torsdag 28 maj 2015

Race Report: St Hans Extreme 2015

Ja, så var det då dags för ytterligare en omgång av St Hans Extreme. Det går liksom inte riktigt att låta bli trots att jag vet att det är kräkjobbigt! Och givetvis milen i år igen trots avsaknad av intervaller, backträning och löpträning i allmänhet som liksom inte har varit prio. Det ger sig ändå....

Vi var ett gäng NMT'are som hade anmält oss och det var riktigt roligt att vara flera. Efter att ha delat lite rädslor med varandra hejade vi på de två som sprang i korta klassen (5 km) och sen la vi lite tid på uppvärmning. Jag prioriterade aktivering av baksidor och höfter plus lite stegringslopp och kände att det är nog ändå lite kräm i de här benen fast jag tror att jag är i jättedålig form. Go känsla. Astmamedicinerat hade jag gjort i tid också så jag behövde inte oroa mig för flåset.

Starten gick och då startar man vid banans lägsta punkt och springer i princip raka vägen upp till högsta punkten - det tog ungefär 3½ minut för mig och jag vet inte hur lång distansen är i meter, bara att det är fruktansvärt jobbigt! Upp över toppen, rulla nerför en lång backe och sen är det i princip bergochdalbana hela vägen. Uppåt och neråt och uppåt och neråt, glada funktionärer som hejar, när man kommer till den lilla ängen med högt gräs så vet man att nu är det bara "grytan" eller "amfiteatern" (amfibieteatern, bland vänner!) kvar innan man närmar sig varvningen som kommer efter en lång utförslöpa. Det är Lunds Orienteringsklubb som arrangerar och tidtagning sköts med en liten elektronisk "stämpelpryl" (sportident) som man får "blippa" nere i botten och uppe på högsta toppen. Det kan tyckas lite småbesvärligt att man behöver stanna, men fördelen är att man får ut ett väldigt fint "kvitto" i mål med tider på alla delsträckor och kan se om man håller jämnt tempo eller har tagit ut sig för mycket i början!

Andra varvet var värst, jag funderade på att bryta, dö, gråta och lägga mig ner och ge upp. Ungefär så. Men på nåt sätt så lyckades jag ändå tänka att jag var halvvägs och så passerade jag kamrat G och sen på tredje varvet blev det magiskt, jag hittade nån slags urkraft eller blev uppvärmd eller vad vet jag - det flöt i alla fall på alldeles fantastiskt fint med bra tryck i benen. När tredje varvet är avklarat är det bara sista varvet kvar och inget att snacka om, då ska man genomföra. På sista delen började jag känna mig lite stum i lårmusklerna och hade svårt att hålla emot i utförslöporna, jag märker att jag har blivit betydligt sämre utför och behöver öva upp modet att "släppa loss" igen. Däremot alltså bra tryck uppför, det är mer flåset än benen som sätter stopp där och det är jag nöjd med. Flås går att öva upp rätt snabbt, starka benmuskler tar mycket längre tid att bygga :-D

Vi hade fått veta innan start att en av funktionärerna i vätskekontrollen i "grytan" fyllde år i dag och att han hette Mats. Så när jag passerade där sista gången hojtade jag "vem är Mats?" och när han svarade kutade jag bort och gav honom en väldigt svettig kram och sa "grattis på din dag" innan jag kämpade mig vidare. Hoppas det var uppskattat, jag hade inte tid att kolla! Svor över "förbannade jävla grytejävel" uppe på toppen, skakade loss benen, hittade krafterna och flög i mål med stort leende. Kollade tiden och det var 6 minuter snabbare än förra året och 3 minuter långsammare än året innan då jag var i superform och hade kutat mycket backar. Banan är inte 100% samma dessa tre år pga ganska omfattande markarbeten på området men det ger ändå en fingervisning om att jag ligger helt okej till formmässigt och det trodde jag faktiskt inte! Men kräkjobbigt var det och jag är inte sömnig för fem öre fast det är sent - tyvärr måste jag jobba i morgon eftersom jag ska träffa min nya chef.... Enligt träningsschemat ska jag träna benpass i morgon också men jag garvade rätt högt när jag såg det - vi får väl se hur välfungerande jag är i morgon men spontant känns det inte som nåt jag är vidare sugen på!

Nedan kan ni se mitt "kvitto" från loppet. Första tiden är ett helt varv på 2,55 km, sen är de tre korta tiderna de som gäller första sträckan från botten till högsta toppen och de lite längre tiderna resten av varvet. Man stämplar inte på högsta toppen på första varvet eftersom klungan är så stor att det skulle bli kö och det vill man undvika. Bilder från loppet kommer - det fotograferas alltid friskt och jag har säkert fastnat på en och annan bild även i år!
Jämna och fina tider alltså vilket jag tycker är kalasbra. Enligt pulsklockan var det 38 minuter uppför, 27 minuter utför och en minut på plan mark!

Inga kommentarer: