torsdag 6 februari 2014

Om att våga lyssna på kroppen och själen

För många år sedan läste jag en bok som hette "Up the Garden Path" av Sue Limb. Jag hittade den på bibliotekets lilla hylla med engelskspråkiga böcker och tyckte den lät rolig. Den var inget litterärt mästerverk direkt men rätt kul. En lättläst bok om Isobel, en "thirtysomething" med ett rörigt liv som hon försöker få ordning på. Fast till skillnad från Bridget Jones har hon inget glassigt jobb utan är högstadielärare i en skola i en inte särskilt glammig Londonförort. Jag minns väldigt tydligt det kapitel då nån av Isobels kompisar drar med henne till ett träningspass med en asiatisk fyscoach som under alla sina yogaövningar upprepar "Risten to body. Body ter you what it wants.". Jag minns att jag tänkte, då, att det var världens bullshit. För om jag skulle lyssna på vad min kropp ville så skulle jag sitta i soffhörnet och äta bakelser och bli fet. Vilket jag inte hade lust med, så det var bäst att jag reste mig ur soffan och plågade mig iväg på ett aerobicspass. Eller nåt annat som jag egentligen inte ville men kände att jag borde göra.

Numera har jag en betydligt mera kärleksfull relation till min kropp. Vilket också betyder att jag vågar lyssna på vad den vill. Som i morse, när den ville sova i stället för att gå till gymmet. Och som i går.

I går var en lite besvärlig dag för mig. Jag skulle jobba 9-15 och sedan var det avtackning av en kollega från kl. 17 inklusive middag på stan sen. Jag hade kunnat välja att jobba 11-17 i stället och hinna träna på morgonen. Eller så kunde jag pipa iväg och träna kl. 15 och rusa tillbaka till kl. 17. Men det kändes inte särskilt lockande något av det - jag kände egentligen inte för att träna efter tisdagens maxlyft, men jag tyckte absolut jag behövde en liten paus mellan jobbet och vår sociala aktivitet. För att ladda om.

Så jag tog med mig en bra bok till jobbet - och efter 15 klädde jag på mig och promenerade in till stan. Satte mig på Espresso House med en dirty chai och en muffin, läste bok, lyssnade på musik och tittade på folk. Strosade runt lite, handlade te (frukostteet nästan slut!) och lite nödvändigheter till badrummet. Fortfarande köpstopp så ingen okynnesshopping, bara sånt som är slut och livsnödvändigt. Dessutom var jag kittad med rabattkuponger så jag handlade för 530 kr men betalade 230. Helt okej tyckte jag.

Efter att ha vilat hjärnan var jag pigg på champagne och middag på en av stans bättre fiskrestauranger. Kom hem strax efter tio, dödstrött. Kunde absolut inte vakna i morse, sov en timme till och såsade sen runt och kände mig lite halv-bakis (really, jag drack som vanligt inga stora mängder men tydligen tillräckligt.... hrmf). Åt frukost, drack te, klappade katter, cyklade till jobbet och duschade innan jag kastade mig över en riktigt bra jobbdag där jag lyckades bocka av en hel del på listan. Skönt att komma ikapp!

I kväll har jag instruerat NMT i mörkret i Lund och det blev både löpintervaller och backintervaller varvat med styrkeövningar - fast utan att ligga ner i gräset, för det var så himla blött så jag tyckte det var onödigt. Det är svårt att hålla dyngsura deltagare varma. Och väldigt motiverande att bli stående i plankan i stället för att lägga sig ner och vila i en vattenpöl ;-)

1 kommentar:

Märta sa...

Det där är så viktigt, att tillåta sig själv att faktiskt ta en lugn fika istället för att träna ibland, för ibland är det faktiskt det man behöver. Utan att få dåligt samvete.