måndag 24 september 2018

Koll på läget - eller hela havet stormar?

Jag kände att nu börjar jag få koll på läget. Komma igång med rutinerna efter semestern, hinna med saker, komma ihåg att packa mellanmål.

Sen - hände livet. För exakt en vecka sedan blev Tiya-katten dålig, kräktes, ville inte äta. Vi rådgjorde med webbveterinär och bestämde att avvakta till dagen efter. Hon var fortfarande dålig, Joakim åkte till veterinären med henne och det blev akut operation pga stopp i tarmen. Stackars liten... Dagen efter operationen hade jag bestämt att jobba hemma och tur var väl det, för så ynklig som hon var den morgonen har jag nog aldrig sett henne. Hängde på låset hos veterinären och hon blev inskriven över dagen för vätskedropp, medicinering och tvångsmatning. Lite piggare den kvällen och torsdag morgon tillräckligt pigg för bara kort veterinärbesök och medicinering, sedan utskriven med instruktion om att tvångsmata varannan timme tills hon åt själv.

Ni kan säkert räkna ut hur mycket och hur bra jag sov dessa nätter.... Fredag morgon kunde jag andas igen, hon verkade må bra och jag började våga se fram emot helgens löparläger. Men fredag kväll verkade hon tröttare igen och Joakim sa "alltså om hon blir sämre igen så vågar jag inte släppa iväg dig".... Jag packade och förberedde. Var uppe vid tre och tittade till katt, vaknade igen strax före fem och konstaterade att hon var helt ok. Matade och medicinerade och höll koll och förberedde allting för Joakim inkl. katt-konto-kort och telefonnummer till djursjukhuset. Kunde sen ge mig av hemifrån vid kvart i sju och möta upp reskamraterna på Centralen!

Vi kom fram till Tylebäck i tid och rapporterna hemifrån var lugna men det var inte förrän vid halv elva när Joakim rapporterade att Tiya åt själv som jag vågade andas ut, släppa ner axlarna och vara "här och nu".  Men sen - njutningen!

Efter löpteknikpass (kul att se hur andra lär ut!) och mellanmål sysslade vi med coreträning och så blev det lunch. En föreläsning medan vi smälte maten och efter det var det dags för alla tiders långpass! H, A och jag tassade ut på Prins Bertils stig i lugnt tempo - H med planen att jogga 3,5 km och sen promenera tillbaka pga rehabilitering av fotskada, A och jag med målet 12 km. A är en sån som brukar springa på utav bara h-vete men det gör man inte när man springer med mig utan vi låg runt 6:30 i snitt när vi sprang och vi gick i alla uppförsbackar. Det var "alla väder på samma gång" och vansinnigt häftigt ute. Vågorna slog mot stranden, det blåste, regnade, haglade och solen sken. Så fantastiskt pass, det ska jag tänka på i vinter!

Glada och nöjda kom vi tillbaka, duschade varmt och njöt av tacobuffe till middag. Sen körde vi fotgympaworkshop inne på mitt och H's rum, åt kexchoklad och pratade om allt och inget. Supermysigt! Läggdags var det redan vid nio och sen sov jag som en stock till runt sex. Halv sju insåg H och jag att det nog ändå inte var lönt att försöka sova mer utan vi låg i varsin säng och småpratade tills det var dags att gå upp. 5 km lugn morgonjogg, frukost och workshop om löparskador väntade före packningsdags och lunch.

Med lunchen nätt och jämnt i magen (det kändes i alla fall så!) var det dags för helgens sista pass - intervaller strax under tröskeltempo. 2-4-2-4-2-4-2 minuter strax under tröskeltempo. Tufft, men görbart - och jag tackar min inre klocka som var superstabil och lät mig mata på i ett bra tempo hela vägen igenom! Sen var det dags att åka hem, fast vi var tvungna att ladda med en fika först för att inte svälta ihjäl på vägen...

Vilken skön helg. Totalt avkopplande och tufft samtidigt. Sol och vind, bra coaching och trevligt sällskap - och inget ansvar. Joakim hade koll på hemmafronten och Tiya är fortsatt i bättring. Jag sov inte så lysande i natt såklart (det är alltid mycket i huvudet efter träningshelger!) och kroppen är lite mör, men det känns bra!

Det var precis vad jag behövde efter en omtumlande vecka, nu önskar jag mig bara en alldeles vanlig vecka, en händelselös och småtråkig vecka till och med.....


onsdag 12 september 2018

Morgonjogg. Hatkärlek?

Morgonjogg alltså. Svårt att älska - eller? Jag tror jag börjar vänja mig så smått!

När jag började springa hatade jag morgonlöpning. Kroppen kändes stel och konstig, samarbetade inte, stegen var tunga, magen gjorde uppror. Jag morgonjoggade på försök, 2-3 km, ingen större succé. På löpar- och träningsresor är morgonjogg ofta en självklar del av programmet och jag hängde med utan större entusiasm, försökte ha yoghurt eller banan tillgängligt, gå upp en halvtimme tidigare, äta lite, vakna lite. Men nja, ingen kärlek....

I perioder har jag behövt springa på morgonen ändå. För att det var enklaste sättet att få in kilometer eller tid för egen träning, för att jag behövde öva på att springa med "tomma kolhydratförråd", för att se om det kanske ändå går?

Lossnade gjorde det nog först i vintras, när Runner's World körde en 30-dagarschallenge med 30 minuters träning per dag. När morgonen 1-2 dagar i veckan var enklaste sättet att hitta 30 minuter för träning och det kändes bättre att springa. Då kom jag loss. Insåg att det faktiskt funkar och blir lättare varje gång.

Nu har jag en 5 km-runda som är upplyst och går på cykel- och gångvägar i villaområden där jag slipper trafik. Där det bor människor nära och jag slipper se spöken i buskarna, men jag ändå får springa i lugn och ro. Jag träffar några hundrastare och en och annan morgonpigg cyklist. Kroppen bestämmer farten och behov av gåpauser, om det går nån minut snabbare eller långsammare är inte hela världen. Har jag tur möter jag soluppgången på väg upp för backen efter 3½ km! Magen har också lärt sig att hantera morgonturen nu, det blir sällan magknip och panik längre. Plus den goa känslan av att ha dagens träning överstökad redan före sju.

Nån gång kör jag lite längre rundor. "Sju före sju" eller "åtta före åtta" har hänt, nån helgmorgon har jag lyckats med ett milpass före frukost också men ska jag springa längre vändor på vardagar behöver jag börja jobba senare. Ibland funkar det, om jag måste vara på kontoret åtta så får jag nöja mig med 5 km om jag ska få ihop ekvationen utan att gå upp klockan fem. Sen är en bonus med morgonjoggen att jag får se härlig morgonhimmel!


lördag 8 september 2018

Optimera förutsättningarna - för just dig!

Det blev en tuff träningsvecka. Jag har tryckt in tre styrkepass och två löppass på fem dagar och hunnit med en vilodag. De där tänkta fredagsintervallerna orkade jag verkligen inte med - kanske mest för att vi flyttade på jobbet under fredagen och när jag kom hem var jag bara helt färdig. Träningsvärken efter tre nya pass med många repetitioner är brutal och särskilt benen är enormt stela efter benpasset i torsdags. Jag förstår det. 5x10 frontböj, 5x10 marklyft och TUNGA enbensmarklyft i Smithmaskin är en rejäl träningsdos!

Men trots träningsvärken - eller kanske för att? - gav jag mig ut och joggade en sväng i morse. Av två anledningar: Dels för att jag tänkte att lite extra blodgenomströmning skulle göra mina ben lite mer medgörliga, och dels för att jag ville vara ordentligt trött inför dagens simpass. Det kan verka ologiskt att vilja vara trött inför ett träningspass, men jag ska förklara!

Att vara fysiskt trött är givetvis inte optimalt när man ska lära sig nya saker. Eller? För mig kan det underlätta, t ex när jag ska träna tunga frivändningar. Är jag pigg, hinner jag tänka. "Tänk om jag inte får upp stången, tänk om jag tappar den, tänk om inte handlederna håller, tänk om jag träffar nyckelbenet, eller framtänderna....". När jag är trött orkar jag inte med allt det där tjafset, jag slappnar av och slänger upp stången med minsta möjliga ansträngning och frivändningen blir perfekt!

Så då tänkte jag att det kanske kunde vara samma sak med simningen. Att om jag är ordentligt trött i kroppen orkar jag inte hålla på och tänka så mycket, jag bara gör som jag blir tillsagd. Således - en tuff träningsvecka och en liten morgonrunda!

Jag gjorde två andra förberedande tricks. Jag tog astmamedicin inför passet - det ska egentligen inte behövas men då slipper jag oroa mig för om luftrören plötsligt får panik om det blir lite flåsigt eller andningen krånglar. Sist men inte minst har jag införskaffat en oklädsam och obekväm men väldigt effektiv accessoar: En näsklämma! Det var en av mina medresenärer på Atletveckan som körde med det och sa att det gjorde världens skillnad för hennes simning. Eftersom jag har svårt med andningen så valde jag att testa - då har jag bara ett ställe där jag kan få in luft (och vatten!) att hålla ordning på.

Gissa vad? Det funkade. Det funkade asbra. Jag skulle bara vänja mig lite - först kändes det klaustrofobiskt, men sen blev det så oerhört logiskt. Inget vatten i näsan, ingen panik, blåsa ut under vatten, andas in ovanför vattnet. Det var säkert inte vackert men det gick mycket, mycket bättre! Vi hade det galet lyxigt i dag, Joakim och jag var ensamma med Ida på en bana med nästan dubbel bredd, så vi fick kvalitetscoaching och hade gott om utrymme. WIN. Efter balansövningar och en massa teknikträning med simfenor (bästa grejen!) skulle vi testa att simma frisim. Först utan andetag, 10-15 m. Sedan lägga på andetag i vart annat eller tredje armtag, hitta balansen och rotationen, "vila" i andningsläget.

Det går. Jag lyckades simma 25 m frisim utan fusk eller panik. När vi sen testade på 50 m blev det lite övermäktigt, jag fick lite panik emellanåt men jobbar hårt på att lära mig att bara ligga på sidan, i "andningsläge", ta två djupa andetag, på't igen.

Framför allt är det väldigt roligt, hela biomekaniken och aerodynamiken (borde det vara akvadynamiken i vatten kanske?) är ju mycket mera logisk än vid bröstsim och jag känner verkligen hur det kan bli ett lugnt och vilsamt simsätt när jag bara lär mig lite mer. Så nu har det lossnat uppe i skallen, näsklämman är min bästa vän och jag ska öva. Öva, öva och öva. Med rätt förutsättningar så långt det bara går!

söndag 2 september 2018

Träningsplanering för en hållbar höst

Jag sitter och grejar med min träningsplanering och ska köra nästa vecka som en liten testvecka och se om det funkar eller behöver trimmas in lite till. Det är - som vanligt! - inte helt lätt att optimera det men jag tror detta ska funka någorlunda bra.

Löpning:
Jag vill få ihop 2 mil i veckan. Det är inte jättemycket och absolut görbart. Enklaste sättet är en morgonjogg, ett intervallpass och ett längre lugnare distanspass som eventuellt kan bytas mot tröskelpass emellanåt. Kommande vecka parkerar vi morgonjoggen måndag morgon så är den avklarad, intervallerna blir en fredagshistoria och så tar jag ett distanspass lördag morgon innan simningen.

Styrketräning:
Tre pass i veckan krävs för att hålla mig i trim och bli bättre. Morgonpass på vardagar är enklast. Tisdag, torsdag, fredag.

Övrigt:
Simpasset ligger lördag vid lunch och ett eller två yogapass petar jag in där tid och lust finns.

Vila:
Vilodag onsdag - jag är ofta rätt sliten på onsdagar och denna vecka passar det bra i schemat. Dessutom är söndagen just nu träningsfri men den tenderar att bli "catch-up" på sånt jag inte hunnit eller orkat under veckan!

Instruktörsjobb då? Jo, måndag och tisdag kväll. Oklart om intervallerna tisdag kväll blir "tillräckligt mycket träning" för egen del så därför klämde jag in ett intervallpass på fredagen också. Det innebär att tisdag, fredag och lördag får två pass var men det är inte hela världen med styrka + löpning samma dag eller löpning + simning.

Det enda som känns lite problematiskt i planeringen är att intervallpasset landar dagen efter benpass på gymmet men benpass kommer alltid att ställa till det för löpningen så det är lite svårt att komma runt. Skulle det vara helt hemskt får jag väl springa söndagsintervaller, värre än så är det inte!

lördag 1 september 2018

"Du har talang!"

Ja. Citat av Ida Marko-Varga efter första kvarten av dagens simlektion. Really? Talang för simning? Det har jag då aldrig hört förut! Överraskad, frustrerad, men nöjd ändå.

Efter en helt galen vecka (jag kommer tillbaka till det) var det dags för första lektionen på simkursen. Jag var ganska nervös. Hade faktiskt inte lust att gå dit alls. Och hjärnan samarbetade INTE kan jag säga, jag fick inte ens andningen att funka på inledande två banor bröstsim och kände mig rätt så uppgiven. Men vi fick börja jobba med benspark och lite olika övningar och så smått gick det ändå. Två armtag, blåsa ut under vatten, sen upp på sidan och ligga lite där och andas. Två armtag, blåsa ut under vatten.... etc. Vi fick också testa att simma med fenor - svinkul! - och lite annat. När vi avslutade simmade jag 50 m bröstsim och då var det inga problem med andningen. Hrmf.

Så jo. Jag har koordinationen, konditionen, balansen, jag har alla förutsättningar att lära mig frisim. Om jag bara kan få hjärnan att samarbeta!

För övrigt har veckan bjudit på två styrkepass, en morgonjogg, ett spänst/backpass med ledargänget från Runacademy och så 5 km tröskel på Citystafetten i torsdags. I juni när jag anmälde mig så tänkte jag att stafett i augusti blir bra. En mysig sensommarkväll, foodtrucks på Tallriken och lite mysigt löparhäng? Och onsdagkvällen var just så men torsdag regnade det. Regnade, regnade och regnade. Inget som sänker lag Runacademy Runners dock, vi krigade på och jag dundrade runt 5 km knixig och lerig bana på 25:44. Vilket är typ mitt bästa 5 km lopp på flera år och det var väl inte så pjåkigt egentligen :-) Sådär helt oförberett och i fel skor, trailskor hade varit rätt så trevligt. Annars ett bra arrangemang med härliga funktionärer och kul bana, det gör jag gärna om!

Då är höstterminen officiellt i gång, vi har passerat 1 september och terminen med Runacademy börjar i veckan. Dags för mig att gräva ner mig i lite träningsplanering och försöka göra en mall för en vettig och hållbar träningsvecka som kan funka ända fram till jul!

lördag 25 augusti 2018

Första hela veckan - fullt ös!

Tillbaka till vardagen på riktigt. Fast inte riktigt som vanligt, för Joakim är ju hemma hela tiden nu. Vi är två som lagar mat, två som diskar, två som tvättar, två som somnar i soffan på kvällarna.... Vardag. Älskade vardag.

Denna vecka har bjudit på matkasse-hjälp i köket och det är just nu rätt gött med matkasse varannan vecka. Slippa tänka och planera äger fortfarande och de fyra rätter av veckans fem vi har lagat har varit bra!

Annars har kosten denna vecka varit lite påverkad av att jag äntligen var hos tandläkaren och drog ut min problem-tand. Det är väl egentligen inget jag har längtat efter (med tanke på tandvårdsrädslan) men samtidigt så ORKAR jag inte med den där tanden längre. Först rotfyllde vi den. Sen tuggade jag sönder den. Okej, den behövde en krona så då fixade vi det. Fast klant med fixeringen betydde att hela kronan fick göras om (på garanti) inom ett år. Den nya kronan lossnade, vi fixerade med annan cement. Den lossnade igen och denna gång fästes den med ett stift på tandresten under. Gissa hur glad jag blev när jag kände före sommaren att kronan var lös IGEN? Temporär lagning och tid för tandutdragning efter allas semestrar.

Det känns skönt att vara av med problemet men det är inte så mysigt att ha en lucka i tandraden och en krater i tandköttet! Det har blivit flytande kost några dagar men nu har det läkt så pass att jag klarar vanlig mat i små bitar om jag tuggar på andra sidan.

Med tandutdragningen följde också två vilodagar, jag var praktiskt nog ute och sprang på morgonen innan tandläkarbesöket (se till att få in träningen + dämpa ångesten, två i ett typ), vilade sen två dar och körde ett rejält backintervallpass i går och ett löparfyspass i dag. I morgon - distanspass.

Nästa vecka är planen att börja återgå till normal träningsstruktur igen. En morgonjogg, ett intervallpass, ett distanspass varje vecka. 2-3 pass på gymmet - helst tre om det går. Och så ska jag börja simma! Jag har anmält mig till en simkurs som passar min nivå och ska ta tag i det där med teknik, frisim och ryggsim. Håll tummarna för att det blir en bra upplevelse?

fredag 17 augusti 2018

Jamen hej augusti!

Semester ända in i kaklet alltså. Avslutade den onsdag med provapå crossfit (ganska förnedrande historia onekligen!), snabbmiddag och en vända till Malmöfestivalen för att lyssna på Steve'n'Seagull. Galen finsk banjorock, what's not to like?

Sen var det torsdag morgon och dags att infinna sig på kontoret. Alltid ett något brutalt uppvaknande och extra brutalt i år. För det hade varit inbrott natten mot onsdag och ingen visste riktigt vem som hade lämnat kvar sin laptop under semestern och vem som hade tagit med dem hem. Jag lämnade kvar min. Den var INTE kvar. Bara en avklippt låskabel. Jahapp. Stöldanmäla, rapportera till IT, parkera på semestrande kollegas arbetsplats och låna hennes remote-lösning för att kunna jobba. Tugga sig igenom mailboxen, svara på frågor om kommande IT-lösning emellanåt, skapa överblick. Känna sig helt utmattad redan vid lunch men jobba på några timmar till....

Cyklade hem, drack te och åt knäckemacka och andades. Klädbyte och mot stan för en otippat trevlig middag - en Let's Deal-historia som jag inte hade stora förväntningar på men maten var väldigt god och servisen tinade upp när vi beställde öl och vin till maten :-) Dessutom trevlig hjälp från köket när vi frågade efter recept på dragonkrämen som var fantastisk, kul! Hade tänkt stanna och lyssna på Melissa Horn men orkade inte, cyklade hem i stället.

I morse bjöd chefen på frukostmackor så jag nöjde mig med en kopp te och stack tidigt till jobbet. Förmiddag och teammöte, sen lite diskussion med IT om huruvida den lösningen jag bestämt mig för fanns eller inte. Den fanns. Dock lite rörigt tills jag nånstans bortåt halv två hade en hyfsat fungerande arbetsplats på kontoret igen och sen försökte bli färdig att ta mig hem - vilket dröjde fram till tre. Kan jobba på det där, känner jag! Fick beröm av chefen för att ha hanterat motgångarna med jämnmod (ja, alltså, det fanns liksom ingen anledning att bryta ihop eller bli arg, det var ju ingens fel men det var lite stökigt!) innan jag cyklade hem.

Kom hem, bytte om, stack ut på fredagsintervaller. Uppvärmning, löpskolning, 10 x 30 sek med 30 sek gåvila och 10 x 15 sek med 15 sek ståvila, klart. 7 km och en massa svett in på löpkontot - sen drog jag igång middagen medan Joakim tränade crossfit.

I kväll väntas det 30.000 besökare på Malmöfestivalens avslutningskonsert. Gissa om jag är nöjd med att vara hemma, i mysbyxor, med en mugg te och en James Bond-film inom räckhåll?

Man ska alltid börja med en kortvecka efter semestern. Två arbetsdagar var precis lagom. Nästa vecka blir det fyra, sen klarar jag nog fem dagar på raken!

söndag 12 augusti 2018

Recept på semester - 2018 års version

Sista veckan innan semestern var rätt galen. Jag vikarierade för tre kollegor och skulle dessutom förbereda för egen ledighet så jag sprang. Och sprang, och sprang, och sprang lite till. Så tacksam för att ha sista arbetsdagen på en tisdag, de sista två dagarna hann jag lämna över till den kollega som kom tillbaka och få ordning på allt som skulle lämnas.

Sen var vi hemma en dag och packade och fixade, och så åkte vi på årets sommarresa den 26 juli - en torsdag. Båtresan som gud glömde Trelleborg-Rostock (boka en utsideshytt på den här linjen!) och en kort biltur till Zingst. Där hade vi fyra övernattningar innan vi åkte vidare till Binz på Rügen och bodde i tre nätter där innan vi reste hem. Vi har cyklat, badat, promenerat, ätit pizza i en trädgård, duckat för en regnskur, ätit glass, druckit bubbel, solat och bara njutit.


Sen kom vi hem (båtresan hem var värre än utresan!), vilade en dag och så drog jag igång sommarens renoveringsprojekt och målade om hallen uppe och nere. Fem dagar med målarfärg i håret plus en dag för lite extra piff - klart. Nu är det Malmöfestival, vi har lyssnat på Wilmer X, ätit fish'n'chips, tittat på folk, sprungit intervaller och lyft tunga saker. Jag har tre lediga dagar kvar och ska maxa semesterkänslan tills vardagen infinner sig igen på torsdag!


Receptet: En veckas njutning, en veckas renovering, en veckas chill. Helt klart vinnande koncept. Att börja med att bli totalt ompysslad för att sen hitta tillbaka till vardagen via målararbete. Det där med att måla om är rätt tacksamt, man ser liksom resultatet direkt :-D


onsdag 18 juli 2018

Träningsvärken alltså - träningsvärken!

Igår, dvs tisdag, var jag sådär jätteredig och klev in på gymmet vid sju. För att träna ben enligt Maddes upplägg. Jag hade liksom glömt hur det känns, kan man säga....

Ett högrepspass. Tior av knäböj och sumomark, 5 x 15 marklyft med lätt vikt för att träna teknik. Krydda det med lite hip thrusters och mördarkombinationen av benspark och upphopp  - när jag lämnade gymmet var det med spaghettiben och svetten rann. En sval dusch senare tog jag mig till kontoret och när jag hade PT-pass på lunchen var det i mjukt, ljummet sommarregn som både jag och min kund jublade över!

Det blev kväll och jag rullade ut yogamattan med nån sorts förhoppning om att lite yinyoga kanske, kanske skulle lindra träningsvärken. Men nej. Den har slagit till med full kraft nu! Stelbent har jag varit hela dagen och nu i kväll är det rent omöjligt att ta sig upp från sittande eller att sätta sig på toaletten... Hysteriskt roligt och såklart svär jag över det samtidigt som jag vet att precis såhär är det när jag inte har styrketränat ordentligt på ett tag!


Jag hade tänkt jogga en runda i kväll men det fanns verkligen inte på kartan med de här stela stockarna till ben. I stället har jag sparat 12 kr i månaden på hemförsäkringen och en hundralapp på bilförsäkringen med ett enkelt telefonsamtal, fört över pengar till Panzisjukhuset och fixat med lite annan administration. Jag gruvar mig lite för natten men jag hoppas det blir lite mindre stelt snart alltså....

söndag 15 juli 2018

Utesöndag. Himla trevligt!

Vi återupptog projekt "öva på att orientera" i dag. Det var grått och molnigt i morse så vi styrde mot Skrylle efter att ha handlat obligatorisk skogsutflyktsproviant: Bullar, Festis och saltlakrits - och så hade vi varsin termosmugg i ryggsäcken. Vi köpte loss Naturpasset för 70 kronor och påbörjade årets karta.

I vanlig ordning var det lite klurigt precis i början (kartan är enormt svårläst precis vid spårcentralen, det är faktiskt lättare att börja vid nån annan parkering!) men sen kom vi igång så smått. Efter en dryg timme hade solen letat sig fram och vi kom förbi ett ganska idylliskt ställe där vi har fikat förr så det blev utefika.

Sen traskade vi vidare, gjorde fel, gjorde om och gjorde rätt, gick helt bet på en kontroll vid ett jakttorn som vi faktiskt felanmälde efteråt för vi var definitivt på rätt ställe och det hängde absolut ingen skärm där. Efter typ 10 kontroller gav vi oss för dagen och traskade snabbaste vägen tillbaka, åkte hem och åt en sen lunch och halvsov i soffan. Joakim sprang en kvällsrunda och jag gjorde min yogaläxa. EN vecka kvar på yinyogakursen nu, snart i mål! Jag tyckte att närmare 3 timmar i skogen räckte bra som motion i dag, det blev ändå 8 km i terräng även om det inte gick så fort.

Och vet ni? Det var rätt skönt att traska runt i skogen, lyssna på fåglarna, uppleva varierad terräng och skog, och plocka pyttesmå men supergoda hallon. Men det är torrt, så torrt. Alla små vattendrag är torra, det som är sankmark på kartan är snustorrt och alla bär är mikroskopiska. Det är svårt att inte bli bekymrad och undra när vi ska få regn!

lördag 14 juli 2018

Återhämtning. Och sen?

Återhämtningsvecka. Det har varit ganska skönt. I måndags skrotade jag mest bara runt och gjorde ingenting. Tisdag stack Joakim iväg och sprang (mina hälsenor var definitivt inte redo för det!) och jag rullade ut yogamattan och lät Milla Floryd guida mig genom rörlighet och rotationer. Mycket trevligt! Onsdag hade jag hand om ett gäng NMT'are som fick jobba rätt hårt och torsdag drog jag fram yogaläxan från Yogobe som också är planen i morgon.

I dag har vi faktiskt varit på gymmet och jag har så smått fått ordning på hur jag ska styra upp min träning kommande månader. Bara en sån sak!

Tanken är att jag ska lägga mer fokus på styrketräning, bygga muskler och stärka upp mina svaga punkter. Jag har (tyvärr, kan man säga!) ett alldeles utmärkt recept på just det från 2015 när jag körde PT-online med Madeleine Rybeck. Sjukt bra styrkepass anpassade för en löpare som vill bli starkare och som dessutom är apdålig på chins och armhävningar :-D Lite tragiskt är det ju att upplägget fortfarande passar såhär tre år senare men samtidigt känns det rätt bra att bara kunna göra som nån annan bestämmer. Framför allt betyder det att jag inte hoppar över övningar jag hatar....

Så i dag blev det ett rygg/bålpass. Chins med gummiband (de var kriminellt dåliga men vad hade jag förväntat mig när jag inte gjort chins på ett halvår liksom???), Y-lyft, pulldowns, sidocrunches m.m. Och så maghjulet - även kallat förnedringshjulet. Det var inte särskilt vackert men förmodligen effektivt!

Vidare i planen ligger såklart ett benpass (tungt, som Maddes benpass alltid är) och ett överkroppspass med en massa armhävningar. Grattis till mig. Så nöter jag på med de passen några varv och sen plockar jag fram nästa månad som jag har sparat, så har jag att göra ett halvår eller så!

På löpfronten tar jag just nu hjälp av Runacademys träningsplanerare. Bara för att ha lite struktur och variation. Så i morgon ska jag tekniskt sett springa 50 min distans men vi får väl se vad vi är sugna på att göra. Naturpasset i Skrylle, en dag på stranden eller nåt annat? Det är inte tanken att jag ska ta upp löpningen på allvar förrän i augusti så dessa veckor använder jag bara planeringen som inspiration.

I dag har vi annars "lekt semester". Tränat, skrotat runt i Västra Hamnen, ätit pizza, promenerat längs stranden, solat och druckit finkaffe. Inte alls hemskt. Jag räknar ner nu - sju arbetsdagar till semestern. I can do this!

tisdag 10 juli 2018

Post-race-blues eller post-race-planering?

Det är lite olika det där. Ibland blir det verkligen en dipp efter uppnått mål, ibland blir fokus snarare på "next steps". Eftersom jag inte uppnådde mitt mål på BUS var jag inledningsvis lite småtjurig och tankarna gick i banor som "jag kanske ska ta och sluta springa jättelångt och göra nåt annat i stället" för att jag tänkte att jag skulle vara färdig med ultra. Men jag är inte färdig. Jag vill fortfarande mera. Så i stället för tankarna om att sluta kom i stället tankarna om vad jag kan göra annorlunda för att nå målet nästa år!

Det här representerar min plan och mina tankar. Först och främst att jag inte gör det för att någon annan ska tycka att jag är "good enough" - utan för att jag vill det. För att de senaste ultraloppen har gett så härliga upplevelser och nya vänner som jag inte vill släppa nu, för att det fortfarande är roligt.

Sen har vi styrketräningen. Den har jag haft svårt att få fart på för att jag inte visste vad jag ville med den - var det rehab eller prehab, lyfta tungt eller lätt, nödvändigt ont eller roligt? Nu vet jag. Jag vill ha tillbaka lite mer muskelmassa för jag gillar mina muskler. De är bra att ha som energilager och de gör mig hållbar även om de väger lite.

Jag vill njuta av löpningen men jag vill också träna fart. Jag ska plocka fram allt jag vet om att bli snabbare på milen. För jag är fullt medveten om att jag har sprungit långpass men att de har blivit långsammare, att konditionen kanske har dippat lite och att jag inte har tränat fart som jag borde. Så lite mera tröskel- och intervallpass på schemat och sen ut i skogen och tassa. Mer snabbt och långsamt, mindre mellanmjölk. Bättre kondition betyder att det sliter mindre att springa långt och långsamt sen.

Simningen fick vara med på ett hörn för i höst har jag gyllene möjligheter att gå en simkurs och förbättra min teknik - så det har jag bestämt mig för att ta tag i nu. Dels är det fantastiskt som vinterträning och rehab, dels finns det ett pannbensbyggande i långa simpass som är besläktat med ultra, och dels har jag fortfarande inte släppt tankarna om swimrun och triathlon!

Men först - lite vila. Vilovecka denna vecka, har jag bestämt. För att hälsenan ska bli lite mer normal igen (den är redan mindre svullen så det kommer gå fint), för att pyssla med lite mer planering och hitta träningssuget. Bara lite yoga ska jag ägna mig åt - njutyoga, ha-gott-om-tid-yoga, inte panikyoga och måsteyoga.

Fram till och under semestern blir det ostrukturerad träning. Lite vad jag har lust med, kravlöst. Men sen - sen gräver jag fram styrketräningsprogrammen och planerar löpningen för att få en bra start på hösten.

Jag har en plan. Och tanken är att när vi passerar nyår har jag en bra grund att bygga på när det är dags att förlänga långpassen, förlänga intervallerna, köra mer explosiv styrka i stället för muskelbygge och hitta tillbaka till evighetsmaskinen!

söndag 8 juli 2018

Race report: Backyard Ultra Sydkusten 2018. Inte riktigt som jag tänkte mig...

Fredag. Lämnade jobbet i vettig tid, åkte hem. Kolhydratsladdade med vegetarisk lasagne, panikhandlade på Maxi, packade och plockade i ordning för Backyard Ultra Sydkusten. Målet: 12 varv = 50 miles. Jag var väldigt bestämd, väldigt lugn. Inte alls samma panik och oroskänsla som annars - vilket gjorde Joakim nervös. "Varför kan inte du noja så jag slipper?" Men inte.


Lördag morgon hämtade vi upp Sarah och landade på Albäcksvallen där vi satte upp vårt tält och laddade. Toabesök, hälsa på kändisar, plocka fram grejer, förbereda för start. De första tre varven gick superlätt, sen började det bli varmt. En vänlig människa i koloniområdet ställde upp en vattenspridare och servade med vatten, det var så otroligt välbehövligt! För det var varmt. Uppåt 25 grader. Jag var tacksam för skuggan i skogen och för vinden längs med havet.

Efter fyra varv sa jag kaxigt "det var första tredjedelen" men efter sex varv ville jag ge mig. Joakim bröt då, jag bytte skor och tänkte att nästa varv, då är jag över halvvägs, då känns det annorlunda. Efter 2 km kände jag helt klart att "ja, fem varv till, det har jag, inga problem". 2 km senare började det ila på ett välbekant och obehagligt sätt i höger hälsena. Jag försökte ignorera det men jag kände hur det svullnade upp, att det var okej att gå men att löpning gav de där hemska ilningarna som var förvarningen innan senskideinflammationen för några år sen.

Jag ville jättemycket. Jag ville göra 12 varv, 50 miles, 8 mil. Och allt annat funkade. Magen var med, noll illamående, jag fick i mig energi så det räckte, jag var inte mer trött än att jag hade klarat 5 varv till i lugnt tempo.Men riskera hälsenan? Nä. Inte. Lite småilsken lämnade jag in efter 7 varv, 46,9 km, tackade för mig. Vilade, packade ihop, åt glass, beställde pizza på vägen hem. Kunde varken äta eller sova och det säger väl en del om värmeläget att jag gick typ 11 timmar utan att bli kissnödig även om jag hinkade i mig en halvliter vid varje varvning och en liter efter målgång....


Jag har rätt seriösa planer för det kommande halvåret nu. Jag tänkte att jag var färdig med att springa långt men jag är inte det - däremot ska jag byta fokus i ett halvår och sen börja tänka på ultra igen. Återkommer i morgon med nya planer!

måndag 25 juni 2018

Sur och grinig i dag....

Jag vet faktiskt inte varför. Jag har med alla medel försökt få till en bra måndag men jag är otroligt grinig. Som i "ja hela världen tänker ju ändå vara emot mig så då kan jag lika gärna vara sur tillbaka", typ. Visst, det var lite rörigt på jobbet och jag la en massa tid (plus min lunch...) på ett möte som gav mig exakt TVÅ minuters värde (av 45 minuter är det rätt skralt!)

Men hey, det är bara en måndag i ett år av dagar. Ibland är det så. Jag funderade på om jag skulle ge mig ut och springa men satt och pratade med katterna en halvtimme i stället, lagade middag, drack te och andades. Det var rätt skönt - att bara acceptera känslan av grinighet utan att behöva göra något åt den! Dagens motion blev (utöver transportcyklingen) en kvarts morgonyoga med fantastiska Milla Floryd på Yogobe och en extra cykeltur bort för att mata en kompis katter + hem igen via Netto.

Så kan det alltså bli ibland. För övrigt är veckans plan att samla en massa löpkilometer så jag får ju att göra när jag nu har missat en hel dag. Dubbelpass till helgen, eller nåt....

söndag 17 juni 2018

Vecka 6 av 10 med yinyoga och mindfulness

Jag håller på med en kurs i yinyoga och mindfulness. Typ - saker jag hatar! Så när möjligheten dök upp i mitt sociala flöde att vara försöksperson på kursen och titta på dens effekter på stress och oro så hakade jag självklart på. I vanlig ordning eftersom saker jag hatar oftast är bra för mig.

Jag har precis avslutat vecka 6. Det har tidvis varit lite av en kamp och jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Att jag helt plötsligt skulle genomgå en personlighetsförändring och börja älska meditation? Att jag skulle bli en sån där super-zen och lugn människa som tar allt med jämnmod och ett milt leende? För det har i alla fall inte hänt. Snarare har motståndet mot att parkera på mattan och göra yogapraktiken gått i vågor - ibland har jag längtat, ibland har jag missnöjt stirrat på mattan i flera dagar innan jag äntligen har kunnat övervinna motståndet.

Men i dag var det i alla fall något som landade inombords. Veckans tema har varit acceptans. Inte acceptans som i att passivt acceptera allt, utan snarare acceptans som i "gilla läget" - som jag ständigt predikar för mig själv för jag vet att det funkar. Acceptera känslorna, acceptera att det är så här det är just nu, det kommer inte vara för evigt. Det är okej. Och nånstans var det lite skönt att höra någon annan sätta ord på just det verktyget, att förstå varför det fungerar och bli mer medveten om att använda det!

Särskilt zen vet jag inte av att jag har varit dessa 6 veckor men jag har varit mindre stressad och mera.... glad, tror jag. Det är säkert en produkt av rikliga mängder solsken, flyt på jobbet och kul PT-kunder också, men jag tänker ändå att det här mentala arbetet ger utdelning. Som att jag förra fredagen lämnade jobbet och tänkte att nästa vecka (dvs denna som precis är slut), det blir en riktigt bra vecka. Och det blev det! Det har varit oerhört högt tempo med presentationer för ledningsgrupper, avslutning med Runacademy m.m. men det har verkligen gått bra och jag har haft koll på vad jag behövde hinna med och när det behövde göras för att bli av.

I går behövde jag springa 3 mil och körde det som tre milpass med start var tredje timme - 8, 11 och 14. Det gick finfint. I dag har jag ägnat mig åt en massa husligt arbete som inte blivit gjort. Storhandlat, lagat matlådor, bakat, tvättat, bäddat rent, dammsugit lite m.m. Sånt som är rätt tråkigt (och särskilt när jag är ensam eftersom Joakim jobbar) men som är oerhört skönt när det är gjort!

Ytterligare en bra helg till handlingarna, nästa vecka är välförberedd (nästan i alla fall) och det är fyra veckor till Backyard Ultra Sydkusten!

söndag 27 maj 2018

Jordnära Trailcamp - en helg för tjejer!

Lördag morgon tog jag min packade ryggsäck och styrde bilen mot Brösarp. Lite på "vinst och förlust", jag såg Helenas anslag om "Jordnära Trailcamp - girls only!" i en facebookgrupp i vintras och anmälde mig innan jag hann fundera för mycket.

Jag hittade rätt på småvägarna på Österlen, parkerade bilen och mötte övriga deltagare, 14 till antalet, och två coacher. Vi bytte om och hann med ett snabbt toabesök innan det var dags för intro, programgenomgång, presentation etc. Direkt på det drog vi så ut på ett teknikpass där vi jobbade med löpteknik, löpskolning, backlöpning uppför och utför, och sen var det lunchdags.

Under lunchen fördelades vi i rummen på Källagården - jag delade pigkammaren med Jenny som också reste ensam. Rummen är enkla men trevliga, och vi delade badrum och kök med de fyra som bodde på drängaloftet. Utsikten från fönstret var rätt ut mot fårhagen och fruktodlingarna :-)

Ombyte och förberedelse inför eftermiddagspass över Brösarps backar. Helenas "en dryg mil" visade sig vara typ 15 km i sol och värme och tog drygt två timmar, gissa om det var rusning till de tre "vattenhålen" där man kunde dricka längs vägen! Ett väldigt tufft pass för mig, jag hade total soppatorsk sista 2 km men så är jag inte heller van att vara ute i över 2 timmar utan extra energi. Nästa gång packar jag med mig lite dextrosol...

Välbehövlig snabbdusch och ganska mycket Resorb innan vi lastades på "äppeltåget" och åkte ner till Brösarp by för att äta stora burgare med utsikt över backarna. Inte alls dumt. Alla var nog rätt hungriga vid det laget! Jag var som vanligt sugen på nåt sött men behövde inte vänta länge, äppeltåget tog oss tillbaka genom fruktodlingen och ända fram till lägerelden. Där väntade Helenas mamma Agneta på oss med chokladföreläsning och -produktion! Hon berättade om chokladens historia och hur man kan jobba med den medan hon rostade krossade kakaobönor över elden. Dessa fördelades sedan i två mortlar och så var det dags att börja mortla kakaokrosset. Tufft i början, men man jobbade så länge man orkade och skickade sen vidare morteln. Efter ett tag började de släppa kakaofett och vi blandade i socker tills vi tyckte smaken var lagom, sen tog Agneta hand om resten och tryckte ut massan på bakplåtspapper så den fick stelna över natten. Vi serverades gudomligt god och krämig varm choklad som efterrätt/kvällsdryck och vid strax före åtta började alla gäspa!

Jag gick och la mig redan halv nio, försökte läsa men orkade inte utan somnade trött, solbränd och nöjd. Hörde inte ett ljud förrän nån var uppe och kissade nån gång på natten, lyssnade på fåglarna och somnade om igen tills klockan ringde kvart i sex. Klädde mig och smög ut så tyst det bara gick för lite rörlighet och en morgontur. Vi gick och joggade runt fruktodlingarna, lyssnade på gök och näktergal, tittade på Körsbärsdalen, och sen på tillbakavägen mötte vi fårflocken som fick feeling och sprang med. Morgonjogg mitt en en fårskock alltså, rätt kul!

Jag hann med en kopp te och lite frukt i vårt lilla kök innan frukosten äntligen serverades vid åtta. Åh, så gott! Kokta ägg, yoghurt med hemkokt vinbärssylt och müsli, nybakta frallor med pålägg - vildsvinskorven var supergod men kombinationen av ost och rabarbermarmelad med ingefära var nåt i särklass! Dessutom fanns det förstås te, kaffe och gårdens egen äppelmust.

Laddningen behövdes. Efter frukosten var det "vernissage" i minigalleriet i ett gammalt utedass där Helenas man hade fotoutställning, och sen gav vi oss av mot Haväng. 7 km i varierad och rätt kuperad terräng ända ner till havet. Några badade (inte jag), sen gick vi till vandrarhemmet. Fiket öppnar egentligen först kl. 12 men Helena känner hela bygden och givetvis fick vi iskallt vatten och hemgjorda dadelbollar att stärka oss med innan vi vände hemåt. 7 km tillbaka gick som en dans, jag hade sällskap med Malin som sprang i ett lagom tempo och var med förra året så hon hittade lite bättre. Förbi fårflockar, hästar och stora kor och tjurar med stora horn och lurvig päls. Helt fantastiskt!

Nöjd och glad kom jag tillbaka, drack mer Resorb, bytte till torra kläder (orka duscha när 6 tjejer ska dela på ett badrum liksom), packade ihop mina grejer och sniffade hungrigt efter lunch. Kaffe och te var framdukat så jag började med en kopp te, strax kom Helena med mackorna. Grova baguetter med hemgjord ramslökspesto, sallad och lammkorv. SÅ gott! Och så kom chokladen vi gjorde vid lägerelden fram som efterrätt.

Med ryggsäcken full av svettiga kläder, fräknar på näsan och ett sexpack gårdsmust i famnen sa jag hejdå till alla mina nya vänner, packade in mig i bilen och vände hemåt. Trött men nöjd. Nöjd över att jag vågade åka ensam (löpare är alltid trevliga!), nöjd med att ha 35 km löpning i benen över en helg och nöjd över att jag anmälde mig lite hux flux i vintras!

Hemma väntade mera te, sambokramar, katter, en sväng till affären, dusch och en stund på yogamattan medan Joakim lagade mat. Skönt och välbehövligt att få sträcka ut trötta muskler och landa lite!

Det var en awesome helg. Tack till Helena, Karin och hela gänget!

torsdag 24 maj 2018

Tvära kast och bråda dagar

Dagarna går - nej, de nästan springer. Jag bokar tider, planerar, levererar, landar, andas. Fokuserar på min egen återhämtning mellan varven, suckar uppgivet över byggkaos, parkerar på yogamattan i kvällssolen och skrattar åt gulliga hundbilder. Livet, liksom. Precis som det är för nästan alla!

Måndag var Joakim kvar hemma pga ett läkarbesök, jag kom hem rätt sent från jobbet men fick middagen serverad och vi spenderade kvällen tillsammans. Energipåfyllning för mig i alla fall. Tisdag morgon kl jättetidigt åkte Joakim och jag blev kvar, som vanligt.

Tisdag blev supertisdag - arbetsdag inkl. PT-pass ute i solen, cykeltur till Hästhagens IP och intervallpass med Runacademy. 2x6x200 m stod på schemat i medelgruppen, jag hade Sarah som sidekick, och efter passet drog vi till Tugg Burgers och mulade i oss burgare och pommes och pratade löpning och livet. Sen åkte jag hem till byggkaos igen!

Onsdag blev en andningspaus mitt i veckan. Benen var lite trötta och sega efter banpasset, som det ska vara. Arbetsdagen lite kortare, inga PT-kunder, och jag hann med två timmars vila (och mat!) hemma innan det var dags för NMT. Hade tänkt vara i skuggan men där var det så hiskeligt mycket mygg så det gick verkligen inte, vi drog ut till kossabacken i kvällssolen i stället och roade oss! Och det var faktiskt rätt skönt ändå.

I dag har jag haft företagslöpning på lunchen, och stackarna fick springa backintervaller i 25 graders värme. Det var lite tufft tror jag! De var i alla fall bra trötta - men väldigt glada - efter passet. Och efter jobbet var det dags för min egen belöning: En löpanalys med Saucony Stride Lab. Det var superlänge sen som nån tittade på min löpning och när tiderna släpptes kastade jag mig in och bokade. Superkul! Analys med tre kameror från olika vinklar och analys av alla pusselbitar i löpsteget. Vad hittade vi då? Jo, jag är lite på hälarna (fast det skyller jag på att jag inte springer på löpband typ nånsin men jag vet också att jag hamnar där när jag är trött) och så "tappar" jag höger höft. Höger höft som jag har upplevt som ett problem och som naprapatjäveln var och pillade på i måndags. Allting hänger ihop. Alltså: Mer bål- och höftstabilitetsjobb kommande veckor så blir jag en bättre och mer hållbar löpare. Men jag är rätt nöjd med att det inte fanns mer att peta i nu när jag regelbundet lär ut rätt löpteknik, det vore faktiskt rätt snopet om jag sprang "dåligt"!

Jag firade det fina resultatet med att ägna mig åt mindfulness- och yogakursen som jag håller på med. Mindfulnessbiten var svår, yogan magisk just i dag. Förutom att det var nån jäkla försäljare som knackade på dörren precis när jag hade krånglat mig ner i min hatposition alltså....

I dag har jag haft en massa att bli irriterad över på jobbet men jag släpper det och fokuserar på bra saker. Som Katarina som lägger gulliga valpbilder på sociala medier, en lycklig familj som har pratat med sin kommande dotter (de ska adoptera, alltså) på Skype, och att jag KAN springa. Att jag får jobba utomhus i solen och ska på löparläger i helgen. Good stuff.

söndag 20 maj 2018

Återhämtningsvecka - byggvecka 1

Full fart även denna vecka. Dels med att försöka få till återhämtning och dels med renovering av badrummet. Alltså det är ju inte jag som renoverar, men livet blir liksom lite rörigt ändå!

Vi kan ju börja med återhämtningen. Det har gått.... sådär. Nackdelen med att springa en ultra lite oplanerat och oförberett är att vardagen efter ultra inte heller är riktigt anpassad efter situationen, kan man säga! Vilket påminner mig om att jag verkligen borde lägga in en extra semesterdag efter BUS så jag hinner vila ikapp lite extra, förresten...

Måndag var jag lite stel i vader och höftböjare men inget värre än så. Efter jobbet höll jag NMT-pass och landade sedan i soffan. Det gick hyfsat bra att vara instruktör men jag var ju inte piggast i världen. Tisdag var det dags för Runacademy och det innebar denna vecka även att jag skulle cykla ut till Bokskogen. Dvs. 4 mil på cykel och så ett back/styrkepass i terräng på det. Det gick helt okej - men löparna fick jobba mer än vad jag gjorde :-D Äntligen onsdag då jag "bara" skulle leverera ett PT-pass ute och sedan kunde ta en rejäl vilokväll vilket verkligen behövdes. För torsdag var en sån där super-rörig dag med lunchlöpning, möte utanför huset på eftermiddagen m.m. och jag var skapligt trött när det var dags att hålla kväll. Fredagen inleddes med tandläkarbesök (besiktigad ua), PT-pass på lunchen och egen "lunch" vid skrivbordet innan jag kunde åka hem, ta emot matkasse och hålla helg med Joakim.

Ovan på allt detta har jag då tagit emot byggare måndag morgon och gått igenom hela renoveringen, svarat på frågor om placering av spotlights, upptäckt att tvättmaskinen saknade ström eftersom de hade flyttat på den för att hitta kranen där man stänger av vattnet, bett byggaren lösa det nästa morgon och som bonus fått hans hjälp med att köra igång tvätten sen när han hade gjort vad han skulle. Ja, och så är halva lägenheten paketerad i täckpapp och plast såklart.

Belöningen för en fullmatad vecka kom sen. Lördag förmiddag stack Joakim iväg och höll NMT medan jag "maskade" - dvs dammsög, plockade lite och tvättade lakan. Sen hjälptes vi åt med montering av de två skåp som ska in i badrummet och så vankades det utekväll med findrinkar och middag.

Dagen i dag har varit en fantastisk söndag. Myspass med Runacademy i Bokskogen, hemmalunch, glass på Saluhallen, långpromenad i Kungsparken och islatte i solen innan hemmamiddag och yinyoga. Bra återhämtningshelg alltså, nu klarar jag en vecka till!

söndag 13 maj 2018

Springa ultra utan att förbereda sig? Jo, det går.... Race report 6-timmars!

Jag vet inte om jag skulle rekommendera konceptet men uppenbarligen går det.

Det är söndag morgon. Klockan är kvart över sex och jag har försökt sova sen kl. 23 i går kväll men det är i vanlig ordning hopplöst. Som alltid efter långa lopp. Jag tänkte annars att det skulle gå bra nu när vi ändå slutade redan kl. 16, att kroppen skulle hinna varva ner, men den går på högvarv och jag hittar inte "off-knappen". Så då landade jag i soffan med en stor mugg te i stället och uppdaterar bloggen!

Joakim och jag deltog i 6-timmars på Löparkalaset i Trelleborg i går. Ett galet bra arrangemang som alltid när Sweden Runners arrangerar - jag förstår inte varför de inte fått fler deltagare, det är superkonstigt. Men vi som var där fick förstklassig service i alla fall! Vi var framme vid Östervångsstadion vid kvart i nio, fick nummerlappar och sko-chip och instruktioner och började ladda. Ställa upp stolar, börja dricka, noja över kläder och sånt. Som vanligt. Tur också att man vet att alla hemska sjukdomssymptom som dyker upp sista timmarna innan ett lopp bara sitter i huvudet, annars hade jag minst behövt åka till akuten :-D


Starten gick kl. 10 och vi var knappt 50 deltagare totalt i 3-timmars, 6-timmars och stafettklass. Jag tog det hyfsat lugnt, försökte köra 6 varv i taget och se till att få i mig energi regelbundet. Planen höll, kan man säga. Efter 45 minuter blev jag varse att det ömmade på min ena stortå - den jag inte hade plåstrat om i förskott. Tänkte det var lika bra att göra nåt åt så jag klev ur banan, satte skavsårsplåster på den och klev in igen. Tuffade på, passerade timmen och smet ner till hallen för toabesök och sen var det bara att koppla in maskinen. 6 varv, energi. Jag gick runt de första tre timmarna på kiwi, apelsin, salta kex, cola och vatten. Tydligen en riktigt bra kombo som även magen gillade - jag testade Enervit först men det kändes inte bra så det blev cola och vatten i stället.

Snart hade 3 timmar gått och det blev lite jubel och prisutdelning för 3-timmarslöparna som lämnade banan. Vi var hälften kvar. Det serverades korv med bröd och jag tog en lite längre paus och petade i mig mer energi. Måste hålla igång maskineriet! Sen tuffade jag på. Jag hade bestämt mig för att byta skor efter 4 timmar men fram till dess var det bara att tugga varv efter varv. Det jag hade oroat mig mest för - att bli helt uttråkad av att springa runt runt runt på en bana - hände aldrig. Musiklistan var varierad, folk peppade på ena långsidan och jag blev aldrig uttråkad. Solen hade gömt sig bakom moln så det var inte heller olidligt varmt.

Joakim la av nånstans mellan 3 och 4 timmar, jag fortsatte. Vid 4 timmar hojtade jag "skobyte!" till Reima som hjälpte mig byta chippet till andra skor och sen var det ju "bara" två timmar kvar. Nerförsbacke... Med tanke på min totala avsaknad av långpass (det längsta jag har sprungit under 2018 är typ 15 km!) hade jag sikte på maraton och bestämde att allt längre än maraton vore en bonus. Egentligen hade jag önskat mig ett nytt marapers men den planen sprack ordentligt. I stället rullade jag in på maratondistans efter ganska exakt 5 timmar vilket jag firade med ytterligare en korv med ketchup. En timme kvar alltså....

Jag låg på fjärde plats i damklassen men hade häng på tredjeplatsen. Särskilt eftersom hon haltade ordentligt och kämpade rejält. Det visade sig sen att hon var lite stressad över att jag hängde i och kände att hon var tvungen att fortsätta för att jag inte skulle komma för nära :-D Efter 5½ timme var det verkligen inte särskilt kul och jag var inställd på att gå resten av tiden tills jag kom på att det gjorde exakt lika ont att springa som att gå. Alltså lika bra att springa. Dessutom närmade jag mig den magiska gränsen 5 mil vilket peppade ytterligare. Efter 5:55 tryckte jag på lite till och vid varvning med knappa minuten kvar stod det 49.795 så ... långspurt! Fokuserade på startflaggorna därborta vid slutet av bortre lång och sprang. Petra räknade ner sekunderna, jag sprang med allt jag hade, passerade flaggorna, hörde skottet och slängde mig ner på banan. Klart!

Det blev 50001 meter. Så jäkla nöjd. Och trött!

Fötterna har klarat sig skapligt. Vaderna och höfterna är stela och knäna lite ömma. Men hey, det kan jag leva med. Sen har jag galet mycket träningsvärk i magen som såklart har jobbat på att "hålla ihop" allting i 6 timmar. Och så skulle jag gissa att sömnbristen börjar göra sig påmind nån gång under dagen :-D

söndag 6 maj 2018

Har du slutat blogga?

Det var Joakim som frågade.

Nej, jag har inte slutat - jag verkade bara behöva en liten paus. Kände att jag inte hade så mycket att skriva om utan att det mest bara blev beskrivningar av samma vardag hela tiden, och det är kanske inte så spännande för läsarskaran? Det är ju sällan ni hör av er i kommentarsfältet fast jag ser att ni är inne och läser ;-)

Det har blivit vår, jag har hunnit fylla år, och vi ligger i startgroparna för badrumsrenovering - så kan man sammanfatta det!

Födelsedagen firade jag i princip i en vecka. Jag tog eget ansvar för firandet på själva dagen eftersom det var en onsdag - inledde med tunga marklyft och cafefrukost och fortsatte med sushi och bakelse på kvällen. Det var ändå en ganska bra dag! Helgen bjöd på både bubbel och lite "orienteringsträning" i knallgrön bokskog och så avslutade vi med att ta in på hotell på kvällen den 1 maj så jag kunde börja arbetsdagen på onsdagen med hotellfrukost och fem minuters cykeltur till jobbet. Smidigt och kul :-)

Joakim har varit iväg torsdag-söndag för att fiska med grabbgänget. Jag har tränat, varit på Ikea, klippt och färgat håret och röjt en hel del här hemma - lagt upp grejer på vinden och slängt saker som inte behövs. Prepp för renovering av ett badrum (alltså vi har två, så det går ingen nöd på oss, men det behöver förberedas ändå!). Bland annat ska alla katternas grejer få flytta in i ett rum så vi kan stänga om katterna på dagen när byggjobbarna går här och vi behöver också tömma en yta där alla badrumsgrejer kan stå under tiden.

Pollenexplosionen ute verkar ha tröttat ut mig något enormt, i går försökte jag morgonjogga men varken huvudet, benen eller andningen hade nån lust att samarbeta så jag gav upp efter ynka 2,5 km. Bådar inte gott inför nästa helg då det vankas 6-timmarslopp! Men fördelen med 6-timmars är ju att man kan däcka på innerplan och gråta en skvätt och ta en fika för att sedan fortsätta springa en stund till :-D


tisdag 24 april 2018

Make it awesome!

Den senaste veckorna har det verkligen varit fokus på att göra livet bra - med alla de krafter jag har. Att inte tycka synd om mig, att inte backa så fort det blir tufft utan att hitta vägar igenom, förbi, runt det jobbiga. Skapa strategier, analysera mina egna standardreaktioner, arbeta aktivt på att förändra dem när de inte funkar.

Det fungerar. Jag vet att det fungerar, bara det att när det blir lite för mycket så glömmer jag bort och ramlar tillbaka till min komfortzon. Men jag kan mer - kapaciteten finns ju där! Och jag gillar den känslan skarpt.

Jag lyckas med min planering, jag får in min träning. Jag lyckades till och med klämma in ett fantastiskt morgonjoggspass förra veckan med 40 minuter distans och 10 x 30 sek fartökning med 30 sek vila - vilket blev 8 km före frukost. Utan några större problem. Det är en massa andra bitar som också har fallit på plats både hemma och på jobbet - som t ex nya projekt och försäljning av en del grejer som jag inte längre behöver.

Så att jag är anmäld till ett 6-timmarslopp om typ tre veckor känns inte så skrämmande längre. Snarare roligt. Det går säkert. I värsta fall får jag väl lägga mig och vila en halvtimme och sen mata på igen. Klart är att jag behöver fler kilometer i benen, mer tid i löpspåret - men det går ju. En halvtimme är lätt att få till och många halvtimmar blir många timmar. Det blir så bra som jag tänker att det ska bli, helt enkelt!

I dag har jag varit ute i Bokskogen med Runacademy. Ännu en awesome kväll med löpning, rosiga kinder och glittriga ögon. Allt man kan önska sig! Vi sprang snitslade banor på och utanför stigar, upp och ner i backar och hit och dit bland vitsipporna. Deltagarna peppade varandra och tog ett bonusvarv, vi ledare hejade glatt på och kände oss nöjda med kvällen. Tillsammans skapade vi energi och fick till en lysande bra kväll - det är ju precis det som är grejen. Den energin man lägger ner kommer mångfalt tillbaka! Så jag är en happy camper i kväll och ser fram emot morgondagen, träning och jobb väntar!

tisdag 17 april 2018

Heja hjärnan, heja kroppen!

Det är tisdag kväll och jag har sprungit intervaller med Runacademy. Jag sitter och tittar på "I dag om ett år" där de intervjuar en tjej vars mål var att springa ett hinderbanelopp och hon klarade det. De ställde frågan "men det är ju bara ett lopp, kan det verkligen förändra ens tankesätt?" och jag och hon svarade i kör "JA, det kan det!"

Jag kände igen mig så väl. Att sätta ett mål som känns crazy, ouppnåeligt, och klara det. Vilken boost, vilken glädje - och en ny syn på sig själv. För nu klarade jag ju det där som jag trodde att jag inte kunde. Vad kan jag mer göra då, om jag klarade det här?

I dag har jag faktiskt gjort två "omöjliga" saker. Fast jag har inte tänkt på att de var omöjliga! Jag har tillbringat dagen med ett HR-nätverk i Danmark. Jag "kan" ju egentligen ingenting om HR påstår jag envist efter att ha jobbat i en HR-avdelning i 8 år - eftersom jag inte har nån utbildningsbakgrund inom HR. Fast sen blev jag inbjuden att delta i det här nätverket och tyckte att det verkade intressant, så jag frågade min chef vad hon tyckte. Hon tyckte det var en lysande idé att se till att nätverka och skaffa lite mer kunskap om Danmark, så vips blev jag anmäld och nu var det alltså dags för en första träff. Egentligen hade jag tänkt att jag skulle hålla lite låg profil såhär första gången men det lyckades jag inte alls med utan kastade mig glatt in i diskussioner och frågor. Kul! Och jodå, jag vet visst en hel massa om HR- även i Danmark...

Sen snabbade jag mig hem, alla transportmedel samarbetade som tur var, bytte kläder och cyklade ner till Bulltofta för pass med Runacademy. Att vara löpcoach är såklart inget som jag upplever som omöjligt nu längre - men för tjejen som hatade att springa tills hon var 35 är det ändå rätt så coolt att ha blivit den som coachar andra :-) Kvällens pass var superroligt, en riktig höjdare. Det bestod av 6 olika block om 4 minuter med intervaller av olika längd - från snabba 15 sekunder till 4 minuter tröskel. Otroligt roligt pass, men jag undrar om jag kommer kunna somna sen, känner mig hyfsat uppe i varv :-D

Så - ibland kan man kika tillbaka och titta på sitt eget liv och inse att i dag gör jag ju saker som jag hade tänkt var omöjliga för ett år sen, eller tre eller fem. Och ju fler omöjliga saker du har gjort, desto fler kommer faktiskt att bli möjliga. Sluta aldrig våga, för tänk om det går?

lördag 14 april 2018

Man kan inte alltid vara lycklig, men man kan nästan alltid vara glad

Det har varit en tuff vecka. Fullt ös hela vägen, på jobbet och privat. NMT måndag kväll, Runacademy tisdag, "ledig" kväll onsdag, familjebesök torsdag, awesome after work fredag, NMT provapåpass i dag. Men ändå har jag lyckats hålla humöret uppe och klämma in mina 30 minuters träning varje dag. Måndag morgon var jag på gymmet, tisdag morgon helgarderade jag med ett gympass för säkerhets skull eftersom jag inte visste om jag skulle ha möjlighet att delta i Runacademy-passet eller inte. Det var ett par-pass - men jag var ledare i tuffa gruppen och självklart var de ojämnt antal så jag fick vara med och fick en rejäl genomkörare!

Genast gav jag mig själv ledigt från onsdagens morgonjogg och ägnade en halvtimme åt yogamattan på eftermiddagen i stället. Torsdag morgon var jag ute och sprang med ganska pigga ben och cyklade sedan hem i tidernas motvind med cykelväskan full av sushi inför besök av mamma, syrra och syskonbarn. Intensiv kväll! Även fredagen inleddes med ett tungt benpass på gymmet. Jag har tröttnat på att kriga om skivstång och rack i stora gymmet och insett att det sällan används i tjejgymmet så jag snodde racket därinne i stället och rockade loss med marklyft och knäböj. Härligt pass! Fick tyvärr skynda mig lite för att bli kvar i tid för att passa min frukost-date med kollegorna, annars hade jag kunnat fortsätta leka en stund till.....

Med fredagsjobbet överstökat cyklade jag hem i motvinden (en gång till) och hann andas, packa ur väskan och ställa om hjärnan till "helg-mode". Cyklade sen bort till Lokstallarna för after-work-dejt med Sarah. Vilken höjdare! Jag har varit nyfiken på vad Nordic Street Food har för sig i Lokstallarna men inte tagit mig dit. Det är... otippat, liksom. Man cyklar ut längs rader med gamla gulliga hus, passerar en gigantisk uppställningsplats för bussar och precis när man tänker att det här, det måste vara fel, DÅ ser man en skylt. Och en snitslad bana av skyltar leder in till rätt ände av ett lokstall där kvällssolen lyser in, det finns pommes och sliders och öl och gött häng! Vi hamnade på ena änden av ett långbord där det rasade in människor som Sarah kände (utan att nån hade stämt träff ens) och satt och njöt av godsaker och öl och .... bara hängde. Så skönt sätt att avsluta veckan!





En annan bra grej med after work är ju att man är hemma i tid så jag var hemma vid åtta för mysbyxehäng med temugg och katter ;-) Tidig läggning = tidigt vaken, planering av Runacademy-pass och frukost före åtta liksom. Äventyr till Lund (lite stängda vägar) för NMT-prova-på, fullt ös i vårsolen!



Och sen då - är jag glad? Hela tiden? Det är väl självklart att jag tycker det är tufft när Joakim är borta över en helg och det är inte jättekul med en ensam fredag kväll och lördag morgon när man vet att vi ses först om en vecka. Lycklig - nej, långt i från. Men jag försöker vara glad. Jag tar tag i mig själv när jag börjar deppa ihop och jag tänker inte tycka synd om mig. Jag har tak över huvudet, katterna som sällskap, vänner att hänga med, en stark och hållbar kropp, mat i kylskåpet, flera roliga jobb - jag har det faktiskt ganska bra. Dessutom är jag en vuxen människa och kapabel att klara mig själv två veckor i taget - eller mer, om det skulle behövas. Inget blir bättre av att jag tycker synd om mig, det gör snarast livet tråkigare.

Hantera vardag är busenkelt, det har jag rutin på. Helgerna är svårare men jag gör vad jag kan för att fylla dem med "guldkant". I dag med några lyxiga tidningar och ett glas vin till middagen, i morgon får vi se vad jag kan hitta på, men kanske tidigt pass på gymmet och finfrukost kan vara nåt. Det finns alltid möjligheter!

söndag 8 april 2018

Uppstart april. Det går bra nu.

Även om bloggen har fått stå tillbaka har det varit en riktigt fin vecka!

Backpass med Runacademy tisdag där halva styrkan dundrade upp och ner i en lerig kossabacke medan övriga halvan höll sig på grusvägar i närheten. Mycket kul och flåsigt pass! Onsdag kände jag mig rätt så sliten och dagens träning fick bli en halvtimme på yogamattan efter jobbet innan jag fokuserade på att packa och organisera mig inför konferens med jobbet. Hade dessutom mammabesök på kvällen och fick god mat och lite sällskap.

Torsdag inledde jag med 5 km morgonjogg klockan 6 (galet trögt men det gick!) innan jag duschade, åt frukost, packade klart och åkte buss till jobbet. Fortfarande milt irriterad över att projekt "buss till jobbet" tar runt 50 minuter när jag kan cykla sträckan på under 30 minuter. Inte coolt liksom.

Mötte upp kollegorna och några timmar senare lastade vi in oss i minibuss för transport mot Brösarps Gästis och årets första planeringsdagar. Det händer ganska mycket på jobbet, diverse omstruktureringar och därav följande omorganisering av arbetsuppgifter så dessa dagar behövde vi verkligen! Vi inledde med lite personprofilsnack och önskemål inför dagarna innan vi började planera och strukturera upp vad vi behövde hinna med. Sen gnetade vi på fram till kl. 17 då vi avslutade med ett glas bubbel.

"Egentid" fram till 18.45 då - någon hade bokat massage, andra satt kvar i konferensrummet och drack upp bubblet och jag stack iväg till spa-huset. Låg en kvart i bubbelpoolen i ensamhet, när det blev för befolkat smet jag upp i relaxavdelningen med några tidningar och bara skrotade en stund. Sen var det dags för fördrink i vinkällaren och en totalt överdådig middag innan kollaps i skön säng!

I vanlig ordning vaknade jag redan vid sex fredag morgon och betade av dagens 30 minuters träning med ett yogapass på en filt på hotellrumsgolvet. Det var lite trångt, men det gick - och sen var det dags för fantastisk frukost. Gott te, nybakade frallor, äggakaga med fläsk, the works.

På det hela taget var dessa konferensdagar helt lysande på service- och matfronten, otroligt mycket godsaker till konferensfika också! Efter ytterligare 6 timmars hårt arbete åkte vi hemåt och var rätt slut hela gänget, jag kollapsade när jag landade hemma hos Joakim på eftermiddagen. Det blev hämtpizza och en kall öl i soffan och tidig läggning. Fatta hur glad jag var för att jag hade fixat ett morgonpass redan så jag inte behövde "rycka upp mig" sen!

Lördag bjöd på morgonpass på gymmet, jag var rätt sliten och körde ett lättsammare överkroppspass. Det var skönt att komma igång! Efter smörrebrödslunch blev det lite vila medan Joakim började packa, sen lagade vi en tidig middag och snart var det dags att skjutsa iväg honom. Inga tåg till Göteborg på en lördagkväll utan buss denna gången, redan 17.45. Jag kom hem till en tom lägenhet och efter att ha velat en stund bytte jag om till löparkläder och stack ut. Första 2 km var fruktansvärt tunga men efter 4 gick det lätt, efter 6 skulle jag egentligen svängt av hemåt men la till en extra loop och kom hem med 10 km på klockan strax före åtta. Superskönt. Mycket nöjd med beslutet att springa den rundan både för att utnyttja tiden och göra det mindre obehagligt att vara ensam.


Dagen i dag har jag hanterat med inställningen "man kan inte alltid vara lycklig, men man kan nästan alltid vara glad". Visst, det suger att Joakim behövde åka iväg en lördagkväll, så är det. Men att jag ska tycka synd om mig en hel söndag - nä, inte längre. Långfrukost i soffan, en solskenspromenad till affären, tidig lunch, och nu ska jag strax ta mig iväg och reka badrumsaccessoarer inför förestående renovering och ta en finfika. Kvällen bjuder på "kombinationspasset" med HIIT och yoga men innan dess har jag lite praktiskt att ta tag i. Packa upp, plocka undan och förbereda kommande vecka. Men först - en cykeltur i solskenet!

måndag 2 april 2018

Tack och hej mars, hoppas på bättre april!

Det är kärvt i år alltså. Februari var brutal på jobbfronten och först i slutet av månaden började jag komma igång med träning igen. Det följde fler tuffa veckor både med mycket och intensivt jobb, en sjuk katt och Joakims övningsdygn. Stressnivån var ganska hög och jag fick vara försiktig med hur mycket krav jag ställde på mig själv.

Men nu känns det som om det har vänt lite. Jag har fått till två veckor med ganska bra kontinuitet i träningen och bättre ska det bli. För januari var så himla bra och det kanske blev just så bra eftersom jag körde på med Runner's Worlds 30-minutersutmaning. 30 minuters träning (eller mer) varje dag som tvingade mig att prioritera in de där 30 minuterna. En kort morgonjogg eller löpning direkt efter jobbet, transportjogg till och från pass på Bulltofta eller en halvtimme på yogamattan. Det går. 30 minuter vikta för "egenomsorg" och superfokus på planering varje vecka för att få ihop pusslet, hur svårt kan det vara?

Nu kom ju månadsskiftet lägligt mitt i påsklovet som gav bra möjligheter till träning. Skärtorsdags kväll var vi på gymmet, på långfredagen var jag ute och sprang en ganska tung runda (men skönt efteråt ju!). Lördag morgon blev det gymmet igen innan vi hade gäster på kvällen, påskdagen var vi ganska trötta båda två men jag stack ut och sprang backintervaller på eftermiddagen och sen blev jag så pigg så jag drog med mig Joakim till gymmet också. I förmiddags blev det ytterligare en löprunda, betydligt skönare denna gång. Egentligen var jag sugen på att smita ut en sväng nu i kväll också när Joakim åkt iväg men jag insåg att det blir löpning ytterligare tre dagar i sträck så det var onödigt att utmana ödet. Så i stället rullade jag ut yogamattan och lät Anna Germundssons lugna röst guida mig genom ett pass på en halvtimme med fokus på höfter och baksidor. Så skönt!

Känner mig redo att jobba en kortvecka, redo att tackla april heads-on och även redo för vår! Väderprognosen säger dock att det under natten ska komma blötsnö med temperaturer runt nollan så jag tog det säkra för det osäkra och halade in cykeln i hallen igen. Orkar inte stå och tina batterilåset med hårtork kvart i sju i morgon bitti ;-)

lördag 24 mars 2018

Lyxig vegetarisk lasagne med svamp, rotsaker och tryffel

Tänkte jag skulle dela med mig av maten jag har lagat i dag. I går var det matlådans dag som jag firade med att missa lunchen och äta biff o bea till middag, så i dag tog jag igen det och lagade en rejäl omgång lasagne. Originalreceptet är från Allt om Mat men jag var inte riktigt nöjd så jag har gjort om det en hel del ;-)

Det här är en s k "vit" lasagne, alltså utan tomatsås. Jag älskar svamp, tryffel och ost så den är helt i min smak. Receptet är lakto-ovo-vegetariskt och jag kommer lägga till tips om hur du gör den vegansk om du vill. Nu kör vi!

Du behöver:
500-700 g rotsaker (selleri, palsternacka, persiljerot funkar bäst, eventuellt en morot)
persilja - färsk eller fryst

500 g svamp
vitlöksklyftor
1 purjolök

50 g smör (eller vegetabiliskt alternativ)
1 l mjölk (eller valfri vegetabilisk, jag körde hälften komjölk och hälften havremjölk i dag)
1 dl vetemjöl
grönsaksfond eller lantbuljong eller liknande
Tryffelolja eller Zeta svampcrème med tryffel

2 pkt mozzarella (eller veganskt alternativ eller skippa det helt)
1 paket färska lasagneplattor, 200-300 g (vill du laga veganskt och det inte finns färska lasagneplattor utan ägg så ta torkade och ge dem ett snabbt uppkok så de blir hanterbara)

smör/olja, salt, svartpeppar, vitpeppar 


Skala och ansa alla grönsakerna. Skär rotisarna i små kuber eller bitar och rosta dem i stekpannan i en klick matfett. När de börjar bli lite trevliga och brynta vänder du ner valfri mängd persilja. Salta och peppra.

Strimla purjolöken, skiva svampen, krossa eller hacka vitlöken och stek allt det tillsammans i en klick matfett. Salta och peppra under tiden.

Dra igång ugnen på 200 grader.

Gör tryffelbechamelsås. Smält matfettet, tillsätt vetemjölet, veva ihop tills det är klumpfritt, tillsätt mjölken lite i taget och vispa ordentligt mellan varven. Koka upp under vispning så det inte bränner fast (lättare sagt än gjort!). Jag brukar piffa min bechamelsås med 1 msk grönsaksfond (men det funkar lika bra med buljongpulver eller buljongtärning) och lite vitpeppar, däremot passar inte muskot i detta receptet så skippa det. När såsen kokat klart (2-3 minuter) är det dags att smaksätta med tryffelolja eller svamp/tryffelkräm, jag hade ungefär halva burken svamp/tryffelkräm i min så smaka av under tiden. Det ska smaka tryffel men inte "tvåligt"! Salta till sist (om du saltar medan eller innan såsen kokar så bränns den vid lättare).

Nu bygger du ihop lasagnen. Lägg gärna lite sås i botten och varva sedan lasagneplattor, rotisar, svamp och sås - avsluta med sås och lägg på mozzarellan överst. Originalreceptet säger att man ska riva mozzarellan men jag brukar faktiskt bara skiva den tunt och jag brukar också ta ungefär 1/3 av osten och lägga i nåt av de mittersta lagren av lasagnen för att det blir smaskigare så.

Lasagnen får sen stå i ugnen i 20-25 minuter tills det bubblar i kanterna och den får en fin gyllene yta. Under tiden hinner du diska (ja, jag vet att lasagne är pyssligt och producerar mycket disk men det här är väldigt gott och väldigt matlådevänligt så gilla läget ;-)). Det är väldigt gott med en sallad till om du ska äta den direkt. Jag får ut ungefär 6 portioner av detta receptet så det blir middag plus 5 matlådor - perfekt!

torsdag 22 mars 2018

Jamen jadå. Det tar sig.

Utvecklande vecka det här. Seriös träning på att prioritera, organisera och planera!

Efter de senaste veckornas stress och press insåg jag mitt eget behov av att "styra upp verksamheten". Det närmar sig månadsavslut och jag har en massa fasta uppgifter att lösa på jobbet. Så jag har bokat upp tid i jobbkalendern för att få undan dem i tid. Resultatet av det blir helt knäppt att det finns MERA tid, inte mindre. För när det plingar till i datorn med hint om en uppgift att lösa så gör jag den - där och då. Bockar av den på listan och går vidare. Jätteskönt!

Produkten av det är att jag jobbar mig ikapp, får undan mer och mer "gammalt" och känner mig lugnare. Då blir jag både gladare och trevligare och känner att det finns utrymme i min personliga kalender för att träna - och träning blir jag glad av, det är sen gammalt. Typiskt bra :-)

Så jag inledde helt kaxigt veckan med morgonjogg i måndags. En halvtimme i lugnt tempo, det var svinkallt men fantastiskt vackert i soluppgången! Tisdag var det dags för Runacademy på kvällen så jag tränade inte på morgonen men ångrade bittert att jag inte ställt klockan en halvtimme tidigare. För det hade snöat, sån där lätt, fluffig, Disneyfilmssnö och HUR gärna hade jag inte tassat runt i den i min pyttelilla skog? Jag fick njuta av snölandskapet medan jag cyklade till jobbet i stället och till kvällen hade det töat bort. Så var det med det...

Terminsstart för Runacademy med runt 70 glada löpare som vi delade upp i fem grupper. Jag hade medel/tuff grupp för nya deltagare och serverade klassikern "45 minuter om löpteknik med illustrerande övningar" och hade riktigt roligt, hoppas deltagarna också tyckte att det var härligt och givande!

I går hade jag veckans lyxigaste dag som inleddes med ett lugnt pass för mage/rygg på gymmet. Jag följde upp med frukost vid skrivbordet och en halvtimme hos kontorsmassören, sen hade jag ett kul externt möte och så kom jag på att jag borde äta lunch så det blev en fin tonfiskmacka från min kompis Kaffemannen under eftermiddagen innan jag avslutade arbetsdagen med en telefonkonferens och cyklade hem till ledig kväll, fish&chips och kattmys i soffan. WIN.

Dagen i dag blev inte alls lika trevlig men jag kämpade på ändå. Jag hade tänkt gymma på morgonen, sov ohyggligt dåligt och var svintrött i morse men bestämde mig för att köra på. Möttes av ett knökfullt gym och var nära att vända i dörren för jag ORKADE bara inte. Skivstängerna var tydligen väldigt attraktiva för det fanns inte en chans att haffa en, så jag planerade om benpasset. Tunga benpressar och enbensövningar. Nedkliv, utfallskombinationer, bollindrag, enbens höftlyft, enbensmarklyft med kettlebell. Gott så. Trött blev jag ändå men saknade marklyften, jag får köra ett bonuspass i helgen :-D

Hjärnan har varit något seg men fick bra hjälp av min planering i kalendern och jag kom ganska bra i mål med det jag tänkt mig i dag. Cyklade sen raka vägen från kontoret till Bulltofta för två PT-pass och var hemma kvart över sex. På en timme hann jag packa upp, duscha, byta om, värma och äta middag och precis när jag var klar ringde det på dörren med min varuleverans från Coop. Veckohandlingen uppackad och klar, skönt!

I träningsveckan saknas det ett gympass, ett löppass och ett yogapass. Det lär ju gå att klara av under helgen tänker jag, i morgon blir det vilodag och det känns just nu väldigt välbehövligt. Fast jag anar att det kommer hjälpa bara jag går och lägger mig i tid i kväll ;o)


söndag 18 mars 2018

Träning, stress och prioritering. En handbok.

"Handboken jag önskade fanns" kanske snarare. Eller åtminstone mitt försök på att vägleda lite i detta eviga pusslande - när kommer träningen att hjälpa, och när kommer den stjälpa?

De senaste veckorna har varit galet tuffa och jag har fått pussla och prioritera för att få ihop det. Valet att prioritera träning har ibland inte ens varit ett alternativ, ibland har det varit en nödvändighet.

Först hade jag det extremt tufft på jobbet - och under den perioden handlade det mest om att prioritera återhämtning och bra mat, inte att försöka knö in träning också när hela kroppen redan gick på högvarv. Insikten fanns där att en lugn löprunda eller en promenad kanske skulle kunna hjälpa mig, men energin att ge sig ut fanns inte. Så jag gick runt på min transportcykling och mina utomhustimmar som instruktör och PT och sen fick det vara bra med det.

Sen, när jag hade hunnit komma ikapp och stressa ner var det dags att prioritera in träningen igen. Lugna morgonjoggar med andningspauser och pass på gymmet utan för mycket krav på mig. Bara att gå dit, att jobba på ren rutin med övningar jag känner igen. Efter det kom en ny svacka då en sjuk gammal katt sammanföll med att Joakim var iväg på en 10-dygns övning och inte var nåbar hela tiden. Det var rätt så tufft - ifall det värsta skulle hända. Nu står Herr Katt fortfarande på benen och vi tror inte han är på gravens rand, men det är klart att det påverkar.

Samtidigt har det varit både kallt och snö och lite allmänt stökig vädersituation som har gjort att det har varit lite mindre lockande att springa. För annars är det ju rätt enkelt att man åtminstone knyter skorna och smiter ut och joggar en kortis, nu har den tröskeln varit ganska mycket högre.

Det som hela tiden har varit mitt mantra under dessa månader har varit "det är okej". Vad jag än känner för är okej. Om jag har lust att bara ligga på yogamattan och glo i taket är det fine, om jag lyfter tungt eller springer backintervaller är det också helt okej. För det går liksom inte i det läget att tvinga fram energin eller att göra något jag inte har lust att göra. Däremot lägger jag lite extra energi på att förbereda "ifall att". Som att packa träningsväskan och förbereda frukosten så att jag lätt kan åka och träna om lusten finns där. Sen kan det hända att jag istället vaknar med migrän och inte har minsta lust att träna och då får jag acceptera att det är som det är. Jag har också försökt att planera med lite extra utrymme för att slippa stressa. Att ha en extra kvart att äta frukost i eller lite extra tid för dusch på gymmet är guld värt för en stresspåverkad hjärna.

En annan grej jag har konstaterat är att det går ganska bra att häva jobb-stress med träning, däremot "privatlivs-stress" kan vara svårare att träna bort. Kanske för att träningen är en del av det privata, jobbet är jag betydligt bättre på att koppla bort när jag är ledig.

Om jag ska dela med mig av några råd för den som undrar när man kan avhjälpa stress med träning är det nog dessa:
1) Äta, sova och kramas är prioritet. Hinner du inte äta ordentligt och återhämta dig så kommer inte kroppen heller ta till sig träningen.
2) Acceptera mantrat "det är okej". Klanka inte ner på dig själv om du inte lyckas följa din plan, beröm dig själv när det går bra och acceptera att det ibland inte går.
3) Var lite extra lyhörd för kroppens signaler. För mig är migrän och dålig sömn varningssignaler som berättar för mig att stressnivån är farligt hög och då finns det på sin höjd utrymme för yoga, ingen hårdare träning.

Nu har Joakim varit hemma i helgen och vi har hunnit träna två pass tillsammans förutom att vi har ätit god mat, sovit och kramats. Jag har fyllt på mina lager och känner mig lugn och harmonisk igen, känslan av "evigt spända käkar" har släppt och andningen hittar ner i magen igen. Redo för ny vecka. 

Den här donnan har inga problem med sitt livspussel i alla fall ;-)

onsdag 14 mars 2018

Igång igen!

Terminen med Runacademy har smygstartat! Vi hade provapåpass i går och det var typ 35 glada löpare som hängde med oss ut i leran. Ett kortare enklare pass med uppvärmning, dynamisk rörlighet, löpskolning och 2 x 6 x 30 sekunder intervaller. Tillgängligt för alla.

Superkul att få mjukstarta lite med ett provapåpass innan det är skarpt läge på tisdag. Blir du också sugen? Hela vårens planering hittar du här!



onsdag 7 mars 2018

Livet händer. Jo, så är det!

Två dagar bakom mig som har varit röriga, där inget har gått som planerat och där jag har fått freestyla hej vilt. Den här veckan som skulle vara så planerad och organiserad... Nä, det blev den inte. För livet hände liksom.

Måndag hade jag egentligen tänkt att jag skulle köra ett yogapass men det... blev inte. Tisdagen blev bara helt kaotisk och uppochnervänd. Jag var på jobbet före åtta, sen höll jag och mina kollegor i utbildning från 9-12. Avslutad utbildning gled sömlöst över i teammöte och plötsligt var klockan 13.35, jag hade inte fått nån lunch och hade möte igen kl. 14. Galopperade iväg och hämtade sushi och slängde i mig hälften medan jag röjde i mailboxen en kvart, sprang på möte och åt sen klart min "lunch" vid tre. Satt kvar på jobbet en halvtimme och cyklade sen hem.

Planen var att springa en runda men det hade töat och började sen frysa på när solen gick ner så löpning var en typiskt dålig idé. Däremot promenerade jag ner och hämtade ut alla skor till Runacademy-ledargänget på utlämningsstället, och jag yogade en halvtimme. Sen kom jag på mig själv med att vara småsur och insåg att jag nog behövde äta - och så bortåt kvällen insåg jag att Herr Katt verkligen inte var sig själv och matvägrade. Jaha. Tvångsmatning med vätska och hålla tummarna för att allt är bra...

Var uppe i natt vid tre och kunde inte somna om innan jag hade hämtat upp Herr Katt i sovrummet. Han var fortfarande inte alls pigg så när det var dags att gå upp visste jag att det där med morgonpass på gymmet för att sen åka till kontoret skulle bli ersatt av telefonkö hos veterinären och jobb hemifrån. Messade info till chefen som okejade en hemmaarbetsdag, väntade på att telefonslussen skulle öppna och fick en snabb tid. Jobba lite, 1½ timme hos veterinären med provtagning och undersökningar, hem tre timmar (jobba + äta lunch), retur för ytterligare undersökning, hem och jobba lite till. Extra jobbigt såklart att det händer en sån här vecka när Joakim är ute på övning och knappt går att få tag på ifall det värsta skulle hända...

Rörigt. Och hur blev det med mat till mig? Nja. En frukostmacka, sedan soppa och ostsmörgås till lunch, och en smoothie till mellanmål på eftermiddagen. Något tunt. Men Herr Katt lider i alla fall inte av något obotligt eller dramatiskt (vi har uteslutit allt som är riktigt hemskt) och de sista provsvaren plus ytterligare en koll nästa vecka ska förhoppningsvis leverera ett facit. Så jag kan släppa min oro och försöka ordna upp resten av veckan nu! Kvällen tillbringade jag med NMT på Bulltofta. Det kom blötsnö och det var äckligt på cykelbanorna, men ute i skogen var det magiskt, vitt och vackert! Älsk på det. Helt underbar kväll där atleterna fick jobba hårt och min hjärna hann lugna ner sig lite.

Han här <3 Min bästa fyrbenta vän.
Hur jag ska styra upp veckan återstår att se. I morgon ska jag på frukostseminarium så då hinner jag inte morgonträna (eller jo, om jag åker hemifrån typ FEM men det händer ju inte!) men jag har ett PT-pass bokat på Bulltofta på sen eftermiddag och det kan eventuellt bli löpning dit och hem. Fredag morgon KAN det gå att hinna till gymmet om jag är lite smidig. Helgen har redan massor med träning planerad så det ordnar nog upp sig. Det är inte hela världen - livet händer, och det är okej.