Livet går vidare fast någon man känner får ett brutalt och plötsligt avslut på sitt liv. Fast man saknar hennes finurliga statusuppdateringar och kloka diskussionsinlägg och varje sekund väntar på att hon ska logga in och tillrättavisa om KÄLLKRITIK, TACK! Men det kommer inte hända. Medan vi väntar på slutliga besked om vad som egentligen hände så försöker vi gå vidare - för det hade varit i hennes anda. Snacka inte - GÖR.
Så jag gör. Går upp efter orolig nattsömn, äter frukost, åker till jobbet. Gör den nytta jag kan, hämtar filer, fixar, laddar upp, svarar på frågor, arkiverar, samlar underskrifter, skickar vidare, formulerar mail, konterar fakturor. Kastar en blick på facebook och nyheterna mellan varven för att kolla om något nytt har hänt och fokuserar sen på jobbet igen.
Packar ihop grejer, kollar komihåglistan, hejdå kollegor, vi ses nästa vecka. Ut i regnet för ett spännande och positivt möte som jag förmodligen kan berätta mera om vad det lider - men jag tror det kan bli riktigt bra, så mycket kan jag säga. Betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig :-)
Hem, kramas, klappa katter, äta mat. Fixa med tvätten och packa grejer. Kolla på nyheter. Te och skorpor och lite planeringsmail fram och tillbaka. Inget jag gör kan göra skillnad för min vän nu, men jag har fortfarande ansvaret för att göra skillnad i mitt eget liv, så jag biter i. Försöker komma ihåg att jag faktiskt ska göra kul grejer under veckan! Får se hur mycket bloggande som blir av, lovar inget...
Träningen efter helgens övningar är rätt brutal så det passar fint med lite vila i dag och så får vi se hur resten av veckan blir, helt enkelt. Ingen stress, det har jag lovat mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar