Hur springer man två mil? 500 m i taget....

Söndag, långpassdag. Joakim hade föreslagit löpning i Bokskogen och jag begrep att han menade två varv på milspåret. Två mil i terräng. Milspåret i Bokskogen är inte så lättlöpt, det är ganska kuperat - den som har sprungit där vet. Ett långt långpass alltså. Av olika anledningar kom vi inte iväg förrän efter lunch, så blev det i dag, och jag var ärligt talat sådär sugen på att springa. Ovisst varför - jag hade en ny fin klocka att inviga, jag har inte sprungit jättemycket i veckan, jag hade sällskap. Men var ändå lite småtjurig.

Men fördelen med att springa i motionsspår är att de har distansmarkeringar varje 500 m. 20 stolpar på en mil, alltså. Och det behövdes i dag. Vi (eller antagligen mest jag, Joakim hade det nog lite lättare i dag) räknade. Första varvet från 1-20, andra varvet ner igen. 20 stolpar = 20 x 500 m = en mil. Och stolparna kommer med så pass kort avstånd att man känner att nedräkning pågår.

Första 3 km var ganska kämpiga. Det kommer en ond backe efter 1 km ungefär som jag aldrig riktigt lyckas bli kompis med, sen kärvade luftrören lite och jag hade både magknip och håll ett tag. Men sen blev det faktiskt bättre och bättre. Räkna, räkna, räkna. Vid 5 km låg vi och travade ute på min favoritslinga, sen kändes det som nerförsbacke in mot varvning. Andas, vatten, saltlakrits, vidare framåt, räkna ner från 20. Det kändes som om det gick snabbt men även om jag försökte trycka på lyckades jag aldrig riktigt hålla Joakims tempo och han drog ifrån, väntade, drog ifrån, väntade... Med 5 km kvar drog han ifrån för att få springa i egen fart sista fem och jag tuggade på i mitt tempo.

Jag hade rätt bra flyt just då, svåraste kilometern var nog kilometer 18 då det kändes som om det gick otroligt långsamt, jag kom verkligen ingenstans och allt tog emot. Sen, när det bara var 2 km kvar, ryckte jag upp mig och bestämde mig för att avsluta på ett snyggt sätt. Bara framåt. Det gick inte snabbt men det gick. Passerade Joakim som stod och väntade för jag hade 20 m kvar att avverka till 2 mil. Det gick! Inget snabbpass, det tog två timmar och en kvart, men det gör inget. För det gick och jag är jättenöjd.

Vi åkte hem, bytte till lite torra kläder och åt mellanmål. Slappade framför andra halvan av Karate Kid som vi såg första delen av häromkvällen. Jag rullade ut yogamattan och flödade genom ett urval av rörlighetsövningar och stretch. Andas, mjuka upp. Dusch, laga middag. Efter-långpass-lugnet landar i kroppen - och efter-långpass-hungern. Fullt rimligt. Det gick åt en del energi på rundan ju!

I morgon har jag planerad vilodag, sen har jag en välplanerad träningsvecka framför mig. Det blir bra.