Det är svårt att göra rätt. Antingen blir jag ifrågasatt för att jag tränar för mycket eller - som nu - för att jag medvetet väljer att INTE träna förrän jag känner att kroppen kan ta till sig träningen!
Men okej. Om du som jag funderar på när man kan träna igen efter sjukdom, eller om du undrar varför jag återgår så långsamt till träningen, så kan jag dela med mig av mina tankar i ämnet.
Jag har en egen "behovspyramid". Om du vill veta mer om behovspyramiden så kan du googla på Maslows behovspyramid, så hittar du en massa matnyttigt. Men helt kort så handlar det om att man måste ha sina basala behov tillfredsställda innan man kan börja med de mer avancerade sakerna. Exempelvis att man måste ha tak över huvudet och mat i magen innan man kan förverkliga drömmar.
Med tiden har jag funderat ut hur min personliga behovspyramid ser ut - vilka grejer det är som måste vara på plats i botten av pyramiden innan jag kan börja bygga uppåt. Min bas innehåller tre ämnen: Äta, Sova och Kramas. Äta och sova fattar vem som helst, och "kramas" betyder i detta sammanhang ungefär "kärlek och omsorg", dvs att jag känner mig älskad, att jag tar hand om andra och att de tar hand om mig. Ungefär så.
Efter influensan har det där med sömn och mat inte varit helt ultimat. Sömnen har blivit störd av rethostan, och matlusten var det sisådär med medan jag hade feber och sen har jag inte riktigt "kommit igång" med maten igen. Det har varit hattigt med mellanmål, jag har inte varit sugen på middag på kvällen utan klarat mig på en burk kvarg eller några mackor ibland. Inte optimalt på sömnfronten eller bränslefronten alltså.
Sen förra veckan har jag fått sömnen på plats i alla fall de flesta nätter, men med maten kämpar jag fortfarande lite för att få i mig tillräckligt med mat och inte glömma bort att äta - nåt som annars är väldigt onaturligt för mig som älskar mat! Och det är helt enkelt svaret på varför jag inte har börjat träna än - kroppen är inte återhämtad och i balans ännu.
Egentligen har jag pusselbiten "träna" längre ner i pyramiden än "jobba" eftersom träning är något som jag gör för att må bra och orka med mitt liv och jobba inte ger samma måbrakänsla alla dagar. Däremot får man ju ofta återgå till jobbet innan man är redo för träning och det hänger liksom ihop med att man har räkningar som måste betalas ;-) Hursomhelst har jag lärt mig acceptera att träningen ibland får vänta lite, lite längre än tänkt för att träningen gör mindre nytta om kroppen inte är redo. Och ska jag träna så tycker jag gärna att det får ge lite utdelning.
Således färdigfilosoferad ska jag nog ta och rulla ut yogamattan och ta mig igenom dagens pass. #21dagarmedyoga, en gång till, jadå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar