Det blev efteranmälan till Yddingeloppet och jag valde 12 km med resonemanget att jag ändå behövde springa ett ordentligt långpass och testa mig själv lite på längre distans. Vi var på plats ganska tidigt, före nio, efteranmälde och betalade och gick sedan upp till motionsgården och tog en fika. Rekade lite på tävlingsplatsen, funderade på kläder, lämnade väskor, stod i bajamajakö, värmde upp och hittade plats i startfållan.
Starten gick och första halvan av startfältet släpptes iväg, vi stod lite längre bak och fick vänta ytterligare tre minuter innan det var dags för oss. I vanlig ordning gick det ganska långsamt i början, uppför asfaltsvägen och sedan in i skogen där det blir lite trångt. Jag tog det lugnt, struntade i att knuffas och fokuserade bara på att hitta min egen takt. Andas.
Efter 3 km började det släppa, det fanns mera utrymme och tid att titta på vacker färgglad skog i stället för att hålla koll på framförvarande. Jag sprang om lite folk och blev omsprungen om vartannat, det kändes som om alla jobbade på att hitta sina platser men det flöt ganska bra.
Snart hade det gått 6 km och dags för vätskekontroll - skönt. Jag haffade ett glas saft och drack i lugn och ro medan jag gick i rask takt. Jag resonerade som så att jag tappar mera tid om jag sätter i halsen och tappar kontrollen på andningen eftersom jag är så oändligt dålig på att dricka i farten, då är det bättre att gå och andas lite.
Sedan sprang jag på igen. Lugnt och sansat, en behaglig sträcka. Asfaltsrakan vid golfklubben tycker jag vanligtvis är rätt trist men i dag var det skönt för jag kunde trycka på lite och få lite flyt. Bortåt 8 km började det bli lite småsegt men vips ser jag ett bekant ansikte på en funktionär och får extra pepp av Saras glada leende och personliga påhejande. I nästa sväng ytterligare ett bekant ansikte som hojtar "bra jobbat, Pernille" - det är Susanne som jag har sprungit med i Team Nordic Trail. Lite personlig hejaklack bär mig nästa 2 km och strax är det dags för den ökända backen över fältet som inte bekommer mig något vidare i dag utan jag tassar med lätta steg uppför, hejar på några bekanta, och rullar utför.
Sista två kilometer är det backe upp och backe ner, trixiga svängar och små branter. Jag plockar rygg efter rygg och gläds åt att jag är så stark att löpsteget håller och bär mig utan problem. Lång slakmota, sedan rulla utför lång backe, sen sista uppförslutet och målgång. Konstaterar att det tog en timme och tretton minuter ungefär och tycker att det var väl rätt bra jobbat ändå.
Jag skulle inte rekommendera alla att göra som jag men den här gången förlitade jag mig på löparvana, muskelstyrka och tekniskt bra löpsteg för att klara 12 km i terrängspår utan några större problem. Visst, självklart var jag lite trött vid målgång men eftersom jag hade fokuserat på att springa lugnt och sansat utan att bli för flåsig så var jag inte totalslut och kräkfärdig. Benen kändes helt ok och jag har inte ont nånstans vilket tyder på att jag har hållit ihop steget bra och inte snedbelastat. Återstår att se hur det känns i morgon, tänker jag :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar