Summering av 2011

Snart 2012 och således dags för summering av året 2011. Som har varit en resa utan like - och jag hade nog inte velat vara utan såhär i efterhand, fast periodvis har det varit väldigt jobbigt.

2011 blev ett väldigt omtumlande år. Jag trodde att det skulle bli året då jag skulle uträtta stordåd på jobbet och sätta fart på min karriär. Fast det blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det bra ändå!

Jag började 2011 med att gå in i väggen med buller och brak - precis i början av februari. Sjukskriven på heltid och ett team bestående av läkare, psykolog och PT (som aldrig pratat med varandra) som tillsammans fick mig på fötter igen. Jag började löpträna "på riktigt" eftersom läkaren rekommenderade motion och frisk luft i första hand i stället för SSRI. Det blev mycket självkännedom och många dippar ett tag där. Jobbigt och nyttigt. Jag är evinnerligt tacksam för att jag hade köpt ett antal PT-timmar hos Thomas i december 2010 och att vi hade en tid inbokad i början på februari - annars hade jag nog stannat kvar under täcket.

Började jobba 25% i slutet på mars och hade styrketräningen och psykologen som "kryckor". Mådde bra av att få prata av mig hos psykologen, lärde mig hantera vissa bitar av min egen personlighet och på gymmet visste jag att jag alltid gjorde ett bra jobb även om mycket annat verkade gå åt helvete. Sprang långpass längre än en mil och började tro på projekt "milen under timmen innan midsommar". Hittade även ett nytt självförtroende i ridning på ridskolans unghästar som jag lyckades väldigt bra med.

Jobbade 50% hela sommaren, sprang milen på 54:09 i juni och 50:03 i augusti efter ett fantastiskt löparträningsläger som gjorde mirakel för mitt löparsjälvförtroende och hjälpte mig forcera ytterligare några gränser som mest satt i skallen. Insåg också att även om jag bara jobbade 50% så gjorde jag faktiskt ett bra jobb på jobbet.

Under hösten har jag fått utbilda mig i "hantering av utlandstjänst", fått eget kontor (där jag kan stänga dörren och jobba i lugn och ro!) och lärt mig nya arbetsuppgifter inom ett område som jag aldrig trodde att jag skulle bli bra på. Men det blev jag. Jag har insett att jag har en enorm kapacitet inom styrketräning och att jag ständigt överraskas av min egen kapacitet inom löpningen. Har börjat jobba 75% och räknar med att ligga kvar där ett tag. Jag sprang Yddingeloppet och blev sugen på att springa mer terräng och på att utmana mig själv ytterligare inom löpning. Den magiska vågen på gymmet berättade att min metaboliska ålder bara är 28 år vilket jag tyckte var ett härligt besked. Jag hade velat veta hur "gammal" jag var i januari också.

Under vintermånaderna har jag påbörjat en utbildning till diplomerad HR-assistent och jag har kommit underfund med att min hjärna så sakteliga närmar sig normal funktionsnivå igen. Jag kommer ihåg saker, jag känner mig inte ständigt korkad och jag tror att jag vågar börja läsa nya böcker nu efter att ha läst bara bekant litteratur i nästan ett år! Jag är BRA på t ex Excel och jag vågar säga att jag är bra. Jag har kört ett träningspass tillsammans med Thomas och insett att även om jag inte är lika stark (dvs lyfter lika tungt) så hänger jag med ganska bra i hans tempo och jag är snabb på att återhämta mig. Coolt.

2011 blev året då jag lärde mig hitta mina egna gränser på vissa områden och samtidigt överskrida en massa gränser som jag hade satt för mig själv mentalt. Det blev året då jag lärde mig säga NEJ och mena allvar, och det blev året då jag tränade på att gå utanför komfortzonen och fick många nya roliga upplevelser. Terrängträning i grupp, löparläger, body combat t ex. Det blev också ett år då jag vågade ta plats på ett annat sätt och började släppa mitt ideal som "Fröken Duktig". Jag har lärt mig be om hjälp och att ta emot hjälp på ett positivt sätt i stället för att bli arg över att jag inte kan.

Vilken resa. Roll on 2012!

Tacksamhet för 2011 till:
Min man som alltid ställer upp och som plockade upp mig otaliga gånger de där första mörka månaderna
Mina katter - världens bästa sällskap när man bara går och dräller hemma och är ledsen
Psykologen
Företagsläkaren som begrep att jag behövde vara sjukskriven när jag inte begrep det själv
Coachen - som fortsätter utmana, peppa och coacha mig till nya mål
Min chef - som begrep att jag behövde vara sjuk, som tog över en massa arbetsuppgifter och som lämnar tillbaka dem i ett tempo så att jag hinner hänga med
Mina kollegor - som respekterar när jag säger nej
Hela gänget på MCR - min fristad och min räddning när jag mådde som sämst
Rubin, Catti och alla roliga Running Sweden-ledare och löpare jag har träffat
Stinne - vars dörr alltid står öppen när jag får för mig att svänga förbi huvudstaden
Suzan som nästan under pistolhot tvingade mig att börja blogga!

...för att det här inte ska bli rena rama Oscarsgalan så slutar listan här, men känn dig inte förbisedd bara för att du inte står där, du har garanterat förgyllt mitt liv i alla fall!