Jepp, det går inte att komma ifrån: träningen och i synnerhet löpningen skapar beroende. Och nu när jag inte fått mitt "knark" på tio dagar börjar jag klättra på väggarna och bli orimligt springsugen. Det behöver varken vara långt eller snabbt eller länge men jag längtar verkligen tills jag har en springningsbar vänsterfot igen!
Cykelturen fram och tillbaka till jobbet räckte inte riktigt till och jag var ganska säker på att det där med att springa inte var nån bra idé. Promenad då? Njae. Inte samma sak. Men Joakim skulle styrketräna så då hängde jag med till gymmet och stod på crosstrainern i 40 minuter ungefär och gick sedan i tio minuter på löpbandet (ja, okej, jag erkänner, jag testade att springa litegrann, försiktigt och långsamt och i fivefingers!) innan jag ägnade mig åt balansplatta och stretch.
Det var skönt. Det var faktiskt väldigt, väldigt skönt att bli svettig och få upp pulsen och flåset. Jag hittade nåt intervallpass på crosstrainern med 5 st treminutersintervaller med högre belastning och det fungerade perfekt. Svettigt och jobbigt och jag blev trött i benen också. Precis som det ska vara! Nu kan jag nog uppföra mig i några dagar igen innan myrorna börjar krypa i benen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar