I onsdags pratade fina Sofia och jag om vad som händer i livet. Jag berättade om mina planer, om allt det där som hände i höstas, om min träningsbakgrund och alla roliga saker jag har testat nu i vår. Och Sofia kommenterade att jag alltid verkar ha försökt mig på sånt som verkar rätt omöjligt. Som att börja dansa klassisk balett som 22-åring. Eller bestämma mig för att lära mig springa i en ganska sen ålder - trots astma och allt det där.
Intressant - för jag har inte sett det själv innan. Det är bara de senaste 1½ åren som jag känner att jag verkligen har börjat VÅGA, innan var jag aldrig riktigt säker på om det skulle gå. Numera är det sådär "happy-go-lucky" på riktigt, lite "hur svårt kan det vara" och "vad är det värsta som kan hända?". För det ÄR ju inte omöjligt att springa ultrastafett t ex. Folk har bevisligen gjort det förut.
Jag litar också mer på mitt eget värde. Att jag KAN och att jag har något att erbjuda. Och jag vågar fråga om möjligheter. Anmäla mig till instruktörsauditions, åka på träningsläger, säga ifrån att jag gärna vill vara NMT-instruktör, ta chansen att recensera träningsprodukter och äta middag eller träna med folk som passerar förbi "min" stad. Just do it. Det löser sig. Jag vill, jag vågar. Och livet har blivit oändligt mycket roligare!
Dagen i dag har präglats av energitjuvar. Fler arbetstimmar än jag klarar av, fler möten än jag egentligen kan hantera, allmänt kaotiskt på kontoret, före-semestern-panik, avbrott i arbetet hela tiden, grejer som måste vara inne innan deadline. Och en tjänsteresa som påbörjas redan söndag eftermiddag vilket känns som oändligt dålig planering - men jag har inget val just nu. Just do it. Kan inte påverka det för fem öre.
Men sen, när jag kommer hem, då ska det hända grejer. Juli och en månads gratisträning på nytt gym med intressanta möjligheter. Löpträning inför halvmaran. Lite mindre NMT-pass men kanske desto roligare. Soliga sommarkvällar och vackra sommarmorgnar om jag har tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar