lördag 3 november 2018

Inte riktigt hela vägen...

Seriöst, jag trodde att jag var på rätt väg - men inte. Onsdag lunch blev jag hemskickad från jobbet av en klok kollega som sa "jag ser ju på dig att du inte orkar mer, sjukskriv dig, gå hem, kom tillbaka på måndag". Jag hade själv tänkt tanken men förmådde inte fatta beslutet, så det var en lättnad att nån annan gjorde det åt mig.

För jag mår egentligen inte dåligt. Jag klarar bara inte av min arbetsmiljö och de tillfälliga anpassningar vi har gjort räcker inte riktigt till. Men den påverkan som en icke-anpassad arbetsmiljö har på mig gör att alla mina gamla stress-symptom dyker upp igen och DÅ mår jag såklart dåligt. Så fort jag inte behöver vara på jobbet går det väldigt bra - jag sover som jag ska, har bra med energi och är i balans.

Så vadå - kan jag inte bara jobba hemifrån tills arbetsmiljön är fixad? Njäe på den. Dels för att jag alltid upprepar att "hemarbetsplats är inte en lösning på bristande arbetsmiljö" lite som en princip, och dels för att jag INTE gillar att jobbet inkräktar på min trygga zon, hemma. Jobbet ska vara på jobbet, hemma ska jag få vara ledig och släppa jobbet.

Nu har jag tagit hand om mig i två dagar. Vilat, sprungit, fikat, läst, lyssnat på musik, klappat katter, bakat. Inte gjort nån större nytta för samhället annat än att det är klart billigare att jag är hemma några dagar i preventivt syfte än åker på en långtidssjukskrivning. Jag vet ju precis vad jag behöver - en arbetsplats där hjärnan kan få "vila" från intryck så att jag kan jobba i lugn och ro. Det behöver egentligen alla som jobbar på kontor, det är faktiskt ingen som mår riktigt bra av konstanta störningar men sen är det såklart olika hur mycket vi påverkas av det!

Jag har två dagar till på mig för återhämtning, sen får vi se. Jag utgår från att min chef och jag tillsammans ska lägga upp en rimlig plan för hur vi ska göra framöver för att det ska fungera för alla. Det positiva är att alla mina kollegor nu själva har sett att det inte är "trams" att jag har hållit hårt i mitt egna kontor i alla år - det är supertydligt hur dåligt jag klarar av öppet landskap och hur stor skillnad lite anpassning gör för hur jag fungerar på jobbet. Det går liksom inte att blunda för att om man vill ha ut optimal effektivitet av mig så behöver jag ha rätt förutsättningar.

Det jag kan lägga på mig själv är att jag fortfarande tar för stort ansvar och låter det gå för långt innan jag säger ifrån - jag vill helt enkelt inte ställa till det för mina kollegor och min chef så då tar jag hellre själv några extra smällar i stället. Inte världens bästa strategi, jag håller med, men det är lätt att vara efterklok!

Inga kommentarer: