Jag vilar i dag - för att det behövs. För att kroppen är trött och seg och knoppen överbelastad. En lång arbetsdag där det ena mötet avlöste det andra och där jag aldrig riktigt hann sätta mig vid eget bord och prioritera det jag egentligen skulle göra. Utan där korta pauser mellan möten bara utnyttjades för en snabb koll i inboxen, svar på sånt som kunde röjas undan direkt och allt annat hamnade i "Att göra"-mappen för senare hantering. Långa mötesdagar är mina värsta arbetsdagar - de suger otroligt mycket energi. Och egentligen hade jag behövt träna men i dag finns inte energin och viljan.
Och så kan jag inte riktigt släppa det här med bomber på Boston Marathon. Kenth var där. Sara var där. Rubin och Lisa från Running Sweden var där. Men de jag kände som sprang, sprang fort och var i säkerhet när bomberna briserade. Det känns äckligt välplanerat att det small vid målet 4 timmar efter starten - 4 timmar som är en sån klassisk hyfsat bra maratontid, då man kan räkna med att det finns riktigt mycket folk vid målet. Usch. Det skulle vara en folkfest - ett evenemang där alla hejar på alla, där alla tävlar på lika villkor. I stället blev det en obehaglig påminnelse om att det finns de som vill förstöra allt som är roligt och härligt. Oavsett motiv så tycker jag det är fegt, taskigt, tragiskt. Det förstör så mycket. Tänk så besvärligt det kan bli att rekrytera funktionärer till motionslopp, och tänk om alla småföreningar måste göra stora säkerhetsplaneringar inför sina lopp.
Nej, så vill vi inte ha det. Vi vill kunna springa motionslopp och ha roligt - tillsammans. Inte oroa oss för att det ska smälla i nån papperskorg, vid nån vätskekontroll eller klädförvaring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar