Vi var 8 NMT'are som hade stämt träff i Bockebodaskogen i dag för att springa Salomon Trail Tour - varav 5 i samma bil. Ekonomiskt, oh yes! Vi hittade till rätt plats i första försöket och noterade att det var varmt, soligt och myggigt. Inte mycket att göra åt utan vi traskade iväg till nummerlappsutlämningen.
Det var rejäl skillnad mot förra året. Det var lång KÖ till nummerlappsutdelningen och det verkade något kaotiskt. Faktiskt så pass att man sköt upp alla starter en kvart för att det var så många som inte hade fått nummerlappar. Funktionärerna verkade något stressade av situationen och jag har förstått på tidigare information att det har strulat till sig en del med nummerlappar och chip. Synd - för jag saknade fjolårets trevliga och välkomnande bemötande!
Vi fick våra nummerlappar och fixade lite klassbyten - Joakim hade hamnat i damklassen och jag hade missat att sätta kamrat B i 45+. Sen var det dags för obligatoriskt fix. Hämta väskor, kladda på myggmedel (jag vet inte om det hjälpte för jag är rätt uppäten ändå.), byta kläder, organisera camp, lämna in värdesaker, värma upp lite, heja på bekanta ansikten, skicka iväg 6 km-löparna, förbereda för egen start. Önska Joakim lycka till, hälsa på Miranda, andas, räkna ner - start!
Som vanligt pinnade jag på i för högt tempo första kilometern men det var ju så roooligt. Efter första km-skylten började terrängen så då blev det lite mer mänskligt. Första vätskekontrollen kom efter typ 3 km och kändes välbehövlig. Klämde en mugg energidryck och en mugg vatten, släppte förbi ett gäng löpare och tuffade sedan på. Uppåt och neråt, över stockar och stenar. "Tre toppar" var tre små ilskna toppar, den siste i synnerhet var så brant att man inte kunde springa. Vidare utåt. Obanat, mycket obanat - tur att jag hade nån framför mig för det underlättar! Fläskabacken där jag sprang hela och Skanskabacken där jag fick ge mig på sista fjärdedelen. Korsade en bäck med bara en smal planka över. Vätskekontroll nånstans där. Hade "häng" på någon större delen av banan i år vilket jag inte hade förra året. Hade också flera som tog rygg på mig.
Vätska igen strax före 9 km och nu började det gå tungt av nån anledning. Förmodligen sega ben efter lördagens urladdning! Oh well, hade redan insett att jag fick se det här som ett roligt långpass mer än en tävling så jag gick på. Riktigt apjobbigt efter 10 km. Ut på ett kalhygge där det var helt hysteriskt varmt, sen in genom träsket där det bara surrade av insekter. Sista kilometern - där man redan har hört speakern vid målgången, jobbigt - som bara svänger och går upp och ner och ner och upp. Hela tiden. Plockade nån rygg där i uppförsbackarna åtminstone och sen äntligen, äntligen såg jag gläntan framför mig. Tuggade på, blev påhejad av kompisarna, log och gasade in mot mål. 1:17 nånting. Betydligt sämre än i fjol men banan var definitivt tuffare också så det går nog inte riktigt att jämföra.
Men jag hade roligt - och funktionärerna på banan var fantastiska med all peppning.
Efter loppet fikade vi i gröngräset, hejade in Joakim som gjorde en riktig drömtid och fikade lite till. Sen hemåt. Seeeegt. 10 mil är långt när man bara vill åka hem även om det var livat och roligt i bilen. Trött och huvudvärkig av vätskebrist. Men mat, vatten, huvudvärkstabletter, dusch och lite glass har fått fart på mig igen. Det är ändå skönt att vara ledig i morgon :-)
Tack Härlövs IF för ännu en rolig dag i skogen, vi återkommer gärna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar