tisdag 18 oktober 2016

...men det är ju så ROLIGT!

I går var en relativt ospännande dag som tillbringades mest på kontoret och sen ute på Bulltofta med ett PT-pass och ett NMT-pass.

I dag var desto mer intressant. Jag hade planerat att sluta på gymmet vid 16 för att hinna hem och äta och byta om innan vi skulle springa intervaller med Runacademy klockan 18 på Bulltofta. Döm om min förvåning när jag söndag kväll påminns om att vi ska vara på Limhamnsfältet.... Jahapp. Det var liksom inte ens aktuellt att cykla 9 km hem och vända för att sen cykla 10 km ner och springa och så 10 km hem! Utan det fick i stället bli packning för lång dag och matrast i city.

Således cyklade jag hemifrån med fullpackad väska strax före halv sju, kastade mig in i duschen på gymmet, hade min första kund 07.15 och nummer två 08.15 innan jag bytte om och cyklade till kontoret. Efter avslutad kontorstid retur till gymmet för ytterligare ett PT-pass, ombyte och kort promenix till Centralen. Där blev det smoothie, fröbröd och guacamole på relativt nyöppnade "In the Pink" och sen motverkade jag all denna hälsosamhet med en kopp te och en chokladboll :-D Balans, ni vet....

Cyklade sen ner till Limhamnsfältet, mötte upp gänget och såg fram emot ett pass där även jag som instruktör skulle få chansen att springa fort tack vare ett bra upplägg. Uppvärmning, dynamisk rörlighet och löpskolning först och sen två koordinationslopp innan vi alla radade upp oss på grusplanens kortsida.

Dagens pass: Hundrametersintervaller med start varje minut. 15, 20 eller 25 beroende på grupp - jag hade en medelgrupp och vi hade således 20 intervaller framför oss. Malin skötte tidtagning och visselpipa för alla grupper och alla sprang samtidigt. Vissling - iväg. Jag tog tid själv, 21 sekunder. Knappt 40 sek vila alltså, klart hanterbart. Vissling - iväg. Bara två gjorda, 18 kvar, hur ska det gå? Peppade gänget som ändå är mitt ansvar även om jag är sliten. Nästa och nästa och nästa. Halvvägs, nerförsbacke, nedräkning. Mera pepp. Springaspringaspringa. Kadens 180, Katarinas röst i huvudet (bam-bam-bam), jobba med armarna, hur var det med lutningen, sträck på dig, trumma på. 4 intervaller kvar, två vändor, vi har det här. Komigen gänget, spring! Sista vändan, två intervaller kvar, inget att spara på, heeeela vägen in! JA, bra jobbat, highfive och klapp på axeln.

Glada ögon, rufsigt hår, rosiga kinder. "Det trodde jag aldrig jag skulle överleva", "shit va grymma vi är", "det var ju roligt!". Lovely. Gemensam nedjogg och stretch och glatt endorfinbubbel som aldrig riktigt tar slut. Letar upp min cykel, byter lite kläder, 40 minuters cykling hem i nåt slags lätt fuktigt duggregn. En kvart på yogamattan, nedvarvning och uppmjukning och tacksamhet till kroppen. Kvällsmål, kattklappning, packa väska till i morgon. Hela dagen i en väska - igen.

Har inte bestämt ännu om jag ska träna i morgon bitti. Jag hinner om jag vill - eller så kan jag sova. Just nu är jag enormt träningspepp för att det var så himla kul att springa och springa snabbt och vara många (60 löpare!) så jag vill hålla kvar den energin. Väskan är i alla fall förberedd för alla tänkbara scenarion så det fixar sig nog!

Och det här med att det är så roligt att springa som jag glömmer bort när jag inte kan. Som att jag var helt lyrisk över att få springa i skogen i lördags och nu, i dag, tyckte jag det var svinkul att få springa kort och snabbt och trycka på och känna att steget verkligen funkade och tog mig framåt. Springa mera - JA!

Inga kommentarer: