Den här helgen skulle ha varit höstens stora inspirationshelg. Jag skulle ha styrketränat med Madde och fått både inspiration och tekniktips. Jag skulle köra hoppstyrka med Emma Green och löparstyrka med Urban Tribes och yoga med Sara och jag vet inte allt. Och det blev liksom.... pannkaka. Av alltihopa. Inom mig vet jag att för kanske ett år eller bara ett halvår sen så hade jag blivit arg över att missa alla dessa roligheter. Nu blev det mest bara ett "jaha, då får vi väl göra det bästa av det...". Jag vet inte riktigt vad som har hänt med den mentala inställningen men jag misstänker att det handlar om att uppskatta småsaker mera, jag återkommer längre ner i ärendet :-)
PT-timmen med Madde avbokade jag redan i onsdags när jag insåg att det inte var lönt. Vilket var surt - men å andra sidan gav mig några välbehövliga lediga timmar fredag förmiddag som i sin tur genererade en ledig torsdag kväll som jag annars skulle ha spenderat med att städa och packa. Nu kunde jag nöja mig med att köra en tvätt och sen ta det piano och ta sovmorgon i fredags. Efter lunch hade jag både städat och packat och handlat och gav mig av mot Göteborg i god tid. Plockade upp Joakim vid fyra och vi styrde bilen mot Scandic i Mölndal som var vårt hem för helgen. Efter att ha checkat in traskade vi ner till "downtown Mölndal" och hittade ett bra asiatiskt matställe och åt en enkel middag och drack en fredagsöl innan vi återgick till hotellet för att "bara vara". Tillsammans.
Väckarklocka lördag morgon och hotellfrukost i allmänt kaos då hotellet befolkades av diverse sportlag, vissa mer högljudda än andra :-D Vid halv åtta hade de flesta gett sig av så då blev det lite lugnare och vi kunde avsluta frukosten i lugn och ro. Sedan åkte vi mot Askim för The Runner's Convention - jag ganska förkyld, Joakim ganska trött, dvs inga stordåd på gång. Vi checkades in och mötte en massa glada löpare men ärligt talat är jag rätt antisocial när jag är förkyld så jag ber om ursäkt om nån har uppfattat mig som snorkig!
Välkomst och första passet. Joakim på ett utepass, jag skulle ju ha tränat för Emma Green men fick nöja mig med att titta på. Ett härligt pass med bålaktivering först och sedan mängder med löpskolnings- och hoppstyrkeövningar. Jag är så imponerad över Emmas spänst och hur hon förmedlar sin träning! Fast jag satt på bänken lärde jag mig MASSOR. Sjukt besviken över att inte vara med men det kändes som ett smart val. Mitt nästa pass var Fit2Run (utomhus) men det gick jag inte ens ut och tittade på utan satte mig inne och jobbade med planering av alla mina PT-kunder kommande vecka i stället. Det kändes klokare. Som bonus kom faktiskt Madde förbi en sväng så jag fick hälsa på henne i alla fall :-)
Joakim och jag gick upp och åt vår förbetalda lunch och sen diskuterade vi vad vi ville göra. Ingen av oss var särskilt pigg på att stanna kvar så vi såg till att beställa de skor från Salming som ingick i konventpriset och sen sa vi tack och adjö till Lhina och lovade att återkomma nästa år. Nästa år ska jag baske mig vara FRISK!
Vi åkte hem till hotellet och slappade. Jag petade i mig en huvudvärkstablett och sov lite (tror jag) och efter en dusch kände jag mig mycket piggare. Vi bestämde oss för att leta upp fika men insåg att i Mölndal får man absolut inte fika efter 15 på lördagar för då stänger ALLT så det blev spårvagn in till stan och fika på Condeco i stället. Plus ett apoteksbesök för att införskaffa lite mer till husapoteket... Vi diskuterade löst det där med middag, knallade runt lite och spanade och ramlade sen över 2112 - ett ställe som en kompis hade rekommenderat som "bästa burgarna i Göteborg" ungefär. Hamburgare med tryffelmajo och långlagrad prästost - JA TACK. Sanslöst gott. Vägen hem till hotellet gick via Hemköp och så låg vi i sängen och tittade på TV och åt ballerinakex och drack bubbelvatten :-D Tillsammans.
Och det är det där "tillsammans" som är nyckeln. För som Joakim säger har militärlivet lärt honom uppskatta småsaker - som att sitta vid ett bord och äta med kniv och gaffel eller att få dricka te och äta ostmackor utan tidspress. På samma sätt uppskattar jag att vi är tillsammans helt enkelt och det spelar inte så stor roll vad vi gör. Det behöver inte vara flådiga middagar och påkostade aktiviteter utan ballerinakex och bubbelvatten i en hotellsäng på Scandic en lördagkväll räcker ganska långt! Eller att "bara hänga" med varsin bok, gärna skavfötters i soffan, och vara tysta tillsammans. Kärlek...
Därför gick dagen i dag i samma tecken. Ingen stress, bara vara tillsammans. Långfrulle. Packa och duscha och fixa i ordning. Be om förlängd parkeringstid vid utcheck, stuva allt i bilen, spårvagn till centrum. Klämma på höstens nyheter på Stadium, dricka hipsterjuice på Joe and the Juice, köpa pocketböcker på Akademibokhandeln och leta upp ett mysigt fik att äta lunch på.
Hur vi än bar oss åt så var det dags för det oundvikliga, nämligen att ta sig retur till bilen och skjutsa Joakim till Göteborgs Garnison så att jag sen kunde köra hem. Ensam. Inte jätteroligt såklart. Men konstigt nog är det lättare att komma hem till en tom lägenhet när Joakim inte precis har varit där :-D Enkel middag bestående av grova mackor med ägg och makrill med majo. Te, lugn musik och kattmys. Packa i ordning för morgondagen. Försöka stanna kvar i känslan av lugn och ro som har präglat den här helgen och som nog var bra för mig och min förkylning just nu. Gilla läget, liksom.
Det är dags för fältvecka och jag vet att efter i morgon bitti så hör jag troligtvis inte av Joakim förrän tidigast torsdag kväll. Det suger. Men vi har klarat 7 veckor, det är 6 veckor kvar av GMU. 6 veckor av "oreglerad arbetstid" - nästa steg (om det blir ett sånt) innebär arbetstidsreglering och extra ledighet eller övertidsbetalning. Vilket innebär att vi ändå hinner ses mer, att det blir längre ledigheter än dessa fördömda 47 timmar på helgen. Nu kör vi - en vecka till. Nerförsbacke och medvind :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar