lördag 30 december 2017

Grått, grått, grått.

Jag kämpar med Skånevintern så till den milda grad att jag funderar på om det är nåt fel på mig. Järnbrist, nån infektion som spökar (mycoplasma?) eller nåt annat? Fast egentligen tror jag att det bara är det envisa gråvädret som gör att jag känner mig trött.





I går bet vi ihop och åkte iväg och tränade. Vårt vanliga gym på Universitetsholmen är under renovering (ja, vi har åkt förbi och spanat genom fönstren och det ser BRA ut!!) så vi är "hemlösa" och vankar lite av och an. Jag gillar ju Nordic Wellness men Joakim har inte kort där så vill vi träna tillsammans är det F24S som gäller. Den här gången valde vi tydligen fel, för just det gymmet formligen kryllade av människor en mellandagseftermiddag. Jag fick styra om träningspasset rejält.

Annars är jag inte den som känner mig intimiderad på gymmet men att stå mitt i en hög biffiga killar och bänkpressa och bicepscurla var inget jag kände mig sugen på. Så jag jobbade lite i TRX'en i stället, tränade på smala armhävningar, körde axelpress med lätt skivstång och sånt. Sen var vi trötta på att vara där bland allt folk så då blev det inget mer den dagen.

I dag var jag uppsatt som instruktör för NMT så det blev Bulltofta på förmiddagen i två grader och snöblandat regn. Mums. Hursomhelst, deltagarna var glada så då blev jag också glad även om det var kallt om fötterna! Efter lunch var det dags för mig att träna (Joakim var med på NMT-passet och sprang dit och hem så han var väl klar för dagen) så jag klädde mig vädertåligt och stack ut. Uppvärmningsjogg till Kossabacken, sedan backintervaller. 6 x 40 sek, 6 x 30 sek, 8 x 20 sek med gåvila ner, sen avslutade jag med 30 sek sprint upp till backens topp innan jag tassade ner och begav mig hemåt. 9 km in på löpkontot och årets sista backintervallpass avklarat! 

torsdag 28 december 2017

Dagar utan måsten

Det bästa med julledighet är dessa dagar utan måsten. Utan tider att passa, utan att behöva klä sig i människokläder eller sminka sig - om man inte vill alltså. Det är oändligt skönt att skrota runt i mysbyxor fram till lunch om det är just det jag känner för - eller att gå upp tidigt och sticka iväg med gymväskan och äta lunch på stan efter träningspasset.

I går fick jag klä mig i människokläder och åka hem till mina föräldrar för att fira jul med familjen. Jag blev omgående inhalad i att hjälpa systerdottern lära sig cykla (dvs jag fick kuta fram och tillbaka längs vägen medan hon trampade på), köra kapplöpning med samma systerdotter på springcykel (jag sprang, hon cyklade), vara "moster-monster" och jaga och kittla båda syskonbarnen för att hålla dem undan från köksbestyren ett tag!

Middag, dans runt granen, högljudd utdelning av julklappar, efterrätt, undanplock, läggdags för barn och sen även läggdags för vuxna. Morgonen inleddes med glatt barn som lekte med leksaker med ljud och tyckte att jag skulle delta.... Det var skönt att komma hem till lite lugn och ro! Lunch och sen drog Joakim med mig ut på promenad vid havet och finkaffe längs vägen. Inte alls dumt. Hemma är ändå... hemma!

Tyvärr är det för en kort stund slut med "dagar utan måsten" eftersom jag måste jobba några timmar i morgon men det går som tur är att kombinera med en sväng till gymmet runt hörnet så det lär väl gå an. Sen återgår jag till ledighetslunk i ytterligare några dagar innan det är dags att möta 2018!

måndag 25 december 2017

God jul!

Alltså hjälp så fort det gick sista veckan innan jul. Man kan lugnt säga att musten gick ur mig sen när allt var lämnat och klart.

Måndag - intensivt på jobbet, andas ut hemma. Tisdag - intensivt på jobbet, hem och vända, till Lund och hålla NMT-pass, hem och andas. Onsdag - började få ordning på jobbet och se att det skulle vara möjlighet att ta ledigt på fredagen. Handlade julklappar på vägen hem, åt middag och skrev inköpslista medan Joakim höll NMT-pass, så fort han hade bytt om efter passet åkte vi och julhandlade i stort sett allt vi behövde. Eftersom vi var hemma igen först vid nio hann jag i princip packa upp varor, packa väskan för torsdagen och gå och lägga mig...

Torsdag då. Tidig väckarklocka och mot jobbet. Kolla läget, se att de sista filerna som saknas är på plats, byta kläder och smita ut och härja med en PT-kund i en timme i blåsten. Med renstädad hjärna tar jag en varm dusch och fixar till fasaden lite innan jag sätter mig på kontoret med musik i lurarna och betar av måsten. Dagens lunch i restaurangen visar sig vara totalt ointressant så jag kör fakturarace och sushi till lunch i stället. I tid innan halv fyra är jag färdig med allt som ska vara färdigt och andas ut. Planen höll! Halv fyra sätter vi oss i mötesrummet och gör lite gemensamt arbete med planering för 2018 i en timme innan vi korkar upp en flaska bubbel, delar ut julklappar och ger varandra positiv feedback som uppvärmning inför avdelningens julmiddag. Halv tio är jag hemma med magen full av mat och har JULLOV!

Sen var det som att musten gick ur mig alldeles. Sov såklart halvdåligt (vin + en cappuccino lite för sent), vaknade tidigt och var jättevaken men jättetrött. Det var inte jättemycket fart i mig men bortåt lunch tog vi oss i kragen, åkte in till stan och åt lunch och gick en runda och handlade lite småsaker och tog en fika. Det räckte för den dagen. På lillejulafton blev det för min del en 7 km lugn joggrunda och Joakim var iväg på gymmet, sen tog jag dagens ärenden (hoppsan, vi har glömt att handla....) på cykel och på kvällen tog vi ytterligare en promenad för att handla diskmedel eftersom det tog slut! Julafton inleddes traditionsenligt med dryga 6 km morgonlöpning innan vi anlände duschade och fixade hos svärmor för att äta en enorm julfrukost och sen firade vi jul hemma bara vi två. Perfekt upplägg :-)

I dag gick musten ur mig igen och av planerad träning blev det en promenad efter lunch plus en vända iväg för att köpa julklappen jag aldrig fick: en stavmixer! Kvällens middag enligt "man tager vad man haver" blev en grönkålsfrittata med rökt lax och i morgon ska jag se om jag inte kan hitta lite träningsenergi igen, det borde vara dags.

söndag 17 december 2017

I don't do söndagsångest. Gör du?

Jag trodde i många år att söndagsångest var nåt man hade. Alltid. Jag kan inte sätta fingret på när den försvann men den är numera borta. I alla fall de flesta veckor även om nån enstaka alltid kan framkalla lite obehag. Som t ex när Joakim ska vara borta på övning över tio dagar eller så.... fast då hänger ångesten inte ihop med jobbet direkt.

Att jag numera trivs på mitt "vuxenjobb" innebär paradoxalt nog att PT- och instruktörsjobbet blir roligare eftersom det inte är ett sätt att "få göra nåt roligt". Jag får massor med kreativa utmaningar som matchar min kompetens på vuxenjobbet och att vara PT och instruktör är inte längre ett måste utan en kul guldkant på vardagen som jag väljer till när resurser finns.

Och söndagar? De fylls numera av en stor del saker jag VILL göra och lite måsten. I dag har jag t ex varit ute och sprungit på förmiddagen i klart och lugnt väder runt nollan och det var kravlöst och jätteskönt. Sedan åt vi lunch tillsammans och åkte och handlade för att vara lite förberedda inför kommande vecka. Joakim sprang en eftermiddagsrunda medan jag flöt ut i soffan med bok och julmusik. Middag lagad och uppäten, väskan packad och allting förberett för morgondagen.

Kroppen börjar släppa segheten som har dröjt sig kvar efter Atletveckans brutala träningsdos. Jag hade ingen vidare fart i benen på veckans reflexlöpning, det kändes lite lättare i dag. I går var vi iväg till gymmet och försökte träna men konstaterade att det blev det lamaste träningspasset på länge :-D Totalt kraftlöst men ett ärligt försök att åtminstone sköta lite prehab! Sen orkade vi inget mer den dagen så det var tur att Joakim servade mig med fisksoppa på fredagkvällen och att det fanns rester kvar....

Kommande vecka då. Det är GALET mycket som ska produceras. Det kommer krävas effektivitet, checklistor och disciplin för att få ihop det men målet är tydligt: Två veckors ledighet. Det är motivationen och det SKA funka. Förutsatt att det inte dråsar ner en massa oförutsett såhär sista veckan före jul så har jag alla möjligheter i världen att få ihop det. Alltså - mot tandborsten och sängen för att carpa skiten ur måndagen :-D

onsdag 13 december 2017

Två mörka kvällar, två reflexlöpningar

Det verkar vara "julspringets vecka" just nu och jag har sprungit reflexbana både i går och i dag.

I går var det "Live Love Run in the Dark" på mitt kära Bulltofta. Ett trettiotal löpare med pannlampa och reflexer slöt upp och tassade runt i mörkret. Jag känner ju området väl och det var bara på ett ställe på slingan som jag var lite osäker på var jag befann mig. Det var lerigt och rätt mysigt att smyga runt i hyfsat mörkt mörker och avsluta med glögg och pepparkakor. 5 km in på löpkontot.


I dag efter en lång arbetsdag mötte jag upp Sarah på Torget där vi åt goda burgare och pommes och sen kom Joakim och plockade upp oss för att åka ut till Stävie. Det var nämligen dags för Stävie Trail reflex/lucialöpning! Dresscode - ljus, glitter, tomteluva..... Jag körde pannlampa, lucialinne och reflexväst vilket verkade fullt accepterat. Stilpoäng? :-D
I Stävie är det betydligt mörkare och mera lerigt än på Bulltofta och reflexmarkeringarna var rätt små så det var kul att leta sig runt i mörkret! Även här var vi nånstans 25-30 löpare som trotsade regn och mörker, klädde på oss ljusslingor och glitter och grejer och sprang runt i leran. Galet, ändå. Folk känner oftast inte varandra mer än att vi kanske ses i nån startfålla nån gång, men gemenskapen är superfin oavsett för vi är alla löpare och delar en kul upplevelse just denna kväll. Roligt!

Det var blött och kyligt men efter nån kilometer eller så fick jag upp värmen och sen var det rätt varmt inne under jacka och lucialinne. Linnet visade sig också ha sugit upp ungefär allt regn som landade på mig under rundan så när jag kröp ur det var jackan typ torr. Mycket praktiskt :-D Glögg och pepparkakor även här, sedan hem till varmt te och en dusch. Helt klart bästa aktiviteten på en luciakväll!

måndag 11 december 2017

Atletveckan 2017. Same, same, but different!

Det blev några otroligt intensiva dagar för att få november månad "i mål" och preppa för ledighet men sen så. Kom hem vid sexsnåret på fredagen (1 december) till nästan färdig middag och började sedan tvätta och skriva listor. Lördag hade vi hela packningen utspridd över dubbelsängen men fick ner allting till slut och söndag morgon strax före sex gav vi oss av mot Kastrup. Hett tips är att kolla om de har parkeringskampanj på P7 om man ändå ska betala för parkering, det var absolut värt att slippa gå utomhus mellan terminal och parkeringsplats!

Vi var redan incheckade hemifrån och behövde bara hämta ut boarding-kort och bagagetags och lämna väskorna, sen var vi redo för resan. Vis av erfarenhet intog vi en stabil frukost där vid sjusnåret på Lagkagehuset eftersom planet skulle avgå först 08.30 och det tar minst en timme innan frukosten serveras ombord. Flygresan var totalt ospännande för övrigt men väl framme var det skönt och varmt! Transfer gick utan problem och även incheckningen var smidig men rummet var såklart inte färdigt före kl. 15. Vi parkerade väskorna i bagagerummet och gick och åt lunch på terrassen i stället. Linbanan på hotellet som brukar vara opålitlig var nu helt stängd och vi fick vänta på att bli skjutsade upp till rummet med bil innan vi kunde göra oss hemmastadda. Snabbt klädbyte och sedvanlig promenad till affären för att handla vatten och andra nödvändigheter och så drog Joakim med mig ut på en löprunda som blev runt 5 km. Dusch, vila, kvällsmingel, middag, godnatt.







Atletveckan var upplagd för Stockholmsresenärer som anländer på måndagar, således var vi "utan schema" första dygnet. Vi valde att delta på morgonjogg vid 8 (knappt 5 km men jäkligt många backar!), ett X-cord-pass och ett löpteknikpass med sprintinriktning. Sen hade vi vårt första komigångpass för Atletveckan kl. 17 och träffade vår grupp. Totalt 11 deltagare under ledning av coach Gyula, minus coach Boris denna gången pga sjukdom tyvärr. Blandade åldrar och erfarenhet i vanlig ordning men betydligt fler killar än förra året. 

Sen gick veckan i ett, helt enkelt! Alla dagar inleddes med morgoncardio som var växelvis PW/jogg och simning. Simning utan ångest för min del, jag plaskade på i lugnt tempo och fick lite teknikhjälp av Gyula. PW skippade vi en morgon då vi var supertrötta. Efter stadig frukost hade vi atletpass kl. 10 med fokus på skivstångsteknik, kl. 11 var det ett "mellanpass" som kunde vara X-cord, koordination, snabbhet eller annat matnyttigt. Kl 12 var det utomhusträning på schemat med vattenredskap eller gummiband, ibland lite mera teknikfokus och ibland tuffare. Särskilt minnesvärt var det när jag körde gummibandslöpning med Gyula som väger 30 kg mer än jag och jag knappt orkade hålla emot när han drog på!

Vi hade lunchrast och siesta från 13-16 och hade sen två eftermiddagspass. Det första i gymmet och det andra på TC6 eller utomhus beroende på upplägg och gärna med inslag av någon form av WOD för att avsluta dagen lite mera intensivt. En dag körde vi en team-övning med 4 personer per team. Teamet skulle göra 100 wallballs, 8 drag med släde fram och tillbaka, 800 m rodd, 100 boxjump-burpees, 100 kcal cykling på airbike. Under wallballs, rodd och boxjump-burpees skulle två teammedlemmar hålla en skivstång (70 kg för vår del) uppe hela tiden och under cyklingen skulle två personer göra marklyft med den. Lagen hade lite olika antal på övningarna och även olika vikter beroende på lagets sammansättning, Joakim var t ex i ett rent herrlag som fick hårdare jobb att göra än mitt mixlag och damlaget.





Lördag var "challenge day". Vanligtvis sista dagen i veckan men Gyula hade helt vänligt styrt om schemat och bytt plats på lördag och söndag för att vi skulle kunna vara med. Jag tror jag är tacksam för det även om det var en tuff dag!

Vi inledde med 1000 m simning på tid kl. 7 på morgonen. Sedan snabb frukost, ombyte, packning av dagens grejer och så cykling med start vid nio. 44 km landsväg senare lämnade vi cyklarna, bytte lite kläder och skulle sen ut och springa. Lighthouse Run. 14 km mitt på dagen i ganska tuff värme - först 3 km slakmota, sen lite utför, sen lätt uppför igen och sista 800 m brutal stigning (jag gick...). Upp till fyren och vända, sen ner igen. Brant utför = stumma ben, uppför mitt i var riktigt tufft och så sista biten mestadels utför. Jag tror det tog runt 1½ timme och jag var TRÖTT och varm. Hinkade kallt vatten och en cola innan Joakim och jag kastade oss i Atlanten och följde upp med lunch i strandbaren.


Där kunde man ju tro att dagen var över för den träningsdosen var väl rätt lagom. Men icke. Vi träffades igen kvart i tre för tre timmars "outdoor challenge". Lustigt nog inledde vi inne i gymmet i våra tre lag som vi hade sen innan (med ett byte), alla skulle maxa i bänkpress och sedan skulle alla göra max antal armhävningar. Det tog ungefär 40 minuter, sen traskade vi med varsin "lagpåse" upp i TC6 där varje lag hämtade en pinne och två sandsäckar som skulle med hela vägen. Därefter följde en lång PW/jogg med alla dessa grejer som vi bytte plats på inom laget, vi hade lite pauser då vi fick äta och dricka enligt instruktion (inte äta när det bara är drickapaus, då blir det burpees som straff) och lite styrkestopp där vi körde en himla massa benböj och utfall innan vi gick vidare. Vi avslutade med några sprinter på stranden och en "bära varandra-övning" innan vi skålade i bubbel och traskade upp till spa't där vi hann bada bubbelpool och bastu i typ 40 minuter.


Efter det hann vi ungefär upp till rummet och slänga svettiga kläder på golvet och hänga handdukar på tork, fixa håret lite och ta med det vi behövde för kvällen. Sedvanligt mingel (atletgänget kastade sig över chipsen!), skål och avtackning innan Atleterna vandrade till Las Playitas och åt finmiddag på strandpromenaden. Långbord, helstekt fisk, kanariska skrynkelpotatisar, mojo, aioli och hemlagad efterrätt. Trötta, nöjda med dagen, ivrigt prat om träning och mat och allt möjligt annat. Och Gyula har visst numera bytt namn till Gula som restaurangen hade skrivit på bordsreserveringen :-)

Sen blev det tyvärr söndag och vi var nog lika griniga båda två över detta faktum. Vi åt frukost med gänget och kramade hejdå innan vi gick och packade ihop oss. Checkade ut, lämnade väskorna och tog en promenad runt området i lugn och ro innan vi väntade på bussen till flygplatsen. Alltid lika vemodigt att lämna detta paradis!
Det var en fantastiskt rolig vecka och den här gången kände jag mig trygg och okej med allting. Inte så mycket utanför komfortzonen, mer av "jaha, det här gjorde vi förra året och jag har inte övat tillräckligt men det går nog ändå!" och fokus på bra träning. Hög aktivitetsnivå, mod att ta en tyngre vikt, ett bredare gummiband, prova lite mer varje gång. Gyula konstaterade en bra utveckling - och då har jag ändå inte tränat på en massa jag borde träna på sedan i somras. 








Resten av december ska jag bara ha roligt tänkte jag. Jag har 32 km löpning kvar tills jag har klarat mitt årsmål och det ska jag väl greja på tre veckor utan några större problem, det står lite reflexlöpning på schemat i veckan och traditionsenligt ska det ju springas både på julafton och nyårsafton så det känns helt klart överkomligt. Annars tänkte jag lägga fokus på rörlighet och koordination med hjälp av Yogobe. Lust och glädje får styra, efter att ha betat av mastiga 32 pass på 7 dagar så kommer det behövas lite omsorg om kroppen också. Så får vi se vad jag ska hitta på under 2018 sen!




Nu - åter till vardagen. Människokläder på. Fixa egen frukost och middag. Duka av och diska. Tvätta berget av tvätt som hängde med hem efter resan. Tänka med längtan på rosa soluppgångar över Atlanten när det bara är grått utanför fönstret, acceptera vintertights och jacka i stället för shorts och t-shirt på morgonrundan. Klappa egna katter, dricka riktigt te men kanske smyglängta lite efter café con leche eller en smoothie på poolterrassen ibland. Ha tankat fullt med solenergi och träningsglädje och inspiration till hela vintern. Det är ändå bra grejer!