Prassel, prassel..... morrr...

Vad är det? Jo, en ilsken blondin med stukad fot och godispåse! I alla fall om du frågar Joakim...

Dagens plan var ett långpass i Skrylle och vi gav oss av prick tio tillsammans med NMT-kamraterna L och C. Vi skulle springa rundan på Skåneleden i lugnt tempo var det tänkt. Kroppen var pigg, benen friska, vädret perfekt - en bra dag för långpass. Trodde jag ja. För efter tre km ungefär gjorde jag ett pyttelitet snedtramp vilket resulterade i världens stukning. Det gjorde as-ont och jag hyperventilerade av smärta men lyckades flåsa fram "Linda, linda!" till Joakim som grävde fram lindan ur ryggsäcken och lindade foten stenhårt. L satte sig bakom mig så att jag kunde luta mig bak mot hennes ben och lägga upp foten på Joakims knä.

Det blev snabbt klart att jag inte skulle springa något mer just i dag så vi skickade iväg L och C och jag fick flytta mig bort till en stubbe och sitta kvar med hårt lindad fot och blåa tår ett tag till.

Efter 20 minuter lättade vi på lindan och lindade om foten. Inte så svullet men det gjorde svinont och det var bara att börja linka 3 km tillbaka till Skrylle. Bitvis hängade på Joakim för att avlasta, bitvis med pyttesmå steg och med en del insprängda pauser för att vila foten. Och med många svärord. Det var svårt att njuta av vacker skog och fin utsikt... fast vi plockade lite hallon och smultron på vägen i alla fall.

Det tog evigheters evigheter att linka tillbaka och vi bestämde oss för att äta lunch på plats för att få upp humöret lite. Inte nog med att jag var arg över att inte få springa när det det nu var en sån bra dag, jag förstörde ju också Joakims runda. Att jag sabbar för mig själv är hanterbart, men det är jobbigt när min klantighet sabbar för andra.....

Väl hemma har jag isat foten vilket faktiskt fick svullnaden att avta lite, och lindat om den igen. Legat i soffan med foten i högläge, svurit och tittat på "Grease" (som jag har sett en miljon gånger men det hindrar mig inte) och tröstätit godis som vi lämpligt nog handlade i går. Joakim har gett sig av till gymmet för att få in ett vettigt träningspass i dag och jag - tja, jag surar. Och hoppas på att foten tänker bete sig civiliserat så att jag kan röra mig någorlunda om jag tejpar den i morgon.