyttelilla skog? Jag fick njuta av snölandskapet medan jag cyklade till jobbet i stället och till kvällen hade det töat bort. Så var det med det...

Terminsstart för Runacademy med runt 70 glada löpare som vi delade upp i fem grupper. Jag hade medel/tuff grupp för nya deltagare och serverade klassikern "45 minuter om löpteknik med illustrerande övningar" och hade riktigt roligt, hoppas deltagarna också tyckte att det var härligt och givande!

I går hade jag veckans lyxigaste dag som inleddes med ett lugnt pass för mage/rygg på gymmet. Jag följde upp med frukost vid skrivbordet och en halvtimme hos kontorsmassören, sen hade jag ett kul externt möte och så kom jag på att jag borde äta lunch så det blev en fin tonfiskmacka från min kompis Kaffemannen under eftermiddagen innan jag avslutade arbetsdagen med en telefonkonferens och cyklade hem till ledig kväll, fish&chips och kattmys i soffan. WIN.

Dagen i dag blev inte alls lika trevlig men jag kämpade på ändå. Jag hade tänkt gymma på morgonen, sov ohyggligt dåligt och var svintrött i morse men bestämde mig för att köra på. Möttes av ett knökfullt gym och var nära att vända i dörren för jag ORKADE bara inte. Skivstängerna var tydligen väldigt attraktiva för det fanns inte en chans att haffa en, så jag planerade om benpasset. Tunga benpressar och enbensövningar. Nedkliv, utfallskombinationer, bollindrag, enbens höftlyft, enbensmarklyft med kettlebell. Gott så. Trött blev jag ändå men saknade marklyften, jag får köra ett bonuspass i helgen :-D

Hjärnan har varit något seg men fick bra hjälp av min planering i kalendern och jag kom ganska bra i mål med det jag tänkt mig i dag. Cyklade sen raka vägen från kontoret till Bulltofta för två PT-pass och var hemma kvart över sex. På en timme hann jag packa upp, duscha, byta om, värma och äta middag och precis när jag var klar ringde det på dörren med min varuleverans från Coop. Veckohandlingen uppackad och klar, skönt!

I träningsveckan saknas det ett gympass, ett löppass och ett yogapass. Det lär ju gå att klara av under helgen tänker jag, i morgon blir det vilodag och det känns just nu väldigt välbehövligt. Fast jag anar att det kommer hjälpa bara jag går och lägger mig i tid i kväll ;o)


söndag 18 mars 2018

Träning, stress och prioritering. En handbok.

"Handboken jag önskade fanns" kanske snarare. Eller åtminstone mitt försök på att vägleda lite i detta eviga pusslande - när kommer träningen att hjälpa, och när kommer den stjälpa?

De senaste veckorna har varit galet tuffa och jag har fått pussla och prioritera för att få ihop det. Valet att prioritera träning har ibland inte ens varit ett alternativ, ibland har det varit en nödvändighet.

Först hade jag det extremt tufft på jobbet - och under den perioden handlade det mest om att prioritera återhämtning och bra mat, inte att försöka knö in träning också när hela kroppen redan gick på högvarv. Insikten fanns där att en lugn löprunda eller en promenad kanske skulle kunna hjälpa mig, men energin att ge sig ut fanns inte. Så jag gick runt på min transportcykling och mina utomhustimmar som instruktör och PT och sen fick det vara bra med det.

Sen, när jag hade hunnit komma ikapp och stressa ner var det dags att prioritera in träningen igen. Lugna morgonjoggar med andningspauser och pass på gymmet utan för mycket krav på mig. Bara att gå dit, att jobba på ren rutin med övningar jag känner igen. Efter det kom en ny svacka då en sjuk gammal katt sammanföll med att Joakim var iväg på en 10-dygns övning och inte var nåbar hela tiden. Det var rätt så tufft - ifall det värsta skulle hända. Nu står Herr Katt fortfarande på benen och vi tror inte han är på gravens rand, men det är klart att det påverkar.

Samtidigt har det varit både kallt och snö och lite allmänt stökig vädersituation som har gjort att det har varit lite mindre lockande att springa. För annars är det ju rätt enkelt att man åtminstone knyter skorna och smiter ut och joggar en kortis, nu har den tröskeln varit ganska mycket högre.

Det som hela tiden har varit mitt mantra under dessa månader har varit "det är okej". Vad jag än känner för är okej. Om jag har lust att bara ligga på yogamattan och glo i taket är det fine, om jag lyfter tungt eller springer backintervaller är det också helt okej. För det går liksom inte i det läget att tvinga fram energin eller att göra något jag inte har lust att göra. Däremot lägger jag lite extra energi på att förbereda "ifall att". Som att packa träningsväskan och förbereda frukosten så att jag lätt kan åka och träna om lusten finns där. Sen kan det hända att jag istället vaknar med migrän och inte har minsta lust att träna och då får jag acceptera att det är som det är. Jag har också försökt att planera med lite extra utrymme för att slippa stressa. Att ha en extra kvart att äta frukost i eller lite extra tid för dusch på gymmet är guld värt för en stresspåverkad hjärna.

En annan grej jag har konstaterat är att det går ganska bra att häva jobb-stress med träning, däremot "privatlivs-stress" kan vara svårare att träna bort. Kanske för att träningen är en del av det privata, jobbet är jag betydligt bättre på att koppla bort när jag är ledig.

Om jag ska dela med mig av några råd för den som undrar när man kan avhjälpa stress med träning är det nog dessa:
1) Äta, sova och kramas är prioritet. Hinner du inte äta ordentligt och återhämta dig så kommer inte kroppen heller ta till sig träningen.
2) Acceptera mantrat "det är okej". Klanka inte ner på dig själv om du inte lyckas följa din plan, beröm dig själv när det går bra och acceptera att det ibland inte går.
3) Var lite extra lyhörd för kroppens signaler. För mig är migrän och dålig sömn varningssignaler som berättar för mig att stressnivån är farligt hög och då finns det på sin höjd utrymme för yoga, ingen hårdare träning.

Nu har Joakim varit hemma i helgen och vi har hunnit träna två pass tillsammans förutom att vi har ätit god mat, sovit och kramats. Jag har fyllt på mina lager och känner mig lugn och harmonisk igen, känslan av "evigt spända käkar" har släppt och andningen hittar ner i magen igen. Redo för ny vecka. 

Den här donnan har inga problem med sitt livspussel i alla fall ;-)

onsdag 14 mars 2018

Igång igen!

Terminen med Runacademy har smygstartat! Vi hade provapåpass i går och det var typ 35 glada löpare som hängde med oss ut i leran. Ett kortare enklare pass med uppvärmning, dynamisk rörlighet, löpskolning och 2 x 6 x 30 sekunder intervaller. Tillgängligt för alla.

Superkul att få mjukstarta lite med ett provapåpass innan det är skarpt läge på tisdag. Blir du också sugen? Hela vårens planering hittar du här!



onsdag 7 mars 2018

Livet händer. Jo, så är det!

Två dagar bakom mig som har varit röriga, där inget har gått som planerat och där jag har fått freestyla hej vilt. Den här veckan som skulle vara så planerad och organiserad... Nä, det blev den inte. För livet hände liksom.

Måndag hade jag egentligen tänkt att jag skulle köra ett yogapass men det... blev inte. Tisdagen blev bara helt kaotisk och uppochnervänd. Jag var på jobbet före åtta, sen höll jag och mina kollegor i utbildning från 9-12. Avslutad utbildning gled sömlöst över i teammöte och plötsligt var klockan 13.35, jag hade inte fått nån lunch och hade möte igen kl. 14. Galopperade iväg och hämtade sushi och slängde i mig hälften medan jag röjde i mailboxen en kvart, sprang på möte och åt sen klart min "lunch" vid tre. Satt kvar på jobbet en halvtimme och cyklade sen hem.

Planen var att springa en runda men det hade töat och började sen frysa på när solen gick ner så löpning var en typiskt dålig idé. Däremot promenerade jag ner och hämtade ut alla skor till Runacademy-ledargänget på utlämningsstället, och jag yogade en halvtimme. Sen kom jag på mig själv med att vara småsur och insåg att jag nog behövde äta - och så bortåt kvällen insåg jag att Herr Katt verkligen inte var sig själv och matvägrade. Jaha. Tvångsmatning med vätska och hålla tummarna för att allt är bra...

Var uppe i natt vid tre och kunde inte somna om innan jag hade hämtat upp Herr Katt i sovrummet. Han var fortfarande inte alls pigg så när det var dags att gå upp visste jag att det där med morgonpass på gymmet för att sen åka till kontoret skulle bli ersatt av telefonkö hos veterinären och jobb hemifrån. Messade info till chefen som okejade en hemmaarbetsdag, väntade på att telefonslussen skulle öppna och fick en snabb tid. Jobba lite, 1½ timme hos veterinären med provtagning och undersökningar, hem tre timmar (jobba + äta lunch), retur för ytterligare undersökning, hem och jobba lite till. Extra jobbigt såklart att det händer en sån här vecka när Joakim är ute på övning och knappt går att få tag på ifall det värsta skulle hända...

Rörigt. Och hur blev det med mat till mig? Nja. En frukostmacka, sedan soppa och ostsmörgås till lunch, och en smoothie till mellanmål på eftermiddagen. Något tunt. Men Herr Katt lider i alla fall inte av något obotligt eller dramatiskt (vi har uteslutit allt som är riktigt hemskt) och de sista provsvaren plus ytterligare en koll nästa vecka ska förhoppningsvis leverera ett facit. Så jag kan släppa min oro och försöka ordna upp resten av veckan nu! Kvällen tillbringade jag med NMT på Bulltofta. Det kom blötsnö och det var äckligt på cykelbanorna, men ute i skogen var det magiskt, vitt och vackert! Älsk på det. Helt underbar kväll där atleterna fick jobba hårt och min hjärna hann lugna ner sig lite.

Han här <3 Min bästa fyrbenta vän.
Hur jag ska styra upp veckan återstår att se. I morgon ska jag på frukostseminarium så då hinner jag inte morgonträna (eller jo, om jag åker hemifrån typ FEM men det händer ju inte!) men jag har ett PT-pass bokat på Bulltofta på sen eftermiddag och det kan eventuellt bli löpning dit och hem. Fredag morgon KAN det gå att hinna till gymmet om jag är lite smidig. Helgen har redan massor med träning planerad så det ordnar nog upp sig. Det är inte hela världen - livet händer, och det är okej.

söndag 4 mars 2018

Race Report Stävie Trail 2018 - veckans träningspass

Ja, så blev det - det enda jag hann med i egen träningsväg denna veckan var ett 13 km terränglopp. Så kan det gå. Fast cyklingen till och från jobbet har kostat lite extra pga först blåst och sedan snö, jag har haft lite instruktörspass och mycket på vuxenjobbet så det har varit lite kärvt med planeringen. Siktar på bättring kommande vecka...


Tack vare en snäll NMT'are blev nummerlapparna uthämtade redan i onsdags vilket innebar att vi inte behövde vara aptidigt i Stävie utan kunde ta det lugnt hemma. Jag hade investerat en hundralapp i ett par välgörenhetsstrumpor som gav plats i första startgruppen på långa distansen kl. 11.10 så det var hålltiden - vi var där vid tiosnåret och hann med bajamajakö, socialt umgänge och lämna överdrag i bilen innan det var dags att springa iväg. Det var väldigt lätt att hitta rätt i dag, uppsprungen stig på tunt lager snö, så inga tveksamheter på bansträckningen i alla fall!

Snabbaste startgruppen startade 3 minuter efter mig och de som tänkte vinna loppet kom dundrande i hög hastighet så jag skuttade ur spår och släppte förbi för att få ha det trevligt. Brist på distansträning och glömd astmamedicin innebar att jag ändå inte hade några höga förhoppningar utan mest skulle ta mig runt. Vid 4 km funderade jag seriöst på att bryta, kort därefter kom ett halvtamt rådjur kutandes tvärs över stigen, sen var jag så himla törstig och längtade efter vattnet vid varvning och bestämde mig för att fortsätta. Vid milen ungefär kände jag att nä, NU räcker det baskemig men sen kom jag på att fast skogsplätten är försvinnande liten så har jag inte en chans att hitta till målet om jag inte följer snitslad bana :-D

Sen fick jag lite extra energi av att se ett par randiga strumpor framför mig, kämpade mig ikapp och förbi och peppade min medlöpare, sista biten genom skogen och så den breda vägen där man brukar kunna gasa men som var livsfarligt hal i dag och det blev inte mycket till slutspurt i år alltså. Men i mål kom jag, mådde lite smått illa men fick i mig bulle och chokladdryck och så styrde vi hemåt.

I vanlig ordning frös jag oändligt mycket i blöta kläder så jag slängde mig i duschen rätt omgående innan en sen lunch och lite soffhäng. Plus tvätta svettiga kläder som också kändes prioriterat. Sen var jag vansinnigt glad över att jag lagade lasagne redan i går för det var SÅ skönt att bara värma mat när vi blev hungriga igen!

Sen skjutsade jag Joakim till tåget och vet att 10 övningsdygn väntar i horisonten så vi ses inte förrän mot slutet av nästnästavecka, lite segt. Han tittade dock i frysen och konstaterade att det finns massor med matlådor så jag kommer inte "svälta jätteihjäl"! Nu - Mästarnas Mästare, benen i högläge och en stor mugg te. Välförtjänt.

lördag 24 februari 2018

Glädje. Resurser. Orka bli trött.

Trenden har ändå varit uppåtgående denna vecka. Jag har kommit ikapp på jobbet och eftersom stressnivån har varit lägre har jag orkat träna och fått till två bra löppass och två pass på gymmet.

Torsdagen på gymmet var särskilt fin. Spenderade en halvtimme med marklyft - först lättare lyft med teknikfokus, sen tyngre med lång vila mellan set. Roligt! Kompletterade med lite splitböj med bakre foten på bosu och 2 lätta kettlebells, naprapatens prehabövningar för höfter och bål m.m.
Hade lyxen att vara helt själv i friviktsgymmet men när jag var klar med marklyften kom det in en kille och jag blev lite provocerad typ "mitt gym, you're cramping my style" men han har väl också rätt att vara där med sitt gymkort. Han riggade för marklyft och asade fram tunga viktskivor så jag tänkte att det var ju lite kul att han skulle lyfta tungt för det är alltid roligt att titta på andra som lyfter tungt. 

Men så börjar han värma upp och lyfter SÅ JÄVLA DÅLIGT. Fatta besvikelsen! Det var liksom nätt och jämnt att jag klarade av att inte rusa fram och klippa till honom och ba "du kan ju för FAN inte stå här och lyfta så jävla dåligt, nu drar du av hälften av vikten och så lyfter du inte tyngre förrän du har lärt dig lyfta ORDENTLIGT!!!". Men jag klarade av att impulskontrollera mig. Hurra! (ja, jag vet att det är lite taskig attityd men jag har verkligen svårt för folk som jobbar med dålig teknik, kalla det yrkesskada.....)

Efter fyra träningsdagar på raken blev fredagen en välförtjänt vilodag då jag tog emot matleverans och fixade middag lagom tills Joakim kom hem. 

I dag längtade jag efter att bli riktigt trött utan att behöva bestämma själv så vi joggade ner till Bulltofta och deltog i Hannes' NMT-pass. Det var några minusgrader, soligt, lite blåst, och superskönt träningsväder. Hannes bjöd på trappträning (jobbigt!), backintervaller varvade med styrkeövningar (också jobbigt) och avslutade med explosiva hopp-och-skutt-övningar (mera jobbigt!). På stolpiga ben joggade vi hem och åt välförtjänt lunch, hängde i underställ i soffan och lyckades till slut duscha också. Det är en bonus att faktiskt vara så återhämtad att jag orkar trötta ut mig ordentligt!

En vända till stan för att köpa nya löparskor till Joakim och sen en finkaffe på det blev det också innan vi åkte hem och riggade kommandocentralen. Varsitt glas vin, recept på datorn, streamad musik, en skål chips att tugga på, och sen lagade vi mat. I dag blev det en pastagratäng med kyckling, bacon, svamp och broccoli som jag improviserade ihop samt en högrevsgryta inspirerad av sjömansbiff (fast utan potatis för de är inte så himla bra att frysa in). 

Med en hel hög förberedda matlådor klara, pastagratäng i magen och semla till efterrätt känner jag mig rätt så nöjd med dagen och planar ut framför Mello. Misstänker brutal träningsvärk i lår och rumpa i morgon men det kan jag nog leva med. Får väl träna överkroppspass då ;o)

tisdag 20 februari 2018

Fixa de små sakerna så löser sig de större

Jag har skrivit om det förut. Håll med om att det funkar? Jättestora förändringar och stora kliv kräver mycket energi och planering. Fast om man fixar småsakerna, går små steg i rätt riktning, bygger mindre delmål - då går det åt rätt håll ändå och vips har man fixat det där stora!

De senaste veckorna har varit oerhört tuffa för mig och jag har inte klarat av att prioritera träningen. Det har varit fokus på basen i min behovspyramid: Äta, sova, kramas. Inte kliva upp en halvtimme tidigare för att hinna med en morgonjogg, inte belasta en redan stressad hjärna med att trycka in ett träningspass som stressar ytterligare. Och det är okej - ett tag. Men sen gäller det att komma tillbaka och inte "fastna" i soffläge!

Träning är en del av mitt liv. Jag är en person som tränar - bara det att jag glömmer bort det emellanåt när annat tar för mycket plats. Så hur kommer jag tillbaka? Jag prioriterar. Jag tittar i min kalender, jag hittar utrymme för de där träningspassen jag vill ha i min vecka (det kan vara nånstans mellan 3-5 pass beroende på hur veckan annars ser ut) och jag lägger dem i kalendern så jag ser dem och skapar en medvetenhet om dem. Så att jag kan titta på veckan och tänka att just det, måndag ska jag springa, tisdag morgon ska jag till gymmet, onsdag har jag inget annat i kalendern så då kan jag springa ett lite längre pass - etc.

Den har planeringen gör att träning händer. Kanske inte alla pass, men ett flertal. Planeringen betyder att jag organiserar mig dagen innan. Lägger fram löparkläderna eller packar träningsväskan, förbereder frukost eller matlåda. Är allting förberett så är det himla enkelt. Så i går morse stack jag ut på en löprunda klockan sex och i dag skulle jag till gymmet, hade till och med planerat att vara på jobbet först klockan nio men fick ett telefonmöte halv nio. Försökte flytta det till nio men det var omöjligt, ryckte på axlarna, ställde klockan lite tidigare och var på gymmet sju i stället för halv åtta och på kontoret 08.23. Det går. Det är inte alltid enkelt och ibland måste jag trixa lite men oftast går det!


En annan grej på "småsaksfronten" är det här med sparande. Jag är inte alltid superlysande på det men jag vill gärna ha möjlighet att åka på semester då och då och det kräver att man lägger pengar på hög. Särskilt nu då vi befinner oss i en situation där vi tvingas renovera ett badrum inom kort känns det smart att lägga undan lite. Jag har ett fast sparande men kände mig ändå nyfiken på att testa lite mer kreativa sätt! Tekniskt sett så kan jag ju detta eftersom jag dels är ekonom och dels lyckades stoppa undan pengar till en PT-utbildning på ett år ungefär men när jag fick tips om en ny spar-app tyckte jag det var värt ett försök.

Appen heter Dreams och jag ska förtydliga att jag inte får några pengar för att skriva om den, jag tycker bara det är en kul och bra grej. Nackdelen med Dreams är att den tvingar mig att öppna ett nytt konto i en bank jag annars inte använder - fördelen är å andra sidan att jag har ett konto utan kopplade kort och där jag varken kan betala räkningar eller göra snabba uttag.

I Dreams lägger man upp en eller flera drömmar man vill spara till. Bestämmer tidshorisont och summa och sen räknar appen ut hur mycket man måste spara per dag för att nå målet i tid. Sparandet fixas med ett autogiroavtal mellan det vanliga lönekontot och Dreams-kontot som finns hos Ålandsbanken. Sen går det att spara på en massa olika sätt - automatiskt eller med egen handpåläggning. Jag har valt några automatiska varianter men sen är det som jag gillar bäst de här spar-ideerna som Dreams kallar för "Sparhack". Skippa köpekaffe = 30 kr in på drömkontot. Laga storkok = 200 kr in på drömkontot. Happy Hour = 10 kr in på drömkontot - fast jag har gjort om Happy Hour till en egen betydelse, nämligen träningstimme. Eftersom drömmen jag sparar till är en träningsresa så passar det ju bra att "böta" 10 kr per pass!

Jag tänker använda Dreams till att bli mer medveten om min egen (lyx)konsumtion och se vilka vanor jag är kapabel att förändra - och vilka jag egentligen inte vill förändra. Med lite flyt blir det mer pengar både på det vanliga sparkontot och drömkontot. Och skulle det bli bara drömkontot så är det också good enough. Det kostar inget - det går att avsluta kontot och få tillbaka pengarna igen om det skulle vara så.

Ja, och så jobbar jag fortfarande på med vegetarisk mat. En vegodag i veckan försöker jag mig på och så nyfikenhet på nya vegorätter (fast denna vecka blir det rotsakssoppa igen för det är så fantastiskt enkelt och billigt!). Nästa gång Joakim är borta över en helg ska jag kasta mig över senaste "300-kronorsveckan" som Hanna på Under Tian har lagt ut - eller ja, eftersom jag bara är en person så tänker jag att 3-4 rätter räcker hela veckan plus till lite lådor i frysen. Belugalasagne, majssoppa, chili sin carne med majskräm och linsbiffar, typ. Känns som en varierad vecka och kött kan jag äta på jobbet om jag vill!

Små insatser för träning, drömmar, miljö och ekonomi alltså - det är det jag pysslar med i mitt liv just nu. Du då?

lördag 17 februari 2018

Återhämtning - en heltidssysselsättning?

Nja. Inte återhämtning på heltid, för det hade inneburit sjukskrivning, och så stressad har jag trots allt inte varit. Men det är ingen hemlighet att det har varit en tuff vecka att ta sig igenom eftersom jag har haft mycket att ta ikapp som inte har hunnits med de senaste två veckorna.

Egen träning? Nä. Inte prio. Jag har haft fullt upp med att ta hand om mina PT-kunder och ta hand om mig själv. Att sova, äta och återhämta mig kändes viktigast - så det blev huvudfokus. Sen hade jag en störtskön ledig dag i onsdags där vi inledde med att åka till Ystad Saltsjöbad redan tisdag efter jobbet. Vi badade, vi låg i sköna sängar i "Fireview" och drack champagne och pratade om allt och inget. Sen bytte vi om och promenerade till Villa Strandvägen för att mumsa i oss en femrätters gourmetmiddag med tillhörande viner. Sova i mjuk hotellsäng och vakna till fantastisk frukostbuffé i morgonsol - säker vinst!

Då kände jag att hjärnan sakta höll på att återgå till normalläge och jag försökte hålla fast i känslan. Onsdag eftermiddag spenderades på gymmet och sen blev det en något lättare middag och hyfsat tidig läggning. Vaknade tyvärr tidigt och tänkte på jobb torsdag morgon så helt färdiga är vi inte med den där återhämtningen! Men jag lyckades ändå hålla ihop mina två jobbdagar och kom hem till helgvila. Dessutom var jag så intelligent så jag la 10 minuter på att sätta ihop och skriva rent att-göra-listan innan jag åkte hem vilket innebär att jag "tömde" hjärnan på jobbrelaterat och därmed har sovit gott i natt. Skönt. Det tar sig.

I dag har vi haft "lekdejt". Ja, man kan inte kalla det nåt annat. För vi hängde med Martin till tyngdlyftargymmet och lyfte tunga saker i två timmar och det var superkul men bitvis frustrerande när kroppen inte riktigt gör som jag har tänkt mig! Fick testa att knäböja med knäskydd och lyftarbälte, kan inte alls bestämma mig för vad jag tycker om det men det var intressant att prova. Lyftarbältet gav vissa 80-talsvibbar och getingmidja.... Hoppas vi får fler tillfällen att få lite träningstips av Martin för det kändes helt klart utvecklande även om han är sjuuuukt irriterande när han böjer 180 kg! Nåja, jag lyckades i alla fall marka 80 kg i dag och det kändes helt okej så jag ska nog våga lasta på lite mer i veckan.

Vad morgondagen kommer bjuda på är ännu oklart men det är åtminstone ännu en hel dag att göra vad jag vill med! 

Veckan som kommer då? Begränsat med kvällsaktiviteter. Fokus på att återskapa regelbundenhet i egen träning. Springa igen. Yoga, andas, våga lägga mig tidigt när jag behöver det. Fortsätta komma ikapp på jobbet och fortsätta skriva listor så jag upplever att jag har koll och slipper lägga resurser på att komma ihåg allt jag måste göra. Jag har en plan, åtminstone!

lördag 10 februari 2018

Vägen tillbaka till normalläge

Jag klarade det! Torsdag lunch skickade jag in den rapporteringen som dominerade hela veckan och började sedan jobba på att komma ikapp med allt annat som fått stå åt sidan. Jag är helt klart inte i mål men det kommer nog.

Att hjärnan är stresspåverkad tvivlar jag inte på. Alla drömmar natten mot fredag handlade antingen om att knappa in data eller om att inte klara av grejer. Försökte rädda kattungar från att svälta ihjäl, släpade tunga slädar lastade med viktskivor ute i trafiken och kämpade i motvind. Tufft läge alltså! I går försökte jag verkligen vara fokuserad och ordningsam men det blev lite spretigt - och resultatet var att jag vaknade klockan sex i morse och funderade på inrapportering av pensionsgrundade löner. Lönt......

Men hursomhelst har dagen i dag varit en bra återhämtningsdag. Frukost i soffan. Lite ärenden och en runda på affären, lunch hemma och så packade vi träningsväskorna och njöt av 75 minuters träning i ett folktomt gym. Så skönt! Ryggen fick en rejäl omgång kärlek som den behövde, det är återigen den som tar mest stryk när jag inte tränar regelbundet.
Hem till semlefika och lite vila innan vi begav oss ut i köket för att laga en fantastisk fiskgryta som var himmelskt god och kommer följas upp av kladdkaka och glass så snart mat och vin har sjunkit undan lite. Stressnivån är lägre, käkarna inte längre krampaktigt ihopbitna och nackspärren har släppt. Nu ska bara hjärnan ikapp. Men den får ytterligare en dag med kärlek i morgon så ska vi se om inte det tar sig!

måndag 5 februari 2018

Sänk stressnivån med "självcoaching".

Jag håller just nu på med en arbetsuppgift som jag ogillar. Varför?
- den har ett extremt dåligt och icke-funktionellt systemstöd
- den indatan jag ska leverera får jag inte i ett funktionellt format utan måste själv greja med formler och datakopiering för att få rätt på det
- jag ser inte att uppgiften tillför något värde för mig
- jag lär mig inte något av att utföra den (jo, jag blir lite bättre på vissa formler i Excel...)
- enda anledningen att jag löser uppgiften är för att nån annan annars måste göra det och jag har eventuellt lite, lite bättre tid så jag inte måste göra det på kvällar

Inte nog med att jag ogillar uppgiften, den får mig också att känna mig stressad. Varför?
- kombinationen av dåligt systemstöd, dålig indata och ingen hjälp att få känns allt för bekant
- deadline är ganska kort och uppgiften måste tryckas in bland en massa annat
- min enda drivkraft att lösa den är dåligt samvete, om jag inte löser den behöver nån annan jobba kvällar och kan inte vara hemma med sina barn

Den som känner till varför man bränner ut sig torde se ganska tydligt vad som händer ovan. Ingen möjlighet att delegera, "måste" göra allting själv plus drivkraft dåligt samvete. Precis, exakt den kombinationen som drev mig in i den berömda väggen för exakt sju år sen. Tror ni kroppen känner igen de dåliga vibbarna? Jag märker det rätt tydligt, i alla fall. Jag blir snarstucken, stressad, frustrerad, småilsken. Jag VILL verkligen inte. Fast nu när jag vet varför jag inte vill är det lite lättare att förstå varför. Att jag reagerar inte bara på det som är just nu utan också allt möjligt gammalt som "sitter kvar".

Klarar jag att vända känslan? Kanske. Det jag i alla fall kan göra är att försöka minska stress på alla andra områden. Inte pressa mig för mycket. I morgon var jag egentligen inbokad på ett morgonpass på gymmet men jag bokade av det för att slippa ha en tidig tid att passa. I morse fick jag lägga tio minuter extra på att tina cykellås med hårfönen, i natt övernattar cykeln i hallen så slipper jag det extramomentet. Plus att jag har flera växlar att välja på när jag cyklar till jobbet, bara en sån sak!

Dessutom vägrar jag att få panik över deadline. Jag hinner det jag hinner. Eftersom systemstödet är dåligt och opraktiskt tar det oproportionerligt lång tid att lägga in datan. Uppgiften är inte så viktig för mig att jag tänker sitta och jobba hela kvällen. Nej, jag gör det jag har möjlighet att göra på den tiden jag har till mitt förfogande och hinner jag inte får nån annan avlasta. Punkt.

Tre steg till självcoaching:
1) Vad är det som gör mig obekväm eller stressad i situationen?
2) Varför stressar det mig? Påminner det om något?
3) Vad kan jag själv göra åt det?

Och viktigast såklart: ACCEPTERA. Det är som det är av en anledning. Kroppen och hjärnan har värsta hästminnet och reagerar i förtid på situationer som tidigare har lett käpprätt åt pipsvängen. Tacka hjärnan för det, uppskatta dens klokhet och dens inbyggda varningssystem. Men tänk också att du själv tar kommandot. Så fort du vet varför är det lättare att ta hand om.

Således: Läggdags med en sömnmeditation för att somna lätt utan en massa tankar som kör runt i huvudet. Läggdags i tid för att hinna sova tillräckligt. Sen tar vi nya tag i morgon. Visst?
Rosa morgonhimmel över hustaken i morse. Underbart!

söndag 4 februari 2018

Ännu en vecka....

Ja herrejösses. Ännu en vecka med full fart hela vägen, målgång i #RWRunstreak30/30 och ganska jobbigt läge på jobbet!

Måndag - morgonjogg, utan att tänka. Avsluta arbetsdagen, cykla hem, byta om i höghastighet, cykel till Bulltofta, ett PT-pass, ett NMT-pass. Det var den dagen. Mat, förbereda tisdagen, duscha, sova.

Tisdag - morgonjogg, bilen till jobb och frukosten med till skrivbordet. Skrivbordsfrukost, jobba månadsavslutning för nu är det lite sista chansen. Får ihop det ändå, allt är klart och förberett. Lämnar kontoret, tar bilen iväg till köpcentret för frisörbesök. Tar mig tiden att handla lite fika och sitter sen och njuter mellan varven vid vasken - läser bok, fikar och chillar. Skönt - mikropaus! Kommer hem, äter mat, hinner sitta och slökolla på tv och packar sen för onsdag.

Onsdag - benpass på gymmet. Sjukt taggad för det är sista passet i utmaningen. Och det är roligt - känner mig stark och laddad. Så jag bankar på med marklyften, lyfter tyngre, många set, många lyft och bara ler. Bättrar på med lite frontböj och så kompletteringsövningar tills jag inte hinner mer, duschar i snabbfart och skyndar mig till kontoret. Vi har besök från huvudkontoret, det är lite ångestframkallande eftersom det är en variant på internrevision men jag är inte huvudfokus så jag försöker ta det lugnt.

Efter uppstartsmötet får jag gå till mitt lilla rum och göra mitt eget. Fajtas med diverse system som inte riktigt vill hela dagen och när jag åker hem är jag irriterad och frustrerad. Fast jag kommer på att jag har klarat alla 30 träningsdagar och att jag har en ledig kväll plus att det är nystädat så jag bara njuter av mitt rena hem, lagar god mat, städar köket igen och tar det lugnt.

Torsdag - ännu en rörig dag. Börjar med PT-pass i isande kyla, sen in på kontoret. Jobbar, äter skrivbordslunch, träffar ännu en PT-kund och känner stressen smyga sig på. För jag måste hinna till banken, möta upp Joakim, skriva på papper, åka hem, hinna byta om och ta mig in till stan igen för en middag som jag allra helst hade skippat. För Joakim har ju precis kommit hem och jag vill vara med honom! Men jag hinner, hinner till och med hem och sitta i soffan en timme med temugg och sambo och pusta ut och släppa stressen. Middagen blir trevlig och god men blir lite senare än tänkt, tur jag har skjuts hem!

Fredag och frukostmöte med hotellfrukost tillsammans med våra gäster. Sista dagen i dag. Vi kommer till kontoret och surrar nervöst och försöker jobba medan de sammanställer inför avslutningsmötet som är schemalagt klockan 11. Vi tror det har gått bra, att vi har klarat oss men det är ändå spänt och nervöst inför Closing Meeting. Mötet tar bara en halvtimme och vi kan andas ut - några små påpekanden men inget dramatiskt, vi har faktiskt klarat oss riktigt bra och min kollega som var huvudfokus får beröm för bra förberedelser.

Jag vet inte hur de andra mådde sen men jag kände i alla fall att luften gick ur mig lite när det väl var över. Vi klarade det. Heja oss! Chefen drar iväg mig till närmaste fik för en lättare lunch och när vi kommer tillbaka skålar vi i champagne. Dels för att vi klarade revisionen, dels för att jag envisas med att fira att nu är det SJU år sen jag gick in i väggen och jag står fortfarande upp. Det känns stort ändå.

Kommer hem, äter middag med Joakim och bara är. Januari är avklarat, det där besöket från huvudkontoret som jag har bävat inför är över. Jag var SÅ trött och sov nästan tio timmar som jag tydligen behövde! Lördag - en lördag utan väckarklocka och tider att passa. Sovmorgon, långfrukost i mysbyxor, och sen plockade vi ihop oss och promenerade bort för att kika på det nya gymmet som öppnat bara precis runt hörnet.

Det var ett kul ställe! Stort och industriellt - som en hangar med öppet ända upp till plåttaket. Förutom områden med konditions- och styrkemaskiner i vanlig ordning fanns det lite extra kul grejer. Ett stort område med fria vikter och en "bur" med skivstänger, jag tror jag räknade till 7 fria stänger plus en liten, 2 z-stänger och de som fanns i bänkpress och snedbänk. Gött! En riklig uppsättning kettlebells och en massa hantlar kompletterade frivikterna. Sen finns det en hinderbana med monkeybars, nät, ringar, ramp m.m. och inbyggd tidtagning som vi inte vågade oss på. Och så slutligen den "interaktiva" väggen där wallball möter tv-spel. Man kan dra igång ett spel där det gäller att träffa rörliga mål på väggen och när man missat tillräckligt många så "dör" man. Superkul pulshöjare tyckte jag!






Vi spenderade resten av dagen med att handla och laga mat och sen bortåt kvällen ville Joakim ut och marschträna i mörkret. Pannlampa och reflexer på och ut, vi traskade nästan 8 km i raskt tempo (Joakim med packning, jag skippade det!) och tittade på stadens ljus innan vi kom hem och planade ut framför Melodifestivalen.
Ytterligare en natt då jag sov tungt och länge, sedan söndag med frukost framför Nyhetsmorgon och slösnack om vad vi skulle göra. Jag hade siktet inställt på backintervaller så efter ett par timmars såsande bytte vi kläder och gav oss ut. 2 km uppvärmning följt av 10 x 1 min backe - eller rätteligen 9 x 1 min plus 1 x typ 90-100 sekunder för på sista skulle vi ända upp på toppen. Där var det blåsigt så vi tassade ner igen och hittade en plan sträcka där vi körde 10 x 30 sek med 30 sek vila. Och sen joggade vi hem - det gav mig 10 km på klockan. Ändå respektabelt för ett intervallpass!



Efter lunch var det dags för dusch och fix och sen slödiskuterade vi lite badrumsrenovering och kollade på TV, värmde middag som vi lagade i går och sånt. Det blev liksom inga stordåd gjorda efter ett sånt intervallpass!

Allt för snabbt blev klockan alldeles för mycket och Joakim skulle skjutsas till tåget till mitt stora förtret. Verkligen dålig idé tyckte jag. Det borde finnas nån regel om att han är hemma en hel vecka när han är borta nästan två! Men inget att göra åt, det var bara att anpassa sig efter rådande omständigheter och komma hem till bara katterna sen. Skönt åtminstone att det finns mat för hela veckan i kyl och frys och att vi hade städat undan i köket! Nu ska jag bara bestämma mig för om jag ska sova, yoga eller springa i morgon bitti. Lutar åt yoga eftersom det ska bli rätt kallt ute...och det är en skön start på dagen som jag ofta glömmer bort!

måndag 29 januari 2018

Resilience. Och att vara två.

Jag har inte kunnat hitta något svenskt ord som täcker begreppet "resilience" så som det används inom psykologin. Men det handlar om förmågan att komma tillbaka, att återhämta sig, och att acceptera läget och göra det bästa av det.

Jag tänker att det är en viktig förmåga att ha för de allra flesta! Att man kan "studsa tillbaka" från något negativt, hitta tillbaka till det positiva, och hitta det positiva i jobbiga perioder. Jag tänkte mycket på det i helgen när jag satt med min frukost ensam på Espresso House och messade med Joakim som tjurade över att han inte var där. Nä, jag hade också hellre haft honom som sällskap i gymmet och på fiket men nu var det som det var. Inte heller blir det roligare av att jag fokuserar på saknaden och tycker synd om mig själv - men jag kan välja att vara glad över att jag kan träna i lugn och ro och njuta av finfrukost, loungemusik och en spännande tidning! För det blir roligare så.

Roligt och trevligt var det också tills jag behövde ägna mig åt alla "måsten". En vecka som förra veckan innebär att det blir rätt mycket att göra hemma under helgen - allt jag inte har hunnit med. Så jag tvättade tre maskiner tvätt under helgen t ex. Jag åkte alltså direkt från frukostfiket till affären för att handla. Det var väl okej, jag hade en bra lista. Men sen! Inte gick det att parkera bilen framför dörren utan jag fick släpa mina tre kassar hela vägen från parkeringen och upp i lägenheten. Packa upp alla kassar. Lunch.

Sen skulle det lagas mat, tömmas diskmaskin, slängas sopor, packas matlådor - och där, precis där började det bli så himla tydligt varför det är lättare att vara två. När vi är två som lagar storkok kan man dela på uppgifterna. Nån kan diska undan medan nån annan går ner med soporna. Nån skriver etiketter till matlådor medan nån annan packar dem. Nån torkar och plockar undan disken under tiden nån annan diskar. Det är faktiskt ganska tufft att behöva lösa allt det där själv när man är van att vara två! Men jag lyckades få gjort allt som skulle göras bit för bit även om jag svor lite emellanåt!

Jag rundade av kvällen med kombinationspasset på taekwondoklubben - 30 minuter i full fart och sen en timme på yogamattan med skön stretch och meditation. Det blir liksom bra uppe på hjärnkontoret efteråt, det går inte att komma ifrån!

lördag 27 januari 2018

Men JA!

Vaknade till ljudet av regn vid sexsnåret men somnade om och vaknade när klockan ringde strax efter sju. Lördagsfrukost med smoothie och croissant och nyhetsmorgon medan jag planerade dagens provapåpass. Med tanke på regnskuren förväntade jag mig bristande uppslutning men tji fick jag - för det stod fyra ordinarie medlemmar och åtta nyfikna provapåare uppställda när vi drog igång!

Jag älskar att ha provapåpass för det är vår möjlighet att inviga nya människor i hur roligt det är med NMT. Och roligt hade vi! Parövningar, enskilda övningar och gruppövningar om vartannat. Flås, svettdroppar, glada leenden och glittrande ögon. Jag gillar det skarpt. Dynamiken, träningsglädjen, viljan att fortsätta kämpa för att vi tränar TILLSAMMANS. Stort gilla på det! Leriga och glada tassade vi retur och pratade om medlemskap, träningstider och framför allt att det var roligt att träna i dag. JA!

Att få undan min egen träning var lite tuffare och det är det i princip alltid efter att jag har haft pass. Jag blir liksom opepp på att springa runt själv när jag ser hur roligt mina deltagare har och sen är det bara allmänt tungt att ta sig ut en gång till när jag har hunnit landa hemma. Men jag tog mig ut och igenom 8 km lugn löpning och sen var det bra med det!

Förutom att skrota i soffan med en bok har jag hunnit med att tvätta tre tvättar (varav en med leriga provapåvästar då...), duscha riktigt ordentligt i stället för mina vanliga tvåminutersduschar, fixa pizza till middag (pizzakit alltså, nån måtta får det vara!) och packa träningsväskan till i morgon. Så även om det känns som om jag har chillat hela dagen har jag hunnit med lite av varje och sista jobbet för i kväll är att diska undan och dra igång diskmaskinen. Och i morgon ska jag gymma och så tänker jag också att jag ska gå på kvällspasset på taekwondoklubben för att det är så gött efteråt. Yay!

fredag 26 januari 2018

Dålig projektledning på det här bygget!

Holy moly vilken vecka. Jag visste när jag påbörjade den att den skulle bli tuff men så här tuff? Hjälp.

Dagar med möten. Inte sådär organiserat heller utan möten lite "strösslade" ut i kalendern så att jag får en halvtimme eller kanske trekvart vid skrivbordet. Tillräckligt med tid för att släcka bränder och bli stressad över inboxens status men inte tillräckligt med tid för att hinna med lite mer tids- och koncentrationskrävande uppgifter. Inte heller tillräckligt med tid för att göra sånt jag egentligen skulle göra denna vecka.

På det en ganska utmanande privat planering med två NMT-pass (plus ett i morgon), fem PT-pass och ett träningspass med Runner's World och #Challenge21K. Som grädde på moset bet jag sönder en tand måndag förmiddag så i pusslet var jag tvungen att få plats för ett akut tandläkarbesök också. Tack för det, typ...

På nåt vis fick jag ihop det ändå. Onsdag morgon ruskade jag på huvudet över min dåliga planering, bet ihop och gick och gjorde allt som skulle göras. Åkte till kontoret, levererade ett PT-pass, bytte om, jobbade nån timme, cyklade till tandläkaren, fixade tanden, cyklade retur via lunchtakeaway, åt lunch vid tangentbordet, jobbade lite till och fick undan det mest brådskande, gick på möte, SPRANG ut från mötet och slängde ihop mina grejer och cyklade hem. 45 minuters "vändtid" hemma - klädbyte, packa om, minimellanmål. Ner i bilen, mot stan för träningspass. Jag var SÅ nära att stanna hemma men jag är så glad att jag åkte iväg för veckans chans att låta nån annan sköta min träning. Att få nöta teknikövningar och springa snabba intervaller med 40 andra tjejer, flåsa och kämpa tillsammans och ge varandra high five efter avslutat träningspass. Yes!

Sen blev det torsdag och veckans enda dag då jag faktiskt hade 4 sammanhängande timmar vid skrivbordet och tid att luncha med mina kollegor. Vilken lyx. Jag pluggade in lurar med bra musik och hittade mitt fokus, mitt flow. Betade av uppgift efter uppgift, noterade på checklistor, svarade på mails. Lunchrast, sen på't igen. Ett kort möte, på't igen. Lämnade kontoret med "inbox zero" och en go' känsla, hann äta riktig mat också innan jag åkte till Lund och höll NMT-pass och handlade på hemvägen.

Fast i dag gick det åt pipsvängen igen! Jag prioriterade tidig morgonjogg för att vara "klar" för dagen när jag kom hem. Funkade lysande och var faktiskt rätt skönt! Sen mot jobbet där jag satt i möten hela dagen och tvingades lämna bygget utan att ha tömt inboxen :-( Levererade ett PT-pass och cyklade sedan hem till helg. Äntligen.

Jag har inte hunnit till gymmet, det har varit stört omöjligt. Men jag har hittat minst en halvtimme per dag för egen träning varje dag. Veckans lågvattenmärke var väl torsdagen då det blev en halvtimmes yoga men annars har jag tuggat på ganska bra tycker jag och är nöjd med min insats.

Projektledaren som har planerat den här veckan får dock inte godkänt. Inte alls faktiskt. Det får inte se ut så här. Det får inte vara så stökigt, så intensivt, det ska finnas tid för återhämtning och middag ska vara mer än en leverpastejmacka vid köksbänken klockan halv nio på kvällen. Gör om, gör rätt. Nästa vecka ser betydligt mindre sinnessjuk ut och jag har redan hittat "mina" utrymmen för egen träning. Det ska kännas bättre än så här.

Men först tar vi helg - ensamhelg, för Joakim är på övning. Jag har bestämt mig för att njuta av tiden och fokusera på roliga grejer och återhämtning. Jag ska bara leverera ytterligare ett NMT-pass i morgon förmiddag, sedan är resten av helgen min egen för det som faller mig in. Ja, och så måste jag ta ikapp lite praktiska grejer som inte har blivit hanterade i veckan - typ tvätt och sånt ;o)