Det har varit tungt med träningen den här veckan. I tisdags skulle jag ha bockat av ett av veckans nyckelpass men blev blixtinkallad som instruktör i stället. Sen har jag varit på kurs i tre dagar - visserligen bara i Köpenhamn och således med övernattning hemma - och det märks att det kostar lite kraft. Iväg hemifrån vid sju, cykla till tåget, tåg till Köpenhamn, promenad till kurslokal, utbildning hela dagen och så hem igen. Hemma vid 17.30 ungefär och helt utpumpad varje dag. Onsdag kväll instruerade jag NMT men varken i torsdags eller i går hade jag någon som helst ork eller lust att göra något alls. Jag var bara TRÖTT.
Med den veckan i backspegeln har jag två nyckelpass att göra den här helgen. Inte fett nice direkt eftersom de är ganska tuffa båda två, men jag vet att jag kan när jag vill och måste så det är bara att plocka fram pannbenet och bita ihop.
Joakim gick upp för traditionsenlig lördagsfika med grabbarna och jag masade mig också ur sängen. Fixade te, läste tidningen, drack supermatshake och en portion energidryck. Det kändes inte som nån vidare bra idé att äta en massa innan ett tufft löpträningspass. När jag kände att kroppen hade vaknat till någorlunda gav jag mig ut. Halv nio en lördag morgon - tomt överallt. Ingen trafik. Solig, vacker morgon - absolut njutbart just då!
Jag vet att min kropp kan vara mer trögstartad än vanligt på morgonen så jag gav mig god tid med uppvärmningen. Jogg och gång om vartannat, djupa andetag. På grusvägen längs bäcken roade jag mig med löpteknikövningar och jag utnyttjade broräcket som stöd för lite specialövningar för att väcka höften. Stegringslopp mellan lyktstolpar som vanligt - jag vet att det är 20-25 m emellan så ska man springa 80-100 m stegringslopp blir det 4 lyktstolpar! Sen kunde jag inte dra ut på det längre utan det var dags att börja med huvuddelen - 2 x 10 minuter "hårt men kontrollerat".
Första minuterna går åt till att hitta tempot som bör ligga runt 5:00. Hitta känslan i kroppen och farten. Jag vet ungefär hur långt jag ska hinna på min slinga på 10 minuter så jag behöver egentligen inte glo på klockan titt som tätt men det blir av ändå. Puh, snart halvvägs. Jag ser bron, jag ska bara över den, svänga vänster och sen bör det vara ungefär 2 minuter kvar. Bara hålla i. Lätt mjölksyra i armarna pekar på att jag kanske har gått på lite för hårt men det kan inte hjälpas nu, det är en minut kvar, jag försöker hålla tempot uppe, räkna andetagen, höften fram, tänka framåt steg för steg. Sista tio sekunderna och så 5 minuters gåvila. Vänder om och går tillbaka för att få optimalt läge för andra intervallen.
Andra intervallen sen. Precis som förra gången slår mjölksyran till efter ungefär 45 sekunder - hela kroppen. Det känns som om det kommer bli 9 minuters intensiv kamp för att fixa det men jag vet att det släpper om jag bara tar mig igenom det. Bara mosa på, acceptera att tempot för stunden är några sekunder långsammare, andas, det ger med sig. 3 minuter, nu släpper det. Hjärnan försöker berätta för mig att jag inte klarar det här, att jag ska stanna, men nej. I stället aktiverar jag den med att planera nästa NMT-pass jag ska hålla i, funderar ut lämplig plats, bra backe som inte ockuperas av discgolfgänget, upplägg för passet. Det håller mig sysselsatt några minuter och snart är det bara 4 minuter kvar, under hälften. Jadå, det här går bra. Jag dundrar över bron och fortsätter rakt fram, möter en annan löpare som bjuder på ett leende och "tummen upp" men hon får inte mycket gensvar från mig. Den lilla lilla stigningen precis där känns oöverstiglig men jag matar på, nu ser jag slutet. Kollar klockan precis innan svängen ner på stigen som går hemåt och inser att det är bara 45 ynka sekunder kvar nu så jag håller i, mosar på, räknar ner med hjälp av andetagen. Jag är spyfärdig men slutar inte förrän 10 minuter har gått. Sträcker upp armarna och andas-andas-andas.
I did it. Utan frukost. Jag är oövervinnelig, stark, stolt över mig själv. YES!
Jag bjuder mig själv på 5 minuters gåvila innan jag börjar jogga igen. Sista biten hemåt blir det några gåpauser först, sen blir jag envis och beslutar mig för att mata på. Lugnt tempo, ingen press, men jogga, inte gå.
Matade in passet i datorn så fort jag kom hem. Första intervallen hade snittfart på 4:55, andra på 5:05. Med tanke på att målet var 5:00 är jag nöjd - jag hade möjligen kunnat ge lite mer på andra intervallen men det här är OK. Jag HATAR att springa på morgonen och alldeles särskilt att springa snabbt på morgonen så jag är djupt imponerad över mig själv. Jag slipper ångesta över att "jag borde springa" hela dagen för jag har redan gjort det. Tjohoo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar