Trots att jag svär ganska högljutt över Maddes ondsinta träningspass och över den jobbiga träningsvärken så skulle jag inte vilja vara utan dem. För det bara är så - även en PT behöver en PT!
Hur mycket man än lär sig om träningsprogram, upplägg och svaga sidor så är det ohyggligt svårt att vara "sin egen övervakare". Samtidigt är det lätt hänt att man undviker det som man tycker är jävligt jobbigt och bara tränar det man är bra på!
Att ha en PT i stället för att skriva sina egna program ger en enorm frihet. Jag kan beskriva mina mål och planer och sen ber jag nån annan tänka till och planera min träning. Just nu har jag medvetet valt att ha en PT på distans för att jag är så pass självgående att jag klarar mig själv i gymmet och håller bra disciplin så länge jag vet att nån håller koll på mig och det gör Madde definitivt ;-)
En annan aspekt av att ha en PT är att man har nån att bolla idéer och tankar med. Som att "nu mår jag så här, jag tror inte jag borde träna, vad tror du?" eller "jag får jättedålig muskelkontakt med det greppet men om jag gör såhär funkar det, är det ok?" Det är otroligt bra och givande att kunna få svar på såna frågor av nån som verkligen KAN det man sysslar med. Både för mig som kund och för mig som PT - jag lär mig mycket av min egen träning också! Behöver jag teknikfix på plats kan jag oftast be Joakim kolla på mitt utförande av en övning och få bra feedback och det gör givetvis att det är enklare för mig att ha min PT ett antal mil bort ;-)
Varje gång jag har bytt PT (även om det inte alltid har varit frivilliga byten) så har jag fått en liten nystart i träningen och lite nya input och med tiden har jag också blivit mer medveten om vad jag behöver och vad jag inte vill ha - och vad jag tycker är viktigt för att vara en bra PT.
Så jo - även om man själv är PT är det ganska bra att låta nån annan planera träningen!
lördag 28 februari 2015
fredag 27 februari 2015
Benpass. Världens vidrigaste fredagsfys!
Jag ångestade redan i början av veckan över det här benpasset som jag visste att jag hade på programmet i dag. För att det är väldigt, väldigt jobbigt och för att det efter 2 veckors sjukdomsvila är ännu lite vidrigare!
Joakim hade en dejt med PT-Martin och då var det ju enkelt för mig att bara hänga med. Fast jag gör nog inte om det - det var betydligt mer folk på gymmet än vad jag uppskattar. Framför allt när de snor mina grejer hela tiden också ;-)
Racket upptaget men jag skulle ju "bara" köra frontsquats och där kör jag inte tyngre vikter än att jag kan frivända upp dem så då fick jag träna lite på frivändningar. Sen var det dags för den där sidoliggande benpressen men benpressen var upptagen och det finns inte ens en inne i tjejgymmet på Värnhem. Hrmf. Då fick jag väl marklyfta i stället och det blev åttor på 60 kg - blev inte tyngre i dag för man får inte använda vanligt magnesium och jag har inte skaffat en flytande o-kladdig variant än. Men jag ska....
Jag kan bara meddela att det finns en orsak till att man kör sidoliggande benpress före marklyft och att programmet inte är tvärtom. För de där benpressarna var riktigt jobbiga direkt efter marklyften! Enbensmarklyft efter det var åtminstone hanterbart. Obehagligt, men hanterbart.
Sen blev det vidrigt igen med högreps av explosiva höftlyft. Fanns inte en bänk att få tag på med alla discogymmare så jag tog en bosu i stället och 20 kg stång OCH en kudde. Krampen i rumpan, alltså... Återigen har alla balansplattor försvunnit (ny F24S-policy, eller?) så de avslutande utfallen blev då också med bosu i stället för balansplatta. Smärtsamt. Vingligare och lite större höjdskillnad mellan fötterna.
Jag försökte stretcha men det var inte mycket med det alltså. Släpade mig på skakiga ben till omklädningsrummet, ner med protein, på med överdragskläder, ut och ta på sig skorna. Martin skrattade gott åt mig .... med all rätt. Det såg förmodligen roligt ut. Vi gick bort till Samurai Sushi och hämtade beställningen jag la innan passet och sen var det hem och landa i soffan med Ninja Warrior, sushi och nåt kallt i glaset. Jag hade tidigare i veckan tankar på att hänga med på NMT-passet i morgon men eftersom jag knappt kan ta mig upp och ner i trapporna så kanske jag struntar i det ;-)
Joakim hade en dejt med PT-Martin och då var det ju enkelt för mig att bara hänga med. Fast jag gör nog inte om det - det var betydligt mer folk på gymmet än vad jag uppskattar. Framför allt när de snor mina grejer hela tiden också ;-)
Racket upptaget men jag skulle ju "bara" köra frontsquats och där kör jag inte tyngre vikter än att jag kan frivända upp dem så då fick jag träna lite på frivändningar. Sen var det dags för den där sidoliggande benpressen men benpressen var upptagen och det finns inte ens en inne i tjejgymmet på Värnhem. Hrmf. Då fick jag väl marklyfta i stället och det blev åttor på 60 kg - blev inte tyngre i dag för man får inte använda vanligt magnesium och jag har inte skaffat en flytande o-kladdig variant än. Men jag ska....
Jag kan bara meddela att det finns en orsak till att man kör sidoliggande benpress före marklyft och att programmet inte är tvärtom. För de där benpressarna var riktigt jobbiga direkt efter marklyften! Enbensmarklyft efter det var åtminstone hanterbart. Obehagligt, men hanterbart.
Sen blev det vidrigt igen med högreps av explosiva höftlyft. Fanns inte en bänk att få tag på med alla discogymmare så jag tog en bosu i stället och 20 kg stång OCH en kudde. Krampen i rumpan, alltså... Återigen har alla balansplattor försvunnit (ny F24S-policy, eller?) så de avslutande utfallen blev då också med bosu i stället för balansplatta. Smärtsamt. Vingligare och lite större höjdskillnad mellan fötterna.
Jag försökte stretcha men det var inte mycket med det alltså. Släpade mig på skakiga ben till omklädningsrummet, ner med protein, på med överdragskläder, ut och ta på sig skorna. Martin skrattade gott åt mig .... med all rätt. Det såg förmodligen roligt ut. Vi gick bort till Samurai Sushi och hämtade beställningen jag la innan passet och sen var det hem och landa i soffan med Ninja Warrior, sushi och nåt kallt i glaset. Jag hade tidigare i veckan tankar på att hänga med på NMT-passet i morgon men eftersom jag knappt kan ta mig upp och ner i trapporna så kanske jag struntar i det ;-)
The art of chillin' - minisemester i Ystad
Jag var så strategisk att jag gav Joakim en vistelse för två på Ystads Saltsjöbad i julklapp. Mycket bra tänkt av mig så att jag själv fick åka med dit :-) Torsdag efter lunch styrde vi bilen ut mot Österlen och mellanlandade på Olof Viktors för lunch innan vi checkade in strax efter klockan tre.
Vi gick i princip raka vägen ner i spa-avdelningen och såsade runt utan att titta på klockan innan vi satte oss uppe i champagnebaren och chillade och drack champagne (vad annars?). Det finns inga klockor i spa-avdelningen men när det såg ut som solnedgång tyckte vi att det räckte och då hade vi ungefär trekvart på oss att bli civiliserade innan middagen. Bra timing.
I vårt paket ingick trerätters middag så vi körde vinmeny till. Jag inledde med en fantastiskt god svampsoppa, fortsatte med variation på spädgris för att avsluta med en helt underbar variant på marängsviss med ananas och kokos. Otroligt gott och njutbart och på andra sidan bordet blev det också en hel del lovord.
Efter att ha ätit gick vi ner och badade igen - betydligt lugnare sådär kvällstid så det var ett rätt skönt avslut på dagen! Frukostbuffén var fantastisk, ägg Benedict och nybakade våfflor och allt man kan önska sig. Vi var nere och pratade med receptionen om utcheckning och fick finfin service och lov att behålla rummet till klockan 13 i stället för klockan 11 eftersom vi hade bokat spaupplevelsen "Creek Experience" klockan 10. Mycket uppskattat att slippa släpa ut grejer i bilen och fippla med ombyteskläder och grejer!
Creek Experience rekommenderas varmt. Det är SÅ skönt. Fotbad och basturitual och ispeeling, ljummen lagun, hamam och lerinpackning. 2 timmars badlyx helt enkelt - oslagbart! Sen hade vi gott om tid att packa ihop och sånt och bestämde oss för att lasta in grejerna i bilen och äta lunch i bistron. Rejäl burgare med shoestring fries och en kall cola passade fint efter alla varma bad!
En solig hemfärd och så landade vi hemma och slappade lite innan vi åkte till gymmet för fredagsfys. Men det förtjänar nog ett eget inlägg :-)
Vi gick i princip raka vägen ner i spa-avdelningen och såsade runt utan att titta på klockan innan vi satte oss uppe i champagnebaren och chillade och drack champagne (vad annars?). Det finns inga klockor i spa-avdelningen men när det såg ut som solnedgång tyckte vi att det räckte och då hade vi ungefär trekvart på oss att bli civiliserade innan middagen. Bra timing.
I vårt paket ingick trerätters middag så vi körde vinmeny till. Jag inledde med en fantastiskt god svampsoppa, fortsatte med variation på spädgris för att avsluta med en helt underbar variant på marängsviss med ananas och kokos. Otroligt gott och njutbart och på andra sidan bordet blev det också en hel del lovord.
Efter att ha ätit gick vi ner och badade igen - betydligt lugnare sådär kvällstid så det var ett rätt skönt avslut på dagen! Frukostbuffén var fantastisk, ägg Benedict och nybakade våfflor och allt man kan önska sig. Vi var nere och pratade med receptionen om utcheckning och fick finfin service och lov att behålla rummet till klockan 13 i stället för klockan 11 eftersom vi hade bokat spaupplevelsen "Creek Experience" klockan 10. Mycket uppskattat att slippa släpa ut grejer i bilen och fippla med ombyteskläder och grejer!
Creek Experience rekommenderas varmt. Det är SÅ skönt. Fotbad och basturitual och ispeeling, ljummen lagun, hamam och lerinpackning. 2 timmars badlyx helt enkelt - oslagbart! Sen hade vi gott om tid att packa ihop och sånt och bestämde oss för att lasta in grejerna i bilen och äta lunch i bistron. Rejäl burgare med shoestring fries och en kall cola passade fint efter alla varma bad!
En solig hemfärd och så landade vi hemma och slappade lite innan vi åkte till gymmet för fredagsfys. Men det förtjänar nog ett eget inlägg :-)
onsdag 25 februari 2015
NU vet jag varför det var så roligt!
I dag har jag jobbat, jag har varit på PT-introduktion och jag har presterat att köpa en riktigt snitsig bikini i februari! Inte dåligt faktiskt. Och så har jag instruerat NMT.
En av kvällens deltagare var en gammal kändis som slutade för drygt ett år sen men som nu ville prova på igen för att komma ihåg varför just NMT var så fantastiskt. För det hade hon glömt. Hon kom ihåg att det var kallt, att man blev blöt och lerig och fick planera tiderna i tvättstugan noga, men inte varför det var så roligt.
Jag tror vi var en kvart inne i passet när hon utbrast att NU visste hon vad som var så fantastiskt. "Jo, för nu ligger jag här och tittar på månen!"
Det är precis det som är en av grejerna med NMT. Man gör situps under stjärnorna och springer intervaller i månsken. Bär på stockar och kamrater, hejar och kämpar tillsammans, orkar 30% mer än vad man trodde själv och avslutar med ett gäng flåsiga upphopp. I dag 49 gemensamma upphopp i "kompisformation" för att fira en deltagares födelsedag. Stretch och endorfinglatt lyckobubbel i gruppen innan vi leriga och svettiga åker hem för att äta mat. Det har jag inte upplevt i nån annan träningsform!
NMT ger en alldeles särskild träningsglädje. Jag önskar att jag kunde ta med den glädjen in till mina kunder i gymmet! Men nej, man blir inte lerig inne i gymmet, man ligger inte och tittar på stjärnorna. Man kan eventuellt få bära en pt eller kamrat, det kan hända ;-) Och visst går det att bli endorfinrusig och bubbligt lycklig av ett bra träningspass inne, men NMT-kompisarna och "utomhuset" gör sitt till. Det jag däremot tänker fokusera på är att träningen ska vara rolig och lustfylld. Att man inte ska känna att "gör nåt du hatar, motgång stärker karaktären" varje gång man kommer in på gymmet eller tränar med mig utan att det faktiskt blir ett nöje att träna de flesta gånger. Är det roligt så ökar sannolikheten att man fortsätter med det! Och den biten tar jag med mig från NMT till mina kunder. Rolig, omväxlande, utmanande träning - oavsett vilken nivå man befinner sig på. Precis så!
En av kvällens deltagare var en gammal kändis som slutade för drygt ett år sen men som nu ville prova på igen för att komma ihåg varför just NMT var så fantastiskt. För det hade hon glömt. Hon kom ihåg att det var kallt, att man blev blöt och lerig och fick planera tiderna i tvättstugan noga, men inte varför det var så roligt.
Jag tror vi var en kvart inne i passet när hon utbrast att NU visste hon vad som var så fantastiskt. "Jo, för nu ligger jag här och tittar på månen!"
Det är precis det som är en av grejerna med NMT. Man gör situps under stjärnorna och springer intervaller i månsken. Bär på stockar och kamrater, hejar och kämpar tillsammans, orkar 30% mer än vad man trodde själv och avslutar med ett gäng flåsiga upphopp. I dag 49 gemensamma upphopp i "kompisformation" för att fira en deltagares födelsedag. Stretch och endorfinglatt lyckobubbel i gruppen innan vi leriga och svettiga åker hem för att äta mat. Det har jag inte upplevt i nån annan träningsform!
NMT ger en alldeles särskild träningsglädje. Jag önskar att jag kunde ta med den glädjen in till mina kunder i gymmet! Men nej, man blir inte lerig inne i gymmet, man ligger inte och tittar på stjärnorna. Man kan eventuellt få bära en pt eller kamrat, det kan hända ;-) Och visst går det att bli endorfinrusig och bubbligt lycklig av ett bra träningspass inne, men NMT-kompisarna och "utomhuset" gör sitt till. Det jag däremot tänker fokusera på är att träningen ska vara rolig och lustfylld. Att man inte ska känna att "gör nåt du hatar, motgång stärker karaktären" varje gång man kommer in på gymmet eller tränar med mig utan att det faktiskt blir ett nöje att träna de flesta gånger. Är det roligt så ökar sannolikheten att man fortsätter med det! Och den biten tar jag med mig från NMT till mina kunder. Rolig, omväxlande, utmanande träning - oavsett vilken nivå man befinner sig på. Precis så!
tisdag 24 februari 2015
Tacksamhetstisdag!
I dag är jag oändligt tacksam och mitt sociala flöde svämmar över av "tacksamhetstisdag" så då hugger jag väl den överskriften i dag!
Jag började min dag på gymmet. MITT gym. Det gym där jag snart får kliva in som PT och i dag var förmodligen sista gången jag var där som helt vanlig anonym gymkund. Det var Maddes överkroppspass som gällde och det tog där det skulle. Mina axlar alltså... och så var balansbrädorna plötsligt borta (varför?) så jag fick köra smala pushups på Bosuboll i stället. Kan inte påstå att jag tokälskar övningen direkt men eftersom Madde har bestämt att jag ska göra den så är den förmodligen bra för mig och jag gör som Madde säger ;-) Gymmet var komfortabelt tomt sådär vid åttatiden och jag bara njöt av att kunna träna igen efter förkylning och bihåleinflammation och skit.
Jag rullade vidare till jobbet och gjorde en helt okej insats även om jag svor långa haranger över ett otroligt kund-o-vänligt interface jag fick kämpa med.
Precis efter lunch damp ett efterlängtat mail in. Från Ylab med titeln "resultat". Öppnade omgående med viss nervositet och kunde sen andas ut. Inte bara godkänt utan ett riktigt bra resultat. Jag kan numera officiellt titulera mig "Licensierad Personlig Tränare" och jag är galet stolt. Jag GJORDE det. Jag rafsade ihop pengar och fixade ledighet och klarade utbildningen och skaffade mig ett jobb fast jag inte ens hade licensen klar och det gick vägen. Egentligen vill jag öppna champagne och brutalfira här och nu men det får vänta till på torsdag! Men glad och lycklig är jag även utan bubbel i kväll!
Efter avklarad arbetsdag fortsatte jag att "leva min dröm" för jag skulle hämta ut mina PT-kläder och stoltserar numera med snygga tröjor som det står PT och Personal Training på. Yay :-) Tyvärr är det svarta bomullskläder och alla som har katt (eller andra pälsdjur) vet precis exakt HUR opraktiskt det är så tröjorna får nog bo på jobbet och bara komma hem när det är tvättdags! Men fina är de och det blev ytterligare en bekräftelse på att jo, det ÄR sant, det där jag har önskat mig i några år blev faktiskt verklighet!
Väl hemma är jag i dag otroligt tacksam över att vi är fler instruktörer i B.A.B.Y. Runners Team så att jag slipper instruera tre kvällar på raken den här veckan utan får en ledig kväll emellan. Tack, tjejer, för att ni ställer upp! Vi har ätit god mat och jag är LEDIG hela kvällen - givetvis behöver jag packa lite grejer inför morgondagen och jag har också lagt lite jobb på Daily Greatness Journal, men det är inga stora betungande måsten. Ingen panik.
I morgon är jag på kontoret och sen fortsätter dagen med introduktion för nyanställd PT och ett NMT-pass. Torsdag jobbar jag hemifrån och fredag är jag ledig så torsdag kväll blir det definitivt bubbel! Making things move my way, jadå :-)
Jag började min dag på gymmet. MITT gym. Det gym där jag snart får kliva in som PT och i dag var förmodligen sista gången jag var där som helt vanlig anonym gymkund. Det var Maddes överkroppspass som gällde och det tog där det skulle. Mina axlar alltså... och så var balansbrädorna plötsligt borta (varför?) så jag fick köra smala pushups på Bosuboll i stället. Kan inte påstå att jag tokälskar övningen direkt men eftersom Madde har bestämt att jag ska göra den så är den förmodligen bra för mig och jag gör som Madde säger ;-) Gymmet var komfortabelt tomt sådär vid åttatiden och jag bara njöt av att kunna träna igen efter förkylning och bihåleinflammation och skit.
Jag rullade vidare till jobbet och gjorde en helt okej insats även om jag svor långa haranger över ett otroligt kund-o-vänligt interface jag fick kämpa med.
Precis efter lunch damp ett efterlängtat mail in. Från Ylab med titeln "resultat". Öppnade omgående med viss nervositet och kunde sen andas ut. Inte bara godkänt utan ett riktigt bra resultat. Jag kan numera officiellt titulera mig "Licensierad Personlig Tränare" och jag är galet stolt. Jag GJORDE det. Jag rafsade ihop pengar och fixade ledighet och klarade utbildningen och skaffade mig ett jobb fast jag inte ens hade licensen klar och det gick vägen. Egentligen vill jag öppna champagne och brutalfira här och nu men det får vänta till på torsdag! Men glad och lycklig är jag även utan bubbel i kväll!
Efter avklarad arbetsdag fortsatte jag att "leva min dröm" för jag skulle hämta ut mina PT-kläder och stoltserar numera med snygga tröjor som det står PT och Personal Training på. Yay :-) Tyvärr är det svarta bomullskläder och alla som har katt (eller andra pälsdjur) vet precis exakt HUR opraktiskt det är så tröjorna får nog bo på jobbet och bara komma hem när det är tvättdags! Men fina är de och det blev ytterligare en bekräftelse på att jo, det ÄR sant, det där jag har önskat mig i några år blev faktiskt verklighet!
Väl hemma är jag i dag otroligt tacksam över att vi är fler instruktörer i B.A.B.Y. Runners Team så att jag slipper instruera tre kvällar på raken den här veckan utan får en ledig kväll emellan. Tack, tjejer, för att ni ställer upp! Vi har ätit god mat och jag är LEDIG hela kvällen - givetvis behöver jag packa lite grejer inför morgondagen och jag har också lagt lite jobb på Daily Greatness Journal, men det är inga stora betungande måsten. Ingen panik.
I morgon är jag på kontoret och sen fortsätter dagen med introduktion för nyanställd PT och ett NMT-pass. Torsdag jobbar jag hemifrån och fredag är jag ledig så torsdag kväll blir det definitivt bubbel! Making things move my way, jadå :-)
måndag 23 februari 2015
Flytta på de små sakerna...
...de gör mindre motstånd :-)
Måndag och tillbaka på jobbet. Sista veckan i månaden innebär bokslutsvecka och just i februari är det alltid extra hektiskt för att det är färre dagar än vanligt mellan löneutbetalningsdag och sista dagen i månaden! Jag vet att det kan stressa mig lite och därför hade jag redan i fredags innan jag lämnade kontoret förberett en prioriterad lista på det som var viktigast att börja beta av. Det var bra tänkt!
Listan innebar att jag började med två snabba uppgifter för att komma igång och få upp farten och sen gick jag på bokföringen som har en alldeles egen checklista och därför känns ganska lätt att jobba med. Beta av en fil - bocka av. Nästa fil - bocka av. Bara att fortsätta tills allt är avprickat och klart. Många små uppgifter avklarade innebär att en stor för månaden faktiskt är färdig i god tid utan att det kändes övermäktigt. Morgondagens uppgift är inte fullt lika enkel att "skära i bitar" men jag ska ändå försöka ta mig an den på samma sätt så att det känns som om jag får saker gjorda!
Sen kom jag hem och åt och chillade lite och så var det dags att åka och instruera NMT. Jag var ärligt talat inte så vansinnigt laddad men har man tagit på sig att hålla ett pass så är det bara att ta sig dit. Bestämde att cykla för att väcka skallen lite och sen gick allting av bara farten när det stod ett stort gäng redo for träning :-) Då får man energi, då kostar det ingenting - och 75 minuter flög förbi i ett nafs.
Kort cykling hem och landa med te och äggmacka. Perfekt. Mental uppladdning för morgondagen för i morgon tänker jag mig minsann till gymmet för att försiktigt prova på ett styrkepass. Överkropp står på schemat och det passar nog bra som en liten "uppstart" på träningen. Känns det inte bra så bryter jag givetvis, men jag tror att kroppen är så pass återhämtad att vi gott kan styrketräna ett pass så länge jag ser till att vila ordentligt mellan passen och det kommer jag göra. Senare i veckan blir det spahotell..... men nu ska jag packa träningsväskan!
Måndag och tillbaka på jobbet. Sista veckan i månaden innebär bokslutsvecka och just i februari är det alltid extra hektiskt för att det är färre dagar än vanligt mellan löneutbetalningsdag och sista dagen i månaden! Jag vet att det kan stressa mig lite och därför hade jag redan i fredags innan jag lämnade kontoret förberett en prioriterad lista på det som var viktigast att börja beta av. Det var bra tänkt!
Listan innebar att jag började med två snabba uppgifter för att komma igång och få upp farten och sen gick jag på bokföringen som har en alldeles egen checklista och därför känns ganska lätt att jobba med. Beta av en fil - bocka av. Nästa fil - bocka av. Bara att fortsätta tills allt är avprickat och klart. Många små uppgifter avklarade innebär att en stor för månaden faktiskt är färdig i god tid utan att det kändes övermäktigt. Morgondagens uppgift är inte fullt lika enkel att "skära i bitar" men jag ska ändå försöka ta mig an den på samma sätt så att det känns som om jag får saker gjorda!
Sen kom jag hem och åt och chillade lite och så var det dags att åka och instruera NMT. Jag var ärligt talat inte så vansinnigt laddad men har man tagit på sig att hålla ett pass så är det bara att ta sig dit. Bestämde att cykla för att väcka skallen lite och sen gick allting av bara farten när det stod ett stort gäng redo for träning :-) Då får man energi, då kostar det ingenting - och 75 minuter flög förbi i ett nafs.
Kort cykling hem och landa med te och äggmacka. Perfekt. Mental uppladdning för morgondagen för i morgon tänker jag mig minsann till gymmet för att försiktigt prova på ett styrkepass. Överkropp står på schemat och det passar nog bra som en liten "uppstart" på träningen. Känns det inte bra så bryter jag givetvis, men jag tror att kroppen är så pass återhämtad att vi gott kan styrketräna ett pass så länge jag ser till att vila ordentligt mellan passen och det kommer jag göra. Senare i veckan blir det spahotell..... men nu ska jag packa träningsväskan!
söndag 22 februari 2015
Making things move my way
Den värsta sjukan är över och antibiotikakuren är nästan slut (tar sista tabletterna i kväll). Energin har återvänt och matlusten är tillbaka där den ska vara nu när maten smakar mat och inte uppblött hushållspapper. Det blir oftast lite krångligt när jag inte har ätit ordentligt ett tag och sen bara känner grundsmakerna - lätt hänt att det blir mycket sött för att den smaken upplever man åtminstone! Hursomhelst, kroppen behöver bra bränsle för att fortsätta återhämta sig och det har jag försökt ge den i några dagar nu. Gröna smoothies, balanserade måltider, lagom med godsaker.
Huvudet är piggt igen (jag känner mig alltid urbota korkad när jag är snorig) men kroppen är inte med än, det är jag extremt medveten om. Så fast det kliade i hela kroppen när Joakim åkte till gymmet så valde jag att stanna hemma. Det är inte dags än. På tisdag ska jag försöka mig på ett gympass har jag bestämt - med intentionen att avbryta om det inte känns OK men det tror jag nog att det ska göra. Löpning däremot tror jag inte är aktuellt förrän luftvägarna har blivit ytterligare lite bättre!
Vad sysslar jag då med? Jo, det är dags att vara lite strategisk. Tänka lite framtid. I höstas hade jag stor nytta av Daily Greatness Training Journal och därför köpte jag en Daily Greatness Journal för att fortsätta resan. Jag tyckte inte träningsdelen räckte till för att dokumentera min träning men jag gillade den mentala utmaningen och fokuset på personlig utveckling.
Träningsmål för tre månader är relativt enkla att sätta upp. Men i arbetet med Daily Greatness Journal känner jag mig ganska utmanad och jag har insett att jag får dela upp det lite i bitar. Jag har gett mig själv 10 dagar till att lägga grunden. Det handlar om mål för 12 månader på 8 områden och det är baske mig inte helt lätt att vara sådär superstrategiskt när det gäller mitt eget liv! Vad VILL jag? När? Hur? Finns det delmål på vägen? Hur lång tid behöver jag på mig för att nå dit och vilka steg måste jag se till att jag bockar av under resans gång?
Samtidigt är det otroligt nyttigt. Från att bara "åka med" när jag var på väg tillbaka efter utbrändhet har jag stegvis tagit mer ansvar för mitt liv. Förändrat mitt jobb, tagit på mig nya uppgifter som jag kände var mer givande, utbildat mig. Nu, med en utbildning till PT i ryggsäcken och ett nytt extrajobb MÅSTE jag vara smart för att få det att funka. Så det är inte helt fel att jag tvingas göra upp en årsplan, sätta konkreta mål och prioritera lite! Men det är tufft för den som helst vill hinna med "allt och lite till" och just därför vet jag att jag behöver göra det.
Inte allt på en gång - några sidor, några frågor i taget, sen paus. Låta hjärnan bearbeta lite i lugn och ro innan jag ger mig på de svåra frågorna igen. Ge mig själv chansen att göra ett bra jobb genom att planera ordentligt först innan jag tutar och kör. Jag är kvicktänkt, kreativ och kompetent. Jag har alla möjligheter att få den här resan att fortsätta på bästa sätt om jag använder mina resurser vettigt. Alltså - tänkarhatten på och vidare mot Daily Greatness!
Huvudet är piggt igen (jag känner mig alltid urbota korkad när jag är snorig) men kroppen är inte med än, det är jag extremt medveten om. Så fast det kliade i hela kroppen när Joakim åkte till gymmet så valde jag att stanna hemma. Det är inte dags än. På tisdag ska jag försöka mig på ett gympass har jag bestämt - med intentionen att avbryta om det inte känns OK men det tror jag nog att det ska göra. Löpning däremot tror jag inte är aktuellt förrän luftvägarna har blivit ytterligare lite bättre!
Vad sysslar jag då med? Jo, det är dags att vara lite strategisk. Tänka lite framtid. I höstas hade jag stor nytta av Daily Greatness Training Journal och därför köpte jag en Daily Greatness Journal för att fortsätta resan. Jag tyckte inte träningsdelen räckte till för att dokumentera min träning men jag gillade den mentala utmaningen och fokuset på personlig utveckling.
Träningsmål för tre månader är relativt enkla att sätta upp. Men i arbetet med Daily Greatness Journal känner jag mig ganska utmanad och jag har insett att jag får dela upp det lite i bitar. Jag har gett mig själv 10 dagar till att lägga grunden. Det handlar om mål för 12 månader på 8 områden och det är baske mig inte helt lätt att vara sådär superstrategiskt när det gäller mitt eget liv! Vad VILL jag? När? Hur? Finns det delmål på vägen? Hur lång tid behöver jag på mig för att nå dit och vilka steg måste jag se till att jag bockar av under resans gång?
Samtidigt är det otroligt nyttigt. Från att bara "åka med" när jag var på väg tillbaka efter utbrändhet har jag stegvis tagit mer ansvar för mitt liv. Förändrat mitt jobb, tagit på mig nya uppgifter som jag kände var mer givande, utbildat mig. Nu, med en utbildning till PT i ryggsäcken och ett nytt extrajobb MÅSTE jag vara smart för att få det att funka. Så det är inte helt fel att jag tvingas göra upp en årsplan, sätta konkreta mål och prioritera lite! Men det är tufft för den som helst vill hinna med "allt och lite till" och just därför vet jag att jag behöver göra det.
Inte allt på en gång - några sidor, några frågor i taget, sen paus. Låta hjärnan bearbeta lite i lugn och ro innan jag ger mig på de svåra frågorna igen. Ge mig själv chansen att göra ett bra jobb genom att planera ordentligt först innan jag tutar och kör. Jag är kvicktänkt, kreativ och kompetent. Jag har alla möjligheter att få den här resan att fortsätta på bästa sätt om jag använder mina resurser vettigt. Alltså - tänkarhatten på och vidare mot Daily Greatness!
lördag 21 februari 2015
Bra lördag
Lördag morgon har ofta varit min "egentid". För några år sen hade jag ridlektion på lördag förmiddag vilket innebar att jag gick upp tidigt för att hinna med frukost i lugn och ro innan det var dags att sätta sig på hästen. Numera är det NMT på lördagar fast ofta sticker Joakim iväg och äter frukost med sitt grabbgäng så jag får äta frukost själv. Det kan vara rätt skönt ibland!
I morse var en sån dag då jag gick upp tidigare än jag egentligen behövde, drog igång radion och satte mig med en lugn frukost. Grön smoothie, gröt och te. Och så antibiotika och probiotika och sånt.
Jag grovplanerade dagens NMT-pass (alltid lite med reservationer för man vet verkligen aldrig hur många som dyker upp!) och drog på mig varma kläder. När man är hyfsat frisk kan man instruera fast man inte kan träna men det vore onödigt att stå ute i kyla och regn och frysa. Alltså - underställ och yllestrumpor på!
Cykeltur i småregn mot Bulltofta för att möta upp dagens glada gäng. Målet för dagen var att ingen skulle frysa och om man tar en grupp NMT'are, några stockar och en backe så har man nästan garanterat succé på den fronten :-) Styrkeövningar enskilt och i par varvades med backintervaller och släpande av stock - lite enligt principen att pulsen fick gå upp ett tag, sen ner medan vi jobbade mer styrka, sen upp igen för att ingen skulle hinna bli kall. Som vanligt var det bara jag som blev kall om händer och fötter medan de som tränade höll sig varma!
Jag var hemma i tid för lunch och stoppade i mig rester av vegetarisk kebab innan jag duschade och sen intog tv-soffan med temuggen och en påse skumbananer. VM i Falun varvat med veckans avsnitt av "Hela England bakar" där en av utmaningarna var prinsesstårta. Roligt! Och så har jag såklart distanshejat på grymma Mia som springer 24-timmars i Esbo. Haft katter bredvid eller på mig under hela eftermiddagen och bara tagit det lugnt. Härlig återhämtning!
Det luktar mat från köket och Joakim har tagit på sig att konvertera lite kylskåpsinnehåll till middag som nog snart är klar. Sen Mello och sen läggedags så att jag kan fortsätta bli friskare!
I morse var en sån dag då jag gick upp tidigare än jag egentligen behövde, drog igång radion och satte mig med en lugn frukost. Grön smoothie, gröt och te. Och så antibiotika och probiotika och sånt.
Jag grovplanerade dagens NMT-pass (alltid lite med reservationer för man vet verkligen aldrig hur många som dyker upp!) och drog på mig varma kläder. När man är hyfsat frisk kan man instruera fast man inte kan träna men det vore onödigt att stå ute i kyla och regn och frysa. Alltså - underställ och yllestrumpor på!
Cykeltur i småregn mot Bulltofta för att möta upp dagens glada gäng. Målet för dagen var att ingen skulle frysa och om man tar en grupp NMT'are, några stockar och en backe så har man nästan garanterat succé på den fronten :-) Styrkeövningar enskilt och i par varvades med backintervaller och släpande av stock - lite enligt principen att pulsen fick gå upp ett tag, sen ner medan vi jobbade mer styrka, sen upp igen för att ingen skulle hinna bli kall. Som vanligt var det bara jag som blev kall om händer och fötter medan de som tränade höll sig varma!
Jag var hemma i tid för lunch och stoppade i mig rester av vegetarisk kebab innan jag duschade och sen intog tv-soffan med temuggen och en påse skumbananer. VM i Falun varvat med veckans avsnitt av "Hela England bakar" där en av utmaningarna var prinsesstårta. Roligt! Och så har jag såklart distanshejat på grymma Mia som springer 24-timmars i Esbo. Haft katter bredvid eller på mig under hela eftermiddagen och bara tagit det lugnt. Härlig återhämtning!
Det luktar mat från köket och Joakim har tagit på sig att konvertera lite kylskåpsinnehåll till middag som nog snart är klar. Sen Mello och sen läggedags så att jag kan fortsätta bli friskare!
fredag 20 februari 2015
Älska förändring!
Jag tränar verkligen på att älska förändring. Att se möjligheter i stället för hinder. Just nu känner jag mig en aning utmanad på den punkten på vissa områden (som att jag t ex ska få ny chef precis när jag hade uppfostrat den gamle ordentligt, typiskt!). Jag mantrar för mig själv att jag ska acceptera förändringen, se positivt på nya möjligheter, att jag ju inte kan veta om det blir bra eller inte förrän det har hänt - men lite trögt är det ibland!
Förändringar som jag själv åstadkommer - som att börja jobba som PT - är nästan lika läskiga men kopplas till en viss förväntan och positivitet för de innebär dels att jag sitter i förarsätet och dels att jag gör nåt som jag verkligen vill. Inte nåt som nån annan har bestämt åt mig alltså. Kontrollbehov, någon?
En förändring som jag alltid älskar ar när det är dags för helrenovering hos frisören. Särskilt i dessa tider - i november blev det färgglada slingor och nu i februari efter dagars kamp mot snor och ynklighet blev det My Little Pony :-)
Förändringar som jag själv åstadkommer - som att börja jobba som PT - är nästan lika läskiga men kopplas till en viss förväntan och positivitet för de innebär dels att jag sitter i förarsätet och dels att jag gör nåt som jag verkligen vill. Inte nåt som nån annan har bestämt åt mig alltså. Kontrollbehov, någon?
En förändring som jag alltid älskar ar när det är dags för helrenovering hos frisören. Särskilt i dessa tider - i november blev det färgglada slingor och nu i februari efter dagars kamp mot snor och ynklighet blev det My Little Pony :-)
torsdag 19 februari 2015
And - it's official!
Nu är kontraktet postat och alla som ska veta det på förhand har fått besked - så nu vågar jag berätta:
Från den 1 mars finns jag som personlig tränare på Fitness24Seven på Universitetsholmen i Malmö! Tjohoo!
I can't wait. Jag toklängtar till att stå där på golvet och peppa mina klienter! På nåt sätt känns det så otroligt passande att cirkeln sluts och jag får jobba där allting en gång började. Universitetsholmen - första gymmet där jag har haft kul, börjat känna mig hemma, blivit kompis med skivstängerna. Jag kommer till och med att få sitta och jobba i Thomas gamla kontor!
Det går redan nu att boka en gratis konsultation med mig - länk till min hemsida hittar du här till höger och där finns all kontaktinfo. I can't wait. Jag ska försöka få till ett distansupplägg också för de som gärna vill ha just mig som PT men som inte kan/vill ta sig till Malmö. Och så ska jag få föreläsa lite mer också. Jag tror det blir ett vinnande upplägg och ser fram emot att dra på mig PT-uniformen och ta mig an nya utmaningar!
Från den 1 mars finns jag som personlig tränare på Fitness24Seven på Universitetsholmen i Malmö! Tjohoo!
I can't wait. Jag toklängtar till att stå där på golvet och peppa mina klienter! På nåt sätt känns det så otroligt passande att cirkeln sluts och jag får jobba där allting en gång började. Universitetsholmen - första gymmet där jag har haft kul, börjat känna mig hemma, blivit kompis med skivstängerna. Jag kommer till och med att få sitta och jobba i Thomas gamla kontor!
Det går redan nu att boka en gratis konsultation med mig - länk till min hemsida hittar du här till höger och där finns all kontaktinfo. I can't wait. Jag ska försöka få till ett distansupplägg också för de som gärna vill ha just mig som PT men som inte kan/vill ta sig till Malmö. Och så ska jag få föreläsa lite mer också. Jag tror det blir ett vinnande upplägg och ser fram emot att dra på mig PT-uniformen och ta mig an nya utmaningar!
tisdag 17 februari 2015
Det kom ett mail...
I senaste numret av i Form figurerar jag på en alldeles egen helsida med en trevlig intervju om att bli en "nykter prestationsprinsessa" och att använda träningen som verktyg för att må bättre.
I dag kom det ett mail från en av tidningens läsare som tackade för intervjun. Jag publicerar inte mailet här (hade avsändaren velat ha texten publicerad hade den nog kommit som en kommentar) men mailet gjorde mig väldigt glad. Personen ifråga är själv på väg genom ungefär samma resa som jag har gjort och kände sig stärkt och peppad av att läsa om en annan som hade gått igenom utbrändhet och sjukskrivning och kommit ut på andra sidan på ett bra sätt.
Det är precis det jag vill åt. Det är därför det är så enormt viktigt att vi pratar om det! Vi är så otroligt många som kämpar eller har kämpat med utbrändhet, stress och utmattningsdepressioner och samtidigt upplever man det som lite skämmigt och pinsamt att berätta om det och erkänna att man inte riktigt räckte till. Givetvis, för vi prestationsknarkare lever ju på prestationer, och då är det inte alls roligt att erkänna att man inte klarade av att prestera!
Det är därför jag glatt tackar ja till alla intervjuer just nu och det är därför jag har skapat en föreläsning så att jag kan komma ut och kommunicera face-to-face med världen därute. Inte så jättemycket om hur jävligt det är precis när man sitter nere i det där svarta hålet - mer om vägen därifrån och om vad man själv kan göra för att förbättra sin situation. Jag vill avdramatisera det, göra det legitimt att prata om och vara ett fysiskt bevis på att det GÅR att ta sig igenom det här.
Tusen tack, L, för ditt mail, och för att du bekräftade att den här missionen är viktig!
I dag kom det ett mail från en av tidningens läsare som tackade för intervjun. Jag publicerar inte mailet här (hade avsändaren velat ha texten publicerad hade den nog kommit som en kommentar) men mailet gjorde mig väldigt glad. Personen ifråga är själv på väg genom ungefär samma resa som jag har gjort och kände sig stärkt och peppad av att läsa om en annan som hade gått igenom utbrändhet och sjukskrivning och kommit ut på andra sidan på ett bra sätt.
Det är precis det jag vill åt. Det är därför det är så enormt viktigt att vi pratar om det! Vi är så otroligt många som kämpar eller har kämpat med utbrändhet, stress och utmattningsdepressioner och samtidigt upplever man det som lite skämmigt och pinsamt att berätta om det och erkänna att man inte riktigt räckte till. Givetvis, för vi prestationsknarkare lever ju på prestationer, och då är det inte alls roligt att erkänna att man inte klarade av att prestera!
Det är därför jag glatt tackar ja till alla intervjuer just nu och det är därför jag har skapat en föreläsning så att jag kan komma ut och kommunicera face-to-face med världen därute. Inte så jättemycket om hur jävligt det är precis när man sitter nere i det där svarta hålet - mer om vägen därifrån och om vad man själv kan göra för att förbättra sin situation. Jag vill avdramatisera det, göra det legitimt att prata om och vara ett fysiskt bevis på att det GÅR att ta sig igenom det här.
Tusen tack, L, för ditt mail, och för att du bekräftade att den här missionen är viktig!
Dags att uppdatera The Bucket List igen!
Senaste uppdateringen är från december 2013 så nu är det väl dags för en ny. När jag ändå inte kan träna och sånt så kan jag drömma i alla fall :-)
springa marathon innan jag fyller 40check!kunna springa en mil under 50 minutercheck!- resa till New York
åka på löparträningsläger igen (och igen och igen)check! 3 stycken på 1½ år.- skriva min magisteruppsats (kan faktiskt bli aktuellt under 2015 om det går som jag har tänkt)
åka på träningsresacheck!- göra en Tjejklassiker
- göra en svensk klassiker (en hel, alltså)
- lära mig simma ordentligt
- prova på triathlon
utbilda mig till PTcheck!i någon form arbeta med hälsa, träning och personlig utvecklingCheck. Faktiskt. Dels har jag petat in en massa mera sånt i mitt vanliga jobb och dels....jajustdet. Släpper snart den infon :-)dela med mig av mina erfarenheter med utbrändhet, stress och träningCheck! Jag har föreläst, det var skitkul, och fler föreläsningar är i pipeline.lära mig fler pusselbitar inom controlling för att göra ett bättre jobbcheck!- ha en röd NMT-väst (väntar bara på att de kommer till oss här i söder...)
- vara ledig en hel månad i sträck (kanske aktuellt till sommaren?)
gå på massage oftarecheck! Jag har varit riktigt duktig på att ta hand om mig faktiskt.- köra en sportbil
skaffa FiveFingerscheck!- gå på chokladprovning
- lära mig champagnesabrering
- semestra i Karibien
- lära mig klättra (inomhus och klättervägg går bra)
skaffa växthusstrukit denna då det inte längre känns som nåt jag önskar mig!- lära mig göra chins
och pullups(check på pullups, chins - working on it....) - ha två jämngamla Maine Coon-grabbar som kan busa med varandra!
Springa ultramarathonTjejmarathon 2014 avklarat, tränar för tjejmarathon 2015.- ta
100 kg i marklyft, 90 kg i knäböj och 60 kg i bänkpress (jobbar på den här. Marklyft är klart och jag siktar nu på 120 kg, knäböjen tror jag inte jag har lyckats med och i bänk har jag klarat 54 så jag är på väg i alla fall!) - Springa Swiss Alpine (nytt 2015)
- Våga förändra (den här punkten är lite kryptisk för alla andra men jag vet vad jag menar och det räcker just nu)
måndag 16 februari 2015
Uppdatering från sjuksoffan
Nej, jag blev inte bättre - snarare sämre. Så risig att Joakim mer eller mindre ställde krav på att jag skulle träffa en läkare. Envis som jag är åkte jag in till jobbet i morse, gjorde ett par akutinsatser, satte autosvar på mailen och meddelade chefen läget innan jag åkte hem och ringde vårdcentralen. Som tyckte att jag skulle komma under deras akuttid på eftermiddagen.
Åh akuttider.... nummerlappar och väntrum och sånt.... inte min favvo. Inte på långa vägar. Jag gillar bokade tider! Och så känner jag alltid att jag är lite gnällig och hypokondrisk när jag "belastar" vården med småsaker. Men okej, bara att gilla läget och åka dit. Fick träffa en sköterska ganska snabbt och hon tyckte också att jag var så pass dålig så jag borde träffa en läkare. Till min stora överraskning tog det inte många minuter innan jag blev inkallad.
Sen blev jag petad på av läkaren. Som ställde frågor och tog pulsen och glodde i näsan och halsen och klämde på diverse ställen och frågade om det gjorde ont. Jo, det gjorde det - det känns som om hela ansiktet är svullet så nog ömmade det över ögonbryn och kindben allt.... Nåväl, han höll med om att jag var ganska dålig och skickade hem mig med recept på antibiotika och avsvällande nässpray plus att jag gärna får fortsätta med nässköljningar.
Då var jag inte hypokondrisk utan faktiskt sjuk på riktigt. För första gången på jag vet inte hur länge och jag känner mig inte ens i skick att jobba hemifrån utan vill bara halvsova och kurera mig. Nu hoppas jag att det snart kan gå så pass mycket åt rätt håll att jag återfår smak- och luktsinne och därmed får tillbaka matlusten. För det är trögt på den fronten....
Åh akuttider.... nummerlappar och väntrum och sånt.... inte min favvo. Inte på långa vägar. Jag gillar bokade tider! Och så känner jag alltid att jag är lite gnällig och hypokondrisk när jag "belastar" vården med småsaker. Men okej, bara att gilla läget och åka dit. Fick träffa en sköterska ganska snabbt och hon tyckte också att jag var så pass dålig så jag borde träffa en läkare. Till min stora överraskning tog det inte många minuter innan jag blev inkallad.
Sen blev jag petad på av läkaren. Som ställde frågor och tog pulsen och glodde i näsan och halsen och klämde på diverse ställen och frågade om det gjorde ont. Jo, det gjorde det - det känns som om hela ansiktet är svullet så nog ömmade det över ögonbryn och kindben allt.... Nåväl, han höll med om att jag var ganska dålig och skickade hem mig med recept på antibiotika och avsvällande nässpray plus att jag gärna får fortsätta med nässköljningar.
Då var jag inte hypokondrisk utan faktiskt sjuk på riktigt. För första gången på jag vet inte hur länge och jag känner mig inte ens i skick att jobba hemifrån utan vill bara halvsova och kurera mig. Nu hoppas jag att det snart kan gå så pass mycket åt rätt håll att jag återfår smak- och luktsinne och därmed får tillbaka matlusten. För det är trögt på den fronten....
söndag 15 februari 2015
Inte mycket att skryta om på det här bygget
I dag har jag försökt göra helt vanliga saker. Som att åka in till stan och ha frukostmöte med mina fellow B.A.B.Y. coacher. Därifrån promenera 10 min och möta upp Joakim en kortis innan hans PT-timme och sen hem med buss.
Vilket lämnade mig i så totalt urlakat och uttröttat tillstånd att jag i princip blev liggande på soffan hela dagen.Värdelöst helt enkelt! I morse åt jag apelsin som smakade apelsin och kärleksmums som smakade choklad och kaffe precis som det ska. Sen har nosen korkat igen så nu smakar hela världen uppblött hushållspapper igen. Festligt. Jag trodde det skulle gå åt rätt håll nu men det blev visst bakslag i stället.
Inte mycket att göra åt, bara gilla läget, men det känns något tungt i dag!
Vilket lämnade mig i så totalt urlakat och uttröttat tillstånd att jag i princip blev liggande på soffan hela dagen.Värdelöst helt enkelt! I morse åt jag apelsin som smakade apelsin och kärleksmums som smakade choklad och kaffe precis som det ska. Sen har nosen korkat igen så nu smakar hela världen uppblött hushållspapper igen. Festligt. Jag trodde det skulle gå åt rätt håll nu men det blev visst bakslag i stället.
Inte mycket att göra åt, bara gilla läget, men det känns något tungt i dag!
lördag 14 februari 2015
Hoppet stärks, längtan märks....
Jamen nu går det faktiskt framåt på riktigt. Förutom att jag i stället för att somna om i morse lyckades hosta mig själv vaken då.... Hrmf. Måttligt imponerad av just DET tricket alltså!
Jag mådde hyfsat bra förutom en konstig huvudvärk som satt i nacke och panna och som gjorde att det kändes som om huvudet skulle sprängas när jag rörde på mig. Obekant, märklig. Jaja, bara att försöka sig med vanliga botemedel mot huvudvärk och se om jag fick nån cirkulation på eländet. Kort försiktigt yogapass (stel i ryggen var jag också så det var bra), avslappning på spikmatta, frukost, dusch med Joakims mintshampoo som väcker hårbotten lite, en liter vatten - no dice. Huvudvärkstabletter - ingen effekt heller.
Undrade om jag behövde vara bekymrad men rådfrågade dr Google. Jodå, bihåleinflammation kan visst kännas som värk i nacken, avsvällande nässpray hjälper och finns över disk på apoteket. Fast ännu bättre var det att vi redan hade en sån i medicinskåpet. Och tack gode gud för den, vilken skillnad - efter en timme kändes livet betydligt lättare! Huvudvärken nästan borta och yrseln försvann på köpet. Bonus.
Efter lunch (som inte smakade så värst mycket men potatisomelett ÄR inte så avancerat...) och frenetiskt hejande på längdsprinten på tv så skrev jag ihop en inköpslista och åkte iväg och handlade. Vi har haft nån slags kollektiv matlagnings-olust några dagar men nu kände jag att vi behövde få i oss nåt rejält och även om jag behöver hjälp att smaka av så kan jag nog sätta ihop sån mat som jag klarar av att äta. Inga konstiga hopkok och sladdriga grönsaker!
Jag hittade finfin svensk ekologisk entrecote, fuskade med en färdig potatisgratäng och till det blev det baconlindade haricots verts och så svängde Joakim ihop lite stekt svamp och lök. Faktiskt har smaksinnet repat sig så tillvida att jag kände vissa smaknyanser och det var mycket upplyftande! Dessutom gjorde det nog gott att äta ordentligt med lite matlust också.
Träningslusten har varit helt frånvarande i flera dagar men så fort jag började känna mig bättre så kom den smygande och med den en viss längtan. Längtan efter svett som inte orsakas av feber, andfåddhet som inte kommer av täppt näsa och den där intensiva glädjen i hela kroppen efter ett tufft pass. Längtan efter känslan av skivstången i händerna och stigar under fötterna. Men det tar tid och det får ta den tid det tar. Dum som jag är avnjöt jag lite sportknark - "Norges damer mot Falun" på SVTPlay. Mycket träningsglädje och starka kroppar där alltså! Man blev ju inte mindre sugen....
Nej, jag ska inte stressa över träning som inte blir av och jag ska inte stressa igång. På den här nivån så är det fantastiskt bra om jag lyckas yoga lite och gå nån promenad. Så får vi se hur det går med comebacken.
Jag mådde hyfsat bra förutom en konstig huvudvärk som satt i nacke och panna och som gjorde att det kändes som om huvudet skulle sprängas när jag rörde på mig. Obekant, märklig. Jaja, bara att försöka sig med vanliga botemedel mot huvudvärk och se om jag fick nån cirkulation på eländet. Kort försiktigt yogapass (stel i ryggen var jag också så det var bra), avslappning på spikmatta, frukost, dusch med Joakims mintshampoo som väcker hårbotten lite, en liter vatten - no dice. Huvudvärkstabletter - ingen effekt heller.
Undrade om jag behövde vara bekymrad men rådfrågade dr Google. Jodå, bihåleinflammation kan visst kännas som värk i nacken, avsvällande nässpray hjälper och finns över disk på apoteket. Fast ännu bättre var det att vi redan hade en sån i medicinskåpet. Och tack gode gud för den, vilken skillnad - efter en timme kändes livet betydligt lättare! Huvudvärken nästan borta och yrseln försvann på köpet. Bonus.
Efter lunch (som inte smakade så värst mycket men potatisomelett ÄR inte så avancerat...) och frenetiskt hejande på längdsprinten på tv så skrev jag ihop en inköpslista och åkte iväg och handlade. Vi har haft nån slags kollektiv matlagnings-olust några dagar men nu kände jag att vi behövde få i oss nåt rejält och även om jag behöver hjälp att smaka av så kan jag nog sätta ihop sån mat som jag klarar av att äta. Inga konstiga hopkok och sladdriga grönsaker!
Jag hittade finfin svensk ekologisk entrecote, fuskade med en färdig potatisgratäng och till det blev det baconlindade haricots verts och så svängde Joakim ihop lite stekt svamp och lök. Faktiskt har smaksinnet repat sig så tillvida att jag kände vissa smaknyanser och det var mycket upplyftande! Dessutom gjorde det nog gott att äta ordentligt med lite matlust också.
Träningslusten har varit helt frånvarande i flera dagar men så fort jag började känna mig bättre så kom den smygande och med den en viss längtan. Längtan efter svett som inte orsakas av feber, andfåddhet som inte kommer av täppt näsa och den där intensiva glädjen i hela kroppen efter ett tufft pass. Längtan efter känslan av skivstången i händerna och stigar under fötterna. Men det tar tid och det får ta den tid det tar. Dum som jag är avnjöt jag lite sportknark - "Norges damer mot Falun" på SVTPlay. Mycket träningsglädje och starka kroppar där alltså! Man blev ju inte mindre sugen....
Nej, jag ska inte stressa över träning som inte blir av och jag ska inte stressa igång. På den här nivån så är det fantastiskt bra om jag lyckas yoga lite och gå nån promenad. Så får vi se hur det går med comebacken.
fredag 13 februari 2015
Be the best version of you
Man kan inte påstå att jag har varit "mitt bästa jag" de senaste dagarna. Rödnosig, rödögd och snorig som bara den. Hostat konstant, haft feber, och varit enormt grinig över att mat inte smakar och så blir jag ännu mer grinig för att jag inte äter och därmed får lågt blodsocker. Bra va?
Men i morse hade det ändå vänt lite, lite. Till mer kämpaglöd och mindre uppgivenhet. Att jag ett kort, kort ögonblick kände doften av morgonteet gjorde att jag klarade av att äta min frukostgröt och dricka min gröna superfoodshake. Sen försvann lukt- och smaksinnet igen och det blev bara en smoothie till lunch, men livet blir ändå lite lättare när man börjar få i sig energi.
Sjukskrev mig från jobbet redan i går och är glad att jag inte behövde jobba i dag med täppta bihålor, skrällhosta, snor och huvudvärk. Däremot är det en hel del praktiska grejer som inte har blivit gjorda för att jag först var i Stockholm en vecka och sen hade full fart i tre dagar för att därefter kasta mig in i PT-utbildningen och vara sjuk samtidigt. Såna saker som att betala räkningar exempelvis. Flytta minneskort och simkort till ny telefon, installera appar, fixa inloggningar, föra över data. Tvätta för att sänka berget i tvättkorgen lite. Läsa in mig på info om tills vidare hemligt nytt projekt och förbereda lite hemsidetexter om samma. Det blir snart offentligt, jag lovar ;-)
Så jag skrev en lista på exakt alla småsaker jag behövde få undan och betade av dem i "jobbighetsordning". Telefonbytet och duschen blev kvar till sist. Nu har jag installerat mig i min nya telefon (den är knallorange och fantastisk!) och har således bara duschen kvar att bocka av men det verkar gå sämre med det. Kanske borde ta tag i saken....kanske.
Men i morse hade det ändå vänt lite, lite. Till mer kämpaglöd och mindre uppgivenhet. Att jag ett kort, kort ögonblick kände doften av morgonteet gjorde att jag klarade av att äta min frukostgröt och dricka min gröna superfoodshake. Sen försvann lukt- och smaksinnet igen och det blev bara en smoothie till lunch, men livet blir ändå lite lättare när man börjar få i sig energi.
Sjukskrev mig från jobbet redan i går och är glad att jag inte behövde jobba i dag med täppta bihålor, skrällhosta, snor och huvudvärk. Däremot är det en hel del praktiska grejer som inte har blivit gjorda för att jag först var i Stockholm en vecka och sen hade full fart i tre dagar för att därefter kasta mig in i PT-utbildningen och vara sjuk samtidigt. Såna saker som att betala räkningar exempelvis. Flytta minneskort och simkort till ny telefon, installera appar, fixa inloggningar, föra över data. Tvätta för att sänka berget i tvättkorgen lite. Läsa in mig på info om tills vidare hemligt nytt projekt och förbereda lite hemsidetexter om samma. Det blir snart offentligt, jag lovar ;-)
Så jag skrev en lista på exakt alla småsaker jag behövde få undan och betade av dem i "jobbighetsordning". Telefonbytet och duschen blev kvar till sist. Nu har jag installerat mig i min nya telefon (den är knallorange och fantastisk!) och har således bara duschen kvar att bocka av men det verkar gå sämre med det. Kanske borde ta tag i saken....kanske.
torsdag 12 februari 2015
Färdig!
PT-utbildning, del 2 - dag 5 och 6
Jag har de senaste två dagarna varit så plågad av förkylningen att jag inte har kunnat delta i praktiska moment utan bara tittat och noterat från sideline, och jag har gått och lagt mig före klockan åtta på kvällarna eftersom jag känt mig ohyggligt risig. Inte världens bästa förutsättningar för utbildning men nu är den avslutande tentan färdig och inskickad och det återstår bara att vänta på resultatet!
Tisdagen var annars en dag jag hade sett väldigt mycket fram emot. Dagen inleddes med en kort föreläsning i applicerad biomekanik på slag och sparkar och sen var det praktik nästan hela dagen. Rörelseanalyser och praktik av slag, samma sak för sparkar och så ytterligare ett träningspass. Jag noterade, lyssnade, tänkte igenom rörelser, tittade på mina kollegor, studerade korrigeringar och försökte på alla sätt ta till mig undervisningen utan att göra något fysiskt. Trots doping med Alvedon så att jag inte märkte av nån feber så kände jag att det var absolut inte läge för att skutta runt. Sist för dagen kom ett kort repetitionspass där vi hade möjlighet att ställa frågor och där Anatoli också ställde frågor på viktiga områden (hint: det här ska ni nog kunna på tentan) och jag kände mig mest bara ohyggligt korkad. Bomull i skallen..
Onsdagen började med ytterligare praktik av parövningar och jag noterade frenetiskt eftersom det dök upp en hel del nya varianter som jag inte sett tidigare och som jag absolut kan ha nytta av när jag instruerar NMT! Sen fick vi lov att själva lägga upp ett 10-15 minuters pulsträningspass med boxteknikerna som skulle testas av på en kurskamrat och efter varje etapp av träningen (steg, slag, sparkar, parövningar) kollade vi pulsen och den som tränade skattade sin ansträngningsnivå på Borg-skalan. Det var ett bra verktyg för att se relationen mellan faktisk ansträngning (pulsen) och upplevd ansträngning (nivå på Borgskalan). Mycket intressant!
Efter lunch fick vi en kort föreläsning om metodik och säkerhetstänk när man kör kampsportsinspirerad träning. Allt från basics som "se till att det inte ligger nåt på golvet" till diskussion av ordningen på övningarna inbördes och andra bra tips och ideer. Sen var det enligt schemat dags för teoritentan men vi fick besked om att vi skulle få den som hemtenta i stället. Varför? Jo, för lokalen vi hade var väldigt liten och vi hade ett långt bord till 8 deltagare vilket innebar att man konstant hade sina papper ovanpå grannens och det ansågs inte vettigt för en tenta. Klokt beslut. I stället fick vi förbereda praktikprovet och nu var det således dags för mig att se om jag hade lyckats lära mig alla rörelser i praktiken också trots att jag bara hade gjort det i teorin!
Alla värmde upp gemensamt och sen skickades halva gruppen ut medan andra halvan blev utvärderade. Vi fick visa upp ett antal olika steg, slag och sparkar samt en förbestämd sekvens (den var jag mest nervös för eftersom jag inte hunnit öva den så mycket) och så fick vi springa i olika farter.
När båda grupper hade gjort klart var det dags för utvärdering. Först fick vi veta att alla var godkända och sen fick vi individuell feedback. Jag fick oväntat positiv feedback och de detaljer som pekades ut är såna som jag vet är "gamla klassiker". Exempelvis att mina höga sparkar är bättre än de låga och det beror på att i låga sparkar måste jag koncentrera mig på att hålla mina överrörliga höfter stabila vilket gör hela rörelsen märklig, men i höga sparkar behöver jag inte samma kontroll på höften och då blir hela sparken mycket mer naturlig. Att mina slag är lite vingliga när jag inte har nåt att sikta på vet jag också så jag var mest positivt överraskad över att det inte fanns mer att peta i.
Hemgång med vetskapen att det låg en tenta i mailboxen och jag satte mig faktiskt och skrev den efter att ha fått i mig lite eftermiddagsfika. Sen fick den ligga till sig över natten, jag har petat klart i den nu på förmiddagen och så skickat in den innan jag kände att den blev överarbetad.
I dag hade jag egentligen en massa grejer planerade men jag har ställt in alltihop och fokuserar på att kurera mig. Kommer antagligen vara sjukskriven i morgon också och ska se till att meddela det på jobbet - jag mår ärligt talat inget vidare och behöver nog mest vila och omsorg!
Jag har de senaste två dagarna varit så plågad av förkylningen att jag inte har kunnat delta i praktiska moment utan bara tittat och noterat från sideline, och jag har gått och lagt mig före klockan åtta på kvällarna eftersom jag känt mig ohyggligt risig. Inte världens bästa förutsättningar för utbildning men nu är den avslutande tentan färdig och inskickad och det återstår bara att vänta på resultatet!
Tisdagen var annars en dag jag hade sett väldigt mycket fram emot. Dagen inleddes med en kort föreläsning i applicerad biomekanik på slag och sparkar och sen var det praktik nästan hela dagen. Rörelseanalyser och praktik av slag, samma sak för sparkar och så ytterligare ett träningspass. Jag noterade, lyssnade, tänkte igenom rörelser, tittade på mina kollegor, studerade korrigeringar och försökte på alla sätt ta till mig undervisningen utan att göra något fysiskt. Trots doping med Alvedon så att jag inte märkte av nån feber så kände jag att det var absolut inte läge för att skutta runt. Sist för dagen kom ett kort repetitionspass där vi hade möjlighet att ställa frågor och där Anatoli också ställde frågor på viktiga områden (hint: det här ska ni nog kunna på tentan) och jag kände mig mest bara ohyggligt korkad. Bomull i skallen..
Onsdagen började med ytterligare praktik av parövningar och jag noterade frenetiskt eftersom det dök upp en hel del nya varianter som jag inte sett tidigare och som jag absolut kan ha nytta av när jag instruerar NMT! Sen fick vi lov att själva lägga upp ett 10-15 minuters pulsträningspass med boxteknikerna som skulle testas av på en kurskamrat och efter varje etapp av träningen (steg, slag, sparkar, parövningar) kollade vi pulsen och den som tränade skattade sin ansträngningsnivå på Borg-skalan. Det var ett bra verktyg för att se relationen mellan faktisk ansträngning (pulsen) och upplevd ansträngning (nivå på Borgskalan). Mycket intressant!
Efter lunch fick vi en kort föreläsning om metodik och säkerhetstänk när man kör kampsportsinspirerad träning. Allt från basics som "se till att det inte ligger nåt på golvet" till diskussion av ordningen på övningarna inbördes och andra bra tips och ideer. Sen var det enligt schemat dags för teoritentan men vi fick besked om att vi skulle få den som hemtenta i stället. Varför? Jo, för lokalen vi hade var väldigt liten och vi hade ett långt bord till 8 deltagare vilket innebar att man konstant hade sina papper ovanpå grannens och det ansågs inte vettigt för en tenta. Klokt beslut. I stället fick vi förbereda praktikprovet och nu var det således dags för mig att se om jag hade lyckats lära mig alla rörelser i praktiken också trots att jag bara hade gjort det i teorin!
Alla värmde upp gemensamt och sen skickades halva gruppen ut medan andra halvan blev utvärderade. Vi fick visa upp ett antal olika steg, slag och sparkar samt en förbestämd sekvens (den var jag mest nervös för eftersom jag inte hunnit öva den så mycket) och så fick vi springa i olika farter.
När båda grupper hade gjort klart var det dags för utvärdering. Först fick vi veta att alla var godkända och sen fick vi individuell feedback. Jag fick oväntat positiv feedback och de detaljer som pekades ut är såna som jag vet är "gamla klassiker". Exempelvis att mina höga sparkar är bättre än de låga och det beror på att i låga sparkar måste jag koncentrera mig på att hålla mina överrörliga höfter stabila vilket gör hela rörelsen märklig, men i höga sparkar behöver jag inte samma kontroll på höften och då blir hela sparken mycket mer naturlig. Att mina slag är lite vingliga när jag inte har nåt att sikta på vet jag också så jag var mest positivt överraskad över att det inte fanns mer att peta i.
Hemgång med vetskapen att det låg en tenta i mailboxen och jag satte mig faktiskt och skrev den efter att ha fått i mig lite eftermiddagsfika. Sen fick den ligga till sig över natten, jag har petat klart i den nu på förmiddagen och så skickat in den innan jag kände att den blev överarbetad.
I dag hade jag egentligen en massa grejer planerade men jag har ställt in alltihop och fokuserar på att kurera mig. Kommer antagligen vara sjukskriven i morgon också och ska se till att meddela det på jobbet - jag mår ärligt talat inget vidare och behöver nog mest vila och omsorg!
måndag 9 februari 2015
Överkörd av ångvält. Det känns så i alla fall!
PT-utbildning - del 2, dag 4
Puh, vilken dag. Jag är helt slut men så hade jag inte världens bästa förutsättningar heller. Det var fruktansvärt jobbigt att vakna i morse, tungt i huvudet m.m. och jag fattade snabbt att jag definitivt inte var bättre i dag, snarare sämre. Usch. Inte mycket att göra åt utan det var bara att dra igång med nässköljning, nässpray, Ipren, Kan Jang och frukost för att komma någorlunda i skick att komma iväg till utbildningen.
Givetvis skulle jag inte köra några tuffa pulsintervaller på morgonen utan jag fick vara tidtagare och support åt de övriga. Inte fullt så roligt som att köra ett tufft pass och jag hade väl ärligt talat uppskattat en timmes extra sömn i stället men nu var det som det var. 11.30 dök Anatoli upp och vi fick en föreläsning om kampsportens historia och vilka element man kan ha nytta av som PT. Sen bröt vi för lunch och jag stack iväg och åt sushi och överdoserade på ingefära (vet inte om det gör nån nytta men man kan alltid försöka...)
Direkt efter lunch var det bara att snöra skorna för nu var det dags att själv utföra ett boxpass. Givetvis tog jag inte i som en galning utan jag markerade mest och försökte memorera så gott det gick. Vi körde uppvärmning, lite teknik, ett helt gäng parövningar utan mittsar och sen en massa sparkar och slag för att sen avsluta med lite styrkeövningar i par. Jag konstaterade att jag fortfarande är väldigt dålig på att slå med vettig teknik men att jag kan sparka hyfsat bra :-)
Ett kort break för kaffe/te och sen teknisk genomgång av hela passet, bit för bit. Analys av hela uppvärmningen och av alla steg som ingick (slag och sparkar kikar vi på i morgon). Genomgång, förklaring, repetition, egen tid för att repetera sekvens, samling, genomgång, teknisk feedback, öva igen... Jag fegade ur på en del parövningar eftersom jag dels var supertrött och dels inte ville snora på mina kompisar i onödan men jag såg att de som körde för fullt fick ett riktigt bra pass av det hela.
Jag var helt utpumpad när jag kom hem och ville helst somna på köksgolvet men insåg att jag nog behövde mat så jag kämpade mig upp och värmde en portion av gårdagens rester och drack två stora glas vatten till. Tydligen blir man uttorkad av att snora också.... Sen var tanken att jag skulle sätta mig och repetera igenom det vi tittat på och tränat i dag men hjärnan är bara mos. Det blir nog tidig läggning för den här tanten i kväll....
Puh, vilken dag. Jag är helt slut men så hade jag inte världens bästa förutsättningar heller. Det var fruktansvärt jobbigt att vakna i morse, tungt i huvudet m.m. och jag fattade snabbt att jag definitivt inte var bättre i dag, snarare sämre. Usch. Inte mycket att göra åt utan det var bara att dra igång med nässköljning, nässpray, Ipren, Kan Jang och frukost för att komma någorlunda i skick att komma iväg till utbildningen.
Givetvis skulle jag inte köra några tuffa pulsintervaller på morgonen utan jag fick vara tidtagare och support åt de övriga. Inte fullt så roligt som att köra ett tufft pass och jag hade väl ärligt talat uppskattat en timmes extra sömn i stället men nu var det som det var. 11.30 dök Anatoli upp och vi fick en föreläsning om kampsportens historia och vilka element man kan ha nytta av som PT. Sen bröt vi för lunch och jag stack iväg och åt sushi och överdoserade på ingefära (vet inte om det gör nån nytta men man kan alltid försöka...)
Direkt efter lunch var det bara att snöra skorna för nu var det dags att själv utföra ett boxpass. Givetvis tog jag inte i som en galning utan jag markerade mest och försökte memorera så gott det gick. Vi körde uppvärmning, lite teknik, ett helt gäng parövningar utan mittsar och sen en massa sparkar och slag för att sen avsluta med lite styrkeövningar i par. Jag konstaterade att jag fortfarande är väldigt dålig på att slå med vettig teknik men att jag kan sparka hyfsat bra :-)
Ett kort break för kaffe/te och sen teknisk genomgång av hela passet, bit för bit. Analys av hela uppvärmningen och av alla steg som ingick (slag och sparkar kikar vi på i morgon). Genomgång, förklaring, repetition, egen tid för att repetera sekvens, samling, genomgång, teknisk feedback, öva igen... Jag fegade ur på en del parövningar eftersom jag dels var supertrött och dels inte ville snora på mina kompisar i onödan men jag såg att de som körde för fullt fick ett riktigt bra pass av det hela.
Jag var helt utpumpad när jag kom hem och ville helst somna på köksgolvet men insåg att jag nog behövde mat så jag kämpade mig upp och värmde en portion av gårdagens rester och drack två stora glas vatten till. Tydligen blir man uttorkad av att snora också.... Sen var tanken att jag skulle sätta mig och repetera igenom det vi tittat på och tränat i dag men hjärnan är bara mos. Det blir nog tidig läggning för den här tanten i kväll....
söndag 8 februari 2015
Host, snörvel och HLR
PT-utbildning - del 2, dag 3
Vi är halvvägs och jag är brutalt förkyld. INTE hundra höjdare, om man säger så, men jag hoppas att jag mår så mycket bättre i morgon att jag åtminstone kan känna mig OK med att delta i kampsportsbitarna. Löpintervaller är inga konstigheter och pulskurvor har jag analyserat förr men kampsporten har jag o-koll på.
Dagen började med löpintervaller för de som var kuranta - halva gruppen. Övriga utslagna av förkylning eller skador. Jag promenerade tre varv runt slingan i raskt tempo för att inte frysa ihjäl medan mina kursare roade sig med uppvärmning, löpskolning, 85% av maxpuls och 15-15-intervaller. Det var ju inte lusten att röra på sig som saknades måste jag erkänna!
Sen gick vi tillbaka till kurslokalen och tuggade oss igenom kardiorespiratoriska systemet, stora och lilla kretsloppet och började så smått på hjärt-och kärlsjukdomar. På lunchen kastade jag mig iväg till apoteket och införskaffade mjuka näsdukar och Otrivin Comp. Rätt fantastiskt att kunna andas igen och att slippa snyta mig konstant! Laddade upp med en caesarsalladwrap (jo, det finns) och köpte en kardemummabulle till eftermiddagsfikat eftersom Gateau låg granne med apoteket :-) Visade sig att jag inte var den enda för när kaffet kom så dök det upp både choklad, bullar och muffins ur väskorna. Alla behövde nog lite extra energi i dag!
Efter lunch fortsatte vi med hjärt-kärlsjukdomar såklart med särskilt fokus på vad en personlig tränare ska tänka på. Vi kan absolut inte bota nåt men vi kan i alla fall se till att inte öka riskerna! Sen var det HLR-utbildning för hela slanten och vi har gått igenom vanlig HLR, hur man använder en hjärtstartare, vad man gör med medvetslösa personer som andas normalt och vad vi kan göra för att hjälpa den som har satt i halsen. (Tips från coachen: träna för fasen inte med halstablett, tuggummi eller snus....)
Efter fikat körde vi repetition och frågestund och sen var det klart för i dag och hej då till Francois som vi inte träffar mer den här omgången - i morgon kommer Anatoli. Morgonpasset sköter vi själva med cardio på två olika maskiner och pulsregistreringar på dessa innan Anatoli tar över. Jag får se hur mycket jag kan vara med - vill inte äventyra min hälsa men självklart ha ut så mycket som möjligt av utbildningen!
Vi är halvvägs och jag är brutalt förkyld. INTE hundra höjdare, om man säger så, men jag hoppas att jag mår så mycket bättre i morgon att jag åtminstone kan känna mig OK med att delta i kampsportsbitarna. Löpintervaller är inga konstigheter och pulskurvor har jag analyserat förr men kampsporten har jag o-koll på.
Dagen började med löpintervaller för de som var kuranta - halva gruppen. Övriga utslagna av förkylning eller skador. Jag promenerade tre varv runt slingan i raskt tempo för att inte frysa ihjäl medan mina kursare roade sig med uppvärmning, löpskolning, 85% av maxpuls och 15-15-intervaller. Det var ju inte lusten att röra på sig som saknades måste jag erkänna!
Sen gick vi tillbaka till kurslokalen och tuggade oss igenom kardiorespiratoriska systemet, stora och lilla kretsloppet och började så smått på hjärt-och kärlsjukdomar. På lunchen kastade jag mig iväg till apoteket och införskaffade mjuka näsdukar och Otrivin Comp. Rätt fantastiskt att kunna andas igen och att slippa snyta mig konstant! Laddade upp med en caesarsalladwrap (jo, det finns) och köpte en kardemummabulle till eftermiddagsfikat eftersom Gateau låg granne med apoteket :-) Visade sig att jag inte var den enda för när kaffet kom så dök det upp både choklad, bullar och muffins ur väskorna. Alla behövde nog lite extra energi i dag!
Efter lunch fortsatte vi med hjärt-kärlsjukdomar såklart med särskilt fokus på vad en personlig tränare ska tänka på. Vi kan absolut inte bota nåt men vi kan i alla fall se till att inte öka riskerna! Sen var det HLR-utbildning för hela slanten och vi har gått igenom vanlig HLR, hur man använder en hjärtstartare, vad man gör med medvetslösa personer som andas normalt och vad vi kan göra för att hjälpa den som har satt i halsen. (Tips från coachen: träna för fasen inte med halstablett, tuggummi eller snus....)
Efter fikat körde vi repetition och frågestund och sen var det klart för i dag och hej då till Francois som vi inte träffar mer den här omgången - i morgon kommer Anatoli. Morgonpasset sköter vi själva med cardio på två olika maskiner och pulsregistreringar på dessa innan Anatoli tar över. Jag får se hur mycket jag kan vara med - vill inte äventyra min hälsa men självklart ha ut så mycket som möjligt av utbildningen!
lördag 7 februari 2015
Förkylning + PT-utbildning? Ingen bra kombo...
PT-utbildning - del 2, dag 1
Vaknade i natt och reagerade på att jag hade ordentligt ont i halsen. Somnade om, svettades, somnade om, frös..... ja, kroppen jobbade som en galning på att bli av med nåt förkylningsvirus tydligen. Kände mig helt ok i morse men under dagen blev hjärnan allt dimmigare och nosen allt snorigare. Typiskt.
I dag har våra stackars hjärnor proppats med fysiologi och träningslära. Laktattrösklar, anaerob och aerob kapacitet, alaktacid och laktacid intervall och mycket mer. Vi har jobbat praktiskt med löpskolningsövningar och då ryckte jag upp mig, snöt ur nosen och fick lov att briljera lite för att jag faktiskt är ganska bra på teknikövningar.
På praktikens del 2 blev det däremot platt fall kan man säga. Vi skulle värma upp och sen ta oss till 70% av den maxpuls vi tidigare räknat ut (Karvonens formel, för de som är lika nördiga som jag). Jag joggade lätt på ett löpband i typ 6:15-fart och pulsen rejsade iväg till 75% direkt. Inte riktigt det jag hade tänkt mig, kan man säga. Insåg också att det då varken var läge att testa att trycka upp till 85% eller att köra det planerade intervallpass som stod på schemat. Skit också. Men inte mycket att göra åt saken så jag fick sysselsätta mig med att hålla tider och coacha mina kursare.
I morgon bitti står det utomhuslöpning på programmet. Jag hoppas fortfarande på att jag mirakulöst ska bli frisk (Kan Jang, Sinova, ingefära m.m. används friskt!) men jag får nog tyvärr nöja mig med att stå bredvid och lära mig lite mer teoretiskt. Ska det nu absolut vara så här så är det väl ok att jag missar löpningen, för där har jag lite bättre koll. Hoppas dock att det värsta har gett med sig innan vi går på kampsportsträningen nästa vecka för det vill jag verkligen lära mig!
Kurerar mig med te, Ben&Jerry's, fysiologiplugg och melodifestival. En god nattsömn och så på't igen i morgon bara.
Vaknade i natt och reagerade på att jag hade ordentligt ont i halsen. Somnade om, svettades, somnade om, frös..... ja, kroppen jobbade som en galning på att bli av med nåt förkylningsvirus tydligen. Kände mig helt ok i morse men under dagen blev hjärnan allt dimmigare och nosen allt snorigare. Typiskt.
I dag har våra stackars hjärnor proppats med fysiologi och träningslära. Laktattrösklar, anaerob och aerob kapacitet, alaktacid och laktacid intervall och mycket mer. Vi har jobbat praktiskt med löpskolningsövningar och då ryckte jag upp mig, snöt ur nosen och fick lov att briljera lite för att jag faktiskt är ganska bra på teknikövningar.
På praktikens del 2 blev det däremot platt fall kan man säga. Vi skulle värma upp och sen ta oss till 70% av den maxpuls vi tidigare räknat ut (Karvonens formel, för de som är lika nördiga som jag). Jag joggade lätt på ett löpband i typ 6:15-fart och pulsen rejsade iväg till 75% direkt. Inte riktigt det jag hade tänkt mig, kan man säga. Insåg också att det då varken var läge att testa att trycka upp till 85% eller att köra det planerade intervallpass som stod på schemat. Skit också. Men inte mycket att göra åt saken så jag fick sysselsätta mig med att hålla tider och coacha mina kursare.
I morgon bitti står det utomhuslöpning på programmet. Jag hoppas fortfarande på att jag mirakulöst ska bli frisk (Kan Jang, Sinova, ingefära m.m. används friskt!) men jag får nog tyvärr nöja mig med att stå bredvid och lära mig lite mer teoretiskt. Ska det nu absolut vara så här så är det väl ok att jag missar löpningen, för där har jag lite bättre koll. Hoppas dock att det värsta har gett med sig innan vi går på kampsportsträningen nästa vecka för det vill jag verkligen lära mig!
Kurerar mig med te, Ben&Jerry's, fysiologiplugg och melodifestival. En god nattsömn och så på't igen i morgon bara.
fredag 6 februari 2015
Dags för cardiodelen!
PT-utbildning - del 2, dag 1
Dags för cardioutbildning. Vi 5 som träffades på del 1 har fått tre nya kurskompisar, så nu är vi ett gäng på 8. Intressant nog i en lokal som är hälften så stor....
Efter en kort intro om kursens innehåll kastade vi oss rakt in i teoridelen. Främst det här med "kost för uthållighetsidrott", kolhydratsladdningens vara eller icke vara, behov av kosttillskott eller inte, kost för viktnedgång för motionärer och för idrottare (såna som tävlar i viktklassidrotter t ex), och såna nördigheter.
Efter lunch var det dags för teori kring rodd och löpteknik. Löpteknik främst på löpband eftersom det väl ändå är det vi oftast kommer träffa på när vi jobbar i gymmet. Jag tänker ändå lägga till en löpcoachutbildning vid lämpligt tillfälle framöver för att fördjupa kunskapen och kunna jobba mer med löpning för mina klienter men det är fint att få en grundplåt. Själv hatar jag att springa på löpband men i syfte att analysera löpsteg har det en fördel: Den som springer är på samma ställe och det är lättare att kika på steget då än när man måste springa bredvid och kolla!
Vi avslutade dagen med praktikbitar. Rodd är svårare än jag trodde - vi fick ro allihop och så fick resten korrigera och kommentera (i ärlighetens namn var det mest Francois, vår lärare, som gav feedback). Vi presterade 8 helt olika sätt att jobba med samma maskin och det var otroligt nyttigt att se vilka delar man kan behöva förändra!
Sen dags för löpbandet och jag hade fått en del gliringar för mina Fivefingers. Men eftersom jag aldrig springer på löpband så har jag inga inomhusdojor ju! Har nu skurat ett par skor rena inför morgondagen... men på dagens praktik fick jag springa i Fivefingers. Återigen hade vi 8 olika löpstilar och vi fick springa både flackt och med ganska rejäl lutning för att titta på hur steget förändrades. Jag fick beröm för fin och ekonomisk teknik som funkade fint i barfotaskor men det var tydligt att jag inte orkar hålla ihop det riktigt när det lutar och det vet jag också själv att jag behöver stöd under hälen för att få bra frånskjut och få upp höften i det läget. Så jag var nöjd med dagen och skickade givetvis vidare berömmet till Katarina som har städat upp mitt löpsteg :-)
Ingen hemläxa i dag så lugn hemmakväll - men på skolbänken 0900 i morgon bitti igen.
Dags för cardioutbildning. Vi 5 som träffades på del 1 har fått tre nya kurskompisar, så nu är vi ett gäng på 8. Intressant nog i en lokal som är hälften så stor....
Efter en kort intro om kursens innehåll kastade vi oss rakt in i teoridelen. Främst det här med "kost för uthållighetsidrott", kolhydratsladdningens vara eller icke vara, behov av kosttillskott eller inte, kost för viktnedgång för motionärer och för idrottare (såna som tävlar i viktklassidrotter t ex), och såna nördigheter.
Efter lunch var det dags för teori kring rodd och löpteknik. Löpteknik främst på löpband eftersom det väl ändå är det vi oftast kommer träffa på när vi jobbar i gymmet. Jag tänker ändå lägga till en löpcoachutbildning vid lämpligt tillfälle framöver för att fördjupa kunskapen och kunna jobba mer med löpning för mina klienter men det är fint att få en grundplåt. Själv hatar jag att springa på löpband men i syfte att analysera löpsteg har det en fördel: Den som springer är på samma ställe och det är lättare att kika på steget då än när man måste springa bredvid och kolla!
Vi avslutade dagen med praktikbitar. Rodd är svårare än jag trodde - vi fick ro allihop och så fick resten korrigera och kommentera (i ärlighetens namn var det mest Francois, vår lärare, som gav feedback). Vi presterade 8 helt olika sätt att jobba med samma maskin och det var otroligt nyttigt att se vilka delar man kan behöva förändra!
Sen dags för löpbandet och jag hade fått en del gliringar för mina Fivefingers. Men eftersom jag aldrig springer på löpband så har jag inga inomhusdojor ju! Har nu skurat ett par skor rena inför morgondagen... men på dagens praktik fick jag springa i Fivefingers. Återigen hade vi 8 olika löpstilar och vi fick springa både flackt och med ganska rejäl lutning för att titta på hur steget förändrades. Jag fick beröm för fin och ekonomisk teknik som funkade fint i barfotaskor men det var tydligt att jag inte orkar hålla ihop det riktigt när det lutar och det vet jag också själv att jag behöver stöd under hälen för att få bra frånskjut och få upp höften i det läget. Så jag var nöjd med dagen och skickade givetvis vidare berömmet till Katarina som har städat upp mitt löpsteg :-)
Ingen hemläxa i dag så lugn hemmakväll - men på skolbänken 0900 i morgon bitti igen.
Styrkepass: Rygg och mage
PT-utbildningen börjar i dag och det hade varit väldigt najs med sovmorgon men det medgav inte träningsschemat. Nä. upp i vanlig tid och en sväng till Värnhem för ett morgonpass innan kursstart 9.30.
Rygg och mage stod på schemat. Passet började trevligt med knästående breda latsdrag som i mitt schema alltid heter Malous latsdrag :-) Sen sittande rodd med v-handtag, också en gammal kompis som jag gillar. Nästa var en ny bekant, T-lyft på boll, och den kändes. Trots små ynkliga tvåkiloshantlar så var det tungt med 15 repetitioner men så är det små ynkliga muskler som jobbar också :-D Sista ryggövningen var stångrodd - med supinerat smalt grepp, dvs handryggen uppåt. Har jag aldrig gjort förr och som vanligt var det inte förrän i sista set som musklerna fattade galoppen. Mina ryggmuskler är lite småtröga...
Annat var det med magmusklerna, de är alltid med. Idag fick de roa sig med crunches på boll med rep. Jag har försökt mig lite med cable crunches tidigare men det här var en annan femma - fy tusan så tunga de var! Mycket nöjd med att ha hittat en magövning som jag upplever som tuff och rolig! Russian twist med hantlar är jobbigare än med kettlebell eller viktskiva för man måste hålla ordning på två hantlar så den kändes också ganska tuff. Sist ut knäindrag med boll, också en gammal favorit, och med redan lite slitna muskler var den komfortabelt obehaglig.
Dusch, fix, frukost, vidare mot Forum för cardiodelen av PT-utbildningen. Som jag återkommer till i separat inlägg.
Rygg och mage stod på schemat. Passet började trevligt med knästående breda latsdrag som i mitt schema alltid heter Malous latsdrag :-) Sen sittande rodd med v-handtag, också en gammal kompis som jag gillar. Nästa var en ny bekant, T-lyft på boll, och den kändes. Trots små ynkliga tvåkiloshantlar så var det tungt med 15 repetitioner men så är det små ynkliga muskler som jobbar också :-D Sista ryggövningen var stångrodd - med supinerat smalt grepp, dvs handryggen uppåt. Har jag aldrig gjort förr och som vanligt var det inte förrän i sista set som musklerna fattade galoppen. Mina ryggmuskler är lite småtröga...
Annat var det med magmusklerna, de är alltid med. Idag fick de roa sig med crunches på boll med rep. Jag har försökt mig lite med cable crunches tidigare men det här var en annan femma - fy tusan så tunga de var! Mycket nöjd med att ha hittat en magövning som jag upplever som tuff och rolig! Russian twist med hantlar är jobbigare än med kettlebell eller viktskiva för man måste hålla ordning på två hantlar så den kändes också ganska tuff. Sist ut knäindrag med boll, också en gammal favorit, och med redan lite slitna muskler var den komfortabelt obehaglig.
Dusch, fix, frukost, vidare mot Forum för cardiodelen av PT-utbildningen. Som jag återkommer till i separat inlägg.
torsdag 5 februari 2015
Död-och-helvete-morgonintervaller. Och världens endorfinkick!
Jag var ju inte jättelycklig när larmet på mitt Fitbit-armband väckte mig 05.45. Men jag hade preppat noga. Springkläderna var framplockade, bara att kliva i dem. Astmamedicin som det första. Grön pulvershake och en skvätt CarboNOX, en kopp te och en knäckemacka, sen var det dags att ladda. Stretch av höftböjare, toabesök, extratröja, jacka, buffar, handskar, nycklar - 06.40 gav jag mig av.
Uppvärmningsjogg längs cykelvägen och sen genom villaområdet. Lättare sagt än gjort för villavägarna var total isbana där det inte fanns trottoar så det blev lite promenadsnuttar för att inte stå på öronen. Löpskolningsövningar (väcka baksidan Katarina-style) på en snötäckt trottoar innan jag kom ut på cykelvägen bakom skolan. Andas. Okej, dags. 10 x 2 minuter med 1 minuts gåvila. Första intervallen - hitta tempot. Lagom jobbigt men jämnt tempo ska det helst vara. Klockan piper - första klar. Gåvila ner mot rakan längs ån där jag tänkte att resterande intervaller skulle göras. Jag kan välja på att springa på cykelbanan (växelvis torr asfalt och isfläckar) eller gångbanan (tunt lager fast trampad snö). Väljer gångbanan - hellre lite halt hela tiden än växelvis bra grepp och dödsfällor. Pip - iväg. Räknar andetagen och blir överraskad när intervallen är över snabbare än tänkt. Nu är det fram och tillbaka som gäller.
Tredje intervallen - räknar lyktstolpar. 1-2-3-4-5-fyfanvadjobbigt-10-snart halvvägs-17-18-bara lite kvar nu-21-22-PIP! 22 lyktstolpar per intervall. Busenkelt. En till. Har jag bara gjort fyra? Det är ju evigheters evigheter kvar. Räknar på norrländska som Helena har lärt mig. 6 intervaller är 3 vändor. 3 vändor är 2 + 1 och 1 är nästan ingenting och 2 är nästan 1 och det är också nästan ingenting. Spring!
Intervall 6 och 7 är som vanligt tyngst. Men efter nummer 7 är det bara 3 kvar och som ni ser i uträkningen ovan är det ju nästan ingenting ;-) Sista intervallen var tyngre än tyngst men det var ju den sista och en minuts gåvila efter är välbehövlig.
Sen är det meningen att jag ska jogga ner i 2 km. Tanken på att jogga känns avlägsen kan jag säga men jag försöker. Tassar en bit, går en bit, tassar igen... det blir nog inga 2 km men det är okej. Klockan är halv åtta när jag passerar skolan där föräldrar lämnar sina barn och jag är rödmosig och nöjd med att ha gjort dagens intervallpass redan innan dagen har börjat på riktigt!
Banan och resten av CarboNOX. Vatten. Dusch. Fixa kvarg att ta med till jobbet och stoppa ner en energiboll i fickan för jag fattar att jag inte hinner sitta ner och äta nu även om jag egentligen skulle behöva det men jag kan inte vara sen till jobbet just i dag. Energiboll tuggas i bilen och där kommer endorfinruschen - jag höjer volymen på Dan Hylanders gamla hit "Svart Kaffe" och sjunger med, tjohoo!
Valsar glatt in på jobbet och har underhållit mina kollegor med små sångsnuttar mest hela dagen. Och ätit, och ätit, och ätit. Kvarg med banan och bär så fort jag landade på kontoret. Lunch halv tolv. Latte och biskvi efter lunch och tidig middag när jag kom hem så vi åt redan vid halv fem. Känner mig snart hungrig igen.... Man blir så sjuuukt hungrig av intervallpass så fort illamåendet har gått över!
Sen ställdes kvällens möte in så jag får en lugn hemmakväll (ärligt talat rätt välbehövligt) och i morgon går jag in i PT-utbildnings-bubblan igen.
Uppvärmningsjogg längs cykelvägen och sen genom villaområdet. Lättare sagt än gjort för villavägarna var total isbana där det inte fanns trottoar så det blev lite promenadsnuttar för att inte stå på öronen. Löpskolningsövningar (väcka baksidan Katarina-style) på en snötäckt trottoar innan jag kom ut på cykelvägen bakom skolan. Andas. Okej, dags. 10 x 2 minuter med 1 minuts gåvila. Första intervallen - hitta tempot. Lagom jobbigt men jämnt tempo ska det helst vara. Klockan piper - första klar. Gåvila ner mot rakan längs ån där jag tänkte att resterande intervaller skulle göras. Jag kan välja på att springa på cykelbanan (växelvis torr asfalt och isfläckar) eller gångbanan (tunt lager fast trampad snö). Väljer gångbanan - hellre lite halt hela tiden än växelvis bra grepp och dödsfällor. Pip - iväg. Räknar andetagen och blir överraskad när intervallen är över snabbare än tänkt. Nu är det fram och tillbaka som gäller.
Tredje intervallen - räknar lyktstolpar. 1-2-3-4-5-fyfanvadjobbigt-10-snart halvvägs-17-18-bara lite kvar nu-21-22-PIP! 22 lyktstolpar per intervall. Busenkelt. En till. Har jag bara gjort fyra? Det är ju evigheters evigheter kvar. Räknar på norrländska som Helena har lärt mig. 6 intervaller är 3 vändor. 3 vändor är 2 + 1 och 1 är nästan ingenting och 2 är nästan 1 och det är också nästan ingenting. Spring!
Intervall 6 och 7 är som vanligt tyngst. Men efter nummer 7 är det bara 3 kvar och som ni ser i uträkningen ovan är det ju nästan ingenting ;-) Sista intervallen var tyngre än tyngst men det var ju den sista och en minuts gåvila efter är välbehövlig.
Sen är det meningen att jag ska jogga ner i 2 km. Tanken på att jogga känns avlägsen kan jag säga men jag försöker. Tassar en bit, går en bit, tassar igen... det blir nog inga 2 km men det är okej. Klockan är halv åtta när jag passerar skolan där föräldrar lämnar sina barn och jag är rödmosig och nöjd med att ha gjort dagens intervallpass redan innan dagen har börjat på riktigt!
Banan och resten av CarboNOX. Vatten. Dusch. Fixa kvarg att ta med till jobbet och stoppa ner en energiboll i fickan för jag fattar att jag inte hinner sitta ner och äta nu även om jag egentligen skulle behöva det men jag kan inte vara sen till jobbet just i dag. Energiboll tuggas i bilen och där kommer endorfinruschen - jag höjer volymen på Dan Hylanders gamla hit "Svart Kaffe" och sjunger med, tjohoo!
Valsar glatt in på jobbet och har underhållit mina kollegor med små sångsnuttar mest hela dagen. Och ätit, och ätit, och ätit. Kvarg med banan och bär så fort jag landade på kontoret. Lunch halv tolv. Latte och biskvi efter lunch och tidig middag när jag kom hem så vi åt redan vid halv fem. Känner mig snart hungrig igen.... Man blir så sjuuukt hungrig av intervallpass så fort illamåendet har gått över!
Sen ställdes kvällens möte in så jag får en lugn hemmakväll (ärligt talat rätt välbehövligt) och i morgon går jag in i PT-utbildnings-bubblan igen.
onsdag 4 februari 2015
Vilodag. Ish.
Vilodag enligt schemat, men ibland "händer livet". Som t ex att det hade kört ihop sig på instruktörsfronten så att jag blev inkastad (i måndags) som instruktör på kvällens NMT-pass. Men eftersom jag inte instruerade löpgrupp i går så fick det väl gå med ett instruktörspass i kväll helt enkelt.
Dagens arbete utfördes hemifrån på förmiddagen och sen hade vi arbetsmöte på vår kursanläggning på eftermiddagen. Jag fnulade lite på hur jag skulle ta mig dit. Cykla innebär lite stress efter hemkomst för att hinna äta och fixa innan NMT-passet. Joakim kunde hämta mig efter sin arbetsdag men då fick jag ta mig dit med buss eller gå. Gå? Tja, varför inte... bussen tar 45 minuter ändå inkl. bytestid och sånt och det är bara 6 km dit, dvs en timme. Så blev det - strax före elva packade jag datorn i ryggsäcken och promenerade iväg. Framme en knapp timme senare. Packa upp, hälsa på kollegor, lunch, arbetsmöte, utvecklingssamtal och så raka vägen ner i bilen där Joakim väntade.
Maten var förberedd och snabbfixad och jag kom iväg mot Bulltofta i tid. Två starka tjejer mötte upp och fick ett fint pass i snön med diverse roliga fysövningar, trapplöpning med mera. Det är inte varmt att instruera i minusgrader så jag hängde med på lite step-ups, burpees och löpning mot slutet för att inte bli kall!
Som vanligt väldigt njutbart att instruera även om benen är något seeeega efter gårdagens pass. I morgon bitti blir det intervaller. Japp. Vem fan springer intervaller före sju på morgonen på vintern? Jo, jag. För annars får jag inte ihop schemat i morgon. Sådetså.
Dagens arbete utfördes hemifrån på förmiddagen och sen hade vi arbetsmöte på vår kursanläggning på eftermiddagen. Jag fnulade lite på hur jag skulle ta mig dit. Cykla innebär lite stress efter hemkomst för att hinna äta och fixa innan NMT-passet. Joakim kunde hämta mig efter sin arbetsdag men då fick jag ta mig dit med buss eller gå. Gå? Tja, varför inte... bussen tar 45 minuter ändå inkl. bytestid och sånt och det är bara 6 km dit, dvs en timme. Så blev det - strax före elva packade jag datorn i ryggsäcken och promenerade iväg. Framme en knapp timme senare. Packa upp, hälsa på kollegor, lunch, arbetsmöte, utvecklingssamtal och så raka vägen ner i bilen där Joakim väntade.
Maten var förberedd och snabbfixad och jag kom iväg mot Bulltofta i tid. Två starka tjejer mötte upp och fick ett fint pass i snön med diverse roliga fysövningar, trapplöpning med mera. Det är inte varmt att instruera i minusgrader så jag hängde med på lite step-ups, burpees och löpning mot slutet för att inte bli kall!
Som vanligt väldigt njutbart att instruera även om benen är något seeeega efter gårdagens pass. I morgon bitti blir det intervaller. Japp. Vem fan springer intervaller före sju på morgonen på vintern? Jo, jag. För annars får jag inte ihop schemat i morgon. Sådetså.
tisdag 3 februari 2015
Leg day by Fitnesscoachen
Okej. Så om jag tror att jag har tränat ben tidigare när jag har haft tre övningar för ben och sen tre för andra kroppsdelar så trodde jag tydligen fel. Dagens benpass utfördes tidigt i morse före jobbet och innehöll 7 övningar för ben och rumpa. Japp. Gissa om jag kommer gå som en hjulbent anka i morgon....
Frontböj först. Har jag sagt att jag hatar frontböj för känslan av att man kämpar som en gris med pyttelite vikt? Nu var det dessutom många repetitioner så jag fick vackert nöja mig med 30 kg och ändå krigade jag upp de sista repetitionerna i varje set. Det var lite kamp om skivstängerna så jag körde marklyft direkt på det - högreps även här och jag nöjde mig med 60 kg. Förmodligen klarar jag 70 om jag bara bestämmer mig så det gör jag väl nästa vecka då!
Vidare till benpressen för sidoliggande enbenspress. Bara att konstatera att man tar inga kaxiga megavikter i det läget direkt (eller så är det mina lata gluteus medius som inte riktigt samarbetar) men jag fick i alla fall kramp i skinkorna och ända in till svanskotan i vartenda set. Gott så. Sedan dags för enbens rumänska marklyft med en kettlebell - typ som draken fast med kettlebell i ena handen. Hallå, balansen? På det följde explosiva hipthrusters som jag nog aldrig gjort förr. Med skivstång. Givetvis tog det två set innan jag kom på att man ju kan sätta på kudden så slipper man banka skivstången mot höfterna hela tiden.. d'oh. Och sen vet jag inte om det är bäst att ligga och jucka in mot hela gymmet eller ut mot fönstret :-D
Sist ut två favoriter - indrag av boll med ett ben (så om man inte redan kände av baksidorna så kom det nu) och utfall med främre fot på balansplatta. Madde har skrivit "ev med vikter" i programmet. Det var inte riktigt läge för det i dag för då hade jag troligen kastat hantlar vilt omkring mig i kampen för att hålla balansen!
Vacklade stelbent in och duschade och vidare till jobbet. Tungt att cykla hem var det också... Madde har skrivit i schemat att jag ska instruera B.A.B.Y. Runners i kväll men det jobbet lämnar jag till en av mina medcoacher och tar bussen in till stan i stället. För det är dags för 4good-eventet "A brand new You" och vad passar väl bättre än lite nystartspepp såhär i nystartstider?
Frontböj först. Har jag sagt att jag hatar frontböj för känslan av att man kämpar som en gris med pyttelite vikt? Nu var det dessutom många repetitioner så jag fick vackert nöja mig med 30 kg och ändå krigade jag upp de sista repetitionerna i varje set. Det var lite kamp om skivstängerna så jag körde marklyft direkt på det - högreps även här och jag nöjde mig med 60 kg. Förmodligen klarar jag 70 om jag bara bestämmer mig så det gör jag väl nästa vecka då!
Vidare till benpressen för sidoliggande enbenspress. Bara att konstatera att man tar inga kaxiga megavikter i det läget direkt (eller så är det mina lata gluteus medius som inte riktigt samarbetar) men jag fick i alla fall kramp i skinkorna och ända in till svanskotan i vartenda set. Gott så. Sedan dags för enbens rumänska marklyft med en kettlebell - typ som draken fast med kettlebell i ena handen. Hallå, balansen? På det följde explosiva hipthrusters som jag nog aldrig gjort förr. Med skivstång. Givetvis tog det två set innan jag kom på att man ju kan sätta på kudden så slipper man banka skivstången mot höfterna hela tiden.. d'oh. Och sen vet jag inte om det är bäst att ligga och jucka in mot hela gymmet eller ut mot fönstret :-D
Sist ut två favoriter - indrag av boll med ett ben (så om man inte redan kände av baksidorna så kom det nu) och utfall med främre fot på balansplatta. Madde har skrivit "ev med vikter" i programmet. Det var inte riktigt läge för det i dag för då hade jag troligen kastat hantlar vilt omkring mig i kampen för att hålla balansen!
Vacklade stelbent in och duschade och vidare till jobbet. Tungt att cykla hem var det också... Madde har skrivit i schemat att jag ska instruera B.A.B.Y. Runners i kväll men det jobbet lämnar jag till en av mina medcoacher och tar bussen in till stan i stället. För det är dags för 4good-eventet "A brand new You" och vad passar väl bättre än lite nystartspepp såhär i nystartstider?
måndag 2 februari 2015
Nyjoggad, ny-yogad och jättenöjd med livet!
Lämnade Stockholm i morse (svärord över SL-bussar som inte är anpassade för ens en liten resväska, man är bara i vägen hela tiden) och satt och trånade över snön som föll ymnigt söder om Stockholm. Mjuka flingor, stora drivor. Snö. Jag drömde om en snöig januarivecka i Stockholm, om morgon- och kvällsjoggar på knarrande snö. Men det blev Skånevinter i Stockholm och bara slask av alltihop - eller djupfryst slask = is på många ställen. Inga springrundor.
Jag var orimligt åksjuk på tåget trots åksjuketabletter och det var ingen njutbar resa - och som vanligt var jag vinglig och lite sjösjuk när jag väl kom hem. Men i ett paket låg ett par störtsköna tights från Falke ESS som världens bästa Annie har skickat som ersättning för de där jag rev sönder i januari. Medan jag lagade middag började det snöa och ur resväskan kom obegagnade springkläder. Dessutom hade jag ett gäng biblioteksböcker som behövde lämnas i kväll och biblioteket hade kvällsöppet.
Yep - you guessed it. Must. Run. Now. Abstinensen ett faktum. Efter att maten hade landat i magen drog jag på mig löparkläderna, packade böckerna i en tygkasse och promenerade ner till biblioteket. Lämnade böckerna, vek ihop kassen och stoppade den i byxlinningen och tassade iväg. Tysta lätta steg på snön. Snorhalt när jag korsade vägar (blött underlag + snö + bildäck) men bitvis jättefint på cykel- och gångvägar. Allra bäst på den sträckan där trottoaren är grus, inte asfalt - mjuk härlig snö som är världens bästa löpunderlag.
Det blev 3 km kvällstass som inte står i Maddes schema men som behövdes i dag. När jag kom hem och var genomvarm kastade jag mig på yogamattan för en omgång Happy Hips och landade sen i soffan med temuggen och min bulle från Gateau som jag inte klarade av att äta på tåget för att jag mådde illa. Perfekt kvällsgott.
Chilla lite och sen packa väskan för en späckad morgondag med träningspass, jobb och kvällsevent är planen. Och läggdags i tid!
Jag var orimligt åksjuk på tåget trots åksjuketabletter och det var ingen njutbar resa - och som vanligt var jag vinglig och lite sjösjuk när jag väl kom hem. Men i ett paket låg ett par störtsköna tights från Falke ESS som världens bästa Annie har skickat som ersättning för de där jag rev sönder i januari. Medan jag lagade middag började det snöa och ur resväskan kom obegagnade springkläder. Dessutom hade jag ett gäng biblioteksböcker som behövde lämnas i kväll och biblioteket hade kvällsöppet.
Yep - you guessed it. Must. Run. Now. Abstinensen ett faktum. Efter att maten hade landat i magen drog jag på mig löparkläderna, packade böckerna i en tygkasse och promenerade ner till biblioteket. Lämnade böckerna, vek ihop kassen och stoppade den i byxlinningen och tassade iväg. Tysta lätta steg på snön. Snorhalt när jag korsade vägar (blött underlag + snö + bildäck) men bitvis jättefint på cykel- och gångvägar. Allra bäst på den sträckan där trottoaren är grus, inte asfalt - mjuk härlig snö som är världens bästa löpunderlag.
Det blev 3 km kvällstass som inte står i Maddes schema men som behövdes i dag. När jag kom hem och var genomvarm kastade jag mig på yogamattan för en omgång Happy Hips och landade sen i soffan med temuggen och min bulle från Gateau som jag inte klarade av att äta på tåget för att jag mådde illa. Perfekt kvällsgott.
Chilla lite och sen packa väskan för en späckad morgondag med träningspass, jobb och kvällsevent är planen. Och läggdags i tid!
söndag 1 februari 2015
Träningsdejt och smygstart
Jag hade en sedan länge inbokad träningsdejt med Sofia i förmiddags. Vi träffades på läckra Balance Gym City och körde ett trevligt styrkepass tillsammans. Ingen av oss hade nån vidare koll på stället så vi yrade runt litegrann innan vi hittade rätt rum och rätt grejer ;-) Förmodligen verkade vi rätt virriga men kul hade vi i alla fall. Riktigt bra och välutrustat gym och mycket fräscha omklädningsrum inkl. bra produkter i duschen.
Jag tyckte att vi kunde köra ett av Maddes nya program (egentligen ska jag först börja i morgon men när jag nu ändå skulle gymma i dag så blev det smygstart) så vi fick en härlig genomkörare av axlar, armar och rygg. Axellyft och hantelpressar, två olika armhävningsvarianter, älskade hatade kryssdrag och lite bicepscurl som lämpligt discoavslut. Jag var ganska mör i armarna sen och tyckte att hårtorken var lite väl tung :-D Blir nog mysigt i axelpartiet i morgon :-)
Efter dusch och fix gick vi bort till Bianchi och kastade oss över deras italienska buffé och pratade om allt mellan himmel och jord. Det är alltid kul att umgås med Sofia, vi har full fart på samtalet fast vi ses otroligt sällan!
Hem och vända i ruskvädret innan vi åkte till Globen för avslutningsgalan. Högst njutbart. Riktigt många härliga performers på isen som bjöd på sig själva, körde snabba klädbyten och hade satt ihop kul showprogram i stället för att bara köra nåt av de vanliga programmen. Särskilt imponerande var en rysk tjej som åkte till Conchita Wurst och bytte från kavaj och skjorta till glitterklänning i farten, och vinnaren på herrsidan, spanske Javier Fernandez, som showade loss som aerobicsinstruktör och superhjälte. Systrarna Helgesson bjöd på en kul syskonfajt med inspiration från boxning och en av mina favoriter, Michal Brezina, som domare.
Totalt sett en ganska härlig söndag och nu är det dags att äta middag och packa ihop allting (inklusive ett drygt kilo te, ahem...) och åka hem till Skåne i morgon. Sen blir det vardag en kort stund innan sista delen av PT-utbildningen och sen kanske jag har lite spännande nyheter att dela med mig av också!
Jag tyckte att vi kunde köra ett av Maddes nya program (egentligen ska jag först börja i morgon men när jag nu ändå skulle gymma i dag så blev det smygstart) så vi fick en härlig genomkörare av axlar, armar och rygg. Axellyft och hantelpressar, två olika armhävningsvarianter, älskade hatade kryssdrag och lite bicepscurl som lämpligt discoavslut. Jag var ganska mör i armarna sen och tyckte att hårtorken var lite väl tung :-D Blir nog mysigt i axelpartiet i morgon :-)
Efter dusch och fix gick vi bort till Bianchi och kastade oss över deras italienska buffé och pratade om allt mellan himmel och jord. Det är alltid kul att umgås med Sofia, vi har full fart på samtalet fast vi ses otroligt sällan!
Hem och vända i ruskvädret innan vi åkte till Globen för avslutningsgalan. Högst njutbart. Riktigt många härliga performers på isen som bjöd på sig själva, körde snabba klädbyten och hade satt ihop kul showprogram i stället för att bara köra nåt av de vanliga programmen. Särskilt imponerande var en rysk tjej som åkte till Conchita Wurst och bytte från kavaj och skjorta till glitterklänning i farten, och vinnaren på herrsidan, spanske Javier Fernandez, som showade loss som aerobicsinstruktör och superhjälte. Systrarna Helgesson bjöd på en kul syskonfajt med inspiration från boxning och en av mina favoriter, Michal Brezina, som domare.
Totalt sett en ganska härlig söndag och nu är det dags att äta middag och packa ihop allting (inklusive ett drygt kilo te, ahem...) och åka hem till Skåne i morgon. Sen blir det vardag en kort stund innan sista delen av PT-utbildningen och sen kanske jag har lite spännande nyheter att dela med mig av också!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)