tisdag 20 februari 2018

Fixa de små sakerna så löser sig de större

Jag har skrivit om det förut. Håll med om att det funkar? Jättestora förändringar och stora kliv kräver mycket energi och planering. Fast om man fixar småsakerna, går små steg i rätt riktning, bygger mindre delmål - då går det åt rätt håll ändå och vips har man fixat det där stora!

De senaste veckorna har varit oerhört tuffa för mig och jag har inte klarat av att prioritera träningen. Det har varit fokus på basen i min behovspyramid: Äta, sova, kramas. Inte kliva upp en halvtimme tidigare för att hinna med en morgonjogg, inte belasta en redan stressad hjärna med att trycka in ett träningspass som stressar ytterligare. Och det är okej - ett tag. Men sen gäller det att komma tillbaka och inte "fastna" i soffläge!

Träning är en del av mitt liv. Jag är en person som tränar - bara det att jag glömmer bort det emellanåt när annat tar för mycket plats. Så hur kommer jag tillbaka? Jag prioriterar. Jag tittar i min kalender, jag hittar utrymme för de där träningspassen jag vill ha i min vecka (det kan vara nånstans mellan 3-5 pass beroende på hur veckan annars ser ut) och jag lägger dem i kalendern så jag ser dem och skapar en medvetenhet om dem. Så att jag kan titta på veckan och tänka att just det, måndag ska jag springa, tisdag morgon ska jag till gymmet, onsdag har jag inget annat i kalendern så då kan jag springa ett lite längre pass - etc.

Den har planeringen gör att träning händer. Kanske inte alla pass, men ett flertal. Planeringen betyder att jag organiserar mig dagen innan. Lägger fram löparkläderna eller packar träningsväskan, förbereder frukost eller matlåda. Är allting förberett så är det himla enkelt. Så i går morse stack jag ut på en löprunda klockan sex och i dag skulle jag till gymmet, hade till och med planerat att vara på jobbet först klockan nio men fick ett telefonmöte halv nio. Försökte flytta det till nio men det var omöjligt, ryckte på axlarna, ställde klockan lite tidigare och var på gymmet sju i stället för halv åtta och på kontoret 08.23. Det går. Det är inte alltid enkelt och ibland måste jag trixa lite men oftast går det!


En annan grej på "småsaksfronten" är det här med sparande. Jag är inte alltid superlysande på det men jag vill gärna ha möjlighet att åka på semester då och då och det kräver att man lägger pengar på hög. Särskilt nu då vi befinner oss i en situation där vi tvingas renovera ett badrum inom kort känns det smart att lägga undan lite. Jag har ett fast sparande men kände mig ändå nyfiken på att testa lite mer kreativa sätt! Tekniskt sett så kan jag ju detta eftersom jag dels är ekonom och dels lyckades stoppa undan pengar till en PT-utbildning på ett år ungefär men när jag fick tips om en ny spar-app tyckte jag det var värt ett försök.

Appen heter Dreams och jag ska förtydliga att jag inte får några pengar för att skriva om den, jag tycker bara det är en kul och bra grej. Nackdelen med Dreams är att den tvingar mig att öppna ett nytt konto i en bank jag annars inte använder - fördelen är å andra sidan att jag har ett konto utan kopplade kort och där jag varken kan betala räkningar eller göra snabba uttag.

I Dreams lägger man upp en eller flera drömmar man vill spara till. Bestämmer tidshorisont och summa och sen räknar appen ut hur mycket man måste spara per dag för att nå målet i tid. Sparandet fixas med ett autogiroavtal mellan det vanliga lönekontot och Dreams-kontot som finns hos Ålandsbanken. Sen går det att spara på en massa olika sätt - automatiskt eller med egen handpåläggning. Jag har valt några automatiska varianter men sen är det som jag gillar bäst de här spar-ideerna som Dreams kallar för "Sparhack". Skippa köpekaffe = 30 kr in på drömkontot. Laga storkok = 200 kr in på drömkontot. Happy Hour = 10 kr in på drömkontot - fast jag har gjort om Happy Hour till en egen betydelse, nämligen träningstimme. Eftersom drömmen jag sparar till är en träningsresa så passar det ju bra att "böta" 10 kr per pass!

Jag tänker använda Dreams till att bli mer medveten om min egen (lyx)konsumtion och se vilka vanor jag är kapabel att förändra - och vilka jag egentligen inte vill förändra. Med lite flyt blir det mer pengar både på det vanliga sparkontot och drömkontot. Och skulle det bli bara drömkontot så är det också good enough. Det kostar inget - det går att avsluta kontot och få tillbaka pengarna igen om det skulle vara så.

Ja, och så jobbar jag fortfarande på med vegetarisk mat. En vegodag i veckan försöker jag mig på och så nyfikenhet på nya vegorätter (fast denna vecka blir det rotsakssoppa igen för det är så fantastiskt enkelt och billigt!). Nästa gång Joakim är borta över en helg ska jag kasta mig över senaste "300-kronorsveckan" som Hanna på Under Tian har lagt ut - eller ja, eftersom jag bara är en person så tänker jag att 3-4 rätter räcker hela veckan plus till lite lådor i frysen. Belugalasagne, majssoppa, chili sin carne med majskräm och linsbiffar, typ. Känns som en varierad vecka och kött kan jag äta på jobbet om jag vill!

Små insatser för träning, drömmar, miljö och ekonomi alltså - det är det jag pysslar med i mitt liv just nu. Du då?

lördag 17 februari 2018

Återhämtning - en heltidssysselsättning?

Nja. Inte återhämtning på heltid, för det hade inneburit sjukskrivning, och så stressad har jag trots allt inte varit. Men det är ingen hemlighet att det har varit en tuff vecka att ta sig igenom eftersom jag har haft mycket att ta ikapp som inte har hunnits med de senaste två veckorna.

Egen träning? Nä. Inte prio. Jag har haft fullt upp med att ta hand om mina PT-kunder och ta hand om mig själv. Att sova, äta och återhämta mig kändes viktigast - så det blev huvudfokus. Sen hade jag en störtskön ledig dag i onsdags där vi inledde med att åka till Ystad Saltsjöbad redan tisdag efter jobbet. Vi badade, vi låg i sköna sängar i "Fireview" och drack champagne och pratade om allt och inget. Sen bytte vi om och promenerade till Villa Strandvägen för att mumsa i oss en femrätters gourmetmiddag med tillhörande viner. Sova i mjuk hotellsäng och vakna till fantastisk frukostbuffé i morgonsol - säker vinst!

Då kände jag att hjärnan sakta höll på att återgå till normalläge och jag försökte hålla fast i känslan. Onsdag eftermiddag spenderades på gymmet och sen blev det en något lättare middag och hyfsat tidig läggning. Vaknade tyvärr tidigt och tänkte på jobb torsdag morgon så helt färdiga är vi inte med den där återhämtningen! Men jag lyckades ändå hålla ihop mina två jobbdagar och kom hem till helgvila. Dessutom var jag så intelligent så jag la 10 minuter på att sätta ihop och skriva rent att-göra-listan innan jag åkte hem vilket innebär att jag "tömde" hjärnan på jobbrelaterat och därmed har sovit gott i natt. Skönt. Det tar sig.

I dag har vi haft "lekdejt". Ja, man kan inte kalla det nåt annat. För vi hängde med Martin till tyngdlyftargymmet och lyfte tunga saker i två timmar och det var superkul men bitvis frustrerande när kroppen inte riktigt gör som jag har tänkt mig! Fick testa att knäböja med knäskydd och lyftarbälte, kan inte alls bestämma mig för vad jag tycker om det men det var intressant att prova. Lyftarbältet gav vissa 80-talsvibbar och getingmidja.... Hoppas vi får fler tillfällen att få lite träningstips av Martin för det kändes helt klart utvecklande även om han är sjuuuukt irriterande när han böjer 180 kg! Nåja, jag lyckades i alla fall marka 80 kg i dag och det kändes helt okej så jag ska nog våga lasta på lite mer i veckan.

Vad morgondagen kommer bjuda på är ännu oklart men det är åtminstone ännu en hel dag att göra vad jag vill med! 

Veckan som kommer då? Begränsat med kvällsaktiviteter. Fokus på att återskapa regelbundenhet i egen träning. Springa igen. Yoga, andas, våga lägga mig tidigt när jag behöver det. Fortsätta komma ikapp på jobbet och fortsätta skriva listor så jag upplever att jag har koll och slipper lägga resurser på att komma ihåg allt jag måste göra. Jag har en plan, åtminstone!

lördag 10 februari 2018

Vägen tillbaka till normalläge

Jag klarade det! Torsdag lunch skickade jag in den rapporteringen som dominerade hela veckan och började sedan jobba på att komma ikapp med allt annat som fått stå åt sidan. Jag är helt klart inte i mål men det kommer nog.

Att hjärnan är stresspåverkad tvivlar jag inte på. Alla drömmar natten mot fredag handlade antingen om att knappa in data eller om att inte klara av grejer. Försökte rädda kattungar från att svälta ihjäl, släpade tunga slädar lastade med viktskivor ute i trafiken och kämpade i motvind. Tufft läge alltså! I går försökte jag verkligen vara fokuserad och ordningsam men det blev lite spretigt - och resultatet var att jag vaknade klockan sex i morse och funderade på inrapportering av pensionsgrundade löner. Lönt......

Men hursomhelst har dagen i dag varit en bra återhämtningsdag. Frukost i soffan. Lite ärenden och en runda på affären, lunch hemma och så packade vi träningsväskorna och njöt av 75 minuters träning i ett folktomt gym. Så skönt! Ryggen fick en rejäl omgång kärlek som den behövde, det är återigen den som tar mest stryk när jag inte tränar regelbundet.
Hem till semlefika och lite vila innan vi begav oss ut i köket för att laga en fantastisk fiskgryta som var himmelskt god och kommer följas upp av kladdkaka och glass så snart mat och vin har sjunkit undan lite. Stressnivån är lägre, käkarna inte längre krampaktigt ihopbitna och nackspärren har släppt. Nu ska bara hjärnan ikapp. Men den får ytterligare en dag med kärlek i morgon så ska vi se om inte det tar sig!

måndag 5 februari 2018

Sänk stressnivån med "självcoaching".

Jag håller just nu på med en arbetsuppgift som jag ogillar. Varför?
- den har ett extremt dåligt och icke-funktionellt systemstöd
- den indatan jag ska leverera får jag inte i ett funktionellt format utan måste själv greja med formler och datakopiering för att få rätt på det
- jag ser inte att uppgiften tillför något värde för mig
- jag lär mig inte något av att utföra den (jo, jag blir lite bättre på vissa formler i Excel...)
- enda anledningen att jag löser uppgiften är för att nån annan annars måste göra det och jag har eventuellt lite, lite bättre tid så jag inte måste göra det på kvällar

Inte nog med att jag ogillar uppgiften, den får mig också att känna mig stressad. Varför?
- kombinationen av dåligt systemstöd, dålig indata och ingen hjälp att få känns allt för bekant
- deadline är ganska kort och uppgiften måste tryckas in bland en massa annat
- min enda drivkraft att lösa den är dåligt samvete, om jag inte löser den behöver nån annan jobba kvällar och kan inte vara hemma med sina barn

Den som känner till varför man bränner ut sig torde se ganska tydligt vad som händer ovan. Ingen möjlighet att delegera, "måste" göra allting själv plus drivkraft dåligt samvete. Precis, exakt den kombinationen som drev mig in i den berömda väggen för exakt sju år sen. Tror ni kroppen känner igen de dåliga vibbarna? Jag märker det rätt tydligt, i alla fall. Jag blir snarstucken, stressad, frustrerad, småilsken. Jag VILL verkligen inte. Fast nu när jag vet varför jag inte vill är det lite lättare att förstå varför. Att jag reagerar inte bara på det som är just nu utan också allt möjligt gammalt som "sitter kvar".

Klarar jag att vända känslan? Kanske. Det jag i alla fall kan göra är att försöka minska stress på alla andra områden. Inte pressa mig för mycket. I morgon var jag egentligen inbokad på ett morgonpass på gymmet men jag bokade av det för att slippa ha en tidig tid att passa. I morse fick jag lägga tio minuter extra på att tina cykellås med hårfönen, i natt övernattar cykeln i hallen så slipper jag det extramomentet. Plus att jag har flera växlar att välja på när jag cyklar till jobbet, bara en sån sak!

Dessutom vägrar jag att få panik över deadline. Jag hinner det jag hinner. Eftersom systemstödet är dåligt och opraktiskt tar det oproportionerligt lång tid att lägga in datan. Uppgiften är inte så viktig för mig att jag tänker sitta och jobba hela kvällen. Nej, jag gör det jag har möjlighet att göra på den tiden jag har till mitt förfogande och hinner jag inte får nån annan avlasta. Punkt.

Tre steg till självcoaching:
1) Vad är det som gör mig obekväm eller stressad i situationen?
2) Varför stressar det mig? Påminner det om något?
3) Vad kan jag själv göra åt det?

Och viktigast såklart: ACCEPTERA. Det är som det är av en anledning. Kroppen och hjärnan har värsta hästminnet och reagerar i förtid på situationer som tidigare har lett käpprätt åt pipsvängen. Tacka hjärnan för det, uppskatta dens klokhet och dens inbyggda varningssystem. Men tänk också att du själv tar kommandot. Så fort du vet varför är det lättare att ta hand om.

Således: Läggdags med en sömnmeditation för att somna lätt utan en massa tankar som kör runt i huvudet. Läggdags i tid för att hinna sova tillräckligt. Sen tar vi nya tag i morgon. Visst?
Rosa morgonhimmel över hustaken i morse. Underbart!

söndag 4 februari 2018

Ännu en vecka....

Ja herrejösses. Ännu en vecka med full fart hela vägen, målgång i #RWRunstreak30/30 och ganska jobbigt läge på jobbet!

Måndag - morgonjogg, utan att tänka. Avsluta arbetsdagen, cykla hem, byta om i höghastighet, cykel till Bulltofta, ett PT-pass, ett NMT-pass. Det var den dagen. Mat, förbereda tisdagen, duscha, sova.

Tisdag - morgonjogg, bilen till jobb och frukosten med till skrivbordet. Skrivbordsfrukost, jobba månadsavslutning för nu är det lite sista chansen. Får ihop det ändå, allt är klart och förberett. Lämnar kontoret, tar bilen iväg till köpcentret för frisörbesök. Tar mig tiden att handla lite fika och sitter sen och njuter mellan varven vid vasken - läser bok, fikar och chillar. Skönt - mikropaus! Kommer hem, äter mat, hinner sitta och slökolla på tv och packar sen för onsdag.

Onsdag - benpass på gymmet. Sjukt taggad för det är sista passet i utmaningen. Och det är roligt - känner mig stark och laddad. Så jag bankar på med marklyften, lyfter tyngre, många set, många lyft och bara ler. Bättrar på med lite frontböj och så kompletteringsövningar tills jag inte hinner mer, duschar i snabbfart och skyndar mig till kontoret. Vi har besök från huvudkontoret, det är lite ångestframkallande eftersom det är en variant på internrevision men jag är inte huvudfokus så jag försöker ta det lugnt.

Efter uppstartsmötet får jag gå till mitt lilla rum och göra mitt eget. Fajtas med diverse system som inte riktigt vill hela dagen och när jag åker hem är jag irriterad och frustrerad. Fast jag kommer på att jag har klarat alla 30 träningsdagar och att jag har en ledig kväll plus att det är nystädat så jag bara njuter av mitt rena hem, lagar god mat, städar köket igen och tar det lugnt.

Torsdag - ännu en rörig dag. Börjar med PT-pass i isande kyla, sen in på kontoret. Jobbar, äter skrivbordslunch, träffar ännu en PT-kund och känner stressen smyga sig på. För jag måste hinna till banken, möta upp Joakim, skriva på papper, åka hem, hinna byta om och ta mig in till stan igen för en middag som jag allra helst hade skippat. För Joakim har ju precis kommit hem och jag vill vara med honom! Men jag hinner, hinner till och med hem och sitta i soffan en timme med temugg och sambo och pusta ut och släppa stressen. Middagen blir trevlig och god men blir lite senare än tänkt, tur jag har skjuts hem!

Fredag och frukostmöte med hotellfrukost tillsammans med våra gäster. Sista dagen i dag. Vi kommer till kontoret och surrar nervöst och försöker jobba medan de sammanställer inför avslutningsmötet som är schemalagt klockan 11. Vi tror det har gått bra, att vi har klarat oss men det är ändå spänt och nervöst inför Closing Meeting. Mötet tar bara en halvtimme och vi kan andas ut - några små påpekanden men inget dramatiskt, vi har faktiskt klarat oss riktigt bra och min kollega som var huvudfokus får beröm för bra förberedelser.

Jag vet inte hur de andra mådde sen men jag kände i alla fall att luften gick ur mig lite när det väl var över. Vi klarade det. Heja oss! Chefen drar iväg mig till närmaste fik för en lättare lunch och när vi kommer tillbaka skålar vi i champagne. Dels för att vi klarade revisionen, dels för att jag envisas med att fira att nu är det SJU år sen jag gick in i väggen och jag står fortfarande upp. Det känns stort ändå.

Kommer hem, äter middag med Joakim och bara är. Januari är avklarat, det där besöket från huvudkontoret som jag har bävat inför är över. Jag var SÅ trött och sov nästan tio timmar som jag tydligen behövde! Lördag - en lördag utan väckarklocka och tider att passa. Sovmorgon, långfrukost i mysbyxor, och sen plockade vi ihop oss och promenerade bort för att kika på det nya gymmet som öppnat bara precis runt hörnet.

Det var ett kul ställe! Stort och industriellt - som en hangar med öppet ända upp till plåttaket. Förutom områden med konditions- och styrkemaskiner i vanlig ordning fanns det lite extra kul grejer. Ett stort område med fria vikter och en "bur" med skivstänger, jag tror jag räknade till 7 fria stänger plus en liten, 2 z-stänger och de som fanns i bänkpress och snedbänk. Gött! En riklig uppsättning kettlebells och en massa hantlar kompletterade frivikterna. Sen finns det en hinderbana med monkeybars, nät, ringar, ramp m.m. och inbyggd tidtagning som vi inte vågade oss på. Och så slutligen den "interaktiva" väggen där wallball möter tv-spel. Man kan dra igång ett spel där det gäller att träffa rörliga mål på väggen och när man missat tillräckligt många så "dör" man. Superkul pulshöjare tyckte jag!






Vi spenderade resten av dagen med att handla och laga mat och sen bortåt kvällen ville Joakim ut och marschträna i mörkret. Pannlampa och reflexer på och ut, vi traskade nästan 8 km i raskt tempo (Joakim med packning, jag skippade det!) och tittade på stadens ljus innan vi kom hem och planade ut framför Melodifestivalen.
Ytterligare en natt då jag sov tungt och länge, sedan söndag med frukost framför Nyhetsmorgon och slösnack om vad vi skulle göra. Jag hade siktet inställt på backintervaller så efter ett par timmars såsande bytte vi kläder och gav oss ut. 2 km uppvärmning följt av 10 x 1 min backe - eller rätteligen 9 x 1 min plus 1 x typ 90-100 sekunder för på sista skulle vi ända upp på toppen. Där var det blåsigt så vi tassade ner igen och hittade en plan sträcka där vi körde 10 x 30 sek med 30 sek vila. Och sen joggade vi hem - det gav mig 10 km på klockan. Ändå respektabelt för ett intervallpass!



Efter lunch var det dags för dusch och fix och sen slödiskuterade vi lite badrumsrenovering och kollade på TV, värmde middag som vi lagade i går och sånt. Det blev liksom inga stordåd gjorda efter ett sånt intervallpass!

Allt för snabbt blev klockan alldeles för mycket och Joakim skulle skjutsas till tåget till mitt stora förtret. Verkligen dålig idé tyckte jag. Det borde finnas nån regel om att han är hemma en hel vecka när han är borta nästan två! Men inget att göra åt, det var bara att anpassa sig efter rådande omständigheter och komma hem till bara katterna sen. Skönt åtminstone att det finns mat för hela veckan i kyl och frys och att vi hade städat undan i köket! Nu ska jag bara bestämma mig för om jag ska sova, yoga eller springa i morgon bitti. Lutar åt yoga eftersom det ska bli rätt kallt ute...och det är en skön start på dagen som jag ofta glömmer bort!

måndag 29 januari 2018

Resilience. Och att vara två.

Jag har inte kunnat hitta något svenskt ord som täcker begreppet "resilience" så som det används inom psykologin. Men det handlar om förmågan att komma tillbaka, att återhämta sig, och att acceptera läget och göra det bästa av det.

Jag tänker att det är en viktig förmåga att ha för de allra flesta! Att man kan "studsa tillbaka" från något negativt, hitta tillbaka till det positiva, och hitta det positiva i jobbiga perioder. Jag tänkte mycket på det i helgen när jag satt med min frukost ensam på Espresso House och messade med Joakim som tjurade över att han inte var där. Nä, jag hade också hellre haft honom som sällskap i gymmet och på fiket men nu var det som det var. Inte heller blir det roligare av att jag fokuserar på saknaden och tycker synd om mig själv - men jag kan välja att vara glad över att jag kan träna i lugn och ro och njuta av finfrukost, loungemusik och en spännande tidning! För det blir roligare så.

Roligt och trevligt var det också tills jag behövde ägna mig åt alla "måsten". En vecka som förra veckan innebär att det blir rätt mycket att göra hemma under helgen - allt jag inte har hunnit med. Så jag tvättade tre maskiner tvätt under helgen t ex. Jag åkte alltså direkt från frukostfiket till affären för att handla. Det var väl okej, jag hade en bra lista. Men sen! Inte gick det att parkera bilen framför dörren utan jag fick släpa mina tre kassar hela vägen från parkeringen och upp i lägenheten. Packa upp alla kassar. Lunch.

Sen skulle det lagas mat, tömmas diskmaskin, slängas sopor, packas matlådor - och där, precis där började det bli så himla tydligt varför det är lättare att vara två. När vi är två som lagar storkok kan man dela på uppgifterna. Nån kan diska undan medan nån annan går ner med soporna. Nån skriver etiketter till matlådor medan nån annan packar dem. Nån torkar och plockar undan disken under tiden nån annan diskar. Det är faktiskt ganska tufft att behöva lösa allt det där själv när man är van att vara två! Men jag lyckades få gjort allt som skulle göras bit för bit även om jag svor lite emellanåt!

Jag rundade av kvällen med kombinationspasset på taekwondoklubben - 30 minuter i full fart och sen en timme på yogamattan med skön stretch och meditation. Det blir liksom bra uppe på hjärnkontoret efteråt, det går inte att komma ifrån!

lördag 27 januari 2018

Men JA!

Vaknade till ljudet av regn vid sexsnåret men somnade om och vaknade när klockan ringde strax efter sju. Lördagsfrukost med smoothie och croissant och nyhetsmorgon medan jag planerade dagens provapåpass. Med tanke på regnskuren förväntade jag mig bristande uppslutning men tji fick jag - för det stod fyra ordinarie medlemmar och åtta nyfikna provapåare uppställda när vi drog igång!

Jag älskar att ha provapåpass för det är vår möjlighet att inviga nya människor i hur roligt det är med NMT. Och roligt hade vi! Parövningar, enskilda övningar och gruppövningar om vartannat. Flås, svettdroppar, glada leenden och glittrande ögon. Jag gillar det skarpt. Dynamiken, träningsglädjen, viljan att fortsätta kämpa för att vi tränar TILLSAMMANS. Stort gilla på det! Leriga och glada tassade vi retur och pratade om medlemskap, träningstider och framför allt att det var roligt att träna i dag. JA!

Att få undan min egen träning var lite tuffare och det är det i princip alltid efter att jag har haft pass. Jag blir liksom opepp på att springa runt själv när jag ser hur roligt mina deltagare har och sen är det bara allmänt tungt att ta sig ut en gång till när jag har hunnit landa hemma. Men jag tog mig ut och igenom 8 km lugn löpning och sen var det bra med det!

Förutom att skrota i soffan med en bok har jag hunnit med att tvätta tre tvättar (varav en med leriga provapåvästar då...), duscha riktigt ordentligt i stället för mina vanliga tvåminutersduschar, fixa pizza till middag (pizzakit alltså, nån måtta får det vara!) och packa träningsväskan till i morgon. Så även om det känns som om jag har chillat hela dagen har jag hunnit med lite av varje och sista jobbet för i kväll är att diska undan och dra igång diskmaskinen. Och i morgon ska jag gymma och så tänker jag också att jag ska gå på kvällspasset på taekwondoklubben för att det är så gött efteråt. Yay!

fredag 26 januari 2018

Dålig projektledning på det här bygget!

Holy moly vilken vecka. Jag visste när jag påbörjade den att den skulle bli tuff men så här tuff? Hjälp.

Dagar med möten. Inte sådär organiserat heller utan möten lite "strösslade" ut i kalendern så att jag får en halvtimme eller kanske trekvart vid skrivbordet. Tillräckligt med tid för att släcka bränder och bli stressad över inboxens status men inte tillräckligt med tid för att hinna med lite mer tids- och koncentrationskrävande uppgifter. Inte heller tillräckligt med tid för att göra sånt jag egentligen skulle göra denna vecka.

På det en ganska utmanande privat planering med två NMT-pass (plus ett i morgon), fem PT-pass och ett träningspass med Runner's World och #Challenge21K. Som grädde på moset bet jag sönder en tand måndag förmiddag så i pusslet var jag tvungen att få plats för ett akut tandläkarbesök också. Tack för det, typ...

På nåt vis fick jag ihop det ändå. Onsdag morgon ruskade jag på huvudet över min dåliga planering, bet ihop och gick och gjorde allt som skulle göras. Åkte till kontoret, levererade ett PT-pass, bytte om, jobbade nån timme, cyklade till tandläkaren, fixade tanden, cyklade retur via lunchtakeaway, åt lunch vid tangentbordet, jobbade lite till och fick undan det mest brådskande, gick på möte, SPRANG ut från mötet och slängde ihop mina grejer och cyklade hem. 45 minuters "vändtid" hemma - klädbyte, packa om, minimellanmål. Ner i bilen, mot stan för träningspass. Jag var SÅ nära att stanna hemma men jag är så glad att jag åkte iväg för veckans chans att låta nån annan sköta min träning. Att få nöta teknikövningar och springa snabba intervaller med 40 andra tjejer, flåsa och kämpa tillsammans och ge varandra high five efter avslutat träningspass. Yes!

Sen blev det torsdag och veckans enda dag då jag faktiskt hade 4 sammanhängande timmar vid skrivbordet och tid att luncha med mina kollegor. Vilken lyx. Jag pluggade in lurar med bra musik och hittade mitt fokus, mitt flow. Betade av uppgift efter uppgift, noterade på checklistor, svarade på mails. Lunchrast, sen på't igen. Ett kort möte, på't igen. Lämnade kontoret med "inbox zero" och en go' känsla, hann äta riktig mat också innan jag åkte till Lund och höll NMT-pass och handlade på hemvägen.

Fast i dag gick det åt pipsvängen igen! Jag prioriterade tidig morgonjogg för att vara "klar" för dagen när jag kom hem. Funkade lysande och var faktiskt rätt skönt! Sen mot jobbet där jag satt i möten hela dagen och tvingades lämna bygget utan att ha tömt inboxen :-( Levererade ett PT-pass och cyklade sedan hem till helg. Äntligen.

Jag har inte hunnit till gymmet, det har varit stört omöjligt. Men jag har hittat minst en halvtimme per dag för egen träning varje dag. Veckans lågvattenmärke var väl torsdagen då det blev en halvtimmes yoga men annars har jag tuggat på ganska bra tycker jag och är nöjd med min insats.

Projektledaren som har planerat den här veckan får dock inte godkänt. Inte alls faktiskt. Det får inte se ut så här. Det får inte vara så stökigt, så intensivt, det ska finnas tid för återhämtning och middag ska vara mer än en leverpastejmacka vid köksbänken klockan halv nio på kvällen. Gör om, gör rätt. Nästa vecka ser betydligt mindre sinnessjuk ut och jag har redan hittat "mina" utrymmen för egen träning. Det ska kännas bättre än så här.

Men först tar vi helg - ensamhelg, för Joakim är på övning. Jag har bestämt mig för att njuta av tiden och fokusera på roliga grejer och återhämtning. Jag ska bara leverera ytterligare ett NMT-pass i morgon förmiddag, sedan är resten av helgen min egen för det som faller mig in. Ja, och så måste jag ta ikapp lite praktiska grejer som inte har blivit hanterade i veckan - typ tvätt och sånt ;o)

söndag 21 januari 2018

Det går upp, och det går ner....

Galet intensiv vecka. Fullspäckad med jobb, instruktörsjobb, PT-jobb och egen träning. Helt färdig när jag kom hem i fredags - och nöjd med att ha gjort undan träningen på morgonen så jag verkligen var klar för dagen! Jag klarade av att samla ihop ett pizza kit till nån sorts middag innan jag åkte ner och hämtade Joakim vid tåget och sen planade jag ut i soffan med ett glas vin....

Lördag och NOLL planer. Välbehövligt för oss båda två. Vi lyckades med missionen "promenad till Ica och nyfiken spaning genom fönstret på Fitness24Seven's nya gym" men för övrigt var det inte mycket action och dagens träningspass blev en halvtimmes yoga. På kvällen (efter en enkel middag) åkte vi in till stan och gick på bio för att utnyttja biopresentkort som går ut typ i morgon. Det var mysigt :-) Kollaps i soffan en timmes tid och läggdags vid halv elva as usual.

Sovmorgon i dag, ända till åtta. Frukost, sedan gymmet. Ett sånt där lyxigt söndagspass i ett nästan tomt gym och där man har hur mycket tid som helst. Härligt! Sen åkte vi hem och åt lunch och sen började söndagsångesten ändå smyga sig på.... för den här gången är det inte bara fram till fredag som Joakim är borta, det är en sån där "10 övningsdygn"-vecka som jag inte tycker om.

Jag håller hårt i tanken "jag klarar det här men det är OK att vara arg och ledsen". Övar på att acceptera mina känslor och vara i dem i stället för att trycka ner dem och vara glad utåt. Just ikväll suger det men framför mig har jag en rolig och spännande vecka med massor med kul grejer så veckan kommer gå fort. Sen är det sån där "ensamhelg" som kan vara en utmaning men jag tänker programmera den full också och lägga in lite belöningar till mig själv. Har jag sen klarat mig fram till måndag morgon går de sista dagarna av bara farten!

Men nu är det bara söndag. Jag laddar i soffan i mysbyxor med en kanna te, mysiga katter och hembakade bullar. Det är okej. Jag är okej. This too shall pass.

torsdag 18 januari 2018

Vardagspusslet - 30 minuter om dagen

Det är inte helt lätt att få flyt på vardagen efter julledigheten, jag har svårt att hitta in i rytmen men jag kämpar på. Och så är det de där 30 minuterna om dagen också som ska petas in och liksom blir en extra utmaning de dagar det är kärvt!

Måndag gjorde jag det "lätt" för mig och betade av 30 minuters morgonjogg. Det var svinkallt och blåsigt och allmänt obehagligt, det tog över 2 km att bara bli lite varm och - nä, det var verkligen inget nöje. Men det var avklarat!

Tisdag valde jag ett morgonpass på gymmet i stället och slapp åtminstone frysa. Rygg och mage fick sig en ordentlig omgång kärlek och det var välbehövligt och skönt. Morgonträning gav utrymme för att köra PT-pass efter jobbet och sen ha en "ledig" kväll (som jag mest tillbringade med att fixa inför städ på onsdagen men det är ju verkligen lyxproblem!).

Onsdag var det planen att åka till gymmet men jag ORKADE inte. Det kändes så himla motigt. Så jag satt kvar framför Nyhetsmorgon med en mugg te och såsade i stället även om jag visste att det skulle bli körigt sen. Cyklade till jobbet och inledde arbetsdagen med cirkelfys för några kollegor innan jag attackerade skrivbordet. Kom hem, hade tänkt panikyoga i en halvtimme men var mest hungrig.... fortfarande kärvt med de där 30 minuterna. Cyklade ner till Bulltofta för att hålla NMT-pass och möttes av EN ynka deltagare. Jahapp, av med ett lager kläder och så hängde jag själv med i mitt planerade par-fys-pass. Roligt men faktiskt rätt jobbigt! En timmes träning avklarad bara så där och jag kunde nöjd cykla hem och äta middag.

I dag var egentligen den tuffaste dagen. Morgonkund 07.30, sedan snabbdusch och kontorsjobb. Möte utanför huset på eftermiddagen (jag cyklade tur och retur), jobbade klart, bytte om, cyklade hem. Hade 12 minuter hemma, flyttade tvätt från tvättmaskin till torktumlare, bytte lite kläder, joggade ner till Bulltofta. En timmes PT-pass med kund, sedan joggade jag en omväg hem så jag fick in 35 minuters löpning denna dag plus all vardagsmotion. Godkänt.

I morgon blir det definitivt gymmet på morgonen för jag VILL känna att jag är "klar" när jag kommer hem från jobbet på eftermiddagen. Och sedan är det helg och då är det mycket enklare logistik!

söndag 14 januari 2018

Backintervaller, burgare och bilköp....






Ja, som det kan gå. Tanken var att vi skulle gå på bio denna vecka (vi har biocheckar som snart går ut) men vi råkade köpa ny bil i stället. Skiljer visserligen bara en bokstav, kan en skylla på dyslexi? :-D

Vi har pratat om ett tag att vi borde se till att byta ut bilen innan den tappar för mycket i värde som inbytesbil. Så i går, efter att vi hade kört NMT (jag instruerade och Joakim deltog), duschat och ätit lunch, åkte vi ut till bilhandlaren för att kolla läget lite. Provkörde två bilar och gick därifrån med ett affärsförslag på en av dem som vi väl tyckte var helt okej. Handlade på vägen hem och planerade resten av veckans måltider på studs. Kom hem, ringde upp banken (tacksam för telefontjänst med personlig service dygnet runt, även när det gäller lån) för att kolla läget och få lite kompletterande siffror från dem.

Efter att ha förberett kvällens middag packade vi träningsväskorna och drog till gymmet. Det var egentligen min tanke att träna tidigare på dagen men nu gick tiden åt till annat så det blev lördagskvällsdejt på gymmet i stället och jag avverkade ett bra överkroppspass med diverse obekväma inslag av militärpress och smala armhävningar... Skönt att bara behöva kasta in middagen i ugnen när vi kom hem!

I morse tog vi "sovmorgon" (ja det heter så när vi sover till åtta.....), Joakim förberedde packning och sånt, fick ett preliminärt besked från banken och drog ut och sprang backintervaller. Obehagligt men nyttigt, ungefär. 6 x 40 sek, 6 x 30 sek, 6 x 20 sek - och som ni ser på bilden överst i inlägget så är det många som härjar i kossabacken nuförtiden! I dag hade dock leran frusit till så det var rätt bra springföre. Sen blev det välförtjänt hamburgarlunch innan vi åkte till bilhallen, meddelade att vi ville köra bilen en runda till och sen gjorde vi affär. Japp. Spontanköp av bil. Otippat alltså.... Återstår såklart allt praktiskt med att skriva på lånepapper och lösa gamla lån och byta in bil och stuff så preliminärt om några veckor har vi nya wheels och känner oss nöjda med det beslutet!

Bio - ja det får det bli nästa helg då!

Kommande vecka ser ungefär lika hektisk ut som den senaste. Det ska levereras 5 PT-pass, ett NMT-pass och så ska jag fortfarande se till att sköta egen träning 30 minuter per dag. Det går, jag vet att det går - planeringen är till och med ganska hållbar och har utrymme för lite oväntade events.

onsdag 10 januari 2018

Som en kula i ett flipperspel

Ni vet garanterat precis vad jag menar. Såna där dagar då man studsar mellan arbetsuppgifter och möten, hit och dit, precis i tid eller kanske två minuter för sent. När lunchen intas vid skrivbordet men man hinner bara få i sig halva innan det är dags för möte igen och andra halvan får vänta till sen...

En SÅN dag var det i dag. Jag visste det innan, såg att planeringen var hattig, och försökte täcka upp för det värsta. Startade dagen med 20 minuters morgonyoga för att hinna andas ordentligt i alla fall en stund denna dag, sedan dusch och frukost och cykel till jobbet. Sen går det i ett. Jobba en stund, möte utanför huset, handla lunchsallad på vägen tillbaka och ställa i kylen. 35 minuter vid skrivbordet, byta om, ut i regnet för PT-pass med kund. Dusch och ombyte och äta lunch samtidigt som jag försöker få en överblick över vad som har hänt under förmiddagen och måste hanteras och kolla på att-göra-listan om jag kan lösa något på den.

Påminnelse blinkar på skärmen - jaha, möte strax, undan med lunchsalladen, fokusera om. 45 minuter senare tillbaka igen, återgå till lunchen och vad var det nu jag gjorde innan? Just det, kollegans brådskande uppgift som jag måste försöka lösa i hennes frånvaro eftersom den inte kan vänta. Hur var det nu.... jag letar mig fram genom mallar och vägledningar och lyckas. Yes, bra! 

Tre djupa andetag, en mugg grönt te. Kollar att-göra-listan, gör det jag kan. Avslutar ordinarie arbetstid och då jag ändå sitter vid en dator spenderar jag en kvart med PT-administration. Bokar tider, besvarar mails, skickar fakturor. Så slipper jag det när jag kommer hem.

Sen stänger jag ner datorn, byter kläder, cyklar hem. Kommer innanför dörren, passar på att kasta in en tvätt, byter jacka och skor, drar en buff över öronen och smiter ut igen. Löpning. Inte tänka, bara springa. Låter fötterna trumma rytmiskt i välbekanta spår, förvånas över att det går så lätt, förlänger rundan några kilometer när det ändå känns så bra. Hemma igen 40 minuter senare med axlarna nere på plats, rosiga kinder, lugn hjärna, ett leende på läpparna. Att det är så enkelt ändå? Duschen känns välförtjänt och middagen också! Och så är det premiär för Sveriges Mästerkock i kväll och det gillar jag :-)

söndag 7 januari 2018

Jahapp. Vardag alltså.

Jag ska inte påstå att jag är särskilt negativt inställd till min vardag men nog blir det extra påtagligt så här en söndagkväll när Joakim har åkt till Göteborg och jag tassar runt ensam härhemma och packar väskor och plockar fram kläder och förbereder frukost att nu - NU är det dags för vanlig vardag igen!

Jag jobbade visserligen torsdag-fredag förra veckan men det var liksom lite mer som "inskolning" eller nåt. Vilket i och för sig inte hindrade att jag var helt slut fredag kväll och proklamerade ganska högljutt att jag INTE tänkte ta nåt mer vuxenansvar under helgen :-D Givetvis blev det inte riktigt så, faktiskt har jag varit ganska så redig och organiserad men jag slapp åtminstone svara på en massa frågor under tiden!

Lördagen inleddes med en omgång CrossCage på Nordic Wellness under ledning av Martin, vår tidigare PT. Det var ett ganska trevligt pass och nog hann man bli trött också när man körde många övningar med korta pauser! Sedan tog vi en dusch och tänkte ta en vända på stan men upptäckte att det var trettondag och därför rätt så stängt här och var. Vi hittade dock in till Satori för en asketisk vegansk salladslunch (alltså det var gott men det tar ju evigheter att tugga så mycket grönfoder???) och skrev inköpslista medan vi väntade på maten.

Således fortsatte vi ut till CityGross efter lunch och handlade tre fulla kassar som rätt omgående omsattes till storkok. En gryta vegochili, en gryta ratatouille, en plåt kycklingfileer och frysen är full med matlådor. Som bonus lyckades jag städa i ordning i skåpet med matlådor när vi skulle leta fram lådor till all mat! När alla lådor var packade och all disk undanplockad bytte vi om och stack ut och sprang en runda på 7 km i skymningen. Jag konstaterade att jag springer 40 sek snabbare per kilometer när jag har med mig Joakim som draghjälp... fast det är inte så bekvämt som mitt vanliga mystempo, det är det ju inte!

Efter löpning och dusch var det dags för mat och vi lyxade till det med laxtournedos, klyftpotatis och haricots verts. Galet gott. Det kändes rätt välförtjänt att plana ut i soffan framför Gladiatorerna sen alltså!

I dag masade vi oss upp vid halv åtta, åt frukost och funderade på vad vi skulle hitta på. Det blev löpkläder på och en mil ute i vintersolen innan vi ägnade resten av dagen åt diverse förberedelser för det där "vardag". Joakim packade, jag planerade, vi lyckades väl duscha båda två också, prata lite framtidsplaner och sånt.

Efter en tidig middag var det dags för Joakim att åka och jag packade väskan och cyklade till lokala taekwondoklubben eftersom "kombinationspasset" är tillbaka på söndagkvällar efter ett uppehåll över jul och nyår. 35 minuters högintensiva intervaller med Jonna - styrkeövningar varvat med parfys, höga knän, knuffa, trycka, dra, burpees, mera styrka, mera burpees. Svettfest i en full sal med hög energi! Andnings- och vattenpaus, mattorna rullas ut, levande ljus ersätter lysrören och Manouk tar över. Hon glittrar och kvittrar sig genom ett lekfullt och tillåtande yogapass, 55 minuters kul på mattan helt enkelt. Hela tiden bubblar Manouks röst på en skön blandning av svenska och engelska med holländsk brytning, vägleder och peppar och ibland kommer det en mjuk hand och korrigerar på precis rätt ställe. Vi blir påminda om att ingen bryr sig om hur vi ser ut för vi är vackra på insidan, våga prova nåt nytt! Balanser, örnen, krigare, bird of paradise, kråkan... vi provar, vinglar, skrattar, sträcker på oss och ler när vi lyckas.

Slutligen är det dags att landa i savasana på mattan. Djupa andetag, tacksamhet, lugn. Det blir tyst i salen igen, fokus inåt, lite bakgrundsmusik som hjälper till att skapa stämningen. Kontrasten blir påtaglig - från HIIT till savasana. Explosiv energi till inre ro.

När jag kom hem var jag trött, men nöjd, och lugn i sinnet. Den perfekta förberedelsen för att hantera de första ensamnätterna efter att Joakim har åkt. Det kan bli lite tufft ibland men nu har jag gjort de bästa förberedelserna jag kan för att kunna sova gott i natt!

För den som undrar hur det går med min träningsstreak så går det bara bra än så länge, de första 6 dagarna är avklarade och jag har en bra och hållbar plan för veckan. Som inkluderar lite extra utrymme för att jobbet kan bli något stökigt denna första vecka då alla är tillbaka. En har väl varit med förr ;-)

onsdag 3 januari 2018

Träna 30 dagar på raken. Visst?

Svenska Runner's World har lanserat januariutmaningen #runstreak30/30 men med modifieringen att man inte behöver just springa varje dag som man annars gör när man kallar det runstreak. Modifikationen innebär att man ska utföra 30 minuters ombytt träning varje dag. Betydligt enklare än att springa 30 minuter varje dag åtminstone, när jag körde runstreak för några år sen var det minst 1,6 km som gällde och det var avklarat på tio minuter de dagar det verkligen krisade. Men 30 minuters ombytt träning 30 dagar på raken är ändå lite av en utmaning.

Utmaningens första dag var i går och jag inledde starkt med både ett pass på gymmet och ett pass NMT. Det är ju enkelt när man är ledig. Även i dag har jag varit ledig och varit på gymmet, sen har det ösregnat i stort sett hela dagen så jag hade ingen lust att göra nåt mer. Men i morgon börjar allvaret och jag misstänker att i morgon blir en sån dag då det vankas 30 minuters löpning i mörker på kvällen, så får vi se vad jag kan hitta för lösning på fredag.

Många i utmaningens facebookgrupp undrar "vad det gör med kroppen om man springer varje dag". Mitt svar? Inte så mycket. Jag minns inte att jag hade några särskilt stora problem när jag sprang 40 dagar på raken MEN då var det vissa dagar som jag verkligen bara körde minsta möjliga och joggade 1,6 km på löpbandet efter avslutat gympass eller joggade 2 km extra efter ett pass NMT då vi inte hade sprungit så mycket. Däremot så tror jag att man blir uthålligare och jag tror faktiskt inte det sliter så himla mycket såvida man inte kutar på max varje dag. Då sliter det givetvis. Men för egen del är det just nu inte aktuellt att springa varje dag utan den träning som blir av får räknas och blir inte träningen av då är det löparskor på och ut och tassa runt kvarteret.

Fast för balansens skull tycker jag det är bra att varva tuffa löppass med mindre tuffa och att slänga in styrketräning, explosivitet och rörlighet i mixen också. 30 dagar utan vilodagar och utan buffertar för att "livet händer" kan bli intressant - och det kan hända att 30 minuters yoga blir dagens pass någon dag också. Fast jag har bestämt att det är min sista utväg om jag är riktigt sliten, annars känns det lite som fusk!

måndag 1 januari 2018

Carpe 2018! - Årskrönika 2017

Ja då har vi passerat in i ett nytt år. 2018, alltså. Framför mig har jag tre månader då jag konsekvent kommer skriva fel datum ;-) och jag tänkte försöka mig på en summering av 2017. Jag har gjort ett mer privat bokslut för 2017 och fick tips om YearCompass som jag kan rekommendera om ni vill lägga lite tid på att avsluta året och fundera över vad ni vill göra med kommande år!

En av övningarna i YearCompass är att beskriva det gångna ordet med 3 ord. För 2017 blev det Fartfyllt, Livspussel, och Självinsikt. För det är lite med känslan av "andan i halsen" och "just-in-time" att jag har tagit mig igenom 2017 och samtidigt har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv. Genomgående känner jag också att året har varit positivt och jag har varit rätt så lycklig största delen av året. Det betyder att jag inte stänger dörren till 2017 med "puh, nu är det över, 2018 ska bli bättre" utan snarare med tacksamhet och tankar om att fortsätt 2018 lite i samma spår. En go' känsla, helt enkelt.

Jag inledde 2016 med att köra 21 dagar med yoga med start på juldagen så yogan var ett konstant inslag under halva januari. Ja, jag har tappat den vanan igen, bara att konstatera.... Dessutom hade jag skaffat kort i simhallen och började simträna på allvar och så var det en del löpning också plus att det var vardag med fullt ös direkt efter trettonhelgen. I slutet av januari fick vi en vattenskada i köket och diverse härjande pågick i nån månad för att få ordning på försäkringar och hantverkare och sånt.

Februari bjöd på en hälsokontroll med fina resultat, underbar traillöpning i djupsnö i Skrylle (det var så himla kul så jag hoppas det tänker snöa ordentligt även i vinter!) och en hel del träning på gymmet. Mars började med Stävie Trail, fortsatte med en lånad elcykel som gav mersmak och så lyckades jag äntligen få tid hos en specialist för bedömning av det som jag själv hade diagnosticerat som ljumskbråck.

Jag hade världens tur och fick en operationstid redan första veckan i april, en helt okomplicerad operation och nån veckas vila innan jag matade på igen. Under tiden bokade jag en sista-minuten-träningsresa med Springtime till Portugal och sista veckan i april åkte jag alltså ner till Monte Gordo alldeles ensam för en njutarvecka! Det var helt fantastiskt. Jag träffade på Malin, Maria och Cecilia redan första dagen och vi hade en underbar vecka inkl. födelsedagsfirande för mig, rullskidåkning, 14 km bergslöpning m.m. Awesomesauce!

Sen blev det maj och nån gång under våren hade jag anmält mig till BUS och nu var det dags att steppa upp träningen med bara två månader kvar. Jag sprang Wings for Life och hann med många fler kilometer än jag hade tänkt mig innan mållinjen kom ikapp. Joakim och jag körde 5 x 5 km på Bulltofta som ultra-träning och så harvade jag mig igenom St Hans Extreme utan att avlida. Maj månad var dessutom rätt intensiv på instruktörs- och PT-fronten men byggde nog bra med tålighet.

 Juni och en månad kvar till BUS. Juni var vansinnigt intensiv på jobbet och jag fick pussla som en galning för att få in min planerade träning. Gymmet blev nog lite lidande och fokus låg mer på prehab än renodlad styrka. Vi sprang episkt långpass i Genarp och blev supertrötta båda två, firade midsommar i lugn och ro och förberedde för juli och semester.

Första juliveckan var laddning för BUS. Sen åkte vi och sprang och det var så otroligt kul så jag ska göra om det i år. All gemensam pepp på varvningsområdet var så himla härlig och även om jag var helt färdig i fötterna så vill jag göra det igen. PLUS att jag samlade in nästan 6000 kr till Tjejmarathons insamling eftersom jag lockade en massa människor att sponsra mig med x kr/km på BUS. Det var ändå lite coolt! Sen hade jag bara en jobbuppgift kvar innan semestern - att presentera hälsostrategi på ledningsgruppsmöte.

Semester då. Vi åkte till Åre. Fjällsommar och blandat väder. Långkalsonger i juli och Åreskutan i strålande sol. Downhillcykling och zipline. Pizza i fjällstuga. Hemfärd med övernattning i Örebro och en oväntad god middag. Hem till backintervaller i kossabacken, gymmet, några dagars inhopp på jobbet och så en augustivecka med renovering av vardagsrummet. Som jag fortfarande tokälskar.

Augusti - återfinna rytmen som gräsänka, uppstart med Fitnesscoachens löparskola, tillbaka till NMT, ledarträff Runacademy och planering av provapåpass. Efter provapåpasset var jag plötsligt inte längre vanlig ledare utan platschef då platschefen hade hoppat av uppgiften. Gulp. Det blev liksom lite mycket där. September präglades av detta, det var galet intensivt och jag försökte bara hålla ihop alla trådar. Sen kom jag på att jag ville springa Österlenmaran så då var det långpassdags igen ju! Joakim var iväg på diverse övningar och borta över helger och sånt så jag styrde upp mitt eget liv, sprang 42 km en helg och 34 km fördelat på ett kvälls- och ett morgonpass en annan helg.

Oktober inleddes med Malmö Halvmarathon som långpass inför maran och jag tassade glatt runt på strax under 2 timmar och hade det superskönt. Höstrusket infann sig och nånstans här började jag räkna ut att jag blev dyngsur i snitt tre gånger per vecka, särskilt mina torsdagslöpgrupper sprang pass efter pass i ösregn. Jag lyckades bli någotsånär förberedd inför Österlenmaran som inledde november men hade verkligen ingen bra dag just den dagen och krigade mig igenom alla 44 km (maraton med bonuskilometer....nja...). Sen var det tillbaka till instruktörsjobb och så hade vi lite halvspontant bokat en vecka på Playitas också så vi hjälpte varandra med att få fart på styrketräningen igen. På det landade ytterligare tre jobbprojekt i mitt knä så jag hade att göra i november också.

December inleddes med en magisk Atletvecka på Playitas. Himmelriket. Massor med tuff träning, blandat väder, mycket mat, mycket skratt, bara härligt. Sen kom vi hem och jag betade av två supertuffa jobbveckor innan det blev jullov och ledighet! Jag har inte hunnit med att gå på de där gruppträningspassen jag tänkte mig, mest har jag sysslat med återhämtning på all ledig tid. Det behövdes antagligen. För när jag kikar tillbaka över året så är ändå "fartfyllt" och "livspussel" rätt så dominerande vecka efter vecka! Men nu har vi firat nyår och vänt blad till 2018, och ledordet för 2018 är "framdrift" för min del. Jag vet att det kommer fortsätta vara fullt ös och jag är redo för det.

Prioritering och planering kommer också under 2018 att vara viktiga pusselbitar för att jag ska få ihop det. Var Joakim kommer befinna sig under året är tills vidare oklart men antagligen inte här i alla fall. Men jag (och vi) ska fortsätta göra det bästa möjliga av det. Gott nytt år!


lördag 30 december 2017

Grått, grått, grått.

Jag kämpar med Skånevintern så till den milda grad att jag funderar på om det är nåt fel på mig. Järnbrist, nån infektion som spökar (mycoplasma?) eller nåt annat? Fast egentligen tror jag att det bara är det envisa gråvädret som gör att jag känner mig trött.





I går bet vi ihop och åkte iväg och tränade. Vårt vanliga gym på Universitetsholmen är under renovering (ja, vi har åkt förbi och spanat genom fönstren och det ser BRA ut!!) så vi är "hemlösa" och vankar lite av och an. Jag gillar ju Nordic Wellness men Joakim har inte kort där så vill vi träna tillsammans är det F24S som gäller. Den här gången valde vi tydligen fel, för just det gymmet formligen kryllade av människor en mellandagseftermiddag. Jag fick styra om träningspasset rejält.

Annars är jag inte den som känner mig intimiderad på gymmet men att stå mitt i en hög biffiga killar och bänkpressa och bicepscurla var inget jag kände mig sugen på. Så jag jobbade lite i TRX'en i stället, tränade på smala armhävningar, körde axelpress med lätt skivstång och sånt. Sen var vi trötta på att vara där bland allt folk så då blev det inget mer den dagen.

I dag var jag uppsatt som instruktör för NMT så det blev Bulltofta på förmiddagen i två grader och snöblandat regn. Mums. Hursomhelst, deltagarna var glada så då blev jag också glad även om det var kallt om fötterna! Efter lunch var det dags för mig att träna (Joakim var med på NMT-passet och sprang dit och hem så han var väl klar för dagen) så jag klädde mig vädertåligt och stack ut. Uppvärmningsjogg till Kossabacken, sedan backintervaller. 6 x 40 sek, 6 x 30 sek, 8 x 20 sek med gåvila ner, sen avslutade jag med 30 sek sprint upp till backens topp innan jag tassade ner och begav mig hemåt. 9 km in på löpkontot och årets sista backintervallpass avklarat! 

torsdag 28 december 2017

Dagar utan måsten

Det bästa med julledighet är dessa dagar utan måsten. Utan tider att passa, utan att behöva klä sig i människokläder eller sminka sig - om man inte vill alltså. Det är oändligt skönt att skrota runt i mysbyxor fram till lunch om det är just det jag känner för - eller att gå upp tidigt och sticka iväg med gymväskan och äta lunch på stan efter träningspasset.

I går fick jag klä mig i människokläder och åka hem till mina föräldrar för att fira jul med familjen. Jag blev omgående inhalad i att hjälpa systerdottern lära sig cykla (dvs jag fick kuta fram och tillbaka längs vägen medan hon trampade på), köra kapplöpning med samma systerdotter på springcykel (jag sprang, hon cyklade), vara "moster-monster" och jaga och kittla båda syskonbarnen för att hålla dem undan från köksbestyren ett tag!

Middag, dans runt granen, högljudd utdelning av julklappar, efterrätt, undanplock, läggdags för barn och sen även läggdags för vuxna. Morgonen inleddes med glatt barn som lekte med leksaker med ljud och tyckte att jag skulle delta.... Det var skönt att komma hem till lite lugn och ro! Lunch och sen drog Joakim med mig ut på promenad vid havet och finkaffe längs vägen. Inte alls dumt. Hemma är ändå... hemma!

Tyvärr är det för en kort stund slut med "dagar utan måsten" eftersom jag måste jobba några timmar i morgon men det går som tur är att kombinera med en sväng till gymmet runt hörnet så det lär väl gå an. Sen återgår jag till ledighetslunk i ytterligare några dagar innan det är dags att möta 2018!

måndag 25 december 2017

God jul!

Alltså hjälp så fort det gick sista veckan innan jul. Man kan lugnt säga att musten gick ur mig sen när allt var lämnat och klart.

Måndag - intensivt på jobbet, andas ut hemma. Tisdag - intensivt på jobbet, hem och vända, till Lund och hålla NMT-pass, hem och andas. Onsdag - började få ordning på jobbet och se att det skulle vara möjlighet att ta ledigt på fredagen. Handlade julklappar på vägen hem, åt middag och skrev inköpslista medan Joakim höll NMT-pass, så fort han hade bytt om efter passet åkte vi och julhandlade i stort sett allt vi behövde. Eftersom vi var hemma igen först vid nio hann jag i princip packa upp varor, packa väskan för torsdagen och gå och lägga mig...

Torsdag då. Tidig väckarklocka och mot jobbet. Kolla läget, se att de sista filerna som saknas är på plats, byta kläder och smita ut och härja med en PT-kund i en timme i blåsten. Med renstädad hjärna tar jag en varm dusch och fixar till fasaden lite innan jag sätter mig på kontoret med musik i lurarna och betar av måsten. Dagens lunch i restaurangen visar sig vara totalt ointressant så jag kör fakturarace och sushi till lunch i stället. I tid innan halv fyra är jag färdig med allt som ska vara färdigt och andas ut. Planen höll! Halv fyra sätter vi oss i mötesrummet och gör lite gemensamt arbete med planering för 2018 i en timme innan vi korkar upp en flaska bubbel, delar ut julklappar och ger varandra positiv feedback som uppvärmning inför avdelningens julmiddag. Halv tio är jag hemma med magen full av mat och har JULLOV!

Sen var det som att musten gick ur mig alldeles. Sov såklart halvdåligt (vin + en cappuccino lite för sent), vaknade tidigt och var jättevaken men jättetrött. Det var inte jättemycket fart i mig men bortåt lunch tog vi oss i kragen, åkte in till stan och åt lunch och gick en runda och handlade lite småsaker och tog en fika. Det räckte för den dagen. På lillejulafton blev det för min del en 7 km lugn joggrunda och Joakim var iväg på gymmet, sen tog jag dagens ärenden (hoppsan, vi har glömt att handla....) på cykel och på kvällen tog vi ytterligare en promenad för att handla diskmedel eftersom det tog slut! Julafton inleddes traditionsenligt med dryga 6 km morgonlöpning innan vi anlände duschade och fixade hos svärmor för att äta en enorm julfrukost och sen firade vi jul hemma bara vi två. Perfekt upplägg :-)

I dag gick musten ur mig igen och av planerad träning blev det en promenad efter lunch plus en vända iväg för att köpa julklappen jag aldrig fick: en stavmixer! Kvällens middag enligt "man tager vad man haver" blev en grönkålsfrittata med rökt lax och i morgon ska jag se om jag inte kan hitta lite träningsenergi igen, det borde vara dags.

söndag 17 december 2017

I don't do söndagsångest. Gör du?

Jag trodde i många år att söndagsångest var nåt man hade. Alltid. Jag kan inte sätta fingret på när den försvann men den är numera borta. I alla fall de flesta veckor även om nån enstaka alltid kan framkalla lite obehag. Som t ex när Joakim ska vara borta på övning över tio dagar eller så.... fast då hänger ångesten inte ihop med jobbet direkt.

Att jag numera trivs på mitt "vuxenjobb" innebär paradoxalt nog att PT- och instruktörsjobbet blir roligare eftersom det inte är ett sätt att "få göra nåt roligt". Jag får massor med kreativa utmaningar som matchar min kompetens på vuxenjobbet och att vara PT och instruktör är inte längre ett måste utan en kul guldkant på vardagen som jag väljer till när resurser finns.

Och söndagar? De fylls numera av en stor del saker jag VILL göra och lite måsten. I dag har jag t ex varit ute och sprungit på förmiddagen i klart och lugnt väder runt nollan och det var kravlöst och jätteskönt. Sedan åt vi lunch tillsammans och åkte och handlade för att vara lite förberedda inför kommande vecka. Joakim sprang en eftermiddagsrunda medan jag flöt ut i soffan med bok och julmusik. Middag lagad och uppäten, väskan packad och allting förberett för morgondagen.

Kroppen börjar släppa segheten som har dröjt sig kvar efter Atletveckans brutala träningsdos. Jag hade ingen vidare fart i benen på veckans reflexlöpning, det kändes lite lättare i dag. I går var vi iväg till gymmet och försökte träna men konstaterade att det blev det lamaste träningspasset på länge :-D Totalt kraftlöst men ett ärligt försök att åtminstone sköta lite prehab! Sen orkade vi inget mer den dagen så det var tur att Joakim servade mig med fisksoppa på fredagkvällen och att det fanns rester kvar....

Kommande vecka då. Det är GALET mycket som ska produceras. Det kommer krävas effektivitet, checklistor och disciplin för att få ihop det men målet är tydligt: Två veckors ledighet. Det är motivationen och det SKA funka. Förutsatt att det inte dråsar ner en massa oförutsett såhär sista veckan före jul så har jag alla möjligheter i världen att få ihop det. Alltså - mot tandborsten och sängen för att carpa skiten ur måndagen :-D

onsdag 13 december 2017

Två mörka kvällar, två reflexlöpningar

Det verkar vara "julspringets vecka" just nu och jag har sprungit reflexbana både i går och i dag.

I går var det "Live Love Run in the Dark" på mitt kära Bulltofta. Ett trettiotal löpare med pannlampa och reflexer slöt upp och tassade runt i mörkret. Jag känner ju området väl och det var bara på ett ställe på slingan som jag var lite osäker på var jag befann mig. Det var lerigt och rätt mysigt att smyga runt i hyfsat mörkt mörker och avsluta med glögg och pepparkakor. 5 km in på löpkontot.


I dag efter en lång arbetsdag mötte jag upp Sarah på Torget där vi åt goda burgare och pommes och sen kom Joakim och plockade upp oss för att åka ut till Stävie. Det var nämligen dags för Stävie Trail reflex/lucialöpning! Dresscode - ljus, glitter, tomteluva..... Jag körde pannlampa, lucialinne och reflexväst vilket verkade fullt accepterat. Stilpoäng? :-D
I Stävie är det betydligt mörkare och mera lerigt än på Bulltofta och reflexmarkeringarna var rätt små så det var kul att leta sig runt i mörkret! Även här var vi nånstans 25-30 löpare som trotsade regn och mörker, klädde på oss ljusslingor och glitter och grejer och sprang runt i leran. Galet, ändå. Folk känner oftast inte varandra mer än att vi kanske ses i nån startfålla nån gång, men gemenskapen är superfin oavsett för vi är alla löpare och delar en kul upplevelse just denna kväll. Roligt!

Det var blött och kyligt men efter nån kilometer eller så fick jag upp värmen och sen var det rätt varmt inne under jacka och lucialinne. Linnet visade sig också ha sugit upp ungefär allt regn som landade på mig under rundan så när jag kröp ur det var jackan typ torr. Mycket praktiskt :-D Glögg och pepparkakor även här, sedan hem till varmt te och en dusch. Helt klart bästa aktiviteten på en luciakväll!

måndag 11 december 2017

Atletveckan 2017. Same, same, but different!

Det blev några otroligt intensiva dagar för att få november månad "i mål" och preppa för ledighet men sen så. Kom hem vid sexsnåret på fredagen (1 december) till nästan färdig middag och började sedan tvätta och skriva listor. Lördag hade vi hela packningen utspridd över dubbelsängen men fick ner allting till slut och söndag morgon strax före sex gav vi oss av mot Kastrup. Hett tips är att kolla om de har parkeringskampanj på P7 om man ändå ska betala för parkering, det var absolut värt att slippa gå utomhus mellan terminal och parkeringsplats!

Vi var redan incheckade hemifrån och behövde bara hämta ut boarding-kort och bagagetags och lämna väskorna, sen var vi redo för resan. Vis av erfarenhet intog vi en stabil frukost där vid sjusnåret på Lagkagehuset eftersom planet skulle avgå först 08.30 och det tar minst en timme innan frukosten serveras ombord. Flygresan var totalt ospännande för övrigt men väl framme var det skönt och varmt! Transfer gick utan problem och även incheckningen var smidig men rummet var såklart inte färdigt före kl. 15. Vi parkerade väskorna i bagagerummet och gick och åt lunch på terrassen i stället. Linbanan på hotellet som brukar vara opålitlig var nu helt stängd och vi fick vänta på att bli skjutsade upp till rummet med bil innan vi kunde göra oss hemmastadda. Snabbt klädbyte och sedvanlig promenad till affären för att handla vatten och andra nödvändigheter och så drog Joakim med mig ut på en löprunda som blev runt 5 km. Dusch, vila, kvällsmingel, middag, godnatt.







Atletveckan var upplagd för Stockholmsresenärer som anländer på måndagar, således var vi "utan schema" första dygnet. Vi valde att delta på morgonjogg vid 8 (knappt 5 km men jäkligt många backar!), ett X-cord-pass och ett löpteknikpass med sprintinriktning. Sen hade vi vårt första komigångpass för Atletveckan kl. 17 och träffade vår grupp. Totalt 11 deltagare under ledning av coach Gyula, minus coach Boris denna gången pga sjukdom tyvärr. Blandade åldrar och erfarenhet i vanlig ordning men betydligt fler killar än förra året. 

Sen gick veckan i ett, helt enkelt! Alla dagar inleddes med morgoncardio som var växelvis PW/jogg och simning. Simning utan ångest för min del, jag plaskade på i lugnt tempo och fick lite teknikhjälp av Gyula. PW skippade vi en morgon då vi var supertrötta. Efter stadig frukost hade vi atletpass kl. 10 med fokus på skivstångsteknik, kl. 11 var det ett "mellanpass" som kunde vara X-cord, koordination, snabbhet eller annat matnyttigt. Kl 12 var det utomhusträning på schemat med vattenredskap eller gummiband, ibland lite mera teknikfokus och ibland tuffare. Särskilt minnesvärt var det när jag körde gummibandslöpning med Gyula som väger 30 kg mer än jag och jag knappt orkade hålla emot när han drog på!

Vi hade lunchrast och siesta från 13-16 och hade sen två eftermiddagspass. Det första i gymmet och det andra på TC6 eller utomhus beroende på upplägg och gärna med inslag av någon form av WOD för att avsluta dagen lite mera intensivt. En dag körde vi en team-övning med 4 personer per team. Teamet skulle göra 100 wallballs, 8 drag med släde fram och tillbaka, 800 m rodd, 100 boxjump-burpees, 100 kcal cykling på airbike. Under wallballs, rodd och boxjump-burpees skulle två teammedlemmar hålla en skivstång (70 kg för vår del) uppe hela tiden och under cyklingen skulle två personer göra marklyft med den. Lagen hade lite olika antal på övningarna och även olika vikter beroende på lagets sammansättning, Joakim var t ex i ett rent herrlag som fick hårdare jobb att göra än mitt mixlag och damlaget.





Lördag var "challenge day". Vanligtvis sista dagen i veckan men Gyula hade helt vänligt styrt om schemat och bytt plats på lördag och söndag för att vi skulle kunna vara med. Jag tror jag är tacksam för det även om det var en tuff dag!

Vi inledde med 1000 m simning på tid kl. 7 på morgonen. Sedan snabb frukost, ombyte, packning av dagens grejer och så cykling med start vid nio. 44 km landsväg senare lämnade vi cyklarna, bytte lite kläder och skulle sen ut och springa. Lighthouse Run. 14 km mitt på dagen i ganska tuff värme - först 3 km slakmota, sen lite utför, sen lätt uppför igen och sista 800 m brutal stigning (jag gick...). Upp till fyren och vända, sen ner igen. Brant utför = stumma ben, uppför mitt i var riktigt tufft och så sista biten mestadels utför. Jag tror det tog runt 1½ timme och jag var TRÖTT och varm. Hinkade kallt vatten och en cola innan Joakim och jag kastade oss i Atlanten och följde upp med lunch i strandbaren.


Där kunde man ju tro att dagen var över för den träningsdosen var väl rätt lagom. Men icke. Vi träffades igen kvart i tre för tre timmars "outdoor challenge". Lustigt nog inledde vi inne i gymmet i våra tre lag som vi hade sen innan (med ett byte), alla skulle maxa i bänkpress och sedan skulle alla göra max antal armhävningar. Det tog ungefär 40 minuter, sen traskade vi med varsin "lagpåse" upp i TC6 där varje lag hämtade en pinne och två sandsäckar som skulle med hela vägen. Därefter följde en lång PW/jogg med alla dessa grejer som vi bytte plats på inom laget, vi hade lite pauser då vi fick äta och dricka enligt instruktion (inte äta när det bara är drickapaus, då blir det burpees som straff) och lite styrkestopp där vi körde en himla massa benböj och utfall innan vi gick vidare. Vi avslutade med några sprinter på stranden och en "bära varandra-övning" innan vi skålade i bubbel och traskade upp till spa't där vi hann bada bubbelpool och bastu i typ 40 minuter.


