Nej, jag blev inte bättre - snarare sämre. Så risig att Joakim mer eller mindre ställde krav på att jag skulle träffa en läkare. Envis som jag är åkte jag in till jobbet i morse, gjorde ett par akutinsatser, satte autosvar på mailen och meddelade chefen läget innan jag åkte hem och ringde vårdcentralen. Som tyckte att jag skulle komma under deras akuttid på eftermiddagen.
Åh akuttider.... nummerlappar och väntrum och sånt.... inte min favvo. Inte på långa vägar. Jag gillar bokade tider! Och så känner jag alltid att jag är lite gnällig och hypokondrisk när jag "belastar" vården med småsaker. Men okej, bara att gilla läget och åka dit. Fick träffa en sköterska ganska snabbt och hon tyckte också att jag var så pass dålig så jag borde träffa en läkare. Till min stora överraskning tog det inte många minuter innan jag blev inkallad.
Sen blev jag petad på av läkaren. Som ställde frågor och tog pulsen och glodde i näsan och halsen och klämde på diverse ställen och frågade om det gjorde ont. Jo, det gjorde det - det känns som om hela ansiktet är svullet så nog ömmade det över ögonbryn och kindben allt.... Nåväl, han höll med om att jag var ganska dålig och skickade hem mig med recept på antibiotika och avsvällande nässpray plus att jag gärna får fortsätta med nässköljningar.
Då var jag inte hypokondrisk utan faktiskt sjuk på riktigt. För första gången på jag vet inte hur länge och jag känner mig inte ens i skick att jobba hemifrån utan vill bara halvsova och kurera mig. Nu hoppas jag att det snart kan gå så pass mycket åt rätt håll att jag återfår smak- och luktsinne och därmed får tillbaka matlusten. För det är trögt på den fronten....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar