Puh. Den där jag bor ihop med är rätt bra på att sätta ihop spyfys-pass alltså!
Jag funderade länge och väl på om jag skulle NMT'a i dag. Kroppen kändes lite sådär men jag fick inte kläm på om det var kroppen eller huvudet som egentligen var trött. Det var nog mest huvudet insåg jag när jag väl fick lite mat i mig och funderade på saken så det var bara att byta om och bli färdig att sticka iväg.
Lätt löpning ner till Bulltofta med insikten att det ar VARMT. Tokvarmt den 23 oktober. Nästan för varmt för långarmad tröja! Det är inte klokt egentligen. Men långärmat och långa tights är ganska skönt när vi är ute i skogen i mörkret....
Vi var 8 stycken som vågade oss på dagens pass och det regnade faktiskt inte under passet. Eller inte så att det störde, i alla fall! Joakim chefade och vi började med lätta uppvärmningsövningar innan han drog till med skottkärra nerför och uppför backe, kräftputtning ner och upp igen, lite mera jogg och så backsprint varvat med burpees. Redan där ville jag nog kräkas lite... jag HATAR kombinationen av backsprint och burpees. Fortfarande.
Sen var vi ute i skogen och bar oss åt lite. Hängde i träd och stod i plankan med en kompis som tryckte på rumpan som extra belastning. Ut i skogsbrynet där vi tränade på Joakims favoritövning tactical pop-ups. Mera löpning och jägarmarschvariant bort till Idas favoritstockar med ett stopp för tricepsdips på broräcke och en kampövning på vägen.
Cirkelfys. Otroligt jobbig cirkelfys. 7 stationer: Burpees, mountainclimbers, knä-till-armbåge i framstupa ställ, armhävningar, atomic situps, förövning till tactical popups, knäböj med puls. Läser man övningarna i ordning så inser man rätt kvickt att de tenderar att belasta samma muskler hela tiden. Och så körde vi 1:20 på varje station och typ 20 sek vila. Döden. Med totalt mjölksyrestinna ben sprang vi två och två runt sjön och pausade vid broräcket och gjorde 10 tricepsdips var innan vi fortsatte varvet runt.
Som om det inte räckte så körde vi cirkeln en gång till, den här gången med 1 minuts arbete och 15 sek vila. Löpning tillbaka med fri fart sista biten och vändning tillbaka till de längst bak. Sen orkade vi med 20 upphopp innan vi stretchade.
Och så sprang vi ju hem igen efteråt. Sista kilometern var en kamp men jag tänkte bara på Österlenmaran. Tänkte att det här med att springa i bra tempo efter ett NMT-pass och med låg energinivå bygger pannben och kraft för sista biten på ett maraton. Att det bara är viljestyrkan som behövs. Varje gång det kändes motigt kollade jag var höften var - mycket riktigt hade jag tappat den lite så det var bara att trycka fram den på plats för att det skulle bli lätt att springa igen. Och det är betydligt enklare att springa när man springer på rätt sätt!
Jag har fortfarande inte lyckats få i mig mat, bara en proteinshake, och jag mår fortfarande illa trots att jag har varit hemma en timme. Tur att väskan till i morgon är packad och fixad redan för jag hade knappast lyckats peta ner rätt grejer i det här tillståndet! Men jag borde göra en seriös insats för att åtminstone klämma en knäckemacka eller nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar