Om att acceptera att denna vecka är bara det - denna vecka.

Och att nästa vecka är en annan vecka som ser annorlunda ut.

Redan när jag satt med min veckoplanering i helgen kände jag att den här veckan var en utmaning. För det var väldigt ont om tid som jag kunde ägna åt min egen träning på gymmet. Eller - allt är ju relativt, för jag är lite bortskämd när det gäller att vara på gymmet. Jag vill inte vara där när det är fullt med folk. Och den här veckan fanns det inte riktigt utrymme för att träna på de tider jag gillar, bara typ 16.30 som verkligen inte är nån höjdartid....

Det fanns bara två morgontider kvar "till mig". En i dag, en i morgon. Båda två har försvunnit. I går jobbade jag hemifrån, sprang en runda med dammsugaren när jag hade jobbat klart, åt mellanmål och sprang Bulltofta tur och retur för att köra PT-pass. Fyra minuter efter att jag kom hem infann sig mina föräldrar, jag snabbduschade, vi åkte in till stan och åt god middag, mina föräldrar övernattade och skulle iväg till Centralen i morse för att fortsätta resan norrut. Med övernattande gäster var det liksom inte riktigt läge att bara susa iväg halv sju och lämna dem ensamma med frukost och extranyckel.....I stället blev det sovmorgon och cykling direkt till jobbet.

I morgon hade jag tänkt vara på jobbet halv nio och hinna träna innan. Men frukosten blev ett frukostmöte med start redan klockan åtta och det innebär att jag måste vara på gymmet halv sju om jag ska hinna träna. Jag orkar inte riktigt gå upp så tidigt och cykla hemifrån strax före sex. Det är FÖR brutalt.

Förra veckan hann jag med fyra styrkepass plus lite löpning. Denna vecka blir det löpning och yoga och en massa transportcykling och det är GOOD ENOUGH. Det händer inget dramatiskt för att jag hoppar över styrketräningen en vecka, det kanske till och med är bra för kroppen att få chilla lite på träningsfronten. Ibland blir det planerade viloveckor, ibland blir det oplanerat och ibland blir man sjuk och kan inte träna. Den här veckan kanske jag hann vila upp mig lite extra och slapp dra på mig de baciller som mina kollegor glatt verkar släpa runt på. Således - bort med dåligt samvete, mot yogamattan :-)