Sedan i måndags har jag känt av nånting som kanske tänkte bli förkylning. Lite yrsel. Nånting som kanske var feber. Lite svullen i näsan. Och jag har mantrat hela tiden "det biter inte på mig, kroppen är stark, immunförsvaret är bra, vi klarar det här". Kämpat på med styrkepasset och snabbdistans och så en vilodag där jag "bara" skulle hålla ett NMT-pass.
Nånstans i går började jag känna att nu är det inte helt bra. Snuva är ok. Torrhosta kan jag leva med så länge den inte är riktigt störig. Men att det kliar i öronen och känns tätt i bihålorna är ingen höjdare. Rådgjorde med Katarina och beslutade att hoppa över gårdagens distanspass och vila för att förhoppningsvis kunna köra intervaller som planerat i dag.
Tills jag gick upp i morse var jag helt övertygad om att jag skulle köra intervaller i dag. Helt hundra på att jag skulle packa ner snabbskor och snabbtights och linne och köra järnet på stadion. I morse blev jag varse att det nog INTE skulle vara nån bra idé. För i stället för att bli bättre av vila och sömn kändes det värre. Tjockt i halsen, svullet i bihålorna, snorigt. Laddade med nässpray och gick till jobbet. Under dagen har jag inte blivit bättre, snarare mera ynklig. Röd näsa och ljuskänsliga ögon. Inte bra. Jag var förbannad i morse, riktigt jävla arg på den här förkylningen jag inte har tid med.
Då är det bra att Katarina finns. Som säger att jag ska behandla min kropp bra, att den inte motarbetar mig medvetet. Att jag ska skaffa mig en bra och vilsam helg och ta hand om mig för det är jag värd. Och att jag inte får gå händelserna i förväg. Som om hon visste att jag satt där med arga tårar brännandes bakom ögonlocken och tanken "nu kan jag lika gärna skita i alltihop, det är kört, det blir inget av med nåt snabbt millopp".
En dag i taget. Helgen blir vad jag gör den till. B.A.B.Y. Runners Team-träff. Lite utbildning och workshop. Hotellövernattning och lyxfrukost. Behöver inte ta i på träningspassen om det inte känns som en bra idé. Behöver inte ens packa i kväll utan kan ta sovmorgon i morgon, packa i lugn och ro och sticka till tåget. I kväll kurerar jag mig med äppelpaj på äpplen från mina föräldrars trädgård, hett te och en rolig film. Så får vi se sen. Nåt bra blir det väl av det hela i slutändan ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar