Nä, jag har inte slagit några rekord vare sig i löparspåret eller i gymmet. Däremot har jag hanterat min rädsla och ångest och gått på mitt inbokade tandläkarbesök. Jag trodde ju att senaste besöket skulle bli det sista, men tänderna ville annorlunda så det blev en visit till på kliniken. Nu vågade jag inte ens hoppas på nåt utan fokus låg mest på att ta mig dit i stället för att ringa och avboka.
Det började givetvis med försening så jag fick sitta en extra kvart i väntrummet och ångesta innan jag blev uppropad. Jobbigt. Sen pratade vi lite om status och när jag nämnde att jag hade haft vansinniga nervsmärtor de senaste två gångerna efter bedövningen fick jag omgående erbjudande om ett annat bedövningsmedel för det kan vara något ämne i bedövningen jag reagerar på. Absolut positivt. Det är inte så kul att ha ont i hela skallen i tre dagar efter tandläkarbesök, det stimulerar liksom inte lusten att gå dig igen om man säger så....
Något kämpigt blev det ändå och det tog tre bedövningssprutor för att klara av projektet. Men jag satt kvar i stolen. Jag fixade det - och vi är klara. Nästa besök i oktober! Efter att ha sprungit hos tandläkaren i snitt varannan vecka sedan nyår så känns det väldigt skönt att få slippa. Och att det sista besöket faktiskt blev positivt.
Då bedövningen fortfarande inte har släppt var Joakim snäll och tog över NMT-passet jag skulle ha instruerat i kväll, så tar jag hans pass nästa vecka i stället. Skönt att ha "inbyggd" vikarie. Jag hade grejat att hålla passet om det hade varit absolut nödvändigt, men talet blir ju sluddrigt och inte har jag kunnat äta eller dricka heller utan att slabba överallt :-) Fast snart är jag så utsvulten att jag får snöra på mig en kökshandduk som haklapp, så får det bära eller brista. Man måste ha MAT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar