tisdag 18 augusti 2015

Det är precis som vanligt: inte hur man har det, utan hur man tar det!

Jag verkar ha lite problem med att anpassa mig till mitt nya liv känner jag! Började dagen bra med en rolig pt-kund, sen kom jag hem och sen tjurade jag i princip bort hela dagen. Sur och grinig, opepp, fick ingenting gjort, var irriterad över att jag inte fick nåt gjort, men fick ändå inte tummen ur för att jag var mest upptagen med att tycka synd om mig själv.

Time to work on your attitude, darling? Inget blir särskilt mycket bättre av att jag bara tycker synd om mig. Inget kommer förändras. Förutom att jag bara blir mer och mer grinig. Typiskt obra!

Så jag ryckte upp mig och stoppade i mig mellis och bytte kläder och cyklade ner till Bulltofta för att springa med B.A.B.Y. Runners Team i stället för att sitta i soffan och tjura. Det var riktigt roligt - 21 st var vi i kväll som tog oss an Annas pass med uppvärmning, löpteknikövningar och sen "styrkeintervaller" där vi jobbade parvis. En sprang varvet runt cirkusplatsen (360 m ca) medan den andre gjorde en styrkeövning och så turades vi om. 6 x 360 med aktiv vila mellan varven är inte fy skam som intervallpass även om jag varken kände mig snabb eller lätt, snarare tung och trög. Det kommer nog - det ska jobbas på fart och snabba fötter i höst har jag bestämt!

Som avslutning på passen körde vi en låååång stretch i kvällssolen - alla fick bidra med varsin stretchövning så det blev då 21 olika övningar. Perfekt! Och så hann vi prata lite om söndagens triathlon-utmaning, det ska bli jättekul. Lite oklart hur jag ska överleva att simma i 40 minuter men jag får väl pausa lite om det behövs!

När jag kommit hem och satt med kvällsmålet ringde Joakim bara jättekort. Det var sååå fint att höra hans röst och veta att allt är bra men att det är full fart. Jag grät en liten skvätt sen, det erkänner jag gärna, men jag känner mig lugnare och tryggare inför framtiden nu. Det kommer gå bra - jag vänjer mig. Svårast just nu är nattsömnen, jag vaknar mycket oftare än jag brukar och lyssnar efter alla konstiga ljud, men det brukar ge med sig efter några nätter, om inte annat så för att kroppen fattar att den behöver sova ordentligt!

Nu är det dags att plocka ihop sig, förbereda morgondagen och krypa i säng, för i morgon väntar en ganska späckad sista "semesterdag" med PT-kunder och egenträning på morgonen plus lite möten på eftermiddagen så jag hinner inte ha tråkigt. Behöver tina nåt som kan bli middag i morgon kväll också, det vore nog ett smart drag!

Inga kommentarer: