Hur idiotiskt det än låter så är bästa botemedlet mot stress att ha omsorg om sig själv. Det pratades rätt mycket om det på yinyoga/mindfulnesskursen som jag tog mig igenom i våras och jag har tänkt tillbaka på den en hel del nu.
Första steget i projekt "egenomsorg" just nu var att jobba mindre så jag är halvtidssjukskriven och jobbar kortare dagar. Det har funkat väldigt bra, jag har lämnat jobbet innan jag blev trött nästan alla dagar - dvs ingen huvudvärk och inga sömnproblem. Jag har medvetet undvikit att ha egen väckarklocka några dagar och har gått upp antingen när jag vaknat eller när Joakims klocka ringt. Det innebär förvisso avsaknad av morgonträning men det må vara hänt - jag menar, när jag inte sover ordentligt är det rätt lönlöst att ligga i hårdträning, det begriper till och med jag!
Jag har joggat efter jobbet, jag har kört en morgonjogg fredag morgon för att jag behövde testa om jag sov när jag hade egen väckarklocka (det funkade), jag har gjort veckans styrkepass i Runacademys höstutmaning på vardagsrumsgolvet i morse så tränar gör jag - bara inte så tungt och oftast ensam i lugn och ro. Medvetet val! Jag har bjudit mig själv på finfika på väg hem från jobbet som belöning för avklarad arbetsdag och jag har konstaterat att jag fortfarande får energi av att vara löpcoach och instruktör, dvs ingen anledning att ta bort det ur schemat.
Vad nu då? Jo, långsam upptrappning av arbetstiden, fortsatt egenomsorg, lite mera träning. Vettig nattsömn och bra mat. Jag tänker att det inte är svårare än så. Ja, och så de där anpassningarna på jobbet ju. Jag har fått ett par helt fantastiska brusreducerande lurar - jag ser ut som en radioamatör men de gör jobbet, det blir verkligen TYST. I väntan på de ljuddämpande draperierna och telefonrummen som är "på gång". Min chef är på saken och det kommer hända - händer det inte så får vi fortsätta kämpa för att jag ska kunna jobba. För som hon sa när vi hade ett möte i veckan: Det är inte konstigare än andra funktionshinder. Det hade inte varit ett dugg konstigt att anpassa för synfel eller rörelsehinder men bara för att det inte syns att min hjärna är lite annorlunda blir det svårare att koppla behovet!
Så kommande vecka ska jag göra en insats för att få till två pass på gymmet - eller kanske tre. Jag har fortfarande en egen arbetsplats i ett mötesrum så jag kan dra mig undan vid behov, jag har fått avlastning med de arbetsuppgifter som känns övermäktiga just nu och jag har allt stöd från teamet i att jag eventuellt inte gör så mycket nytta just nu men övar på att orka jobba. Den orken bygger jag på med träning och klok återhämtning så det får väl bli fokus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar