måndag 30 september 2013

Att hitta rätt

Vilken skillnad löpkursen gjorde i dag! SÅ många bitar som börjar hamna rätt. Armarna jobbar som de ska. Inga salsa-höfter längre utan rakt fram. Löpsteg med kraft. Och så hittade jag nyckeln till att sluta vika mig i höften och fälla fram överkroppen - att tänka att jag ska driva en häst framåt. Fram med höften, då kommer överkroppen fram och i rätt läge helt automatiskt. Magiskt!

Vi jobbade mycket i intervallform i dag. Löpskolning en kort sträcka följt av en längre löpsträcka och sen tillbaka på något lämpligt vis - hoppsasteg, sidosteg, baklängeslöpning t ex - och så om igen från början. Sprintkick till löpning och fokusfokusfokus på den där nedrans höften som ska FRAM! Sedan intervall-löpning - fullt ös på långsidorna, långsamt på kortsidorna - med fokus på 180 steg/min och teknikteknikteknik. Individuell feedback för varje varv.

Det blev rätt. Det blev bra. Jag kommer sätta det till slut. Det blir en del tekniknötande efter Österlenmaran och nästa vår kommer jag ha ett mycket mer effektivt löpsteg! Och på tal om att hitta rätt så läs Katarinas kommentar på gårdagens blogginlägg. Snacka om att hitta en löpcoach som uttrycker sig på ett sätt jag förstår :-D

Ett annat "hitta rätt" var kvällens NMT-pass där jag fick instruera. Ett riktigt härligt pass med lång transport ut till kossabacken, intensivcirkel med backsprint, bålstyrka deluxe, transport tillbaka, kombiövning av diverse förflyttningar och olika styrkeövningar, korta sprinter och mycket annat kul. I en helt magisk kväll där det sakta blev skymning, det ångade om deltagarna och över cricketplan låg en låg trolsk dimma när vi sprang hemåt. Fabulous.

Bra måndag i dag alltså! Och i morgon är det premiär för Team Nordic Trail i Bokskogen. Det ska jag fira med sovmorgon. Tjohoo! 

söndag 29 september 2013

Äntligen söndagslångpass - och hjärnspökenas död!

Dramatisk titel. Det här inlägget kommer handla mindre om löpning och mer om flum. För att det på många sätt var något av en katalysator och trots att det var ett smärre världskrig i hjärnan så vann jag och hjärnspökena flydde!

Ut på långpass efter frukost, veckohandling, lätt lunch. 17-18 km skulle avverkas i lugnt tempo. Och det var motigt och tungt men släppte efter 4 km, sen vid 5 ungefär fick jag världens magkramp och fick springa och knipa i 3 km tills jag äntligen hade möjlighet till toalettbesök (nej, det fanns inga bra ställen i skogen just där och då). Jag testade en vätskeersättning som jag fick som gratisprov när jag köpte nya skor och vi kan väl bara säga att just den produkten var min matsmältning inte så lycklig för! Vi tuffade på, det kom lite backar och Joakim drog ifrån. Jag stretade och kämpade och bestämde mig för att hålla mitt tempo och strunta i om han drog iväg för jag orkade inte ta mig ikapp hela tiden.

Nånstans vid 12 km gav han upp att vänta in mig och sprang i förväg, sen missade vi varann vid motionscentret och jag vände tillbaka för att plocka upp, blev omsprungen, försökte komma ikapp, låg efter, kämpade i varenda uppförsbacke. Blev ledsen och uppgiven och tänkte att det är så jävla typiskt att jag inte kan lära mig att springa bra, att jag alltid ska bli frånsprungen, hur ska jag klara ett maraton när jag inte ens kan springa 15 km, varför ska just jag alltid ha det så kämpigt, det är orättvist, yada yada yada. Ni känner garanterat igen för det finns stensäkert fler därute som är som jag.

Harvade på, tittade på klockan, hörde hur tunga mina steg var, kämpade. Och sen blev jag förbannad. SPRING för h-vete kärring, skit i att tjura och vara neggo, lägg energin på att springa istället. Sprang ikapp Joakim, höll 6-fart utan problem (efter 15 kilometers inre kamp). Fick upp kadensen, lättare steg, höften fram, fungerande armpendling, bra andning, rak rygg. Såja. Precis som jag har lärt mig. Väste fram att nu ska vi rakt fram, inte svänga av den korta vägen. Varför? För att det är längre. Och för att jag ska döda mina hjärnspöken så hårt att de aldrig kommer tillbaka.

För nu är jag trött på det här. Ja, jag har haft en trasig fot och inte kunnat springa men nu går det faktiskt ganska bra. Uthålligheten har inte tagit så mycket skada eftersom jag har cyklat och NMT'at  så att jag tror att jag inte kan springa i 2 timmar är helt enkelt lögn. Och att jag håller på och gnäller om att jag inte kan har blivit så mycket av en vana att det nästan är en sanning. Men nu är det SLUT. Jag höll jämna steg med Joakim de sista 2 km av ett långpass och det var inte ens ett problem. Förutom att jag var trött i fel muskler av att ha sprungit jävligt dåligt i lite för många kilometer men det går att ändra på.

Jag kan springa bra även när jag är trött. Jag har starka muskler och en intelligent kropp som kan hantera utmaningar. Visst, det är dags att dra ner på den tunga styrketräningen för benen nu så att jag slipper ha så tunga ben, men det är inte det som är den största och viktigaste faktorn. Den sitter i huvudet. Och jag gick definitivt ur dagens kamp mot hjärnspökena med ytterligare en vinst. 5-0 till mig denna vecka. Tror ni de vågar komma tillbaka? Somehow, I don't think so!

17,32 km. Nästa vecka Tjurruset, sen ytterligare två bra långpass, sen är vi redo för maraton.

Efter att ha klämt en halvliter cola, en näve salta mandlar och lite lakrits känns kroppen på topp igen. Bättre laddning inför nästa långpass är ytterligare en hemläxa! Pizza till middag i kväll (fuskig, med pizza kit, men gott ändå!) och ett avsnitt av Bron innan det är dags att krypa i säng och ladda om för en ny fartfylld vecka. Wohoo! Fast först ska jag möjligen ta en dusch... för husfridens skull ;-)

lördag 28 september 2013

NMT - intervallöpning

Upp och hoppa tidigt i morse, NMT-pass i Lund med Joakim som instruktör så jag visste ungefär vad som väntade. Fast inte helt, för vi sätter en ära i att man inte ska ha koll på varandras pass i detalj. Nån liten överraskning tenderar alltid att dyka upp!

Nåväl, vi började med uppvärmning i vanlig ordning, bl a "plocka potatis" vilket ju är helt enormt störtskönt när man är stel i baksida lår ;-) Veva lite armar, lite upphopp, armhävningar och andra roligheter. Nere på ängen fick vi gruppera om oss till en kolonn i ordning efter ålder, ta varandra i händerna och ta oss över ett praktiskt hinder som stod där mitt i gräset. Fantastiskt. Sen vände vi på steken och skulle springa fram till hindret och göra kullerbytta över eller åla under.

Vi tog oss vidare över ån och körde lite styrkeövningar borta vid vindskyddet. Stå i "stående hund" och hoppa fram och tillbaka med fötterna (helt vidrig övning om du frågar mig), cykelsitups, och sen jobbade vi två och två med att krypa i åttor runt varandras ben och klassikern med att rulla och hoppa över kompisen växelvis. Varma blev vi!

Vi sprang tillbaka en bit, grupperade om till en kolonn, tog varandras händer och denna gång skulle vi ta oss under hindret utan att släppa händerna. Sen fick vi roa oss med en minuts burpees följt av en minuts armhävningar. Jag kan bara meddela att samtliga muskler i bröst och armar var ganska så osamarbetsvilliga när det gällde just den övningen i dag!

Nästa programpunkt var dagens höjdare - intervallöpning. Upplägget har vi hederligt snott av Ingmarie och det är samma som vi körde i Tylösand - 30/30-60/60-90/60. 30 sek ut, 60 sek ut, 90 sek hem, 5 varv totalt. Det är helt enkelt ett fantastiskt bra upplägg om man har en blandad grupp löpare eftersom alla kan springa efter egen förmåga och ingen lämnas ensam därbak nån längre tid för efter de första 2 intervallerna vänder ju alla och tanken är att alla ska komma tillbaka till utgångspunkten efter tredje intervallen så att man samlas där. Funkade superbra. Jag hade relativt bra fart men hade nog (utifrån konditionsnivån) kunnat trycka på lite mer, däremot var benen logiskt nog fruktansvärt stumma.

Efter den intervallomgången (den tar en knapp halvtimme) var det dags att röra sig tillbaka mot hallen. Det blev lite för mycket snack i ledet så vi fick njuta av en minut hopp i huksittande medan man boxas. Helt omöjligt med stumma ben (fast det hjälpte inte riktigt, det tjafsades på ändå sen...) Vidare framåt med jägarmarsch och sen sista biten fick vi tävlingsspurta två och två där förloraren skulle göra 5 knäböj med vinnaren på ryggen. Jag sprang mot C som är rätt mycket kortare än jag och vann stort - fast jag tog henne på ryggen och körde knäböj ändå eftersom motsatsen aldrig hade funkat!

Ett bra och varierat pass och brunchen efteråt var smaskens :-) Två intervallpass denna vecka alltså, långpass i morgon.

fredag 27 september 2013

Där satt den! Triss i PB!

Joakim ville till gymmet och fredagsfysa efter jobbet. Jag hade egentligen tänkt att jag skulle vila för mina baksidor är ordentligt sega efter i går. Fast sen blev jag sugen - för att vara på gymmet samtidigt med Joakim innebär att jag kan få passning i bänkpressen, och det är lite av en förutsättning för att våga öka vikterna ordentligt. Så varför inte satsa på att banka in ytterligare ett pers denna vecka? Triss i personbästa i "de tre stora" skivstångsövningarna känns ju som en rätt bra grej... Jo. Absolut!

Så efter en kort arbetsdag susade jag hem, packade om, bytte kläder och så studsade vi in på Friskis vid halv tre. Jag värmde upp, körde några set pullups med gummiband och gick sen på bänkpressen. Värmde upp med 20, 30, 40 kg, ökade till 50 och hämtade en Joakim som passade. Bestämde mig, satte EN snygg repetition, försökte på en till men det gick inte. Bra så. Jag är asnöjd med 50 kg i bänkpress - jag kommer ihåg när jag inte ens fick upp 30 kg! Avrundade med några set på 45 och 40 kg.

Sen roade jag mig med en rejäl omgång träning för biceps och triceps, hjälpte Joakim med skivstångsrodd, körde lite ryggövningar, passade Joakims tunga bänkpressar och försökte mig sen på en 50-kilosbänkpress till men no go. Totalt FAIL. Fast det var okej - jag hade ju tryckt ur rätt mycket ur musklerna vid det här laget :-)

Jag avrundade passet med ett gäng core-övningar (plankan med fötterna i TRX 5 cm över golvet, någon?) och en välbehövlig omgång med foamroller medan Joakim körde klart sitt pass. Väl spenderade 75 minuter på gymmet, tycker jag! Det är härligt att det flyter på så bra med styrketräningen just nu. Jag har varit lite halvmotiverad på den fronten ett tag men nu går det framåt igen. Och med TRE personbästa i kassan denna vecka känns min gratulationspresent till mig själv som jag beställde i går riktigt välförtjänt! I can't wait... 


torsdag 26 september 2013

Torsdag = fullt ös!

Som jag rapporterade tidigare började jag min torsdag på gymmet. Fantastiskt bra benpass med två nya personbästa (det ska firas med något jag länge har önskat mig!). Utöver marklyft och knäböj körde jag negativa situps med viktplatta, Magnus ilskna superset med omvända burpees+skidhopp och kettlebellswingar+explosiva höftlyft och så tre set av Malous latsdrag i kabelmaskin och en minut i plankan. Jadå. Riktigt fint pass.

Dusch och fix på det, hämtfrulle på vägen och in på kontoret. En helt vanlig arbetsdag. Gamla surdegar och nya akutfrågor, skratt med kollegorna och så - som det brukar vara.

Efter arbetsdagen iväg till NW där en ensam deltagare på dagens intervallpass fick sig en rejäl genomkörare med löpskolning, fotbollsintervaller och kortkort backe. Jag hängde med på en del intervaller men fick inse att mina baksidor var rejält trötta efter morgonens tunga övningar. Härligt :-)

Cyklade hem, fixade käk, drog iväg till Maxi (i träningskläder och luvtröja) för att handla frukost till jobbet i morgon bitti, kom hem, packade upp, duschade och landade i soffan med en mugg te vid nio. Det var den torsdagen det!

HATTRICK!

Gick till gymmet med beslutsamhet i morse. Och det funkade! Pb i marklyft, pb i knäböj. Yeah! Och så har jag vunnit ett medlemskap i Team Nordic Trail. Tre bra grejer innan nio. Det här bara måste bli en bra dag!

onsdag 25 september 2013

Hur svårt kan det vara?

Det brukar Sara säga när hon står inför en utmaning. Och jag försöker anamma det lite också.

Men just nu känner jag mig orimligt utmanad! Jag pluggar medicinsk baskurs (anatomi och fysiologi) och ärligt talat har jag sökt den mest för anatomibitarna. Jag har kämpat mig igenom avsnittet om celler och klarat det obligatoriska testet i andra försöket. Avsnittet om hormoner gick också bra och testet satt i första försöket. Men nerver, alltså.... mina nerver! Jag kämpar och kämpar, läser instuderingsfrågor och förbereder och så går jag på testet och gör ett risigt resultat igen. Men hur svårt kan det vara? Jag är ju uppenbarligen inte trög och korkad när jag har klarat två andra delar utan problem, men varför ska just det här vara så svårt?

Svar nummer ett är det vanliga: Jag är inte så jättebra på att lära mig "bara för sakens skull". Är jag inte intresserad av ämnet så fastnar det inte så lätt. Och nej, det där med extrapyramidalbanan och aktionspotential är helt ärligt inte det som intresserar mig mest. Men fysiologin är en förutsättning för att få plugga anatomin så det borde tekniskt sett vara motivation nog för att lära sig.

Svar nummer två är att bokens förklaringar inte riktigt funkar för mig. Överskådlighet fattas, diagrammen är inte lättbegripliga för min hjärna och man måste rota i texten efter svaren. Så jag letar andra källor för att få material som underlättar min inlärning. Men det är jobbigt. Jag gillar inte att misslyckas även om det bara är ett enkelt test!

På träningsfronten är det lugnt i dag. Magen har inte riktigt lugnat sig efter gårdagens jobbiga läge vilket innebär att jag inte riktigt äter som jag ska - och utan riktigt bränsle inget NMT-pass, det är ett som är säkert. Jag hinner nog träna ändå!

tisdag 24 september 2013

Fokus!

Tidig väckning, snabb frukost och iväg till gymmet. Bytte om till löparkläder och nya snabba skor, sen ut i fantastiskt morgonljus. Dagens fokus var teknik. Bara teknik. Jag joggade lugnt ner till Scaniabadet och gjorde uppvärmnings- och rörlighetsövningar på bryggan medan jag tittade på soluppgången. Löpskolningsövningar längs gång- och cykelbanan, sen mera löparstyrka när jag hittade ett bra räcke att jobba vid. Övriga morgonpigga tittade misstänksamt på mig men jag är rätt van vid det här laget....

Sen sprang jag. Korta sträckor och hela tiden med tankarna på hur känslan är när jag springer baklänges för att få samma känsla framåt. Det går för fort, det vet jag, därför korta sträckor. Sakta ner, andas, tänka på tekniken, på't igen. Knipa mellan skulderbladen för att släppa axlarna fria så att armarna rör sig på rätt sätt. Fram med höften, dra upp benen, upp med blicken... Dagens morgonjogg blev bara dryga 3 km men det är okej. Det känns som om det lossnar. Jag hoppas det bidrar till bättre löpteknik!

Jag bytte om och gick in i gymmet för att köra ett överkroppspass. Armhävningar och pullups med lång excentrisk fas. Raka drag i kabelmaskin, benlyft hängandes i armarna, militärpress med skivstång, rotation med skivstång. Situps med dubbla bollar och så slängde jag in några superset bicepscurls + axelflies stående på balansplatta också. Och hej hoppsan var klockan nästan halv nio och det var dags att skynda sig in i duschen och ta sig till jobbet.

Vad hände där? Det passet tar max 45 minuter i vanliga fall och nu tog det över en timme. Jo, i stället för att skynda mig att bli klar i gymmet som för några år sedan så har jag nu roligt. Slänger in extraset, testar ett set med tyngre vikter, kommer på nån ytterligare övning... ja, ungefär så.

Kvällen blev tyvärr mindre rolig eftersom jag har magknipet från h-vetet men jag räknar med att det går över. Medicinerar med Proviva och försöker massera och röra på mig så gott det går. Har pluggat som en galning men lyckas fortfarande inte få godkänt på duggan om nerver. ATT det ska vara så svårt...

måndag 23 september 2013

Kärlek till kroppen!

Dagen i dag började med en rejäl grötportion på hälften havregryn och hälften Paulúns Supergröt. Mättande och bra! Sen en cykeltur i grått morgonväder till jobbet för en varm dusch och lite fix innan jobbdagen.

Under förmiddagen gick det åt en hel del vatten och örtte (jag var väldigt törstig och tror att det är en efter-effekt efter i går) och så plockade jag i mig en rågkuse med brieost och ett kokt ägg vid tio för att ha energi inför löpkursen 11.45.

Kroppen kändes seg och mör efter i går men inte värre än att jag med lysande gula och sprillans nya Saucony Kinvara tog mig genom löpteknikträningen och övningarna utan större problem. Jag är fortfarande Queen of Backward Running - jag ska bara lära mig att "backa bandet" så att jag får samma klipp i steget när jag springer framåt, för då jäklar kommer det gå undan!

Men i dag - i dag hände det nåt när vi tränade övningen "sprintkick till löpning". Först hittade jag nyckeln till att inte fälla överkroppen framåt, jag måste nämligen tänka på klädnypan mellan skulderbladen för att få rätt hållning i överkroppen och det har jag tydligen glömt bort alldeles. Får jag med mig den lilla tanken blir allt mycket lättare. På andra varvet var jag en kort sekund uppe och nosade på mitt perfekta steg. Friktionsfritt, lätt, med kortkort markkontakt, med benuppdrag och kraft i steget på precis rätt sätt och där armarna bara funkade. Sen började jag tänka igen (FAIL!) så på tredje varvet fick jag inte till det utan det saknades kontakt i "sambandscentralen" mellan ben och armar. Men nånting har hänt. Absolut. Muskelminnet bearbetar, förändrar, gör fel, rättar, jobbar.

Det är lite som med ridningen - de där korta ögonblicken när allt bara funkar, det är just de ögonblicken man samlar på och vill hitta tillbaka till. Att det ska vara så mycket svårare när man har 2 ben i stället för 6 att hålla reda på!

 Jag klappade om min kompetenta kropp och cyklade retur till jobbet. Bytte om och klämde i mig min förbeställda sallad. I dag med lax, krabba, ägg, avocado, sojabönor, sobanudlar och en rejäl klick pesto plus rostade pinjenötter. Försöker få i mig protein och bra fetter så kroppen får nåt att jobba med efter träningen. Rundade av med en ruta mörk choklad och en mugg Yogi-te.

Efter fullgjord arbetsdag bytte jag om och cyklade hem (i medvind!). Hämtade ut Naturalbox på vägen men har inte öppnat den ännu. Och njöt sen av en kopp te och grova rostade mackor med ost samt keso och hallonsylt. Yum. Perfekt eftermiddagsmål just i dag då kroppen skriker efter påfyllning som vanligt efter ett tufft lopp. Tuggar mig just nu väldigt passande igenom de sista föreläsningarna på temat Kolhydrater i min distanskurs (det är rätt mycket repetition, därav multitaskingen!) innan jag ska belöna mig själv med middag och öppning av Naturalboxen för att sen återgå till lite ytterligare pluggpyssel.

Inget NMT-pass i dag alltså, kroppen känns trött och jag accepterar känslan och lägger tiden på annat viktigt. Jag hinner NMT'a i veckan ändå och två pass räcker just nu om jag ska orka springa också.

söndag 22 september 2013

I Form-loppet 2013: Inget pers, men det är okej!

Jag gick ut rätt hårt på dagens lopp och det började straffa sig nånstans vid 4 km. Försökte ändå trycka på fram till 5 km-strecket för att få en bättre 5 km-tid, men icke - jag passerade 5 km på 24 minuter ganska exakt och det är väl 10 sekunder långsammare än personbästa. Sen hade jag det ganska tufft resterade kilometer. Tog en kortkort gåpaus efter 5 km och andades och laddade om för att sedan trycka på i ungefär 5-fart. Fick lite håll och var tvungen att gå några steg för att djupandas, sen på't igen.

Vätska vid 7,7 km, jag gick i lugn och ro och drack vattenmuggen i stället för att stressa och sätta i halsen och sen visste jag att det bara var 2 km kvar. Tog rygg på en tjej och bestämde mig för att jag SKULLE ta mig förbi henne, använde samma strategi på några andra ryggar. Blev som vanligt tvärarg över sista 2 km som ringlar så nära målet och sen en tråkig slinga runt och bortåt innan det äntligen närmar sig upplopp. Tryckte på som sjutton och tog sen chansen att slänga in en kullerbytta strax innan mål eftersom spex oftast belönas och så även i dag - en flaska liniment blev priset ;-)

Sedan verkade de ha felberäknat produkterna till goodiebagen eftersom man fick plocka grejer från ett långt bort INNAN man fick goodiebagen - så man hade en hel hög med flingor, knäckebröd, lotion m.m. i armarna när man sen fick en kasse med samma saker. Vi har mycket flingor hemma nu i alla fall.... 

Det blev definitivt INTE negativ split eftersom sluttiden var strax över 50 min. Jag hade velat hålla i så att jag kom under 50 men det gick inte och jag vet ju också att träningen i sommar inte alls har fokuserat på en snabb mil som jag gjorde 2012. Det är okej. Att springa milen på 50 minuter när man känner sig lite halvkass formmässigt är okej. Nu flyttar jag fokus mot maraton. Jag är kanske inte mitt snabbaste jag just nu, men jag är stark och uthållig. Det behövs långpass, långa långsamma pass för att bygga upp mitokondrierna och vänja kroppen vid att vara ute längre tid. Men jag har några veckor på mig och grunden är lagd. NMT är en bra träningsform för att bygga uthållighet och pannben. Nu kör vi!

lördag 21 september 2013

Springa fort?

Jo. Jag är sugen på att ta mina gamla Saucony Fastwitch på en sista snabb resa. Springa så fort jag bara klarar av på milen och se hur långt det räcker. Bli lite spyfärdig och illamående och endorfinstinn. Jag springer tekniskt bättre när jag springer på lite. Och det är evigheter sen jag tryckte på ordentligt på ett längre pass - så varför inte ta chansen och kuta som en galning i morgon?

Det tror jag faktiskt jag ska göra. Bara för att. Och sen ska jag tvinga mig själv att fokusera om och banka av några rejäla långpass för det är helt plötsligt jättesnart 2 november och Österlenmaran.....

fredag 20 september 2013

Jadå, efter 22 timmar kommer träningsvärken...

Det slår aldrig fel. I morse lyckades jag ta mig ur sängen och nerför trappan hyfsat graciöst, cyklade till jobbet vilket var okej, sen satte jag mig vid det gemensamma frukostbordet - och när jag skulle resa mig igen var det kört. Tunga knäböj och marklyft i går sitter i ungefär varenda muskel från midjan och neråt - och vader och baksida lår fick sig en extra omgång i och med intervallpasset.

Jag lyckas röra på mig men nåt vidare elegant är det inte - fast det är sån träningsvärk som jag blir lite nöjd av. Den typen som bara är ett kvitto på ett bra pass för min kropp!

Eftersom kroppen kändes rätt mosad men jag har en utmaning att fullgöra blev det ett kortkort löpträningspass när jag kom hem efter jobbet. 2 km i lätta Nike-skor - som av nån anledning inte är lika sköna som mina Asics att springa i men som å andra sidan gör det enklare att landa på framfoten och inte banka i hälarna. Fast egentligen hade det nog varit skönare att springa i Fivefingers.

Jag tar igen det i morgon när jag ska leda NMT - då blir det baskemig i Fivefingers för en gångs skull! Och sen vila resten av dagen så att jag kan göra nåt vettigt av I Form-loppet på söndag. Har inte bestämt mig för om jag ska tokmaxa eller mysa, vi får se hur det känns!

torsdag 19 september 2013

4good: Eat, Love, Live 2013

Gårdagens 4good-kväll, ja. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Förutom att jag var så fascinerad och imponerad av alla fyra föreläsare att jag aldrig kom mig för med att fotografera. Och att när Carina introducerade 4good som "Lägerelden 2.0" där vi berättar de bra historierna - så hade hon rätt. Det är precis det som händer! Någon berättar sin historia och vi andra lyssnar, fascineras, inspireras. Fantastiskt!

Kristin Kaspersen inledde kvällen. Förutom att jag vill ha hennes överarmar (de är alldeles perfekt muskulösa utan att vara för biffiga) så berättade hon väldigt personligt om sin egen resa i livet. Om att hitta rätt väg genom träningen, om att älska att springa och om att vila sig i form. Jag var tvungen att köpa hennes bok. Jag vill veta mer! Kristin tar 100 kg i marklyft. Vi är ungefär lika stora och hon är lite äldre än jag. Jag ska också ta 100 kg i marklyft! JAG SKA DIT.

Lisa Lemke var nästa snygging på scen och jag blev alldeles lycklig av att höra henne berätta om hur man gör för att jobba med sin hobby på heltid. Jag är inte hon och jag vill inte göra samma saker, men jag imponeras av drivet och av hennes blick för möjligheter. Så här långt har jag ju bara nosat på det där med att följa hjärtat även om jag har tagit enorma kliv jämfört med för några år sedan. Det är absolut rätt väg. Kan Lisa, kan jag!

Sedan var det paus, mingel, bokköp, vin, choklad - och som vanligt alldeles för mycket folk på för lite plats men så är det ju på Palladium. Inte mycket att göra åt. Men oftast lyckas jag hinna med det jag vill hinna med och så även i går. En signerad bok rikare gick jag tillbaka in i salen för del två.

Jennie Widegren var först ut efter pausen. Jag gillar dans och jag gillar Bounce men det var coolt att höra hela storyn bakom och se några väl valda klipp. Jennie har en härlig energi och man märker att hon älskar det hon gör!

Annelie Pompe fick avsluta. En liten, späd tjej som kan fridyka ner till 126 m. Och som utstrålade lycka, glädje och harmoni för hela slanten. Hon har verkligen hittat sin grej! Inte för att jag är sugen på att dyka till 126 m för fem öre men att se filmen om hennes rekorddyk med hennes personliga kommentarer gav mig rysningar. SÅ fantastiskt. Obeskrivligt. Och också en story om att bestämma sig, om att följa sina drömmar och nå sina mål.

Som vanligt efter en 4good-kväll går jag hemåt med lätta steg och känslan av att kunna allt, att vara helt oslagbar. Och med massor av nya roliga ideer i skallen. De ska få landa lite, jag ska skriva ner lite väl valda tankar på bra ställen och så får vi se vad det blir av det. De första målen är redan spikade - 100 kg i marklyft. Ett maraton på 4:30. Positiva resultat av friskvårdsprojektet jag precis sparkade igång på jobbet. Det kommer nog mer så småningom!

Torsdag - och dubbelpass, igen...

Ibland får man till såna där braiga dagar. Dagar då man hinner med allt! Energin från gårdagskvällen (mer om den i separat inlägg sen) satt i och trots att jag egentligen var rätt så trött i morse valde jag att gå upp och sticka till gymmet. Och det var minsann en bra grej!

Det blev nämligen tangerat PB i både knäböj och marklyft. Faktiskt. Vilket innebär att jag är tillbaka på samma styrka som innan jag kvaddade min vänsterfot. Och DET är inte fy skam! Nu ska jag bara jobba på att definiera nya målsättningar så att jag vet vart styrketräningen ska ta mig. Dessutom körde jag lite superset med omvända enbensburpees + skidhopp och kettlebellsvingar + explosiva höftlyft. Och en rejäl omgång rörlighet som avslut.

Sedan drog jag till jobbet, jobbade, åt lunch med en gammal kollega, jobbade lite till och cyklade bort mot NW för att köra intervallpass löpning. Jag var ute i god tid så jag hann jobba lite med balansbrädan och Katarinas uppvärmningsövningar framför spegeln.

17.15 drog vi ut på intervallpass. Uppjogg och löpskolning först och några stegringslopp. Sen körde jag klassikern med 4 set om 3 x 30 sek med 30 sek intervallvila och 1:30 setvila. Gruppen var lagom liten så jag kunde springa med utan större problem bara jag höll koll på timern och hojtade lite. Det var skönt att få gasa ordentligt! Efter en andningspaus joggade vi ner på gräsplan och tillbaka till gymmet där vi stretchade lite som avslut. Man hinner med en del på 45 minuter!

Sammantaget i dag har jag cyklat knappt två mil, tränat en timmes styrketräning och sprungit ett intervallpass. Good enough, for sure!

onsdag 18 september 2013

Småsaker att bli lycklig av

Försiktig och smärtfri morgonjogg i Fivefingers, på mjuka stigar i naturområdet. Bra start på dagen!


Torra varma kläder efter cykeltur i ösregn. Katarina som kallar mig "Queen of BWR". En kopp te, Highland Teacakes och en katt i knät mitt på eftermiddagen. Nya Fitness Magazine och nya Runner's World. 4good-kväll i kväll med trevligt sällskap. Utlovad skjuts hem så jag slipper cykla mer i ösregn i dag. Jag fokuserar på dagens positiva!

tisdag 17 september 2013

I'm trusting you to figure this out....

Citat från en favoritserie, "The Sisterhood of the Traveling Pants". Amerikansk ungdomslitteratur som jag egentligen är alldeles för gammal för att läsa men som jag ändå återkommer till då och då. En av tjejerna har otippat fått en huvudroll i en pjäs på ett teaterläger för att hon är en naturtalang, men hennes elaka rumskompis förstör det hela genom att prata om hur man tolkar Shakespeare och lägga sig i. Det går helt överstyr men slutar med att regissören säger till tjejen "We're trusting you to figure this out" - att de litar på att hon själv hittar tillbaka till rätt personlighet innan premiären.

Och på samma sätt försöker jag just nu lita på min kropp - lita på att den själv tar alla lärdomar från löpkursen till sig och att den löser det här. För ju mer jag tänker och komplicerar saker, desto onaturligare och jobbigare blir löpningen. Vi KAN det här. Jag vet att vi kan. Vi ska bara hitta tillbaka!

Det var blåsigt i morse och inte att rekommendera att köra uppvärmning och rörlighet vid Scaniabadet så jag hittade en lämplig kulle som gav lä i stället och jobbade med uppvärmningsövningarna och löpskolning från gårdagens kurs. Sen stängde jag av huvudet och joggade på och lät kroppen hitta steget och rörelsebanorna i lugn och ro. Steget allt lättare, farten lite högre utan ansträngning. Jag hoppas det funkade som tänkt - att kroppen inte bara hittade tillbaka till gamla rörelsemönster!

Efter morgonjoggen gick jag in i gymmet och jobbade mig metodiskt igenom ett styrketräningspass. Ett Malou-pass som kompletterar benpasset jag plockade fram i torsdags. Tunga övningar med lång excentrisk fas först - armhävningar och pullups. Jag körde hälften av armhävningarna som smala armhävningar för att jag har bestämt mig för att NU ska jag baske mig lära mig. Sen var det egentligen också situps på lutad bänk men den bänken saknas hos NW så jag körde situps med dubbla bollar i stället. Några helt vanliga 10-reps-övningar på det - militärpress, benlyft i hängande position, raka drag i kabelmaskin och rotation med skivstång. Det tog en timme och plötsligt insåg jag vad klockan hade hunnit bli och att jag var tvungen att snurra på lite om jag skulle hinna till jobbet i tid.

Dagens lärdom: Det är svårt att balansera på balansplatta när man blundar!

måndag 16 september 2013

Måndag: En timmes löpkurs, ett NMT-pass och 2 mil på cykel

Ja. Då har man ju varit ute och rört på sig i dag i alla fall kan man säga....

Regnig höstruskig måndag morgon och jag förberedde minutiöst. INTE cykla i löparskorna för jag vill ha torrt på fötterna på löpkursen, cykelskor på och löparskor i plastpåse. Extra kläder ifall cykeloutfiten skulle bli dyngsur på väg till jobb för då hinner den inte torka till lunch. Inga vattenkänsliga saker i ryggsäckens ytterfack och för säkerhets skull en plastpåse överst i ryggsäcken. Det har hänt att det har läckt in om det har brutalregnat. Och så kul är det inte att torka sig med blöt handduk eller sitta på kontoret i fuktiga kläder...

Precis innan jag skulle iväg och byta om för löpkursen så kom det en sån där brakskur. Det bara öste ner. Och jag tänkte att nu blir det här riktigt mysigt - men lagom tills jag var ombytt hade det gett med sig och vi hade helt okej väder hela den timmen vi höll på sen. Kursen var väldigt jobbig för mitt huvud i dag - mycket koordination och fokus på rörelsebanor och det kändes litegrann som "om jag tänker mer på hur jag gör så kommer jag gå passgång snart!" Jag tror att det landar, att det händer grejer i kroppen och huvudet, men emellanåt är det rätt hemskt just nu.

Tillbaka till jobbet, haffa en sallad på vägen, byta om och äta vid skrivbordet (alltså nä, det är inte optimalt för fem öre men det är bara sex veckor och bara en gång i veckan så det är lugnt, okej?) och fortsätta jobba. Inga konstigheter.

Cyklade hem i blåsväder och nån regndroppe emellanåt. När jag lämnade kontoret kändes det inte som att jag var sugen på NMT för fem öre men jag var nog mest bara låg på energi - även om jag fläskar på med tonfisk, avocado, ägg, ost och majonnäsdressing på salladen så har jag svårt att känna mig riktigt mätt och nöjd. Väl hemma mulade jag i mig knäckemacka med ägg och några skotska havrekex med ost och sen kände jag mig redo för NMT. Fast inte för att vara ankare - bara för att vara vanlig tränande individ.

Jag valde bort löpningen till Bulltofta eftersom jag ville låta dagens intryck landa i lugn och ro, så jag cyklade i stället. Ida serverade ett ganska blandat pass med löpning, styrkeövningar och parstyrka som jag inte orkar beskriva detaljerat. Dock skulle vi åla uppför en slänt med en massa hög växtlighet och där hade jag oturen att få ett grässtrå med en massa frön i ögat så Joakim fick hjälpa mig att akutskölja med en vattenflaska eftersom Ida inte hade nån ögonskölj med sig. Högst obekvämt med alla dessa frön som såsade runt bakom ögonlocken!

Vi kör korta löpsträckor just nu eftersom vi har en del nya blåvästar i kolonnerna så det kastades in diverse kamp- och parövningar under transporten. Sista delen av passet var en rejäl omgång bålövningar i par innan vi gjorde 35 upphopp och stretchade lite kort.

Och nu då? Dags att ladda pulsklockan och börja packa och fixa för morgondagen. Morgonjogg står på programmet och sedan styrketräning för överkroppen. Innebär att man sticker hemifrån i springkläder, springer, byter långärmad tröja mot linne och löparskor mot Fivefingers, styrketränar, duschar, går till jobbet via nåt ställe som har bra frukost, jobbar, tar bilen hem. Och sen kanske man ska NMT'a i morgon också. Vi får se :-)

söndag 15 september 2013

Om fötter och löpsteg. Barfota och framfotisättning, dämpning och inte dämpning.

Gårdagens input var välbehövligt men också något som satte igång tankarna inför höstens skoköp. Förra sommaren kom jag ju underfund med att jag hade tränat bort min pronation och kunde springa i neutrala skor - jag fick faktiskt löparknä av mina fina dyra pronationsskor så de åkte ut. Jag har labbat lite med att gå och att springa korta sträckor i Fivefingers och jag har jobbat medvetet på att förbättra löpsteget - fotisättning under kroppen, högre frekvens, landa på mellanfoten.. Men jag har också fortsatt springa i Asics Nimbus som är en väldämpad sko med förhållandevis högt drop. Kanske dags att ta nästa steg?

För det begriper jag ju att som Roger förklarade i går så är det svårt att få rätt löpsteg när man har en massa uppbyggd skosula under hälen. Samtidigt som jag lever med konsekvenserna av ett tiotal år i konståkningsskridskor och balettskor - jag har gjort ganska mycket våld på mina fötter och även om de numera är mycket bättre än de har varit så är det ett faktum att jag saknar lite "polstring" på vissa ställen under fötterna vilket gör det ganska känsligt att springa helt utan dämpning.

Så vadå? Min tanke var egentligen att köpa ett par Asics Cumulus som har lite mindre dämpning än Nimbus, men som fortfarande är en traditionell sko. Och jag har varit jätteförtjust i mina Saucony Fastwitch som har betydligt lägre drop, men jag tvingas också inse att de är en halv storlek för små och att mina tår inte riktigt mår bra av att bli inklämda även om det går. Och de dojorna är skitsnabba :-) plus att jag gillar att ha ett par lättare skor att springa lopp eftersom det har en viss mental effekt.

Sen har vi löpsteget. Jag springer inte med hälisättning om inte jag är riktigt trött och "sitter" i löpsteget, jag landar redan på mellanfoten. Så det blir inte tal om megaförändringen Allan om jag byter till en sko som är designad för ett mer naturligt löpsteg. Jag har ett par Nike Ready som är en Nike Free-inspirerad sko men jag har inte fått till nån bra löpning i dem på ett tag och vet inte riktigt varför. Det kan bero på stukningen och att löpsteget har varit knas ett tag, men nu börjar det funka - jag sprang ju barfota utan stödlinda i går och det var smärtfritt. Samtidigt är jag egentligen mitt i träningsperioden inför ett maraton och det är inte superlyckat att förändra så mycket att jag måste dra ner rejält på träningsmängden just nu.

Jag surfade skosajter och recensioner och artiklar och skotester i går kväll. Sorterade, plockade i och ur varukorgar. Hittade en tysk sajt som hade bra priser men jag googlade på recensioner också och kunde notera att de inte var världsberömda för bra kundservice och leveranssäkerhet så jag valde bort dem igen och beställde till slut från Startfitness som jag litar på.Två par skor inkl. frakt för 1500 kändes acceptabelt.

Och vad blev det då? Det blev Saucony Kinvara och Asics Gel Volt 33. Båda två skor som är gjorda för ett naturligare löpsteg med lite lägre drop men med dämpning. Jag vet att Roger i går inte tyckte att stegvis övergång till lägre drop är ett alternativ som funkar men jag envisas nog lite ändå. Eftersom jag redan har jobbat bort hälisättningen i traditionella skor tänker jag att det kommer ge mig ett bättre löpsteg samtidigt som jag har kvar dämpningen och slipper springa "direkt på skelettet". Och skulle det nu kännas helt o-fungerande på långpassen så håller nog mina Nimbus i två månader till och så kan jag kasta dem efter Österlenmaran.

En av veckans uppgifter på löpkursen var att gå så mycket barfota som möjligt. Jag tycker detta är ett schysst alternativ - och lite varmare nu när kvällarna blir svalare! En annan av uppgifterna var att köra dynamisk uppvärmning inför varje löpträningspass. Det gjorde jag i tisdags, jag och C gjorde det tillsammans i går innan vi sprang milen, och jag gjorde det i eftermiddags inför ett löppass som gick alldeles åt pipsvängen. Inget funkade - pulsen stack iväg skyhögt trots lågt tempo (och jag kollade den, det var inte bara pulsklockan som ballade ur), benen var tunga och jag mådde illa. Okej - kroppens sätt att säga ifrån att gårdagen var tillräckligt jobbig eller så är det nåt annat på gång.

Kommande vecka: Löpkurs, två löp-pass på NW, ett NMT-pass att leda, en 4good-kväll, ett I Form-lopp och så ska jag dessutom springa varje dag eftersom jag blev utmanad. Plus den vanliga träningen med några NMT-pass och några timmar på gymmet. Kan vara så att den där spirulinan är en bra idé om den ger extra energi, tänker jag!

Testpanelen: Spirulina

Jag är med i Svensk Hälsokosts bloggpanel och får tillsammans med ett gäng andra bloggare testa produkter några gånger per år. I utskicket inför hösten fanns det flera olika "superfoods" att välja på, bl. a. Spirulina. Jag har druckit spirulina i olika smoothies flera gånger och tyckte det var ett utmärkt tillfälle att testa ett mera regelbundet intag av det knallgröna pulvret. Övriga superfoods jag använder regelbundet är nyponpulver och torkade blåbär i frukostgröten.

Leveransen från Svensk Hälsokost var som vanligt supersnabb, det var snarare jag som inte var så snabb med att hämta ut paketet. Men produkterna landade hemma (jag passade på att beställa lite energibars och kokosolja när jag ändå höll på) och det var dags att börja testa.

Första testet föll väl inte så jubelbra ut. Jag blandade ut spirulinapulvret i ett litet glas juice och det var samma dag som vi hade haft en kille hemma som spolade avlopp - lukten av tång och alger var onekligen något besläktad och det kändes inte alls smaskens. Smaken är dock helt okej, men jag kände absolut att jag ville ha pulvret något mera utspätt.

Numera kör jag med en knapp matsked pulver i ett stort glas som på bilden och jag blandar med hälften juice (gärna apelsin och/eller grape) och hälften vatten och river ner lite färsk ingefära. Drinken smakar som juice, men med en gräsig ton av spirulina och en liten udd av ingefära. Funkar för mig. Och så dricker jag med sugrör för att slippa ha näsan nere i algdoften, för den har jag svårt för fortfarande. Jag har också druckit spirulina i en smoothie med jordgubbar och äppeljuice vilket var väldigt gott, färgen blir dock ganska mysko men det kan man överleva.

Vad har då spirulina för fördelar och varför är det bra? Det är en väldigt proteinrik alg och man får i sig mycket klorofyll. Spirulina sägs även avgifta kroppen fast det vet jag inte om jag tror på. Den innehåller gott om mineraler, bl a järn, och kan stärka immunförsvaret.

Nu har jag druckit en spirulinadrink varje kväll i en vecka - jag har det att ta mina kosttillskott med på kvällen. Joakim har varit superförkyld men viruset har inte bitit på mig och det är jag glad för. Kan inte garantera att det är spirulinans förtjänst men det kan mycket väl ha haft en effekt. Och så har jag haft väldigt mycket energi i veckan, typiskt bra. Så jag fortsätter nog med min gröna algsörja varje kväll :-)

lördag 14 september 2013

Dubbelt födelsedagskalas!

Tidig väckning i morse och iväg till Skrylle för att fira att Coach K Runners fyller ett år. De hade anordnat ett riktigt fint födelsedagskalas!

Evenemanget startade 8.30 med föreläsning och träningsinspiration av triatleten Riccard Andersson. Egentligen var det meningen att Katarina skulle föreläsa vilket jag hade sett fram emot men hon hade av nån anledning fått förhinder och Riccard hoppade in. Han berättade om sin löpkarriär och sin träningsfilosofi som främst handlade om att man skulle variera sig, att man skulle ha roligt och att det skulle vara bekvämt. Inte bekvämt som i mystempo hela tiden, men bekvämt på så sätt att man ska trivas med sin träning, ha bra prylar, jobba tekniskt korrekt etc.

Efter en halvtimme ungefär sprang vi ut i skogen och testade på lite löpövningar. Efter en liten uppvärmning fick vi sprinta upp för en lätt backe för att känna på att springa bra - för enligt Riccard springer de flesta bra när de springer fort. Sen hoppade vi på ett ben också för att testa "rätt landning" - med foten under kroppen, landning på framfot, sen hälen i marken och så frånskjut från framfoten igen. På det följde några klassiska löpskolningsövningar - höga knän, spark i baken och månsteg - och så avslutade vi med 3 backintervaller innan vi joggade tillbaka igen.

Efter en mellanmålspaus var det dags för "fritt valt arbete" i 1½ timme. C och jag drog iväg på milspåret och jag var tacksam för draghjälpen. Det var kämpigt redan från början och sista 2 km var riktigt hemska - jag fick mjölksyra som f-n så fort det gick uppåt och alla som har sprungit milspåret i Skrylle vet att det finns några ganska ilskna backar där på slutet! Vi tog oss igenom på strax över timmen vilket får vara good enough en dag som i dag. Torsdagens övningar sitter fortfarande i....

Efter en god vegetarisk lunch (jag är imponerad över att Suz med vänner fixade käket till 35 pers själva!!) var det dags för föreläsning av Roger från Fotkultur. Han pratade mycket om det här med naturlig löpning - inte så fokuserat på barfota, minimalistiskt etc - utan mera på att springa på det sättet som kroppen är gjort för. Vilket jag tycker verkar vettigt men samtidigt inte riktigt kan bestämma mig för vilka löparskor jag vill ha. Jag vill egentligen ha mindre drop men jag behöver dämpning under framfoten för att kompensera för att jag har sabbat mina fötter med balettskor och konståkningsskridskor i ett antal år...... Rogers föreläsning avslutades med lite bra övningar barfota i gräset och det påminde mig om att jag absolut lägger för lite tid på att springa i mina Fivefingers nu för tiden. Eftersom det funkade att springa barfota i dag utan att den trasiga foten gnällde är det dags att plocka upp det igen tror jag!

Dagen avslutades med prisutlottning och minsann, jag vann ett ID-armband från ICE112. Jag har funderat på att investera i ett sånt ett bra tag för säkerhets skull - med tanke på att jag springer runt ensam i skogen, deltar i leriga hinderlopp och cyklar i stadstrafik så är det inte helt fel att ha praktiskt och snygg identifikation på sig så det kom väldigt lägligt :-) Tack till Coach K Runners och alla sponsorer för en kalasbra dag och en fin goodiebag. Vädersponsorn får gärna ställa upp igen, vem det än var, för det var en otroligt vacker höstdag. 

Sen hämtade Joakim mig och vi åkte hem och fixade inför födelsedagsfika. Snabb dusch, lite mat, sen lite småstäd och fix och lägga ihop tårtan innan gästerna landade in. Nu är det lugn och ro hemma igen och jag ska inte göra nåt mer i kväll efter att ha haft två födelsedagskalas på samma dag! I morgon blir det tvätt och plugg och förhoppningsvis en löprunda i höstregn (i alla fall enligt prognosen, vi får väl se) och så måste jag fundera lite på det här med dojor. Jag har slitit hål i mina Asics Nimbus inifrån och behöver springa in nya skor i tid innan Österlenmaran. Faktiskt.

torsdag 12 september 2013

Torsdagspass 2 - NMT: Spyfys med Joakim

Urk, urk, urk. Att ens egen sambo kan vara så jobbig.... För i dag var det dags för Joakims andra utvärderingspass och då visste jag att Ida skulle ankra om det behövdes vilket innebar att jag kunde vara en helt vanlig deltagare. Och det var faktiskt rätt skönt - det är länge sen jag tränade NMT som deltagare känns det som. Men också rätt jobbigt.

Vi inledde passet med lite vanliga uppvärmningsövningar. Sen följde lite "alla-mot-alla" kampövningar som "piraten" och "kaninbrottning" som jag valde att stå över för att inte riskera min snart färdigrehabiliterade fot. Hoppa på ett ben på ojämn gräsmatta känns inte som riktigt bra proprioceptionsträning i rehabsyfte... Jag gjorde knäböj och utfall åt alla håll så länge för att hålla igång och Cecilia och jag körde lite stand-ups medan gänget gjorde "livvakten". Och så fick vi köra sälrullningar också, kalasbra bålträning!

Efter det sprang vi uppför stora backen medan vi körde gamla klassiska "kroppsdelar i marken". Extra ondskefullt när det går uppför, kan jag bara meddela... När vi väl kom upp fick vi köra lite parvis kampövningar av varianten "träffa axlarna" och "träffa knäna" medan Joakim dukade.

Sedan var det dags för passets huvuddel. En härligt äcklig kombinationsövning som började med 5 armhävningar, 10 situps, 15 knäböj och fortsatte med en sträcka ålning, en sträcka björngång och avslutades med en ganska lång löpning uppe på "bananen" och ner över ängen. Som vi sen fortsatte med varv efter varv.... jag fick vara räkneverk så vi slutade när jag hade gjort 5 varv. Det sätter lite extra press när man vet att om man inte trycker på så får kamraterna jobba längre! Och kroppen kom mycket väl ihåg hur vi mådde sist vi sprang "bananen" - det var på St Hans Extreme, sista varvet, då jag mådde kanonilla. Det gjorde jag efter halva första varvet i dag också och det bara fortsatte...

Nåväl, vi fick en drickapaus och sen skulle vi köra samma upplägg igen fast med lite andra övningar. 5 upphopp, 10 rygglyft, 20 mountainclimbers - och sen krabbgång, utfallsgång och löpning. Jag slapp vara räkneverk den här gången och vet inte om jag hann 4 eller 5 varv. Det jag vet är däremot att kombinationen av löpning, 5 explosiva upphopp och så rygglyft överhuvudtaget inte medger nån form av andningspaus. 20 mountainclimbers går visserligen kvickt men då andas man inte heller riktigt och springer sen direkt från mountainclimberposition iväg upp till krabbgång då bröstet tvångsöppnas lite. Och så måste man andas ordentligt i utfallsstegen för att inte rassla ihop som en trasa. Sen springer man igen och börjar om från början.

Men ja - jag behövde det. Behövde trycka på ordentligt för min egen skull, ta mig förbi "jobbigt" och bort till "jagvilldöjobbigt"-gränsen och inse att nej, jag dog inte i dag heller. Måste hitta kapaciteten och öka den - för jag KAN. Och jag VILL. Mot maraton :-)

Nu var vi ju inte klara där utan vi fortsatte med en liten stafett. Ålning under plankan, när man hade ålat klart ställde man sig i stående hund och så fick vi åla på rygg under också. Pust. Sen kommanderade Joakim "två gånger upp och ner för stora backen, verkställ!" och alla tittade på honom och undrade om han skämtade. Fast nä. Vi skämtar inte om seriösa grejer som NMT. Det var bara att springa på! Väl nere fick vi vackert vänta i plankan tills alla kom ner.

Sen tror jag det var dags att springa ner för backen igen - nere på ängen fick vi sen göra situps i armkrok, 20 repetitioner. Transport mot Fäladshallen i jägarmarsch med löpning under kamraternas armar i mitten, sen fri fart sista biten med vändning tillbaka till de som låg sist. Det flöt på riktigt bra och jag insåg att det var första gången sen jag skadade foten som löpsteget bara funkade som det skulle utan en massa hjärnaktivitet. Tjohoo! Vi avslutade passet med 41 upphopp (grattis älskling) och sen fick vi stretcha medan Ida kutade iväg till PT-kund.

Ett riktigt härligt pass men jag är bra slut i benen nu. Jag har gjort nånstans runt 340 benböj i dag (plus pausböj, splitböj och sidoutfall med vikt...) så det är inte så konstigt. I morgon lite vila (jaja, 18 km cykling och en storstädning då...) och så heldagsevent med Coach K Runners på lördag. Söndag blir det långpass, 12-14 km i lugnt tempo. Det är dags nu. Måste bygga upp mitokondrierna för Österlenmaran!

Torsdagspass 1 - Leg day with Cindy!

Jag var fast besluten på att dagen i dag skulle börja på gymmet och så blev det. Jag var lite i valet och kvalet om vad jag skulle köra för typ av pass men bestämde mig medan jag cyklade mot stan för att plocka upp ett gammalt Malou-signerat benpass. Jag spar ju alla mina gamla PT-pass i pappersform i träningsväskan så att jag kan ta fram dem när som helst. Om inspirationen tryter eller så ;-)

Passet jag grävde fram innehöll en kettlebellsuppvärmning med svingar, utfall med rotation och Turkish Get-Up. Väldigt bra uppvärmning av hela kroppen tycker jag fortfarande! Sen stod splitböj, pausböj och sidoutfall med skivstång på programmet. Och efter det kom min gamla kompis Cindy, en crossfit-WOD. Varje varv består av 5 pullups (smalt omvänt grepp), 10 armhävningar och 15 knäböj. I våras gjorde jag ju 20 varv på under 20 minuter så det var lite intressant att se hur det såg ut nu - för i våras tränade jag också på Cindy varje vecka! I dag blev det 16 varv på 17:40 så lite fart har jag tappat. Visar återigen att man blir bra på det man tränar!

Det blev ett riktigt bra pass som sög ordentligt i benen vilket var syftet för dagen. Och jublande glad var jag när jag sladdade in på jobbet halv tio med andrafrukosten i högsta hugg och sjungandes för full hals. Kollega N utbrast: "Men P, du är ju nästan OHÄLSOSAMT lycklig!" och så kan det kanske vara ja... Eller nä. Det kan nog bara vara hälsosamt att vara lycklig.

Eftersom jag fortfarande inte har bestämt mig för hur jag ska göra på PT-fronten framöver så tog jag i dag beslutet att fortsätta med två gamla Malou-pass - benpasset ovan och det kompletterande överkroppspasset som jag minns som ganska jävligt. Jag har tre PT'ar i sikte som har olika kunskap och jag lyckas inte riktigt ta ett beslut om vem jag skulle vilja jobba med. Eller om man ska köra en kombination av två stycken eller helt strunta i att ha PT och köra själv. Fast jag tror inte det. Jag tror jag behöver nån som lägger upp MIN personliga träning med hänsyn till MINA mål så att jag får ut det jag vill när jag tränar för min egen skull.

onsdag 11 september 2013

BMR, PAL, MET, E%...

Jag kände mig lite allmänt trött, hängig och sliten efter arbetsdagen och tog en längre diskussion med mig själv. Träna i kväll och sen slåss med halvkasst samvete över att inte sköta plugget förrän i sista minuten, eller lägga ner timmarna på plugg i kväll för att kunna träna med lugnt sinne i morgon?

Jag tycker inte om att ha dåligt samvete. Faktiskt var det något av det bästa med att avsluta högskoleutbildningen och börja jobba - att man inte längre hade konstant dåligt samvete över det som inte hanns med! Och eftersom kroppen inte kändes helt hundra så bestämde jag att sitta 2½ timme med böckerna medan Joakim stack iväg och körde NMT.

Så jag har ägnat mig åt att göra klart ett avsnitt av medicinsk baskurs och kollat in vad jag behöver göra vidare på den - den är rätt så kunskaps- och inlärningsintensiv kan man säga. Många ord att lära sig och egentligen tycker jag anatomibiten är betydligt roligare än fysiologin och biokemin så jag är inte så jättemotiverad för att plugga cellens anatomi.... Men det ena är ju en förutsättning för det andra så det är bara att bita ihop tills vi kommer till det jag vill lära mig! 

Och så har jag tuggat mig igenom ytterligare ett avsnitt av "kost vid träning". Kursen går på halvfart så det är egentligen lite mera jobb än jag skulle önska mig, men jag hade nöjet att läsa in några poäng näringslära i en annan kurs för några år sedan så tills vidare hänger jag med ganska bra. Dagens avsnitt handlade om energiförbrukning. Om basalt energibehov, aktivitetsfaktor och beräkning av energiprocent. Mest repetition och inga konstigheter utan det känns tryggt att jag har koll på de bitarna.

Dagens seriösa pluggtimmar innebär att jag i morgon hinner med både ett pass på gymmet och ett NMT-pass utan dåligt samvete och det är faktiskt mycket roligare då. Behöver hitta balansen mellan träning, jobb, plugg och vila. Det ger sig bara jag får träna lite på det!

tisdag 10 september 2013

NMT - utvärderingspass 2

Dags för mitt andra utvärderingspass i dag, denna gång under Idas vakande öga. Fast Ida tog ju chansen att delta i passet själv när hon ändå var där :-) Roligt!

Jag hade satt ihop ett pass med stegrande ansträngningsnivå för att få deltagarna ordentligt uppvärmda och "smyga igång" lite. Jag minns så väl Idas pass som började snällt och sen blev kräkjobbiga och det är lite bra - man hanterar kräkjobbigt lite bättre när man får mjukstarta! Så vi gick och joggade och grupperade om kolonnen och gjorde bonusarmhävningar och körde Följa John uppför backen så att alla kom igång på ett bra sätt.

Sen följde lite rörlighetsövningar och styrkeövningar med teknikfokus innan vi drog igång passets huvuddel där deltagarna jobbade parvis och växelvis med styrka och backlöpning. Fokus i övningarna låg på bålstabilitet. Sen avslutade vi styrkedelen med en runda över/under innan vi joggade tillbaka och körde parvis jägarmarsch sista biten.

Jag har givetvis aspekter att jobba på som instruktör fortfarande men fick bra feedback av Ida så jag vet vilken riktning jag ska jobba i. Och så hoppas jag att NMT-gänget fortsätter blogga, beskriva på Funbeat och prata med mig så att jag får feedback från deltagarna också! För jag tar gärna emot feedback och jag är alltid intresserad av att veta hur jag kan bli bättre.

Morgonjubel

Väckarklocka 05.25 och jag hasar upp ur sängen och gör en snabbvisit på badrummet för att fixa det mest nödvändiga. I köket ligger löparkläderna framplockade och väskan är packad - jag fixar te direkt i termosmuggen och äter en knäckemacka innan jag kramar om sambon och katterna och sticker iväg. Parkerar bilen på jobbet och promenerar till gymmet. Sniffar lite på luften, känner på temperaturen, tittar på morgonhimlen och känner mig allmänt nöjd.

Framme vid gymmet. Förbereder morgonjogg. Låser in det som ska låsas in, tar med mig viktiga saker i instruktörsryggan och 06.30 är det dags att sticka iväg. Lätt jogg ner till Scaniabadets stora härliga trädäck med gott om plats för uppvärmningsövningarna Katarina gick igenom igår. Plus magnifik utsikt - havet och en knallrosa morgonhimmel bortom Öresundsbro. Lätt brus från vågorna och frisk havsluft. 8-9 minuter med rörlighetsövningar och så är det dags att springa igen.

Bort längs med Bo01, över broarna och längs hundrastplatsen in till bron, tillbaka på andra sidan bakom Kockum Fritid. På trädäcket närmast havet med ryggvind och i morgonsol i lugnt tempo. Kollar klockan och sneddar lite för att hålla tiden. Tillbaka på gymmet 07.15 efter en perfekt morgonrunda på knappa 5 km. Vardagslyx!

Sen gick jag in i gymmet och jobbade själv. Bänkpress, pulleyrodd, latsdrag, axelpress (i maskin, fungerar dåligt, gillar inte!), lätta biceps- och tricepsövningar stående på balansplatta. Efter det dusch, morgonfix och promenad till kontoret - via stamstället där jag plockar upp en latte och en LCHF-yoghurt. Så kan man också börja dagen. Just i dag var det helt fantastiskt!

måndag 9 september 2013

Löpkurs, del 1

Någon gång i somras anmälde jag mig till en löpkurs hos Katarina. För att det kändes som en bra grej att få lite ny löpinspiration när det nu inte blev nåt löparläger i sommar. Fast kursen blev inte av för det saknades deltagare och det var faktiskt tur för den skulle ha kickat igång när jag var som mest handikappad av min stukade fot!

Men nu så - nu är vi 6 modiga deltagare som får njuta av en lyxkurs på lunchtid 6 måndagar. Det innebär att jag sticker från mitt kontor 11.25, byter om på nolltid och kastar mig på cykeln för att träffa gänget 11.45 - och hämtar en förbeställd matig sallad på tillbakavägen så att jag får i mig lunch vid skrivbordet. Logistiken är hanterbar bara jag kommer ihåg att packa allt jag ska ha med mig och cyklar i springskor. För att springa i cykelskor känns inte som en bra grej :-)

I dag hade vi således första tillfället på kursen. Alla deltagare har mailat in sina önskemål, problemområden, målsättningar och sånt till Katarina och så fixar hon helt enkelt en kurs som passar oss. Lyxigt värre! Sen tror jag att hon upptäcker diverse grejer längs vägen också som vi får komma till rätta med....

Dagens tema var uppvärmning och höfter. Vi fick lära oss en enkel uppvärmning som vi nu har i uppgift att köra inför våra löpträningspass. Hopprepshopp, uppvärmningsövningar för höfterna och lite rörlighet för ryggen för att kunna öppna upp bröstet och andas på riktigt. Efter att ha jobbat med det och pekat ut lite svaga punkter var det dags att börja springa. Vi gick igenom det här med lutningen som för oss framåt och tränade lite på det - och så fick jag mig en känga för mina låsta armar som jag har identifierat som ett problem. Därför fick vi springa en sväng med armarna rakt upp i luften för att fatta hur mycket armarna faktiskt betyder i löpningen! Och sen fick vi springa igen med fokus på att använda armarna rätt.

Det var mycket information och hjärnan är bra trött i kväll - plus att vi har fått ett veckobrev med diverse hemläxor i mailboxen.

Medan jag cyklade hem från jobbet i ösregn funderade jag lite på resten av dagen. Egentligen var jag sugen på att NMT'a, men jag insåg också att det började se ordentligt kaotiskt ut på matfronten och eftersom vi båda två leder flera pass denna vecka så är matbehovet stort men tiden för matlagning ganska sparsam. Kontentan blev att jag skippade träningen (Joakim gick i princip in med träningsförbud för han tyckte jag behövde vila lite) och istället åkte och handlade och lagade två storkok. Så nu är det lugnt på matfronten ett tag i alla fall. Fast ibland skulle jag vilja ha en klon.....

I morgon är det morgonjoggsdags i Västra Hamnen och det kan väl vara så att gänget där får smaka på lite rörlighetsövningar från dagens kurstillfälle!

söndag 8 september 2013

Race report - Midnattsloppets Malmöpremiär!

Jag har 3-4 blogginlägg på lut efter alla helgens roligheter men vi börjar med det mest efterfrågade - inlägget om Midnattsloppet. Det var helt fantastiskt! Fast det var ett stadslopp på asfalt (och kullerstenar....) var det mycket roligare än Malmömilen och jag kan absolut tänka mig att göra det igen.

Jag laddade med kaffe, Resorb Sport och regnbågsfärgade naglar innan vi cyklade in mot stan. En fin dag följdes av en fin ljummen kväll och det var perfekt att springa i tunna kompressionstights och den kortärmade tröja. Jag såg flera som hade tröjan utanpå jackan, det måste ha varit varmt!

Vi var inne i stan nån timme innan start, hittade våra NMT-kompisar och hängde lite. Det var ont om försäljningstält och sånt kul, mest bara musik från scenen och diverse företagstält. Det kan helt klart bli bättre till nästa år! Klockan gick och vi klarade av toalettbesök, lämnade in grejer, peppade varann, fotade, lyssnade på musik och hade ganska trevligt. Skickade iväg första startgruppen med applåder och jubel, sen kom grupperna med 5 minuters mellanrum och vi startade 21.45 i grupp 4.

Grupp 4A var för löpare med planerad tid 55-60 minuter vilket jag tyckte var rätt lagom för ett lopp en knapp vecka efter Tough Viking. Jag ville inte alls pressa tid utan jag ville mest bara ha roligt och det hade jag! En av kompisarna skulle satsa på "milen under timmen" med C som farthållare så vi hakade på dem och sprang i ungefär 6-fart hela vägen. Härligt var det. Särskilt skönt var det att känna att 6-fart verkligen var behaglig att springa i, att jag hade kunnat fortsätta hur länge som helst och att jag hade tid och energi att ta in allt det som hände runtom.

Jag har som vanligt inte den blekaste aning om vilken bana jag har sprungit men jag behövde inte heller ha koll utan bara följa den långa raden neongröna tröjor. Längs vägen fanns det DJ:s, orgelmusik, blåsorkester, jazzmusik, samba, cheerleaders - roligt! Temperaturen var precis lagom, stämningen var bra, det var helt enkelt bara skitkul att springa. Massor med publik som hejade friskt från uteserveringar och balkonger, vilken skillnad från Malmömilen där de knappt orkar le mot löparna! Jag har tappat räkningen på hur många jag vinkade till och fick high-five från, kul! C höll takten fint men L fick det lite jobbigt med andningen så någonstans efter 8 km drog Joakim och jag på lite för att komma i mål under timmen. 59:27 tror jag att jag gick i mål på, jättehög på upplevelsen. Det här vill jag göra igen och jag ser fram emot mörkerlöpningen på Österlenmaran - fast det blir nog inte fullt så behaglig temperatur i november då.....

Sen var det lite svårt med logistiken för vi ville egentligen ha en öl och något att äta till, men alla kök har ju stängt 23.30 så det slutade med öl och jordnötter. Och vi var hemma strax efter klockan ett och i loppelådan halv två - jag tror jag somnade bums.

fredag 6 september 2013

Vad man kan göra på en fredag...

... när man inte ska träna för att man tänker att man vill ha hyfsat pigga ben i morgon ;-)

Cykla till jobbet, jobba, äta frukost, jobba, äta lunch, jobba, gå på medarbetarmöte och sen packa ihop och ta sig hemåt. Sticka in på Stadium och hämta ut midnattsloppströjor. När jag ändå var i stan passade jag på att smita förbi tehandeln och bunkra lite Sir William och Lady Grey Cream. Mums! Man brukar få en teburk när man köper 4 hg te men jag behöver inga fler teburkar - så då fick jag ett paket kakor i stället, typiskt bra!

Det hade tickat in ett mail om att jag hade ytterligare en pluggbok att hämta ut på biblioteket så det passade jag på att göra eftersom jag ska lämna in en uppgift på söndag och behövde läsa på lite. Det visade sig vara en diger lunta av amerikanskt snitt som är skriven för 18-åringar eller nåt... DEN kommer jag irritera mig nåt rejält på under kursen tror jag!

Well, jag läste in de två kapitel jag skulle och kollade av vad resten av helgens studier omfattar. En hel del, men hanterbart (hoppas jag). Som får klämmas in mellan andra roligheter, för det är både prova-på-dag med NMT och Midnattsloppet i morgon och så Stora Hälsodagen på söndag!

Jag borde ha lärt mig vid det här laget att första veckan i september alltid är en sån som kräver rätt mycket energi. Fast jag lyckas alltid boka upp mig på en massa grejer ändå ;-) Klant. Jag kanske begriper när jag blir lite mera vuxen?

Tur i oturen att det är ny testomgång med Svensk Hälsokost och jag testar Spirulinapulver den här veckan. Det lär ju vara helt alldeles magiskt för immunförsvar och allt möjligt annat så jag hoppas det ger en välbehövlig skjuts nu när det är full fart! Det smakar inte mumma precis (blandade ut det i juice i morse och njaeh....). Recenserar om en vecka. Kan det hålla mig frisk från Joakims förkylning så är det en höjdare.

torsdag 5 september 2013

Ibland undrar man ju...

... om man verkligen har lyckats med det där "bli vuxen".

Som i morse t ex. Jag hade duschat och klätt på mig och såsat runt lite innan jag bara skulle fixa hår och smink. Tittar i spegeln och inser att jag glömde kamma mig efter duschen så håret ser ungefär ut som på ett penntroll och spretar åt alla håll. Och tunikan jag har på mig är visserligen snygg, men den är också ut och in..... Jag fick mig ett gott skratt i alla fall! Men vuxen - njaeh. Det är ju tur man tittar i spegeln innan man lämnar huset ;-)

Annars har dagen i dag inte bjudit på så mycket spännande saker. Jag kände mig omotiverad för gymmet i morse (jag tror inte kroppen är helt färdigåterhämtad efter söndagen än) så jag struntade i det och tog en lugn hemmamorgon innan jag cyklade till jobbet. Strax efter lunch fick jag det efterlängtade samtalet från han som skulle fixa avloppet i köket så att vi kan diska och laga mat igen och det förkortade arbetsdagen lite vilket var en behaglig kompensation för förra veckans övertidstimmar.

Jo, och så hann jag till biblioteket sen för att hämta ut lite böcker till mina distanskurser och har tittat på första veckans uppgifter. Det var nästan lite kusligt för vi skulle analysera näringsinnehållet i en måltid som bestod av stekt lax, kokt potatis, kokt broccoli och valfri sås - och dagens middag som jag precis hade mumsat i mig var..... stekt lax, kokt potatis, kokt broccoli, creme fraiche-sås och sallad! Fast det blev ju väldigt enkelt att gå ut i köket och väga av en normalportion för mig av resterna så att jag hade nåt att analysera kan man säga.

Som vanligt konstaterade jag att min kostfördelning skiljer sig ganska radikalt från SNR och det är inget konstigt med det. Särskilt påtagligt blir det om jag bara ska analysera en middag eftersom jag oftast äter mina kolhydratkällor tidigare på dagen - till frukost, mellanmål och lunch. Det funkar helt enkelt bäst så och om jag analyserar en hel dag ser det lite mer "normalt" ut även om jag i regel har en mindre energiprocent från kolhydrater än den som föredras enligt SNR. Det kan nog bli en hel del diskussion på det området under kursen tänker jag!

I morgon är det FREDAG - och i helgen väntar både provapådag på NMT, Midnattsloppet och Stora Hälsodagen. Fullspäckat schema. Plus att jag då ska hinna med att lyssna på lite föreläsningar och göra klart några uppgifter någon gång innan söndag kväll.

onsdag 4 september 2013

Snabba ryck!

En arbetsdag som inleddes med info om en gigantisk organisationsförändring som kommer skapa diverse små och större jordbävningar i vår lilla bit. Sen detaljhantering av internationell personbeskattning, sociala konventioner mellan EU-länder och olika lönearter. Ett planerat lunchintervallpass som blev ingenting eftersom inga deltagare dök upp - och kroppen var inte riktigt i form för att springa tuffa intervaller så jag struntade i det.

Fick frågan om jag ville hålla i kvällens NMT-pass. Måste köra två pass under överinseende och bedömning av annan instruktör innan jag är "färdig" och eftersom det alltid blir att jag hoppar in när ingen annan kan så händer det ju inte. Så med fyra timmars varsel sa jag ja tack till att beta av det första av två ikväll och snabbplanerade på vägen hem från jobbet!

Nu visste jag ju med mig att jag skulle bli bedömd och satsade på säkra kort. En blandad uppvärmning, löpskolning och teknikövningar och sen en omgång intervaller (ja, samma upplägg som jag hade förberett för lunchpasset var klockrent att köra med NMT-gänget). På det följde styrkeövningar i grupp, i par och enskilt varvat med lite förflyttningar. Vi avslutade med att springa i fri fart sista biten men att de snabbaste vände tillbaka och plockade upp kön. Stretch och 40 upphopp på det.

Det är som vanligt kul att instruera och jag fick bra feedback på vad jag ska fortsätta med och vad jag kan förbättra så jag har bitar att jobba på till nästa gång!

tisdag 3 september 2013

Svart-vitt...

Dagen i dag har varit rätt märklig. Det har varit antingen jättekalassuperbra eller helt åt pipsvängen, inget "lagom"-läge tydligen.

Började i morse med att vakna innan väckarklockan (det är en bedrift när den ringer 05.25!) och var pigg på att dra iväg och köra morgonjogg. Piggheten byttes mot uppgivenhet när jag insåg att det inte dök upp en enda för att morgonjogga med mig.... Fast sen bestämde jag mig för att morgonjogga själv när jag nu ändå var förberedd och passa på att reka lite inför morgondagens pass. Och soluppgången var fantastiskt vacker!

Efter 4 km jogg gick jag in på gymmet, bytte skor och försökte köra lite överkroppsstyrka vilket visade sig vara totalt omöjligt. Musklerna är rätt slitna efter i söndags! Så det var inte särskilt vackert och jag kortade ner passet ordentligt för det kändes helt meningslöst att försöka träna.

Väl inne på kontoret var det verkligen antingen-eller - vissa saker gick över förväntan bra, vissa saker var bara helt askassa. Hrmf.

Så jag var rätt trött och mör när jag kom hem och inte blev det bättre av insikten att Joakim kände sig lite halvkass så att jag stod själv med dagens NMT-pass som vi egentligen hade tänkt köra tillsammans. Men det blev bättre än jag hade tänkt och fungerade fantastiskt bra så det var riktigt roligt! Sen kom jag hem till ett kök i totalt kaos eftersom avloppet under diskbänken tydligen har gett upp alldeles och läcker som ett såll så vi får jaga lite service och få det fixat. Störigt.

Och nu - ja, nu väntar jag bara på att klara av några telefonsamtal innan jag kan duscha och krypa i säng. Intensiv dag, milt sagt!

måndag 2 september 2013

Wohoo! Jag gjorde det! Race Report Tough Viking 2013

Jag är SÅ stolt. Och förbaskat trött och hade väldigt, väldigt svårt att sova i natt trots att kroppen var rejält mörbultad. Det var mycket som behövde bearbetas i huvudet efter Tough Viking! Och vilken upplevelse. Det var betydligt roligare (och betydligt jobbigare!) än att springa ett vanligt asfaltslopp eller terränglopp för den delen.

Arrangörerna hade gjort ett riktigt bra upplägg för att slippa stockningar på banan. Vi skickades iväg i mindre grupper varje kvart från kl. 10.00 och jag upplevde det som att folk accepterade den starttid de hade anmält sig till för alla grupper jag såg starta var ungefär lika stora. Härligt! Stämningen i startfållan var kalasbra. Vi tittade på den första gruppen som startade kl 10 och såg dem passera hinder 1 och 2 innan vi gick bort för att lämna överdragskläder och göra oss redo för start klockan 11. Uppvärmningsjoggen gjorde vi såklart längs med banan för att titta på lite hinderpassager och känna på underlaget.

Och det kan jag meddela att underlaget var dagens största hinder. Gropigt, knöligt, högt gräs - jag trampade på ytterst försiktigt för att inte riskera flera stukade fötter!

Start klockan 11 alltså. I kompressionstights, slitna terrängskor, en gammal t-shirt och NMT-västen vilket visade sig vara ett strategiskt bra drag eftersom alla NMT'are hejar urskiljningslöst på alla NMT'are och vi även kom med på en del bilder!

Loppet inleddes med att springa över eld vilket var roligt. Små vedhögar i prydliga rader som det bara var att hoppa över och så lite special effects med flamethrowers på sidorna och rökmaskiner såklart. Röken var det enda problemet för vi hade ryggvind så den följde med ett tag och det var inte så skönt för lungorna! Nästa hinder uppe på ett krön var ett gäng amerikanska fotbollsspelare man skulle ta sig förbi för att kicka igång adrenalinet ordentligt :-) När vi såg första gruppen springa såg jag att de gick hårt åt de allra första som kom och att de var lite försiktigare med tjejer så jag var inte så skräckslagen utan tog mig igenom lite som i ett flipperspel - studsade mot två stycken och var sen förbi.

Nu följde ungefär 3 km skön terränglöpning i skogen där det för min del bara gällde att flyta på och springa i ett hehagligt tempo. Sen kom vi till hinder tre som var det värsta för min del. Stora containers som stod sida vid sida så att man hoppade upp, över, ner i containern, upp och över i nästa container, ner, upp och ut på andra sidan. 3 gånger eller kanske fyra. Det var högt, det var hårda landningar och det var skitjobbigt. Som tur var hade Joakim och jag bestämt att springa tillsammans så jag fick hjälp upp och lite psykologiskt stöd för att ta mig ner!

Sen löpte banan i en sicksackslinga fram och tillbaka över Gärdet en bra stund med en dryg km mellan hinder. Underlaget var som sagt ingen höjdare och jag hade hellre sett flera hinder och kortare löpning just i går men det var ju inte mycket att göra åt. Nästa hinder var istanken som jag hade laddat mentalt för och det gick överraskande bra. Ner, fram till planket, dyka under, upp igen - fast det var svinigt kallt att doppa huvudet och luftvägarna bara knöt sig så jag kippade efter andan en bra stund efter! Värme i kroppen fick man snabbt sen så det var aldrig sådär riktigt hemskt.

Taggtrådshinder nästa, bara att åla. Lugnt. Monkey bars uppbyggda av byggställningar = dålig ide. Alldeles för tjocka för mig att få bra grepp och jag tog mig bara några stycken innan jag sprang igenom resten av hindret för att inte stoppa upp allting. Att träna på till nästa år. Sen kom 4 m "stege" som också var en byggställning, rakt upp och ner med en plattform uppe utan något att greppa i men med ett fast tag i Joakims arm tog jag mig över den också.

Tunneln var odramatisk och krypvänlig - och rolig. Över-under-hindret var väldigt långt och ganska högt så det blev jobbigt och jag fick inget riktigt flyt i att glida över utan det blev många djupa landningar. Däcken var det bara att ta sig igenom utan fotskador och nätet att krypa under var inga större problem förutom att nummerlappen fastnade och fick omplaceras till tröjan under västen.

Ytterligare en lång lång löpning ut till Kustjägarhindret som har varit hemligt hela tiden. Dagens roligaste! Vi kröp under camouflagenät ner för en slänt och sen blev det "lite fuktigt". Vada i träsk, simma en bit, sen vadade vi i vassen hur långt som helst kändes det som, och botten var dyig och träskig och hade oväntade gropar som man rasslade ner i hur som helst. Vid ett tillfälle fastnade jag med ena benet ända upp till låret och fick be Joakim om hjälp för att ta mig upp. Det var skitkul!

När det var avklarat klättrade vi upp för en slänt och sprang vidare mot nästa bad - simning tvärs över Djurgårdskanalen, ca 25 m tror jag, förhållandevis enkelt även med kläder på! Lång seg uppförsbacke nu där vi mötte våra kompisar från nästa startgrupp och kunde hojta att "Det roligaste är kvar!" innan vi själva kom till lervattencontainern och där tog det stopp. Dyka under plank nere i det vattnet ville jag INTE och jag sprang förbi. Återkommer till varför lite längre fram.

Mera uppför men nu sista kilometern mot mål. Bara elhindret kvar. Fy f*n vilka smällar! När vi sprang igenom stod det folk med vattenslangar och siktade på oss och det var rejäla stötar man fick. Men det var så nära till mål så jag var mest bara fokuserad på att ta mig igenom och in i mål, äntligen! 13 km, 15 hinder, 1:40. Inget höjdartempo men jag gjorde det. JAAAAA!

Jag vill väldigt gärna göra om det och är i princip beredd att hänga på låset för att få plats nästa år!

Det här loppet var "fobiskola" och en ego-boost på många sätt. Jag gjorde så himla mycket som jag inte tror att jag kan och vågar. Jag hoppar inte från höga höjder - jo. Jag klättrar inte på stegar - jo. Jag badar inte i kallt vatten, jag doppar inte huvudet, jag simmar inte med kläderna på, kan inte simma i öppet vatten och jag badar inte i vatten där jag inte ser botten. Och när jag hade gjort allt det där och sen skulle dyka ner i lerigt vatten tog det stopp i huvudet. Där gick min gräns för vad jag klarade av just i dag. I efterhand ångrar jag att jag inte tog tag i det men just där och då var jag trött, saknade energi och hade inte fler mentala superkrafter kvar för att ta mig förbi fobin. Och det är okej. Från att inte kunna springa, vara rädd för att gå sönder och bli smutsig till att ta mig igenom Tough Viking är det långt. Jättelångt. Jag har flyttat mina egna gränser miljoner gånger de senaste tre åren och jag kommer fortsätta. Nästa år fixar jag det hindret också.

Nu är det dags att packa väskan och cykla till jobbet - i motvind, givetvis. Jag fixar det också. I dag kommer jag ha min Tough-Viking-tröja på jobbet och hänga medaljen utan för kontorsdörren. Jag har skryträtt så det ryker om det. Jag ÄR en Tough Viking!