Efter det hann vi ungefär upp till rummet och slänga svettiga kläder på golvet och hänga handdukar på tork, fixa håret lite och ta med det vi behövde för kvällen. Sedvanligt mingel (atletgänget kastade sig över chipsen!), skål och avtackning innan Atleterna vandrade till Las Playitas och åt finmiddag på strandpromenaden. Långbord, helstekt fisk, kanariska skrynkelpotatisar, mojo, aioli och hemlagad efterrätt. Trötta, nöjda med dagen, ivrigt prat om träning och mat och allt möjligt annat. Och Gyula har visst numera bytt namn till Gula som restaurangen hade skrivit på bordsreserveringen :-)

Sen blev det tyvärr söndag och vi var nog lika griniga båda två över detta faktum. Vi åt frukost med gänget och kramade hejdå innan vi gick och packade ihop oss. Checkade ut, lämnade väskorna och tog en promenad runt området i lugn och ro innan vi väntade på bussen till flygplatsen. Alltid lika vemodigt att lämna detta paradis!
Det var en fantastiskt rolig vecka och den här gången kände jag mig trygg och okej med allting. Inte så mycket utanför komfortzonen, mer av "jaha, det här gjorde vi förra året och jag har inte övat tillräckligt men det går nog ändå!" och fokus på bra träning. Hög aktivitetsnivå, mod att ta en tyngre vikt, ett bredare gummiband, prova lite mer varje gång. Gyula konstaterade en bra utveckling - och då har jag ändå inte tränat på en massa jag borde träna på sedan i somras. 








Resten av december ska jag bara ha roligt tänkte jag. Jag har 32 km löpning kvar tills jag har klarat mitt årsmål och det ska jag väl greja på tre veckor utan några större problem, det står lite reflexlöpning på schemat i veckan och traditionsenligt ska det ju springas både på julafton och nyårsafton så det känns helt klart överkomligt. Annars tänkte jag lägga fokus på rörlighet och koordination med hjälp av Yogobe. Lust och glädje får styra, efter att ha betat av mastiga 32 pass på 7 dagar så kommer det behövas lite omsorg om kroppen också. Så får vi se vad jag ska hitta på under 2018 sen!




Nu - åter till vardagen. Människokläder på. Fixa egen frukost och middag. Duka av och diska. Tvätta berget av tvätt som hängde med hem efter resan. Tänka med längtan på rosa soluppgångar över Atlanten när det bara är grått utanför fönstret, acceptera vintertights och jacka i stället för shorts och t-shirt på morgonrundan. Klappa egna katter, dricka riktigt te men kanske smyglängta lite efter café con leche eller en smoothie på poolterrassen ibland. Ha tankat fullt med solenergi och träningsglädje och inspiration till hela vintern. Det är ändå bra grejer!


torsdag 30 november 2017

Löpning. Alltid olika. Alltid bra - efteråt.

Det var en allmänt hattig och spretig dag i dag. Började med 40 minuter på kontoret i träningskläder och betade av brådskande ärenden i mailboxen. Sen ut i duggregnet för att köra uteträning med PT-kund en timme innan jag skyndade mig in i en dusch och därefter raka vägen till ett möte innan jag kunde landa vid skrivbordet igen strax efter tio och hantera övriga brådskande ärenden. Jag förstår inte riktigt hur mailboxen kan explodera så mycket på några få timmars frånvaro men det kunde den tydligen!

Sen var det helt enkelt ett himla hattande mellan skrivbordet och möten och vid nåt tillfälle behövde jag en "reset" så jag kilade bort till Wayne's och hämtade en finkaffe som jag tog med till nästa möte. Det hjälpte, jag var i alla fall klar i huvudet en stund och röjde sen undan en hög mera som behövde göras innan jag bestämde mig för att sticka hem.

Kom hem, träffade Joakim som precis hade landat hemma, funderade kort på om jag skulle hänga med till Lund för NMT men prioriterade en löprunda i skymningen. En sån där utan plan eller mål, bara ut. I dag blev det en sån runda då benen ville mer än huvudet. Fötterna trummade på i högt tempo, jämnt och rytmiskt, som de ska. Flåset hängde inte riktigt med så jag fick ta en kort gåpaus ibland eftersom jag inte orkade springa så snabbt som jag tydligen behövde! Efter 5 km kände jag hur jag började komma tillbaka i balans och efter 7 km var jag hemma igen, glad och rosig.

I morgon har jag rent krasst MASSOR med tid på kontoret eftersom jag behöver stanna kvar ganska sent. Det finns alltså ingen anledning att få panik även om det är en del kvar att fixa på temat månadsavslutning och semesterprepp. Så därför har jag petat ner springkläder och duschgrejer i väskan till i morgon så jag kan smita ut en runda när det behövs. När jag behöver frisk luft och hjärnan behöver en omstart - då är det läge.

Sen, när allt är klart, ska jag ut och ta en fredagsdrink med en tidigare kollega och sen ska jag hem och tvätta och packa. Bra plan, tänker jag!

onsdag 29 november 2017

Gör det bättre!

Jag har spenderat dagen i dag på vårt kontor i Danmark och deltagit i ett seminarium om konflikthantering. Det var rätt så intressant - fokuset var nämligen litegrann att "göra det bättre" och framför allt att öka sin egen medvetenhet.

Makes sense. Till exempel att i arbetslivet så bottnar de flesta konflikter i någonting strukturellt. Regler, förordningar, policies eller annat som vi kanske inte får lov att förändra eller bryta mot. Och då är lösningen på konflikten i grund och botten hyfsat enkel för vissa vägar är stängda. MEN det som ofta händer är att det övergår till ett personligt plan eller ett värderingsplan. Dvs att en av parterna i konflikten blir personlig eller att man råkar säga något som (medvetet eller omedvetet) triggar någons grundläggande värderingar.

Upplever man sig personligt påhoppad är det självklart att man hamnar i försvarsposition och vips är konflikten ett faktum. Så i dag har vi pratat litegrann om hur man kan ta sig ur den där spiralen. Till exempel genom att ställa frågor till personliga påhopp (hur menar du nu, nu förstår jag inte hur du vill att jag reagerar när du säger så..) samt att hålla fokus på det som är uppgiften. Dvs det man diskuterar. Ett sätt att avväpna är att summera vad det är parterna inte är överens om. Att vara överens om att inte vara överens, så att säga. Det får tillbaka fokuset på vad diskussionen handlar om och minskar risken för eskalerande personangrepp. Typiskt bra.

Dagens bästa och mest intressanta verktyg var ändå "aktiv grubbling"! När du inte kan släppa en konflikt och inte blir "färdig" kan du ägna dig åt aktiv grubbling. Sätt av tid (en halvtimme räcker oftast) och skriv ner vad som gick bra och vad som funkade mindre bra samt hur du skulle vilja agera annorlunda nästa gång. Sen behöver du inte älta det mer och slipper ta med dig konflikten hem från jobbet.

Jag uppskattar sån här input ibland. För det är så himla lätt att man fastnar i ett visst förhållningssätt och bara det att ta ett steg tillbaka och reflektera efteråt gör att man blir mer medveten nästa gång det händer. Det ultimata är givetvis att man redan under pågående konflikt lyckas bryta mönstret men det kan kanske ta ett tag innan i alla fall jag kommer dit! Som en av våra deltagare sa så är vi ju lite korkade och tenderar att göra exakt samma sak igen och igen fast vi egentligen vet att det inte funkar - men medvetenhet är första steget mot förändring!

Så kontentan alltså: Ta dig tiden att analysera, hitta förbättringsmöjligheter, gör det bättre nästa gång. Rätt så allmängiltig sanning som funkar hyfsat ofta i livet, eller hur?

måndag 27 november 2017

Upploppet. Nu kör vi!

Sista dagarna i november - äntligen målrakan. Jag ser mållinjen där framme och försöker ta mig an denna sistasträcka med självförtroende och kraft!

Måndag morgon. I vanlig ordning gick Joakim upp aptidigt och drog mot Göteborg, jag lyckades somna om och gick upp vid kvart i sex, drog i mig en smoothie och en mugg te och styrde cykeln mot gymmet. Jag var inte supertaggad men medveten om att det är typ enda chansen att gymma denna vecka och att dagen alltid blir bättre om jag börjar med träning!

Efter cykeltur i mörkret klev jag in i gymmet och jobbade igenom ryggmusklerna. Latsdrag, roddvarianter, kryssdrag, pulldowns. Diagonallyft på bollen och liggande pullovers på bollen - för bålstabilitet, aktivering av baksida och rörlighet i bröstmuskler och lats. Lite magträning också - atomic situps och diagonala knäindrag. Klart för dagen, dusch och fix och mot kontoret.

Skulle egentligen ha träffat min chef för samtal över en finkaffe men chefen var sjuk så jag gick och hämtade kaffe och macka och satte mig och skrev en bra att-göra-lista för dagen. Veckan är nämligen galet fullbokad med möten och aktiviteter så jag behövde få undan en massa administrativt i dag för att inte ligga back sen. I vanlig ordning responderar min hjärna väldigt bra på tydliga listor att följa vilket innebar att jag hann med allt jag skrivit upp plus lite till under dagen i dag!

Halv fyra var det redan ganska mörkt och ösregnade så jag bytte om till cykelkläder och gav mig hemåt. Iskallt regn piskade på mig i en halvtimme medan jag cyklade hem - alltså in genom dörren, skala av alla kläder, hänga jackan på tork och slänga övrigt i tvätten, byta till torra kläder. Inte särskilt behagligt alltså! Men jag ska ju bli genomblöt två gånger i veckan denna höst så det är väl lika bra att få det överstökat ;o)

Jag har ätit middag, varit på vinden och hämtat julljusstakarna, satt upp julbelysningen och lyssnat på julmusik för att försöka skingra novembermörkret lite. Lite glögg och pepparkakor lyfter alltid stämningen :-D En mugg te och Dessertmästarnas julbak på det blir bra tänker jag!

söndag 26 november 2017

Våga vägra tomduschar!

En "tomdusch" är alltså en dusch som inte föregås av träning eller annat svettigt. En dusch i onödan, typ. Egentligen är de ingen bra idé för de bara torkar ut huden och förbrukar en massa varmvatten! Så den här helgen har jag skippat tomduscharna och "bara" duschat vid behov.

Fredagkvällen spenderade jag med två timmars PT och löpcoaching på Bulltofta. Första timmen i ösregn och andra timmen i en massa lera. Needless to say - alla kläder i tvätten, alla löpcoacher in i duschen för att bli rena och genomvarma! Lyxigt nog så var Joakim hemma tidigt och fixade en god middag och eftersom vi inte hade nåt vitt vin hemma till fisken så blev det champagne i stället. Tragiskt, eller? ;-)

Lördag morgon, tidig väckning, Joakim iväg på frukost. Jag åt min frukost i tv-soffan och drog sedan fram lämpliga kläder för NMT modell "blött och kallt". Med Joakim som instruktör var vi nio stycken som tog oss an dagens pass i Lund. Det hade regnat bra dagen innan och frusit under natten så det var kallt och lerigt och härligt. Vi sprang och sprang, släpade varandra, härjade upp och ner i hala leriga backar och blev grisiga och svettiga. Needless to say så fick jag sitta på en sopsäck i bilen på väg hem, alla kläder in i tvätten och vi in i duschen.... Lunch och en vända till affären där det pågick fullt krig pga lönehelg och black weekend och jag vet inte allt.

Sen hade vi tänkt gymma men ingen var riktigt sugen på det, så vi lagade middag och drack alkoholfri öl - och efter maten packade vi gymväskorna och åkte iväg och tränade. Eventuellt är vi tragiska och har inget liv som gymmar en lördagkväll, eller så tycker vi bara om att träna tillsammans när vi ses? Hursomhelst körde jag ett rejält överkroppspass med militärpress, snedbänk och en del kompletterande övningar för axlar och armar. Efter en snabb dusch åkte vi hem och åt kvällsmål!

I dag då, söndag. Vaknade tidigt i vanlig ordning, dessutom efter att ha legat vaken en timme mellan halv tre och halv fyra. Why? Oklart, helt ärligt. Frukost och lite såsande hemma innan vi ryckte upp oss, gick ner med soporna, åkte och handlade kattmat och sen in till stan en sväng för finfika. Lunch, ombyte till löparkläder. Vädret var äckligt med småregn och blåst men springas skulle det för att förtjäna en dusch ;o) Jag hade tänkt mig en lugn runda men i vanlig ordning var Joakims uppfattning av "lugnt tempo" inte som min så jag fick mig snarare 7 km tröskelpass.... inte särskilt skönt men helt klart något jag skulle behöva göra mera av.

Kommande vecka blir det fullt ös. Jag inleder den med morgonpass på gymmet för det ser ut att vara min enda chans att styrketräna, sen blir det prio på korta lugna löprundor resten av veckan och lite yoga för att ta hand om kroppen. Och sen, när arbetsveckan är slut, väntar tvätt, packning och Playitas!

torsdag 23 november 2017

Åh, november...

November. Varför ska du vara så svår att tycka om? Du visar liksom aldrig upp dig från den bra sidan, nånsin. Lite minusgrader bjöds det visserligen på, men när nederbörden började så slog temperaturen om och det blev bara regn och regn. Mörkt, ett kompakt och oigenomträngligt mörker som ligger tungt på hela mig. Mörkt på morgonen, mörkt innan jag cyklar hem från jobbet.

I går höll jag ändå ihop det skapligt. Var på gymmet tidigt trots regnet och körde ett rejält benpass, duschade och fortsatte till kontoret. Avslutade arbetsdagen med löpcoaching i ösregn, cyklade hem i ösregn, duschade och blev varm och torr. Kvällen spenderades med ytterligare en cykeltur bort till frissan för att kapa några centimeter av frisyren så den blir mer träningsvänlig.

Men i dag alltså.... Det började med att jag sov otroligt oroligt i natt och vid fyra ställde jag helt sonika fram väckarklockan en timme för jag insåg att jag behövde sömn mer än träningspasset. Kunde då cykla i nästan dagsljus till kontoret åtminstone vilket var skönt. Men energinivån kom liksom aldrig i kapp, jag borde kanske tagit en lunchpromenad i solen för det var mest bara segt. Jag har ändå fått gjort en massa i dag och innan jag cyklade hem tänkte jag att jag kan ju köra ett snabbpass hemma. Men efter att ha cyklat i kompakt mörker hem, via affären för att handla nödvändigheter, var lusten och orken borta. Bara total energikollaps.

Det är okej. Jag gjorde en massa i går, sömnen var det sådär med, så det är okej att vara trött. Men den här enorma novembertröttheten som ska bekämpas typ varje dag, den är jag inte riktigt okej med. Jag vet att jag har tagit mig igenom två tredjedelar av månaden. Jag vet att julbelysningen och solljuset väntar därborta, jag längtar så det värker i mig till den där veckan på Fuerteventura och batteriladdningen som följer med, den som gör att jag klarar mig igenom vintern fram tills våren gör sitt intåg.

Fast om den där nederbörden hade fallit som regn i stället för snö hade det känts annorlunda. Snö reflekterar ljuset, den ger lust att vara ute, den gör luften friskare. Jag gillar snö men bor i fel landsände. Drömmer mig växelvis bort till svart lavasand och snötäckta svenska fjäll.....

tisdag 21 november 2017

Spring, spring, spring i mörkret!

Ännu en tisdagkväll. Ännu ett Runacademy-pass då vi fyller spåren på Bulltofta med löparglädje, flås, pepp och ångande löpare!

Det gör sån himla skillnad. Jag cyklar ner i mörker, känner mig lite seg, lite opepp liksom och så är det kallt. Kommer till omklädningsrummet, låser in överdragskläder och grejer, träffar mina ledarkollegor och stämmer av inför passet så att vi gör det bästa vi kan. När klockan är sex står det en drös med löpare antingen inne i omklädningsrummet eller ute beroende på vädret, vi kör en kort samling och går igenom kvällens upplägg och sen är det ut och iväg!

Vi värmer upp med lätt jogg och rörlighet. Sen är det dags för löpskolning som jag älskar och gärna tar mig (lite för mycket) tid att gå igenom och tipsa för att verkligen få till tekniken! Några koordinationslopp och alla är redo för kvällens intervaller. Några klär av sig ett lager, knappar på klockan, tar en sista klunk vatten och trampar nervöst på stället. Lite som tävlingshästar :-) Vissling - och iväg. I dag sprang vi "ut och hem" så att alla samlades mellan intervallerna, det är roligt att göra så emellanåt för att uppleva gemenskapen och hur många vi faktiskt är!

Efter passet är det oftast idel nöjda leenden, flåsig andning och svettpärlor i pannan. Vi kör nån form av gemensam pepp i gruppen innan vi joggar ner tillsammans och samlas för stretch och avslut. När jag cyklar hem är jag pigg, genomvarm och nöjd. Varje vecka. Jag hade aldrig tagit mig ut ensam en tisdagkväll men med gruppen är det annorlunda, och jag tror många känner likadant. Det är kul att springa tillsammans, man slipper vara ensam i mörkret och vi hjälper varandra. Härligt!

söndag 19 november 2017

Hurra, vilken helg!

Trots att vädret har visat sig från sin allra äckligaste sida har det varit en rätt bra helg här på bygget.

Inledde med Excelkurs hela fredagen. Det kan ju låta väldigt torrt men det är onekligen rätt skönt att kunna fokusera på att lära sig nya grejer en hel dag och få datorn att göra som man har tänkt sig med siffrorna! Cyklade hem, undrade om jag skulle springa en sväng men kände mig sliten och vilade i stället. Satt i soffan med fötterna uppe, drack ett glas vin och klappade katter. Joakim var på övning och lämnade Göteborg först vid halv åtta så jag satt uppe och väntade på att han skulle komma hem även om jag höll på att somna.

Sov tungt, vaknade innan klockan ringde till riktigt grisväder. Kallt, blåsigt och våldsamma regnskurar. Men jag var uppsatt som instruktör på dagens NMT-pass så det fanns inga ursäkter utan det var bara på med understället under instruktörsuniformen och iväg! Nån optimist bland deltagarna påstod att det skulle klarna upp vid tio men det visade sig vara lögn. Vi hade ösregn och snöblandat regn i princip under hela passet men med nio taggade deltagare gick det bra att hålla ångan uppe!


Cyklade hem, blev varm, tjurade lite. För en dusch efter instruktörstjänst är ju i princip en "tomdusch" och jag sprang ju ingen fredagsrunda.... Understället var ändå på, jag bytte strumpor, drog på mig tights utan på långkalsongerna, extratröja och vattentålig löparjacka och gav mig ut en runda. Ambitionen var typ 3 km men det gick ändå ganska bra så jag lyckades springa hela 7,5 km med bra känsla trots lite tunga ben. Bra!

Sen var det varken värre eller bättre än att det blev ytterligare en tredje sväng ner till Bulltofta denna dag för jag skulle möta upp Sara som hade jordnötssmör till mig från Big Spoon Roasters. Vinterns stash är på plats i skafferiskåpet :-) 


En inte-så-sen lördagkväll blev det och så vaknade vi tidigt i dag som vanligt vilket betydde att vi befann oss i gymmet före halv tio. Jag spenderade 80 minuter med att jobba igenom rygg och mage i lugn och ro. Axelprehab, latsdrag, rodd i olika vinklar och enarmsrodd med rotation, L-Y-T, diagonallyft och ett antal magövningar innan jag tyckte att det räckte. Jag hade ont i musklerna runt vänsteraxeln innan passet men efteråt kändes det mycket bättre och spänningarna upp mot nacken släpper också fint nu när jag aktiverar rätt muskler.

Från gymmet åkte vi iväg och bytte till vinterhjul (det verkar liksom vara dags för det nu) och sen hem för lunch och lite praktiskt arbete. Tvätt och organisering av mat, typ. Stort fokus på återhämtning och "bara vara"-tid vilket vi nog behövde båda två. Kroppen funkar, bara jag ser till att sova tillräckligt (helt ärligt så behöver jag absolut mera sömn nu när det är så mörkt!) och äta ordentligt så kommande två veckor ska jag se till att sköta markservicen. Planera veckan, planera träning, planera mat, så flyter allting så mycket lättare!

torsdag 16 november 2017

Bara gå och gör det.

Träningsvärken gjorde sig påmind i morse. Det var stelt att ta sig ur sängen alltså! Men det var inte mycket att be för, jag måste styrketräna inför kommande träningsresa så bara att bita ihop. Frukostsmoothie, en mugg te, nyheter, upp på cykeln och mot gymmet.

Kom in på gymmet strax efter sju, bytte lite kläder, värmde upp. Typ tre gånger så mycket folk där i dag jämfört med i går samma tid, why? Men det var ingen som störde mig så jag tuggade mig igenom mitt pass. Axelprehab, bänkpress (fy helvete så dåligt det gick, bänkpress är verkligen färskvara!), smalbänk, militärpress i smith, sidolyft i kabelmaskin, smala armhävningar på Bosu och lite bicepscurls på det.

Dusch och fix, macka och kaffe med på vägen, till kontoret. Ytterligare en effektiv dag då jag betade av ett telefonmöte och några nödvändiga samtal, planerade nästa vecka och kollade läget inför morgondagens kurs. Cyklade hem med fullastad pakethållare (träningsväska + datorväska), landade hemma en halvtimme innan jag bestämde mig för att få lite andra måsten överstökade.

För det är influensasäsong och eftersom jag tillhör riskgrupp i och med min astmadiagnos så var det bara att pallra sig iväg till vårdcentralens drop-in vaccinering. Jag hoppade över det förra året men fick sträng tillsägelse av astmasköterskan att se till att prioritera det framöver. Dessutom vet jag själv hur himla risig jag blir när jag får influensa och hur lång tid det tar innan luftvägarna återgår till normalfunktion så jag förstår ju att det är en klok prioritering. Men jag höll på att vända i dörren när jag såg flocken av pensionärer därinne.... Medan jag väntade på min tur kom det ytterligare två minibusslaster dessutom. Hjälp! Jag stod ut, fick min spruta, satt lydigt kvar i tio minuter och visade att jag inte svimmade och sen cyklade jag hem.

Soppa och grillad macka blev det till middag innan jag bet ihop en gång till och gick ett varv med dammsugaren - faktiskt för första gången sen jag skaffade städhjälp men nu behövde soffan saneras på katthår. Ändå skönt att slippa städa på riktigt och bara göra en snabb vända på ytan! Fast jag ångrade att jag inte gjorde det i går, det var inte jättefestligt att traska upp och ner i trappor med dammsugaren ;-)

Med alla tre jobbiga grejer avklarade så landade jag i soffan med kvällens efterrätt: pannkakor med glass. Helt rimligt efter att ha tagit upp kampen sådär, tycker jag! Och i morgon är det FREDAG!