Joråsåatt..... leg day på Friskis. Med gymmet beläget en trappa upp. Inte alltid det smartaste beslutet!
Det är söndag och det är januari och vi kom iväg något senare än vi brukar på söndagar så det var rätt mycket folk i gymmet. Mycket folk i gymmet = kamp om squatracken och jag kände att näe, jag ORKAR inte slåss. Så jag bytte ut mina knäböj mot tunga benpressar i stället - sådär lagom tunga att jag stönade mig igenom 5 x 5 repetitioner. Det är roligt att köra den varianten ibland för den medger att man fläskar på lite med vikterna - det kan ju inte skita sig i benpressen på samma sätt som det kan om man står där med en skivstång och klantar sig!
Vidare till PT-Martins favoritövning aka "buttbusters". Som är samma sak som splitböj med bakre foten på en bosu - dvs lite instabilt. Fina djupa med 2 st 10-kiloshantlar, 4 x 8 repetitioner och sen körde jag 30 reps per ben utan vikt och bosu som finisher. Med något skakiga ben smög jag bort till bensparken och gjorde klart jobbet med 4 x 8 repetitioner och 20 snabba reps med 30% av vikten som avslut.Totalt skakiga ben - check!
Sen var det dags för axlar. Militärpress sög fett i dag - jag fick inte alls till tekniken och så blev det dåligt fokus av att stå mitt ute i rummet och vifta (vilket egentligen är en dålig ursäkt men det BLEV inte bra i dag). 3 x 3 repetitioner med anständig vikt fick jag till och så gjorde jag 3 x 5 frivändningar med samma vikt för att ha gjort nåt vettigt åtminstone. Joakim påpekade att vikten var alldeles för lätt på frivändningarna för jag slarvade med tekniken... ahem. Visst - är det riktigt tungt så måste man ju göra det tekniskt bättre, det har han rätt i!
Anyway, jag gjorde klart axelträningen med ett gäng raka sidolyft och var glad att jag numera vet varför just den rörelsen är så otroligt tung (för att det är bara två små muskler som utför den) så jag slapp ha ångest över mina små gulliga hantlar. Och så shrugs, älskade shrugs som belöning efteråt. Och så tvingade jag Joakim att hjälpa mig med tekniken i cable crunches så att magen också fick sitt innan jag tyckte att det räckte för dagen.
Att ta sig ner för trappan var - en upplevelse. Skakiga ben, knän som inte riktigt funkade som de skulle - jag höll mig krampaktigt i trappräcket och småskrattade för mig själv och jag tror att samtliga som befann sig i konditionsmaskinerna fick sig ett gott skratt. Jag såg antagligen rätt rolig ut. Ska bli spännande att se hur det där med att gå funkar i morgon också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar