Eller: Du bestämmer själv om hela dagen ska vara skit för att den började dåligt...
I morse blötsnöade det. Sånt där kletigt snöblandat regn som landar som en hal sörja på vägarna. Och eftersom det är plusgrader behöver man ju inte halkbekämpa nånstans, nä.
Men okej, jag tog cykeln till gymmet ändå. Väl paketerad i vintertights och regnjacka så jag frös inte. Efter 2/3 av vägen till jobbet så märker jag att bakhjulet känns lite obehagligt och vingligt och några minuter senare cyklar jag på bara fälgen. Punka. Inte en chans att jag fortsätter utan jag får kliva av cykeln. Turligt nog är jag ganska nära en cykelaffär så jag låser fast cykeln i lämpligt cykelställ och fortsätter till fots - för busskortet ligger givetvis i en annan jacka hemma i hallen. En kvarts promenad på hala, hala trottoarer medan det fortsätter slaska uppifrån och väl framme i gymmet är allting, precis allting dyngsurt. Åh. Jag satte nog rekord i grenen "flest svärord på kortast tid" tror jag. Som om det inte var tillräckligt vidrigt att cykla i slaskväder!
Men lite ilska kan vara rätt bra när man ska lyfta tungt. Och tvärtom, det var nog alldeles fantastiskt bra att jag skulle börja dagen på gymmet för efter ett tufft pass är jag betydligt mindre ilsken!
Började passet med nytt PB i bänkpressen - 35 kg, 10 reps. Jag som alltid har tyckt att 30 kg var nån magisk maxgräns, nu är jag över den! Tvingade mig själv att köra lite tyngre i militärpressen, utmanade lite extra här och var - stark. Till och med i övningarna för de pyttesmå musklerna bak på axlarna ökade jag från 2 till 3 kg. Det är hysteriskt vansinnigt tungt kan jag tala om!
Sen var det dags att duscha och fixa i ordning sig för jobbet. Och det vanliga kvittot på ett bra överkroppspass infann sig - det var stört omöjligt att lägga på mascaran :-D
På väg till kontoret passade jag på att inhandla ett extra gott mellanmål att pigga upp mig med och sen har jag haft en helt okej arbetsdag. Turligt nog för mig skulle Joakim in till centrum för att lämna av lite grejer så jag kunde väldigt praktiskt lifta med honom hem. Och nu när jag har fått mat i magen ser världen definitivt ljusare ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar