måndag 29 januari 2018

Resilience. Och att vara två.

Jag har inte kunnat hitta något svenskt ord som täcker begreppet "resilience" så som det används inom psykologin. Men det handlar om förmågan att komma tillbaka, att återhämta sig, och att acceptera läget och göra det bästa av det.

Jag tänker att det är en viktig förmåga att ha för de allra flesta! Att man kan "studsa tillbaka" från något negativt, hitta tillbaka till det positiva, och hitta det positiva i jobbiga perioder. Jag tänkte mycket på det i helgen när jag satt med min frukost ensam på Espresso House och messade med Joakim som tjurade över att han inte var där. Nä, jag hade också hellre haft honom som sällskap i gymmet och på fiket men nu var det som det var. Inte heller blir det roligare av att jag fokuserar på saknaden och tycker synd om mig själv - men jag kan välja att vara glad över att jag kan träna i lugn och ro och njuta av finfrukost, loungemusik och en spännande tidning! För det blir roligare så.

Roligt och trevligt var det också tills jag behövde ägna mig åt alla "måsten". En vecka som förra veckan innebär att det blir rätt mycket att göra hemma under helgen - allt jag inte har hunnit med. Så jag tvättade tre maskiner tvätt under helgen t ex. Jag åkte alltså direkt från frukostfiket till affären för att handla. Det var väl okej, jag hade en bra lista. Men sen! Inte gick det att parkera bilen framför dörren utan jag fick släpa mina tre kassar hela vägen från parkeringen och upp i lägenheten. Packa upp alla kassar. Lunch.

Sen skulle det lagas mat, tömmas diskmaskin, slängas sopor, packas matlådor - och där, precis där började det bli så himla tydligt varför det är lättare att vara två. När vi är två som lagar storkok kan man dela på uppgifterna. Nån kan diska undan medan nån annan går ner med soporna. Nån skriver etiketter till matlådor medan nån annan packar dem. Nån torkar och plockar undan disken under tiden nån annan diskar. Det är faktiskt ganska tufft att behöva lösa allt det där själv när man är van att vara två! Men jag lyckades få gjort allt som skulle göras bit för bit även om jag svor lite emellanåt!

Jag rundade av kvällen med kombinationspasset på taekwondoklubben - 30 minuter i full fart och sen en timme på yogamattan med skön stretch och meditation. Det blir liksom bra uppe på hjärnkontoret efteråt, det går inte att komma ifrån!

lördag 27 januari 2018

Men JA!

Vaknade till ljudet av regn vid sexsnåret men somnade om och vaknade när klockan ringde strax efter sju. Lördagsfrukost med smoothie och croissant och nyhetsmorgon medan jag planerade dagens provapåpass. Med tanke på regnskuren förväntade jag mig bristande uppslutning men tji fick jag - för det stod fyra ordinarie medlemmar och åtta nyfikna provapåare uppställda när vi drog igång!

Jag älskar att ha provapåpass för det är vår möjlighet att inviga nya människor i hur roligt det är med NMT. Och roligt hade vi! Parövningar, enskilda övningar och gruppövningar om vartannat. Flås, svettdroppar, glada leenden och glittrande ögon. Jag gillar det skarpt. Dynamiken, träningsglädjen, viljan att fortsätta kämpa för att vi tränar TILLSAMMANS. Stort gilla på det! Leriga och glada tassade vi retur och pratade om medlemskap, träningstider och framför allt att det var roligt att träna i dag. JA!

Att få undan min egen träning var lite tuffare och det är det i princip alltid efter att jag har haft pass. Jag blir liksom opepp på att springa runt själv när jag ser hur roligt mina deltagare har och sen är det bara allmänt tungt att ta sig ut en gång till när jag har hunnit landa hemma. Men jag tog mig ut och igenom 8 km lugn löpning och sen var det bra med det!

Förutom att skrota i soffan med en bok har jag hunnit med att tvätta tre tvättar (varav en med leriga provapåvästar då...), duscha riktigt ordentligt i stället för mina vanliga tvåminutersduschar, fixa pizza till middag (pizzakit alltså, nån måtta får det vara!) och packa träningsväskan till i morgon. Så även om det känns som om jag har chillat hela dagen har jag hunnit med lite av varje och sista jobbet för i kväll är att diska undan och dra igång diskmaskinen. Och i morgon ska jag gymma och så tänker jag också att jag ska gå på kvällspasset på taekwondoklubben för att det är så gött efteråt. Yay!

fredag 26 januari 2018

Dålig projektledning på det här bygget!

Holy moly vilken vecka. Jag visste när jag påbörjade den att den skulle bli tuff men så här tuff? Hjälp.

Dagar med möten. Inte sådär organiserat heller utan möten lite "strösslade" ut i kalendern så att jag får en halvtimme eller kanske trekvart vid skrivbordet. Tillräckligt med tid för att släcka bränder och bli stressad över inboxens status men inte tillräckligt med tid för att hinna med lite mer tids- och koncentrationskrävande uppgifter. Inte heller tillräckligt med tid för att göra sånt jag egentligen skulle göra denna vecka.

På det en ganska utmanande privat planering med två NMT-pass (plus ett i morgon), fem PT-pass och ett träningspass med Runner's World och #Challenge21K. Som grädde på moset bet jag sönder en tand måndag förmiddag så i pusslet var jag tvungen att få plats för ett akut tandläkarbesök också. Tack för det, typ...

På nåt vis fick jag ihop det ändå. Onsdag morgon ruskade jag på huvudet över min dåliga planering, bet ihop och gick och gjorde allt som skulle göras. Åkte till kontoret, levererade ett PT-pass, bytte om, jobbade nån timme, cyklade till tandläkaren, fixade tanden, cyklade retur via lunchtakeaway, åt lunch vid tangentbordet, jobbade lite till och fick undan det mest brådskande, gick på möte, SPRANG ut från mötet och slängde ihop mina grejer och cyklade hem. 45 minuters "vändtid" hemma - klädbyte, packa om, minimellanmål. Ner i bilen, mot stan för träningspass. Jag var SÅ nära att stanna hemma men jag är så glad att jag åkte iväg för veckans chans att låta nån annan sköta min träning. Att få nöta teknikövningar och springa snabba intervaller med 40 andra tjejer, flåsa och kämpa tillsammans och ge varandra high five efter avslutat träningspass. Yes!

Sen blev det torsdag och veckans enda dag då jag faktiskt hade 4 sammanhängande timmar vid skrivbordet och tid att luncha med mina kollegor. Vilken lyx. Jag pluggade in lurar med bra musik och hittade mitt fokus, mitt flow. Betade av uppgift efter uppgift, noterade på checklistor, svarade på mails. Lunchrast, sen på't igen. Ett kort möte, på't igen. Lämnade kontoret med "inbox zero" och en go' känsla, hann äta riktig mat också innan jag åkte till Lund och höll NMT-pass och handlade på hemvägen.

Fast i dag gick det åt pipsvängen igen! Jag prioriterade tidig morgonjogg för att vara "klar" för dagen när jag kom hem. Funkade lysande och var faktiskt rätt skönt! Sen mot jobbet där jag satt i möten hela dagen och tvingades lämna bygget utan att ha tömt inboxen :-( Levererade ett PT-pass och cyklade sedan hem till helg. Äntligen.

Jag har inte hunnit till gymmet, det har varit stört omöjligt. Men jag har hittat minst en halvtimme per dag för egen träning varje dag. Veckans lågvattenmärke var väl torsdagen då det blev en halvtimmes yoga men annars har jag tuggat på ganska bra tycker jag och är nöjd med min insats.

Projektledaren som har planerat den här veckan får dock inte godkänt. Inte alls faktiskt. Det får inte se ut så här. Det får inte vara så stökigt, så intensivt, det ska finnas tid för återhämtning och middag ska vara mer än en leverpastejmacka vid köksbänken klockan halv nio på kvällen. Gör om, gör rätt. Nästa vecka ser betydligt mindre sinnessjuk ut och jag har redan hittat "mina" utrymmen för egen träning. Det ska kännas bättre än så här.

Men först tar vi helg - ensamhelg, för Joakim är på övning. Jag har bestämt mig för att njuta av tiden och fokusera på roliga grejer och återhämtning. Jag ska bara leverera ytterligare ett NMT-pass i morgon förmiddag, sedan är resten av helgen min egen för det som faller mig in. Ja, och så måste jag ta ikapp lite praktiska grejer som inte har blivit hanterade i veckan - typ tvätt och sånt ;o)

söndag 21 januari 2018

Det går upp, och det går ner....

Galet intensiv vecka. Fullspäckad med jobb, instruktörsjobb, PT-jobb och egen träning. Helt färdig när jag kom hem i fredags - och nöjd med att ha gjort undan träningen på morgonen så jag verkligen var klar för dagen! Jag klarade av att samla ihop ett pizza kit till nån sorts middag innan jag åkte ner och hämtade Joakim vid tåget och sen planade jag ut i soffan med ett glas vin....

Lördag och NOLL planer. Välbehövligt för oss båda två. Vi lyckades med missionen "promenad till Ica och nyfiken spaning genom fönstret på Fitness24Seven's nya gym" men för övrigt var det inte mycket action och dagens träningspass blev en halvtimmes yoga. På kvällen (efter en enkel middag) åkte vi in till stan och gick på bio för att utnyttja biopresentkort som går ut typ i morgon. Det var mysigt :-) Kollaps i soffan en timmes tid och läggdags vid halv elva as usual.

Sovmorgon i dag, ända till åtta. Frukost, sedan gymmet. Ett sånt där lyxigt söndagspass i ett nästan tomt gym och där man har hur mycket tid som helst. Härligt! Sen åkte vi hem och åt lunch och sen började söndagsångesten ändå smyga sig på.... för den här gången är det inte bara fram till fredag som Joakim är borta, det är en sån där "10 övningsdygn"-vecka som jag inte tycker om.

Jag håller hårt i tanken "jag klarar det här men det är OK att vara arg och ledsen". Övar på att acceptera mina känslor och vara i dem i stället för att trycka ner dem och vara glad utåt. Just ikväll suger det men framför mig har jag en rolig och spännande vecka med massor med kul grejer så veckan kommer gå fort. Sen är det sån där "ensamhelg" som kan vara en utmaning men jag tänker programmera den full också och lägga in lite belöningar till mig själv. Har jag sen klarat mig fram till måndag morgon går de sista dagarna av bara farten!

Men nu är det bara söndag. Jag laddar i soffan i mysbyxor med en kanna te, mysiga katter och hembakade bullar. Det är okej. Jag är okej. This too shall pass.

torsdag 18 januari 2018

Vardagspusslet - 30 minuter om dagen

Det är inte helt lätt att få flyt på vardagen efter julledigheten, jag har svårt att hitta in i rytmen men jag kämpar på. Och så är det de där 30 minuterna om dagen också som ska petas in och liksom blir en extra utmaning de dagar det är kärvt!

Måndag gjorde jag det "lätt" för mig och betade av 30 minuters morgonjogg. Det var svinkallt och blåsigt och allmänt obehagligt, det tog över 2 km att bara bli lite varm och - nä, det var verkligen inget nöje. Men det var avklarat!

Tisdag valde jag ett morgonpass på gymmet i stället och slapp åtminstone frysa. Rygg och mage fick sig en ordentlig omgång kärlek och det var välbehövligt och skönt. Morgonträning gav utrymme för att köra PT-pass efter jobbet och sen ha en "ledig" kväll (som jag mest tillbringade med att fixa inför städ på onsdagen men det är ju verkligen lyxproblem!).

Onsdag var det planen att åka till gymmet men jag ORKADE inte. Det kändes så himla motigt. Så jag satt kvar framför Nyhetsmorgon med en mugg te och såsade i stället även om jag visste att det skulle bli körigt sen. Cyklade till jobbet och inledde arbetsdagen med cirkelfys för några kollegor innan jag attackerade skrivbordet. Kom hem, hade tänkt panikyoga i en halvtimme men var mest hungrig.... fortfarande kärvt med de där 30 minuterna. Cyklade ner till Bulltofta för att hålla NMT-pass och möttes av EN ynka deltagare. Jahapp, av med ett lager kläder och så hängde jag själv med i mitt planerade par-fys-pass. Roligt men faktiskt rätt jobbigt! En timmes träning avklarad bara så där och jag kunde nöjd cykla hem och äta middag.

I dag var egentligen den tuffaste dagen. Morgonkund 07.30, sedan snabbdusch och kontorsjobb. Möte utanför huset på eftermiddagen (jag cyklade tur och retur), jobbade klart, bytte om, cyklade hem. Hade 12 minuter hemma, flyttade tvätt från tvättmaskin till torktumlare, bytte lite kläder, joggade ner till Bulltofta. En timmes PT-pass med kund, sedan joggade jag en omväg hem så jag fick in 35 minuters löpning denna dag plus all vardagsmotion. Godkänt.

I morgon blir det definitivt gymmet på morgonen för jag VILL känna att jag är "klar" när jag kommer hem från jobbet på eftermiddagen. Och sedan är det helg och då är det mycket enklare logistik!

söndag 14 januari 2018

Backintervaller, burgare och bilköp....






Ja, som det kan gå. Tanken var att vi skulle gå på bio denna vecka (vi har biocheckar som snart går ut) men vi råkade köpa ny bil i stället. Skiljer visserligen bara en bokstav, kan en skylla på dyslexi? :-D

Vi har pratat om ett tag att vi borde se till att byta ut bilen innan den tappar för mycket i värde som inbytesbil. Så i går, efter att vi hade kört NMT (jag instruerade och Joakim deltog), duschat och ätit lunch, åkte vi ut till bilhandlaren för att kolla läget lite. Provkörde två bilar och gick därifrån med ett affärsförslag på en av dem som vi väl tyckte var helt okej. Handlade på vägen hem och planerade resten av veckans måltider på studs. Kom hem, ringde upp banken (tacksam för telefontjänst med personlig service dygnet runt, även när det gäller lån) för att kolla läget och få lite kompletterande siffror från dem.

Efter att ha förberett kvällens middag packade vi träningsväskorna och drog till gymmet. Det var egentligen min tanke att träna tidigare på dagen men nu gick tiden åt till annat så det blev lördagskvällsdejt på gymmet i stället och jag avverkade ett bra överkroppspass med diverse obekväma inslag av militärpress och smala armhävningar... Skönt att bara behöva kasta in middagen i ugnen när vi kom hem!

I morse tog vi "sovmorgon" (ja det heter så när vi sover till åtta.....), Joakim förberedde packning och sånt, fick ett preliminärt besked från banken och drog ut och sprang backintervaller. Obehagligt men nyttigt, ungefär. 6 x 40 sek, 6 x 30 sek, 6 x 20 sek - och som ni ser på bilden överst i inlägget så är det många som härjar i kossabacken nuförtiden! I dag hade dock leran frusit till så det var rätt bra springföre. Sen blev det välförtjänt hamburgarlunch innan vi åkte till bilhallen, meddelade att vi ville köra bilen en runda till och sen gjorde vi affär. Japp. Spontanköp av bil. Otippat alltså.... Återstår såklart allt praktiskt med att skriva på lånepapper och lösa gamla lån och byta in bil och stuff så preliminärt om några veckor har vi nya wheels och känner oss nöjda med det beslutet!

Bio - ja det får det bli nästa helg då!

Kommande vecka ser ungefär lika hektisk ut som den senaste. Det ska levereras 5 PT-pass, ett NMT-pass och så ska jag fortfarande se till att sköta egen träning 30 minuter per dag. Det går, jag vet att det går - planeringen är till och med ganska hållbar och har utrymme för lite oväntade events.

onsdag 10 januari 2018

Som en kula i ett flipperspel

Ni vet garanterat precis vad jag menar. Såna där dagar då man studsar mellan arbetsuppgifter och möten, hit och dit, precis i tid eller kanske två minuter för sent. När lunchen intas vid skrivbordet men man hinner bara få i sig halva innan det är dags för möte igen och andra halvan får vänta till sen...

En SÅN dag var det i dag. Jag visste det innan, såg att planeringen var hattig, och försökte täcka upp för det värsta. Startade dagen med 20 minuters morgonyoga för att hinna andas ordentligt i alla fall en stund denna dag, sedan dusch och frukost och cykel till jobbet. Sen går det i ett. Jobba en stund, möte utanför huset, handla lunchsallad på vägen tillbaka och ställa i kylen. 35 minuter vid skrivbordet, byta om, ut i regnet för PT-pass med kund. Dusch och ombyte och äta lunch samtidigt som jag försöker få en överblick över vad som har hänt under förmiddagen och måste hanteras och kolla på att-göra-listan om jag kan lösa något på den.

Påminnelse blinkar på skärmen - jaha, möte strax, undan med lunchsalladen, fokusera om. 45 minuter senare tillbaka igen, återgå till lunchen och vad var det nu jag gjorde innan? Just det, kollegans brådskande uppgift som jag måste försöka lösa i hennes frånvaro eftersom den inte kan vänta. Hur var det nu.... jag letar mig fram genom mallar och vägledningar och lyckas. Yes, bra! 

Tre djupa andetag, en mugg grönt te. Kollar att-göra-listan, gör det jag kan. Avslutar ordinarie arbetstid och då jag ändå sitter vid en dator spenderar jag en kvart med PT-administration. Bokar tider, besvarar mails, skickar fakturor. Så slipper jag det när jag kommer hem.

Sen stänger jag ner datorn, byter kläder, cyklar hem. Kommer innanför dörren, passar på att kasta in en tvätt, byter jacka och skor, drar en buff över öronen och smiter ut igen. Löpning. Inte tänka, bara springa. Låter fötterna trumma rytmiskt i välbekanta spår, förvånas över att det går så lätt, förlänger rundan några kilometer när det ändå känns så bra. Hemma igen 40 minuter senare med axlarna nere på plats, rosiga kinder, lugn hjärna, ett leende på läpparna. Att det är så enkelt ändå? Duschen känns välförtjänt och middagen också! Och så är det premiär för Sveriges Mästerkock i kväll och det gillar jag :-)

söndag 7 januari 2018

Jahapp. Vardag alltså.

Jag ska inte påstå att jag är särskilt negativt inställd till min vardag men nog blir det extra påtagligt så här en söndagkväll när Joakim har åkt till Göteborg och jag tassar runt ensam härhemma och packar väskor och plockar fram kläder och förbereder frukost att nu - NU är det dags för vanlig vardag igen!

Jag jobbade visserligen torsdag-fredag förra veckan men det var liksom lite mer som "inskolning" eller nåt. Vilket i och för sig inte hindrade att jag var helt slut fredag kväll och proklamerade ganska högljutt att jag INTE tänkte ta nåt mer vuxenansvar under helgen :-D Givetvis blev det inte riktigt så, faktiskt har jag varit ganska så redig och organiserad men jag slapp åtminstone svara på en massa frågor under tiden!

Lördagen inleddes med en omgång CrossCage på Nordic Wellness under ledning av Martin, vår tidigare PT. Det var ett ganska trevligt pass och nog hann man bli trött också när man körde många övningar med korta pauser! Sedan tog vi en dusch och tänkte ta en vända på stan men upptäckte att det var trettondag och därför rätt så stängt här och var. Vi hittade dock in till Satori för en asketisk vegansk salladslunch (alltså det var gott men det tar ju evigheter att tugga så mycket grönfoder???) och skrev inköpslista medan vi väntade på maten.

Således fortsatte vi ut till CityGross efter lunch och handlade tre fulla kassar som rätt omgående omsattes till storkok. En gryta vegochili, en gryta ratatouille, en plåt kycklingfileer och frysen är full med matlådor. Som bonus lyckades jag städa i ordning i skåpet med matlådor när vi skulle leta fram lådor till all mat! När alla lådor var packade och all disk undanplockad bytte vi om och stack ut och sprang en runda på 7 km i skymningen. Jag konstaterade att jag springer 40 sek snabbare per kilometer när jag har med mig Joakim som draghjälp... fast det är inte så bekvämt som mitt vanliga mystempo, det är det ju inte!

Efter löpning och dusch var det dags för mat och vi lyxade till det med laxtournedos, klyftpotatis och haricots verts. Galet gott. Det kändes rätt välförtjänt att plana ut i soffan framför Gladiatorerna sen alltså!

I dag masade vi oss upp vid halv åtta, åt frukost och funderade på vad vi skulle hitta på. Det blev löpkläder på och en mil ute i vintersolen innan vi ägnade resten av dagen åt diverse förberedelser för det där "vardag". Joakim packade, jag planerade, vi lyckades väl duscha båda två också, prata lite framtidsplaner och sånt.

Efter en tidig middag var det dags för Joakim att åka och jag packade väskan och cyklade till lokala taekwondoklubben eftersom "kombinationspasset" är tillbaka på söndagkvällar efter ett uppehåll över jul och nyår. 35 minuters högintensiva intervaller med Jonna - styrkeövningar varvat med parfys, höga knän, knuffa, trycka, dra, burpees, mera styrka, mera burpees. Svettfest i en full sal med hög energi! Andnings- och vattenpaus, mattorna rullas ut, levande ljus ersätter lysrören och Manouk tar över. Hon glittrar och kvittrar sig genom ett lekfullt och tillåtande yogapass, 55 minuters kul på mattan helt enkelt. Hela tiden bubblar Manouks röst på en skön blandning av svenska och engelska med holländsk brytning, vägleder och peppar och ibland kommer det en mjuk hand och korrigerar på precis rätt ställe. Vi blir påminda om att ingen bryr sig om hur vi ser ut för vi är vackra på insidan, våga prova nåt nytt! Balanser, örnen, krigare, bird of paradise, kråkan... vi provar, vinglar, skrattar, sträcker på oss och ler när vi lyckas.

Slutligen är det dags att landa i savasana på mattan. Djupa andetag, tacksamhet, lugn. Det blir tyst i salen igen, fokus inåt, lite bakgrundsmusik som hjälper till att skapa stämningen. Kontrasten blir påtaglig - från HIIT till savasana. Explosiv energi till inre ro.

När jag kom hem var jag trött, men nöjd, och lugn i sinnet. Den perfekta förberedelsen för att hantera de första ensamnätterna efter att Joakim har åkt. Det kan bli lite tufft ibland men nu har jag gjort de bästa förberedelserna jag kan för att kunna sova gott i natt!

För den som undrar hur det går med min träningsstreak så går det bara bra än så länge, de första 6 dagarna är avklarade och jag har en bra och hållbar plan för veckan. Som inkluderar lite extra utrymme för att jobbet kan bli något stökigt denna första vecka då alla är tillbaka. En har väl varit med förr ;-)

onsdag 3 januari 2018

Träna 30 dagar på raken. Visst?

Svenska Runner's World har lanserat januariutmaningen #runstreak30/30 men med modifieringen att man inte behöver just springa varje dag som man annars gör när man kallar det runstreak. Modifikationen innebär att man ska utföra 30 minuters ombytt träning varje dag. Betydligt enklare än att springa 30 minuter varje dag åtminstone, när jag körde runstreak för några år sen var det minst 1,6 km som gällde och det var avklarat på tio minuter de dagar det verkligen krisade. Men 30 minuters ombytt träning 30 dagar på raken är ändå lite av en utmaning.

Utmaningens första dag var i går och jag inledde starkt med både ett pass på gymmet och ett pass NMT. Det är ju enkelt när man är ledig. Även i dag har jag varit ledig och varit på gymmet, sen har det ösregnat i stort sett hela dagen så jag hade ingen lust att göra nåt mer. Men i morgon börjar allvaret och jag misstänker att i morgon blir en sån dag då det vankas 30 minuters löpning i mörker på kvällen, så får vi se vad jag kan hitta för lösning på fredag.

Många i utmaningens facebookgrupp undrar "vad det gör med kroppen om man springer varje dag". Mitt svar? Inte så mycket. Jag minns inte att jag hade några särskilt stora problem när jag sprang 40 dagar på raken MEN då var det vissa dagar som jag verkligen bara körde minsta möjliga och joggade 1,6 km på löpbandet efter avslutat gympass eller joggade 2 km extra efter ett pass NMT då vi inte hade sprungit så mycket. Däremot så tror jag att man blir uthålligare och jag tror faktiskt inte det sliter så himla mycket såvida man inte kutar på max varje dag. Då sliter det givetvis. Men för egen del är det just nu inte aktuellt att springa varje dag utan den träning som blir av får räknas och blir inte träningen av då är det löparskor på och ut och tassa runt kvarteret.

Fast för balansens skull tycker jag det är bra att varva tuffa löppass med mindre tuffa och att slänga in styrketräning, explosivitet och rörlighet i mixen också. 30 dagar utan vilodagar och utan buffertar för att "livet händer" kan bli intressant - och det kan hända att 30 minuters yoga blir dagens pass någon dag också. Fast jag har bestämt att det är min sista utväg om jag är riktigt sliten, annars känns det lite som fusk!

måndag 1 januari 2018

Carpe 2018! - Årskrönika 2017

Ja då har vi passerat in i ett nytt år. 2018, alltså. Framför mig har jag tre månader då jag konsekvent kommer skriva fel datum ;-) och jag tänkte försöka mig på en summering av 2017. Jag har gjort ett mer privat bokslut för 2017 och fick tips om YearCompass som jag kan rekommendera om ni vill lägga lite tid på att avsluta året och fundera över vad ni vill göra med kommande år!

En av övningarna i YearCompass är att beskriva det gångna ordet med 3 ord. För 2017 blev det Fartfyllt, Livspussel, och Självinsikt. För det är lite med känslan av "andan i halsen" och "just-in-time" att jag har tagit mig igenom 2017 och samtidigt har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv. Genomgående känner jag också att året har varit positivt och jag har varit rätt så lycklig största delen av året. Det betyder att jag inte stänger dörren till 2017 med "puh, nu är det över, 2018 ska bli bättre" utan snarare med tacksamhet och tankar om att fortsätt 2018 lite i samma spår. En go' känsla, helt enkelt.

Jag inledde 2016 med att köra 21 dagar med yoga med start på juldagen så yogan var ett konstant inslag under halva januari. Ja, jag har tappat den vanan igen, bara att konstatera.... Dessutom hade jag skaffat kort i simhallen och började simträna på allvar och så var det en del löpning också plus att det var vardag med fullt ös direkt efter trettonhelgen. I slutet av januari fick vi en vattenskada i köket och diverse härjande pågick i nån månad för att få ordning på försäkringar och hantverkare och sånt.

Februari bjöd på en hälsokontroll med fina resultat, underbar traillöpning i djupsnö i Skrylle (det var så himla kul så jag hoppas det tänker snöa ordentligt även i vinter!) och en hel del träning på gymmet. Mars började med Stävie Trail, fortsatte med en lånad elcykel som gav mersmak och så lyckades jag äntligen få tid hos en specialist för bedömning av det som jag själv hade diagnosticerat som ljumskbråck.

Jag hade världens tur och fick en operationstid redan första veckan i april, en helt okomplicerad operation och nån veckas vila innan jag matade på igen. Under tiden bokade jag en sista-minuten-träningsresa med Springtime till Portugal och sista veckan i april åkte jag alltså ner till Monte Gordo alldeles ensam för en njutarvecka! Det var helt fantastiskt. Jag träffade på Malin, Maria och Cecilia redan första dagen och vi hade en underbar vecka inkl. födelsedagsfirande för mig, rullskidåkning, 14 km bergslöpning m.m. Awesomesauce!

Sen blev det maj och nån gång under våren hade jag anmält mig till BUS och nu var det dags att steppa upp träningen med bara två månader kvar. Jag sprang Wings for Life och hann med många fler kilometer än jag hade tänkt mig innan mållinjen kom ikapp. Joakim och jag körde 5 x 5 km på Bulltofta som ultra-träning och så harvade jag mig igenom St Hans Extreme utan att avlida. Maj månad var dessutom rätt intensiv på instruktörs- och PT-fronten men byggde nog bra med tålighet.

 Juni och en månad kvar till BUS. Juni var vansinnigt intensiv på jobbet och jag fick pussla som en galning för att få in min planerade träning. Gymmet blev nog lite lidande och fokus låg mer på prehab än renodlad styrka. Vi sprang episkt långpass i Genarp och blev supertrötta båda två, firade midsommar i lugn och ro och förberedde för juli och semester.

Första juliveckan var laddning för BUS. Sen åkte vi och sprang och det var så otroligt kul så jag ska göra om det i år. All gemensam pepp på varvningsområdet var så himla härlig och även om jag var helt färdig i fötterna så vill jag göra det igen. PLUS att jag samlade in nästan 6000 kr till Tjejmarathons insamling eftersom jag lockade en massa människor att sponsra mig med x kr/km på BUS. Det var ändå lite coolt! Sen hade jag bara en jobbuppgift kvar innan semestern - att presentera hälsostrategi på ledningsgruppsmöte.

Semester då. Vi åkte till Åre. Fjällsommar och blandat väder. Långkalsonger i juli och Åreskutan i strålande sol. Downhillcykling och zipline. Pizza i fjällstuga. Hemfärd med övernattning i Örebro och en oväntad god middag. Hem till backintervaller i kossabacken, gymmet, några dagars inhopp på jobbet och så en augustivecka med renovering av vardagsrummet. Som jag fortfarande tokälskar.

Augusti - återfinna rytmen som gräsänka, uppstart med Fitnesscoachens löparskola, tillbaka till NMT, ledarträff Runacademy och planering av provapåpass. Efter provapåpasset var jag plötsligt inte längre vanlig ledare utan platschef då platschefen hade hoppat av uppgiften. Gulp. Det blev liksom lite mycket där. September präglades av detta, det var galet intensivt och jag försökte bara hålla ihop alla trådar. Sen kom jag på att jag ville springa Österlenmaran så då var det långpassdags igen ju! Joakim var iväg på diverse övningar och borta över helger och sånt så jag styrde upp mitt eget liv, sprang 42 km en helg och 34 km fördelat på ett kvälls- och ett morgonpass en annan helg.

Oktober inleddes med Malmö Halvmarathon som långpass inför maran och jag tassade glatt runt på strax under 2 timmar och hade det superskönt. Höstrusket infann sig och nånstans här började jag räkna ut att jag blev dyngsur i snitt tre gånger per vecka, särskilt mina torsdagslöpgrupper sprang pass efter pass i ösregn. Jag lyckades bli någotsånär förberedd inför Österlenmaran som inledde november men hade verkligen ingen bra dag just den dagen och krigade mig igenom alla 44 km (maraton med bonuskilometer....nja...). Sen var det tillbaka till instruktörsjobb och så hade vi lite halvspontant bokat en vecka på Playitas också så vi hjälpte varandra med att få fart på styrketräningen igen. På det landade ytterligare tre jobbprojekt i mitt knä så jag hade att göra i november också.

December inleddes med en magisk Atletvecka på Playitas. Himmelriket. Massor med tuff träning, blandat väder, mycket mat, mycket skratt, bara härligt. Sen kom vi hem och jag betade av två supertuffa jobbveckor innan det blev jullov och ledighet! Jag har inte hunnit med att gå på de där gruppträningspassen jag tänkte mig, mest har jag sysslat med återhämtning på all ledig tid. Det behövdes antagligen. För när jag kikar tillbaka över året så är ändå "fartfyllt" och "livspussel" rätt så dominerande vecka efter vecka! Men nu har vi firat nyår och vänt blad till 2018, och ledordet för 2018 är "framdrift" för min del. Jag vet att det kommer fortsätta vara fullt ös och jag är redo för det.

Prioritering och planering kommer också under 2018 att vara viktiga pusselbitar för att jag ska få ihop det. Var Joakim kommer befinna sig under året är tills vidare oklart men antagligen inte här i alla fall. Men jag (och vi) ska fortsätta göra det bästa möjliga av det. Gott nytt år!