söndag 15 oktober 2017

Maraton enligt salamimetoden!

Jag hade egentligen tänkt köra detta upplägg förra helgen men då var jag så oändligt trött och sliten så det fick bli denna helgen i stället. Springa ett maraton - fast i mindre bitar. 42 km på en helg, från fredag eftermiddag till söndag lunch.

Fredag var jag egentligen väldigt trött men jag visste att jag var mest trött i huvudet och inte så fysiskt trött. Alltså - hem, på med löparkläder och -skor, iväg. Sprang min vanliga enkla runda som blir typ 9,3 km och la till en extrasväng för att få ihop milen. En mil gjord, 32 km kvar alltså.

Lördag och trailpass med Runacademy i Bokskogen. Vi ledare hade stämt träff en timme innan passet började för att hinna planera och snitsla. En uppförsbacke, en slalombacke utför, en trailslinga med lite utmaningar, och en fyrvägskorsning att springa tabata-intervaller i på slutet. Klockan 11 samlade vi in deltagarna, vi körde 1 km uppvärmning, lite rörlighet och löpteknikövningar och sedan delade vi upp oss i tre grupper på tre av de fyra stationerna. Min grupp började med utförslöpningen, sedan uppförsbacken, och sist trailslingan. När alla tre grupper hade betat av dessa tre stationer hade vi sällskap bort till stigkorsningen där vi sprang 20 sekunder ut längs en väg, vilade 10 sek, 20 sekunder tillbaka, sedan 10 sek för vila och byte till nästa av de fyra stigarna. En tabataintervall i full fart alltså för att avsluta passet. Mycket roligt!

Efter stretch och varma applåder rundade vi av med 4 km på klockan och Joakim och jag gick till bilen. Jag bytte ut lite av "bagaget" i tightsfickorna för att springa milen hem medan Joakim tog bilen (han hade hunnit springa en mil i skogen före passet, medan vi snitslade banor). Milen hem från Bokskogen är inte särskilt spännande att springa kan man säga men det är åtminstone enkelt och raka vägen! Hemma var jag en dryg timme senare med 14 km på klockan denna dag. 18 km kvar till maratondistansen.

Lördagkvällen spenderades med familj på restaurang i stan, dock var vi hemma ganska tidigt och hann varva ner med te i soffan innan läggdags och vaknade således tidigt. Strax före tio gav vi oss ut med laddade vätskeryggsäckar. En omväg ner till Bulltofta, två varv på 5 km-slingan, sedan hem. Det gick skapligt bra, jag kallade det för ett "fostrande" pass eftersom jag fick trycka på lite för att hålla Joakims föredragna långpasstempo som är lite kvickare än mitt. Hursomhelst gick det ändå att få det avklarat och med 18,5 km på klockan var maratondistansen under helgen avklarad och jag har 60 kilometer på kontot denna vecka. Bra!

Det är tre veckor till maraton och jag känner mig hyfsat välförberedd, ett tremilspass ska jag trycka in nästa helg och sen blir det bara att hålla igång de sista två veckorna med löpning, rörlighet och prehab för att få en bra upplevelse!

onsdag 11 oktober 2017

Instruktörsjobb i höstrusk

Det är inte alltid så glammigt att instruera utomhus under höst och vinter, men det blir mycket roligare när man har glada deltagare med sig!

I går var det Runacademy-tisdag igen i vanlig ordning. Kvällens pass var fokusintervaller - intervaller med fokus på tekniken. Därför inledde vi med lite teknikrepetition och löpskolningsövningar innan vi sprang intervaller där löparna för varje intervall fick ett nytt fokusområde att tänka på! Det småregnade nåt lite under passet men det var egentligen inte så farligt - däremot började det regna ordentligt efter passet så utdelning av T-shirts och buffar fick vi hastigt flytta inomhus för att inte dränka våra namnlistor. Mycket roligt pass för övrigt och alla var nöjda efteråt, hoppas jag.

I dag har jag varit på jobbet i vanlig ordning, kom hem till falukorv med mos som Joakim hade lagat och hann sitta och kolla lite på morgondagens planering också innan det var dags att byta om och sticka ut i regnet. Det var inte så kallt och vinden har också lagt sig sedan i måndags, men det var blött på riktigt! Det regnade i stort sett hela passet igenom och mina modiga deltagare kämpade sig igenom cirkelfys, bålstyrka och 100 burpees i dag, det formligen ångade om dem i regnet.

Nöjd och glad och genomblöt var jag när jag kom hem - inte mycket träning för egen del i dag men jag har i alla fall varit ute i friska luften och rört på mig vilket är bättre än att skrota i soffan. Lägenheten är nystädad eftersom städhjälpen har varit här i dag, jag har torra kläder och en stor mugg te och livet är egentligen helt okej fast jag blir genomblöt ganska regelbundet denna höst!

måndag 9 oktober 2017

Backintervaller och burgare!

Bra måndag liksom. Jag har haft en jättekonstig dag på vuxenjobbet där jag nog inte har gjort särskilt mycket som egentligen står i min arbetsbeskrivning men jag känner helt klart att jag har gjort nytta ändå och det får väl också räknas. Plus att jag hade langat in ett PT-pass ute i sol och blåst på förmiddagen.

Sen cyklade jag hem och drog med mig Joakim ut på ett backintervallpass. 2 km uppvärmning, 5x40 + 5x30 + 5x20 sekunder i kossabacken, 2 km hem plus en vända fram och tillbaka på gatan eftersom klockan landade på 7,90 km när jag passerade brevlådan hemma och det går inte för sig, det fattar ju vemsomhelst. 8 km fick jag ta mig upp til. Ett rätt göttigt intervallpass, bra trött blev jag. Halsade nästan en liter vätska när jag kom hem, eftersvettades, duschade och stack sen ner mot Västra Hamnen till den här utsikten. Vilket ljus!






Där hade jag stämt träff med Sarah och vi åt burgare på Monster och pratade om allt mellan himmel och jord i vanlig ordning - fast vi tyckte nog att både servicen och maten hade blivit lite sämre så vi kanske måste leta upp ett nytt ställe för burgarhäng med ojämna mellanrum!

lördag 7 oktober 2017

Egenomsorg. Prioriterat eller inte?

På mitt vuxenjobb samarbetar jag med företagshälsovården och bl a har jag och en av deras organisationspsykologer föreläsningar tillsammans där vi pratar om olika verktyg för hantering av stress och för att skapa livsbalans. En av de ämnen psykologen går in på är en modell för egenomsorg som faktiskt är väldigt klok!

Jag har ägnat det senaste dygnet åt just det - omsorg om mig själv. Joakim åkte iväg på fisketur med grabbgänget torsdag förmiddag och torsdag kväll hann jag inte med så mycket annat än att leverera två pass till Fitnesscoachens Löparskola och sedan gå hem och se till att lägga mig i tid. Fredag morgon började med huvudvärk. En huvudvärk som jag inte riktigt kunde placera, som varken kändes som spänningshuvudvärk eller migrän men bara var jobbig. Jag tror - såhär i efterhand - att det nog var spänningshuvudvärk utlöst av stress över kvalitetsrevisionen + lite dålig sömn och sedan utlöste spänningshuvudvärken i sin tur ett litet migränanfall.

Hela fredagen hade jag således känslan av att någon satt och bankade på ena halvan av min panna med ett litet hårt verktyg. Obehagligt. En tablett tog udden av obehaget men jag har inte längre rutinmässigt migränmedicin i närheten eftersom jag så sällan behöver den numera. Och egentligen visste jag att problemet var tudelat - dels att jag behövde komma hem och VILA och dels att jag i perioder behöver lite stöd av kosttillskott för att hålla migränen borta.

Turligt nog hade jag möjlighet att lämna jobbet tidigt och åkte raka vägen därifrån för att hämta ut ett paket med bl a sagda kosttillskott och sen åkte jag och handlade för att kunna ägna mig åt egenomsorg.

Den här egenomsorgsmodellen har en bas som omfattar sömn, kost och träning. Alla behöver äta vettig mat, alla behöver sova och alla behöver röra på sig. Det är ganska enkelt. Jag visste att sömnen hade haltat lite i veckan och att jag tenderar att äta ganska dåligt när jag är ensam så jag hade handlat till en bra middag till mig själv. De övriga pusselbitarna i modellen är relationer, lek och njutning. På relationsfronten kände jag att den enda personen jag egentligen skulle ha orkat med att ha i närheten var Joakim och han var inte hemma, så jag fick nöja mig med katternas omsorg. Och sedan att vara lite kärleksfull mot mig själv såklart. Njutning var lätt att lösa - en bra bok och en leverans av nytt te plus en chokladbiskvi tog hand om den delen.


"Lek" enligt modellen är sånt som är lustfyllt och roligt. Det har jag egentligen ägnat mig åt i veckan eftersom mycket av min löpning har varit i grupp och det upplever jag som "lek" fast det givetvis också är träning. Det området kändes inte så eftersatt men däremot hade jag ett rätt starkt behov av att inte ha några "måsten" och tider att passa. Så den här lördagen helt utan schema var väldigt välgörande!

Först sov jag typ nio timmar, som en stock. Jag minns inte ens att jag drömt. I morse var huvudvärken borta och jag åt frukost i lugn och ro, utan stress. Drog igång en tvätt, duschade och gav mig sedan ut för dagens ärenden: Mata kompis katt, fixa lite grejer på köpcentrum - och eventuellt en finfika på stan. Det var grått och kyligt men jag tog cykeln ändå för att få lite frisk luft. Tog med mig en bok och satt trekvart på ett lugnt fik med finkaffe och andades innan jag rullade hemåt igen. Eftermiddagen spenderades på soffan innan jag blev rastlös och kombinerade ytterligare en kattmatningssväng med 2 x 2 km snabbdistans i ösregnet. Dagens utevistelse och pulshöjning avklarad, träningen avbockad - således hem och ha lite kul med att laga middag som jag njöt av i mitt eget sällskap.

Ett dygn utan krav fixade alltså det mesta och jag vet att det är en problemlösare som ofta funkar för mig. Nån sorts "återställare" helt enkelt. Jag hade massiva planer på vad jag skulle ha gjort i dag men jag kände att det var viktigare att må bra än att nå upp till min egen föreställning om allt jag borde hinna med på en ensamhelg! Egenomsorg är rätt bra ändå. Även om det hade varit ännu bättre att ha en sambo hemma och bli lite ompysslad så funkade det här helt okej och ytterligare en ordentlig nattsömn lär lösa eventuella kvarstående problem.

torsdag 5 oktober 2017

Spring, spring, spring!

Den här veckan handlar lite om att ta vara på de möjligheter som erbjuds i form av instruktörspass. Det har ändå blivit ganska bra utdelning både i går och i dag!

I går sprang vi med Runacademy på Stadion. För min grupp var det 2 x 3 x 400 m som skulle avverkas, givetvis efter noggrann uppvärmning och löpskolning samt koordinations- och stegringslopp för att minska skaderisk och få fart på benen. Det blev sex bra intervaller för min del med bra och jämnt tempo så jag var väldigt nöjd med det passet! Tyvärr kom det ett brutalt ösregn en timme innan passet började så det var ganska många som valde att stanna hemma, men de som trotsade regnet jobbade på bra och hade roligt!

I dag har varit en synnerligen brutal dag. Förmiddagen spenderades med extern kvalitetsrevision på vuxenjobbet vilket känns ungefär som någon sorts tenta bara med skillnaden att man inte riktigt vet vad det är tanken att man ska tenta av! Följaktligen var hjärnan väl kokt under eftermiddagen och även om jag fick undan lite grejer så kändes det som om allting gick galet trögt.

Kom hem, åt mellanmål, förberedde kvällens pass. Långa intervaller för ena gruppen, löparstyrka och rörlighet för andra gruppen. Rätt grejer med, rätt kläder på, iväg. Sprang intervallerna med första gruppen i lite varierande tempo för att hinna se, korrigera och coacha alla och fick till det ganska bra tyckte jag. Hoppas alla fick med sig något, jag såg i alla fall skillnad på de flesta när de gjorde som jag sa ;-) Snabbt vidare till grupp 2 som fick köra en uppvärmningsjogg innan vi körde igång med styrka och rörlighet. Även här hade jag möjlighet att vara med själv på alla övningar så jag fick till lite löparstyrka själv också, lite mindre rörlighet då det behövdes lite mera "handpåläggning" ibland.

Så fast jag har spenderat två kvällar som instruktör har jag själv fått till träning under tiden, det är inte alltid jag har den lyxen så jag är väldigt nöjd med läget. Återstår alltså bara att se till att få gott om kilometer i benen under helgen också!

tisdag 3 oktober 2017

Hinner inte. Orkar inte. Vill inte? Prioriterar inte!

Det där med träning. Fatta hur många ursäkter till och med jag kan ha. Fast ärligt - det är rätt sällan det är "hinner inte" egentligen. "Orkar inte" duger ibland, de veckor då allting är sjukt körigt är det svårt att orka egen träning. Men oftast är det bristande vilja och kanske särskilt bristande vilja att prioritera träning!

I söndags var vi rätt sega båda två efter lördagens halvmara och det fick väl vara okej. I går var jag mest grinig över att behöva gå till jobbet medan Joakim var ledig och så var jag oerhört påverkad av höstrusket ute. Det blev liksom aldrig riktigt ljust, det regnade på tvären och var allmänt obehagligt ute. Och av det planerade cirkelpasset på köksgolvet blev det exakt noll och ingenting.

I dag hade jag då bestämt mig för att göra det annorlunda. Egentligen tänkte jag gymma i morse men jag var inte så sugen på gymmet så jag sov en halvtimme längre i stället och cyklade till jobbet i lugn och ro (och blåsväder). Så fort jag kom hem på eftermiddagen stack vi ut och sprang en runda på 6 km och sedan ägnade jag 25 minuter åt löparstyrka och prehab medan Joakim fixade middag. Effektivt och bra! Och helt ärligt - det passet tog en timme. En timme hittar jag liksom alltid i schemat även om jag periodvis är alldeles för bra på att spendera den framför tv eller dator i stället för att knyta dojorna och/eller dra fram yogamatta, gummiband och kettlebell.

Ett annat bra tips är att köra löpningen det första man gör på morgonen (tidseffektivt!) och sedan köra styrkepasset på kvällen exempelvis i reklampauserna framför det där programmet man absolut måste se på tv (jo, de finns i mitt liv också!) eller så ställer man klockan på en kvart och sätter ihop övningarna i en cirkel eller i superset så är det bara att köra loss. Prioritering. Visst, det är enklare för mig eftersom jag gärna cyklar till och från jobbet i träningskläder och då är jag ju redan ombytt när jag kommer hem så tröskeln blir lägre.

I morgon blir det intervaller på bana med Runacademy. Det blir kul - men tufft!

söndag 1 oktober 2017

Race Report: Malmö Halvmarathon 2017

Det blev en allmänt ganska så stökig vecka efter tisdagkvällen. Joakim på väg hem (alltså inte hem-hem, utan hem till Göteborg först), en kväll ute med kollegorna för att säga hejdå och lycka till framöver till en kollega som slutar, torsdagkväll med löpning där jag skickade ut 14 personer på en runda och bara 13 kom tillbaka - och sedan fredag. Hämta Joakim på stationen efter lunch, hem och vara ledig.

Sen blev det lördag och förutom att hålla i ett NMT-pass var jag också anmäld till Malmö Halvmarathon med start klockan 15.00. Alltså snabbade jag mig hem från Lund för att klämma i mig spaghetti med köttfärssås, byta kläder och packa en ryggsäck och sen åkte både Joakim och jag in till Stadion. Joakim fixade med efteranmälan och vi satte oss i lä i höstsolen och laddade tills det var dags för traditionsenligt toabesök och väskinlämning innan vi värmde upp lite.

Samling på löparbanan vid starten. Någonting var fel med högtalarsystemet, det var nämligen totalt omöjligt att förstå vad speakern sa tills efter start när man hade passerat honom, i andra änden av stadion gick det alldeles utmärkt att höra. Så jag vet inte vad han pratade om men starten gick i alla fall. Det fanns farthållare och jag hade tänkt hänga på den som skulle göra 2 timmar på halvmaradistansen. Men MAI hade (i vanlig ordning, höll jag på att säga) glömt att tänka och skickade iväg farthållarna långt fram i fältet i stället för att fördela ut dem i fållor. Jaja, inget att bry sig om, bara svårare att hålla nere farten i början då!

Efter 1 km ungefär passerade jag farthållaren i 6.00-tempo och funderade på att ta rygg på den ballongen men bestämde mig för att jag nog ändå hade mer i benen än så. Fortsatte framåt i trängseln längs Pildammsparken och in i centrum, vinkade på Sarah som missade mig totalt men inne i Kungsparken fick jag pepp av både henne och Camilla som också fotograferade.

Helt demotiverande skulle vi sedan in och varva på stadion där millöparna gick i mål innan vi skulle ut på andravarvet. Jag skålade i Powerade och fortsatte ut. Vid det här laget hade jag tvåtimmarsfarthållaren bara några hundra meter framför mig och visste att jag nog skulle komma ikapp henne så småningom och så blev det också, efter 11 km ungefär smet jag upp bakom och konstaterade att det mycket riktigt var en ganska liten grupp som slog följe med farthållaren jämfört med hur det egentligen borde vara. Eftersom vi är ganska få som tycker det är okej att ligga i överfart ett halvt lopp för att få stöd av farthållaren.... Jag funderade kort på att fortsätta i egen takt men tyckte ändå det var skönt med sällskap och vi var väl en 10-12 stycken som låg i klungan, de flesta hade dock hörlurar så det var rätt tråkigt!

Vid 12 km möttes vi av stressade löpare med nummerlapp som sprang åt motsatt håll och blev rätt förvirrade. Jag vet fortfarande inte riktigt vad som pågick men gissar att någon har sprungit fel nånstans? Nåväl, vi fortsatte. Det här andravarvet är SJUKT TRÅKIGT. Cykelbanor och smågator och galet blåsigt och en massa motvind. Vätskekontroll var fjärde kilometer ungefär och mera Powerade, sen tugga kilometer. Jag roade mig med att gasta "xx kilometer kvar!" vid kilometerskyltarna, några uppskattade det och andra hatade mig. Men jag hade ganska bra flås eftersom jag låg 15 sek/km långsammare än om jag hade tänkt maxa så jag delade med mig av peppen och hoppas att det hjälpte någon!

20 km och äntligen börjar vi närma oss Stadion men antiklimaxet när man blir utskickad på en jävla asfaltsrunda RUNT stadion innan man äntligen får komma in på banan och spurta? Efter 20 km drog jag ifrån farthållaren och var pigg och fräsch i mål på 1:58:30 ungefär. Klart godkänt. Joakim var något mera sliten men hade dragit på lite väl mycket i början och fick det tufft där han låg ensam ute i blåsten på andravarvet, det var delvis därför jag valde att bli kvar i farthållargruppen. Sällskap i motvind är rätt skönt och det blir lättare att hålla jämn fart då.

Hem, mat, dusch, plana ut i soffan framför Harry Potter, somna till lite mellan varven och tidig läggning för välförtjänt återhämtning. Inte så många knop blir gjorda i dag men jag ska alldeles strax gå ut och baka äppelkaka till oss!

tisdag 26 september 2017

Spring med ett gäng. Det fixar det mesta!

Efter att ha varit SJUKT grinig hela dagen och kvällen igår, ha sovit dåligt och varit grinig halva dagen i dag så vände det på eftermiddagen. Visserligen med hjälp av ett bra möte med min chef borta på Wayne's Coffee (och en finkaffe såklart!) och en lunchpromenad med kollegorna.

Jag var hemma och vände och stack ner till Bulltofta för kvällens program: Först ett ute-PT-pass och sedan sedvanlig tisdagkväll med Runacademy.

Inga konstigheter på kvällens pass, i alla fall inte för våra nya deltagare. De fick en uppvärmning, lite dynamisk rörlighet, introduktion till löpskolning och sitt första intervallpass med oss. Jag hade hand om medel/tuff grupp tillsammans med Jonna och vi sprang 2 x 6 x 60 sek med 30 sek vila och 3 min vila mellan våra två intervallserier. Intervaller på en minut med bara 30 sek vila är rätt så tufft och om några löpare har tyckt att de kanske hade svårt att bli trötta på passen de första veckorna så tror jag nog att de hann bli det i dag. Några kämpar mer med teknik, andra med flåset, vissa med styrkan att faktiskt hålla ihop kroppen när det går undan, men alla jobbar seriöst för att bli bättre löpare och det är jätteroligt!

Så sen kom jag hem och var faktiskt nöjd och glad med dagen och till på köpet lite fysiskt trött av att ha fått springa intervaller. Dessutom har Joakim hört av sig och är tillbaka i tryggt förvar efter en vecka ute på övning så nu är jag lite lugnare i skallen också och tänker att jag får sova i natt.

söndag 24 september 2017

She makes herself happy. I want to be happy WITH her.

En kärleksförklaring från en favoritbok. Och en sådan som på något vis har dröjt sig kvar i hjärnan som något av det starkaste och vackraste jag har läst. Lycka ska inte behöva vara beroende av någon annan, jag är villig att ta ansvar för min egen lycka - men jag vill gärna dela den med någon annan som också är villig att ta eget ansvar och dela med sig. Även om det också innefattar lite tuffare bitar som t ex att acceptera att Joakim blir mer lycklig av ett försvarsmaktsjobb i Göteborg än av ett vanligt jobb på hemmaplan.

Det är ingen hemlighet att veckor som denna är extra tuffa, när det är övningsdygn och radiotystnad och vi inte har pratat med varandra sen i tisdags. Och nu är det söndag och jag har tagit mig igenom hela ensamhelgen och i morgon börjar livet "som vanligt" igen så då går det kanske lite lättare. Men - eget ansvar för lycka innebär också att inte deppa ihop när jag emellanåt lämnas ensam hemma en helg.

Så jag hade stora planer för dagen. Löprunda, bakning, utefika, kvällspass. Det blev bara löprunda och kvällspass av det för det kändes bäst - och så lite städ och tvätt på det. Baka kanske jag vill göra nästa helg i stället nu när allting finns hemma! Jag vaknade redan vid femtiden i morse men sa till mig själv på skarpen att somna om och sov tre timmar till. Klockan nio stack jag ut på en löprunda som hade blivit 9,3 km men jag fick akut OCD och var tvungen att springa en liten sväng till för att runda milgränsen :-) Typiskt. Totalt 34 km in på löpkontot denna helg, mycket bra! Det gick dessutom rätt bra att springa utan våldsam trötthet eller stumma ben så jag är nöjd med läget där.

Dusch, lunch, lite städning, lite vila och en fika hemma plus en vända till affären för att köpa mjölk för den var slut. Ingen revolutionerande söndag direkt. Fast sen blev det kväll och jag drog på mig träningskläderna och cyklade bort till den lokala taekwondo-klubben. Inte för kampsport, men för ett kombinationspass av HIIT och yoga. Det är min medcoach Jonna från Runacademy som har hand om HIIT-träningen och jag gillar hennes träning, enkelt och tryggt och inga konstigheter. Bara fullt ös i 35 minuter med bra energi, roligt!

Yoga sen. Med en okänd instruktör. Inte min grej, som ni vet, jag yogar helst med instruktörer jag känner. In kommer en nätt tjej som bubblar glatt på en blandning av engelska och svenska med holländsk brytning och leder oss igenom en skön klass. Lite nedvarvning och andningsövningar först för att lugna kroppen efter de tuffa intervallerna. Sedan rotationer, solhälsningsflöden, krigarvarianter, lite mer utmanande positioner för att avsluta med nedvarvning. Hela tiden den där glada rösten som vägledde, stöttade, påminde och bara var BRA att lyssna på. Oväntad bonus.

Hjärnan blir alltid lite lugnare av bra träning och kroppen känns trött, men harmonisk. Jag hoppas att jag får sova gott i natt efter en bra helg och vaknar med energi för ny vecka i morgon. Tanken är att börja lite senare på kontoret och ta mig tid för lite yoga på morgonen innan frukost, dusch och jobb. Mjukstarta veckan. Och nedräkningen till fredag då Joakim kommer hem igen. För hur det än är och hur mycket jag än jobbar på att ha det bra utan honom så är det ändå snäppet bättre när vi är tillsammans!

lördag 23 september 2017

Hur springer man två mil? På samma sätt som man äter en elefant!

Och hur äter man en elefant? Som en salami - en liten bit i taget!

Det är jättelätt att stanna upp inför stora projekt. Att bara se det stora målet men att inte kunna se några överskådliga delmålet på vägen, och då blir projektet för stort och känns omöjligt - och så försöker man inte ens, eller man försöker men slutar nånstans längs vägen.

Jag vill slå ett slag för salamimetoden. Bryt ner projektet till mindre bitar så blir det mer överkomligt och mer hanterbart!

I dag behövde jag ett långpass. Två mil eller kanske lite till. Inte så himla kul att springa två mil själv en lördag eftermiddag, två mil är ganska långt och det blir rätt så lång tid som jag måste underhålla mig själv! Så jag började med att mentalt släppa alla tidskrav och bestämde mig för att ha en mysig runda med tid för fotografering och gåpauser vid behov.

Bra lunch i magen, toabesök avklarade, vätskeryggan laddad med vatten och energi samt telefon och hörlurar - då så, bara att starta klockan och tuffa på. Jag hade valt det enklaste sättet att springa långt - milen ut till Torup och hem igen, eventuellt med en extrasväng ute i Bokskogen om det kändes rimligt. Första biten vet jag är ganska tuff, det är lätt uppförsbacke i stort sett hela vägen första 5 km och det blir lätt en brutal start på löprundan så jag brukar släppa prestigen och ta det lugnt den sträckan.

Medan jag tassade på lätta fötter ut mot golfklubben delade jag upp rundan mentalt. 5 km-bitar är lagom. Första 5 km ut till Bara, när det är klart tar jag druvsocker. Nästa 5 km förbi golfbanan och genom skogen till Torup. Känna efter om jag vill springa nåt extra därute - och jodå, efter första milen började det liksom lossna och jag kände mig oväntat pigg. Så jag joggade förbi cafe och parkering och smet in på 3 km-slingan och tassade mjukt runt, gick i de värsta uppförsbackarna och kände att det här går ju bra.

Efter avklarad extraslinga som blev 4 km inkl. vägen från min stig till motionsslingorna så tog jag en längre gåpaus och tryckte i mig medhavd energi och drack vatten i lugn och ro. Rullade sedan på i lätt utförslut förbi golfbanan, stannade och knöt skorna, fortsatte bort till allén. Med 7 km kvar drog jag fram lurarna och tryckte igång musiken, jag gör oftast det just där för då börjar det bli rätt tråkig löpning. Plus att 7 km = ungefär 14 låtar och det går tekniskt sett att hålla reda på det även om det oftast blir fel :-) Men då är hjärnan sysselsatt så länge i alla fall. Sen är det snart dags att passera Bara och när jag har gjort det blir det druvsocker igen för att ha energi för sista biten som är knappt 5 km. Upp med musikvolymen när jag passerar motorvägen, då är det ganska exakt 2 km kvar och de går oftast av sig själv.

Sådär, då lyckades jag ändå beta av 24 km i mitt eget sällskap och fick långpasset avklarat som jag hade tänkt mig - med några bonuskilometer dessutom eftersom planen var två mil. Mycket nöjd med det utfallet. En bit i taget, typ. Innebär också att kvällen kan spenderas med att göra mestadels ingenting förutom att äta :-)

torsdag 21 september 2017

Leta glädje och ljuspunkter!

Helt ärligt så är det inte jättefestligt att det är torsdag och Joakim är borta ett bra tag till samtidigt som vi inte ens kan ha kontakt utan det är total radiotystnad. Och i går var jag sjukt grinig över just det och inte alls intresserad av att vara ensam. Dessutom sov jag vansinnigt dåligt i natt.

Så då finns det ett vägval - antingen tar jag med mig tjurigheten och irritationen över dålig sömn in i dagen i dag, eller så gör jag en aktiv insats för att förändra läget. Eftersom det faktiskt inte är jätteroligt att tjura så valde jag givetvis den andra varianten. Började dagen med att rulla ut yogamattan och dra igång en halvtimmes morgonyoga med Anna vars lugna röst mjukt vägledde mig genom rörelserna och in i en mer harmonisk start på dagen. Så, då var det fixat! Dusch, frukostsmoothie, iväg.

Dagen inleddes med ett frukostseminarie som bekräftade mig i att jag tänker rätt, gör rätt saker och är på rätt väg helt enkelt. Bara att fortsätta framåt. Yogan och föreläsningen gav mig styrkan att skratta åt en kollegas något kantiga svar på en förfrågan i stället för att bli sur över den och solen som kom fram under dagen gav lite mer energi fast jag egentligen var trött.

När jag sen kom hem från jobbet insåg jag att jag hade TVÅ hela timmar på mig innan jag behövde åka iväg igen. Hur lyxigt? Det händer nästan aldrig! Men jodå, i dag så lyckades jag. Och kvällens pass förberedde jag i går när jag satt hos frisören så jag kunde unna mig att sitta i trekvart och dricka te och läsa min bok i stället för att göra allt möjligt annat. Visst, det hade inte skadat om jag hade kört igång en tvätt men den kan faktiskt också vänta till i morgon. Det fixar sig nog.

Ja, och sen fortsatte det vara trevligt väder hela kvällen så första löpgruppen körde löparstyrka i kvällssolen och andra gruppen sprang långa intervaller i skymningen och jag sprang med så jag fick lite vettig tröskelträning åtminstone - plus att jag fick öva på att prata medan jag springer. Funkar helt klart bättre om man ligger under tröskeln än över :-D

Så sammantaget är jag faktiskt ganska nöjd med dagen även om den började sådär - och jag är mer än nöjd med hur jag lyckades vända mitt eget dåliga humör. Bra jobbat, heja mig! Så NU ska jag omgående ta tag i tandborstning etc så jag kan lägga mig i tid och sova i kapp det jag behöver :-)

tisdag 19 september 2017

Do what you love, love what you do!

Kvällens pass med Runacademy var helt fantastiskt roligt.

Det var ett pass i två delar - en trail-del och en back-del. För traildelen hade vi snitslat en slinga i en liten skogsplätt med delar helt obanat och delar på stig som löparna fick tassa fram på i knappt en kvart. Backdelen var enklare - kort teknikrepetition och 10 x 20 sekunder i backe. Mycket roligt pass! Jag hade förmånen att springa med deltagare som varit med ett tag i dag och det innebar att vi la mindre tid på teknik och mer tid på att springa. Mycket uppskattat även av mig!

Livet på en pinne. Att få vara ute och härja runt med glada löpare regelbundet. Det är fint det!



söndag 17 september 2017

Tacksam.

Det är söndag kväll. Joakim sitter på tåget mot Göteborg för två veckors övning tillsammans med stora delar av Försvarsmakten, och jag sitter i en tom lägenhet. Eller - jag har ju katterna och det gör stor skillnad, det är ändå "någon att komma hem till" på kvällarna och nån som uppskattar att jag går upp på morgonen!

Även om jag tycker det är lite tufft att Joakim nu ska vara borta en lite längre tid så försöker jag att släppa fokus på ensamhet och hålla fast i känslan av tacksamhet. För livet - det är ändå så himla bra.

I torsdags regnade det mest hela dagen - igen. Jag körde backintervaller med två löpgrupper i Fitnesscoachens Löparskola och sprang alla intervaller själv för att inte frysa ihjäl. Alla var genomblöta och leriga men supernöjda efter passet och jag är så glad att jag har den möjligheten att dela med mig av löparglädje! Varm dusch, te och skorpor (och torra kläder!) efteråt var dock enormt uppskattat :-)

Fredag och Joakim på hemväg redan under förmiddagen. Det innebar att han stack iväg och handlade middag så när jag kom hem kunde jag njuta av laxtournedos, ugnsrostade rotsaker och romsås. Inte det värsta alltså! Lördag förmiddag stack vi iväg till Lund och tränade NMT med ett större gäng och eftersom det kom en rejäl skur under morgonen blev vi ordentligt blöta och leriga - men det är också efter de passen som man känner sig lite extra nöjd! Eftermiddag, storhandling, frisörbesök för Joakim och så lagade vi mat tillsammans - kycklingfajitas, tomatsalsa, guacamole. Harry Potter på tv och läggdags i tid, nån sorts perfekt batteriladdning.

I morse vaknade vi upp till finväder och styrde kosan mot Skrylle för att ta de sista kontrollerna i naturpasset. Det var rolig orientering i en bitvis tom och tyst skog och vi hittade tid för en fika i solen och bara njöt. Så fantastiskt skönt! Med samtliga kontroller avprickade vände vi hemåt för att äta lunch och det var nog tur, för tio minuter efter att vi kom hem började värsta ovädret som tydligen skapade översvämningar i centrum och avbröt Köpenhamns halvmaraton! Himla tur att vi kom upp och iväg i tid alltså...




Sen gick eftermiddagen med packning, förberedelse och matlagning och plötsligt var klockan nästan halv sju och det var dags att styra mot centralen. Söndagar blir ibland väldigt jobbiga när Joakim ska iväg men i dag lyckades vi hålla humöret uppe och njuta av tiden tillsammans ända in i det sista i stället. Mycket bättre. Kvar finns en känsla av tacksamhet över fina dagar tillsammans, ett kylskåp fullt med mat för veckan och en behaglig trötthet i kroppen efter utomhusaktivitet. Kvarstår att packa i ordning inför morgondagen, stretcha igenom och lugna ner kroppen med ett yogapass och lägga mig i tid med en bra bok. Redo för en ny vecka!

onsdag 13 september 2017

Feedback. Veckans tema kanske?

Det känns som om omvärlden vill att jag ska fundera lite på feedback den här veckan. Jag tycker det är viktigt med feedback och en av anledningarna till att jag älskar att jobba som PT är att det ger så mycket "instant feedback". Att små korrigeringar av rörelse, placering, rörelsebana ger en omedelbar effekt hos kunden och orsakar glada leenden eller hiskeliga grimaser beroende på vad korrigeringen åstadkom! Det är svårare på mitt "vuxenjobb" men för närvarande är det stort fokus på feedback och det är roligt, tycker jag.

I går höll jag en del av en föreläsning och det har rasslat in feedback på det både direkt i anslutning till evenemanget men även efter när jag har träffat deltagare eller mailat dem i annan anledning. Kul, jag uppskattar att mina kollegor tar sig tid att återkoppla till mig. Och i dag var jag på en miniutbildning om feedback där föreläsarna bl a tog upp att feedback ska ges med kärlek och att det krävs en viss nivå av inbördes tillit för att man ska kunna ge det som vi kallar för "utvecklande" feedback. Det är lätt att säga "bra jobbat" men svårare att säga "jag tycker du ska förbättra....", eller hur? Självklart var det svårt för föreläsarna att få oss att ge feedback i öppet forum med 70 deltagare, men jag som gillar att prata vågade mig på det för att de ska kunna göra ett bättre jobb nästa gång.

Fast forward till i kväll. Jag hade ett möte inbokat med ett städföretag för att prata om hemstädning som jag önskar mig hjälp till. Men trots två sms-påminnelser så dök ingen upp och ingen hörde av sig. Typiskt dåligt! Jag skrev ett ilsket meddelande till dem via facebook och två minuter senare blev jag uppringd med ursäkt och frågan om jag kunde tänka mig att ge dem en chans till. Det är en bra reaktion på feedback, det var trots allt utanför kontorstid och eftersom jag upplevde förståelse och en vilja att göra det bättre nästa gång så får de en chans till på ett nytt möte (och jag skriver inte heller ut vilka de är förrän jag har gett dem en möjlighet att visa vad de går för). Bra reaktion på feedback - snabb och ärlig, utan bortförklaringar. Pluspoäng för det!

På plussidan landar också att jag förstås dammsög och plockade undan inför besöket (vem försöker jag lura egentligen, när de kommer och städar kommer de ändå se hur här ser ut i vanliga fall men det känns ändå trevligare att ha det fint!). Så nu är det prydligt hemma. Ute blåser det halv storm och ösregnar så jag är nöjd med att få sitta inne med tända ljus och ska ha en lugn hemmakväll helt enkelt.

tisdag 12 september 2017

Terminsstart! Hurra!

Helt vanlig tisdag. Morgonjogg i supertempo (att jag lyckas hålla 5:47 i snitt på morgonen är fasen imponerande!), frukostsmoothie, dusch, till jobbet. Jobba, vara PT, hem och ladda om - för terminsstart med Runacademy.

87 anmälda och jag tippar att vi var kanske 80 eller så i kväll i fyra grupper - två för nya deltagare, två för de som sprungit med oss tidigare. Otroligt roligt, bra energi, men väldigt mycket info att gå igenom såhär på första passet! Tur det blir lindrigare framöver.... Men jag tycker fortfarande att löpcoaching är ungefär världens bästa jobb och jag ser fram emot att träffa glada löpare på tisdagar och torsdagar flera veckor framåt!

måndag 11 september 2017

Små steg mot målet. Rätt riktning räknas!

Det blev inget långpass i går utan vi tog vara på det någorlunda acceptabla höstvädret och drog till Skrylle och härjade runt med Naturpasset i tre timmar. Det är också en sorts långpass men med lägre intensitet såklart - men ger inga löpkilometer in på kontot. Fast det var onekligen rätt skönt och rätt roligt, vi klantar till det ibland och ibland vet vi inte var vi är nånstans, men med hjälp av karta och kompass lyckas vi ändå reda ut det rätt så bra!



I morse åkte Joakim iväg jättetidigt och jag somnade om och drömde så mycket konstiga saker så jag kände mig helt harig och osäker på om jag vågade springa min planerade morgonjogg. Jag har tänkt springa en hel del morgonpass denna vecka eftersom det är lite knepigt att få in träning på andra tider. Alla kilometer räknas även om det bara blir "lite i taget" i stället för längre pass. Men så kändes det superläskigt att ge sig ut i morgonmörkret helt ensam. Nåväl, jag visste att Joakim satt i bilen så jag ringde och sa som det var - att jag skulle sticka ut en sväng, att jag gärna ville att nån skulle ha koll på att jag var ute själv och att jag skulle ringa igen om senast en halvtimme. 3 km, 20 minuter, done. Helt ofarligt fast jag blev skitskraj när jag hörde en cyklist bakom mig..... Sedan frukost, dusch och mot jobbet.

En lite lätt rörig dag med omplanering av grejer och alla möjliga udda frågor så det blev aldrig nån riktig struktur på det alltså. Nya tag i morgon! Hursomhelst slutade det med en oplanerat ledig kväll så när jag kom hem vid femsnåret slängde jag in en tvätt, satte igång maten och drog fram dammsugaren och dammsög halva lägenheten medan maten blev klar och plockade sen undan lite när jag ändå var igång. En halvtimme på yogamattan, helt o-yogiskt efter maten för jag var så himla hungrig, hann jag också med innan jag nöjde mig för dagen.

Små steg mot målet. Målet just nu är Österlenmaran första helgen i november och jag behöver nöta lite långpass de kommande åtta veckorna om det ska bli en bra upplevelse. Helt ironiskt är det så att jag faktiskt "fyller maraton" (42 år och 195 dagar) två dagar senare så det blir ett vältajmat firande av maratondagen :-D Men när det inte blir långpass och det inte alltid blir tröskelpass så får kilometer i benen göra sitt, så morgonjogg står på schemat igen i morgon. Plus att jag räknar iskallt med att jag ska springa en hel del på Runacademys första pass för höstterminen på kvällen också! En himla massa löpteknik att gå igenom så det blir nog fart på fötterna, så roligt det ska bli att komma igång :-)

lördag 9 september 2017

Do more of what makes you happy!

Alltså igen - ibland behöver en bara känna efter vad som gör en lycklig, och gå och göra det!

I går var det det här.
8 km löpning i ösregn. Japp. Faktiskt satt jag hela dagen på kontoret och stirrade växelvis på regnet och på klockan och längtade ut. Helt knasigt egentligen, för jag behövde cykla en halvtimme hem i regnet innan jag kunde springa! Och ändå ville jag bara hem och byta fuktiga jeans mot torra löparkläder - för att gå ut och blöta ner mig. Men jo, så blev det. Snabbt klädbyte, incheckning med Joakim, ut i regnet.

Jag misstänker att de människor jag mötte längs vägen (främst hundrastare) tyckte att jag var milt vansinnig när jag log glatt mot dem i ösregnet men de kunde inte låta bli att le tillbaka. Och som jag njöt. Plaskade fram genom pölarna, genomblöt, lyssnade på regnet som prasslade i skogen och njöt av vinden mot ansiktet (utom kanske sista kilometern hem när jag hade vind + regn på tvären rätt i nyllet men annars!) Kom hem flåsig och rödmosig, hoppade in i en varm dusch och kände mig... levande. Ja, levande och rätt så glad. Och nöjd med mina åtta spontana kilometer!

Mellanmål, middag, sambosällskap i soffan och ett glas vin eller två. Helt klart sånt jag blir glad av.

Sov gott, vaknade tidigt och lagade instagramvänlig frukost - smoothie och french toast. Uppladdning för NMT. Det regnade inte medan vi tränade men det var bra blött i marken alltså! Alex höll i gång oss med växelvis löpning och styrka i 75 minuter och så blev det bonusstretch efteråt. Plus att vi joggade ner till Bulltofta och hem också. Väldigt skönt med en riktig genomkörare, men kläderna var exakt lika genomblöta som i går och duschen efteråt lika välbehövlig!

Efter lunch la sig lugnet över hushållet. Två trötta människor chillade i soffan och tittade på film medan regnet återigen öste ner därute, och katterna är aldrig nödbedda när det gäller soffläge :-) Sammantaget blev det en lördag som laddade mina batterier på ett bra sätt och jag ska ladda ännu mer innan det är dags för ny vecka.

torsdag 7 september 2017

Det blir inte alltid som man tänkt sig, kapitel fnörtielfton...

Vilken vecka det här har varit. Jag känner mig ganska omtumlad och överväldigad.

Provapåpass med Runacademy tisdag kväll. Drygt 40 deltagare. Jag hade styrt upp passet helt okej, det funkade med gruppindelning och förflyttningar, alla såg glada ut och sprang sina intervaller och det kom en del frågor efter passet. BRA! Kom hem, åt kvällsmål, lade upp bilder på facebook, avrapporterade till kontoret, ställde lite praktiska frågor angående skor och kläder och sånt.

Och sen kom det där ödesdigra meddelandet. Att den tilltänkta platschefen hade ångrat sig av privata skäl och om jag ändå (fast jag hade sagt nej först pga för mycket att göra redan) kunde tänka mig att ta över rollen som platschef. När jag fick frågan i somras så fick jag också höra att flera ledare hade pekat på mig som en lämplig kandidat så jag visste om att mina kollegor litade på mig och tyckte det var okej att ha mig som platschef. Vilket är en förutsättning för att ledarskapet ska kunna fungera i en sån här grupp. Så nu, en vecka innan terminsstart med noll andra kandidater på g, tackade jag ja. För jag vill att det ska funka och jag vet att jag har rätt så höga krav på en platschef så jag kan lika gärna utsätta mig själv för dem!

Så jag lämnade provapåpasset som vikarierande platschef pga semester och två timmar senare var jag alltså utsedd till platschef. Alla papper är påskrivna och mina kollegor har fått info - och lovebombar mig totalt. Underbart. Vilken supportgrupp!

Med allt det kaoset i huvudet tisdag kväll sov jag katastrofdåligt natten mot onsdag och var dödstrött hela dagen. Släpade mig till jobbet, jobbade, släpade mig hem och kollapsade mer eller mindre i soffan resten av kvällen efter att ha "tömt hjärnan" i ett word-dokument för att få lugn och ro i huvudet. Somnade tidigt, sov gott, vaknade när Joakim gick upp vid fem och somnade aldrig riktigt om igen.

I stället gick jag upp tidigt och kom till jobbet tidigt - cyklandes i regnet, med dubbla och trippla uppsättningar av i princip allt för att reda ut den här dagen. Byte till torra byxor, kontorsjobb. PT-pass ute i regn, dusch, klädbyte. Cykla till Ica på lunchen - i regnet. Färdigjobbad = ombyte till träningskläder, mera ute-PT i regn. Cykla hem i regn. Äta och byta kläder på en halvtimme. Ut i regnet och två timmars löparskola. Dryga fem timmar utomhus i dag alltså och regn precis hela tiden. Tur jag har bra kläder och ett gott humör, jag har inte frusit egentligen men det mesta är bra blött alltså!

Jag accepterar att jag har uppenbara skills, jag är själaglad över att mina kollegor vill ha mig som platschef och skapligt nöjd med att det är fredag och stundande helg i morgon. Inte mycket har blivit som planerat denna vecka men det blev nog ganska bra ändå! 


måndag 4 september 2017

Bekvämt. Obekvämt. Både och?

Ja, det är det där med komfortzoner som jag är inne på. Att det kanske fortfarande är nyttigt att utmana komfortzonen ibland, att röra sig utanför - eller i alla fall på gränsen. Jag har utforskat det där lite de senaste dagarna!

Lördag morgon åkte vi mot Bokskogen för att hämta ut nya "månadens bana" för september och prova på lite orientering. Inte i komfortzonen men inte heller så långt utanför, vi gör det tillsammans och vi har fika i ryggsäcken och det är fint väder. Men se det blev det inget av med, för september månads bana var inte uppsatt än och augustibanan var nerplockad så vi kunde inte träna på den ett varv till heller. Nähä. Vi rekade alternativ och styrde bilen mot Skrylle och köpte Naturpasset i stället - lite utan att veta vad vi gav oss in på.

Naturpasset har 30 kontroller och man ska ta minst 25 av dessa för att vara med i tävlingen. Inte så himla viktigt, tyckte vi, men vi gör väl så gott vi kan! Vi beslöt att ta 5 kontroller innan fikadags. Första kontrollen tog ganska lång tid, främst för att vi inte lyckades hitta reda i var spårcentralen egentligen befann sig på kartan och därför tog fel stig så vi fick gå tillbaka och börja om. Men sen gick det ganska raskt och vi belönade oss med fika på ett väldigt bra fikaställe som vi har sprungit förbi otaliga gånger eftersom det ligger precis intill Skåneleden :-)

Sen var klockan väl drygt ett men vi la upp en plan för att ta ett bra antal kontroller på väg tillbaka mot parkeringen igen så vi fick med oss ytterligare 7 stycken innan vi gav upp för dagen. En väldigt sen lunch intogs på Vismarlövs bagarstuga (sådär, ärligt talat, men kakbuffén såg god ut!) innan vi åkte hemåt och vilade trötta ben!

Det var lärorikt att orientera i Skrylle och vi ska absolut göra om det. Stigarna ligger tätare vilket kan vara både bra och dålig, skogen är helt annorlunda än i Bokskogen och också betydligt större. Utanför komfortzonen - fast inte så långt.

Söndag och dags för långpass. Lite längre än förra veckans 15 km är tanken, egentligen Skåneledsrundan plus en extrasväng i Skrylle men jag kommer på att när man är halvvägs står det en skylt mot Genarp och man kan ju springa ut 3 km i den riktningen och retur igen för att fortsätta rundan. Ja, vi provar. Det gick sådär alltså. Först en felspringning in i fel kohage, ut igen och hitta rätt väg. Cykelbana och sen in i en väldigt övervuxen hage, vi spanar efter markeringar och konstaterar att det bara finns en farbar väg så vi tar den och hittar markeringar. Ojämn äng, lite skog, sen blir det allt mer övervuxet och vi ger upp och vänder för det blir ingen löpning av det. Kämpar oss tillbaka till leden där vi vek av och fortsätter mot Skrylle. Vi lärde oss att det alltså finns massor med Skåneled men att de bara är springbara om de används tillräckligt ofta och det gör inte sträckan från Dalby stenbrott till Romelestugan. Så hörni - ut och vandra den etappen :-)

Jag hade det väldigt tungt med löpningen, sega ben, tungt att andas, inte mycket som funkade så jag fick kämpa för vartenda steg och var helt enkelt väldigt nöjd med att ha fått in 19 km på löpkontot. Vår egentliga plan var sedan att ta med en fika ut och ta ytterligare några kontroller på Naturpasset men det var så mycket folk i cafét och kön rörde sig så långsamt så vi åkte hem och lagade lunch i stället och vilade upp oss en stund innan vi åkte och tog en välförtjänt fika på stan.

I dag var det dags för Nordic Military Training. Med varken mig eller Joakim som instruktör utan det var Rasmus som höll i kvällens pass och vi ställde oss i ledet och gjorde som vi blev tillsagda. Mycket skönt. Uppvärmning, lite stockfys av olika slag, härja upp och ner i backe på diverse sätt och cirkelfys och trappintervaller på slutet. Jag var mindre sugen på transportlöpningen hem sen men på nåt vis gick det ändå. Det var definitivt utanför komfortzonen att träna NMT med en okänd instruktör, jag har möjlighet till det alldeles för sällan och var faktiskt orolig för om min fysiska status är på en nivå så att jag klarar att utföra det jag utsätter andra för! Men det gick hyfsat bra, jag har nytta av min goda löpform och accepterar att jag just nu suger på att göra armhävningar för att jag har slarvat med att träna på dem. Det har jag redan börjat åtgärda och det går framåt, bara inte tillräckligt snabbt. Men det kommer bli bra igen!

I morgon är det min tur att hjälpa andra med första steget utanför komfortzonen när vi har provapåpass med Runacademy. Som vanligt välkomnar vi alldeles särskilt alla nybörjare till löpgruppen och jag lovar att även om det känns läskigt första passet så är det väldigt roligt att springa i grupp!

fredag 1 september 2017

Det som kanske är världens roligaste jobb!


Det här. Löpare i två grupper som entusiastisk tar sig an nya utmaningar. Som kämpar med teknik och löpskolning och springer intervaller - kanske för första gången. Som svettas och flåsar och ler tillsammans. DET förgyllde min torsdagkväll! Och sen, med lite eftertanke, så blir jag imponerad av mig själv. Tänk om den som var jag för tio år sen hade vetat att jag skulle bli en löpare? En löpcoach? Crazy stuff, alltså. Galet osannolikt. Men det blev så - och jag älskar det.

Fredagkvällen förgylldes för övrigt av Joakim som kom hem och ville träna, så efter mellanmål drog vi till gymmet och tränade tillsammans innan vi åkte hem och åt clubsandwich och drack en välförtjänt fredagsöl. Good stuff.

onsdag 30 augusti 2017

Öka takten... ja, jag försöker. Inom rimliga gränser!

I takt med att alla kommer tillbaka på jobb ökar jobbtempot och även tempot i mina fritidssysslor. Flera PT-kunder, Runacademy drar igång nästa vecka, Fitnesscoachens löparskola kör på och Nordic Military Training ska också läggas till schemat. Jag försöker hänga med och öka mitt eget tempo motsvarande, göra smarta val, planera, prioritera och skriva listor. Det går.... ibland ganska bra, ibland sådär, ibland inte alls ;o) Sånt är nog livet!

I går t ex. Jag inledde dagen med ett bra bålstyrkepass på gymmet och krigade mig även igenom lite chins med gummiband, tog mig till kontoret och jobbade på. Hade lagt ut förslag på tid till en PT-kund men inte fått svar och var lite osäker på om hen tänkte dyka upp men utgick från att så inte var fallet. Därmed insåg jag också att hen antagligen ville ha sin tid i dag som jag hade föreslagit så därför flyttade jag helt sonika mitt planerade intervallpass för i dag till i går. Alltså skyndade jag mig hem, tog astmamedicin, bytte om och stack ut.

Jag var sugen på något "lagom jobbigt" och det blev 5 x 500 m med 90 sek vila. Jag valde att köra i motionsspåret som har avståndsstolpar varje 500 m så jag slapp tänka - bara fram och tillbaka. Sedan varvade jag ner inne i skogen och joggade hem i lugnt tempo. Ett bra pass, lagom obehagligt men jag mådde lite småilla efteråt alltså och fick fylla på med saft och chips innan jag blev sugen på mat!

Sen var jag skapligt slut och resultatet av det var att jag totalt missade hela min kvällschecklista och bommade både disken, att packa väskan till i dag och att plocka fram kläder så det fick jag vackert sota för i morse... Nu var det ingen jättepanik eftersom jag gick upp i god tid så jag hann med allt, men morgonen flyter på betydligt lättare när jag har fixat till infrastrukturen i förväg! Bot och bättring i dag således....

I dag har jag inte gjort annat än att cykla till kontoret, jobba det jag skulle, leverera 2 PT-pass till kunder efteråt och cykla hem. Var vrålhungrig och snodde ihop en snabb pastarätt på tio minuter ungefär, åt mat, slappade en kvart och la sedan en halvtimme på att dammsuga och plocka undan lite i lägenheten. Skönt när det var gjort men motigt att komma igång, jag fick muta mig själv med glass och jag lovar att den var GOD sen!

Återhämtning och benen upp står på schemat resten av kvällen men jag får nog ta mig i kragen och lägga fem minuter på att plocka i ordning kläder och packning för morgondagen innan jag fastnar i soffan helt....

måndag 28 augusti 2017

Det börjar med dig själv...

Ärligt. Handen på hjärtat. Hur många gånger har du inte hört det sägas? Hört det, sådär lite halvt, tänkt att jaja men ALLA ANDRA måste ju också, ignorerat det, tyckt att du drar minsann ditt strå till stacken och det räcker så....

Jag har i alla fall gjort allt det där. Hört det, stannat kvar i mitt lite självgoda och inte tittat längre än nästippen. Tills nu i veckan. Jag är med i en facebook-grupp för mitt bostadsområde. Den har blivit mer och mer gnällig och kommentarerna i inläggen har allt mer karaktär av "skylla ifrån" eller "jag har minsann alltid/minsann aldrig....". Vilket jag har retat mig lite på men samtidigt velat stanna kvar i gruppen för att inte missa viktig information.

Men nu i veckan var det en som delade en artikel från tidningen med innebörden att vi kanske får 40 km/t-gräns i hela området. Jag har egentligen ingen särskilt stark åsikt i ämnet, men kommentarsfältet svämmade över av "fartgränser gör ändå ingen skillnad", "idioterna kör som de vill i alla fall" och "Malmö är bilfientligt". Sedan var det en granne nånstans i området som delade ett blogginlägg på temat "det börjar med dig själv" med lite reflektioner om hur hon själv kör bil och vad hon själv kan göra för att vara en trevligare trafikant.

Så med inspiration från Helena drog jag igång mitt eget lilla projekt för veckan: Att varje dag denna vecka dela en bild och en kommentar om något positivt som händer eller som jag upplever i området. Det är egentligen inte så svårt. Jag gillar verkligen att bo här, jag utnyttjar många av våra gröna områden och vår lokala service. Men att komma ihåg att fotografera och dokumentera något varje dag kan bli en intressant övning!

I morse började jag med en morgonjogg som jag la förbi den helt fantastiska blomsterängen bara en kort promenad härifrån och la upp några bilder och en glad kommentar. Det har rasslat in likes, hjärtan och några kommentarer på temat "tack för att du delar något positivt". Så jag tänker fortsätta!
Håll med om att det är otroligt fint?
Det är mitt lilla strå till stacken. För att vi ska sluta gnälla så mycket om mopeder som kör för fort eller på fel ställen, nånting som smäller nånstans och villainbrott. För att vi ska sluta trissa upp stämningen i kommentarsfältet och börja titta lite mer på hur fantastiskt och härligt vi faktiskt också har det härute! 

Förutom den vackra morgonjoggrundan har dagen innehållit en lugn ensamdag på kontoret där jag äntligen (ÄNTLIGEN!!) kom till punkten "inbox zero" och betade ner att-göra-mappen i mailboxen till överkomliga drygt 20 mail i stället för över 50 som det var i morse. Det låg mycket grejer där som bara behövde sparas på rätt ställe och så har jag bockat av en hel del besvärliga småuppgifter som har fått ligga efter semestern medan jag tog tag i det som var liv-och-död-viktigt. Cyklade hem, drack te, rullade ut yogamattan och körde ett lugnt flöde på 20 minuter från Yogobe och fortsatte sedan med några favoritpositioner som kroppen behövde.

Klockan närmar sig åtta och jag har hunnit äta, plocka undan, gå ner med soporna och packa i ordning för morgondagen. I morgon kan bli en rätt bra dag faktiskt, den har stor potential på pappret i alla fall så det är upp till mig att omsätta det till verklighet! För det börjar ju med mig själv ;-)

söndag 27 augusti 2017

En vana i taget...

Andra veckan som "gräsänka" är överstökad. Den började sådär och helt ärligt har hela veckan varit ganska så rörig och ganska mycket "hur hinner jag ikapp mig själv" vilket också har inneburit noll fokus på bloggen men lite mer aktivitet på insta så att världen vet att jag lever. Men nu är det väl ändå dags att även bloggen kommer med på höstuppstarten så målet är att hinna med tre blogginlägg kommande vecka!

Även på tisdagen jobbade jag länge, jag var på gymmet en sväng på morgonen och körde mest prehab och bålträning lite sådär för ordningens och vanans skull innan jag åkte till kontoret och så presenterade jag på ledningsgruppsmöte sent på eftermiddagen vilket innebar att jag inte var på hemväg förrän bortåt femsnåret.

Onsdag bjöd på tidig väckning och cykeltur till jobbet och så ett avbokat PT-pass med väldigt kort varsel vilket innebar att jag kunde sätta fart hemåt redan 14.30. Backintervaller hade jag bestämt mig för så jag bytte om och gav mig ut så fort det bara gick. 2 km uppvärmning, 5 x 40, 5 x 30, 5 x 20 sekunder i backe. Eftersom korna var lite väl nyfikna och närgångna (eller jag sprang precis där de ville beta, så kan man också se det) sprang jag på backens baksida som erbjuder lite andra utmaningar och det kan nog hända att jag springer där igen för det var faktiskt ganska roligt! Jag sprang hem igen, värmde middag, duschade, och cyklade sedan mot Bulltofta för ledarmöte med Runacademy. Tre nya ledare och ny platschef denna hösttermin så vi tog ett snabbvarv och presenterade oss för varandra och pratade lite om höstens upplägg innan vi cyklade hem med våra nya skor :-)

Torsdag och veckans roligaste dag - och vilodag från träningen. Lugn hemmamorgon och veckohandling via nätet (alltså tack för att den möjligheten finns ibland!), sedan mot kontoret. Hem och planera och styra upp kvällens pass som var premiär för Fitnesscoachens löparskola i Malmö! 12 deltagare i nybörjargruppen, 6 i fortsättningsgruppen. Som vanligt gick en timme alldeles för snabbt (men det går bättre nästa gång när jag inte ska köra 10 minuters introduktion och sånt) men alla fick med sig nya insikter och verkade nöjda.

Fredag, äntligen fredag! Gymmet på morgonen, ett överkroppspass där jag bitvis fick kriga lite med ungdomarna för att få behålla bänkpressen. Sedan fullt ös mot frukost med jobbet innan jag tog mig igenom kontorsuppgifterna och packade ihop vid 14.30. Mathem levererade precis när jag svängde in på gatan hemma och när jag hade packat upp varor och bytt om kom Joakim hem för helgledighet. Bra tidsschema alltså! Fredagsmiddag och så satte jag mig med ett glas rött medan Joakim stack och rev av ett träningspass.

Sen blev det lördag. Lördag och NMT under Joakim innebar transportjogg till Bulltofta, 75 minuters skön genomkörare och transportjogg hem igen. Lunch på diverse rester och lite vila, sedan iväg för att införskaffa öl till kvällens fest och en ny necessär till Joakim. Kvällens fest var tioårsjubileum för bostadsrättsföreningen hemma, dvs fest på krypavstånd. Egen dryck med, föreningen bjöd på goda grillade cevapcici med tillbehör och när vi tyckte att det räckte smet vi hem.

Tidig hemgång och begränsat alkoholintag innebar att vi var pigga i morse. Vi åt frukost och plockade ihop grejer för att styra mot Skrylle och långpass. 15 km Skåneled i lugnt tempo, vi inledde i regn men solen kom fram efter hand och det var väldigt njutbart. Många kor i hagarna så vi fick ta det så nätt emellanåt (man behöver inte kuta med full fart in i flocken utan kan ta det lugnt i stället) och hade egentligen ingen större brådska. Det var väldigt skönt! Särskilt skönt med känslan av att kroppen håller, att den är stark och hel. Vi bytte till torra tröjor och lunchade på Skrylleburgare innan vi styrde hemåt för dusch och vila.

Joakim börjar tidigt i morgon så efter middag och kaffe har han packat ihop sig och åkt norrut och jag blir i vanlig ordning kvar här med katterna. En vecka till. Nu förhoppningsvis en lättare vecka, andraveckan är ganska tuff men nu börjar rutinerna ändå sitta och veckans planering har ganska bra med utrymme för återhämtning och sånt där allmänt organiseringsarbete som ändå behöver göras. Hinna plocka undan, hänga en tvätt, köra diskmaskinen, dammsuga.

Med veckan således sammanfattad är det snart dags för mig att packa väskan och förbereda för morgondagen innan jag landar i soffan med kvällste och en portion glass!

måndag 21 augusti 2017

Så länge det finns te, finns det hopp!

Helt fantastisk helg, helt värdelös måndag. Jo, på riktigt blev det så. Jobbar intensivt med att vända känslan...

Fredag och intensiv men kul dag med jobb-event. Ringde Joakim när jag satt på bussen hemåt, då var han redan hemma. Pizzakit och rödvin och baravarakväll, ah.... Lördag där jag höll i NMT-pass i Lund och Joakim deltog, sedan avslappning i soffan innan vi tog en sväng till gymmet och åt spaghetti och köttfärssås till middag. La oss i vettig tid och söndag morgon var vi ute i Bokskogen redan kvart över nio, redo att ta oss an de sista 10 kontrollerna på orienteringsklubbens "månadens bana" som vi påbörjade under semestern.

En så himla fin tur det var, underbart väder, skog och fina gläntor, fika i solen och lösa uppgiften tillsammans. Det går inte fort, vi rörde oss en mil på dryga tre timmar, men vi hade det fint!


Söndag kväll, plocka i ordning och förbereda och läggdags i tid. Jag sov oroligt, Joakim gick upp vid fyra för att åka till Göteborg, jag somnade aldrig ordentligt efter det. Gick upp vid sex, sprang en kortis för att om möjligt få igång energin men tappade den igen när jag kom hem och upptäckte en kattrelaterad spyincident i min ny-omklädda fåtölj. Av med klädsel och kuddfodral och in i tvätten, tvätta, äta frukost, duscha, försöka komma iväg till jobbet i hyfsat tid men just då kom tidernas regnskur så jag väntade tio minuter till och kom sen iväg.

Kommer till jobbet med småtjuriga mails i inboxen, dålig energi, inga extraresurser till att hantera sura och besvärliga människor, ledsen och arg om vartannat, irritabel, måste fixa grejer för att rädda upp en kris pga en kollegas semester, orkar inte. Orkar verkligen inte. Klockan blir halv tio och jag har tack och lov ett ute-PT-pass att leverera. En timme i solen på lekplatsen med en PT-kund vänder känslan, jag förstår att jag är viktig, kompetent, gör skillnad, KAN. Går tillbaka till kontoret, duschar, återgår till arbetet och kämpar mig igenom en timmes telefonkonferens innan jag äter lunch med kollegorna och sedan sitter ute med en mugg te i tio minuter.

Okej, vi klarar eftermiddagen också. Det är lika rörigt men jag drar med mig chefen ut, tio minuter, promenad till Waynes för att hämta finfika. Två timmar till. Kort besök på tack-AW för min insats på fredagens event innan jag cyklar hem och bara längtar efter att få landa. Rullar ut yogamattan, öppnar Yogobe, nappar på ett videoförslag som inleds med "om du har haft en rörig dag" och njuter mig igenom 20 minuter med avslappning och andningsövningar. Sen orkar jag bygga på med ytterligare en video med Monika Björn på temat after-run/after-bike och sen - sen känns det faktiskt okej igen.

Medan jag packar i ordning allt jag behöver för morgondagen (som jag aktivt arbetar för att få mindre rörig!) fixar jag en kanna te. Starkt, smakrikt Russian Earl Grey. Perfekt att landa i soffan med sedan, kanske med en rostad macka till. Det är okej. Jag är okej. Jag fixar det här, jag har rätt verktyg för att hantera de utmaningar jag möter. Så länge det finns te, finns det hopp, och om jag bara prioriterar rätt i vardagen kommer jag i mål.

torsdag 17 augusti 2017

Ordning och reda - och i morgon är det fredag!

Denna vecka har fokus legat på ordning, rutiner och checklistor. Det gäller att "curla" mig själv så att övergången in i vardagen blir så enkel som möjligt. Förbereda, ligga steget före, dubbelkolla, planera och organisera. Det låter eventuellt inte jätteroligt och väldigt inrutat - å andra sidan ger en bra planering otroligt mycket frihet "runtomkring".

I tisdags simmade jag efter jobbet och var helt slut när jag kom hem. Men tack vare att middagen redan var förberedd och bara skulle värmas lyckades jag hitta energi till en sväng till affären och efter att ha packat och organiserat för onsdagen kunde jag känna mig ledig resten av kvällen.

I går föll hela planeringen ihop pga allmänt klant. Jag hade tänkt gymma på morgonen men kom ner och insåg att jag inte hade stoppat in laddsladden till cykelbatteriet ordentligt och att batteriet förmodligen bara skulle räcka halva vägen till gymmet. Hastig omplanering - ladda batteriet, träna ett effektivt pass hemma på 45 minuter, snabbdusch, cykla raka vägen till kontoret och ha med laddaren i väskan för att kunna ladda batteriet fullt. Det funkade också även om det inte blev som tänkt och jag är nöjd med att jag löste situationen lite kreativt.

Onsdagkvällen var nämligen fullspäckad. Jag var hemma nångång strax före fem, plockade undan lite och körde sedan en timmes städmaraton med badrumsfix, dammsugning och moppning. Sen hann jag med en kopp te och lite mellanmål innan det var dags att byta kläder och cykla in till stan för Malmöfestivalmiddag med Sarah. Smash burgers från Casual blev kvällens meny och så spanade vi lite på festivalen innan vi begav oss hem på varsitt håll. Innan jag åkte hemifrån hade jag packat väska, plockat fram kläder, diskat undan etc så jag kunde sätta mig i lugn och ro med en kopp te och sedan lägga mig i tid.

I morse kände jag mig ärligt talat inte jättepigg på att åka till jobbet efter tre arbetsdagar (det kändes som om det räckte med det!) men tog mig givetvis iväg ändå, jobbade en timme i träningskläder och körde ett pass utomhus-PT innan jag duschade och klädde på mig människokläder. Och när jag kom hem i dag var jag osannolikt disciplinerad. Tog astmamedicin, hängde tvätt, drog igång en maskin till, bytte kläder och stack ut på mitt enklaste intervallpass. 1 km uppvärmning, lite löpskolning, 10 x 1 min hårt/1 min gåvila, jogg hem. Jag körde passet runt en av mina vanliga slingor med en liten avstickare och brydde mig inte om backar och svängar utan bara matade på. Det behöver inte vara så komplicerat!

Fredagen väntar runt hörnet och dessutom med lite guldkant, för i morgon har vi ett större event med jobbet så jag behöver inte ens vara på kontoret mer än några minuter på morgonen. Det innebär också mindre förberedelser (mindre packning, inga mellanmål etc) men även att jag kommer hem senare än jag brukar. Ni som har hängt med ett tag vet ju att fredag innebär att Joakim kommer hem och att jag ofta fixar i ordning inför hemkomsten på fredag eftermiddag men det hinner jag inte med i morgon, däremot har jag redan städat och fixat och så fort regnet dämpar sig en aning därute ska jag springa ner med lite sopor, sen är vi nog redo för helg!

måndag 14 augusti 2017

Hitta oaserna, håll kvar känslan!

De flesta har det nog lite tufft så här års och håller med om att det är en aning jobbigt att återgå till vardag igen. Fasta tider, väckarklockor, rutiner, ordning och reda. Packa väskor, kolla kalendern, förbereda frukost och matlådor. Inte ett dugg konstigt efter ett antal veckors ledighet!

Även om jag krigar lite med att stoppa in mig själv i vardagens fasta ramar igen försöker jag hålla kvar känslan av semester så länge det går. Behålla upplevelsen av att vara återhämtad, ostressad, lugn och ledig.

Paradoxalt nog (Joakim kommer skratta ihjäl sig när han läser det här) är renoveringen av vardagsrummet och den allmänna städning och undanplockning som följde efter rätt så effektiv just för att få mig att känna mig lugn. Att vardagsrummet är så himla fint gör att jag anstränger mig för att hålla det fint, plocka undan efter mig och så. Och sen vill man inte gå från vardagsrummet in i ett stökigt kök, alltså håller jag ordning i köket också, osv osv :-D När jag tittar runt i mitt hem blir jag lugn och nöjd och påminner mig själv om att vi åstadkom det här tillsammans under semestern och det känns bra. Härligt!

En annan semestergrej är att vara utomhus och jag försöker ta de möjligheter som finns när vädret är fint. Lunchpromenad, fem minuter ute i solen under dagen - eller som i dag, då jag cyklade upp i centrum och lyssnade på lunchkonsert medan jag åt min lunch och lyxade till det med latte och kanelbulle. Heavenly. Jag hade dessutom ett PT-pass ute under morgonen så jag delade upp min arbetsdag med lite "mikropauser" för annan aktivitet så kändes det lättare.

På jobbet har jag dessutom en annan reminder från semestern. Jag köpte nämligen med mig ett teglas med en tovad värmare från Åre med ett ledkors på. Bara att känna ullen mot handflatan och se ledkorset påminner mig om fjäll, fjällsommar och frihet. Magiskt. Jag ska se till att få tag på nån Åre-bild att ha på väggen ovanför datorn också som jag kan titta på när jag behöver det!

När jag kom hem bytte jag i princip omgående om till shorts och linne och gick ut och sprang en mil i lugnt tempo. Stressat och hektiskt till en början men det magiska med löpning är repetitionen, ljudet av skorna mot gruset, steg för steg för steg. När jag kom hem var jag lugn, nöjd, hungrig och accepterade att ja, nu kommer jag hem till en tom lägenhet och så är det.

Morgondagen är förberedd och jag känner att jag har koll på läget. Jag vet vad som står i kalendern, vilka tider jag har att passa och ungefär vad som väntar på jobbet. Det är bara det där med att sova ensam som eventuellt känns lite oroligt men jag brukar oftast sova gott efter ett längre löppass så det reder sig nog.

söndag 13 augusti 2017

Redo för vardag?

