Exakt så kändes det när jag kom in i stallet i dag och fann mig uppskriven på ADHD-hästen. Soft. 2½ månad utan häst och så rivstart på just DEN hästen. Det kändes ju rättvist ;-) När jag dessutom fick veta att ridläraren skulle utvärdera om det var den eller en annan häst som skulle säljas tänkte jag att då måste hon ha blivit helt hemskt sen jag red henne senast.
Men inte då. Det blev en relativt civiliserad lektion där hon jobbade på mesta tiden och tjafsade lite smått emellanåt, oftast när hon tyckte att det blev jobbigt. För då är det givetvis så att klädhängaren (som vi har travat förbi femtielva gånger redan) helt plötsligt är en livsfarlig hästätande grej. Såklart. Sen att jag inte sitter helt stabilt efter sommarvilan gör såklart sitt till men egentligen var det helt okej. En sak som förmodligen spelar in är att jag fortfarande befinner mig i en lugn semesterlunk, sitta på ADHD-hästen när man själv är stressad är rätt jobbigt! Kontentan blev i alla fall att min häst fick stanna, den andra skulle säljas - och det tycker jag är rätt bra för jag gillar inte den andra alls.
Jag märkte under lektionen att jag har stor behållning av sommarens träning. Jag har kondition, jag är stark i mage, rygg och axlar, och blir inte alls trött på samma sätt som tidigare. Visst kommer jag få lite träningsvärk i de muskler som är "ridspecifika" men det är inte på långa vägar så jobbigt. Det känns bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar