Allt är som vanligt och ändå inte. För utmaningen är att hitta tillbaka till en vardag som är fundamentalt annorlunda än den brukar vara! Och jag tänker att fler sitter med samma utmaning.
Så här. I mars månad när vi alla blev hemskickade från jobbet till hemmakontoret var det nån sorts undantagstillstånd. Nån sorts tanke om "några månader, till midsommar, till semestern" och en förväntan om att till hösten ska allt vara som vanligt. Fast det vet vi allihop nu att nä, allt är inte som vanligt. Och min inre samhälls- och folkhälsovetare formligen jublar. För det här är nu så långvarigt att vi förmodligen får till en fundamental förändring i hur vi tänker om jobb, balans mellan arbetsliv och fritid och att vara hemma från jobbet när vi är sjuka! Steget från den akademiska analysen till att hitta en vettig anpassning av min egen vardag är lite större men hey, vi jobbar på det ;-)
Någon gång i juli satt jag och skrev ihop en lista om hur jag vill att hösten ska se ut. Jag var ganska tydlig. Jag vill vara mera ute, jag vill springa på dagtid, jag vill vara på kontoret max 2 dagar i veckan, jag vill få till ett hemmakontor och jag vill simma ett extra pass varje vecka. Hemmaarbetsdagarna skapar utrymme och tid för mig. Jag kan springa en lunchrunda, jag kan morgonsimma eller sticka iväg mitt på dagen. Men jag kan inte heller fortsätta med att jobba i vardagsrummet och därmed "ockupera hela lägenheten" så länge Joakim jobbar växlande tider. Börjar han jobba kl. 14 är det ju sjukt störigt att behöva vara "på mitt jobb" de timmarna han är ledig!
Så det där hemmakontoret är ett projekt Jag behöver tömma och skänka/sälja en byrå för att skapa plats för ett skrivbord. Jag behöver lösa problemet med att wi-fi inte når in i det rummet och se till att jag har vettig belysning. Men det är egentligen inte ett jätteprojekt och det största problemet är att tömma den där byrån som blev förvaring för "odds and ends" i flytten. Så jag får väl bita ihop och få det gjort för husfridens skull. OCH för att det nog känns bättre i längden att ha arbetsplatsen på ett eget ställe och inte mitt i lägenheten!
Jag vill behålla känslan av lätthet och flexibilitet som gör mig gladare i vardagen. Att jag kan sticka ut på lunchen på tisdagar och snitsla banor till kvällspasset med Runacademy eller ta en förmiddagspromenad till affären för att mjölken är slut. Att ta tio minuters fikapaus på balkongen eller sitta och stretcha på yogamattan medan jag lyssnar på ett seminarium. Det gör stor skillnad, har jag märkt.
Utomhus då. En så tydlig känsla av att jag vill vara mera ute i skog och fjäll. Jag visste det redan innan att jag tycker det är himla härligt när vi är ute och orienteringstränar och bara är ute i tystnaden. Och vår vecka i Idre var helt fantastisk. Så mycket att titta på och njuta av, så mycket utsikt och frihetskänsla. Så ja, en allt starkare längtan efter att få vara ute. kanske börja nosa på att vandra och tälta, laga mat ute... Absolut inte något som har varit min grej tidigare men jag kanske behövde växa in i det eller hitta behovet inom mig eller så!
Sen utöver allt det där så ska vi ändå ha mat på bordet varje dag, det behövs matlådor till lunch, träningspass ska avverkas, jag har instruktörsjobb och platschefsjobb och lite PT-kunder. Så i vanlig ordning är det lite logistik och annat fix som behöver falla på plats och rutiner som ska byggas upp. Precis som man gör varje höst med lite "nystartskänsla".
Första steget är att få flyt på den här lördagen. Simningen har flyttat från kl. 12 till 10.15 så det är lite "nytt schema" där. Lite svårare att hinna med löpning och Runacademy-panering lördag morgon - så jag gjorde planeringen i går och förlägger löprundan efter simningen i dag. Det känns enklare så. Jag hade nog hunnit springa en kortis men nu hann jag äta frukost i lugn och ro och skriva ett blogginlägg i stället :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar