lördag 10 december 2011

Om personkemi - och djurkemi!

Ni har säkert också upptäckt att vissa personer funkar man med från första början, andra har man lite svårare med, och vissa fungerar man helt enkelt inte med. Jag brukar skylla på "personkemi". Stinne och Suzan är exempel på personer som jag har lärt känna via nätet och haft "bra kemi" med direkt när vi har träffats IRL (nu hoppas jag ju inte ni sitter bakom varsin dator och känner att det är helt tvärtom förstås....). Coachen är också ett bra exempel på fungerande personkemi fast i det fallet är det ju faktiskt hans jobb att få kommunikationen att funka oavsett.

Denna vecka har jag verkligen fått prova på att det där med kemi också gäller djur - i detta fall hästar. Jag har nämligen fått rida två individer som jag inte hade nån tidigare erfarenhet av mer än att jag har hälsat på dem i stallet och varit nyfiken på hur de är när man sitter på ryggen. Båda två är valacker, bruna, och ganska stora. Båda anses också allmänt lite svårridna och nerviga.

I onsdags skulle jag rida Feeling Good, även kallad Fille. Han är 7 år gammal om jag minns rätt och var ganska oskolad och allmänt jobbig när han kom till ridskolan. En av våra instruktörer har honom som nästan egen häst, han går bara med på lektioner måndag-onsdag och så har hon honom resten av veckan och tävlar även i hoppning. Så Fille har blivit rejält skolad i något år och har lärt sig en hel del sedan han kom till oss. Han är lite bufflig och knuffig i stallet så jag fick tillrättavisa honom några gånger medan jag gjorde i ordning honom. Fast det är inte så ovanligt så det tog jag ingen större notis av. Men när jag sedan satt upp hann jag inte sitta mer än tio minuter på hästen förrän jag helt tydligt märkte att den här hästen gillar inte mig. Det var många små signaler som bidrog till den väldigt tydliga magkänslan och jag tyckte absolut inte det var någon rolig lektion även om både instruktören och de andra i gruppen sade att det hade gått jättebra. Det kändes absolut inte som att Fille blev mer positivt inställd under lektionens gång och att sitta på en häst som ogillar mig vill jag inte göra. Punkt slut. Satsar på hästbyte nästa vecka.

I dag lyckades jag sno åt mig Lyrik, en 12-åring som har varit hos oss i bara 4-5 veckor. Och om Fille är bufflig så är Lyrik hans raka motsats - han nästan kryper in i ett hörn av boxen och blir jätteosäker om man närmar sig för snabbt. Här var det inga tillrättavisningar utan massage, mycket småprat och framför allt LUGN som behövdes. Väl uppe i ridhuset var jag tvungen att vänta in ridinstruktören som skulle hålla Lyrik medan jag satt upp (tydligen blir han osäker när man sitter upp och kan fara iväg om man har otur) så jag passade på att testa lite kommunikation från marken. Även har behövdes det bara små, små signaler från mig för att Lyrik skulle reagera och det var jättetydligt att han var känslig och nervig på ett helt annat sätt än Feeling Good. Det var inga problem med kommunikationen när jag satt på hästen heller - förutom att han kunde fara iväg för att en annan ryttare klappade sin häst eller dörren klapprade lite, så jag fick vara ganska alert. Däremot lugnade han snabbt ner sig när jag pratade eller småsjöng (det gör jag ofta på oroliga hästar, det lugnar både mig själv och hästen) och det var en jättetrevlig lektion även om Lyrik garanterat inte gick lika fint som Fille gjorde i onsdags. Lyrik visade att han trivdes med mig på ryggen och reagerade på mina signaler på ett helt annat sätt och därför blev det mycket roligare att rida honom helt enkelt.

Så det här med "en häst är ju bara en häst" och "kan du rida en kan du rida alla" stämmer helt klart inte i min värld. Det kan vara milsvid skillnad på individer och det är jättekul att utforska skillnaderna. Alltid lika roligt när man hamnar på en som man funkar med från första stund och de få fallen då det bara INTE funkar blir lika konstiga varje gång. Precis som med människor.

1 kommentar:

Suzan sa...

Känner bara bra kemi här med! =) (Annars hade jag väl inte velat träffa dig fler ggr? ;)