tisdag 30 juni 2015

#uppochhoppaijuni: Länkkärlek!

Jaha, det var juni det, och slut på bloggutmaningen! Vi avslutar med länkkärlek.

Några bloggar som jag läser regelbundet och blir glad av:
Emma Igelström
Anna "Piggelina"
Katarina
MarathonMia

Och givetvis Sofia!

Fler bloggar hittar ni i listan till höger, det är också såna jag hänger med i :-)

När man bara råkar träna lite..

Egentligen skulle jag ha vilodag i dag. Fast jag har ju precis vilat en hel del. Och den där träningstiden i kalendern i morgon hade mer eller mindre blivit uppäten av allt möjligt annat så det sista som återstod var att köra satans jävla benpass nollsjunollnoll. Inte så himla lockande, helt ärligt... Men i dag då? Jomenvisst. Sluta på vuxenjobbet tre, raka vägen till gymmet, träna en timme, cykla hem, hemma senast 5 = hinner laga mat och kasta i mig den innan jag måste iväg senast 18.15.

Men eftersom jag egentligen inte skulle träna så hade jag inte riktigt alla grejer med mig. Men jag har ju tights på PT-kontoret och bh'n jag cyklade i morse var visserligen lite sunkig men användbar och minsann fanns det också ett reservlinne i väskan. Då så. Laddning? Rawbar på kontoret en timme innan, BCAA finns att köpa och proteinshake också. Kände mig ganska träningssugen när jag sladdade in på gymmet vid tre och drog igång! Nytt benpass = nya övningar = ny träningsvärk, så även i dag.

Men givetvis fanns det lite gamla bekanta som benspark och benpress. Obehagliga uppkliv på bänk med fokus höftstabilitet blev uppkliv på hoppbox för vi har bara såna där idiotiska anatomiska skålade bänkar som inte passar nåns anatomi egentligen men de är sugigt dåliga att balansera på så jag tog boxen som är 8 cm högre men platt ;-) Till min stora glädje hade Madde behållit marklyftsstegen och i dag blev det 6 fina lyft på 80 kg. Jodå. Det tar sig. I alla fall på en sån här bra dag! Sist i passet är det rehab, dvs vadpressar och tåhävningar, och efter gårdagens löpbandslöpning var vaderna redan trötta så efter detta kändes det som om de satt ungefär uppe i knävecken :-)

Cykla hem efter benpass är inte världens roligaste, jag slängde ihop Linas vegetariska pasta med fetaost och sojabönor och åt så fort det gick, bytte kläder och cyklade på trötta ben ner till Bulltofta. Åh, lyxen att löpcoacha i bara tights och linne! Full fart på passet med teknikträning, intervaller och styrka och sen kunde jag rulla hem igen. Börjar lite senare i morgon, det känns också lyxigt!

måndag 29 juni 2015

Ett mål jag missat

I höstas hade jag tänkt springa milen på 45 minuter. Jag hade finfin coaching, bra träningsprogram och låg bra till både formmässigt och träningsmässigt. Tills jag blev monsterförkyld och förkylningen hängde kvar till en vecka före loppet. Bestämde mig för att inte springa, att inte springa fler dåliga millopp utan att sikta in mig på ett nytt millopp och göra en ny satsning en annan gång. Sånt händer. Jag var jävligt arg och deppig ett tag men sen andades jag ut och siktade på nya mål. Som t ex en PT-utbildning :-)

Måndagen då sommaren kom

Måndag morgon. Grått ute, blött på marken. Nollsjufemtonkund i gymmet så jag cyklar hemifrån 06.22 för att hinna duscha och sånt. Det där "grått" var inte bara morgondis. Det är ett tätt och väldigt blött duggregn! Tightsen är genomblöta när jag kommer fram, skorna fuktiga och regnjackan inte heller så värst torr. Jaja, jag har ju torra kläder på PT-kontoret så det går ingen nöd på mig, det är bara lite besvärligt. Duschade och fixade mig "civiliserad" och betade sen av två kunder innan jag drog på mig kontorskläderna och cyklade iväg till kontoret. I ... ja just det.... fuktiga skor och blöt regnjacka. Brrrr....

Checkade in på kontoret, åt mellanmål, betade av mails, jobbajobbajobba. Prioritera inför månadens slut, vad är viktigt och måste in innan den siste, vad kan vänta till den förste. Som vanligt. Hade ett möte efter lunch som vi förlade utomhus och satt ute på trädäcket med en takeawaykaffe, mycket bra. Sommarkänslor :-)

Klockan passerade fyra, dags att plocka ihop sig och styra mot gymmet. Nytt träningsupplägg denna vecka. Eftersom jag kör rehab för hälsenorna och Madde och jag har bestämt att det är Naprapat-Jimmy som får styra löptakten så har jag fått fyra styrkepass i veckan denna period. Helt ny splitt alltså och dagens pass var rygg/mage som annars har legat i slutet av träningsveckan ett bra tag nu. Dessutom har jag fått ett discopass :-D men det kommer lite längre fram. Jag försöker bara titta på en dag i taget, ett pass i taget!

Ryggpass = chins. Jahapp. Jaja. Först "så många som möjligt" utan hjälpmedel och sen 10 med gummiband. Som ett superset. Döm om min förvåning när jag lyckas dra mig upp hela två gånger? Visserligen är det litelite fusk eftersom jag kör chins i smithen och är så lång att jag står på golvet när jag greppar stången, dvs jag drar mig inte hela vägen upp, men jag hoppade inte i alla fall. Jag trodde inte ens på det och det gick ändå. Vad händer då nästa gång när jag vet att jag kan? Amazing :-) Sista set var inte lika snyggt som det första men hey, det är OK att bli trött.

Rygg- och magövningsbonanza deluxe och så har Madde avslutat passet med excentriska tåhävningar och det är jättebra för då slipper jag komma ihåg att köra dem hemma. Pratade med naprapaten i eftermiddags och fick OK på att springa korta stunder i fivefingers på löpband för att kolla läget lite så jag tassade en mile som avslut på passet. Hade 40 minuter på mig innan dagens sista kund skulle komma och prioriterade påfyllning. En proteinshake, torra kläder, kutade bort till Seveneleven och hittade en korv med bröd och en färskpressad juice som jag slängde i mig snabbare än kvickt. Inte jättebra, inte jättedåligt - helt okej! Funderar dock på om jag ska investera i en sån där matlådekylväska med matlådor och kylklampar och fack för shakers för om jag ska ha såna långa dagar så kommer jag behöva planera lite bättre!

Sista kunden trillade in och fick sig ett bra pass och sen var det dags att byta kläder och avsluta för dagen. Cykeltur hem i en ljummen sommarkväll som var totalt väsensskild från morgonens kalla duggregn. Jätteskönt! Fyllde på reserverna igen med en sallad med varmrökt lax och så har jag mumsat på kärleksmums (rester från helgens kalas) till kvällsteet. Gott. Laddar om för ny dag i morgon :-)

söndag 28 juni 2015

Därför skriver jag

Jag skriver för att jag tänker mer i ord än i bilder - vilket alla som läser min blogg säkert redan har märkt. Jag uttrycker mig gärna i text och tycker det är roligt att skriva, helt enkelt.

Det har inte alltid varit så - när jag gick i skolan och vi skulle skriva små uppsatser (kanske i femman eller sexan?) satt jag desperat och räknade orden för att nå upp till det antal läraren hade bett om. Jag minns att det lossnade en dag, att jag bara diktade vidare på storyn utan att tänka på antal ord, och efter det älskade jag att skriva.

Bloggen är dels ett sätt att dokumentera min träning, dels ett ställe där jag kan "skriva av mig" om sånt jag går och funderar på. Den har också varit ett bra ställe att analysera grejer efter utbrändheten, för saker och ting blir alltid tydligare när jag skriver ner dem och kan läsa igenom dem!

lördag 27 juni 2015

Om tio år...

Om tio år. Jag kan inte ens tänka så långt, för jag är så fascinerad över hur mycket jag har lyckats göra de senaste fem åren. Det är nästan så jag får jetlag när jag tänker på det.

Men okej. Om tio år - då har jag övat rätt mycket på att föreläsa. Och då jobbar jag mer med det jag tycker är viktigt, som t ex träning, hälsa och balans i livet. Förmodligen fortfarande som PT i någon form, eftersom jag tycker det är det roligaste jobbet jag nånsin haft.

Om tio år njuter jag fortfarande av livet. Firar ofta, har roligt när jag tränar, äter god mat och dricker bubbel ibland. Springer långt fortfarande och delar med mig av löparglädje och träningslera. Jo, ungefär så tänker jag att det är om tio år!

Träningskärlek. I sol och regn. Love, love, love.....

I dag har jag firat min födelsedag. Två månader för sent. Ironiskt nog för att jag tänkte att det var lite för osäkert väder i april men juni månad har inte varit mycket att skryta om heller :-) I dag var det mest bara grått när vi riggade för kalas men vi slapp inte skurarna helt. I kategorin "kalas vi minns" ligger dock min studentfest högt på listan: Mitt i juni, 12 graders värme, ösregn hela dagen och kvällen och flera i bandet som spelade fick lunginflammation efteråt! Så i jämförelse var dagens vädersituation ganska lindrig ;-)

Joakim och jag började rigga under förmiddagen och sen anslöt Fikajouren som hade fixat det mesta av buffén. Klockan 13 började gästerna ramla in och sen kalasade vi! Firandet inleddes med 45 minuters "utefys" som Joakim tog hand om. Hopp och lek och parövningar och åla under plankor och klättra upp och ner i slänter och annat roligt. Tjohoo :-) Otroligt svettigt i 18 graders värme fast solen gömde sig bakom molnen.

Svettiga och glada kom vi tillbaka till gräsplan där Nellie väntade med ett yogapass. Ett fantastiskt pass där vi fick sträcka ut oss på flera håll och kanter och lyssna på fåglarna. Som Nellie sa - otippat att jag själv valde att jag ville ha yoga på mitt kalas, det hade man inte trott för två år sen!

När vi var färdigyogade var det fikadags. En dignande buffé. Laxsmörgåstårta, hembakat bröd med cream cheese och marmelad, vaniljbullar, dansk äppelkaka, miniprinsessbakelser, kärleksmums, havrekakor och tårta. Så mycket godsaker. Bubbel också - både med och utan alkohol, och en tebuffé. Och då - då kom regnet. Mjukt, lätt sommarregn. Ljummet. Inte obehagligt egentligen - alla NMT-kompisar satt glatt ute ändå, vissa andra festdeltagare verkade tycka att det var lite jobbigt!

Sen blev det minsann presentdags. Alla verkade ha tagit fasta på det här med att njuta av livet så jag har fått choklad, bubbel, te, lyxig hudvård, en teprenumeration, en hel "hamsterlåda" med bars och godsaker och ett restaurangpresentkort med mera. Älsk på det! Känner mig vansinnigt bortskämd!

Det blev dags att packa ihop, gästerna gav sig av och vi plockade ihop. Fikajouren fick skjuts hem med alla sina prylar och jag packade ihop resten inkl. den fina paviljongen. Satt kvar där i mina kalasrester och kände mig nöjd medan jag väntade på Joakim som kom tillbaka och hämtade upp mig! Jag har haft så bråttom med att njuta och fira så jag har inte tagit en enda bild men jag vet att Joakim studsade runt med kameran och flera andra har också fotograferat.

Presenthögen har jag däremot fotat :-) Tack alla festdeltagare för att ni kom och spred kärlek, solsken och glädje på mitt kalas, och tusen tack för alla fina saker. Hälsningar från en mycket bortskämd 40-åring!

fredag 26 juni 2015

Utomlandsträning

Ja! Såklart!

Jag älskar träningsresor oavsett om destinationen är i eller utanför Sverige. För det bästa jag vet är att bara behöva äta-träna-sova och inte tänka på nåt annat praktiskt!

Jag har varit på resa med Springtime och Topphälsa i Portugal för en herrans massa år sen. Jag har varit på Playitas förra vintern och älskade det. Att ha träningsmöjligheter precis inpå husknuten och andra som lagar maten åt en - win. Jättemycket win.

Men jag har också njutit av löparläger i Sälen, Halmstad och Tylösand och det har varit precis lika bra. För övrigt var PT-utbildningen nästan som en träningsresa där man bara hade träningskläder och bara tänkte träning dagarna i ända - skillnaden var tyvärr att man själv fick stå för en del av den praktiska logistiken :-D

Jag drömmer om fler träningsresor. Playitas igen. Löparresor. Trailhelger i Skåne. Det finns hur mycket som helst att upptäcka!

torsdag 25 juni 2015

Sporter jag utövat

Nu kan det eventuellt bli lite småroligt här ;-) Jag har ju verkligen inte varit träningsmänniska hela livet om man säger så...

När jag var nio tyckte min mamma att jag var fasansfullt okoordinerad. Hon hade försökt få mig att spela handboll men gett upp (man är ingen hejare på det där med bollar när man har tjocka glasögon och dessutom ogillade jag närkontakt...). Så då tyckte mamma att jag skulle simma, men tyvärr skulle simhallen stänga i två år för renovering. Ishallen låg mittemot så då blev det konståkning i stället. Tillsammans med lillasyrran, praktiskt och bra.

Jag ogillade det rätt så starkt i början för jag var inte så välkoordinerad. Men jag höll ut två terminer och efter det fick jag byta till en lite duktigare grupp och då blev det roligare. Ännu roligare blev det när vi började syssla med teamåkning aka synchronized skating. Man är alltså ett lag som åker tillsammans till musik (och Sveriges topplag Team Surprise är fortfarande regerande världsmästare). Tillsammans med mitt lag som hette Rainbows fick jag vara med i danska mästerskapen (som vi faktiskt vann ett år) och åka på tävlingar i Sverige och Finland. Grymt roligt.

Ridning pysslade jag med från 9 till 19 års ålder, inte särskilt seriöst utan en gång i veckan på ridskola. Bäst var de terminerna då vi hade en "egen" grupp - det var jag, mamma, syrran och två kompisar som hade egen ridtid! Klockrent. 

När jag flyttade hemifrån för att plugga fanns det ingen teamåkning i konståkningsklubben där jag hamnade så jag försökte träna själv ett tag men det var inte så roligt så jag gav upp och började med klassisk balett för vuxna i stället. Faktiskt lika kul som teamåkningen eftersom balettskolan gjorde ganska ambitiösa uppsättningar av klassiska balettföreställningar två gånger om året och jag fick stå på scen i tåskor :-D Efter några år gav dock mina hälsenor upp (kronisk inflammation..) så jag slutade.

Sen var jag "sportlös" ganska länge tills jag insisterade på att lära mig springa. Fast det höll ju inte kroppen för riktigt så det blev liksom "med mellanrum" när jag inte hade för ont. Så när jag flyttade till Malmö 2005 sökte jag upp närmaste ridklubb och sen red jag 1-2 gånger i veckan ganska länge tills löpningen, NMT och gymmet började kräva så mycket tid att ridning inte längre rymdes i schemat. Jag är en äkta "dressyrtant" i själen (är det månne konståkning och balett översatt till hästryggen?) men hoppar med skräckblandad förtjusning också. Dressyr kräver hårt arbete, koncentration och samspel och att bara "åka häst" en gång i veckan var inte riktigt tillräckligt.

Jag tänker fortfarande att jag ska återgå till ridningen någon gång när tid och pengar finns. Men just nu är väl löpningen min mesta "sport"!

onsdag 24 juni 2015

Träningsmagi

Träningsmagi. Det där som uppstår när man tränar tillsammans eller var för sig fast på samma ställe. Ett stilla "tummen upp" till den som kör snygga tunga marklyft. Blickar som möts i en parövning, två obekanta människor som plötsligt ska utmana varandra i en övning - eller hjälpa varandra. Känslan när ett team tar sig an en uppgift - "alla ska upp i backen så snabbt som möjligt" och vi hjälps åt och hejar på varandra. Glatt leende, high five och "vi klarade det".Yes!

Träningsmagi. Så högfrekvent på roliga träningsevenemang som Blogger Boot Camp, Be Your Best Convention, löpkurser, utbildningar. Men också på ett vanligt vardagligt NMT-pass en regnig onsdag i februari eller på B.A.B.Y. Runners Team-intervallpass en solig vårkväll. Älskar.

Och du - vet du att Träningsmagi är ett eget event? En hel träningsdag i Trollhättan den 26 september. Det blir magiskt. Åk dit och upplev träningsmagi!

Späckat schema

Träningsvärk efter alla nya övningar på gårdagens utbildning. Men det fanns ingenting att be för, PT-kund nollsjutrettio = upp och hoppa! Cykla i motvind till gymmet, duscha, kläder och smink på, redo! Efter PT-timmen gällde det att byta om i raketfart, cykla som vinden bort till favoritfiket och hämta en latte och den där fantastiska frukostmackan (surdegsbröd, pesto, kyckling, avocado) och sen in på kontoret.

Jobbajobbajobba - lönebokföringsdags = knappa siffror i högt tempo. Fint flyt i dag, det mesta gick bra, allt i mailboxen fick vänta till i morgon helt enkelt. Lämna kontoret strax efter tre, hemma strax före fyra, ÄTA och packa om väskor. Dubbelt bagage, dubbla uppdrag!

Cykel ner till Bulltofta. Låsa in NMT-grejer i skåp, köra PT-pass med fokus på löpningen. Roligt! Kunden blev varm i alla fall :-) Färdig 1800, svida om från PT-kläder till NMT-instruktörsoutfit, fylla vattenflaskor, bocka av deltagare i appen, uppställning och köra ett pass. Svettigt, inspirerat av gårdagens HIIT, utmanande - men glada ansikten efteråt! Sen cykla hem, andas, äta, landa. Snart dags att packa om väskorna för morgondagen.....

tisdag 23 juni 2015

Saker som ger mig energi

Vi tar "saker" med en nypa salt här, va?

Kärlek och kramar och närhet och att känna mig älskad.
Go mad, möe mad å mad i rättan tid!
Solen
Mjukt ljummet sommarregn
Snö
PT-kunder
Instruktörsjobb utomhus - oavsett väder!
Minipauser - som att gå iväg från kontoret till närmaste fik och hämta en latte och sen sitta och andas tio minuter innan jag återgår till jobbet
Skratt
Kluriga samtal
Träning av alla sorter. Fokuserad styrketräning, all-in-HIIT så svetten sprutar, lugna löprundor i skogen, snabba intervaller, gruppträning hos en duktig instruktör, yoga på mattan hemma med en video från Yogobe. 
Att få föreläsa och känna gensvaret från publiken
Feedback (ja, även negativ sådan fast den kan vara svårare att hantera)
Te, choklad och gröt (Joakim säger att det är de tre viktigaste överskrifterna i min skötselmanual)
Musik
Träningsevent och -konvent - en heldag i träningskläder, hur bra som helst!

Konceptutbildning PT-Grupp

Jag har spenderat en heldag i träningskläder för att förkovra mig i PTbyFitness24Seven's koncept "PT-Grupp". Man kan säga att det är ett koncept som ligger i zonen mellan PT och gruppträning, helt enkelt. Tanken är att 4-6 personer delar på en PT som lägger upp ett program som passar gruppens status och önskemål. Man får mer individuell uppmärksamhet än på ett vanligt gruppträningspass men det kostar betydligt mindre än PT-timmar. Typiskt bra.

Det finns tre olika varianter: HIIT, Functional och Running som vi betade av i tur och ordning i dag.

Vi inledde väldigt charmigt med HIIT och fick prova på ett helt pass på 30 minuter - 5 minuters uppvärmning och 25 minuters hårt arbete i intervallform. Gomorron :-) Jag fick modifiera vissa övningar av hänsyn till de där hälsenorna men allt jag kände att jag vågade och kunde utföra kontrollerat gjorde jag. Jag ändrade t ex "tuck jumps" till vanliga knäböj med hopp och utfallshopp till vanliga utfall eftersom jag vet att i just de övningarna kan landningen bli lite okontrollerad när man blir trött. Annars var det mest bara fullt ös - enkla övningar, intervall - kort paus - intervall - kort paus hela vägen. Efter en sista tabata där vi växlade mellan höga knän och burpees avslutade vi med en kombination av plankor och då bara gled jag runt på mattan för att jag var så svettig :-D Fett gilla på det. Roligt att bara köra ända in i kaklet!

Sen varvade vi teori och praktik lite - pratade teori, satt två och två och klurade ut små sekvenser, testade dem på varandra, pratade mera teori etc. Bl a arbetade vi med "dropset", dvs minskad belastning. Det har jag tidigare bara kört i övningar med vikter men det går givetvis att göra övningar lättare. För armhävningar kan det t ex vara 15 sek med klapp, 5 sek vila, 15 sek armhävningar med sidoförflyttning, 5 sek vila, 15 sek vanliga armhävningar. Så att övningen blir stegvis lättare vilket innebär att man orkar hålla intensiteten. Ny kul grej att labba med!

Näst på tur var Functional. Lite "lättare" för flåset men behöver inte vara lätt för det! Balansövningar, bålstabilitet, rörlighet. Återigen fick vi prova på ett kortare pass med stegring av övningar innan vi fick spåna själva och prova ut olika övningar på våra kamrater.

Efter välbehövlig lunchrast fick vi intro till MAQ-uppvärmning. En samling övningar som värmer upp kroppen på ett bra sätt och även pekar på eventuella brister i rörlighet, balans och styrka! Efter det körde vi en cirkel där alla fick visa upp sin favorit bland funktionella övningar och det blev ganska blandad kompott men rätt roligt.

Sist ut var då Running som påminner ganska mycket om det upplägg jag brukar använda när jag tränar löpgrupper. Uppvärmning, löpteknikövningar, intervalldel, avslutning. Även här en teoretisk bit och så fick vi ut och prova på lite teknikövningar och lite snabb löpning innan vi gick tillbaka till gymmet och avslutade med teori.

Nu är jag alltså färdigutbildad på konceptet och det är fritt fram att köra PT-Grupp. Samla ett gäng om 4-6 personer så får ni 6 pass för 995 kr per person. Vi behöver inte vara på gymmet, alla koncept funkar lika bra utomhus (Running är väldigt svårt att köra inne) så är ni kompisar, grannar, familj eller kollegor som vill träna tillsammans så ta kontakt! Och nej, man behöver som vanligt inte vara medlem på Fitness24Seven för att träna med mig :-)

måndag 22 juni 2015

Ett intervallpass

Jag har ju ett nästan oändligt antal intervallpass "på lager" eftersom vi med B.A.B.Y. Runners Team lägger fokus på intervaller för att alla ska kunna vara med. Så jag serverar en favorit som jag hämtade ur en artikel där Blossom gav löptips i (tror jag) hennes egen tidning Blossom Magazine för några hundra år sedan!

Det är en intervallstege med allt kortare intervaller. Jag rekommenderar att man värmer upp med jogg och lite uppmjukande övningar innan samt givetvis löpskolning (kolla Rundays app, jag har hört att den är bra till löpskolning men har inte hittat den till Android...).

Sen kör vi intervaller:
4 x 2 min/1 min vila

4 x 1 min/1 min vila
4 x 30 sek/30 sek vila

12 intervaller allt som allt och när man har gjort de första 4 har man gjort över hälften av det jobbiga! Funkar att springa själv på nån slinga, fram och tillbaka på lämplig sträcka eller runt på bana. Givetvis är tanken att farten ska öka när intervallerna blir kortare!

Måndagar alltså...

Det här var en något brutal måndag måste jag erkänna. Tre dagars helg har tydligen gjort sitt!

Ursprungsplanen var att jag skulle ha en PT-kund på morgonen men det blev framflyttat en vecka av olika anledningar och det gjorde egentligen inte mig så mycket för det underlättade min logistik betydligt. Det innebar bland annat att jag då kunde ta den tiden till min egen träning eftersom den redan var bokad i kalendern. Så Joakim fick skjutsa mig till bussen och så var jag på gymmet strax efter sju ändå och körde överkroppspass.

Jag var stora delar av tiden alldeles ensam i gymmet och det var rätt trevligt att "äga hela reviret" för en gångs skull :-) Passet gick överlag bra, märker dock att jag är lite trött i övre delen av ryggen efter gårdagens ryggpass och det påverkar vissa övningar en aning så jag fick ta det lite lugnt med vikterna. Armhävningarna gick otippat bra i dag trots trötthet i bålen så jag tänker att det ändå går framåt!

Efter dusch och sånt var det dags att bege sig vidare till Naprapatlandslaget för en koll. Jag hade tänkt att det kunde bli en ganska mysig promenad men icke - för när jag kom ut ur duschen så ösregnade det ute. Jahapp. Av med jeansen, på med träningstights (de blir mindre obehagliga när de blir blöta), och iväg. Tacksam för att jag hade torra strumpor i väskan och andra skor på kontoret att byta om till sen kan jag säga!

Naprapatbesöket var mindre behagligt även om Jimmy var positiv och tyckte att mina hälsenor ändå mådde ganska bra. Höger som också är den som varit stelast nu i dagarna svullnade upp av stötvågsbehandlingen och känns sådär nu på kvällen. Vi får väl se varthän det bär. Återbesök på fredag, Jimmy var inte alls övertygad om att det behövs nån längre löpvila men däremot en hel del uppvärmningsarbete för att hjälpa kroppen att hjälpa sig själv. Så det är väl hyfsat bra fast det inte är optimalläge. Typiskt också att jag har varit osugen på löpning hela våren men nu när jag ska lugna mig är jag jättesugen... 

Sen var det kontorsdags och det var jämförelsevis tråkigt i dag men jag fick en del grejer gjorda. Och efter det satte jag mig på bussen och hade 45 minuters resa hem och förbi hem faktiskt för att hoppa av bussen precis mittemot vår lokala cykelaffär. Egentligen var jag inte jättesugen på det här cykelköpet men Jonas tog projektet på stort allvar, visade och förklarade och berättade om tekniska fördelar och det slutade med en helt annan cykel än det jag hade tänkt. Tänkte mig en Crescent citybike, det blev en Skeppshult Nova Sport som är att kategorisera som "en sportigare tantcykel" men med fler växlar och en bättre geometri än Crescenten faktiskt. Dessutom fanns inte Crescent-modellen hemma i min storlek så jag hade fått vänta en vecka och det var väl inte hela världen med en vecka, men Skeppshulten kändes som om den blir bra bara jag vänjer mig! Och så är den glittrigt mintgrön och jättefin och lättrullad sådär som bara nya cyklar är :-)

Pluspoäng till Skölds i Kvarnby för att de verkligen tar sig tid och för att både Jonas och pappa Gert kastar sig över cykeln med samtliga verktyg för att fixa den färdig och fin till mig på nolltid. Plus att Jonas sa att jag skulle cykla på den i några dagar och sen kika inom för att justera klart vinkel och höjd på styre och sånt när jag har vant mig. Och så är de jättetrevliga, ger bra service och jag vet att de är snabba och kompetenta på verkstaden också vilket är guld värt för en cykelpendlare som jag!

söndag 21 juni 2015

Efter träning?

Efter träning är mitt allra viktigaste påfyllning. Jag har kämpat som en liten gris för att lägga på mig muskler och har uppenbart svårt för det, så oavsett träningsform gäller påfyllning.

Efter styrketräning slänger jag således i mig en proteinshake (billigt och lättillgängligt protein, pulvret klarar sig i träningsväskan oavsett temperatur, smaken är sådär, mat är förvisso bättre men det här ar enklare!) och sen när jag har duschat börjar jag tugga på en rawfoodbar för att fylla på med kolhydrater. Inom max en timme efter passet är det dags för påfyllning av bättre kvalitet, alltså riktig mat. Det kan vara keso eller kvarg med bär, en macka, vanlig lunch eller middag. Jag är inte jättekräsen av mig men Eve Grab'n'Go som ligger mellan gymmet och jobbet har gudomliga frukostmackor: Surdegsbröd med kyckling, bacon och avocado. To die for. Bra näringsmässig sammansättning också efter träning :-)

Efter löpning och efter NMT är jag vanligtvis inte alls lika hungrig som efter styrketräning och har det varit ett tufft pass så händer det att jag verkligen inte känner att jag får i mig nåt. Det som oftast hjälper är att dricka - saft, utspädd juice, resorb, vitargo, energidryck... Rätta till vätskebalans och fylla på med kolhydrater/elektrolyter är oftast det som behövs. Mår jag riktigt illa så försöker jag oftast få i mig en proteinshake, det brukar nämligen betyda att jag 45-60 minuter senare är i skick att äta en rejäl måltid. Oftast är det bara tuffa intervallpass och tröskelpass samt lopp i maxfart som gör att jag hamnar där. Annars räcker det med en macka eller nåt och så upptäcker jag ganska snart därefter att jag är hungrig och äter "riktig mat".

Oavsett träningsform så kan man inte påstå att jag är en hejare på att ta mig in i duschen. Alltså - har jag gymmat och ska vidare till kontoret så finns det inte mycket att diskutera utan då är det bara att se till att det blir överstökat. Men gymmar jag efter arbetsdagen och "jag ska ändå cykla hem så det är inte lönt att duscha" är rådande visdom så kan det ta rätt lång tid innan jag pallrar mig in i duschen. Och efter långpass.... jag byter om till torr tröja, stretchar, äter, landar i soffan eller på yogamattan eller framför tv'en eller nåt och Joakim får peta på mig femtielva gånger och säga "gå och duscha med dig!" för att det ska bli av. Trögt, liksom... NMT går lättare enbart för att passen ligger på kvällen och jag gillar inte att lägga mig svettig i en "ren" säng, men även där blir duschen ofta allra sista anhalten innan jag landar på kudden.

Chillaxad söndagsträning

Söndag. Frukostgröt och te och sen styrde vi bilen mot gymmet som var underbart obefolkat. Jag hade rygg och mage på schemat i dag och Joakim skulle köra mark och bänk så vi kunde supporta varandra lite vid behov. Efter ett tag trillade lite andra stammisar in men det var ändå rätt lugnt och jag njöt av att ha oändligt med tid och utrymme för träning!

Uppvärmning med 1000 m rodd var nog det enda som kändes motigt i dag och då främst för att träningsvärken från fredagens benpass sitter ordentligt i låren! Sen bara flöt det på. Jag tog pinnen och värmde upp bröstrygg och axlar ordentligt, körde rotationer och good mornings för att få fart på rygg och baksida och så har jag två "uppvärmningsset" latsdrag innan jag går på med det tunga artilleriet.

Det här ryggpasset (med lite magövningar) är nämligen osannolikt tungt av den enkla anledningen att det är 4 st ryggövningar som alla 4 supersettas med raka pushdowns. Så man gör ett set chins med gummiband, sen 10 pushdowns, vilar kort stund, nytt set chins, nya pushdowns... etc. I dag var jag allra mest nöjd med hantelrodden och så kom Joakim sen och teknikcoachade mina negativa chins och rättade till ett klantfel som gjorde att jag tappade muskelkontakten. Alltid bra med support! I utbyte fick jag ställa upp med passning i bänkpressen :-)

Med mycket trötta ryggmuskler var det sen dags för magövningarna och där passade jag på att slänga in enbens tåhävningar (hälsenerehab) när jag ändå vilade mellan set. Så har jag det avklarat för i dag. Joakim var inte klar för dagen så jag gick bort i ett lugnt hörn och roade mig med diagonallyft på boll plus benlyft på boll och passade dessutom på att få lite coaching i pikstående på boll eftersom jag har haft lite svårt för den och fått träna rätt mycket på kullerbyttor. Men nu verkade kroppen fatta galoppen när Joakim stod och drog höfterna i rätt läge!

Duschade och sen var jag jättejättehungrig så vi slängde väskorna i bilen och gick bort till Espresse House på Centralen och åt varsin grillmacka med kyckling och drack kaffe innan vi åkte och handlade. Typiskt dåligt att låta mig handla när jag är jättehungrig, risken finns att jag vill ha med mig hela affären och främst godis- och snackshyllorna hem. Nu blev det inte så utan det var ganska civiliserade kassar vi fick med oss hem. Hamstrade bara lite riskakor att ha i "hamsterlådan" på jobbet till akuta nödsituationer!


lördag 20 juni 2015

En träningsform jag älskar...

En träningsform. Vaddå EN? Men okej, det får bli den träningsformen jag älskar mest just nu som blir dagens tema för #uppochhoppaijuni.

Jag tänkte prata om styrketräning. Det betyder inte att jag har slutat älska löpning och NMT, det betyder bara att just nu har jag som allra roligast i gymmet, okej?

I många år led jag av "gymfobi". Sen gick jag halvhjärtat dit och körde lite övningar för armarna med hantlar och lite situps och ryggövningar på boll, jag var av den fasta övertygelsen att ben behövde jag inte träna eftersom jag cyklade och sprang en del och dessutom ville jag absolut inte riskera att mina ben blev större! Så fel jag hade!

Jag började träna med PT, ungefär samtidigt blev jag diagnosticerad med utmattningsdepression och hade plötsligt hur mycket tid som helst (och jävligt lite energi). Styrketräningen och löprundorna blev min räddning och då upptäckte jag också att styrketräning är en förutsättning för att jag ska kunna springa.

Under de senaste åren har jag tagit mig från gymfobi till gymälskare. Jag har gått från att vara rädd för skivstången och tänka att "det där är inget för mig" till att hjälpa andra i sin träningsresa. Styrketräning är fantastiskt på många sätt och det behöver inte innebära brutaltunga lyft och "byggarmuskler" (som för övrigt är ganska svåra att få!). Styrketräning är ett sätt att hjälpa kroppen på rätt väg - stärka upp svagheter, balansera upp obalanser, bli stark och hållbar. Ja, jag gillar det styrketräningen gör med min kropp, jag gillar mina synliga muskler, men jag gillar de mentala effekterna ännu mer.

När jag kommer in i gymmet och ska träna själv har jag ett fokus: Mitt träningsprogram. Teknik, rörelseomfång, muskelkontakt. Jag noterar noga vikter och belastning. Känner efter om jag orkar mera, lastar på, biter ihop. GÖR. Efter passet har jag allt som oftast ett stort leende, är lätt skakig i berörda muskler (benpass givetvis värst!) och är nöjd. Noga med att berömma mig själv och våga skryta om det som gick bra just i dag.

Jag älskar att styrketräningen har hjälpt mig bygga en kropp som är hållbar och stark. En kropp som håller för det jag utsätter den för - 9 mils transportcykling varje vecka, PT-jobb, löpträning, löpcoaching, NMT som instruktör och deltagare. Lopp på asfalt, lopp i terräng, hinderbanor. Jag har varit relativt skadefri sen jag började styrketräna och är medveten om att styrketräningen behövs!

fredag 19 juni 2015

Midsommarmysfys!

Vi har ju firat midsommar med löpning de senaste två åren men inte i år. Vädret var inte jättelockande och mina hälsenor ställer inte upp på nån löpning just nu utan måste få vila för att bli hela. Men gymmet går bra! Jag hade en kund inbokad klockan 10, Joakim hängde med till gymmet och efter att E var färdigtränad så tog jag mig an mitt benpass.

Vi har fått ett nytt hopprep med stålwire på gymmet och det var sååå jäkla bra att hoppa med så jag nästan njöt av uppvärmningen! Tidigare har vi haft ett Casall Speed Rope som visserligen är fantastiskt men också så tunt att det ideligen fastnar mellan tårna i mina fivefingers - det här var en lite kraftigare modell med exakt rätt vikt så det funkade hur bra som helst. Och jag som hatar att hoppa rep....

Knäböj blev i dag med fullt fokus på djup och muskelkontakt och lite lägre vikt. Det kändes tungt nog ändå.... Utfallsgången efteråt var eeeevighetslång och snart var det dags för den roliga marklyftsstegen. 12-10-8-6-6 repetitioner ger mig möjlighet att lasta på utan att känna att jag måste göra en massa repetitioner med den vikten så jag började på 40 snälla kilon i dag och avslutade starkt på 75. Eftersom Joakim var med på gymmet bad jag honom filma 8 repetitioner på 60 kg bara för att få en snabbkoll på tekniken. Den var faktiskt så oväntat bra så att jag helt skrytigt slängde upp filmen på insta och facebook... Jag trodde att jag hade tappat tekniken men muskelminnet sitter helt stensäkert där så jag var skitnöjd! 

Lite mer jobb på baksidan och sen bara prehabövningar som nu har blivit rehab kvar. Färdigt. Snabbt på med överdragskläderna och iväg innan parkeringstiden gick ut. Hem till en lättare lunch, återhämtning och dusch innan vi fixade traditionell midsommarmat till oss och skålade :-)
I vårt hushåll är det inte alla som äter sill utan vissa (eventuellt jag) envisas med att det alltid ska finnas köttbullar och prinskorvar. Och så fick vi tag på lokalt odlade svenska jordgubbar också. Glad midsommar!

Hur träning förändrar mig

Oj. Vilken stor och omfattande överskrift hos #uppochhoppaijuni i dag! För det här har jag ju skapat en hel föreläsning om under titeln "Från utbränd till ultra". Jag har skrivit ett gästblogginlägg om det också som ni hittar här hos Sofia.

Skillnaden är liksom...oändlig.

Innan jag lärde mig träna på ett sätt som var bra för mig var jag smalfet, stressad, överrörlig, hade en hel del smärtproblematik, var ganska ledsen och ganska bekymrad för vad alla andra tänkte om mig. Nu är jag ett antal kilo tyngre men det är betydligt mer kvalitet i massan, jag har släppt stressen för det mesta, överrörligheten är under kontroll och jag har sluppit smärtproblemen. Jag är oftast glad och känner mig lycklig och jag bryr mig inte ett smack om vad omvärlden tänker och tycker. Jag är JAG och det är OK. Som grädde på moset tog jag mig från att kunna springa max 5 km (och då hade jag svinont i höfter och knän i 2-3 dagar efter) till att springa 54 km Tjejmarathon i terräng och bara vara lite stel nån dag efter.

Allt detta av bara träning? Japp. Träning var mitt verktyg ut ur utbrändheten, blev min livlina när jag mådde dåligt, min lekplats när jag var glad, min roligaste hobby och numera har jag förmånen att jobba med det. Träning fick mig att kliva ur komfortzonen, överleva läskiga saker som tunga marklyft och hinderbanor och inse att jag kan mycket, mycket mer än jag tror. Träning är helt enkelt amazing!

torsdag 18 juni 2015

Sport på TV

Jomenvisst. Sport på TV i det här hushållet är främst mitt intresse, jag kan inte påstå att sambon är lika överlycklig! Jag struntar glatt i fotboll och handboll och hockey, men tittar gärna på friidrott (älskar att spana på löpsteg :-D), har tidigare följt Tour de France rätt så seriöst men inte så mycket numera. Alla dopingskandaler plus det faktum att jag inte längre har tillgång till danska tv-kanaler har liksom bidragit till den utvecklingen. Eurosports svenska kommentatorgäng blir aldrig samma sak som Ritter & Sørensen på danska TV2 ;-)

Konståkning då? Jo, jag tittar gärna på EM och VM när tv-tiderna är civiliserade, dvs tävlingen går i Europa. Men helst tittar jag live, som i Globen i vintras! På vintersportsidan gillar jag längdåkning och skidskytte också. Har givetvis tittat på ett och annat Vasalopp.

Men det är inte jag som tillbringar helgerna framför Champion's League eller sitter uppe halva natten för att titta på Formel 1. Egentligen vill jag helst träna själv. Men sport som underhållning emellanåt - absolut :-)

Svärord, svärord, svärord...

Svärorden har haglat tätt i dag.

I morse klockan 06.35 tänkte jag att jag skulle cykla till jobbet. I vintertights och regnjacka eftersom det var ganska tydligt i går att vanliga tights och vindjacka inte var nån lämplig klädsel. Vintertights i midsommarveckan.... Ahem.

06.36 bad jag Joakim vända tillbaka och hämta mig och skjutsa mig till bussen. Varför? Jo, för cykelns framhjul var allt annat än rakt. Nån har alltså under kvällen eller natten kört på min cykel där den stod i cykelstället så att framhjulet böjts. Inte jättemycket men tillräckligt för att det inte går att cykla på. Tillräckligt för att det förmodligen inte går att räta upp utan måste bytas. Minst 1500 pix, alltså, eftersom hjulet har navgenerator. Försäkring på 8 år gammal cykel? Inte mycket. Och visst, jag hade ändå tänkt köpa en ny cykel för skatteåterbäringen men helt ärligt.... att bli tvingad att göra det för att man behöver en cykel NU är inte alls lika roligt som när man i lugn och ro kan kika på möjligheterna och hitta nåt bra.

Hela min vardagslogistik bygger i princip på att jag har en cykel. På att det tar 30 minuter till gymmet, 33 minuter till jobbet, 3 minuter mellan gymmet och jobbet och 10 minuter till Bulltofta. Det tar längre tid att åka buss, vissa sträckor går det inte alls och dessutom går bussar på fasta tider....

I dag fick jag skjuts till femmans hållplats och lyckades vara på gymmet 07.10 som planerat så att jag hann ta en snabbdusch och fixa till sminket innan första kunden 07.30. Nästa kund 08.45, dvs klar 09.45, och ett möte på kontoret klockan tio. Den där kvarten räcker gott och väl när det tar 3 minuter att byta kläder och 3 minuter att cykla. Men när det tar 10 minuter att gå.... blir det lite snårigt! Turligt nog kom kunden tidigt och vi drog igång 08.40, aldrig har jag varit så glad över fem minuters tidsvinst! Snabbpromenad till kontoret, fem minuter tillgodo före mötet, möte, ytterligare ett möte, lunch, och kvart över tolv landade jag framför datorn och kunde kolla mailskörden..

Ringde cykelaffären och kollade öppettider. Stängning 16.00 i dag, jaha, inte en chans att hinna dit alltså. Sen midsommarstängt - öppet igen på måndag. Svärordsvärordsvärord. Svärord. We're looking at ungefär en vecka utan cykel. Vafan. Tanken var att jag skulle på härlig utomhusyoga med Sara men det var på andra sidan stan och krävde en cykel för att få till logistiken så nej, det blev inte av. Och suget efter att träna själv på gymmet var obefintligt. Så jag åkte buss hem och visst, det tog bara 40 minuter men jag hade kunnat cykla på samma tid och det hade varit gratis....

Såna här dagar är det tur att man har en sambo som fattar att man är trött och less och arg på folk som sabbar saker. Jag har satt en "arg lapp" på min cykel och tänker att den granne som har "råkat" köra på den kanske får dåligt samvete. Det kanske finns ärliga människor? Man har lov att hoppas. Och Joakim kom hem med god indisk takeaway och kramade om mig och påminde mig om att det är långhelg, att han faktiskt också kan cykla om det underlättar för mig att ha bilen och att det nog löser sig. Och det gör det ju. Det blir bara så satans jävla klyddigt bara för att nån klantskalle inte hade koll på sin bil....

onsdag 17 juni 2015

Favoritinspiratör(er)

Det är svårt att välja bara en person som inspirerar mig så jag har modifierat den här överskriften från #uppochhoppaijuni en aning!

Mia Thomsen, känd som MarathonMia, har inspirerat mig i flera år och kommer fortsätta göra det. Från nybörjarlöpare till NMT'are till marathon och ultra - tack Mia, av hela mitt hjärta, för att just DU berättar öppet och ärligt om din träning, din resa, ditt liv, som inte alltid är så jävla glammigt. Kan Mia, så kan jag, tänker jag. För det låter aldrig så svårt när det är just Mia som berättar om sina äventyr!

Madeleine Rybeck - Fitnesscoachen - PT-Madde. Madde inspirerar för att hon är den första PT jag hittat som verkligen lyckas kombinera det här med styrketräning och löpning. Nej, inte till en supersatsning på löpningen, inte till "33 minuter på milen"-läge, men att man kan ha en stark och musklad kropp och ändå lyckas springa. Sen är det ingen hemlighet att hon också har lyckats med det där som jag jobbar på - att släppa "vuxenjobbet" och leva på att vara PT, coach och föreläsare. Nice work!

Carolina Klüft. Att vara riktigt bra i flera friidrottsgrenar är få förunnat. Sjukamp är skitsvårt och Carro knäckte koden. Någon gång runt 2008 fick jag reda på att Carro och jag är ungefär lika långa och att det inte skilde så jättemånga kilon på vågen. Innan dess trodde jag att för att vara idrottare skulle man vara superliten och superlätt (något skadad av år inom konståkning och balett, kanske). Här dök det upp en lång tjej som var jävligt grym på jävligt mycket. Och som fortsätter inspirera, som t ex när jag såg henne i programmet "I huvudet på Gunde Svan" i vintras. Man vill ju bara gå och göra mer och högre och starkare och längre och tyngre när man hör henne entusiastiskt berätta om träning och känslor och vinster!

tisdag 16 juni 2015

Find your happy place!

Det är skönt att ha såna där "happy places" där man kan landa när livet blir jobbigt. Det kan vara en fysisk plats, en mental bild eller något man gör som man blir glad av. I dag behövdes det lite extra!

Jag var ledig från kontorsjobbet i dag - jag hade bokat ledigt i kalendern med Tjejmarathon i åtanke och tänkte att det skulle vara skönt med två lediga dagar efter loppet. När jag ändrade planer tyckte jag inte att jag behövde ändra i semesterupplägget utan att jag gott kunde ha en extra ledig dag innan det är jag som i princip "håller ställningarna" hela juli månad innan jag ska ha semester!

Dagen i dag började med ett tandläkarbesök. Sist jag var där upptäckte man nämligen att nånting hade gått fel med en krona vi satte på förra våren och att den behövde göras om. Jag var måttligt intresserad av det projektet, kan man säga, men att göra det nu innebär att det går på garantin och med facit i hand är jag rätt glad att vi tog tag i det för det var inte så jättefint där under ytan. Men det var ett ganska obehagligt tandläkarbesök och det är ytterligare ett kvar för att sätta dit en ny krona med bättre passform.

Jag åkte direkt från tandläkarkliniken till ett "happy place" - mitt PT-kontor på gymmet. Satte mig där i lugn och ro, drog på mig varm luvtröja, andades lugnt och sansat en stund. Petade i mig BCAA och en bit rawfoodbar och bytte sen om till träningskläder för att köra mitt träningspass och skrämma bort ångestdemonerna. 45 minuters koncentrerat arbete med fokus på teknik och muskelkontakt snarare än tunga vikter gav utdelning. Livet kändes med ens mycket lättare! Tillbaka till PT-kontoret för proteinshake och resten av rawfoodbaren och så satt jag och programsatte för veckans klienter. Sen dags för varm dusch och in till stan för lunch. Jag var inbokad på energimassage och pedikyr hos en student på Gildaskolan och det passade helt perfekt att bara skräpa på behandlingsbritsen där ett tag! Förutom alltså att ansiktsmassage med aromaoljor kan vara det absolut skönaste som finns. Ytterligare ett "happy place" - en bild och en känsla att plocka fram när stressen tränger sig på!

Kom hem, lagade mat och fortsatte till ytterligare en energipåfyllning - coaching av B.A.B.Y. Runners Team på Bulltofta. Dubbelt upp, faktiskt, för hela Bulltofta är ett stort "happy place" för mig och att coacha glada modiga löpartjejer gör mig också lycklig! I dag höll vi oss på gräsplan och jobbade med uppvärmning, löpteknikövningar och så 30-20-10-intervaller. Jag har pratat mycket om det här med att göra skillnad på tempot i de olika intervallerna och jag måste säga att gänget verkligen levererade på det området i kväll. Det gäller ju att ha modet att rusa de där 10 sekunderna och lita på att man återhämtar sig på de 30 sekundernas lugn jogg (eller gång, om man är nybörjare!) Vi pratade också lite om hur man kan göra rent fysiskt för att öka farten - att "älgkliv" kanske inte är det bästa sättet men att man kan trycka upp farten på andra sätt som t ex med att reglera kroppens lutning.

Passet avslutades med utmanande löparstyrka och skön stretch och sen tackade jag för mig och vi vandrade hemåt i kvällssolen. En helt fantastisk kväll - hela dagen har varit grå och ruggig men nu till kvällen kom solen och det var störtskönt ute, bonuspoäng för att det dessutom inte blåste nåt nämnvärt!

Således laddad med energi tror jag att jag klarar av två dagars jobb som följs av en tredagarshelg :-)

Drömträning

Jag försöker egentligen göra sånt jag drömmer om så just på träningsfronten är det lite svårt att beskriva en drömträning.

Men OK, nåt lite kan jag nog skaka fram. Förra året hade Nike en träning där man fick springa med Abeba Aregawi. DEN hade jag velat ge min högra arm för att få vara med på. Att få träffa de där riktiga proffsen tycker jag är svinkul. Till exempel som när jag sprang med Malin Ewerlöf på förra årets Blogger Boot Camp eller att få köra löpteknik med Rubin McRae.

Jag drömmer också om att få köra ett pass i gymmet under PT-Maddes ledning men den drömmen ska jag faktiskt försöka förverkliga under hösten. Med lite kreativitet bör det gå att lösa :-)

Just nu när mina hälsenor är stela och ömma drömmer jag om snabba mjölksyrestinna intervaller på bana. Lätta kvicka steg på optimalt underlag.

Om jag i stället tolkar "drömträning" som "träning jag helst gör en ledig dag" så är det precis det jag har gjort i dag. Traskat in på gymmet mitt på förmiddagen när det är lugnt och stillsamt, gjort mitt pass utan stress och med fokus på bra teknik och bra muskelkontakt i varenda repetition. En övning i taget, ett set i taget, ingen tid att passa. Det är också "drömläge" för mig!


måndag 15 juni 2015

PT - inte alltid i gymmet

Jag hann med lite PT-jobb i dag också, bland annat en timme med fokus på löpteknik. E och jag har kört en hel del på gymmet och i dag var det dags att kika lite på löpning. Uppvärmningsövningar för aktivering och uppmjukning av muskler. Sen fick E springa lite och jag filmade - vi körde några teknikövningar och filmade sen igen för att jag ska kunna analysera skillnaden. Spontant såg det dock ut som om det gick åt rätt håll!

Mera teknik - diverse löpskolningsövningar för att aktivera på rätt ställen och för att jag ska kunna identifiera brister som vi ska rätta till med hjälp av korrekt träning både i och utanför gymmet. E ska flytta och kommer inte spontant ha tillgång till gym, så min uppgift är att förse henne med träningsprogram så att hon kan träna hemma och fortsätta den utvecklingen vi har påbörjat tillsammans.

Efter att ha tekniknördat i en dryg halvtimme gick vi till backen och jobbade backteknik. Först genom att "älga" upp i backen med långa steg och frånskjut (hej, aktivering baksida) och sedan försök på att hitta optimal backteknik. Korta steg, korrigera lutning, blicken upp, höften med fram, tappa inte bagageutrymmet bakåt, upp med knäna, tryck ifrån.... Varv på varv på varv. E konstaterade att det var jobbigt för magmusklerna och visst är det så - man använder bålstyrkan när man springer också!

Vi avslutade passet med några riktade fysövningar för att jobba på de delar som var svårast att aktivera och dessa kommer jag definitivt baka in i hemmaträningspassen så att vi inte tappar bort dem igen. Det var otroligt skönt att vara utomhus-PT och jag upptäcker hela tiden att jag kan mycket mer om löpteknik än jag själv tror. Mera sånt, jatack! Välkommen att höra av dig om du är intresserad av att träna med en PT som inte bara finns i gymmet :-D

Eggs Benedict - den ultimata frukosten!

Nej, jag har inte börjat matblogga på riktigt, inte heller har jag hittat nån ny mat-trend. Däremot har vi tillbringat ett avslappnande dygn på Ystad Saltsjöbad och de har Eggs Benedict på frukostbuffén :-)

Alla kan behöva en paus från vardagen ibland. Vi hade tagit ledigt från våra jobb eftersom jag skulle ha sprungit Tjejmarathon i går. Nu blev det inte så och då valde vi att lägga slantarna som två nätter i Borås, bensin och mat skulle ha kostat på ett dygns lyx i Ystad i stället. Efter att ha sovit ut efter Malmömilen packade vi alltså ihop oss söndag vid lunch och styrde bilen mot Ystad. De hade en särskild vår-deal där man fick övernattningspaket inkl trerätters, spainträde och en spabehandling per person till ett bra pris så det tyckte vi var perfekt.

Vi checkade in och kände lugnet landa så fort vi gick i de ljusa korridorerna med tunna vita gardiner. Landade på rummet, andades, och gick ut och tittade på havet en sväng innan vi bytte om till badkläder och morgonrock och förflyttade oss till spaavdelningen. Simmade, flöt, bubblade, bastade, simmade lite till, njöt... drog sen på oss morgonrocken igen och gick upp i champagnebaren och handlade varsitt glas champagne innan vi parkerade oss i vilorummet SeaView där man kan ligga bekvämt och titta på havet och läsa. I lugn och ro. Utan en tanke på tiden.

Det fanns gott om tid för dusch, fix och mera avslappning innan middagen. Trerätters, gott vin, en kopp te till efterrätten, njutbart helt enkelt. Älskar restaurangens ljusa öppna stil och maten var som vanligt fantastisk - till mig blev det en skaldjurssallad, kalvrostbiff med knallgrön dragonmajonnäs och en supergod rabarberpaj. Och efter en kort kvällspromenad längs havet gick vi och la oss i blöt lite till! Oemotståndligt, det är lugnt och skönt i spa-avdelningen på kvällen och man kan ligga i utepoolerna och titta på havet :-)

Således rena och nybadade la vi oss och sov gott med öppet fönster mot havet och vaknade till oslagbar frukostbuffé. Det finns helt enkelt allt. Eggs Benedict, en härlig kaloristinn skapelse av pocherat ägg på rostat bröd med skinka och så en klick hollandaisesås ovanpå. Ultimat start på frukosten. Surdegsbröd med pålägg, yoghurt, frukt, nybakad croissant och amerikanska pannkakor blev dagens övriga frukost. Plus te och apelsinjuice, givetvis. Och det fanns mycket, mycket mer att välja på!

Efter frukost kunde vi packa ihop oss i lugn och ro, betala för oss, lasta grejerna i bilen och så gick vi ner till spa-avdelningen igen för att bada lite och gå på våra behandlingar. 45 minuters Hot Stone Massage och jag kände mig 100% avslappnad - Joakim hade varit på Relax-Massage och sa sig vara så avspänd att han inte kunde köra bil :-D Vi gick till bistron och njöt av en god lunch innan det var dags att åka hem igen.

Det är nu tredje gången vi besöker Ystad Saltsjöbad (läs om de tidigare besöken här och här) och har inte blivit besvikna. Lugnet som infinner sig när man kommer in i byggnaden är påtagligt och efter en kvart ungefär har jag släppt hela vardagen och glömt allt om klocka, telefon och dator. Det blir lite digital detox och därför får ni inga bilder. Maten är god, servicen outstanding och jag älskar spa-avdelningen med både ute- och innedel. Både The Creek Experience som vi har gjort två gånger och behandlingarna i dag var fantastiska. Åk dit och njut :-)

Mina löparskor

Tjohoo, ett riktigt favoritämne att skriva om :-) Ovan ser ni "garderoben", låt mig presentera:
Överst till vänster en terrängsko från The North Face. Supermjuka och sköna, lite stora i storleken och jag använder dem gärna på vintern då de har gott om utrymme för en extra tjock och varm strumpa. Jag köpte dem på rea för typ en femhundring och de var definitivt ett bra inköp. Lite minus för runda skosnören men annars kalasbra.
Nästa i raden är Salomon Fellraiser som jag köpte för att avlösa ett par helt döda Speedcross. Fellraiser är lite bredare fram än Speedcross vilket mina fötter tokälskar. Sulan är hyfsat mjuk med bra grepp, snabbsnörningen är suverän och detta är ytterligare ett par Salomonskor som jag kommer använda tills de verkligen inte orkar mer.
De knallgula är ett par Saucony Mirage och det är mina "snabbskor". Lätta, sitter bra på foten och tvingar mig att jobba med löpsteg och hög höft eftersom den relativt begränsade dämpningen annars får mig att låta som om jag springer i träskor. Viss dämpning så de är helt ok på asfalt, drop på ca 6 mm om jag minns rätt.
Sist i raden ett par terränggående Fivefingers som jag använder som "styrketräning för fötterna" dvs korta joggar på mjukt underlag eller promenad på mjuka skogsstigar. Inte en renodlad löpsko som funkar för mig men sulorna är så kraftiga att de skyddar mot eventuella stenar och stickor.

På nedersta raden har vi först Salomon Sense Mantra. Om jag tokälskar mina Fellraiser så är känslan gentemot Sense Mantra lite mer "njaae..". Jag upplever sulorna något stela men skon sitter bra på foten, jag tror att det lite lägre droppet i samband med en styvare sula gör att skon ställer vissa krav som min löpteknik inte kan infria! Men jag springer i skorna emellanåt och försöker bli kompis med dem. De är egentligen gjorda för att vara "city to trail"-skor, dvs att man kan ha dem på både asfalt och i skog, men jag får inte riktigt kläm på att springa på hårt underlag i dem.

Nästa doja är mina "asfaltspjäxor". Asics Nimbus. Superdämpade och med högt drop (12-15 mm nånstans) och jättesköna och mjuka för långa pass på hårt underlag. Men tunga som sjutton och så tenderar de att få löpsteget att bli lite passivt, som om jag sätter mig ner och lutar mig tillbaka och tappar kontrollen lite i höften. Ska jag springa långt och länge på hårt underlag så är de dock absolut att föredra även om löpsteget tar lite stryk, mina fötter uppskattar dämpningen.

Sist ut är också ett par "snabba" skor, Asics Gel Volt 33. En sko jag köpte för att utmana mig själv. Mina fötter trivs bra med Asics läst, men till skillnad från Nimbus så är Volt 33 med lägre drop, mindre dämpning, styvare sula. Skon gör sig (för mig alltså) allra bäst på bana, den har en "omedelbar feedback" som gör att jag känner mig snabb, lätt och tekniskt bra. När jag springer korta intervaller på bana hamnar jag automatiskt lite längre fram på foten och det är den här skon byggd för.

Jag har rätt många skor för att vara en vanlig motionär utan några stora resultat. Förra året diskuterade jag det där med skor med Katarina. Vi pratade om det där med att välja bort dämpning och sikta på mer minimalistiskt vs att springa i skor man trivs i. Katarinas tips var rätt enkelt: Spring i skor som passar för det du ska göra och den känsla du vill ha. Dvs korta snabba pass och intervaller - lättare sko, längre långsamma pass - tyngre sko och mer dämpning. Terrängskorna använder jag främst på NMT-pass men även hela vintern för både löpning och när jag instruerar eftersom de är bäst lämpade för lera, snö, slask och is. Som du säkert har förstått så "tekniknördar" jag en hel del och funderar på vad skorna gör med och för mitt löpsteg. Det tycker jag är viktiga parametrar i valet av skor :-)

Hälsohets. Mina tankar på området.

Jag har "hälsohetsat" tillräckligt i mina dar så jag har slutat hetsa. Jag har provat diverse dieter och magiska träningsformer, avstått från fett alldeles för att man blev smal av det, viktväktat, ätit LCHF och GI och allt möjligt. Undvikit diverse produkter för att de var "farliga" men nånstans slutade jag orka och började prioritera det som är viktigt. Vad är viktigast? Jo, äta, sova och kramas. I nån ordning. Det är mina allra viktigaste prioriteringar. jag ska äta ordentligt, hinna sova det jag behöver, och hinna kramas främst med min sambo men också med andra nära och kära.

Vad betyder då "äta ordentligt"? För mig betyder det varierad och balanserad kost. Många olika råvaror och tillagningssätt, inte samma mat dag ut och dag in. Om 80% av det jag äter är bra och ren mat (tänk råvaror utan innehållsförteckning som utgångsläge) så kan resterande 20% vara kanelbullar, glass, pizza m.m. utan att det händer några större katastrofer. Skulle det vara så att jag på den "dieten" tycker att jag går upp i vikt är det lätt att justera procentfördelningen mellan "mat" och "skräp" och/eller springa lite mer.

Det värsta med hälsohets i dag är alla hemska tidningsöverskrifter. Gå ner 10 kg på 3 veckor, superdieten som botar dina hudproblem, juicefasta som proffsen... Eller "Giftigt ämne hittat i knäckebröd/kaffe/mjölk/valfri vardagsvara". Inte OK. Alla de som inte är pålästa går på precis vadsomhelst och jag är less på att alla tidningar som riktar sig till kvinnor har diverse dieter med "fantastiska" resultat på omslaget. Fast det är egentligen inte hälsohets utan snarare bantningshets. Enligt min uppfattning alltså!

söndag 14 juni 2015

Race Report Malmömilen 2015 - inte mycket att skryta om!

Malmömilen alltså. Ett flackt millopp genom Malmös gator. Hur svårt kan det vara?

Jättesvårt. Såhär: Det var ungefär årets första sommardag i går. Det var 25 grader varmt (minst). Det är ASvarmt när man har sprungit i typ 13 graders värme som mest. För 1½ vecka sen löpcoachade jag i 8 grader och ösregn, i vintertights och fleecetröja under regnjackan, och i fredags var första gången jag cyklade till jobbet i vanliga tunna tights i stället för vintertights. Kontrasten blev enorm.

Ovanpå det så hade jag i bakhuvudet att mina överbelastade hälsenor antagligen inte mådde superbra av en mil på asfalt. Att det liksom var lite risky business och då känner man ju efter lite extra. Förmodligen var det ingen större fara, för hade det varit det så hade inte Jimmy låtit mig springa utan sagt att jag skulle skita i det, men det är solklart att det påverkar.

Nåja, vi cyklade in till stan i god tid, kollade läget, vilade i skuggan på Malmö IP, lämnade in väskorna och värmde upp lite lätt. Inget våldsamt, aktiveringsövningar för baksidan och höfterna för min del, lite löpskolning och några korta stegringslopp. The way you do. Mosade in oss i startfållorna (värmen!) och väntade på start. Jag tänkte att jag skulle försöka ta rygg på 5:00-farthållarna men de försvann i fjärran rätt kort efter start och hur jag än tryckte på så fick jag inte upp farten. Flåsade och kämpade och "gav mig" vid 1½ km då jag slog av på takten för jag insåg att det här skulle bli plågsamt nog ändå.

Varmt, varmt, varmt. Vid Västra hamnen missar en kille en stolpe och dråsar i backen precis framför mig. Jag kämpar på fram till vätskestopp vid 4 km och blir som vanligt förbannad för att det bara är vatten, det borde vara sportdryck i värmen. Fram till 6 km håller jag mig springandes, sen viker jag in i skuggan och går och andas en stund. Varmt. Obehagligt varmt. Tuffar på igen. Vätska vid 7½ km på Gustav Adolfs Torg och nu är det verkligen inte långt kvar men det händer absolut ingenting med farten och höger hälsena känns stel och öm nu. Vid 8 km passerar jag Friskis fantastiska hejaklack och får energi, tänker att nu håller det ända in i mål men nej. Farthållarna på 5:30 (som startade i startgruppen 2 minuter efter min) kommer ikapp och Andreas försöker heja på mig och dra mig fram men icke, jag får ta en kort gåvila igen och andas och sen SKA jag springa sista biten. Ser 100 m sprinten mot mål framför mig och gasar som sjutton för 100 m orkar jag i alla fall.

Mål - på över 57 minuter. 10 minuter sämre än personbästa och 3 minuter sämre än 2011 när jag tyckte att en mil var "jättelångt". Känns lite som att behöva börja om med löpningen. Men på sista 4 km såg jag 3 löpare bli hämtade av ambulans och ytterligare 4-5 stycken ligga och bli omhändertagna så just den här gången skulle man nog helt enkelt vara glad att man klarade sig helskinnad in i mål!

Nystart löpning om några dagar alltså med en tydlig plan för rehabilitering och comeback. Såhär kan vi ju inte ha det. Men fy fasen för att springa i sån värme när man inte har acklimatiserat sig alls!

lördag 13 juni 2015

Min favoritmusik

Alltså nu blir det nästan pinsamt. Joakim påstår att jag bara lyssnar på "hissmusik" och nog är det så att jag föredrar relativt lättlyssnad musik :-D

Jag gillar popmusik. Bra popmusik - jag hör mycket väl om de sjunger rent eller falskt - men visst, jag är ett popsnöre. Roxette är en go' gammal favorit, 80-talet var rätt bra, och Rasmus Seebach är en mer modern favorit. Lättlyssnat, som sagt. När jag lagar mat eller håller på med andra hushållssysslor gillar jag Toto, Bryan Adams och sånt - lite mer gitarrer - och jag har även en svaghet för modern countrypop som t ex Calaisa, Carrie Underwood och Dixie Chicks.

När jag springer spårar det däremot ur totalt - då föredrar jag melodifestivallåtar blandade med pudelrock. Lika delar Eric Saade och Bon Jovi liksom - gärna lite The Poodles och Linda Bengtzing i mixen. Jag tror det handlar om tempot, att det ofta är bra tempo att springa till i uptempo mellolåtar! Men särskilt finkulturellt är det inte, jag vet.....

fredag 12 juni 2015

Det här vill jag träna i sommar

Sommarträningslusten fick sig onekligen en liten smäll av att mina hälsenor inte mår så bra. Jag tänkte mig långa äventyrliga löprundor på vandringsled men det är nog inte relevant förrän i höst såatteh... ja.

Men såhär ungefär:
Styrketräning tänker jag fortsätta med hela sommaren, det finns ingen anledning att sluta och det är roligt. Extra skönt på sommaren när det ofta är lite mindre folk i gymmet :-)

Springa kort och ofta för att bygga upp styrka och flås. Inte just nu, men om några veckor, vill jag springa korta snabba intervaller. Upprepa förra årets succé med fyrahundringar på bana, jag fick ett sug i magen när jag cyklade förbi Hästhagens idrottsplats i veckan och kände en sjuk längtan efter mjölksyrefest.

NMT på Ribersborg med sand och vatten överallt och avslutande dopp med kläderna på för att det är enklaste sättet att skölja ur sanden igen. (Tips: Mörk sport-bh och trosor duger utmärkt att bada i!)

Yoga. Jo, men faktiskt - det är nog ett alldeles eget mål att fortsätta få med lite mer yoga i vardagen. Kroppen behöver det, huvudet mår bra av det.

Hälsenerehab och sen -prehab verkar ju då också bli ett självklart inslag. Kanske lite sköna lite längre cykelturer för att kompensera för långa löpturer kan vara ett alternativ? Nån gruppträningsklass som jag inte har gjort på länge? Vi får se.

Inte världens mest kreativa sommarträningslista, jag håller med, men å andra sidan brukar min sommarträning sällan bli så mycket annorlunda än resten av året ;-)

Testa något nytt!

Jag minns att Sara berättade att hon hade gjort "gymnastik i en yogasal" och "tävlingsyogat" en hel massa innan hon landade i yogan. Jag har också översträckt mina överrörliga leder för att komma längre och djupare än alla andra, jämfört mig själv och "tävlat" i yoga. Så o-yogiskt ;-) Därför har det varit rätt bra för mig att hitta Yogobe och kunna yoga på egen hand, utan prestationskrav.

I dag var jag inbjuden till en företagsklass hos SATS i Västra Hamnen. Morgonyoga med efterföljande frukost och friskvårdssnack. Yogaklass alltså, i en yogasal. Sjukt läskigt! Men jag är stolt över att jag lyckades fokusera på MIN yoga och MIN kropp, har noll aning om vad övriga deltagare höll på med och tog till mig instruktörens personliga feedback och hjälp. Mycket trevlig start på dagen måste jag säga!

Lite längre fram på dagen hade jag en tid hos Naprapat-Jimmy. Egentligen mest för att min vänsteraxel hade blivit lite framåtroterad igen och då får jag ont i höger höft. Sen hade jag ont i nacken efter onsdagens tjurbrottning och så tyckte jag att jag lika gärna kunde prata lite om mina konstiga hälsenor som knäpper eller klickar när jag springer, särskilt i uppförsbackar. Jimmy tog sig an uppgiften med sedvanlig entusiasm, tryckte upp mig mot väggen så att det knakade i bröstryggen, rättade till nacken och klämde på lite obehagliga ömma punkter. Fick i hemläxa att massera käkarna i helgen eftersom spänningarna i nacken hade tagit sig ända dit....Not nice.

Sen var det ju de där hälsenorna. Egentligen ville jag bara att Jimmy skulle säga att det inte var nåt att bekymra sig för men det var tyvärr inte fallet. Ingen svullnad eller inflammation (än) men definitivt överbelastning och lite pålagringar på högern. Det hade förmodligen inte blivit riktigt bra att springa Tjejmarathon i det skicket så jag är lite extra tacksam för att jag redan hade bestämt mig för att inte springa. Jimmy förespråkade stötvågsbehandling (det gjorde sinnessjukt ont på sina ställen vilket pekar på att det finns lite småskador) men har okejat Malmömilen i morgon om jag inte har ont. Så det siktar jag på. Sen blir det mer riktad rehab - springa kortare och oftare och tåhävningar i parti och minut. Plus mer stötvågsbehandling. Aj.

Jag vill vara hel, stark och springduglig. Jag har inte bråttom. Jag behöver inte springa sjukt långt eller sjukt snabbt men jag vill kunna springa och känna mig hållbar. Helst vill jag gärna slippa skador och jag är nöjd med att jag lyssnade på kroppen, fattade att nånting inte var helt hundra och kollade upp det innan det faktiskt blir en skada som stoppar mig under en längre period. Att bygga löpform genom att springa korta rundor ofta känns helt klockrent under sommaren (korta lätta morgonjoggar, ja!), styrketräningen behöver jag inte dra ner på och fokus är på att ta hand om de här hälsenorna på bästa sätt. Skulle det vara så att jag har svinont i morgon springer jag inte, det är det liksom inte värt.

torsdag 11 juni 2015

Min bästa träningskompis

Min bästa träningskompis är min sambo, Joakim. Vi var träningskompisar innan vi blev ihop och flyttade ihop och vi är det fortfarande. Fast numera springer Joakim betydligt snabbare än jag så om vi ska springa ihop krävs det lite anpassning - t ex att jag ska springa tröskel och han ska springa ett lugnt pass, eller att vi ska springa nåt lagom intervallpass där vi kan springa fram och tillbaka eller 10 x 400 m på bana eller så.

I gymmet och på NMT-passen är vi mer samspelta. Ingen får mig att göra det lilla extra som han, och ingen annan kan säga till på precis rätt satt att "tro inte att du kommer undan bara för att du är PT" och fixa till de där småsmå teknikfelen som jag inte kan se på mig själv. När vi har rockat loss med HIT-intervaller i buren på Friskis har vi satt ihop hiskeliga pass som man aldrig hade pallat själv men bara för att vi har varann så fixar vi det.

En extra bonus med Joakim är att han aldrig missunnar mig ett träningspass men samtidigt är bra på att säga till mig att jag behöver vila och ta hand om mig. Jag försöker vara en lika bra träningskompis till honom!

onsdag 10 juni 2015

NMT - när man behöver kompisar

På dagens schema stod egentligen benpass på gymmet men jag stack hem och hängde med Joakim till NMT-passet i stället. För i dag behövde jag kompisars energi för att komma nånstans!

Jag inledde den här dagen med att cykla iväg till barnmorskemottagningen för att ta cellprov. Inte världens roligaste sysselsättning. Det bisarra i att ligga och konversera med en vilt främmande människa som gräver runt i heligheterna med en liten borste liksom.... nä. Sen åkte jag till jobbet och pysslade med sjukt tråkiga arbetsuppgifter (nej, det är inte jag som har bestämt hur bilar ska förmånsbeskattas och jag kan tyvärr inte ändra på reglerna....). Så när det blev eftermiddag kände jag att om jag skulle uppbåda nån kraft att träna alls i dag behövde jag människor runtomkring mig!

Bulltofta och 10 glada NMT'are alltså under Joakims ledning. Det var utezumba på soldäcket så det var bara att ge sig av ut i spenaten! Jag har faktiskt rätt dålig koll på vad vi gjorde i dag men en av de första övningarna var att jobba i par, springa fram och tillbaka och göra 10 situps, 10 armhävningar, 9 situps, 9 armhävningar.... etc ner till en repetition. Sen sprang vi nog lite till och så körde vi brottningsövningar av varierande slag. Mera löpning och sen hand i hand på långt led ut i terrängen, upp och ner i branterna, under grenar, över stockar....

Efter det sprang vi nog ner till ängen igen och jobbade på ett långt led i armkrok. Sitta ner, stå upp, ligga på mage, situps, ligga på mage, stå upp... utan att släppa. Och ruscha fram och tillbaka också utan att släppa. Därefter kom övningen där vi växelvis springer och ålar på kommando, upp och ner och upp och ner.... vila i plankan tills alla är klara och sen en lååååång löpning på långt led med armkrok. Det är sjukt jobbigt att springa "utan armar"! Vi avslutar med en parvis löptävling och min partner är kille och typ 20 år gammal och gasar iväg som sjutton innan jag ens fått upp farten men jag gör glatt mitt "straff" som är 5 knäböj med partnern på ryggen för det är jag mycket bättre på än att springa fort :-) 50 upphopp och lite stretch senare var vi klara för kvällen och Fikajouren hade bakat chokladmuffins, wohoo!

Ett brev till min gympalärare

Dagens överskrift i #uppochhoppaijuni skapar blandade känslor. För att en lärare, den första, satte så djupa spår att det flera år efter skrek "DÅLIGT, DÅLIGT!" i min hjärna varje gång jag skulle närma mig en gympasal eller övningar som påminde om gympalektionerna. Trots att den där första läraren följdes av flera som var annorlunda. Jag önskar att hon kunde se mig i dag - och därför är brevet till henne.

Hej, gympalärare.
Det är hösten 1984 och jag har precis börjat fyran i en ny skola, för under sommaren har vi flyttat hem efter att ha bott i Luxemburg i fyra år. Jag är redan då, som nioåring, lång och gänglig, okoordinerad med för stora händer och fötter, och jag har glasögon. Jag har ingen självklar plats i klassen men försöker på något sätt hitta rätt fast det är svårt, de andra har känt varandra sen förskoleklassen. Vi ska ha gympa och där kommer du. Du heter Ninja och är liten och nätt med brunt hår och glada ögon och så älskar du bollar.

Jag minns de år du var vår gympalärare som ganska plågsamma. För du älskar bollar och du älskar tjejerna som älskar bollar och när jag tänker tillbaka så spelade vi spökboll när vi var inne och brännboll eller en mer komplicerad variant som kallades M-boll när vi var ute. Det var hemskt. Jag kunde inte kasta, inte fånga, inte träffa. Springa kunde jag förvisso men det är inte lätt när fötterna växer först, innan resten kommer i kapp, och mamma har köpt gympadojorna lite i största laget för att de ska hålla mer än ett halvår. I min klass går det några starka högljudda tjejer som har mest makt och de är bra på bollspel. Det är alltid de som skriker högst när du frågar vad vi vill göra i dag och så tar du ut två av dem och ber dem välja lag. Om du visste hur jobbigt det var att ALLTID bli vald sist. Alltid vara sämst och den ingen ville ha i sitt lag. Men du tänker bara att det ska gå snabbt och smidigt. Jag gör så gott jag kan, jag får ingen hjälp med att få bättre teknik, jag bara kämpar mig genom lektionerna där jag är dålig på allt. Usch. Det var faktiskt riktigt vidrigt!

Nån enstaka gång får du för dig att vi ska ha redskapsgymnastik, men du förklarar aldrig riktigt hur man ska göra, hjälper aldrig oss som inte är så bra, hejar bara på de duktiga, starka tjejerna. Så jag accepterar att vi ska spela spökboll och jag ska bli träffad och gömma mig bakom linjen och försöka att inte nudda bollen för jag kastar ändå alltid till fel person sen.

Några år senare får vi en äldre och klokare gympalärare som vi också har i tyska och i drama och hon är handplockad till klassen eftersom man har fattat att vi har problem. Det starka tjejgänget tappar sin makt och vi får lov att prova på många olika sorters idrott. Jag är inte längre alltid sämst, det är t ex under de sista åren i grundskolan som jag fattar att jag faktiskt är bra på volleyboll och att jag har en viss fallenhet för längdhopp och 400 m.

Att springa mitt första maraton var en seger över dig och alla år som jag var DÅLIG på allt som handlade om idrott. Att bli den som instruerar och peppar andra är mitt sätt att motverka att det finns såna som du som trycker ner de som hade behövt bli lyfta.

tisdag 9 juni 2015

Puh. Dags att lägga den här tisdagen till handlingarna...

Ganska fullspäckad dag och jag känner mig mör måste jag säga!

Tidigt på "vuxenjobbet" i dag. Jobb fram till andra sidan lunch, sen cykeltur tvärs över stan för PT-möte på temat kunder, relationer och sociala medier. Väldigt intressant och trevligt att träffa både min kurskollega C från PT-utbildningen och några kollegor från andra gym!

Sen cyklade jag tvärs över stan igen, tillbaka till mitt lilla gym på Universitetsholmen, för att hinna med min egen träning innan kvällens kundpass. Överkroppspass på menyn och efter uppvärmning och prehab kastade jag mig över dagens armhävningsvarianter. Informerade receptionen om att jag höll på med projekt "enarmsarmhävningar" varpå tjejerna prompt skulle testa och gjorde lite faceplants :-D Lite komplementövningar på det, stångcurl med omvänt grepp (i dag lastade jag på två små gulliga viktskivor på Z-stången, heja mig!) och så militärpress som gick skapligt i dag. Inte superultrakalasbra, men skapligt i alla fall!

Stretch, mellanmål, planering av kundpass och sen ut på gymgolvet och jobba. Serverade lite "lagom" utmaningar i dag men passade också på att påminna om att dessa övningar inte alls hade varit möjliga för några veckor sen och att utvecklingen går på rätt håll. Glad kund - glad PT :-)

Färdigjobbat - bytte om, cyklade hem, hittade mat som snäll sambo fixat i kylen så det var bara att värma och kasta sig över dagens mat för hungriga vardagshjältar. Mycket gott - men ärligt talat hade jag nog ätit papperstallrikar med jordgubbssylt på i dag för jag var skapligt hungrig då eftermiddagsmålet inte riktigt blev av som planerat före träningen! Lesson learned - fler mellanmål i träningsväskan!

#uppochhoppaijuni: Träningskläder jag minns

Som jag har väntat på just den här överskriften! För jag tror det är fler som har haft lika snygga kläder som jag :-) Jag ber om ursäkt på förhand för bristen på bildbevis, jag hoppas att jag beskriver så pass målande att ni kan se bilden framför er!

Alltså. På 90-talet, när jag pluggade, så var jag instruktör i motionsjympa i den lokala idrottsföreningen. Det var jag och en pluggkompis som delade på passen och det var mitt under värsta aerobicsflugan så vi ville ju inte vara sämre. Dessutom fick vi "lön" i form av presentkort till en sportaffär, och Reebok och Nike var det hetaste heta så det gällde ju att skaffa sig snyggaste outfiten! Så det gjorde vi. Ahem.

3/4 tights var coolt. På den här tiden var funktionsmaterial inte fullt så välutvecklade som de är i dag, vilket innebar att mina tights var i bomull och lycra. Jag hade ett par ljusgråa och ett par mörkgråa. De mörka gick väl an men de ljusgråa såg ju ut som om man hade kissat på sig efter ett svettigt pass :-D Men så såg ju alla ut så det var väl inte så kritiskt! Ovanpå de här tightsen hade man en snygg stringdräkt i glad färg såklart, oftast var den ganska urringad i ryggen men hållfastheten var inte mycket att skryta om så sport-bh'n var fullt synlig därbak. Fast även om jag nu hade skaffat mig det hetaste heta så drog jag en oversize T-shirt ovanpå allt det där och så knöt jag upp den så att den blev en magtröja. Oh yes, now we're talking! Lägg till en enorm blond hästsvans högt uppe på huvudet, snygga nerhasade aerobics-strumpor och såklart ett par halvhöga aerobicsskor med rejäl sula och stöd för fotleden - yeah! Jäklar, så heta vi var.... Musiken var på kassettband som vi blandade själv, och nån mikrofon hade vi inte i den där sporthallen men vi jympade och tjoade så det stod härliga till!

Pernille anno 1997 hade avlidit av bara tanken på att jag 18 år senare vågar befinna mig på ett gym i bara tights och linne UTAN en stor T-shirt över. Och fivefingers utan en tjock sula som "skyddar" knäna? Hade aldrig gått hem. Aldrig!

måndag 8 juni 2015

Morgonjogg. På en måndag också.

Ja, det händer ju cirka aldrig att jag lyckas morgonjogga på en måndag men just i dag lyckades jag minsann. Fast det satt långt inne, det ska erkännas!

Anledningen var enkel: Planen för dagen var att jobba hemma några timmar och att vara på workshop på vår kursanläggning från 9-13. Jag lyckades inte få till det tänkta långpasset i går och att ta sig till gymmet i dag blev lite komplicerat med logistiken, således var alltså det enklaste att springa en runda och det var liksom smidigare att göra det på morgonen än att knö in det på eftermiddagen mellan jobb och NMT. För jag går ju ändå upp när Joakim går upp och äter frukost vid 6, och jag måste ändå duscha...

Fast planen var klar och genomtänkt var det lite tufft i morse. Lite sådär "jamen jag kan ju sätta mig och jobba och så springer jag i eftermiddag i stället" och jag fick förhandla både länge och väl innan jag kom ut klockan sju! Med argumentet "jag måste ju ändå duscha...."

Sen visade det sig att det var tur att jag tog mig ut. För jag hade pigga ben, löpningen bara flöt på och det var faktiskt otroligt skönt att springa trots tidig morgon och frukostgröt i magen och hoppsan jag glömde visst astmamedicinen igen! Inga flåsproblem, inget ont nånstans, bara lätta fötter som smidigt tog mig neråt Bulltoftahållet. Svängde lite kreativt in genom ett villaområde för att komma upp på "Kossabackens" baksida, hittade in på slingan och rullade nerför lång lång backe, kollade klockan och insåg att jag tyvärr inte kunde vara ute hur länge som helst. Grodorna sjöng, näktergalen sjöng och kaninerna var så upptagna med att äta frukost så de knappt såg mig. Inte en enda människa träffade jag därute! Joggade genom skogen, passerade motionscentret, upp för backen och sen genvägen genom koloniträdgårdarna hemåt.

Sista biten hem är mentalt jobbig - det är lätt uppförsbacke i typ 450 av 500 m och precis i början av backen svänger man in mot huset där jag bodde förut. Så jag ramsar tyst för mig själv där jag springer "första lekplatsen, andra lekplatsen, över gatan, rolig trädgård (de har en massa konstiga statyer och saker!), vägbom, övergångsställe, rulla nerför backen, hemma". 7½ kilometer hann jag med, skyndade mig in och drack kallt, duschade svalt och försökte lägga på smink på mina rätt så rosiga kinder. Blev sådär men jag hade ju ändå 6 km cykling att avverka så jag bestämde mig för att det inte spelade nån större roll. Var hursomhelst mycket nöjd med morgonens löpning!

Cyklade ut och blev "workshoppad", cyklade hem, loggade in på jobbet hemifrån och avverkade dagens arbetsuppgifter (eller i alla fall de viktigaste som absolut inte kunde vänta), fixade med middag, åt, bytte om, åkte ner och chefade för 12 glada NMT'are, tog emot anmälan av ny deltagare, kom hem och åt mera mat. Ja, ungefär så såg den här måndagen ut. Fullt ös men tid att chilla emellan. Bra så. Fler såna dagar!

En framtidsdröm

Mera ultra. Jag gillar det där med långt, längre. Swiss Alpine - 78 km och 10 bergstoppar, om jag minns rätt, är sånt jag vill göra. Tillsammans med andra, inte själv. Vi ska åka ner tillsammans, bo på samma ställe, fira ihop - sen om vi springer tillsammans hela vägen eller behöver dela på oss och hitta andra kompisar, det får tiden visa. Det finns alltid nya vänner på en ultra, det har jag redan lärt mig. Att få springa i alpmiljö är nåt jag drömmer om att göra framöver!

Men visst, det finns en hel del spännande lopp på hemmaplan också. Fjällmaraton och Ultravasan och TEC och sånt. Massor med roliga lopp att träna på alltså innan jag åker till Schweiz nån gång i livet!

söndag 7 juni 2015

Alltid i min träningsväska

Om du har läst min blogg ett tag så vet du att jag är lite kaosig och tenderar att glömma grejer. Tur för mig alltså att jag har ett PT-kontor på gymmet. Där finns det alltid torra rena PT-kläder, ett par Fivefingers, minst en handduk och en necessär med alla nödvändiga duschprylar. Så slipper jag tänka på det. Gymmet ligger 3 minuters cykling från vuxenjobbet, dvs att jag lätt kan svänga in där och duscha och fixa till mig om jag exempelvis skulle bli överraskad av en åskskur på väg till jobbet eller så....

Efter ett antal kritiska situationer är träningsväskan dock utrustad med ett nöd-kit. Det består av: Trosor, sport-bh, en supertunn microfiberhandduk (en sån där man har med sig när man vandrar som kan suga upp hur mycket vätska som helst) och en mini-necessär med provstorlekar av det allra viktigaste - schampo, duschtvål, deo och ansiktskräm. Ifall-ifall, liksom. Helst bör det även ligga en sminkväska i träningsväskan men med mini-necessären har jag i alla fall med mig det viktigaste!

Träningsväskan innehåller därutöver oftast kontorskläder, ett par snygga tights att PT'a och/eller träna i, ett träningslinne (eller flera, för all del) och minst en sport-bh. Shakers med BCAA och proteinpulver, några energibars (Rawbite är favorit för tillfället), dagens mellanmål, privat mobiltelefon, PT-mobiltelefon, visitkort och lite annat smått och gott. Den funkar liksom både som handväska och träningsväska these days!


lördag 6 juni 2015

Lördag. Rygg och mage på gymmet. Ja!

Träningen den här veckan blev liksom en dag förskjuten eftersom jag NMT'ade i måndags. Vilket gav möjlighet att åka till gymmet tillsammans med Joakim i dag och träna sådär "tillsammans fast var för sig".

På schemat: rygg och mage. Mycket rygg ärligt talat! Efter uppvärmning med 1000 m rodd drog jag igång enligt programmet som ju är nytt för veckan. Jag misstänker att Madde har gett sig den på att jag ska lära mig att göra chins nu! Fyra ryggövningar, samtliga supersetade med raka pushdowns. Här bygger vi rygg :-) Från chins i gummiband till negativa chins där de negativa helt ärligt gick sådär. Jag ska göra 10 men jag klarar 5 eller 6 innan jag tappar kontakten i musklerna helt alldeles och får byta till omvänt greppet för att kunna hålla emot nånting alls. Hrmf. Men okej, jag skyller på att det var ett rejält antal ryggövningar senare och att jag nog var lite trött! Hantelrodden gick däremot suveränt bra i dag.

Passet avslutades med två magövningar, bl a sidocrunches på boll. Jag kände att min ländrygg behövde lite aktivering så jag supersettade sidocrunches med benlyft på boll eftersom jag hade gott om tid en sån här lördag. Bara för att det är roligt la jag mig i Radianten och körde dropset liggande rodd också - 12-10-8-6-6 repetitioner med allt tyngre vikt. Mycket nöjd med pumpen i baksida axlar och rygg!

Vi gick till Vigårda för lunch och festade till det med en latte i solen innan vi åkte hem. Sen har jag varit hos frisören och har återigen glatt lysande rosa hår. Det gillar jag!

Mitt favoritcitat

Det här. Hands down.
När jag slutade bekymra mig om vad alla andra tyckte och tänkte och ansåg om mig och det jag sa och tyckte och gjorde blev livet så mycket lättare. När jag insåg att det viktigaste för mig är att jag och mina närmaste gillar mig, men att resten av världen inte behöver göra det, blev jag fri och mycket lyckligare. För jag slapp försvara mina egna val hela tiden, jag vågade vara "bara jag" och insåg att det är minsann inte så bara!

fredag 5 juni 2015

Träningsvärken från helvetet

Det är tur att jag är van vid den här förlamande träningsvärken, annars skulle jag tro att nånting hade gått sönder. Jag är hel, jag har bara väldigt mycket träningsvärk - och jag brukar få mer träningsvärk än de flesta, så efter nya benpass blir det extra påtagligt.

Jag tränade benpass i onsdags och utmanade mig själv ordentligt i knäböjen. Vilket kostade lite på marklyften så nästa gång får jag kanske byta fokus. Jag trodde att jag hade träningsvärk i går men det var tydligen fel, för det var ännu värre i dag. Jag kan knappt gå i trappor, stönar när jag ska resa på mig och sätta mig ner och har oändligt dålig kontroll på mina knän. Valde ändå att cykla till jobbet för att få lite cirkulation i benen men var väldigt tacksam för cykelskor och spd-pedaler som underlättar litegrann när lårmusklerna är stela!

Planerat gympass i dag flyttar jag till i morgon så att Joakim och jag kan gymma tillsammans, det blir temapass "raka pushdowns" ser jag i planeringen så vi får väl se hur det känns :-D Sen ska jag äntligen, äntligen klippa mig - min frisör är tillbaka efter mammaledighet och jag har hållit ut de senaste tre veckorna fast jag har känt mig som en shetland sheepdog med luggen i ögonen.... Men nu så - nu är det dags för kort fräsigt rufs igen!

Mitt stoltaste ögonblick

Femte inlägget i utmaningen #uppochhoppaijuni!

Det här var en överskrift jag fick fundera lite över. Jag är otroligt stolt över den personliga resa jag har gjort de senaste fem åren, men vad är egentligen mitt stoltaste ögonblick?

Jag fastnade för två. Faktiskt. Två ögonblick som var otroligt signifikanta på var sitt sätt.

Nummer ett: Målgång på Österlenmaraton hösten 2013. En sen novemberkväll med magiskt väder - det hade regnat hela dagen men precis innan starten gick slutade regnet och vi hade en fantastisk resa runt på Österlen i mörkret. Långa sträckor ute i mörkret varvat med löpning genom småbyar med ljusfest, facklor, fyrverkerier och otroligt engagerad publik. Jag var SÅ trött från 2 till 3 mil. Efter 3 mil visste jag att jag skulle klara det här och var så hög på tanken att "jag springer ett maraton" att det inte fanns en tanke på att sluta. Det var inte löpning hela vägen, ingen fantomtid, men det var helt fantastiskt. Och efter målgång när jag grät och jublade om vartannat så var jag så imponerad. Halvgammal, astmatisk och överrörlig - och ändå hade jag lyckats. Tränat målmedvetet, sprungit långa ensamma pass, förberett mig. In your face, alla som sa att jag aldrig skulle bli nån långdistansare. I did it! I can do ANYTHING!

Nummer två: Min första föreläsning. Jag hade funderat över det länge. Skulle jag våga eller inte? Fixat en föreläsningsserie på jobbet och petat in min egen föreläsning där bara för att prova. 40 hade tackat ja till möteskallelsen och jag föreläste för en full sal. Jag var skräckslagen men peppad - för det var ju MIN historia jag skulle berätta. Det gick inte helt enligt plan, men det var det nog ingen som upptäckte - applåder och massor med positiv feedback efteråt övertygade mig om att det här, det är också min grej. Jag KAN ju föreläsa! Hela min skolgång var jag blyg och försiktig och skakis när jag skulle prata inför folk men nu - nu är det plötsligt min grej. Oändlig stolthet både över att ha tagit mig ur komfortzonen, att ha vågat berätta om utbrändhet och rehabilitering och en massa personliga saker, och över att ha fått så härlig återkoppling.

Fast jag undrar om inte mitt stoltaste ögonblick ändå är NU, när jag vågar säga att jag är stolt över mig själv? Det sitter långt inne för en f d perfektionist och prestationsprinsessa :-)

torsdag 4 juni 2015

#uppochhoppaijuni: En träningsform jag inte förstår

Golf. Alltså.... golf? Näej. Jag har försökt begripa flera gånger. Jag har varit på halvdagskurs och flerdagarskurs för att försöka skapa förståelse för den här "träningsformen" som folk tycker är så fantastisk. Men jag förstår inte.

Jag vet precis varför. Det är rätt ont om "snabba kickar" i golf, långt mellan de riktigt bra slagen när man är nybörjare. Det händer liksom ingenting på jättelänge för sen måste de andra slå och så går man och letar upp sin boll och slår och så slår alla andra och så letar vi igen... Nej, det blir aldrig en träningsform jag kommer älska!

Tacka vet jag skivstänger. Man lastar på vikt och så lyfter man. Antingen kommer stången upp, och då är det bra, eller så kommer den inte upp, och då är det dåligt. Klart slut, liksom. Snabba kickar och endorfinrus på köpet :-)

onsdag 3 juni 2015

Träning när jag är 65

Enligt listan från #uppochhoppaijuni så kör vi alltså på med temat "träning när jag är 65" i dag.

Ja hörni, det här blir intressant. För 10 år sen, alltså när jag var 30, så trodde jag att jag skulle bli tvungen att sluta springa när jag blev 35 ungefär. För jag hade så pass stora problem med min överrörlighet och därav följande smärtproblematik att jag var helt säker på att jag skulle gå sönder och inte kunna hålla på med träning. Sen började jag rida och insåg att ridning skulle jag i alla fall kunna hålla på med länge, länge, om jag bara låter bli att ramla av för ofta. Så det har varit min hållpunkt ett tag - att jag i alla fall kan återgå till stallet och hästarna.

Men nu - nu har jag byggt upp en kropp som är mångdubbelt starkare än när jag var 25 och 30. Som springer långt och lyfter tungt och håller, bara jag tar hand om den. Det är skithäftigt. Så nu tänker jag att när jag är 65 håller jag fortfarande på med träning - jag kanske har NMT-pass för pensionärer som jag skojade om för ett tag sen? Jag är säker på att träning och utomhus fortfarande har en stor plats i livet och jag håller tummarna för att jag fortfarande springer - kanske inte snabbt, men långt. Möjligen sysslar jag med veteranfriidrott, det vore kul. Längdhopp kanske, tillsammans med Mattias Sunneborn?

Aktiva resor, ja absolut. Ridresor, träningsresor, löparresor. Möjligen mera kärlek till yogan, vi har fortfarande en on/off-relation jag och yogan, men med ålder och visdom kan jag lyckas "landa" lite mer och oftare på mattan, särskilt om jag fattar att kroppen mår bra av det. Jag är ganska säker på att jag gör comeback på hästryggen igen innan 65 års ålder och är en sån där tuff dressyrtant. Som dessutom har jävligt bra kondition och är svinstark i jämförelse med de flesta. Det låter som en plan!

Wohoo - it's leg day!! Ahem....

Efter att ha suttit och fipplat med kontrollberäkning av pensionsavsättningar (I kid you not, det är sånt jag gör på mitt vuxenjobb ibland!) så vandrade jag raskt iväg mot gymmet för benpass. Maddes benpass. Nytt upplägg. På en nivå så att man funderar lite över om man kanske har lite ont nånstans eller så...för det är JOBBIGT varje gång upplägget är nytt!

Inte så mycket att diskutera utan bara att köra, givetvis. Hopprepet lyste med sin frånvaro så jag studsade lite utan hopprep och drog igång. Knäböj, knäböj och knäböj. Fixade tior med egen kroppsvikt och det är jag galet nöjd med! De allra sista i sista set hade nog knappt godkänt djup men bara att komma över tröskeln till att köra TUNGT igen har suttit långt inne så det här var BRA. 500 kilometer utfallsgång och lite rumpövningar senare var det dags för marklyft. Den här gången en rolig stege - 5 set med färre och färre reps men högre och högre vikt. Baksidorna tvärmördades sen med leg curls, vadpressar och enbens tåhävningar och sen gick jag med MYCKET konstiga steg in och duschade!
Nöjd, trött och svettig!
Hivade i mig proteinshake och en rawfoodbar och så hade jag teammöte med mina PT-kollegor innan det var dags att åka hem. Det är frågan om det är smartast att cykla eller åka buss när det är leg day. Cyklar man så... ja, måste man ju cykla hem. Vilket kan vara rätt jobbigt. Men för att komma från gymmet till busshållplatsen måste man genom viadukten vilket innebär många trappsteg ner och många trappsteg upp igen! Särskilt neråt kan vara rätt lurigt när benen bara vill vika sig :-D

tisdag 2 juni 2015

Glamourös tisdag. Inte.

Grått ute i morse men jag hade inte tid att tänka på det utan stack hemifrån 06.20 på cykeln. Inne på gymmet före sju och drog igång mitt överkroppspass. Den här gången har Madde lagt in ett helt gäng uppvärmningsövningar för axlarna (jättebra och välbehövligt), ytterligare två nya armhävningsvarianter (hur många kan hon egentligen??) och så får jag lov att fortsätta med militärpressen. It's growing on me. Nästa vecka siktar jag på 25 kg minsann! Jag börjar gilla den. Tekniken sitter mer stabilt, jag märker själv när det blir svajigt och lyckas korrigera så att jag trycker rakt upp - från fotsulorna mot taket. Jä! Tjugo i sju galopperar jag in för att ta världens snabbaste dusch och fixa till mig lite innan första kunden klockan åtta.

Kunden och jag betar av ett bra PT-pass och jag utmanar henne litegrann, det känns kul att utforska gränserna ;-) Strax har vår timme gått och näste man är på ingående - en ny kund som jag ska träffa för första gången. Det blir en riktigt rolig konsultation och jag får massor att bita i, känner mig väldigt taggad för ett framtida samarbete! Sen byter jag om till vuxenkläder, packar ihop mina grejer och susar till kontoret där jag startar upp datorn, brygger te och mular i mig macka ungefär samtidigt.

Dagen bjuder på en del utmaningar i huvudsak av varianten "men måste ni vara så korkade?" så att jag får bita ihop och anstränga mig till mitt yttersta för att vara bara lite diplomatisk och pedagogisk. Men ibland är det ju roligt hur vuxna människor kan bete sig.... Dessutom håller jag på med den årliga revideringen av samtliga våra kontrollsystem och det är oändligt tråkigt. Tur att det bara är en gång om året man håller på med det....

När jag ska hem blåser det från alla håll och ösregnar. Wohoo. Kämpar mig hem på cykeln vilket ärligt talat inte är varken kul eller festligt, kommer hem och skalar av mig blöta kläder. Äter, dricker te, blir varm. Klär mig i vintertightsen från Falke (seriöst, det är juni och jag har fortfarande vintertights?), underställströja, vindjacka och min fortfarande blöta regnjacka för jag ska ner till Bulltofta och coacha B.A.B.Y. Runners Team. En löpare i dag. EN. Som dessutom bara kan stanna en halvtimme. Nåväl, hon får en gratis halvtimmes enskild löpcoaching för vi är ju ändå där och lite småblöta båda två så det är väl bara att köra!

På hemvägen sticker jag inom motionscentret. Jag blev nämligen av med min Fitbit i lördags och eftersom jag inte har hittat den hemma trots att jag har letat på alla braiga ställen så tänkte jag att jag kanske har tappat den på Bulltofta och att nån vänlig själ har lämnat in den. Bingo - det har nån vänlig själ! Så nu kan jag jaga steg och registrera sömnmönster igen. Typiskt bra avslut på en annars blöt, grå och oglamourös tisdag!

Mitt första (positiva) träningsminne

Helt ärligt så är de allra flesta av mina tidiga träningsminnen förknippade med att jag var dålig, hade fel kläder, gjorde fel saker, var okoordinerad... Jag kan inte utröna om jag redan då var min egen värsta kritiker eller om det var omvärlden eller en kombination - jag vet bara att jag inte tyckte det var kul för fem öre och jag återkommer nog till det när jag ska skriva brev till min gympalärare ;-)

Däremot har jag plockat fram det första minnet om att vara BRA i träningsväg. Det var i gymnasiet. När jag gick i gymnasiet i Danmark på nittiotalet så kunde man välja två olika linjer: språklinje eller mattelinje. Jag gick mattelinjen. Vi var ungefär 50/50 killar och tjejer, på språklinjen var det 90% tjejer. För att få schemat att gå ihop och få lite jämnare fördelning så slog man ihop en matteklass och en språkklass på idrottslektionerna. Språkklassen som vi hade idrott med var befolkad av väldigt många väldigt välspacklade överklasstjejer med perfekt hår och perfekt eyeliner och långa lackade naglar. De var väldigt rädda för att svettas och inte så himla engagerade i det där med att röra på sig. Vi hade också ett antal såna i min klass som gladeligen hakade på.

Vi hade volleyboll som "tema" just den perioden och killarna hade tröttnat på att försöka spela med tjejer som flydde åt motsatt håll så fort bollen närmade sig så att det aldrig blev nåt spel. De krävde därför högljutt att få spela killvolley - utan tjejer. Vi var några stycken som högljutt hojtade att vi ville också spela killvolley för vi var också rätt trötta på det där. Lite oklart hur det gick till så var vi i alla fall 3-4 tjejer som gick och spelade volley i killarnas del av idrottshallen, väl medvetna om att vi nog skulle bli utsatta för en hel del "testande". Jotack. Han som servade mot mig slog svinhårt och jag tog emot serve efter serve utan ett ljud trots att det gjorde skitont och mina underarmar var blåfläckiga i en vecka. Jag minns inte utfallet av matchen men jag minns att fler av killarna sa att vi fick vara med och spela killvolley en annan gång om vi ville. Vilket väl ungefär var höjden av beröm ;-)