Okej, NU är semestern över på allvar. För Joakim har packat sina väskor och sitter i bilen på E6 mot Göteborg, och i morgon är det måndag. Den där måndagen efter semestern då vardagen möter mig som en hink iskallt vatten rätt i ansiktet - gomorron, välkommen till vardagen då DU roddar och fixar allt och har allt ansvar. Lika brutalt varje gång men jag är åtminstone förberedd!

Gårdagen var en äkta njutardag. Efter frukost smet vi ut i Gyllins trädgård med ett intensivt cirkelfyspass på fusklappen och körde i full fart i en knapp timme. Sen traskade jag hem medan Joakim sprang några extrakilometer som jag inte tyckte att jag behövde pga fredagens backintervallpass. Dusch, lunch, kaffe, sedan cyklade vi in till stan.

Skrotade runt och tittade på folk, åt fantastiska crepes hos M Crêperie, satt på en uteservering och drack en fördrink och gick sedan till Social Eatery för att äta en mycket försenad födelsedagsmiddag för mig. Så mycket gott - vi körde en hel bunt smårätter som vi delade på och smakade en massa olika grejer, laxtacos och tonfiskceviche och mycket annat. När vi hade ätit klart och skulle cykla hem hade det börjat regna, så vi smet upp i skybaren på Malmö Live och drack Espresso Martini och tittade på utsikten. Sen cyklade vi hem i samma regn, kröp i torra kläder och hängde i soffan och kollade på friidrott. En alldeles perfekt dag och ett fint avslut på semestern!

I dag var åtminstone jag lite seg i skallen men inte värre än att det gick att gå upp vid halv åtta, äta frukost, ta en snabbdusch och skriva en inköpslista. Joakim lagade en portion korv stroganoff (middag + matlådor) och sen åkte vi in och åt lunch på festivalen (Fisk & Chips hos Fisky Business, rekommenderas!) innan vi satte oss på Favourite Roast i totalt lugn och drack kaffe och tittade på människomyllret nere på gågatan. Hemma igen var det min tur att ockupera köket och laga vegetarisk bönchili medan Joakim packade ihop sina grejer och så hann vi med en promenad innan det var dags för middag. Sen det där oundvikliga med att Joakim skulle iväg som jag behövde smälta i en halvtimme efter att han åkt innan jag fick fart på mina egna projekt.

Jag vet ju att vardagen flyter lättare när jag har koll. Alltså packade jag i ordning väskan till i morgon och plockade fram kläder innan jag satte mig med min veckoplanering och fick lite koll på kommande vecka. En ganska lätt vecka utan kvällsjobb, utmärkt mjukstart på vardagen alltså och inte nån vidare stress att tala om. Men i vanlig ordning vet jag att det kan vara tillräckligt utmanande att bara få ihop första ensamveckan utan att det blir fullständigt kaos så det känns väldigt bra att det ser lätt ut på pappret (ja, eller skärmen då...).

Mycket passande såg jag Micael Dahlén i Nyhetsmorgon lördag och han pratade om att hitta lusten och motivationen efter semestern. Jag formligen älskade hans förslag på "höstmeny" och hans tänk om hur vi kan må bättre i vardagen och ska ta till mig det han sa i klippet. Se det - det är bra! Lycka till med vardagen!

fredag 11 augusti 2017

Fredagsfeeling = backintervaller!

När jag kom hem efter jobbet i dag hade jag exakt noll lust att träna. Joakim yttrade önskemål om att åka till Ikea och köpa en pryl så vi petade i oss lite mellanmål och bestämde oss för Ikea-middag helt enkelt. Spättafilé med skagensås och potatis och så snabbade vi oss genom Ikea och plockade de grejer vi behövde. Varken doftljus eller servetter följde med hem den här gången, det går alltså att ta sig hem utan!

Vi åkte inom Ica också på väg hem och när vi kom ut till parkeringen började jag fundera på att springa en sväng - väl hemma när påsarna var uppackade var jag faktiskt rätt så löpsugen! Bestämde mig för att springa lite backintervaller, tog astmamedicin, drog upp favorit-tightsen ur tvättkorgen, knöt skorna och joggade bort till kossabacken. 5 x 40, 5 x 30, 5 x 20 sekunder i nästan ensamhet - två personer promenerade förbi men annars var det bara jag och gräshopporna. Inte ens korna var i närheten, de var väl på andra sidan skogen eller nåt....

Lätt och fin känsla hela passet och ren och skär löparglädje efter intervallerna så jag tassade hemåt i lugn och ro. Lyssnade på fåglarna och bara njöt av känslan medan halva stan var på Malmöfestivalens invigning och andra halvan visst satt hemma och grillade eller åt kräftor. Det var i alla fall väldigt, väldigt lugnt ute! Löparlycka i kubik på nåt vis, så himla glad över att jag tog mig ut i stället för att vara kvar inne :-)

torsdag 10 augusti 2017

Tack och hej till semestern!

Hoppsan, då var semestern över för den här gången och jag förväntas hitta in i vanlig vardag igen.  Jag har varit ledig i en månad, i stort sett, var inne på kontoret några dagar i månadsskiftet för att fixa med lite "måsten" men sen gick jag tillbaka i semestermode igen och dessa dagar märktes faktiskt knappt. Det gick väldigt snabbt att komma tillbaka i semesterlunken som var varit väldigt skön. Inga tider att passa (de flesta dagar i alla fall) och ofta har jag inte ens haft klocka på mig.

Det betyder givetvis att det kändes lite tufft att börja gå upp på morgonen igen! Jag har kört "inskolning" hela veckan och ställt klockan tidigare och tidigare dag för dag för att vrida tillbaka dygnet de där retliga timmarna som alltid händer när jag är ledig en längre tid. Det har också inneburit morgonjogg både tisdag och onsdag "när jag ändå var uppe" och det är faktiskt inte så dumt att ha loggat 6-7 km redan på morgonen måste jag säga!

Att hitta tillbaka in i vardagsschemat känns som om det kan - och får - ta lite tid, jag är mentalt fortfarande kvar i semesterkänslan och det tycker jag är helt okej ett tag till. Ju längre, desto bättre faktiskt!

Semestern då? Många har gnällt över vädret. Det enda jag har att gnälla över är att det visst var två rätt fina dagar precis den veckan då vi renoverade för fullt. Eventuellt de enda bra bad-dagarna som semestern bjöd på. Förra sommaren var det badpremiär före midsommar men i år har jag inte badat en enda gång och jag känner mig inte särskilt sugen heller då temperaturen knappast har tagit sig över 20 grader.... Annars tycker jag vi har haft lite av varje, det har blivit löpning i regn nån gång och utelunch i solen nån gång och ja - så är det i Skandinavien, det vet vi liksom. Jag har ändå spenderat en del tid ute när möjlighet har funnits så jag är nöjd med den biten.

Lyx- och långfrukostar har vi hunnit med, lagat bra mat, ätit ute, ätit takeaway i en salig blandning. Druckit olika ölsorter också, inte dåligt. Glass blev det sämre med men jag kanske hinner ikapp under augusti ;-) Inga bad som sagt och inga spa-bad heller, det där med spa ska vi väl försöka hinna med under hösten tänker jag. Mycket häng i mysbyxor och baravaratid och det var nog exakt vad vi behövde båda två.

Jag orkar inte riktigt sätta upp högtflygande mål för hösten än utan jag tänker mig att resten av augusti får bli en inskolningsperiod, att försöka hitta tillbaka till vardagen, vänja mig vid Joakims veckopendling och få flyt på min veckoplanering. Sen, i september, försöker jag bestämma vad jag ska hinna med i träningsväg och annat under hösten. Ett steg i taget, inte allt på en gång - lite mer hållbart, tror jag. Det blir fint!

fredag 4 augusti 2017

När man väljer att göra nåt helt annat på semestern

Inga fjäll, ingen träningsresa, ingen solsemester. Nä, senaste veckan har vi spenderat med att renovera vardagsrummet. Från "färgen som var på väggarna när vi flyttade in var väl helt ok" och "vi har de möbler vi har" till en färg vi själva valt, lite nya möbler och ett nytt golv som är likadant som golvet i köket. Ja!

Från det här:





Till det här:




Bra va? Utan TV-snickare och proffshjälp - bara två envisa människor och många timmar. För det blir inga åttatimmarsdagar direkt när man renoverar hemma. Gå upp, ta på arbetskläder, ät frukost, börja med dagens projekt. Från att plocka ner och packa ihop grejer till att flytta möbler, tvätta väggar, tejpa, riva socklar, måla väggar, riva golv, lägga nytt golv, köpa lister, sätta lister, ställa tillbaka möbler, köpa nytt som behövs, klä om fåtölj och soffa, sätta ihop nya möbler, hänga ny lampa, möblera klart, piffa. Hela tiden med projektledning i bakhuvudet för att göra saker i rätt ordning - därav att vi målade först och la golv sen. För att det inte spelade nån roll om vi fläckade ner det gamla golvet och det var skönt att kunna måla utan att täcka över golv och lister. För att det var enklast att vänta med att köpa nya möbler tills det fanns utrymme att sätta ihop dem på.

Och hela tiden med en vetskap om att det jag gör i dag slipper jag göra i morgon. Därav att arbete påbörjades strax efter frukost, att luncher mer än en gång kombinerades med "vi behöver ändå åka till xx och handla yy så då kan vi äta på zz precis bredvid" och att kvällens middagar intogs på matställen utan långa väntetider eftersom vi åkte hem och fortsatte efter middagen tills vi inte orkade mer. En dusch bortåt nio, kollapsa i soffan en stund och så läggdags - ja, de dagar TV'n var nerplockad satt Joakim på sitt kontor och tittade på webb-tv och jag satt i fåtöljen som var inknödd framför spisen och gjorde samma sak....

Några vändor till tippen har det också blivit, vi har kastat och röjt även i andra rum när vi ändå höll på och sammantaget har vi absolut fått till en förbättring av hela lägenheten. Nu måste jag bara sitta på händerna en stund och INTE dra igång nästa projekt som jag annars kan se att det är helt busenkelt och smidigt men vi orkar faktiskt inte just nu. Vi behöver vara helt lediga tillsammans och se till att vi får återhämtning också innan vardagen drar igång. För i vanlig ordning blir det ingen lugn höst... hur skulle det se ut egentligen?

Alltså återgår jag till semesterläge ett tag till och gör roliga saker, hoppas du också har njutit eller njuter av ledighet!