Var extremt vaken i morse (kan i och för sig bero på att jag fick en armbåge mellan skulderbladen nånstans vid femtiden!), drog på mig kläder, fixade frukost och cyklade iväg till gymmet. Noterade att det var exakt 3 veckor sedan jag körde överkroppspass senast, bet ihop och drog igång. Det gick att hålla samma vikter och samma antal repetitioner även om det var tungt - jag är nöjd med styrkepasset! Dusch, fix, handla mellanmål, till kontoret, jobba.
Efter avslutad arbetsdag cyklade jag hem och vi åt middag. Sen hade jag egentligen tänkt att jag skulle springa en kvällsrunda, men jag började fundera på varför. Visst, jag var egentligen med i en utmaning med att springa varje dag i mars, men eftersom jag var helt tvärdöd i två dagar så har det kört ihop sig ändå. Och efter över en timme på cykeln och en timme på gymmet behövde jag faktiskt inte springa för träningens skull heller. Jag började lyssna inåt. VILL jag springa? Nä. Snarare ville jag sitta och lyssna på föreläsningarna i min distanskurs för att komma ikapp och ha lite koll. Dessutom var jag väl medveten om att en kort runda utan springsug i dag förmodligen skulle resultera i ungefär samma sak i morgon - och egentligen vill jag hellre springa ett bra pass i morgon än två halvdåliga "bara för att".
Okej, jag ville egentligen inte springa, och det finns inget som säger att jag MÅSTE. Nä, men då låter jag bli helt enkelt! Satte på en kanna te och parkerade mig i soffan med två föreläsningar och en portion glass. Så kan det också bli. Träning är inte ett straff, inte ett tvång - träning är skönt och roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar